Senaste kommentarerna i forumet

Jag är jätterädd att trilla dit och börja förhandla med mig själv. Funderar över att gå till AA ikväll eller en kväll i veckan, ju snarare desto bättre, antar jag. Jag har svårt med tider, under veckorna är jag ensam med barnen ett par kvällar och de andra känns viktiga att vara hemma.

Vi har många barn, så inte enkelt att komma iväg. En sådan sak som träning finns inte med på kartan. Men sedan att våga ta sig till AA är något annat...jag har amerikansk film eller såpa i huvudet när jag tänker på AA, efter att huvudrollen som brottas med sitt missbruk går dit och blir "helad" efter ett par möten, men förstår att den bilden är snedvriden.

Det är ju min egen kamp den börjar med, och nu känns det annorlunda. Att få skriva här hjälper. Min man har varit på mig länge, pratat öppet med mig om mitt missbruk, och jag har väl inte riktigt lyssna. Så i förrgår när jag själv använde ordet högt till honom, ordet "alkoholist" blev det verkligt, än mer när jag berättade för barnen.

Det blir nog svårare att gå tillbaka nu.

Stark jobbat att berätta och skönt att det blir lite närhet mellan er. Alla hemligheter och skuldkänslor hamnar lätt emellan. Blir lite förvånad när även alkoholmottagningen fokuserar på 90 dgr, trodde det var något som vi här inne tycker är lämpligt. Visst, jag kan förstå att det behövs en lite längre nykter period för att få ordning på tankar och sug, men det är lätt hänt kanske att se den där flaskan på andra sidan målsnöret och att det är det är den som är vinsten. Inte vägen dit. Det är kanske meningen att man ska få råd under tiden och upptäcka själv att drickandet är oviktigt. Mina 90 dgrs uppehåll har tyvärr vart fokuserade på flaskan i mål och eftersom det inte varit något problem att avstå så har jag också Snabbt hinkati mig vinsten. Och det har ju inte varit så lyckat. Tror att du är klok som inte har 90 dgr som målsättning. 90 dgr är bra, men då kan man inte ha drickandet som mål.

*vecka, inte checka :)

Åh OTROLIGT bra gjort av dig! Starkt!! Jag blir glad att höra att du vågade ta det första steget, att berätta om det. Så länge man bär på det själv är det lätt att "förhandla" med sig själv, komma på bra ursäkter osv. Men att andra vet gör eller att man stått för något som andra kanske misstänkt ger det en ny tyngd. Härligt att höra att du och din man kom varandra nära igår..tänk på det om suget kommer, hur nära ni kan vara och vilket stöd ni kan vara för varandra resten av era liv i stort som smått och tänk på tacksamheten hos dina barn över att du var ärlig..

En dag i taget är helt rätt. Det tjänar inget till att tänka framåt. Jag blev rekommenderad 90 dagar på alkohol- och drogmottagningen men efter mina AA-möten de senaste dagarna har jag insett att det förmodligen handlar om för evigt. Men jag tänker inte på det nu utan jag ser till att ta en dag i taget och landa i mina nya vanor. För mig har det inte ens gått en checka och jag börjar redan uppleva lyckokänslor över beslutet.

Kämpa på! Och känns det jobbigt, skriv här, vi finns här!

Kram!

Kan jag inte svara på.
Det känner man själv.
Det är olika för alla.

Ja, håller med ovan. Använd dagen till att nyktra till. Och gör inte en alltför stor sak av det här, tycker jag. Du dricker, hon messar med ett ex. Ni kanske är lite vilsna båda två just nu och har olika sätt att hantera det. Det finns säkert en anledning till att det inte höll mellan dem och de här messen behöver inte betyda någonting. Jag håller med, det är inte så jäkla lämpligt att messa med ett ex på det här sätter. Men det kan vara hennes sätt att pigga upp vardagen, att få en kick. Kanske oskyldigt i början och sen har det utvecklats och eskalerat kanske lite mer än hon avsåg från början. Å nu har hon svårt att ta sig ur för att det faktiskt ger en kick som som hon har blivit beroende av och tycker att hon behöver. Kanske inte så stor skillnad på att dricka i smyg och detta ändå. Vad jag menar med detta är att det kanske är ett svek på ett sätt, men att det inte behöver betyda att hon nånsin vill ha med honom att göra irl igen. Kanske kan ni använda det här som en nystart. Lycka till!

Du skulle ha sett första gången jag tog mig till ett möte (8 år sedan), jag trodde att hela världen såg att jag var påväg till ett AA-möte.

Väl där släppte oron, det var inte alls som jag trodde att det skulle vara.

Det räcker med att du går dit, du behöver inte göra något mer än lyssna och dricka lite kaffe om du är sugen på kaffe :)

Den som håller i mötet brukar fråga om nån är på sitt allra första möte, då kan du bara säga ja eller räcka upp handen :)
Du behöver inte säga eller göra mer än så.

Jag hoppas du vågar prova, jag hade inte varit där jag är idag om inte AA fanns i mitt liv och för mig är AA inte Gud eller nåt märkligt, AA för mig är förmånen att träffa människor, lyssna på deras livsberättelser och det hjälper mig SÅ mycket.

Våga prova, ge dig själv chansen att se vad det är och om du tror att du kan ha nytta av det.

Kram!

Tack för svar! Jag funderar på att gå idag, men det känns läskigt. Hur gör man första gången? Räcker en gång i veckan?

Jag ska göra det samma. Bra tips!

Några veckar har han gått på samtal.
Helt nyktert...
Men det man inte förstår från början, när allt man hoppas på är nykterhet är hur mycket mer det är.

När man ser alla lögner som varit genom allt detta, hur litar man på han igen?
Hur hittar man tillbaka till sin egen magkänsla igen? Å kan börja lita på den igen?
Hur lever man en normal vardag (speciellt på all ledighet?)

Hur gör man för att inte alltid gå in i nån försvarstal/försvarsställning när man påmins om diskussioner , ordval, aktiviteter.
Hur slutar man reagera när man hör en burk öppnas.... (för allvarligt, det hörs inte skillnad på ölburk å fantaburk)
Å hur kommer man till att komma över tröskeln av att sex inte innefattar fylla å torrkn*ll....

Det är inte lätt bara för att det är nyktert just nu....
Fast jag känner viss tid en lycka så blir jag påmind om hur snabbt det har raderats tidigare.
Hur snabbt lyckan bytts ut mot besvikelsen.
Hur jag alla gånger gått förbi mina egna behov.

En dag i taget. Jag jag jag jag jag!!!!!!!

Om du är väldigt begränsad med många barn och arbete tror jag att det är extra superduperviktigt att du får tid och ro att återhämta dig en stund då och då.

För mig är det AA-möte jag går på en gång i veckan VÄLDIGT viktigt.
Jag prioriterar det och kämpar för att se till att komma iväg på det helt enkelt för att det hjälper mig så mycket.

Det är inte alltid det känns roligt att gå iväg på möte men jag ångrar det aldrig.
Antar att det är lite som motion eller att storstäda bilen eller vad som helst som jag vet att jag mår bra när jag väl har gjort.

AA påminner mig om varför jag inte vill dricka alkohol.
Det är så sjukt att man lätt annars glömmer och förtränger hur det var.

Kram!

Känns som det är jag själv som skrivit dina rader....så exakt!
Har 2 barn, har ett garage som väldigt ofta å väldigt sent alltid har jobb i sig.
De ständiga pikar, nedlåtande å spydiga kommentarer som kommer.
Hur man aldrig gör något här hemma, hur han alltid får göra allt.....

Ja kan fortsätta....

Jag öppnade ögonen för några månader sen....såg vad verkligheten verkligen var. Vad jag men framförallt barnen fick växa upp i å se som en normal vardag i sin barndom.
Hur det skulle printa dessa små för hela sitt liv.
En bitter, stressad, arg mamma....för så har jag blivit då ingen ork finns kvar.
Å en pappa som ena sekunden är glad å skrattar men har inte tid å lust att göra nått med barnen El deras mamma. Fast oftast glad.

Nää ...Fick nog å insåg.
Jag sökte mig till alkoholmottagningen, har börjat gå på al anon (heeelt underbart)
Började försöka inse....
Insåg att jag måste här ifrån. Ville dra. Bara lämna allt. Å sa att utan att han söker hjälp går jag....

Väldigt väldigt oväntade å chockartat från min sida gjorde han detta.
Han säger sig se vad han gjort....Varför han gjort mm.
Jag får ibland ilska....ibland släpper jag lite men svårt svårt svårt ....

Det steget jag står nu i är:
Hur vet jag att detta är sanningen å på riktigt? (nä det vet jag nog aldrig)
Hur ska ett fullt förtroende kunna infinna sig?
Hur får man tillbaka sig riktiga magkänsla?
Å dessutom lära sig lita på den så man inte kör över sig själv igen å igen å igen.

Oj oj vad långt detta blev....
Men med detta vill jag bara säga å det jag ser att näääää det finns inga genvägar. Vi, jag du å alla andra som står på sidan måste inse sitt eget värde å dessutom barnens barndom.
Hur svårt det än är så är det sanningen.
En förändring är ett måste.....sen garantierna efter det finns inte. Å inte heller är det enkelt å guld med gröna skogar efter det....
Men en förändring i dig själv....
Gå till Al anon. 1 besöket är fruktansvärt jobbigt att ta sig till. Men den värme å gemenskap som finns där....Helt otroligt.

Kraaam till dig jonan

Ja du är sårad, en anledning till att dricka. Prata med henne när du är nykter. Förstår att det är tungt men messen försvinner inte för att du druckit då kommer få mer ångest istället. Sov ut och berätta hur det gått så ska vi stödja dig.

Bra gjort. Förändringen får man jobba med. Ta en dag I taget. När suget kommer så tänk då på gårdagens fina händelser. Jag har ett Stopp kort i min plånbok jag tar fram och tittar på. Min fru och son finns med på kortet och en överkryssad jägermeiter.

Jag försöker så att andra inte ska begå samma idiotiska misstag som jag.

att du ger enormt bra stöd, inte minst till oss medberoende! Det betyder mycket att få insikt från "den andra sidan" om kampen i beroendet. Du har min djupaste respekt!
Allt gott och söndagskram / mt

- hoppades att få krama om dig på Malmgården men denna gången blev det inte. En annan gång kanske?
Håll taget och skriv här! Jag blev glad när jag såg att du skrivit i en annan tråd, för mig har det varit ett bra sätt att reda i mina egna tankar.
Varma söndagskramar / mt

Så många gemensamma drag både i alkoholismen och medberoendet. Ramen kan vara en lyxvilla vid havet, ett hus på landet, en tvåa utan hiss på fjärde våningen i ett område där ingen vill bo... åldern kan vara 20-40-60... graden av utsatthet och valmöjligheter skiljer sig förstås... MEN mönstret i missbruk-medberoende inrymmer samma kännetecken. Ett annat mönster som skymtar här är att de ytterst få män som stiger in hit och skriver om medberoende - de stiger av både forumet och relationen när de ser vad det handlar om. Vi kvinnor... ja vi kämpar vidare och tar (nästan) slut på oss själva i kampen för att alla ska ha det bra.
Fortsätt läsa, fortsätt skriva! Det är möjligt att ta makten över sitt liv! / mt

du berör... jag blir så berörd av detta ditt inlägg - i vårt förnäma forum. Livsforum. Just i detta ögonblick kan jag säga att jag är riktigt tacksam över att ha fötts som kvinna, även om jag både sett och upplevt kvinnors utsatthet och glastaket. Till det kvinnliga hör möjligen en i högre grad upplevd rätt att stiga åt sidan i yrkeskarriären, att skifta ner, som för min del innebär ett mycket lugnare liv. Men jag tänkte länge, inte minst här, innan jag tog steget. Jag ägnar mig numera mer åt tolvstegen och mindre åt att hävda mig på yrkesstegen, jag står på det steg där jag får göra det jag är absolut bäst på. Och tolvstegen handlar faktiskt mest om att leva mitt liv så att jag känner sinnesro - endast det första steget handlar om alkohol. Det där var om mig Berra i din tråd, ursäkta:)
Jag vill bara önska dig ro i att vara i ditt rätta, det som är rätt för dig. Dina inlägg här betyder.... och din berättelse skulle verkligen göra sig förtjänt av att nå många fler än oss här i vår krets.
Att jag fått möta dig här har varit en avgörande del i mitt liv. Det är jag tacksam för. Söndagskram / mt

Jag har inte gett mig själv någon tidsperiod. Inga 90 dagar. Jag hoppas att det blir för all tid. Men en dag i sänder.

Igår var en bra dag, första dagen på förvandlingen, att hitta tillbaka till mig själv, min man och mina barn.

Min man, som själv blev dömd för rattfylla för 3,5 år sedan efter en ångesttur i bil efter att han drack lösningsmedel, en tur som gjorde att han sedan dess inte rört alkohol, min man, den där vackre mannen och jag var näranäranära igår. Jag har saknat oss så.

Jag tror den här förvandlingen fungerar. I alla fall idag.

Gör leverproverna. Alkoholism är ett släktdrag, så även i min. Bryt den kedjan.

Vad jobbigt. Har varit med om liknande och det blev själva vändningen i vår relation - till det bättre. Förvandlingen skedde hos oss båda för problemet var bådas.

När du är nykter (!), berätta vad du upplevt och lyssna sedan på henne. Berätta hur du känner när du läser, och lyssna, på dig själv och henne.

Och drick inte mer.

Lördagkväll. En person från AA idag hörde av sig och undrade om jag ville komma och spela lite gitarr.. Hänga, sjunga och spela, träffade nya människor..nyktert.. Var så glad, såg mig i spegeln..jäklar så pigg och fräsch jag såg ut! Kände knappt igen mig..pigga ögon.. Oändligt skön känsla att veta att varenda tanke jag tänker och sak jag säger är mitt riktiga jag..och att jag minns vad jag sagt! En sådan frihetskänsla det ger mig..och självsäkerhet! Känns som att jag är starkare än någonsin vara av vetskapen att jag är mitt riktiga jag - dygnet runt! Jag kan lita på mig själv liksom.. Intressant att sitta på bussen med alla som ska ut eller hem från krogen..:)

Kan du klara det själv? Kan du låta bli när du tänkt/sagt att du inte ska? Kan du sluta dricka när du väl börjat? Det är svårt att råda någon annan då allas vanor är så individuella men jag skulle nog ändå råda till någon typ av hjälp utifrån.. Det blir kanske svårare för er då ni båda dricker på samma sätt. Ni tycker förmodligen om att göra det ihop och förstärker och kanske legitimirerar vanan för varann. Det blir inte lika allvarligt för ni gör ju det båda liksom.. Så gick iaf tankarna hos mig med min ex-man..Han drack inte lika mycket som mig, var den som kunde kontrollera det bättre för att någon skulle vara i skick iom barnen..Jag var ju den som alltid hade svårt att sluta.. Men vi tyckte ju det var kul att bli lite fulla ihop..

Förstår rädslan att bli stämplad. Det är det som gjort att jag inte sökt hjälp tidigare..det kändes skamfyllt. Jag har ju barn liksom, är ung, trevlig, utåtriktad, bra jobb bla bla. Nu när jag väl insåg allvaret kunde jag inte bry mig mindre om vad folk tänker. Jag hamnade här, det här är mitt liv och såhär blev det. Nu gör jag något åt det. Good for me! Jag tar ansvar för skiten..Vill någon stämpla mig, go for it! Det är inte andra som ska leva mitt liv..hellre stämplingar av osäkra människor än leva vidare som jag gjort och förstöra mitt liv.

Nu blev det mycket jag och hur jag ser på saken. Ber om ursäkt om det blev jag-fokus i mitt svar men jag är bara inne på min 5:e nyktra dag i ett nytt liv så jag går igenom väldigt mycket tankar, känslor och självrannsakan just nu.

Känner igen allt du beskriver . Tänk att alla el många alkoholister fungerar o tänker så lika. Jag lämnade min sambo för snart ett år sen o jag ångrar mig inte men det är jättejobbigt på många sätt fast jag kämpar vidare o hoppas att allt löser sig till slut.
Styrkekramar till dig<3