Senaste kommentarerna i forumet

Utan speciell anledning.Sitter här och bara känner någon sorts inre klåda och ett skriande behov av bekräftelse fast det är det enda jag får nu i början av en ny relation.
Jag kanske behöver bekräftelse av mig själv?
Nån sorts klapp på axeln att det är ok att få stanna upp ibland,då slutet har gått så snabbt och jag har gjort kometkarriär i min egen sk utveckling.
Just nu känner jag mig fjuttig och tom trots att allt är så ok egentligen, märkligt.
Exet har också en ev sanning som kommit ifatt honom och jag känner nånstans att jag skulle vilja vara ett stöd för honom.Detta kan jag ju inte i nuläget då det vore fel för oss alla tre inblandade.
Kanske är det det som är problemet?
Någon sorts förlängd abstinens av en redan avslutad drog,eller en flashback från mitt gamla liv som gör sig påmint.

Men kliar gör det och jag måste låta bli att klia tillbaka.

Tack för de orden!

Jo jag förstår men samtidigt så mår du psykiskt dåligt och det kommer tära på dig än mer. Man kanske kan bli särbo? Jag tycker du ska kontakta al-anon och få stöd där.

Mitt första råd är alltid att inte ha alkohol hemma för då minskar man risken för att hälla i sig det som finns. Till dig longtimalcoholic så skulle jag nog överväga antabus. Själv blivit lobad två gånger. Sista gången var det finito för mig. Jag har kravlat mig upp och det kan ni också om ni verkligen vill och kan offra lite. Ni får tillbaka livet och livsglädjen.

Fick ett bakslag :(
de bara ställa sig upp igen, det vart för mycket känslor osv. Jag har koll på allt, och jag tror att jag ville förstöra för mig själv på nåt sätt. Jag får se det här som en missbrukare, att de faller i gamla mönster.
Bara jag inte klankar ner på mig för mycket. Jag skäms, men jag ska vara stolt, o läsa o komma ihåg vilken skillnad det är nu o då

Ibland är det lättare att kasta ur sig något när man har druckit. Mottagaren kan ta upp tråden eller ignorera den just för att man har druckit. Min fru och jag pratar hela tiden, det har vi alltid gjort, om allt möjligt. Men när det kommer till känsliga personliga saker så måste jag tassa försiktigt. Ett sätt för mig att ändå lätta på ventilen har varit att säga det när jag är lite full. Hon blev kanske sur och stött men vi kunde båda släta över det dagen efter. Nu måste jag hitta en annan strategi.

Jag mår också skit, har varit en tid utan alkohol men fick ett återfall hemma själv i förrgår kväll, vaknade upp i fyllecell och misstänkt för en rad saker.. Hur man lyckas vet jag inte längre. Ensam hemma med spriten, och man lyckas hamna där...!!! Har tydligen gått tokig i hyreshuset och sparkat på andras dörrar.... Kanske är avd.29 på sin tid..

Att du full ihop och familjen blev tvungen att hjälpa dig i säng är förstås inte roligt men tänk om du hade fått en matförgiftning istället och samma sak hade hänt då hade det inte varit så allvarligt. Du tar dig ur det här och din familj ser hela dig och inte bara den här händelsen. Det är jag säker på. Frågan är varför var du tvungen att hälla i dig vinet? Hade det hänt något? Eller vill du bort från något? Eller började det bara med ett "oskyldigt" glas? Jag känner med dig och har varit där själv men om ni har en bra relation i familjen så kommer ni över det.

Jag tror att mitt problem är att jag vill bli full när jag har druckit över en viss mängd. Hur trist det än är så är det fyllan, berusningen, jag måste undvika. Att dricka på helgen innebär för mig inte att jag super mig full. Om det lyckas eller inte vet jag förstås inte. Jag vet att jag kan dricka ett par glas vin och sluta där. Det gör jag oftast på middagar och fester numera. Hemma däremot har det blivit en falska vin och mer därtill. Angående sömnen så har jag sovit jättebra ända sedan jag förändrade mitt drickande för snart två veckor sedan. Det är möjligt att det kommer att förändras men nu är det i alla fall bra och det är skönt att vakna upp helt utvilad.
Just nu tänker jag att jag har varit full mer än nödvändigt i mitt liv - det får räcka med det. Jag ska inte bli full någon mer gång. Jag är nu i alla fall på gång på denna resa som jag själv har valt att göra och inget som någon annan "tvingar" mig till.
Jag har heller inte stängt dörren för att vara helt nykter för all framtid. Det blir kanske så till sist. Vem vet.

Tack för att ni säger vad ni tycker om det här. Fyll gärna på med fler synpunkter.

Jag tror jag har lyckats ändra storleken på texten nu linker!

/magnus
alkoholhjälpen

Jag tvekade aldrig över att du skulle lära dig sitta Ebba.

Så vackra och generösa. Hjärtetack, varenda en. Blir så jäkla rörd av all omtanke ni visar.

Har en massa jag vill säga men också ett huvud som sprängvärker och en ork som tryter så jag avvaktar och återkommer. Promillefri, förstås.

♥

Det är något du skrivit om graven, din pappa och din känsla som får mig att undra om det är någonting du borde reda i. Kanske få hjälp att reda ut.

Han är inte hemma över helgen. Igår tyckte jag det var jätte skönt. En känsla av frihet och avkoppling. Idag deppar jag ihop. Är det så här det kommer att vara för mig i framtiden utan honom? Jag saknar honom faktiskt. Vi har intressanta samtal, han ger mig så mycket ömhet. Jag har i perioder i mitt liv levt ensam, och jag ser inte fram emot det igen.
Det är svårt att lämna.

Man kommer inte till ro.
Alkoholen hjälper en för stunden.
Du vet ju precis.
Att alkoholen är en falsk djävul som griper tag i lämpliga offer hårt som fan och lurar i dem att lugnet den ger är behaglig och lösningen.

Lugnet kommer när man lyckas slita sig loss och låter hjärnan slippa bekämpa alkohol.
Det är sant.

Mitt huvud snurrar också som fan titt som tätt.
Jag önskar dig ro fina LP.

Du förtjänar all respekt och ömhet. Bra jobbat. Det svåra är ju att motstå.

Jag vill gärna berätta vad jag tänker när jag läser om situationen du befinner dig i.
Jag är alkoholist.
Jag har druckit i smyg.

JAG tycker att du ska prata med din pappa först.
Din mamma känner förmodligen redan till att han dricker.
Med sörsta sannolikhet känner hon iaf att NÅGOT är fel.
Hon kanske bara inte kan sätta fingret på vad?
Det kan handla om omedveten förnekelse därför att sanningen känns för hotfull och svår...

Jag hade behövt att någon sade till mig: jag VET att du dricker, jag vill inte att du ska göra det, det har spårat ur om man dricker som du gör och i smyg.

Kanske kan du tänka såhär:

Din pappa har ett sår som blöder.
Du ser hans sår.
Du säger först inget.
Din pappa känner att han har ett sår.
Du vill få stopp på blödningen.
Du är rädd om din pappa.
Du säger: pappa jag ser att du blöder (dricker), det finns plåster, ditt sår behöver tas om hand så att det inte blir värre.

Situationen du/ni befinner er i nu är inte lätt eller rolig.
Det är tufft, svårt och sorgligt.
När det kommer till alkoholproblem blir det så jäkla känsligt och det är fruktansvärt synd för skammen blir så stark att kloka människor ofta inte vågar eller klarar att handla klokt.
Det borde inte vara så och jag önskar dig så mycket styrka och mod att klara att sätta ner foten mot alkoholen.
Du gör det inte mot din pappa, du gör det mot felaktigt alkoholanvänndande och det är aldrig aldrig fel.
Om än svårt.

Kram och lycka till <3

Hoppas du inte tar mitt inlägg på fel sätt vill bara ge dig en kick åt rätt håll. Jättebra att du fått upp ögonen, nu är det att man måste mena allvar med sina tankar och det är den tuffaste biten. Ha en fin helg och ta hand om dig. Kramar från kemiläraren

Flyter ja, inte på fel sätt. Just nu känns det enkelt och utan saknad. Hade tillfälle att dricka med det sociala som ursäkt i veckan, men drack a-fritt för att jag valde det. Ett aktivt val. Det börjar bli stressigt på jobbet och min vanliga reaktion hade varit att koppla sv med vin. Det är ju omöjligt för mig att dricka hemma annars kanske jag hade behövt ta hjälp sv möten eller medicin för att ändå inte falla dit. Men ska jag dricka hemma så måste jag gå på smygdrickande direkt och det steget är ju väldigt längt. Och just nu med de här förhållandena är jag trygg och nöjd i min nykterhet. Älskar att vara nykter och vill aldrig glömma bort det igen för att få en stunds avkoppling från stress.

Hoppas det gick bra på konferensen. Tycker inte du är ett dugg fånig som som är orolig för allt möjligt och omöjligt. Det kommer en hel del tankar som man vanligtvis tystat med alkohol och det är jobbigt också att tänka på jobbiga saker man gjort. Just det är ff jobbigt och de är min hemlighet. Kanske skulle vara bra att berätta, men är inte där ännu. Hur som helst fantastiskt bra att du inte sköt upp ditt beslut och väntade in nåt lämpligt tillfälle. Önskar dig lycka till på ditt möte i veckan.

Har du trillat dit på den fruktade konferensen vill jag säga:

Du är inte dålig.
Du är inte hopplös.
Det behöver inte vara såhär jobbigt för alltid.
Du har en tid bokad på beroendemottagning.
Du behöver stöd.
Du förtjänar hjälp för att få må bra.
Du ska inte kämpa ensam i det tysta.
Du är värdefull och ditt liv är viktigt.
Det kommer att bli bättre och gå över.
Kram.

Det är fint med mig.
Det går att lära gamla hundar att sitta.
Trodde jag var hopplös.
Det är jag inte.
Ingen är hopplös eller ett hopplöst fall.
Det är faktiskt helt jävla sant :)