Senaste kommentarerna i forumet

Tack Mia-Pia!
Ja, visst är det lätt att säga till sig själv: Visst klarar du detta! Det är ju bara att ta det lugnt...
Nej. Så funkar det tyvärr inte. Eller, jo kanske ett par gånger. Sedan börjar jag fundera över när nästa gång skall vara, och då måste man ju köpa något extra gott, och så för säkerhets skull köpa en box extra. Till slut blir jag helt fixerad kring planeringen, letar efter tillfällen då jag kan vara utan vakande ögon. Jag har visserligen inte skåpsupit på traditionellt sätt, men en och annan öl har slunkit ner extra förbi ”polisen”. Det blir ett sorts periodsupande, om än på måttligt sätt. Med måttligt så menar jag att det inte blir varje dag, men mer och mer och oftare och oftare. Tills jag bestämmer mig för att sluta. Det brukar hålla ett par månader...
Nu befinner jag mig på en ensam plats. I båten för att fixa det sista innan den riktiga säsongen börjar. Och då brukar det tyvärr oftast bli en flaska vin och några öl, och så öppnas poker clienten, och några hundringar försvinner, och morgondagen blir full av Ågren och förebråelser. Och nya löften som inte håller så länge.
Nu har jag stängt av mig från pokersiterna jag brukar använda (tyvärr finns det hur många som helst att bli ny medlem på) och nu skall jag försöka skriva här någorlunda regelbundet. Och försöka hålla mig från A!

och jag VET att detta inte är lätt men nonchalera honom! Han är en vuxen människa och han spelar på allas känslor och får en massa uppmärksamhet. Du får helt enkelt lita på att han kan ta hand om sig själv, och kan han inte det så får polisen plocka in honom. Svara inte på några sms och dyker han upp så ring polisen.
Ta hand om dig och barnen och låt honom inte styra era liv längre!

Vad skönt för dig ? Jag blir så glad för din skull. Bamsekram

Jaha du dag tre. Vi har setts förr några gånger by now.
Jag har känt efter, googlat och läst om dig. Någonstans läste jag att du ska vara den värsta i den akuta fasen. Dagen där kramper, hallucinationer och delrium kan slå till. Men nä, jag är rätt på det säkra med att jag klarar mig från det, den här gången också. För några år sedan, när allting egentligen var så mycket värre med mig, hörde jag faktiskt en låt av en svensk artist på repeat genom vindens susande i trädkronorna en hel natt. Är fortfarande inte säker på om det var grannarna som hade fest och någon självutnämnd dj fått en hang-up på den, eller om det satt i min då rätt hårt åtgågna hjärna. Och om det skulle vara det sistnämnda iså fall berodde på dag tre utan alkohol eller något helt annat. Jag räknade inte tillnyktringsdagar då. Då såg jag alkoholen som det enda som egentligen hjälpte mot det andra. Eller rättare, jag visste väl så klart att alkohol inte hjälpte heller, men jag brydde mig inte.
Jag är rätt glad att den tiden är över, att det nästan är glömt och att jag vill andas och kan skratta igen.
..Egentligen kan jag kanske om jag drar mig till minnes det, säga att jag redan har förändrat mitt drickande och kanske borde ha börjat tråden i "Det vidare livet". Fast då var jag en mer död än en levande människa. Nu är jag en levande människa. En levande människa som vill fortsätta leva kanske om 10 eller 20 eller 30 år med. Känns det som just nu. Och då måste jag ta i tu en hel del med min relation till A för att kunna leva på riktigt. No more överstyrfylla.
Alltså är jag här på dag tre, ångest som är värre än i går men helt bekant och hanterbar. Dag tre och syrendoften hänger tung och jag är ledig, håller mig på vänt från allt jag borde. Tänker, läser och tycker lite synd om mig själv. Energilös och folkskygg - så himla bekant så jag tvingade mig att tacka ja till en middag i går och ska tvinga mig ut på en promenad med kompis (som ingenting vet) i kväll. För att jag har varit folkskygg och haft ångest och tyckt synd om mig själv så många gånger nu att jag vet att det ända som hjälper och snabbast får mig ur det är att gå ut och konfrontera livet lite grann igen, oavsett hur ynklig och värdelös och klen och oduglig jag känner mig just nu. Vad jag också vet är att det är så här det blir av alkohol. Det är fantastiskt till låt mig säga 2,5 glas, sen går det överstyr och slutar så här. Jämt. Tjoff! Tvärstopp. Ångest. Skräck. Skam. Skuld.
Jag skriver det här för att jag vill minnas dag tre lite tydligare än jag gjort förr. I dag på dag tre är jag inte den jag egentligen är och den jag egentligen kan vara, den Evangeline som var här strax innan häggen slog ut, för inte så länge sedan. Jag önskar att jag kommer att komma ihåg det bättre framöver.
Nu ska jag krångla ut mig ur filten, upp ur soffan och ta en promenad.
Farväl dag tre. Jag vill aldrig se dig mer, hör du det?

Evangeline att du bryr dig :)
Så klart känner jag denna känsla som du beskriver, dvs. "ingenting är riktigt roligt". Så klart drack jag så under många år. Det var en anledning att dricka.
Idag tänker jag lite annorlunda. Någonting har hänt, ändrat sig, det är på ett sätt bra. Jag känner inte lika stark behov att bedöva mig, vinet är absolut inte någon lösning.
Ja, men hur hanterar man sitt mående då?
Hur brukar normala människor må?
Finns det möjlighet att må bra hela tiden? Kanske inte. Kanske måste jag acceptera att så är det bara, idag var det så himla svårt att ta sig upp.
Hur hänger saker och ting ihop? Jag kanske tränar för mycket? Jag tar en paus i träningen idag, kanske mår jag bättre när jag vilar mig en dag.
Hur mycket ska man lita på SSRI? Medicin fixar väl inte allt i mitt liv och ska jag verkligen ta mer eller byta?
Vad svårt.

Bra val idag! Heja dig!

Bra att du agerar och inte snackar. Heja Dig!

Vill inte moralisera. Jag kan inte hantera alkohol.
Har dock svårt att se folk som dricker oftast. Vill verkligen inte umgås med folk som dricker och många har svårt att acceptera det! Så är det just nu iaf.
Struntar i om jag förlorar vänner

Det kommer gå bra detta!
Ångesten går över eller minskar på några veckor, för mig var det så iaf.
Varit helnykter snart 7 veckor och nu kan jag tänka klarare... Dock så känner jag mig överväldigad av alla tankar och funderingar ibland. Stänger inte av hjärnan med A flera gånger per vecka - då blir det tankeverksamhet istället jobbigt men ofta skönt med klara tankar. Vissa dagar känner man sig smått galen och fnittrar för mig själv :)...

När jag senast tackade nej till alkohol en afterwork (hängde inte ens på) så blev folk i princip arga på mig då jag sa. Vill inte dricka...? Det var en riktigt konstig upplevelse - det är en drog som är så socialt accepterad att om man tackar nej så är man konstig, inte en i gänget osv... En kollega till mig som jag talade lite med sade"du har inga alkoholproblem"... DET VET VÄLL BARA JAG?!
Bra dag i solen idag =)

Det kommer gå bra detta!
Ångesten går över eller minskar på några veckor, för mig var det så iaf.
Varit helnykter snart 7 veckor och nu kan jag tänka klarare... Dock så känner jag mig överväldigad av alla tankar och funderingar ibland. Stänger inte av hjärnan med A flera gånger per vecka - då blir det tankeverksamhet istället jobbigt men ofta skönt med klara tankar. Vissa dagar känner man sig smått galen och fnittrar för mig själv :)...

När jag senast tackade nej till alkohol en afterwork (gö gde inte ens på) så blev folk i princip arga på mig då jag sa. Vill inte dricka...? Det var en riktigt konstig upplevelse - det är en drog som är så socialt accepterad att om man tackar nej så är man konstig, inte en i gänget osv... En kollega till mig som jag talade lite med sade"du har inga alkoholproblem"... DET VET VÄLL BARA JAG?!
Bra dag i solen idag =)

Jag började cra i augusti i fjol & blir klar nu sista augusti. Jag tycker mycket har varit bra. Funktionsanalys, problemlösning för att nämna några. Mycket kbt, hjälp till självhjälp. Det finns nog inget hinder att ta antabus. Jag har inte gjort det.

Ja, jag tackar för ditt välkomnande. Hade velat hitta en passande tråd att skriva i men det var svårt att hitta utan en "sök"-funktion, men jag fick rådet att söka på Alkholhjälpen + ämne via er, då hade jag redan skrivit mitt inlägg. Jag läser ofta olika inlägg på er sida för att söka igenkännande. Såg på Alanons sida om Vuxna barn: http://www.al-anon.se/ar-al-anon-nagot-for-dig/ar-du-vuxet-barn/ det är jag alltihopa utan nr 6 (på sätt o vis), det var ju väldigt intressant att få svar på varför jag är som jag är - efter ha levt i 47 år! Äntligen! Alltid Annorlunda. Jag besökte även Alanon men att sitta och tala om sig själv i grupp var inget för mig, tyvärr. Det var dock mycket trevligt att få prata efteråt vid fikat. Och det där med ordet Gud, jag är ju ateist så det passade inte mig tyvärr, således inte AA heller. Suget har infunnit sig några gånger men det går fort över. Ja, ja. Det är inte bara jag som kämpar mot alkoholen, jag har 2 andra mycket nära & kära som kämpar på, varav en för sitt liv. Människan som haft störst betydelse i hela mitt liv, människan jag älskar över allt på jorden. Tack för att denna sidan finns!

I dag har varit en sådan dag på jobbet, att innan hade jag hällt i mig whisky eller något annat som gått fort.
Konstigt att känslomässig stress kan göra så man är på dag 1 i tanken.
Vill fly, vill vila från tankar och stress, glömma galna chefen förstår mig inte på den ledningen vi har nu. Ibland tror jag är med i ett försök över hur mycket folk tål innan de blir galna på riktigt.
Vet givetvis att alkohol inte är lösningen på detta och åkte direkt hem uran att handla på vägen. Litade faktiskt inte på mig själv att jag inte hade gått in på bolaget.
Hade ångrat mig så om jag druckit för att ledningen är galen.
Så får försöka reda ut denna stressen och måste hitta ett sätt att hantera det i framtiden.
För här ligger den största faran för mig, faller jag så gör jag det i en sådan situation.
Så hoppas ni andra har haft en bättre dag

Och det ska dom fortsätta med i veckorna ett bra tag till tror. Det känns bättre och bättre i kropp och själ. Ingen större lust att dricka eller svårt att avstå.
Och jag undrar vad är skillnaden mot förra gången. Varför så lätt nu att avstå.
Jag får kanske en fläkt av lust men det tar en sekund innan den försvinner och jag inser att det blir inget ensamdrickande mer för mig.
Ha en bra dag och vecka alla dagboksskrivande kämpande pen pals.

Vad bra att du startat en egen tråd! Du undrar lite kring andras erfarenhet gällande olika typer av behandling, jag tolkar det (rätt eller fel!) som att du står inför nya val i livet. Hoppas att du fortsätter att berätta här om de erfarenheter du får oavsett vad du väljer. Såklart hoppas jag även att andra användare ska hitta till din tråd och ge dig inspiration i form av berättelser.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Izzy, hur har du det? Har du varit på beroendeenheten? Vad sade dom?

Nu var det några veckor sedan jag skrev här inne och det känns skönt att se att många liksom jag vill förändra sitt drickande att dra ner på det eller helt sluta dricka.Ja vi behöver varann som ett stöd när vi själva känner oss svaga och man känner att suget börjar komma. Själv har jag inte lyckats riktigt för jag dricker i regel 1 gång i veckan mellan 4-6 öl och ibland ett glas röd vin till det. Det jag är glad för är att jag minskat ner mitt drickande om jag jämför med hur jag drack förr för då kunde det bli flera gånger i veckan.Jag är även glad för att jag aldrig tagit en återställare dagen efter även hur jävlig ångesten än varit dagen efter så har jag tänkt att jag får skylla mig själv för som man bäddar får man ligga.Men det är då alla tankar kommer som att " Nä nu ska jag inte dricka på ett tag nu får jag skärpa till mig osv" sen går det några dagar så börjar dom tankarna försvinna mer å mer.Jag vill inte ha det så jag vill kunna vakna och vara pigg och fräsch och känna mig stolt över mig själv och känna att det är jag som har kontroll över A inte tvärtom.Hur går det för alla er här inne som skrivit har ni lyckats avstå från alkoholen och hur mår ni? Ha en fin dag:)

Ja så är han borta igen. Han skrev ut sig från psyket i går.. Vilken skräck när han ringde och jag hörde bilar köra runt honom och jag förstod att han inte var på sjukhuset. Han har blivit helt nojig och beskyller mig för saker som är helt tagna ur luften. Jag blev riktigt rädd när jag hörde hur han lät, han verkar vara väldigt sjuk.
Dottern ringde och fick bekräftat att han skrivit ut sig mot läkarnas vilja. I går kväll startade terrorn men sms om att inte längre orka och sen svarade han inte i telefonen. Min dotter ringde polisen som sökte honom och slutligen fick vi veta att han åkt till en stor stad typ 70 mil härifrån. Polisen spårade mobilen.
Lite lättnad ändå eftersom jag känt mig hotad men den är ju långt ifrån slut denna mardröm.

Tack för att ni delar med er! Känns skönt i eländet att det är fler som har gjort eller tänker som jag. Tänk om man kunde vara ärlig med sitt alkoholproblem i "riktiga livet", då skulle man säkert ha folk att prata med..

Jag är en tjej på 28 år som kombinerar jobb och alkoholmissbruk, och jag har haft alkoholproblem på olika sätt sen jag var typ 16. Nu orkar jag inte längre, mitt psyke pallar inte, och jag är livrädd att min man ska lämna mig. Eller att nån ska avslöja min äckliga hemlighet! Jag har varit på första samtal på öppenvården idag, och det kändes bra. Jag har gått på alkoholmottagning en gång tidigare, men det sög. Jag funderar även på antabus.

Jag är nykter tredje dagen nu, och jag hoppas att ångesten släpper lite nu (värst på kvällarna). Som andra har skrivit så är jag nog psykiskt, och inte fysiskt, beroende.

Jag vill bara kunna prata med någon, och jag kommer verkligen följa detta forum!

Sorry för spretigt inlägg. :) Ha det bra i solen :)

att vara mig själv och frihet från tvånget att dricka idag. Ja, det känns verkligen skönt. Gå ut i solen. Sätta mig på ett kafé och dricka kaffe. Kanske med en chokladboll till. Härligt.

Ja så känns det idag :)
Vill välja att se allt bra! Ta plats och tycka att jag är bra som jag är. Det hjälper ju faktiskt att vara nykter till att komma till insikt och förändring!

Puh det gick riktigt bra. Mötet hos juristen kändes jättebra. Jag kände mig inte som den där lilla människan som blivit sviken, bedragen, lurad och förnedrad. Jag kände mig stolt och stark. jag kände mig större än henne. Efter det träffade jag nya kvinnan (jag hade bett henne att träffa mig efter som stöd). Vi hade väldigt trevligt över en middag och kom hem så sent att det mest var dags att gå och lägga sig.
Fast... se bra film, frossa i ost ojojoj det är som att hälla alkoholen rakt ner i halsen haha. Springa och dricka annat typ kolsyrat smaksatt vatten kan funka.
Tack för supporten.

... inget fel med höga krav och moral... men ibland blir kraven på oss själva och vad vi anser att vi ska klara, vara, åstadkomma alldeles för mycket. Det kan också bli en anledning till att dricka. Då får man fly undan, släppa ner garden och bara vara (tror vi). Men sedan får vi ångest och känner att vi går emot våra ideal och vår moral, vilket får oss att må dåligt. Då dricker vi ännu mer... och så är eländet igång. Been there, done that. Också ett riktigt bra sätt att få självföraktet att växa ohämmat...

Ibland kan det vara just att sänka kraven på oss själva som blir ett av de viktiga verktygen som hjälper oss att inte behöva döva oss med alkohol. "Jag duger som jag är" och "good enough" kommer man långt med.

..eller VI är viktiga. Och vi, inga av oss här och där ute i den riktiga världen är ju sitt SANNA jag under inflytande av alkohol. Sen att man kan vara en ganska fantastisk människa (i eget tycke) efter några glas/flaskor är ju en annan sak..

Jag tackade nej i går och sa att jag känner att det är helt onödigt med vin just den här tisdagen, för min del. Värden blev nog lite chockad. (Vi har ju umgåtts över många middagar förr!). Jag berättade att jag allt mer börjat ifrågasätta slentriandrickandet i våra kretsar, att det känns lite ofräscht att ta varje tillfälle i akt att berusa sig i varierande grad ständigt och jämt och att det på sätt och vis inte går i hop med vem åtminstone jag ju faktiskt är. Hen förstod, hen relaterade och hen höll med. Hen svepte snabbt sitt matlagningsvin på köksbänken och sedan drack vi vatten. Jag var kanske inte den roligaste gästen den här veckan, men vårt samtal under kvällen var i alla fall äkta och ingen av oss var speciellt korkad. :)

Hej från en som har vinliv och bakisliv i färskt minne (jag inleder dag 3!).

Jag har läst din tråd från början här på förmiddagskvisten. Känner igen mig i dina tendenser till den där "grådepressionen", bl.a. Det likgiltiga, liksom "Ingenting är riktigt roligt", och "jag kan lika väl dricka vin för även om jag vet att det inte är bra kan det kvitta - det blir inte så mkt sämre".

Så där har jag också funderat kring depp i förhållande till alkoholdrickande ganska mycket.

Tänkte bara säga, så här i mitt förnumstiga "dag 3 och vet allt"-tillstånd: Ring läkaren som skrivit ut antidepp till dig och säg hur du känner dig! Du kan ju kanske bara ha fel sort eller också måste dosen justeras?

Jag tror kanske att det är där det ska ändras i första hand, innan du ordinerar vin till dig själv. För du vet ju allt om vin som medicin, egentligen..Inte sant?

Kram från en sobsister