Senaste kommentarerna i forumet

jag steg över tröskeln till ett AA-möte och jag överlevde, klarade det och nu är jag Ble pos överraskad över värmen som strålade mot mej. SÅ glad.
Tack för fina svar och stöd, jag känner det, hade knappast tagit det steget utan allt avrdamatiserande här. Men känner mej mer nyfödd än nånsin. Berättat för min äldsta och min sambo, fick mer pepp än jag vågade hoppas. Tots alla mörka tankar; ikväll ska jag bara tänka på hur bra jag var som vågade. (aeromagnus, tack för dagens första skratt)

Hej och välkommen!
Även jag har ett komplicerat förhållande till alkohol/ mannen. Jag är livrädd att upptäcka vad som finns kvar när helgvinet inte längre förenar oss. Men min kropp och själ har sagt ifrån länge, och jag måste upptäcka vad som händer. Jag vet inte om vi varit nyktra tillsammans mer än några dagar sammantaget. Förra året bodde vi ihop o drack iaf nåt glas vin el oftast mer varje kväll. Nu bor vi inte ihop av olika skäl, men jag vet han dricker som vanligt. Vilket inte hörs på telefon. På helgerna när vi ses blir det vin ihop. Eller blivit. Har inte pratat m honom om att det är nog nu o har varit länge. Han är världens finaste o snällaste. Men jag är SÅ rädd för mina egna aggressioner som eg ursprunget ur min uppväxt med alkoholiserad mamma. Men att i nyktert tillstånd se o lukta på onykter soffdrickare....

var ju inte så häftig som jag trodde. Inte så klar som den var på en del bilder på nötet. Däremot var månen stor och fin i kväll. Som en bautaapelsin. Funderar fortfarande på lördagen. Hur sjutton man ska förhålla sig till fester? Det är ju inte kul nör man på förhand vet stt det kommer att balla ur. Och nu tänker jag inte på mig utan på närmaste krets av släkt och vänner som inte har nån botten. Guldkanten som en fest ska vara blir nio ggr av tio bara en fet sorgkant. Känns ibland som om man kan skippa maten på festen och ställa all sprit på bordet direkt för det är bara den som hägrar.
Jag har aldrig haft problem att dricka "lagom" på fester just för vetskapen att det hör kommer snart att gå åt h........ Festhumöret blir zero. Nej, min överkonsumtion av vin skedde framför tv:n och alldeles för många dagar i veckan. Blev inte nåt festligt det heller till slut... Suck!

Jag förstår hur du menar med den där tillfredställelsen.....-att "plötsligt" vara den som står för omdömet, att nu är det färdigdrucket....-för någon annan. Vad skönt det måste kännas. Och som du säger, inte någon skadeglädje utan bara en boost för sin egen självkänsla. Bra jobbat!!!

blir glad å både dina och mina vägnar att det funkar för dig. Jag har väldigt svårt att ta till mig inställningen att det inte går att lära sig att dricka måttligt. Till den som kämpar för att gå ner i vikt är ju inte rådet att sluta äta utan att förändra sina matvanor. Det måste rimligtvis vara detsamma med A

Det ger en förklaring. Håller med Vilja o dig om att när man är en person som vill resa ut, förstå, komma till klarhet, är det oerhört frustrerande att inte kunna följa denna process. Tack att vi fick klarhet!
Sedan är det som du säger, att vissa personlighetstyper engagerar sig mer o vill verkligen hjälpa på djupet. Då far man illa när dem man lagt så mycket av sina känslor, empati o engagemang plötsligt bara försvinner. Jag håller med om att många av oss skulle må bra av en "ställtidstråd" där vi hinner avsluta relationen på det sätt man faktiskt avslutar när man "känner" varandra. För vi skapar relationer härinne. På riktigt.

Vilja: ❤❤❤❤❤❤❤❤❤

Det känns riktigt bra! Har klarat måttligt med A och haft trevligt. Gjorde ett vänligt "ingripande" mot en alltför berusad kompis som behövde avbryta festandet och komma hem. Det känns väldigt tillfredsställande för mig, inte av något slags skadeglädje utan för att jag kan vara den som inte är fullast.

Inte värt all den här ångesten o oron. Svettades så mycket på gymmet och var så paranoid efter att ja dratt ner de där lapparna så ja inte kunde träna. För att inte tänka på om ja träffar grannarna i trappuppgången.

Ok, spyan e borta mestadels, luktar bara lite. Slet ner lapparna på dörrarna idag, tror en granne i tvättstugan såg mig, fast vet inte om hon bor i mitt hus. Det värsta som kunde hända e att mina föräldrar får reda på det, så jag hoppas det inte kommer upp mer lappar på dörren. Fy fan, ska inte dricka på bra länge, tar nykterhet på obestämd tid.

Tack Västerbotten för respons och omtanke!

Ja, tyvärr har jag barn och hon hamnar i kläm allt mer. Har bestämt mig för att göra ett långt uppehåll i mitt drickande med start idag. Vet att jag kommer fixa det men jag kommer nog inte fixa en nykter vardag med mannen då han lever i villfarelsen att han inte har några problem...Kommer bli tufft att lämna det liv vi byggt upp men jag ser tyvärr ingen annan utväg om han nu inte mirakulöst skulle fatta vad han har utsatt oss för i alla år och sluta självmant. Tar dock bara en dag i taget. Kan inte göra mer just nu. Kramar

Hej Amanda24

Så tydligt du beskriver hur det kan vara. Ledsenheten, frustrationen, viljan att få hjälpa. Det låter som att du och andra runt personens närhet verkligen försökt påverka personen till att förändra sitt förhållande till alkohol. Det är också så att personen vid skilda tillfällen haft kontakt med vård. Utifrån det du skriver är det tydligt att personen har ett allvarligt beroende och att hen utsätter såväl sig själv som andra för fara. Jag vill börja med att säga att du är omtänksam och klok som vågar be om ytterligare råd. Och det är fint att du vill dela med dig här inne.

Lite beroende på vilken relation man har till den som dricker så kan man göra lite olika saker. För den som dricker och för sig själv. Det är skillnad om man bor ihop eller inte, om man är partner, barn, förälder eller något annat.

Gemensamt är dock att utgå från att den som dricker är medveten om att det är ett problem. Vår erfarenhet är att om man har det som du beskriver att hen har det så har man insikt i att det är ett problem för såväl en själv som för de man tycker om och inte vill skada. Av olika anledningar kan det vara svårt att tala om detta. Utan att veta hur det är för den person du beskriver så är det inte osannolikt att den personen känner en allt större uppgivenhet och skam för sin situation. Att tala om sådana känslor är inte enkelt och de allra flesta av oss väljer noga de personer som vi vänder oss till vid dessa tillfällen. Ofta behöver vi ett ickedömande bemötande då den strängaste domaren redan bor i oss och har gjort länge. Ibland kan det vara svårt och faktiskt orimligt för närstående att hitta det förhållningssättet.

Kort vill jag säga att du i samtal med personen ska utgå från att hen vet. Hopp är också en fin gåva att ge. Ge personen en bild av en möjlig framtid. Hur tänker du om det jag skrivit?

Jag hoppas att du får fler svar här inne av de som har erfaranhet och som funnit sätt som varit hjälpsamma för dem själva och för dem som druckit.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej Carl 73
Du har mycket att vara tacksam för och samtidigt har du känlsor av uppgivenhet. Jag är osäker på om du menar att du just nu tvivlar på om du kommer nå ditt mål gällande alkohol eller om du faktiskt beskriver en sorgsenhet över sakernas tillstånd i världen. Att ha det "förspänt" som du beskriver är ingen garanti för att man ska känna meningsfullhet.

Du beskriver så tydligt att du upplever orimliga krav och att den naturliga reaktionen då är att fly dessa. Inte konstigt. Utöver alkoholen, vad kan du mer reglera eller förändra? Kanske är jag ute och cyklar här och du behöver inte alls ta emot råd som inte känns relevanta för dig samtidgt vill jag råda dig att ta din nedstämdhet på allvar. Kanske är du en större fråga på spåret än alkoholens eventuella vara eller ickevara i ditt liv. Med det sagt vill jag med eftertryck säga att alkohol förstärker känlsor som nedstämd- och meningslöshet. Jag ber om ursäkt om jag missuppfattat dig. Berätta gärna hur det går för dig. Din uppriktighet här inne är en stor hjälp för andra användare och kanske även ett viktigt steg för dig?

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Weekend. Du är grym. Och ett föredöme för oss andra. Så roligt att läsa om din lycka över att inte låta A vinna.

Ca 706 dagar utan alkohol känns jävligt okey.
Det går av bara den så jag glömmer att gå in och skriva i min dagbok.
Om 23 dagar!!!!
är det 2 år sedan sista droppen alkohol svaldes ner.

Ha det - kämpa på!
Det går att vända djävulen ryggen det är jag ett bevis på!

Det är lätt att komma ihåg, för Västerbotten-ost är den godaste av alla svenska ostar enl min mening. Min tråd heter Min nakna sanning. Jag har varit helnykter i en dryg månad, den första på jag vet inte när. Tänker att din mamma vill ju ha med dej i sitt drickande, det är förståeligt men i det en stor egoism och hänsynslöshet mot dig, fast du var så tydlig. Känner för egen del att dom man druckit mycket med i den närmsta kretsen, det är verkligen små berg att bestiga, att säga nej, så tufft! Men vilken seger när man gjort det.

... att det löste sig. :)

Och modigt gjort av dig att agera såsom du gjorde när du hälsade på hemma. Att ändra beteendemönster, speciellt bland människor man har nära relationer till, kan vara svårt - men du gick iland med det. Delseger, som sagt.

Tack Medmänniskor!

Har du barn?
När jag läser vad du skriver så tycker jag att det låter självklart att du måste avsluta din relation med både din man och alkoholen. Men livet är ju komplicerat och du står inför en stor förändring i ditt liv. Mitt råd är att börja i alla ändar. Ta ett beslut. Vad behöver du göra för att må bättre? Sök hjälp och stöd. Har du någon nära vän/släkting du kan prata med? Kanske kan du få möjlighet att prata med en kurator eller samtalsterapeut?

Jag har druckit som du, dvs varje dag mer eller mindre. Mitt drickande eskalerade mot slutet och jag gick över på sprit istället för vin. Det blev mer och mer. Känner mycket väl igen det du skriver om eftermiddagssuget.
Jag ljög inte direkt för mig själv, jag bara sket i att tänka. Sket i att bry mig. Men det är förstås inte sant, jag mådde dåligt över mitt beteende, skämdes och fick hemska skuldkänslor, kände mig värdelös.
För två veckor sedan vaknade jag på morgonen och tänkte att detta går inte längre, jag måste ta tag i mina problem.
Skriv gärna igen! Kram på dig!

Och suget efter A avtar. Även ångesten blir mindre o mindre. Det känns faktiskt dom om jag äntligen fattar att min framtid måste vara utan alkohol då jag aldrig kommer att kunna dricka med kontroll. Min inställning ändrades helt efter mitt senaste och förhoppningsvis sista "fyllerace". Från förhoppning att klara av måttlighet till att vara helt vit i framtiden. Och att verkligen stå för det och inte alltid hitta undanflykter till varför jag inte dricker. Jag var/är periodare men inte mindre alkoholist för det! Jag skrivet inte så mycket i mina egna trådar just nu utan mest i andras. Anledningen till det är att mitt liv är lugnt i dagsläget och A har ingen plats alls. Har inte blivit utsatt för några stora lockelser heller för den delen. Mina triggers som resor i alla dess former har uteblivit då vi inte haft några inplanerade. Jag skriver till andra och hoppas jag kan hjälpa eller peppa med mina erfarenheter av A. Vilka dessvärre är mycket dåliga. Ibland känner Man sig som väldigt kunnig och klok då jag läser mina egna inlägg. Så är det dock inte alltid och har verkligen inte varit fallet historiskt sätt då istället dumhet och oklokhet vunnit kampen mot mig ang. A. Det känns i alls fall väldigt bra för mig att vara en del av gemenskapen som finns här på forumet. Ha en bra dag allesammans.

Ramlade ner igen i min nya relation,kanske för att jag inte fick laga exets mående som just nu är uselt.
Skulle istället laga min nya bekantskap som hade en dålig dag.
Kände mönstret,men kunde inte stoppa det och tog till slut mitt pick och pack och for hem.En timeout som var helt nödvändig men som skrämde upp honom lite då han förstås inte förstod ett skvatt.
Men tur som är så har jag hittat mig en förståndig man som förstår utan att så hemskt mycket sägs.
Jag gjorde iaf mitt bästa för att förklara vad som skett inne i mig och vad det beror på och att jag vägrar ramla in i den rollen igen av stöttare och hjälpare i alla möjliga situationer som inte ens behöver en stöttare och hjälpare.Jag blev bara så ställd och klev rakt in i detta utan att passera Stopp först.
Tack Ullabulla för att du ibland har hjärnan med dig och kan se vad du håller på med..

Tror din reflektion är 100% korrekt. Det är inte bara vi som missbrukare som är sjuka utan även du/ni i vår omgivning. Missbrukare drar ju även närstående ned i träsket. Du gör helt rätt i att leva och att ta tillbaka ditt eget liv. Du har hittat rätt väg.

att läsa.Det var så nyss jag var där själv men är ändå en sån befrielse att se att andra kan ha samma resa.
Men visst är den tung oändlig och utan slut ibland.
Och sen plötsligt glimtar det till och man har vaskat fram ett litet guldkorn inne i en själv som man sen länge glömt fanns där.
Lycka till och stå fast vid dig själv nu Trojja

Skönt att kunna gå upp före fem och känna sig pigg nog för att gå ut och titta på den röda månen. Det vara helt stjärnklart och stilla. Hur fint som helst. Vi somnade om och väcktes av klockan vid halv sju. Sömnig förstås men inte tung i huvudet.

Hela veckan har jag dock druckit mer än jag har planerat men ändå "måttligt" vilket jag ändå är nöjd över. Framförallt är jag glad över att jag har kunnat sluta dricka och känt att nu vill jag inte ha mer. Jag är på rätt väg och det är bara jag själv som väljer den.

Förresten så är jag en "vinnörd" men har bokat av alla prenumerationer på vinnyheter etc. Det känns väldigt befriande.

Uppdaterar

det börjar kännas bra att inte ha den här dagliga kontakten som vi haft så länge. Det märks på mig att jag flyttas fram mer och mer, jag unnar mig stunder av roliga saker. Jag får tom fram små undranden av va har ja gjort alla år, varför har ja hängt kvar vid en alkholist? Det är INTE värt det ens en dag. Men när man är inne i det, som jag vart är man sjuk o blind, de är inte så längesedan ja var där, fast i ett grepp osv. Det känns längre bort nu.

hoppade förbi min väldigt omvälvande insikt... Det var verkligen plågsamt att inse att jag, kloka, förståndiga, starka, självständiga jag levde med en alkoholist. Att möta det förakt jag känt mot min mor när jag såg mig själv i spegeln.... Den här resan har lärt mig mycket. Och än en gång tackar jag forumet för det fantastiska stöd, ibland mycket obehagliga stöd.... jag fått här. Läst, stängt ner, tänkt, vridit och vänt, speglat mot allt jag "kan" och gjort det till min egen personliga erfarenhetsbaserade kunskap. En lång resa. Värd vartenda steg.
Allt gott till dig som läser.... ska än en gång lägga in länken som betytt så mycket för mig... från 7 februari 2011 http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html
// mt