Senaste kommentarerna i forumet

Tack så mycket Fenix! Och grattis till dina 133 dagar! Fantastiskt :-)
Det är så oerhört skönt att kunna gå in här och läsa! Bli motiverad till att fortsätta! Lycka till du med, på din nyktra resa!

Grattis till det Andreas! Bra kämpat !!! En månad är ju kanonbra!
Tack för ditt svar :-) Ja nu kämpar vi tillsammans!

Håller med alla andra! Dessutom är det fantastiskt att du hittade ett sätt att hantera ångesten - du gick iväg och loggade in här, läste och blev lugnare. Jag har gjort precis likadant otaliga gånger! Styrkekramar

Vad fint att du är här. Ibland kan det ta lite tid innan en ny tråd får fart. Ofta är det hjälpsamt om man är aktiv i andra trådar. Du berättar att du har gjort en stor förändring vad gäller alkohol. Nu befinner du dig i en ny situation som skakar om dig och du vill inte ha det så här. Hur vill du ha det med alkohol?

Att sätta ord på dina tankar är ett bra första steg, du gör det synligt. Inför dig och inför andra. Att veta var man står är ofta en bra utgångspunkt för att ta sig dit man vill. Bra!

Hur går det nu? Fortsätt gärna använda forumet och jag hoppas att andra i liknande situation eller någon som vill vara hjälpsam hittar hit.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Starkt jobbat! Vet så väl hur lätt det är att slinka in... Och en blomma i stället är ju fantastiskt. Nu kan du titta på den och bli påmind om att du gjort ett bra vak. Fast jag vet också att just det är svårt när rastlösheten i kroppen o ångesten gör sig påmind. Just det blir bättre förhållandevis snabbt tyckte jag. Ett par månader. Så håll ut nu!

Välkommen tillbaka Blomman! Jag blev så ledsen när du ville ta bort din tråd förut. Titeln på tråden är så fin på nåt sätt och jag har följt din tråd. Så stanna hör inne nu och välj den nyktra vägen. Min kropp återhämtar sig nu, men det går väldigt långsamt tycker jag. Själen återhämtade sig snabbare och den upplevelsen är fantastisk. Så stanna här, skriv och var nykter. Det är möjligt!

Drycker, jag tror det är bra om du kan få lite hjälp på vägen med medicin. Det är klart att beteendet måste ändras i slutändan, men när man ska ändra beteendet o a samtidigt är det så lätt att välja fel i början. Tror att de bra besluten är lättare att ta om hjärnan inte är indränkt med a. Jag kunde inte dricka hemma, men var oerhört nära att ändå svänga förbi systemet där i början och sen när jag kunde dricka igen trillade jag dit några gånger. Nu har a lämnat min kropp o själ och jag känner ingen längtan. Så det går verkligen att komma ur. Men nån hjälp kan nog vara bra till en börjsn när man har svårt att kontrollera sitt beteende.
Moder Nöktergal - det är gjort nu. Förstår att det könns som en mardröm men du får se framåt nu. Det har funnits trådar hör med personer som åkt fast för rattfylla med bra beskrivningar om vad som händer sen. Trådarna är tyvärr raderade, men du är inte ensam om detta. Starta en egen tråd om du känner att du behöver stöd i att sluta dricka.

Hej Viljan85 och välkommen hit. Stanna här och skriv. Tycker att du är modig som har börjar skriva härinne. Jag väntade länge innan jag startade en tråd. Det går verkligen att få ordning på detta.

Kan du prata med hans bror.. Som nykter alkoholist, så borde det vara svårt för din man att slå blå dunster i ögonen på honom..
Tyvärr är det så med alkoholister, att de kan ta till vilka lögner som helst för att få dricka i fred (inklusive ett ihärdigt förnekande, trots klara fakta)
I din sits med barn skulle jag göra en orosanmälan, för då är det förhoppningsvis större chans att din man får flytta på sig och du kan bo kvar med barnen..
Nej, det är ingen trevlig sits du sitter i, eller tid du har framför dig, om du inte kan få honom att ta reson.. (kanske krävs antabus, så han inte kan dricka..?)
Men se det som att du har klarat EN vända.. Vad vill du nu? Försök att hitta någon DU kan prata med som hjälper dig att bena ut var och hur du ska börja..
Styrkekram!

Tack nätvänner, god natt och vackra drömmar till oss alla!

hit Viljan85, en dag kommer du att läsa tillbaks i din tråd och konstatera att här började vändningen i mitt liv! Ska strax lägga mig nykter, och ser faktiskt fram emot varje morgon när jag vaknar nykter och kan skapa en bra dag. Inne på dag 133 och har inte ångrat en enda nykter dag! Lycka till på din påbörjade resa till ett värdigt liv.

Mm känner igen de där me o kolla internetbanken o se att man köpt alkohol man inte ens kommer ihåg för en jävla massa pengar. Men nu e ja på väg mot 1 månads nykterhet iallafall, så vi får väl kämpa på tillsammans.

Nu var det länge sedan du uppdaterade. Hur går det? Hoppas det går bra såklart, men gör det inte det, så ta nya tag så fort som möjligt. Tror att det är lättare då.

Röstar på alternativ 2

Sökte och sökte ( finns det inte längre någon sökfunktion på typ sitt alias för att hitta sin/sina tidigare tråd) än att bläddra och bläddra?
Hmm villebara skriva och ( började direkt storböla) när jag hittade den och läste. Skulle väl kunna kopiera det jag skrivit tidigare- jätteledsen för "vi" är i skiten igen. Jag veeeeet, ta mig samman och sätt stopp. Jag säger stopp, jag ignorerar, jag har ofta inte ens fått fram några tårar när jag blir sviken och alkoholen sviker min man eller vad jag ska kalla det. Jag låter mig mindre och mindre styras ( men jag skyddar våra barn) och jag "ljuger" och slätar över för vår omgivning
Dock, och nu kanske det låter helt absurt, Men min man går i missbruksgrupp och hans kontakt där har jag egentligen också kontakt med ( har även längre bak i tiden träffat anhörigkontakt terapeut via medberoendehjälp fr kommunen) men min mans kontakt är tillika en av våra barns främsta vänners mamma... Vi pratar både privat och när hon är i tjänst ( dock aldrig privat om min mans problem såklart). Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Jag har sagt till både min man och henne att jag tycker det är jättebra att de träffas och pratar och att min man känner tillit ( tyvärr har jag dock räknat ut att min man ljuger för henne också då och då, likväl som han pratar m henne om saker han aldrig skulle nämna till mig), men jag låter det vara så för jag tycker det är bra att han anförtror sig till henne och söker upp hennes professionalism. Tror tyvärr att hans deltagande denna gång i grupp ändå inte kommer göra så stor skillnad utan han måste ner rejält i botten för att vakna. Om han nu efter det skulle vakna...
Till historien hör att min mans bror sedan 8 år tillbaka är nykter alkoholist och nådde botten och vände.. Deras far var alkholist och brann inne enligt dem... Att ta mitt pick och pack och barnen är jätte omständigt (skola, jobb, barnens vänner, fritidsaktiviteter mm mm) - ut med fanskapet skriker jag ofta... Vi ska inte behöva flytta på oss.
Nu har jag iaf grinat och skrivit igen, lite bättre känns det men "here we go again

Tack så mycket för era svar! Jag trodde aldrig det skulle betyda så mycket att någon bara ville lyssna, några som faktiskt vet och förstår.

Sen jag har läst här i trådarna nu dagarna efter senaste skammen så känner jag mig för första gången inte ensam.

Jag känner att jag får styrka och jag känner mig lite bättre till mods.

Som idag på jobbet så skulle jag bara in och föra över pengar på internetbanken. Ser då en stor summa pengar som dragits i lördags på en pub. En pub jag inte ens har ett minne av att jag var på. Jag fick jordens klump i magen, kände hur ångesten kom krypandes och tårarna börja stiga i ögonen. Då stängde jag in mig på toaletten och loggade in här och läste flera trådar. Då släppte det.

Det känns som om jag kan tanka energi och kraft bland er och det får mig att bli så glad.

Jag ska ha min 30 års fest 31 okt. Mitt mål är att vara nykter. Att jag ska tänka bara en bit framåt. Men jag vill klara det! Jag vill inte förstöra min egna dag eller min tvillingsysters ( som alltid annars får ta reda på mig) Den dagen vill jag minnas och jag vill ha kul. Kanske till och med får hjälpa någon annan :-)

Tusen tack för ert stöd och för era fina uppmuntrande svar! Jag blir riktigt rörd!

Jag kämpar med er! Kram till er!!!

Tack så mycket för ditt fina svar!

Det stämmer. Jag kan inte och har inte kunnat sätta fingret på varför det blev som det blev. Förmodligen en salig blandning av dålig självkänsla och svåra situationer. I början kändes det verkligen skönt att hamna i det första stadiet av alkoholruset. Jag var inte lika hård mot mig själv då. Ångesten försvann. Det var sen när intaget ökade som det bara blev sjukt. Och sen överstyr. Nu vill jag jobba med självkänslan och fokusera på mig själv och mitt barn. För genom att ge honom mycket får jag så mycket tillbaka. Jag har börjat läsa böcker som Mia Törnblom skrivit. För där kan jag också hitta styrka. Kunde hon så kan jag!

Tack igen för svaret! Det gör mig varm inombords :-)

Det där sista halmstrået, när ens man/partner inser att man verkligen är beredd att göra något (vad man nu har ställt för ultimatum) Jag själv, var tvungen att rannsaka mina egna känslor innan jag flyttade och för min personliga del kom jag fram till att jag var tvungen att flytta oavsett vilka löften som gavs.. Jag pratade inte om skilsmässa eller föreslog det, det var han själv som förde det på tal (och blev djupt besviken, när jag inte protesterade, utan bara sa, Vill du ha skilsmässa så är det okej..)
Jag som person, behövde ha ett fysiskt avstånd kände jag, för att kunna sortera ut mina egna tankar och hitta tillbaks till vem "jag" var.. Mannen var "nykter" i 2 dagar.. sedan började "skåpsupandet" och efter en vecka var han klapp kanon igen.. Han påstår att det var i besvikelse över att jag stod fast vid mitt beslut att flytta.. Och ja, det gjorde ont!
Men precis som mulletant skriver, önskar jag dig några nätters obruten sömn.. Man blir väldigt ologisk när man är trött.. Tyvärr, för ens hälft, eftersom man snarare får taggarna utåt, än faller till föga..

Vill bara titta in och säga hej. Blir inspirerad att gå på AA-möten som nog är ett måste för mig....
Ha de så gott!

Känns som detta kommer förfölja mig för alltid

Det är befriande att läsa din och din mans väg till nykterhet.. Fantastiskt! En krokig väg och jag förstår att det inte varit lätt.. Jag har precis stått vid ett vägskäl och jag hoppas ju innerligt att min gubbe så småningom inser sitt beroende och tar tag i det för sin egen skull (för jag tror inte att man kan bli nykter för någon annans skull) Just nu så fokuserar jag på mitt liv och min väg, för det är det enda jag kan påverka (ja, påverkad är jag ju fortfarande av "medberoendet".. Även det förstår jag, tar tid att tillfriskna ifrån)
Härligt att se att du tittar in då och då!
Önskar dig allt gott! kram

dig Valeria, jag har tack och lov kommit så långt nu att jag tackat jag till firmafesten, jag vet att jag ska vara nykter och att det är helt ok, jag ser fram emot det. Lite god mat och socialt, sedan drar jag nog när alla börjar sluddra och lägga armen om axeln. Kör på, jag går också på antabus och det är min trygghet.

skriver jag i min tråd. Ser att jag varit medlem här i 4 år och 9 månader... Insåg alldeles nyligen vidden i hur mycket mitt läsande och skrivande här och delaktighet i tolvstegsgemenskapen tillfört. Livsvisdom. Ett så stort ord så jag måste tänka noga innan jag skrev det... men så känner jag det. Jag, som tyckte och trodde att jag kunde så mycket, för tio år sen och för fem år sen... men så oändligt mycket jag lärt mig. Så mycket jag omvärderat och så mycket jag befriat mig ifrån. Just det - befriat mig ifrån - i egna, medvetna tankeprocesser, i egen aktiv handling. Så tacksam jag är att jag fått uppleva detta i mitt liv...
Allt gott till dig medmänniska som läser! Ge inte upp, det är möjligt att ta makten i sitt eget liv / mt

men ändå bra linker... Hoppas din man söker hjälp, gärna AA. Vik inte i kravet på nykterhet.
Önskar dig några nätters obruten sömn och vila! / mt

Jag försöker sortera mina tankar. Den senaste månaden har det känts som om jag befann mig i en torktumlare, i filterfacket där allt ludd samlas. Har inte sovit en hel natt på länge länge. Mardrömmar som ibland är verklighet. Allt har ställts på sin spets och det har hänt saker som jag aldrig hade kunnat föreställa mig. En långsam process har accelererat och det har blivit uppenbart inte bara för mig att detta är ohållbart.
Samtidigt har jag fått mer tid att tänka och handla då jag inte längre arbetar.
Min strategi innan den senaste tidens dramatik var att bygga upp mina egna kontakter och intressen och att inte låta mannens alkoholproblem styra mitt liv. Att dela hus och hem tillsvidare och försöka ha en dräglig tillvaro tillsammans. Lite trist och uppgivet.
Men man kan inte leva med ständig nattjour och olycksberedskap.
Vår gemensamma resa blev inte av, jag åkte själv. Vi var överens om det.
Jag möttes av en deppig man i ett hus som luktade ensamhet.
Dagen därpå var jag på lägenhetsvisning och kände en aning av längtan efter nya vyer och ett annat liv. Jag har koll på ekonomi och vet vad jag vill och kan göra.
Nu orkar jag inte med fler meningslösa fyllemonologer på kvällarna så jag ägnar mig åt annat i huset. Inte så mycket egentligen, har ingen energi och lust att göra sådant jag brukar tycka är roligt. Jag läser och sorterar grejor.
Och då händer det nu två kvällar i rad att mannen ber mig komma ner och prata.
Han börjar tänka efter på allvar och han tar själv upp att han måste sluta dricka. Han säger själv att han har behandlat mig illa och förstår om jag inte längre orkar leva med honom. Jag säger att jag helst av allt vill leva med honom som nykter men måste ha alternativ för att rädda mig själv och resten av vår familj. Det verkar som om det går in.
Vi är sorgsna och tysta och jag tror att vi ska få vara det ett tag. Vi behöver inte spela upp några roller som vi tror att andra förväntar sig. Så är det nu.