Senaste kommentarerna i forumet

Tack Medmänniskor!

Har du barn?
När jag läser vad du skriver så tycker jag att det låter självklart att du måste avsluta din relation med både din man och alkoholen. Men livet är ju komplicerat och du står inför en stor förändring i ditt liv. Mitt råd är att börja i alla ändar. Ta ett beslut. Vad behöver du göra för att må bättre? Sök hjälp och stöd. Har du någon nära vän/släkting du kan prata med? Kanske kan du få möjlighet att prata med en kurator eller samtalsterapeut?

Jag har druckit som du, dvs varje dag mer eller mindre. Mitt drickande eskalerade mot slutet och jag gick över på sprit istället för vin. Det blev mer och mer. Känner mycket väl igen det du skriver om eftermiddagssuget.
Jag ljög inte direkt för mig själv, jag bara sket i att tänka. Sket i att bry mig. Men det är förstås inte sant, jag mådde dåligt över mitt beteende, skämdes och fick hemska skuldkänslor, kände mig värdelös.
För två veckor sedan vaknade jag på morgonen och tänkte att detta går inte längre, jag måste ta tag i mina problem.
Skriv gärna igen! Kram på dig!

Och suget efter A avtar. Även ångesten blir mindre o mindre. Det känns faktiskt dom om jag äntligen fattar att min framtid måste vara utan alkohol då jag aldrig kommer att kunna dricka med kontroll. Min inställning ändrades helt efter mitt senaste och förhoppningsvis sista "fyllerace". Från förhoppning att klara av måttlighet till att vara helt vit i framtiden. Och att verkligen stå för det och inte alltid hitta undanflykter till varför jag inte dricker. Jag var/är periodare men inte mindre alkoholist för det! Jag skrivet inte så mycket i mina egna trådar just nu utan mest i andras. Anledningen till det är att mitt liv är lugnt i dagsläget och A har ingen plats alls. Har inte blivit utsatt för några stora lockelser heller för den delen. Mina triggers som resor i alla dess former har uteblivit då vi inte haft några inplanerade. Jag skriver till andra och hoppas jag kan hjälpa eller peppa med mina erfarenheter av A. Vilka dessvärre är mycket dåliga. Ibland känner Man sig som väldigt kunnig och klok då jag läser mina egna inlägg. Så är det dock inte alltid och har verkligen inte varit fallet historiskt sätt då istället dumhet och oklokhet vunnit kampen mot mig ang. A. Det känns i alls fall väldigt bra för mig att vara en del av gemenskapen som finns här på forumet. Ha en bra dag allesammans.

Ramlade ner igen i min nya relation,kanske för att jag inte fick laga exets mående som just nu är uselt.
Skulle istället laga min nya bekantskap som hade en dålig dag.
Kände mönstret,men kunde inte stoppa det och tog till slut mitt pick och pack och for hem.En timeout som var helt nödvändig men som skrämde upp honom lite då han förstås inte förstod ett skvatt.
Men tur som är så har jag hittat mig en förståndig man som förstår utan att så hemskt mycket sägs.
Jag gjorde iaf mitt bästa för att förklara vad som skett inne i mig och vad det beror på och att jag vägrar ramla in i den rollen igen av stöttare och hjälpare i alla möjliga situationer som inte ens behöver en stöttare och hjälpare.Jag blev bara så ställd och klev rakt in i detta utan att passera Stopp först.
Tack Ullabulla för att du ibland har hjärnan med dig och kan se vad du håller på med..

Tror din reflektion är 100% korrekt. Det är inte bara vi som missbrukare som är sjuka utan även du/ni i vår omgivning. Missbrukare drar ju även närstående ned i träsket. Du gör helt rätt i att leva och att ta tillbaka ditt eget liv. Du har hittat rätt väg.

att läsa.Det var så nyss jag var där själv men är ändå en sån befrielse att se att andra kan ha samma resa.
Men visst är den tung oändlig och utan slut ibland.
Och sen plötsligt glimtar det till och man har vaskat fram ett litet guldkorn inne i en själv som man sen länge glömt fanns där.
Lycka till och stå fast vid dig själv nu Trojja

Skönt att kunna gå upp före fem och känna sig pigg nog för att gå ut och titta på den röda månen. Det vara helt stjärnklart och stilla. Hur fint som helst. Vi somnade om och väcktes av klockan vid halv sju. Sömnig förstås men inte tung i huvudet.

Hela veckan har jag dock druckit mer än jag har planerat men ändå "måttligt" vilket jag ändå är nöjd över. Framförallt är jag glad över att jag har kunnat sluta dricka och känt att nu vill jag inte ha mer. Jag är på rätt väg och det är bara jag själv som väljer den.

Förresten så är jag en "vinnörd" men har bokat av alla prenumerationer på vinnyheter etc. Det känns väldigt befriande.

Uppdaterar

det börjar kännas bra att inte ha den här dagliga kontakten som vi haft så länge. Det märks på mig att jag flyttas fram mer och mer, jag unnar mig stunder av roliga saker. Jag får tom fram små undranden av va har ja gjort alla år, varför har ja hängt kvar vid en alkholist? Det är INTE värt det ens en dag. Men när man är inne i det, som jag vart är man sjuk o blind, de är inte så längesedan ja var där, fast i ett grepp osv. Det känns längre bort nu.

hoppade förbi min väldigt omvälvande insikt... Det var verkligen plågsamt att inse att jag, kloka, förståndiga, starka, självständiga jag levde med en alkoholist. Att möta det förakt jag känt mot min mor när jag såg mig själv i spegeln.... Den här resan har lärt mig mycket. Och än en gång tackar jag forumet för det fantastiska stöd, ibland mycket obehagliga stöd.... jag fått här. Läst, stängt ner, tänkt, vridit och vänt, speglat mot allt jag "kan" och gjort det till min egen personliga erfarenhetsbaserade kunskap. En lång resa. Värd vartenda steg.
Allt gott till dig som läser.... ska än en gång lägga in länken som betytt så mycket för mig... från 7 februari 2011 http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html
// mt

att han kanske måste ha medicinsk hjälp för att kunna sluta. Behandlingshem eller annat stöd. Inte lugnande medikamenter, nej, nej. Sakkunnig hjälp inom missbruksområdet. Det förutsätter förstås att han verkligen vill. Själv.
När jag läser det Ebba - kloka, fina Ebba - skriver här ovan påminns jag om min mamma som levde med min alkoholiserade far under hela min barndom. I tonåren bad jag henne att separera (fast det ordet kunde jag nog inte då) men hennes lojalitet mot honom var större.... Jag har skrivit här om det förakt jag kunde känna mot henne, henne som jag tyckte så mycket om och respekterade så högt. Och hur omtumlande det var för mig att inse att även jag levde med en alkoholist. Dock har min mans missbruk inte varit aktivt då barnen bodde hemma - en del av våra barn anser till och med att det är jag som överdriver... i alla fall tyckte en av dem så i samband med mitt uppbrott. Numera är alla vana med vårt a-fria liv.
Välkomnar dig linker till en ny dag med nya möjligheter! En bra sak med pensionen är att nu har du tid att fokusera på dig!
Kramar / mt

Det gör ont när knoppar brister...
Men det är ju som vi alla vet ett måste för att något nytt, friskt och levande ska kunna blomma ut.

När man befinner sig mitt i det jobbiga och inte har någon distans kan man prova att tänka på sin egen situation som om den vore en film, vad skulle du önska att kvinnan i filmen gjorde? Fortsatte att hålla uppe en fasad och samtidigt gick under själsligt eller pratade med människor (barn, vård, vänner) och försöker se till att ge sig själv ett liv hon är värd <3

Jag blev väldigt berörd när du beskrev att du såg teckningarna från barnbarnen i hallen samtidigt som du tänkte på synen som mötte poliserna den där jobbiga natten.

Tänk på dina barnbarn, om något av dem skulle hamna i samma svåra livssituation som du nu är i, i framtiden.
Vad skulle du då önska att de gjorde?
Bad om hjälp och inte tystnade av skuld och skam tror jag.
Ge dig själv detsamma!
Det är du värd och blir samtidigt en stark förebild för barnbarnen (även om de inte förstår i just nu) som visar dem att alla är värda att må bra och att man ska våga förändra något som inte är bra för en.

Du är klok!
Du är värd att må bra.

Kram

Hej, känner som du. Jag är också ensam i detta då min man dricker. Jag vet varken ut eller in, hur det kommer bli osv, det är för mycket att tänka på just nu. Man lever så nära inpå alkoholen.

Lånar din tråd Sattva:
Vilja: Jag såg inlägget där han bestämde sig för att lämna. Det var publicerat en kort stund. Sen raderades tråden. Han hade pratat med sin fru och hon hade sagt att han skulle lämna sånt som tar tid och energi och inte bidrar. Och det är kanske klokt att lämna för honom. Han går in i en annan behandling nu och han skrev inlägg som upprörde känslor där han hade svårt att hantera responsen han fick. Så det är kanske till det bästa för honom. Både Vändningen och Heatpump var ju rätt personliga på forumet och hade delat med sig rätt ordentligt. Det var lätt att engagera sig i dem just därför. Jag kan på sätt och vis förstå att de vill ha tråderna raderade, men tycker att det blir lite märkligt när trådarna bara försvinner så där. Kanske en liten "nu lämnar jag" tråd för att de som saknar inte ska gå i ovisshet borde publiceras. Jag känner som du Vilja, kan vi inte stanna här och reda ut, men jag tror att det Sattva skriver om olika personlighetstyper stämmer bra här. När Forumet upprör känslor som gör att det tar för mycket tid och energi då ska man nog lämna för sin egen skull. Det är att välja sig själv. Synd att inte alla fick tillfälle att läsa lämnainlägget. För han stormade inte ut ur klassrummet, utan bestämde sig efter diskussion med kloka personer för att den här skolan inte funkade så bra för honom, så han provar en annan.

Måndagmorgon. AA i går. Gym idag. Fint höstväder. För min del nykter helg. Men med mannen var det sämre. I morgon skall vi på vårt årliga läkarbesök. Kanske kan det förändra något? Får leva på hoppet. Eller släppa taget, som gårdagens möte handlade om.

Jag har legat i soffan och grubblat och följt månens förvandling till kopparglänsande klot.
Och banne mig tror jag att det sträcktes ut en hand till mig över himlavalvet.
Mulletanten, du är också vaken! Oron som har satt sig i kroppen är nog svår att bli av med även om livet blir lugnare. Mannen vill så klart inte att döttrarna ska bli inblandade och de behöver ju inte veta allt om skottkärror och poliser. Men i en familj måste man ha förtroende för varandra. Vad är avbrottsvård förresten?
Sov gott mulletant, det behöver vi nu!

att skicka en kram till dig Izzy medan jag är uppe och tittar på månen! / mt

och alla stjärnorna och sänder goda tankar till dig och dina nära & kära / mt

eller förändras.... sen är det upp till dig om det kan repareras. Och honom förstås. Åren 2005-2010, som var våra (i mina ögon) värsta år, var det också mina brister som gärna kom på tal. En gång, när jag sa att om inte han söker hjälp gör jag det, så uttryckte han sin oerhörda skam över en sån sak som att gå till AA - Al-Anon.... Nu tycker han att det är jättekonstigt att en skulle skämmas för att gå till AA men inte för att vandra berusad hem från krogen - det har de diskuterat på AA. Så "Ja!" det kan förändras! Men vägen dit är lång och tidvis knölig. Jag har förstått så mycket genom att följa "Förändra sitt drickande".
Oberoende.... så som du lever nu ska du inte ha det! När jag gick hade jag inte heller nånstans att ta vägen, det bara blev fullt. Och goda vännen fanns som en tillfällig lösning. Din man behöver kanske avbrottsvård? Låter som vad som helst kunde hända om han blir ensam i huset.... men det kanske måste få bli så. Kommer plötsligt på att en Al-Anon vän har det precis så. Hon säger ofta att det var en oerhörd befrielse när hon slutade skydda och försöka hemlighålla i grannskapet.
Tala med barnen också! Kram / mt

kommer och går. Många skriver att de känner sig trötta. Jag är trött och magen är jobbig, fortfarande svårt att äta normalt, yr i huvudet, tappar tråden när jag pratar, svårt att koncentrera mig, emellanåt väldigt rastlös, sömnen är helt värdelös, etc. Jag hoppas att det kommer att gå över.

Fullständigt jävla vidrigt detta! Jag smög upp för att ta en bild på månen. Då vaknar fyllot ur sin stinkande dvala. Så han går ut och hämtar två öl i förrådet. Mitt fel, varför ränner jag runt mitt i natten? Va?
Jag gömmer bilnycklar igen.
Totalt utan värdighet alltihop, totalt!
Kan detta någonsin repareras?

Det sitter kvar i kroppen på en fast man inte druckit en droppe. Hela dagen har jag gått omkring och varit sur och ledsen. Lättade litet framåt kvällningen. Tänker"Ska det va' så här?" Ja, det ska det för jag kan inte ändra på nån annan och så här ser vår supkultur ut. Like it or not. Men jag vill skona barnen..
Ja, kanske det gjorde skillnad för nån att jag var nykter. Jag hoppas det. Om inte annat så blev jag ju styrkt i mitt beslut och det var ju inte så fel. Behövde nog det. Nu blir det några timmars sömn och sen upp för att se blodmånen :). Häftigt!

Jag inser att det är tokviktigt att inte ha a hemma. Jag kan inte hantera det helt enkelt. Men visst försöker jag förhandla med mig själv, visst finns ett magnetiskt sug att köpa hem... Gäller hela tiden att stå emot, stå emot, om och om igen.
Nyfödd, letade efter din tråd men hittade den inte. Har du en? Hur går det för dig och hur länge har du kämpat?

Det var en emoji som ställde till det.

Söndagkväll och ganska ångestfri. Inget mer vin har det blivit, resterna av boxen har hamnat i kylen på landet och kommer inte orsaka mig några problem då jag inte kommer att vara där på några månader.
Måste ta itu med träningen i veckan som kommer. Det brukar få mig gladare och just nu saknas gladet. Inget är kul... Hoppas att det vänder snart och att jag får tillbaka energin...

Har försökt att posta detta:
Är på besök hos mina föräldrar. De bor en bit från mig så jag brukar ta tåget och sova över en natt.
De är båda sjuka (min far är multisjuk och min mor vårdar honom i hemmet). Min mor är reumatiker och har dessutom (obehandlade) alkoholproblem.
Oftast brukar det gå till så att hon möter mig vid tåget, sen går vi tillsammans till systemet. Samma sak igår, med den skillnaden att jag köpte alkoholfri öl. "Jag har en vit vecka".
Vid middagen ställde min mor fram en starköl till mig "En öl kan du väl ta?"
Orkade inte svara. Lät den stå där oöppnad.
En torr rapport, jag vet, men jag känner att jag behöver dokumentera mina små segrar för att peppa mig själv.
Nu ska jag ut i svampskogen!

Hoppas att ni alla har en vit och bra helg!