Senaste kommentarerna i forumet

En vit vecka till fylld av roligheter istället för %? Häng på.

På AA finns vanliga människor som du säger. En del har varit i botten och vänt, andra inte de bröt innan de nådde botten. Håller på dig nu och ligg i.

Ja steg 1 är ju att inte ha något hemma. Du kan inte få en tid på vc för medicinering om du nu känner att du har svårt att dluta eller hålla upp att dricka. AA var för mig en fantastisk hjälp. Hoppas att det löser sig nu och häng i. Jag är dock lite bekymrad för dig om din man nu fortsätter kröka som han gör är det ju oerhört mycket svårare för dig att hålla upp.

Tack för dina fina ord. Jag ska kolla efter en mottagning på annan ort. Ska göra det idag.

Känner precis som du. Vad bra att du bokade tid, hoppas att det hjälper dig. Jag ska kolla mottagning på annan ort

Här nu: Ja, det är svårt när man har en partner som också är beroende.
Funderar på det här med motivation. Såklart att det finns konsekvenser... Det här tillståndet att vara trött och seg jämt, nedstämd när man inte får dricka, minskad självkänsla/ självförakt ångesten, att inte vara en riktigt närvarande mamma när alkoholen alltid finns där i tankarna, att man skjuter upp saker och slutar att utvecklas som människa...

Man är ALDRIG en loser om man ber om hjälp!!!
Det är att vara modig.
Att ha problem med alkohol är ett problem och därför finns det hjälp att få.

Jag förstår hur du känner men vet du, Du både förtjänar och behöver bra hjälp.

Du förtjänar att må bra.
Din dotter förtjänar en mamma som mår bra.
Det vet du såklart redan.
Kom bara ihåg att den som vågar be om hjälp (igen!) inte är en förlorare utan tvärtom en vinnare.

Stor kram

Vet du, jag har ALLTID sett på AA som du. Det är ju den bilden man matas med från film och tv. Någon sorts sista botten när man "hamnar där". Jag vet inte varifrån jag fick lugnet att glömma bort mina föreställningar. Eller så var det kanske allvaret i situationen. Jag kände bara att det här är en stor omställning i mitt liv..Jag behöver omge mig med människor som också tvingats inse samma saker som jag..känna samhörighet för att inte falla in i tankar om att jag är onormal.. Få stöd helt enkelt..

Och det var jätteskönt!! Helt vanliga människor i verkligen alla åldrar..vissa delar med sig, vissa bara lyssnar..men vi skrattar, alla är snälla, känns som att man bryr sig om varandra på ett sätt jag sällan upplevt.. Du kommer få stöd om du går! Annars finns jag också här för dig :)

Tack pärlan och sisyfos för era kloka svar.

Som svar på frågorna: Nej, jag kan numera inte bestämma att inte dricka när jag tänkt. Men å andra sidan, har jag heller inte sagt/ bestämt mig för att ta tag i detta förrän nu. Jag har också svårt att sluta då jag väl börjat. Vi dricker väl cirka 4-5 kvällar i veckan och mer till helgen. Vissa kvällar uppemot 2 flaskor vin var. Ibland mer. Tyvärr är vår relation dålig och när vi dricker tillsammans kommer vi närmre varandra. Sorgligt men sant.
Klart är att jag har problem, men tror att jag nu nått min gräns där jag börjat inse att jag inte kan fortsätta trampa i samma hjulspår. Åren går. Min sambo är inte med på tåget, har tagit upp detta med honom. Han ser liksom jag att vi har ett problem, men tycks sakna viljan att gör något åt det. Jag får börja med mig själv, för nu VILL jag verkligen få till en förändring.

Jag har nu bokat tid till en beroendemottagning. Tyvärr ett tag till dess, så tanken är nu att påbörja arbetet på egen hand. Målet är att få kontroll över mitt drickande, sätta upp regler och hålla mig till dessa. Går inte detta- sluta helt. Har tänkt att ersätta tomrummet med motion.

Börjar idag!

Drycker, jag tycker verkligen att det är dags för dig att starta om. Du är klok som är nojig, för du är på väg dit igen. Dit där du inte vill vara. Kasta inte bort det här nu. Du är på god väg mot att må bra tror jag och har redan gjort saker som du dragit dig för och som jag är för feg för. Vet inte varför du har alkohol hemma. Bestäm dig för att du inget ska ha, jag vet att det är svårt men det går. Köp alkoholfritt och drick det om du har svårt att avstå helt. Det ger i allafall en lång, nykter period. Det börjar kännas som att du är på väg utför och det här inlägget kanske blir lite hårt, men jag vill inte stå bredvid och titta på.

Stellas: Har också ångest idag.. Har sällan bakfylla. Är så trött jämt bara, har ångest och mycket drömmar. Skrev ett inlägg i ren frustration här för ett tag sedan. Jag vet inte var jag ska börja bara. Min sambo tycker inte att vi har alkoholproblem, han är ju själv beroende såklart. Har jag bestämt mig för att inte dricka en kväll så säger han men EN öl kan du väl ta? Det är ju inte kul att dricka själv. Ja en öl kan jag väl ta... Två, tre.. Min dotter kom ner inatt när jag var full, nu har hon sett mig riktigt full med. Skäms så otroligt mycket. Kan inte ta kontakt med nån här i stan för jag var där i tonåren och jag vill inte att dom ska tycka att jag är en loser som fortfarande dricker. Jag har allt ordnat i mitt liv. Jag har verkligen allt och är så tacksam men alkoholen finns där som en skugga som följer mig varje dag. Jag har druckit alkohol i 17 år på ett destruktivt sätt, 17 ÅR! Ibland tänker jag att det är min undergång och nästan accepterar att det är antingen psyket eller fängelset jag kommer sluta. Det är fruktansvärt detta.

Ser fram emot måndag och att jag håller mig nykter ännu en vecka!
Jag är väldigt tacksam för det här forumet. Försöker titta in ett par gånger i veckan!

Skrämmande faktiskt, började undra om jag skrivit detta på fyllan. Det hade kunnat vara jag som skrev det där.

Det är svårt att ge råd och jag är ju en av de som ännu inte kan säga att jag har full kontroll på alkoholen. Det är svårt att ge råd också för att man inte vet hur ert drickande ser ut. Det är däremot lätt att se att er situation är ohållbar både för er och för era barn. Jag tänker att din man nog måste vara med på tåget annars blir det kanske oöverstigligt för dig att klara själv. Det är så lätt att falla dit om alkohol finns tillgöngligt och om din man dricker och han uppenbarligen inte har nåt problem med att du dricker så är det väldigt, väldigt svårt att skrapa ihop en lång nykter period. Du skriver att du inte blir bakfull... Men trött och seg. Jag blir numera fruktansvärt bakfull igen, vilket jag ser som ett sundhetstecken. Utebliven bakfylla är ett tecken på att man nått en tolerans som inte alls är bra.
Jag har nått en bit på vägen och älskar nykterheten. Har slutat i korta perioder många gånger och vet därför att det tar lite tid att uppnå glädjen i att vara nykter som jag nu upplever. Otroligt skönt faktiskt. Om jag kunde skicka över känslan man har när det börjar falla på plats, så skulle du ha det som mål direkt.
Sen behöver du kanske ta hjälp ändå. Du är van att leda sndra, kan du på nåt sätt använda dina egna råd i din process? Eller kan du prata med någon som en start? Prata med din man? Han kanske känner likadant. Ni kanske kan stötta varandra. Vill du trots allt försöka själv, läs härinne. Det finns så många kamper att ta del av, så många kloka personer. Och många som lyckats och älskar livet utan a.

Hoppas det går bra och att du kommer till en härlig grupp!

Jag är inte troende, jag har ingen sponsor och jag har bara gjort de tre första stegen. :)
Skulle dock vara härligt att ha en sponsor men har inte hittat den rätta ännu!

För mig är AA att se och höra människor kämpa, känna mig mindre ensam, Jag lär mig om mig själv genom att höra andra berätta.

och avstå därför och kanske lämna honom lite i sticket med sitt drickande för att förbereda honom för hur det kommer att bli om han fortsätter.Argumentera,ställa krav och hota är för det mesta helt meningslöst. Ett samtal om och när han verkar redo för det är något annat.Då kan man kanske mötas på lika villkor.Ni i en oro och han i en insikt.Annars är det svårt att få till vettiga samtal utan frustration besvikelse från er sida och försvar för drickandet från hans sida.

Idag kl 17 blir det möte. Hoppas nu verkligen att jag inte hittar på en massa ursäkter som jag annars är en mästare på... :)

Tack, Ebba! Ska bli spännande att prova!

Jag spyr typ när jag ser AA parodiseras på tv eller i filmer.
Tycker inte ens alls det skildras som det är i verkligheten ens i Orange is the New Black eller breaking bad (nutida
prisbelönta serier)...

Egentligen bär det mig emot att ens skriva om AA.
Det betyder så mycket för mig i mitt tillfrisknande och jag vet att vad jag skriver kan påverka andra på samma sätt som jag blir påverkad när folk har förutfattade meningar eller smutskastar AA.

Jag blev för tio år sedan uppmanad att ta mig till ett AA-möte av en kompis som levt ett hårt rock n roll liv.
Jag tyckte bara att han var jobbig då :)
Så kom en dag då jag vaknade upp efter ännu en fylla: LIVRÄDD OCH ÄNNU MERA LIVRÄDD.

Jag visste inte vad jag skulle ta mig till och mindes min väns "tjat" om AA.

Jag är så glad att jag vågade prova.
Jag säger inte att det inte finns alternativ, det gör det men för mig är AA det bästa alternativet.

Tack för pepp! Något jag just skrev i en annan tråd:

Jag är jätterädd att trilla dit och börja förhandla med mig själv. Funderar över att gå till AA ikväll eller en kväll i veckan, ju snarare desto bättre, antar jag. Jag har svårt med tider, under veckorna är jag ensam med barnen ett par kvällar och de andra känns viktiga att vara hemma.

Vi har många barn, så inte enkelt att komma iväg. En sådan sak som träning finns inte med på kartan. Men sedan att våga ta sig till AA är något annat...jag har amerikansk film eller såpa i huvudet när jag tänker på AA, efter att huvudrollen som brottas med sitt missbruk går dit och blir "helad" efter ett par möten, men förstår att den bilden är snedvriden.

Det är ju min egen kamp den börjar med, och nu känns det annorlunda. Att få skriva här hjälper. Min man har varit på mig länge, pratat öppet med mig om mitt missbruk, och jag har väl inte riktigt lyssna. Så i förrgår när jag själv använde ordet högt till honom, ordet "alkoholist" blev det verkligt, än mer när jag berättade för barnen.

Det blir nog svårare att gå tillbaka nu.

Jag är jätterädd att trilla dit och börja förhandla med mig själv. Funderar över att gå till AA ikväll eller en kväll i veckan, ju snarare desto bättre, antar jag. Jag har svårt med tider, under veckorna är jag ensam med barnen ett par kvällar och de andra känns viktiga att vara hemma.

Vi har många barn, så inte enkelt att komma iväg. En sådan sak som träning finns inte med på kartan. Men sedan att våga ta sig till AA är något annat...jag har amerikansk film eller såpa i huvudet när jag tänker på AA, efter att huvudrollen som brottas med sitt missbruk går dit och blir "helad" efter ett par möten, men förstår att den bilden är snedvriden.

Det är ju min egen kamp den börjar med, och nu känns det annorlunda. Att få skriva här hjälper. Min man har varit på mig länge, pratat öppet med mig om mitt missbruk, och jag har väl inte riktigt lyssna. Så i förrgår när jag själv använde ordet högt till honom, ordet "alkoholist" blev det verkligt, än mer när jag berättade för barnen.

Det blir nog svårare att gå tillbaka nu.

Stark jobbat att berätta och skönt att det blir lite närhet mellan er. Alla hemligheter och skuldkänslor hamnar lätt emellan. Blir lite förvånad när även alkoholmottagningen fokuserar på 90 dgr, trodde det var något som vi här inne tycker är lämpligt. Visst, jag kan förstå att det behövs en lite längre nykter period för att få ordning på tankar och sug, men det är lätt hänt kanske att se den där flaskan på andra sidan målsnöret och att det är det är den som är vinsten. Inte vägen dit. Det är kanske meningen att man ska få råd under tiden och upptäcka själv att drickandet är oviktigt. Mina 90 dgrs uppehåll har tyvärr vart fokuserade på flaskan i mål och eftersom det inte varit något problem att avstå så har jag också Snabbt hinkati mig vinsten. Och det har ju inte varit så lyckat. Tror att du är klok som inte har 90 dgr som målsättning. 90 dgr är bra, men då kan man inte ha drickandet som mål.

*vecka, inte checka :)

Åh OTROLIGT bra gjort av dig! Starkt!! Jag blir glad att höra att du vågade ta det första steget, att berätta om det. Så länge man bär på det själv är det lätt att "förhandla" med sig själv, komma på bra ursäkter osv. Men att andra vet gör eller att man stått för något som andra kanske misstänkt ger det en ny tyngd. Härligt att höra att du och din man kom varandra nära igår..tänk på det om suget kommer, hur nära ni kan vara och vilket stöd ni kan vara för varandra resten av era liv i stort som smått och tänk på tacksamheten hos dina barn över att du var ärlig..

En dag i taget är helt rätt. Det tjänar inget till att tänka framåt. Jag blev rekommenderad 90 dagar på alkohol- och drogmottagningen men efter mina AA-möten de senaste dagarna har jag insett att det förmodligen handlar om för evigt. Men jag tänker inte på det nu utan jag ser till att ta en dag i taget och landa i mina nya vanor. För mig har det inte ens gått en checka och jag börjar redan uppleva lyckokänslor över beslutet.

Kämpa på! Och känns det jobbigt, skriv här, vi finns här!

Kram!

Kan jag inte svara på.
Det känner man själv.
Det är olika för alla.