Senaste kommentarerna i forumet

Klart att det lönar sig att försöka igen! Ge inte upp! Men ett seriöst försök börjar nu. Inte sedan. Håll för näsan (och munnen!) och häll ut skiten! Vaska vin...!? Börja nu, annars har du nya anledningar nästa gång.

Får jag göra en dålig jämförelse?! Jag hade gått upp en hel del, vilket jag bestämde mig för att ta tag i. Det var två veckor före jul och jag gick med i Viktväktarna. Min man fick spader och undrade varför jag inte kunde börja efter jul istället. Nej sa jag. Då blir problemen ännu större. Dessutom vet jag att jag hade"passat på" allt vad jag orkade under julhelgen. Sedan skulle det vara försent. MEN jag insåg att jag hade passat på under så lång tid att nu fick det vara nog. Alltså blev det ett seriöst försök.

Funkat likadant med alkoholen än så länge. Inte sluta efter helgen, semestern, sommaren eller till hösten. Utan sluta NU och inget annat. Säger inte att det är lätt. Absolut inte. Men jag tror inte att sedan funkar så jättebra. Men det kanske bara gäller mig förvisso. Förlåt om jag låter hård. Jag vill inte sparka på dig, bara ruska lite varligt i axlarna... Jag tror ju att du kan! Det har du visat tidigare!

Lycka till! Stor kram

Läste i dina trådar nu på morgonen. Vilken resa du gör och nu tillsammas med mannen. Din man insåg till slut
att han behövde hjälp. Undrar varför inte min man kommit fram till det ännu. I går var vi hos hans syster som fyllde
jämna. Pratade lite enskilt med hans syster om vilket h-vete jag har och att nu pågått drygt en månad varje dag.
Vad säger du sa hon är det så illa. Trots att han ringt till dom en två gånger på kvällarna och varit rejält packad.
Förnekelse kallar jag det. Kände mig bara dum som tog upp det med henne. Men ventilen behövde pysa lite.
Det bjöds på vin, öl, grogg. Mannen hade sagt till mig att han inget skulle ha, men vem blev chaufför tror du, just det
jag. Jag bjöd inte in till några kommentarer. Vet inte vad jag väntar på. I kväll ska jag på möte och träffa likasinnade.
Å, kastellen om han kunde göra som din man.
Jag tror oxså på avgiftning, han bara viftar med armarna när jag för det på tal. En ljusning i bedrövelsen är att han
aldrig är elak, men likförbannat ett gaggande fyllo. Negativ till allt, det är fel på den och den, fotbollen är katastrof
hade han varit förbundskapten hade Sverige varit med. I går kväll stängde jag in mig i sovrummet med en bok. Då började
han sin telefonterror till folk och upprepade allt han redan sagt. Hade svårt att koncentrera mig på boken.
Jag hoppas och tror att du har det bra nu kastellen, han är ju med dig nu, gott är det.
Nu blir det bilen, hunden och havet för lite motion, och meditation.
Kram Konstnären

känner så väl igen mig i det du skrev, och många med mig. Bara tanken att du vill bli nykter och att du är medveten om ditt problem är ett steg. Ingen kan tala om hur just du ska göra, det kan du bara själv. Som du säkert redan har sett här på forumet så är det svårt att sluta av sig själv.

Fortsätt titta runt här på forumet så hittar du säkert något som kommer att hjälpa just dig att bli nykter. Välkommen till ett nyktert liv.

Började gapskratta, en liten alkoholkostcirkel den var bra om man tar det rätt. 18 dagar inte illa och full
av energi härligt för dig.
Hade det varit ett för ett år sedan hade jag valt den där trekanten med ölen och exploren. Så såg min diet ut.
Nu äter jag allt och har bara gått upp 5kilo, när det var som värst 48 kilo.
Fått ett ohämmat häftig begär efter bakelse, sjukt, men bättre än A.
Idag inget första glas för mig
Konstnären

Mitt råd till dig, häll ut det vin du har kvar. Kanske svider i själen, men det där med att nu har jag
kvar till lördag. Jag tror att man skjuter det på framtiden. Inget illa menar jag, men jag gjorde ofta så
inte idag, sedan när morgondagen kom var det samma visa. Visst ju vad jag skulle gå igenom med abstinensen
och det var den jag var räddats för. Man lurar sig själv och det vet ju alla.
Du har ju din underbara hund som nog hellre vill gå promenader med matte på kvällen.
Jag tror på di lexi. Vet ju att du varit här mycket, stanna kvar.
Ha en fin dag
Konstnären

Håller med muränan, du har fått insikten och den och viljan är det som avgör om det ska gå bra. Utan viljan, ingen chans.
Skriv av dig mycket här glädje, sorg det har hjälpt mig till 100 procent. Och jag är fortfarande kvar efter 9 månader.
Jag säger inte orden aldrig mer, det blir för stort för mig men det är ju så det vet jag. Och jag gör det bara för min
egen skull inte för någon annan.
Nu har du tagit klivit ut här och det är fantastiskt bra tycker jag. Garanterar dig att du kommer att få stöttning här.
Så stanna kvar
Konstnären

Håller med Konstnären! Men det är ingen bra anledning att dricka för att man inte vill säga att man inte dricker, om du förstår vad jag menar? Om du inte vill säga något rakt ut, vilket inte jag heller gör än, så hitta på en anledning. Jag kör med att alkoholen verkar trigga igång min migrän och att jag prövar/ mår bättre utan just nu. Migrän kan bytas ut mot tex begynnande magsår också. Eller något annat. Använd inte andra som ursäkt för att dricka när du egentligen inte vill...

Kram till dig

Ja, vill man inte se all alkohol runt omkring sig och i alla annonser, då ska man bo på en öde ö. Kanske vore skönt.
I början var dom problemen nästan större för mig än att jag hade slutat. Tyckte jag kom på ett bra svar, nej, tack jag
har druckigt färdigt punkt slut. Visst blev det tyst men inga kommentarer. Jag har själv valt vilka jag har berättat för.
Finns ingen anledning att lämna ut sig till alla. Synd bara att många har en syn på det som man kan tro kommer från stenåldern.
Det är ju för sjutton en folksjukdom som kan drabba hög som låg. Jag har gjort en del s.k vänner besvikna för att jag slutat,
och det hemska är att det är sant. Lite kan du dricka med mig. Jag anser att det inteär många utanför detta forum som förstår
fullt ut.Stå på dig lilla Anna det är ditt liv och ingen annans. Det blir bara bekvämt för dom om du oxså dricker. Kanske har
dom själva problem, brukar vara så.
Kram
Konstnären

Måste man bo på en öde ö för att inte bli erbjuden alkohol? Det här är svårt. Nu hade jag bestämt mig för att inte dricka någon alkohol. Men jag verkar vara omgiven av folk som vill att jag dricker. Vi var inbjudna till grannarna litet spontant i går. Genast så står ett glas vin framför mig. Vad är det med Sverige och den svenska sommaren som gör att man ska dricka vin hela tiden? Naturligtvis vill jag träffa folk och vara social. Jag vill inte sticka ut och vara annorlunda och besvärlig.Jag vill inte tala om att jag har problem med alkoholen. Det är min ensak tycker jag. Men det här går inte längre. Vad säger man? Hur gör man? Nu är min alkoholfria vecka sabbad. Till helgen kommer barnen. Det är klart att de vill ha vin på fredag kväll. Det är ju helg! Jag blir galen. Maken häller upp åt mig fast jag talat om för honom att jag inte ska dricka så mycket. Snart ska vi på sommarfest. Då heter det. Va ska du köra nu igen?! Den här gången är det väl mannens tur. Du ska inte vara så snäll och mesig. Jag har inte lust att säga. Nej jag kör för jag är alkoholist. Jag vill inte ha en stämpel i pannan. Har ni hört: Hon är alkoholist. Men det går ju inte att fortsätta så här. Jag mår inte bra av att dricka och mår dåligt av att inte kunna säga NEJ TACK. Hur gör man?

- hur har du det? Hoppas du har tid och krafter att skriva några rader. Kram / mt

Hej Eureka och välkommen hit! Du har fått en fantastisk insikt - att du inte ska dricka mer! Det kommer vara kämpigt, men du kommer må så mycket bättre. Ångesten kommer dessutom ge vika. Skriv av dig här och läs också andras trådar som hjälp.

Lycka till!!

Jag tycker du gör helt rätt som är glad. Vi vet inte hur framtiden blir men vi måste få vara glada och njuta av de bra dagarna. De är dessa dagar vi får kraft!

Vi är inne på dag 11 av nykterhet . Sambon har börjat en behandling för sitt drickande och går på aa möten mm. För mig känner jag att förändring är nära och har känt så ett tag nu. Jag vill inte ha det som det har varit längre. Antingen blir det ett liv utan alkohol här eller så kommer vi inte leva ihop längre. Även om han väljer nykterhet så har vi som par en lång väg tillbaka till förtroende och äkta glädje. Jag tänker inte säga att detta är sista chansen även om det känns så denna gång också...
Jag försöker hålla mig borta nu från han nykterhetsresa. Jag kan inte påverka den. Försöker lägga fokus på att göra saker som jag mår bra av. Idag första träningspasset på länge. Jag ska bli stark och få bra kondition oxå :)

Denna kväll en bra känsla i magen.
God natt

Jag borde veta, jag är ju världsmästare på att sluta!
Med det menar jag att jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har slutat...
Samma sak som du beskriver har jag tampats med.

Har också haft planer på hur jag ska göra. På måndag, efter semestern, när ditten eller datten har ordnat sig.
Nu har det funkat i snart åtta månader, och denna gång hade jag ingen "plan". Var bara så trött på det att jag helt enkelt inte orkade hålla på längre.
Visste att det snart skulle gå riktigt åt h_lvete. Skilsmässa, rattfylla, påkommen på jobbet, något elände skulle garanterat inträffa.
Mådde helt enkelt både så psykiskt och fysiskt dåligt att det inte gick längre.

Så, om du känner samma sak som jag gjorde så är mitt tips att skippa din plan, häll ut skiten du har kvar och försök igen. Nu.
För en sak är i alla fall säker. Om du inte försöker igen kommer du garanterat inte att lyckas.
Tror på dig Lexi. Var aktiv här på forumet så länge det behövs, det hjälper.

//Buzzz

Jag är nog inte rätt person att ge dig råd egentligen med tanke på alla mina egna misslyckade försök. Du, liksom jag är ju "seniorer" och har trots stark vilja inte lyckats helt. Det enda jag vet är att om man lyckas "hålla emot" den första veckan blir det något lättare för varje dag. Efter en dryckesperiod brukar jag ha svår ångest i ca tre dagar och får ingenting ur händerna. Jag vill bara dra täcket över huvudet. Från fjärde dagen brukar kroppen någorlunda komma tillbaks och jag drabbas istället av en form av apati. Tankar kommer som; hur ska nu resten av mitt liv bli? Kommer jag aldrig "ha kul" igen? Kommer jag aldrig mer kunna känna mig avkopplad och få den där underbara kicken??

En anledning till att man så ofta faller tillbaks i sitt gamla beteende och har svårt att stå emot den första tiden är ju att det sitter en liten djävul någonstans i hjärnan som säger; "du har ju bara varit nykter några dagar så det spelar väl ingen roll om jag tar mig ett par glas ikväll. Jag kan ju lika gärna börja imorgon istället"... Och på den vägen fortsätter det hela och det blir inte lättare att hantera ju äldre man blir. Tankar jag brukar få är; har jag nu använt alkohol i hela mitt vuxna liv, sisådär en 35-40 år så spelar det ingen roll om jag dricker några dagar till....

Det är väl det "feltänket" vi helt enkelt måste fixa. Vi vet ju inte hur många år vi har kvar men det vore ju trevligt om man fick dö nykter. Skämt åsido, jag har just avverkat min fjärde nyktra dag och den här gången ska jag inte tillåta mig att skylla på någonting. Inte hur jag mår, om någon är dum, om jag är trött, stressad eller vill fira någonting. Det enda jag ska intala mig själv är att inte öppna korken eller öppna kranen.

Sköt om dig och kämpa på.
Tjalle

Inne på åttonde dagen men jag tjurar på iaf!
Springer en mil varje dag, ont ska med ont fördrivas eller hur var det...
Helt ärligt, kan det vara skadligt för kroppen, knoppen mår bra av det, det känner jag iaf!

Skönt att höra att du klarar antabusen så bra och utan biverkningar. Du låter verkligen hoppfull och det måste vara stärkande med den energi du känner. Jag är inte där du är just nu. Du, liksom jag, verkar vara beroende att vara i bra fysisk trim med mycket motion. Av olika anledningar har det varit dåligt med den varan för mig och min grundkondition är just nu kass. Jag vet att en förutsättning för att kunna lyckas är jag tar tag i den biten. Det hyperaktiva draget som du beskriver är mig på pricken. Jag har svårt att bara sitta och njuta av tillvaron. Måste ha en kick i någon form. Om jag nu inte kan få det med hjälp av alkoholen så får det bli i form av lättare löppass eller liknande. Det gör inte saken lättare att jag snusar och dricker stora mängder kaffe. Det ökar på hyperaktiviteten. Bra i och för sig när man ska stöka runt i trädgården och göra tio saker på en gång men med tröttheten som kommer på kvällen kommer också suget efter något avkopplande och de hägrande ölen, eller vad det nu kan vara.

Vet inte för vilken gång i ordningen men nu tar jag i alla fall rygg på dig och hoppas att vi kan stötta varann på detta utmärkta forum.

Allt gott
Tjalle

Två dagar, det var vad jag klarade sist. Varför ska det vara så j-a svårt att låta bli vinet? Inte blir livet roligare av alkohol, tvärtom, och ändå sitter jag där varenda kväll med vinboxen som enda sällskap. Har läst i flera trådar här hur en del starka människor klarar att låta bli alkoholen, trots att ni har en partner som fortsätter dricka och trots att det finns vin hemma. Jag beundrar er verkligen, jag klarar det ju inte trots att jag lever ensam (med min fina vovve) och inte behöver ha någon alkohol hemma.
Nu har jag börjat träna för en PT och det har fungerat jättebra i tre veckor. Men jag får ju inte tillräckligt resultat och självklart beror det på alkoholen. Men det har också fått mig att börja tänka i banorna igen att göra ännu ett försök att sluta med vinet. Jag vill ju verkligen vara fri från den hemska drogen som gör att jag varje kväll sitter där med mitt glas och tycks ha blivit allergisk mot alkohol på flera sätt, jag blir oftast illröd i ansiktet när jag dricker vin. I början var det bara av vissa sorter, men nu blir jag det av allt vin. Det gör ju att jag inte vill visa mig ute och alltså stannar jag inomhus på kvällen, trots fina sommarkvällar när jag helst skulle vilja sitta ute på altanen och njuta. Faaan, förlåt att jag svär men jag blir så arg på mig själv som inte kan "ta mig i kragen".
Som vanligt har jag en plan, hahaha. Men jag måste väl försöka ännu en gång. Har ju vin hemma som räcker fram till lördag och min plan är att inte köpa hem något mer. Nu vet jag att det är på eftermiddagarna framåt tretiden som suget kommer och det är då som jag ofta faller och åker in till stan och köper vin. Så i min plan ingår att jag vid den tiden ska gå härliga promenader utmed havet med min vackra vovve och samtidigt träna henne en del. Hon är 9 månader nu och helvild, så hon behöver mycket träning. Vilket hon inte får eftersom matte sitter med vinglaset istället.
Så snälla alla, hjälp mig nu med råd och en hel massa pepp så att jag klarar av det denna gången. Jag har ju gjort det förut och vet att jag kan.

Hej Fia!

Om du nu sagt upp dig så kanske du ska hoppa på raketforskningen i alla fall?
Skämt åsido, hur går det med "allt"??

Dina tankar på tjocka små människor är inte toktankar. Det finns ett sånt väldigt stort märkligt problem med alla ideal idag.
Ätstörningar hos tjejer är väldigt vanligt, träningshetsen har gått från hälsosam till ohälsosam. Jag om någon propagerar för träning och aktivitet. Använd den kropp du har, men ät sen rejält också. Ät vad du vill och skit i vad andra äter eller säger.
Hur skadat är det inte då var och varannan följer okända och kända människor på bloggar, Twitter och Facebook och de visar bilder på sin jävla mat de äter var och varannan sekund?
Sedan en rippad kropp som talar om att det är så här man ska se ut. De små och även vi stora har ju en tendens att vilja vara älskade, men det blir så lätt fel när budskapet är att man inte duger om man inte ser ut på ett visst sätt eller äter som kändisarna gör.
Jag vet ungdomar som spenderar massor av pengar på specialmat som helt enkelt är ren humbug. Det finns ingenting som bevisar att det är bra för dig, bara att det kostar skjortan.
Ät enligt den gamla kostcirkeln.
Kanske vi alkisar ska ta bilder på vår konsumtion av rusdrycker och lägga ut? Hur många gilla får man för 7 Pripps och 1 Explorer till lunch tro?

Hahaha! Sorry Fia men jag har så mycket energi och engagemang nu på min 18:e nyktra dag så jag bara måste kommentera det mesta.

Hoppas höra av dig Fia!
Fortsatt lycka till.
LP

Hej! Läste din historia i din tråd. Tack för att du delar med dig. Undrar bara hur du mår nu och hur det går för dig?

Hur går det för dig?
Jag tänker på dig och undrar.
Mardrömmen har ett slut, var så säker. Även om det är svårt att se det just nu.

LP

Tack för du tittar in och skriver!
Jag har funderat över dig och undrat givetvis.
Känner ju igen mig i dig.
När det gäller Antabus så har jag tagit endast en brustablett och det kändes som att dricka mjöl utblandat i vatten.
Jag hade förväntat mig en äckelsmak och en kraftig reaktion på nåt vis. Ögonen som poppar ur skallen och magen som jämrar sig likt en blöt urvriden disktrasa, och huden som blir eldflammig och illaluktande av gaser som strömmar ur varenda hårsäck......Men det hände ju ingenting som jag kunde märka. Därför ifrågasatte jag effekten och var nästan lite road av att testa vad som skulle ske OM?
Men glöm det, jag litar på det.
Kanske det kommer nån reaktion efter ett längre bruk?

I vilket fall som helst så har jag ofta samma resonemang i mitt sinne som du Tjalle.
Jag tror samtidigt att både du o jag kan klara detta.

Själv är jag en hyperaktiv person i min hjärna och hjärta. Framför allt är det tankarna och mitt känslomässiga tillstånd som flödar över ibland.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med all energi och alla tankar därinne.
Men just nu är jag hyperglad och lycklig.
Har ett enormt sug efter god mat, choklad, sött och salt.

Sköt om dig Tjalle, jag följer din resa, var så säker.

Kram LP

Nja menade bara att jag skulle känna mig så dum mot dom om jag lämnade. Hans föräldrar vet väl lite hur det ligger till men förstår nog inte allvaret.. Så det är mest att jag skulle vara rädd att dom ska tycka att det är jag som gör fel.

... men det blir bättre!

Det viktigaste är att må bra själv, orka med sitt liv och stå för hur man har det! Jag låter kall, men jag lämnade en man som blivit nykter, men han var inte snällare för det...

Mina bästa råd är:
ring socialtjänsten varje gång alkoholisten beter sig illa med abrn i närheten - det kommer man ha gott av senare, om det blir efterspel, diskussioner kring barnen etc
lämna (för att mena att man faktiskt menar allvar!)

Kramar till er!

Hej Verdon!
När det gäller den typen av abstinensbesvär som du beskriver så är det sjukvården som ska hjälpa dig att undvika onödigt obehag eller fara. Det finns inte så mycket man kan säga via internet som hjälper, risken är stor att det blir fel. Ta kontakt med beroendevården eller psykiatrin där du bor. De ska kunna hjälpa dig att undvika ep och dille när du slutar dricka. I många fall kan man få hjälp i öppenvård utan att du behöver bli inlagd.

/magnus
alkoholhjälpen

Hej meislans.
I den situation som du beskriver så är det bra om du även tar kontakt och pratar med någon mer direkt än bara över internet. Om du har varit under LVM-utredning så finns det människor som vet att du har bekymmer med alkoholen. Finns det någon som du har mött tidigare som du kan tänka dig att ta kontakt med igen? Vilken hjälp tror du att du skulle behöva?

/magnus
alkoholhjälpen