Senaste kommentarerna i forumet

Jag vill också gratulera och håller med Adde, det är alltid lika underbart att läsa om ettårsdagen och glädjas med den som lyckas! Håller också med Fenix att detta forum är fantastiskt! Under mina år här har jag glatt mej åt många som lyckas. Det går att bli nykter. Det är faktiskt nästan fyra år sen jag hittade hit, det tog lite tid och återfall innan jag blev nykter. Jag minns mina vänner från den tiden med värme. Vi var särskilt tre som kämpade tillsammans och peppade varandra och vi lyckades! Detta forum har hjälpt mej väldigt mycket. Det viktigaste var nog känslan av att finna att vi var många som tänkte och gjorde likadant. Smarta, välfungerande i samhället med hemliga alkoholproblem.

Ok tack, ja får fokusera på mitt drickande istället.

Hur har det gått? Har du pratat med din pappa än?

Oavsett om man kallar sig för missbrukare eller alkis så är det dina handlingar som gör dig till den du är. Du har valt att inte längre blunda utan kämpa. Jättebra, du har mitt fulla stöd. Oj då fulla stöd hahaha ja mitt stöd kanske :)

Bra att du hittat hit. Första steget mot ett ännu bättre liv. De råd jag alltid ger och beror lite på hur djupt man är i ravinen.
1.Häll ut/ge bort all alkohol så slipper du tänka och falla för frestelsen
2. Om det ska bli party så var hemma. Det låter hemskt men den första tiden så knackar djävulen ofta på pannbenet och vill att vi bara tar en öl.
3. Kontakta VC för provtagning samt få B-vitaminspruta. Detta gör att du snabbare kommer upp på 100% energinivå
4. Om du faller dit gång på gång (som jag gjorde) så få Antabus utskrivet
5. Kontakta AA man kan få ett mycket fint stöd samt att man ser att fullt normala/vardagliga människor har samma problem som jag. Du är inte ensam.

Välj de punkter du själv vill. Men tänk på att det är viljan det hänger på. Här får du mycket stöd.

Om du som jag druckit alldeles för mycket i många år så är 15 vita dagar en otroligt bra början! Och hur skulle ett svårt beroende kunna bara övergå i ett friskt och bra liv bara sådär... Vi måste nog ha ett enormt tålamod med oss själva och varandra. Och så finns ju alla dessa fantastiska kloka ord. Själv läser , läser jag som om jag vore utsvulten på berättelser och erfarenheter, för att känna mig mindre ensam, mindre eländig. Det hjälper mej enormt.

Ja, tror DNA prov är betydligt mer komplicerat och dyrt än att en hyresvärd skulle anvönda det för att kolla vem som inte städat efter sig och inte blir du vräkt för en spya heller... Det är en komplicerad process att vräka folk, så det ska mycket till. Eller bor du i andra hand? Så nu kan du koppla bort det och fokusera på hur du ska komma tillrätta med ditt drickande.

Är nykter! & glad att jag klarade det själv den här gången, utan hjälp av tabletter (i princip) men återhämtningen tar tid, är så trött. Jag ska försöka komma ihåg hur dålig jag varit när jag får en impuls att dricka igen. Nu är jag helt omedicinerad, sist hade jag antabus. Får se hur det går.
♡Tack Heatpump, sisyfos & Lillylee ♡

Tack för ditt svar. Har skrivit ett par olika trådar och fått bra tips från bla aeromagnus. Ska se om jag hittar hans tråd, tack för tipset! Är inne här via mobilen men det funkar kanske ändå ska se

Tycker också det verkar långsökt att de sätter dig på DNA för en spya. Se det här som en nystart mot någonting bättre. Mot ditt mål o den du vill vara. Bara du avgör detta.

Ex antabus är ett mycket bra hjälpmedel då man vill sluta dricka men kanske inte riktigt tar steget fullt ut. Ha ingen alkohol hemma då du riskerar att dricka när du förhandlar med dig själv. Sök upp aeromagnus tråd och det han skrivet på andra trådar. Tycker han sammanfattar det hela mycket bra.

Jo jag behöver nog provoceras. Har ändå druckit måttligt nu i 2 månader och lyckats med det. Men vet inte om jag ska dricka mer, just nu hoppas ja bara ja inte blir vräkt. Men att hyresvärden tar dna prov för o lista ut vem det var e de nog bara min paranoida hjärna som tror på.

Helgen har varit god, tack, FM. :)

Avgörande för min nykterhet har det här forumet varit. Samma funktion har Lucas. Jag tror inte att jag hade haft kraft och funnit mig viktig nog att släppa alkoholen utan dessa båda.

Tack, forumet.
Tack, Lucas.

Mina tankar går till dom av er som kämpar på utan en stöttande partner vid er sida. Jag tycker ni gör det så gränslöst, enormt fantastiskt bra.

Vad är ditt mål med alkoholen? Att kunna dricks måttligt som alla andra? Kan jag gå i god för att det kommer att bli oerhört svårt då man en gång i tiden nästan aldrig klarat av måttlighet och att sluta dricka i tid. Ursäkta att jag undrar men känner du att du kunnat kontrollera A någorlunda ok sista året tex? Jag talar så klart bara för egen del men jag har försökt i många år att klara av måttlighet. Har alltid slutat med att det blir för mycket ytterligare en gång. Jag kom till insikt att jag inte kunde ha som mål att kontrollera drickandet utan vara tvungen att sluta helt. Än så länge går det bra och livet fungerar bättre än på länge utan A. Ville bara ge dig min dåliga erfarenhet av romantiseringen av att dricka och att tro mig kunna dricka måttligt. Hoppas verkligen du lyckas bättre än mig om ditt mål är måttlighet. Kämpa på!

Klart att du inte orkar, att det är mörkt, att du gråter. Hela du är ju mitt uppe i ett inbördeskrig och din kropp, hjärna och själ slåss på olika fronter.

Kliv av. Avlägsna dig. Slut fred.

Med tanke på alla kloka, intressanta och fantastiska människor som finns här på forumet så är kanske inte alkoholist det sämsta att identifiera sig med :-). Men jag förstår fullt ut dina tankar kring detta. Har också dolt det så bra. Den som kanske fattat nåt är yngste sonen och det gör mig så ont att tänka på och jag vet inte säkert. Det är en känsla jag fått. Har slutat nu, på egen hand, så kanske behöver jag aldrig bekänna utåt. Men jag vet inte egentligen om det är bra eller dåligt. Det blir ju inte mindre sant för att det bara är jag som vet. Men jag vill ju också gärna vara så där duktig och fantastisk och att då lägga till alkoholist till det känns ju knepigt. Så här är jag nu... Lyckad, fantastisk, och nykter hemmaalkoholist.

Inte lull lull, Mulletant! Du vet vad det handlar om och det betyder så mycket att få bekräftelse att man inte är ensam och galen!
Jag har ingenstans att ta vägen och kan inte dra iväg även om jag skulle vilja.
Jo, jag kan sätta mig på landet i mörkret, men tror att jag skulle deppa ihop totalt.
Nästa vecka blir avgörande för hur vi ska fortsätta. Bangar han ur då vi har bestämt att söka hjälp så finns det ingenting att rädda.

Fan, drog dit igen i Fredags. Började dricka hemma, drack 3 öl o lite whiskey, sen bestämde ja mig för o gå till puben. Där trodde ja att ja drack två öl, ser senare att ja druckit 3 öl o nånting för 90 spänn. Vet inte vad det kan vara. Dan därefter när ja går ut ser jag en arg lapp på dörren från någon som fått städa upp spyor utanför porten. Sån jävla ångest nu och är skitoroad över att hyresvärden ska få reda på att de va ja o ja ska bli vräkt. Inte bra, ja borde kanske aldrig dricka mer. Fast jag antar att de skulle behöva dna för o bevisa att de va ja. Sån jävla ångest! fy fan. Man får tydligen aldrig koppla av o tro allt e lungt me alkoholen. Vet inte vad ja ska göra.

... alla dom där superlativen till att bli alkoholist, Nyfödd. En människa är så mycket. "Jag är..." kan fyllas på med en oändlig mängd epitet. Till exempel "Jag är Nyfödd och jag har fått ännu en insikt på min väg genom livet". Och så har vi ju Rom, som inte byggdes på en dag. Det är likadant med processen du påbörjat nu.

Stor kram!

Man kan tycka att vuxna människor ska kunna bete sig och föregå med gott exempel när barn finns med i bilden, men som vi vet har det där med ålder föga betydelse... Förstår din vanmakt, FM. Och gläds också åt din mening där: "... om varför jag inte dricker längre." Hoppas omgivningen tar intryck av det, både barnen och dom vuxna fulla. Kram på dig, du livs levande tankeställare.

Här har jag samtidigt som A blivit succesivt en kär och trogen vän, samtidigt det jag gjort allt för att dölja. Och det värsta är att jag lyckats så bra. En av mina allra närmsta vänner fattade ingenting när jag berättade lite fint att jag inte kan hantera A som jag vill. Att gå från super-women, super-mamma till ALKOHOLIST det kostar. Men jag vet ju att du har rätt, Adde, prickar in fullt tillräckligt med antak kriterier för att få diagnosen. Jo,jag försöker förbereda mej inför imorgon, tänker att jag kanske kunde bara få ta emot som omväxling. Inte prestera som vanligt. Anar också att den här resan har verkligen bara börjat. Men jag är på väg. Äntligen.

Slopa smileys och emojis så ska det funka. Se till att inläggen får tid på sig, också, att ladda upp ordentligt. Good luck! :)

med alla rubriker och trådar, men jag vill svara dej att jag känner SÅ VÄL igen det där att hålla andan och va snabb som tusan i att gömma undan ... Jag har skrivit massor av dagbok men alltmindre de senare åren. Och när jag klottrat ner något har det väldigt ofta varit i antingen förtvivlan över ännu ett misslyckande som jag ju bara delat med mej själ, eller ett nytt spotta i nävarna och dunk i ryggen. Aldrig ta hjälp av nån annan fast man vet att detta är ju bland det svåraste som finns, att hantera eller bli fri från ett missbruk! Så du är inte ensam. Inte jag heller. :)

är det så obekvämt med dom (eller oftast en) som sitter brevid, nykter. Kontrasten skär. Nu är vi på "lden andra sidan". Och blir påminda, jag i vart fal om att jag blev VERKLIGEN inte blev mitt bättre jag under festerna. Och som du skriver, inför barnen.... Men jag tänker att varje nykter person på en fest gör enorm skillnad, särskilt för dom! Dom blir inte lika ensamma och utlämnade. Så du gör skillnad även om du vantrivs. Med det inte sagt att man ska stå ut jämt o samt...