Senaste kommentarerna i forumet

Jag röstar för ett eget stöd för oss anhöriga

Har haft vitt 7 dagar så igår fyllde jag år. Jag övertalade min man att jag skulle få dricka alkohol för att pröva. Han blev väldigt besviken och det slutade med två öl och två cider framför en film.

Besviknast blev nog jag själv, i alla fall nu efteråt. Jaja, "testet" resulterade i att jag kände suget igen och vissheten om att jag inte klarar det ensam, att jag har alkoholproblem, har inget stopp. Så "testa", det behöver jag inte mer.

Skit!

Det värsta var att planen formulerades i mitt huvud redan dagen innan, att tankarna "på min födelsedag är det okej" fick styra. Hur gör ni för att inte lyssna på tankarna?

Jag är riktigt manipulativ, mest mot mig själv.

Grattis! Du lyckades betydligt bättre än jag skulle ha gjort under liknande omständigheter.

Tack snälla, jag uppskattar det. Jag ska hålla ut.

Snyggt jobbat! Håll ut över helgen nu, det lättar garanterat med tiden och det brukar lätta ganska snabbt. Kör hårt och lycka till!

Ebba jag ska kolla upp boken tack så mycket för tipset!

Aeromagnus, tack ska kolla!

Har hållt igång hela dagen men när jag kom hem ikväll så kom alla känslorna över mig. Det är väl vetskapen om att det är slut nu. Jag fick sånt sug.. Såg att det fanns öl i bilen. Sambon drack öl. Det gick bra men inser att jag har en jobbig tid framför mig... Men jag är redo nu.

Jag veet. Tack för att du svarar aeromagnus. Uppskattar det.
Men jag har två barn och ett är litet. Hur ska jag kunna lämna ansvaret till honom? Det känns jätte läskigt!!!

Vad är det för tomhet du syftar på. är det att inte dricka alkohol?

Jag tycker synd om dig men du måste fundera på hur du ska göra.

Du fixade att ta ett glas så var stolt att du sa nej till barhänget. Se det så

Han smygdricker ikväll med. Lite mindre än förra veckan. Men ändå. Drygt. Tungt. Blääää

Allt är bättre än att svepa glas efter glas, spy och vakna upp med ett ryck och undra vad fan som hände.
Det har iaf jag varit med om ett antal gånger...
Du är på rätt väg.
Stor kram!

Per Holknekts bok.
Svinbra verkligen.
Jag känner igen mig hur mycket som helst, den handlar ju väldigt mycket om hans trubbel med alkohol.
Hittade den av en slump hos en kompis, lånade den och blev helt fast.
Läste ut den i ett nafs.
Gripande, hoppfull, spännande, vacker, väldigt naken, ärlig och sann.
L ä r o r i k.

Hej. Du kan ju alltid sluta dricka? Varför dricker ni så mycket? Gott nja, ruset troligtvis. Vad är mycket en helg? Läs lite trådar här så får du en uppfattning. Välkommen hit bra att du tog dig mod att skriva

Jaha.
Hade ingen dator med mig på konferensen och dessutom dog min telefon helt första dagen och gick inte att få liv i.

Jag försökte verkligen. Tackade nej till alla fördrinkar i hotellbaren innan middagen. Företaget hade sedan abonnerat en restaurang + kock och vi skulle själva laga vår middag i restaurangköket. Väl på plats på restaurangen serverades det kallskuret och vin eller öl. På frågan "Vitt, rött, rosé eller öl?" frågade jag (lite tyst) om ngt alkoholfritt och fick en lättöl (som jag snabbt hällde upp i ett ölglas och gjorde mig av med flaskan).
Vi delades in i par och började laga förrätt, varmrätt och efterrätt efter kockens recept.
Plötsligt sattes en Hof i min hand. Den bara kom. Jag ställde den på en bänk och försökte låta bli att tänka på den.
"Där står din öl och blir varm" sade någon.
Fan, fan, fan. Vad svårt det var. Jag ville inte för mitt liv att någon i gänget skulle fatta misstankar, eller börja ställa frågor. Jag vet att det skulle ha varit så mycket lättare om jag vågat berätta, men jag är alltså inte mogen för det ännu.
Så det blev en Hof, vin till maten och ett glas calva till efterrätten/kaffet (Ja, jag vet. Calvan kunde jag ha struntat i).
När vi kom hem från restaurangen blev det efterhäng i baren, men jag sa godnatt och gick upp på mitt rum.

Så det blev ett misslyckande för mig, men jag spårade inte och drack måttligt. Jag var minst dragen i vårt gäng iaf :-)
Lite ångest över att jag inte fixade mer än knappt 4 vita dagar. Så ynkligt.
På´t igen.

Igår köpte jag hem pizza till mig och min son. Jag brukar ta ett glas vin medan jag väntar på pizzorna (de har rättigheter). Men jag stod emot trots att suget var stort.
Ingen alkohol idag heller.
Suget är nu värre än abstinensbesvären.
Tack för ert stöd!

I sektionen förändringar ditt liv längst upp finnen tråd om vad du söker

Usch fan vad det är jobbigt nu snälla jag vill att det ska gå över. Denna tomhet är förlamande och jag vill bara gråta. Jag kan aldrig gråta annars men nu är det som att jag bara släpper taget

Ser vad du skrivit här och vill bara säga kämpa på. Du klarar det.

Jag var inte ens sugen på vin och tyckte att det kändes helt okej när han berättade att han tänkte göra det.

Men nu ligger jag nerbäddad i sängen, arg, ledsen och ångestfylld. Känner mig låg :(.

Förstår inte alls vad som hände. Jag är inte intresserad av att dricka en halv flarra rödvin. Jag vill bara gråta just nu. Förvirrande!

Hej!
Ta nya tag det som är gjort är gjort och du kan inte göra det ogjort. Var lite arg på dig själv och säg att nu jävlar får det vara nog. Nu ska jag ge järnet för nykterhet. Ni är fina och underbara människor men alkoholdjävulen sitter på er axel och knackar på skallbenet. Jag har aldrig mått så bra som när jag varit utan alkohol. Visst suger det ibland i tarmen när man går förbi en utesservering ochdet luktar öl och grillat. Visst kanske jag någon gång i framtiden fixar att dricka men jag tänker inte chansa i nuläget.

Utan speciell anledning.Sitter här och bara känner någon sorts inre klåda och ett skriande behov av bekräftelse fast det är det enda jag får nu i början av en ny relation.
Jag kanske behöver bekräftelse av mig själv?
Nån sorts klapp på axeln att det är ok att få stanna upp ibland,då slutet har gått så snabbt och jag har gjort kometkarriär i min egen sk utveckling.
Just nu känner jag mig fjuttig och tom trots att allt är så ok egentligen, märkligt.
Exet har också en ev sanning som kommit ifatt honom och jag känner nånstans att jag skulle vilja vara ett stöd för honom.Detta kan jag ju inte i nuläget då det vore fel för oss alla tre inblandade.
Kanske är det det som är problemet?
Någon sorts förlängd abstinens av en redan avslutad drog,eller en flashback från mitt gamla liv som gör sig påmint.

Men kliar gör det och jag måste låta bli att klia tillbaka.

Tack för de orden!

Jo jag förstår men samtidigt så mår du psykiskt dåligt och det kommer tära på dig än mer. Man kanske kan bli särbo? Jag tycker du ska kontakta al-anon och få stöd där.