Senaste kommentarerna i forumet

Skönt att höra att du är på gång igen. Tror att de hör funderingarna här på forumet är oerhört viktiga i att förstå sig själv. Du bidrar till att hjälpa andra när du är sådär öppen här i forumet. Skönt att det löste sig med jobbet. Och, ja, jag har också varit förvånad över hur saker och ting hanteras på arbetsplatser.
Det är lite olika hur jag hanterar skulden. Förtränger mest. Det bästa är när jag plockar fram lite i taget när det går bra i övrigt och jag mår bra. Jag tror att det är omöjligt att hantera medan man dricker för skulden är så stor ångesten så svår och då vill man istället döva. Och du beskriver det så bra, den där kidnappade hjärnan som plötsligt tycker att det är en bra idé att hälla i sig sprit.., många av oss dricker ju i princip inte sprit. Helt otroligt hur dum man kan vara. Eller dum.... Ja, jag vet inte men sådär när man ser nyktert på saken så är det ofattbart. Jag är lika oförstående som din man över mina egna bravader ?. Känner just nu ingen alkoholromantisk längtan. Jag kände mig så fysiskt dålig under mitt återfall. Jag var visserligen sjuk, men det blev en sån Flashback till ett tillstånd jag ute ville vara i. Lycka till nu

Ligger i soffan & vilar knäna. Blev lite förmycket i går. Har tänkt på en sak som många skrivit att kaffet smakar så gott & det gör det! Tror att även smaklökarna påverkas av ett för stort intag av alkohol. Bara en reflektion. Solen skiner det är sommarvärme ute jag är inte bakfull, piffade lite här hemma igår med frächa blommor istället för med 3.5or lr vin. Det är gött att leva. Önskar alla en nykter lördag :)

Låter som att du vaknat och känner dig bättre! Vad skönt. Förstår att det är svårt att vänta till på måndag för att träffa läkaren, men å andra sidan är du på ett tryggt och bra ställe. Det kanske blir som en bra andningspaus och möjlighet till reflektion. Att du dessutom har flera personer som du känner, ger ju möjlighet till bra samtal.

Styrkekramar

Det finns ett härlig och skrämmande exempel hur vår gärna fungerar.
Man visar en vacker bild på naturen och en annan bild med massa konstig utrustning som man inte riktig förstår vad det är.
Frågan är, vilken av bilderna gillar du mest? Alla "vanliga" människor svarar så klart naturbilden är skönast.
Däremot de som är beroende av kokain, vet vad den konstiga utrustningen är för och för dem förknippas den med rus och dopamin. De väljer den andra bilden. De "dräglar" som Pavlos hundar, bara för att deras hjärna förknippar bilden med kokain och den behagliga känslan av rus.
Tur att man inte är beroende av det iaf.
Hippocampus ansvarar i hjärnan för långtidsminne och är en del av limbiska systemet. Den äldsta delen av våra hjärnor. Nucleus accumbens ansvarar för utveckling av beroende, är en del av limbiska systemet också. Och så klart är det belöningssystem. De samarbetar hemskt mycket. Det som ger oss dopaminkick kommer vi ihåg det, ibland för bra. Och vi dräglar under fina vårkvällar, för att vi fick belöning när vi drack vin någon gång, vi dräglar när vi ser vinglas, vinflaska, vinetikett osv. Som hundar.
Så, du har alldeles rätt Lena. Man måste omprogrammera hjärnan, snarare nucelus accumbes. Svårigheten är att kick från alkoholen är starkare än kick från andra saker. MEN man får absolut inte tänka att man kan bara sluta dricka. Man måste hitta någonting istället och jobba på att ändra Pavlovs reflexerna. Jag försöker dessutom tänka så när jag får sug. Att det är inte jag som vill dricka, det är en reflex, som min gamla delen av hjärnan åstadkommer. På samma sätt som jag kan hantera aggression (slår inte folk när jag blir sur på dem) kan jag hantera suget.
Fast det är ett hårt jobb.

Var att tänka att han var min drog som jag behövde för att bli lugn,nöjd.
Problemet var ju att han inte gjorde mig nöjd i längden eftersom förhållandet förstås var otillfredsställande pga hans drickande.
Så det blir liksom ett moment 22 att man längtar efter den det som gör en illa.
Precis som för den som dricker som längtar efter den dryck som både ska ge lugn och ångest.

Jag tränade mig på att avstå de impulser som gjorde att jag till slut ändå gav efter och kontaktade,kontrollerade.
Men jag klarade längre och längre uppehåll och höll fast vid att ingen återgång var möjlig så länge han inte ville och kunde sluta dricka.
Och det gjorde han inte,han dricker än.
Men jag lyckades med hjälp av det mantrat sakta men säkert resa mig från mitt medberoende och fysiska beroende av honom.
Sakta lärde jag mig att fylla mitt eget liv med innehåll.
Men det gick väldigt långsamt.

Idag mår jag riktigt bra även om jag ibland tänker på och ömmar för exet.
Men nu är det som medmänniska inte som expartner.

Tror det är dags att inse att livet måste bli en nolla.... Varför bakfull när jag inte får det härliga ruset "livet ordnarsig" känslan?!
Lite orolig att jag slutar med tabletterna.... Skall slänga i mej en nu snabbt!
Nu till butiken!

Har tillbringat natten i fyllecell igen. Hade en minnesĺucka på flera timmar igår, Polisen fick skicka en hundpatrull (i ett skogsområde). Är på väg hem, undrar hur det ser ut hemma & hur mkt jag drack egentligen. Jag hade 2 35 or sprit & var ute på krogen först, kanske drack båda? Det känns helt bedrövligt, har problem med abstinens så det är så jävla svårt att sluta dricka.

Ny utmaning fixad:)
Igår åt vi middag med några vänner. Jag fick en vinflaska! Jag tittade på den länge i ensamhet, ska jag? Ska jag inte?
Men tack gode Gud valde jag mina alkoholfria öl i stället!
Kändes bra hela kvällen!

Dock vaknade jag ändå idag med huvudvärk men det beror i allafall inte på att jag är bakfull!

Stort grattis till dina 3 månader och för alla dina kloka tankar som du delar med dig av. Kram

Drömde väldigt intensiva drömmar men inget hemskt. Inte så ångestladdat att vakna heller. Har träffat 2 bekanta som känner sedan andra inläggningar. Kul på ett sätt men sorgligt att vi hamnar här igen. Det är fel på systemet, psykvården skulle behöva mycket, mycket mer resurser. Det är väldigt inriktat på att höja medicinering hit och dit. Men jag tycker det räcker med mediciner för min del. Lite dumt att jag kom på en fredag för läkaren kommer inte förens måndag och innan man träffats görs inget beslut om man får gå ut eller inte så jag är i princip inlåst här nu.

Att förlora sin kraft är som att genomgå alla "dom sju dvärgarna"
Först blir man TRÖTTER-man orkar ingenting.
Sen blir man BLYGER-orkar inte träffa människor.
Sen blir man BUTTER-ledsen o dämpad & arg
Sen blir man TOKER- står inte ut med någonting
... Sen blir man PROSIT-immunförsvaret har sänkts
Sen blir man KLOKER-man börjar omvärdera livet,man ser livets mening igen
Och slutligen blir GLADER-man blir stark-man vågar säga nej & man känner glädje igen!

Välkommen tillbaka, både till dig och mig! Det känns bra att vara tillbaka här, att få stöd och peppning. Stor kram till dig

Tack, Levande! Kram tillbaka

Inga ord bara en kram❤

Jag måste framför allt ta tag i skulden mot mina barn som jag gjort så illa... det är det allra värsta.

Jag tror att jag, när jag kom igång och började jobba igen (på ett nytt och bra arbete) blev helt tagen på sängen. Nu skulle ju allt vara bra, jag hade levt på botten under lång tid och inte använt alkohol som tröst. Samtidigt vet jag ju att det inte är då jag dricker. Jag var dock trött på att alltid behöva kämpa, varför skulle hela uppväxten vara en kamp, varenda sak fick jag slåss för, nu hade jag precis kommit ur en kamp med galna högt uppsatta chefer och då stod a och väntade på mig... jag vet inte hur det började, redan på skidsemestern smygdrack jag två gånger och på en fest. Min man märker det dock direkt och sen är vi inne i en spiral. Det är ju inte så att jag dricker ofta, men den dans vi håller på med nu är dömd att misslyckas. Eftersom det är noll tolerans som gäller har min hjärna kommit på den fantastiska idén att när min man inte ser skyndar jag mig att dricka så jag får den där sköna avkopplande känslan som "alla andra" får njuta av... väldigt smart. Det är ju inte bara så att han märker det, jag dricker ju även mycket fort och då vill jag ju inte heller sluta.
När jag har mått så dåligt har jag inte orkat göra någonting, en dag för inte så länge sedan drack jag lite vodka (brukar inte dricka sprit), inte mycket men tillräckligt för att ge mig energi och få mig att orka göra saker här hemma. Det kändes bra, jag blev kreativ och fick saker gjorda... För 3 veckor sedan längtade jag så otroligt mycket efter att få ta det där glaset rosé på fredagseftermiddagen, jag slutade tänka, när jag handlade köpte jag även tetrapak med vin (1 L), drack några glas när jag var ensam hemma. Totalt har jag gjort detta 4 ggr, den sista gången spårade det ur och min man konfronterade mig, sedan var han tyvärr tvungen att åka iväg en timme drygt, då slog det slint i hjärnan och jag drack whiskey och en öl (som jag ju visste att han skulle se). Det värsta är att jag skrämde barnen. Jag har inte kunnat ta in det här ordentligt. Jag stoppade in allt igen. I veckan fick jag för mig att jag skulle kunna dricka två st 3,5%-öl, fick ju dricka dem snabbt och då försvinner omdömesförmågan. Jag drack annat efter det och blev jättefull. Skrämde barnen igen. Det var här min man sa att jag verkade vilja att han skulle säga att nu räcker det, nu får du flytta. Innan allt detta hade jag hållit mig nykter under lång tid. Jag tänkte som sagt på vad han sa... det kändes som om jag hatade mig själv så mycket och kände mig så självdestruktiv att jag inte klarade av att se på mig själv, ta tag i skulden. Att skriva här är ett första steg att börja om. Jag ska även beställa tid hos psykolog nästa vecka. De där tankarna på att jag ska kunna dricka lite och att jag projicerar allt på min man har jag nu tagit till mig och känner i magen att det ju naturligtvis inte är hans regler som gör att jag inte klarar av att dricka. Om han inte hade haft sina regler hade jag väl istället till slut druckit varje dag.
Ni behöver inte skriva om AA och mediciner i detta läge, jag är inte där nu.
Hur gör ni andra med att leva med ångesten över att de som står er närmst mår dåligt och att det är ert fel? Jag vet inte hur jag ska kunna bära det... jag tycker det är så jobbigt att jag nu i efterhand har förstått att jag försökt driva bort dem. Jag vill ju inte förlora dem. Det är så svårt när så mycket i samhället kretsar runt a, man ska träffas för ett glas, alla skålar i champagne till höger och vänster... det blir en sorg återigen, man blir konstig och obekväm om man absolut inte vill ta ett glas... jag vill inte att det ska vara ett problem, helst skulle jag vilja dricka, känna det där första ruset och avkopplingen i solen... men jag märker ju att om jag tillåter mig det och det går bra triggar det igång något i mig och senare går det sämre. Jag bara önskar att jag inte kände mig så annorlunda och utanför, att jag slapp tänka på hur jag ska "klara" mig utan att verka konstig. Jag vill vara med, inte att folk ska vara rädda för att bjuda en pga att de blir besvärligt om de utsätter en för frestelse med att dricka. Nu är det bara en massa ord... kände att jag behövde skriva ner vad som hänt, vad jag gjort och börja om. Få stöd här eftersom min man inte kan förstå. Vi pratar nu, jag har börjat förklara hur jag känner, men han kan ju inte förstå varför jag gör så här. Det kan ju ingen som inte har en hjärna som min. Det stödet får jag få här, som jag fick innan. Jag tänker vara inne och läsa ofta igen, skriva och lyfta detta till ytan. Inte tro att det inte längre är ett problem bara för att jag var "duktig" och inte drack när jag var så deprimerad och nere... det är när jag mår lite bättre och vill förstärka den känslan, glömma att jag ställt till det, som jag vill dricka. Vi står inför sommaren och allt rosé i solen... det var då jag började den här resan och jag fortsätter den. Jag vet att jag inte är på ruta ett, allt det jag lärde mig innan finns kvar. Min man vet kanske inte det, men just nu måste jag låta detta handla om MIG, jag behöver dock stöd och hjälp för att orka finnas i ångesten över att ha gjort fel utan att ta min gamla flyktväg. Jag måste bygga upp tilliten till mig igen. Det är svårt och tufft... men jag vill ju inte förlora min familj. Jag ska sluta titta på FB, se alla bilder med a... sluta sukta, sluta längta, ersätta a:s lyckorus med något bättre och mer konstruktivt. Jag vet ju att den där bilden med ett glas rosé bara finns i min hjärna... jag vill ju helst dricka några glas till, för säkerhets skull. Stor kram

Blir så himla glad över att läsa detta, du är värd stöd och bra hjälp. Fint att du tog steget. Lycka till nu!

Ja AA har nog hjälpt många och det bygger på att man har en sjukdom som man ska bemästra genom avhållsamhet. Och att man ska lära om på nytt och få stöd i nykterheten. Men sjukdom varför det? I mina ögon är det efterverkningar av alkohol som man måste förstå och vilja förändra.
Det är en väl beprövad metod att lyfta skulden från patienten när man jobbar med behandling och då passar sjukdom bra! Eller hur?
Och då har man gjort det lätt för sig. Men stämmer det som AA säger?
Det är väldigt enkla, förenklade berättelser i deras bok som jag läst. Och resonemanget, reflektionerna ..........saknas helt.

Nu har jag en riktigt trevlig morgon och ser fram emot att sitta och fika på balkongen. Den blev ruskigt fin igår, en djungel av vita blommor och nyoljade balkongmöbler.

Föräldrar kan verkligen leda in en i lite dåliga vanor. Har dina haft ett sunt förhållande till alkohol? Du har dina föräldrar och du har din hund, Andreas. Och framförallt har du dig själv att ta hand om. Men jag tycker att du verkar håla drickandet på en ok nivå,

I detta kaos blev alkoholen även en icke-fråga. När jag mår så där dåligt vill jag inte dricka, det var inte svårt att stå emot, det fanns inte i min tankevärld, jag hade tusentals tillfällen att dricka i lönndom men jag behövde inte ens förhandla med mig själv. Det var ju inte heller så att vi var ute eller gjorde saker, jag var för dålig för det.
Det var en väldigt lång kamp men jag har kommit ut på andra sidan även om jag inte är färdig igen. Det jag inte var beredd på, har jag förstått så här i efterhand, var att jag skulle slungas ut i skuldträsket igen. Jag var inte heller beredd på att kämpa mot a:s förrädiska röst som kom tillbaka. Jag projicerade åter allt på anhöriga. De flesta här har fattat ett medvetet beslut om att de vill sluta dricka, mitt beslut började med tvång. Min man går inte med på att jag dricker och jag ser att han blir orolig om jag gör det, även om jag inte druckit för mycket. Detta triggade mig till att dricka ännu mer för att döva den där känslan... jag visste ju hur han kände eftersom jag varit där och istället för att sluta dricka, vilket hade varit det rationella valet, drack jag mer för att slippa känna mig usel. Snacka om kortsiktigt strategi... nu blandar jag in mycket gammalt med hur det är nu. Det jag vill säga är väl att jag blev så förvånad att jag hamnade så långt tillbaka, jag hamnade där jag var förra sommaren då jag projicerade allt på min man. Jag kände mig dålig oavsett om jag drack eller ej. Tankar väcktes på om jag måste vara själv för att kunna ta in alla känslor och göra dem till mina, hitta min väg (inte för att dricka ostört) och verkligen känna att beslutet är mitt. Samtidigt vill jag ju inte flytta, jag vill vara med min familj. Jag har ställt till det rätt ordentligt två gånger de senaste två veckorna, min man sa något om att han undrade om jag gjorde det för att jag ville att han skulle säga stopp till slut, att nu får det vara nog. Jag funderade på det... kanske var det så längst in.. kanske var det bra att lyfta upp det i ljuset. Postar igen.

Tack, Sisyfos för att du bryr dig och skrev i min tråd när jag behövde det!
Jag var borta från forumet under en långt tid, jag skrev lite om det inte mitt förra inlägg och det är en mycket lång historia. Kanske var det så att kunna dricka vin och käka middag med vänner/dricka mer i smyg fick mig att döva insikten att jag höll på att helt köra slut på mig själv i en omöjlig situation. Fastän jag befann mig i en omöjlig sits på jobbet där jag bar enormt mycket ansvar, där alla gick på knäna och jag slog larm gång på gång utan gehör så blev jobbet på ett sätt min fristad ändå eftersom jag där inte behövde känna mig misslyckad... vilket jag gjorde hemma då jag visste hur jag ställde till det av och till (jag pratar nu framför allt om innan förra sommaren då jag tog tag i drickandet). Då jag själv varit medberoende tidigare vet jag vilket helvete det är och jag kunde inte leva med skulden... jag visste inte hur jag skulle komma ur den. När jag var med min familj blev jag gång på gång påmind om vad jag gjort och det tyngde mig så mycket även om jag försökte peppa mig själv, även om jag försökte "fira" mina steg och mina nya val. Samtidigt förstår inte de som är runt omkring en vad som händer inom en, vilken kamp man för, även om man försöker förklara. Längst in kände jag mig så dålig när jag var med de som står mig närmast att jag inte riktigt visste hur jag skulle ta mig ur den känslan. De hade ju all rätt att vara arga/besvikna, sakna tilltro. Jag visste bara inte hur jag skulle kunna fortsätta kämpa på med det hängande över mig. Jag kunde inte förklara mina "val", de fattades ju av en kidnappad hjärna utan logik.

När jag totalt tog slut på jobbet och blev sjukskriven hände det saker inom den högsta ledningen som vi var nära att gå ut i tidningarna med. Jag trodde knappt det var sant i Sverige idag. Det som jag nu i efterhand har förstått är att även om jag mådde fruktansvärt dåligt och ibland knappt ville leva var det jag och min man som slogs tillsammans mot en yttre fiende. Det var inte jag som var fienden, det var någon annan. Det var så oerhört skönt att vila i detta, har jag förstått nu i efterhand, jag slapp känna mig ensam i min egen familj. Det var vi mot dem. Jag postar detta så det inte försvinner och fortsätter skriva.

Har du nyktrat till? Det blev ju inte så farligt många glas, och vinet är det vitt så kan du använda det till en fin soppa med rotsaker idag!
Börja dagen med en nolla!

Och om du trillar dit så starta om programmet nästa dag! Läs och skriv och börja dagen med en nolla i loggan.
Välkommen syster

Sedan blir det bättre och lättare. Det är välsigt lömskt med alkohol att den ger en mycket ångest som man srdan vill bota med mer alkohol och så hamnar man i den onda spiralen. Men faktum är att man mår mycket bättre om man tar hand om sig själv och är nykter. Man slipper spela teater och ljuga. Ger mycket mer positiva känslor än något rus som man sedan får betala dyrt för. Man hamnar alltid på minus med alkoholen.

Det finns en bra början på din resa att hitta en bättre tillvaro, du hittar den här!
Välkommen