Senaste kommentarerna i forumet

Jag känner igen det där. Jag kan inte heller dricka lite. Jo, kanske att jag kan dricka några folköl o stanna där men oftast är det kört.
Jag har väl alltid druckit ganska mkt, men inte själv och absolut inte i smyg förrän sen 3 år tillbaka.. Lite kom väl smygandet för man kan ju inte ha barn o dricka... För ett år sedan konfronterade min sambo mig och jag erkände att jag drack i smyg o lovade såklart att sluta. Något jag inte gjort. Istället har jag svikit både mig själv och min familj fler gånger ä jag vill räkna.
Böjade på AA i höstas och det gjorde att jag började dricka mycker mindre. Innan drack jag i princip varje dag. Klarade mig nästan hela julen men föll dit den 3/1. Så jävla dumt och onödigt. Efter det har jag druckit varje dag i en vecka bara för att dämpa ångesten. Äter egentligen redan ångestdämpande (som man såklart inte ska ta och samtidigt dricka..)
Idag har jag bestämt mig för att slut igen. Ska på möte på beroendeklinik nästa vecka. Sätter mitt hopp till det känns det som just nu..
Hade först anorexia och sedan bulimi i tonåren. Känns som om jag också är duktigt fast i att ha något att missbruka..

Så rätt Berra. Upplevelsen av livets resa är ju helt annorlunda för dom nyktra som lever i harmoni med världen, och kanske i synnerhet med sig själva!?

Det är den resan jag vill ha i mitt liv. Helt väsensskild från den stressade, ångestfyllda alkoholisten. Som får tilltagande fysiska och psykiska problem. Kraschar relationer och allt annat i livet, och om det vill sig riktigt illa kör hela vägen in stoppet där spåret slutar. Då blir det en jävla smäll och ett abrupt slut, så vem vill inte hellre hänga på resan utan ändstation :-)

Låter ju som det går bra för dig Abel. Vet inte varför jag skrev tågresefunderingarna i din tråd egentligen, kanske hamnade där av sig själv, eller var en tanke som kanske skulle passa bättre i annan tråd (Min egen kanske)

Ta det bra!

Absolut! Jag hakar gärna på.

Ja fy smygandet är nästan det värsta! Insåg när jag skrev mitt inlägg att det kanske lät ganska harmlöst att jag skulle gå ner och köpa några folköl men set stannar aldrig där det är d som är problemet! Antingen blir det ca 8 folköl eller går jag till bolaget och köper en flaska vin och sen kommer jag inte kunna låta bli i morgon eller nästa dag heller. Det finns liksom ingen broms. Jag brukar ha kanske 3-4 nyktra dagar på en månad max.. Sen hör till saken att detta har pågått i 6-7 år ( med uppehåll för en graviditet. Innan dess var det narkotikamissbruk och sexmissbruk och för att inte glömma matmissbruk sen tonåren. Set vill säga så har jag ett ganska kraftigt rotat missbrukarbeteende. Finns inget lagom här..
Nu när jag är mamma till världens finaste bebis så måste jag ändra mig. Hon förtjänar det bästa!

Nu har jag kollat med några erfarna läkarkollegor här på mottagningen. Det ökade sömnbehov och den destruktiva passiviteten som du beskriver känner de inte helt igen från andras erfarenhet. Visst kan en del sova mer, även om motsatsen är vanligare. Sömnstörningar i form av svårt att sova brukar förbättras efter någon vecka, men det är ofta ett kroniskt problem hos dem som har druckit mycket under flera år. Även passivitet och dämpat psykiskt tillstånd brukar repas påtagligt efter någon eller ett par veckor, även om en fullständig återhämtning kan ta upp till ett halvår. De flesta märker mer energi och initiativförmåga snabbt. Så din reaktion är inte vanlig. En fundering som de får är om du kan ha en underliggande depression som har dolts av din tidigare alkoholkonsumtion. Man kan också fundera om det finns någon bakomliggande kroppslig sjukdom som t ex blodbrist, sköldkörtelhormonbrist eller diabetes som kan förklara tröttheten.

/magnus

Hahaha Majskroken, vad roligt att vi skrev nästan exakt samma inlägg samtidigt.. Just det där om att vara trevlig... Nu vet flera av mina vänner att jag dricker och min sambo också... Så när den där superenergin som oftast berodde på alkohol kommer så blir de alltid misstänksamma, och det har de all rätt att vara. Inte alltid men det är satans så svårt att inte ta till alkohol vid just sådana tillfällen.
Andra tillfällen vet jag inte alls varför jag dricker, "för att jag kan" känns lite som en vanlig anledning... Dvs jag har ett par timmar för mig själv efter barnhämtning, laga middag etc etc...
Smygandet är så jävla, jävla jobbigt. Jag lyckades hålla upp ett par månader i höstas men har tyvärr halkat dit igen. Bestämde mig för att ta ny tag idag...

Hahaha

Ja, då var det fredag igen, varit lite mycket helger nu. Ser med spänning
fram mot detta nya år. Känner mig stabil idag men blivit rädd för tankarna
jag haft för ett par dagar sedan. Är så rädd att alkoholen ska vinna, när
lusten kan komma på bara så där. Om det hade hänt något sorgligt men icke
egentligen. Drygt fyra månader och faanskapet står och lurar bakom hörnan.
Ibland är det svårt att vara alldeles naken inför allt som händer i livet.
Innan kunde man gömma undan saker för stunden, men det slog ju tillbaka.
Känner mig så jävla prudentlig i bland när andra människor dricker. Jag pratar
inte likadant, slappnar inte av, kan komma på mig själv med att sitta och
titta i glasen. Men det går ju inte, jag vet så väl var jag hamnar om jag
lyfter första glaset. Jag tror att jag får lära mig att leva med det att jag
aldrig blir någon måttlighetsdrickare. Det tog ju 30 år innan jag hamnade
där jag är idag. Man kan väl unna sig att få vara lite deppig vissa dagar.
Lite svammel
Tur att jag har forumet
Ha en skön fredag
Idag vad som händer ingen alkohol
Konstnäten

Såg att du var inloggad Lill-Per. Vill minnas att vi var ganska lika i personligheten. Hur går det för dig??? Har jag dig med i denna min värsta kamp också.....

Hälsningar
Tjalle

Ett problem jag har just vid tillfällen som vid kalas, där jag tror att jag måste vara så himla trevlig, är att jag känner att jga måste dricka för att bli sådär trevlig... Föröker verkligen att tänka att jag inte alls måste ha en massa energi och vara tillsynes supertrevlig och pratglad... Lätt att säga, svårare att genomföra..

Tack pellepennan för pepp. Jag ska verkligen kämpa!! När fan blev det så svårt att va med andra människor nykter. Jag tror någonstans att jag ska va tråkig och tillknäppt när jag är mig själv fast jag vet att jag bara blir överdriven och intensiv när jag har druckit. Eftersom ingen vet att jag dricker så tror de nog att min personlighet är så.. Som du säger barnkalas är ju roligare nykter.

Tack för snabbt svar :-)
Känns om inte annat skönt att veta att det finns andra som jag.. Småbarnsföräldrar med alkoholproblem om inte annat.

Passande namn för en småbarnsmamma. Minns att majskrokar var populärt :-)

Ok, först av allt välkommen hit med dit första inlägg. Du är ju redan en liten bit på väg med dina 10 dagar, och det vore ju synd om du offrade den starten med ett par folköl. Du berättar att du läst mycket här inne. Med tanke på det kanske det är uppenbart att du med det sug du nu upplever, skulle må bra av ytterligare en tid utan alkohol. Försök ta beslutet att inte gå ner idag, och ta det ett par dagar framöver. Dag för dag. Vi som läser vet att det är tungt, men barnkalaset blir ju bättre, om du är nykter.

Skickar en stor laddning Pepp!

Hej, jag är också en kvinna i 30-års åldern. Jag har en 4-årig dotter. Jag vet exakt hur det kan kännas... Har lovat så många ggr att sluta dricka men ibland blir det bara övermäktigt. Jag har egentligen inget bra pepp-tips.. Det enda är väl egentligen att försöka vänta en timme och om du forfarande är lika sugen då så... Förhoppningsvis är ju inte det...
Hoppas att kalaset blir bra idag!
Håller tummarna!

Godmorgon alla dryckesbröder. Tack för era uppmuntrande ord. De betyder allting för mig just nu. Gick och la mig straxt efter åtta igår kväll med hjälp av sömntabletter. Hade vansinniga mardrömmar och sov oroligt. Vaknade gång, efter gång, och tänkte att detta har inte hänt mig. Det handlar om någon annan. Det är inte jag som ställt till det här..........

Frun var kvar hemma i morse. Naturligtvis är läget spänt men det lutar åt att vi åker iväg imorgon. Jag har inte minsta lust att ge mig iväg och bara tanken på att åka till flygplatsen får mig att spy. Jag hoppas verkligen att jag nått min botten denna vedervärdiga gång. Jag vet inte hur jag skulle kunna komma längre ned.

Som jag skrivit tidigare besväras jag av tinnitus. Denna blir så mycket sämre när jag dricker. Just nu känns det som om jag har ett jetplan i höger öga. Fruktansvärt stressande. Jag hör av mig senare mina vänner/Tjalle

Sova...det får du vara beredd på den närmsta tiden.
En "liten" tupplur kommer att vara några timmar.
Då tror man att...shit kommer inte att somna inatt...sover som ett barn!
Tar några veckor innan kropppen rensat ut skiten!

Kämpa på - Ha de!

Jag drack också ur en kaffekopp. Och jag hade alltid alkohol gömd. Drack heller inte speciellt mycket eller anmärkningsvärt i sociala sammanhang. Tror nog att de i min omgivning skulle bli förvånade om jag "kom ut" som alkoholist. Jag är inte den som blev fullast på fester, men är den som ensamdricker... Man blir expert på att smyga och smussla, tyvärr. Och skammen över att behöva gå med den hemligheten är inte rolig.

Nu är jag inne på min 10e dag och allt har blivit så mycket bättre. Njuter av friheten av att inte vara en slav under A. Nu är det här forumet min livlina för att inte glömma varför jag slutade och för att hålla förhandlingstankarna borta. Även om jag har haft det lätt att sluta så måste jag hela tiden vara vaksam för det är så lätt att trilla dit igen. Allt jag behöver göra nu är att låta bli det där första glaset, och det finns ingen förlust i att avstå det.

...eftersom min nykterhet inte har något direkt slut.
Förut åkte jag baklänges åt fel håll och vantrivdes.

Nu försöker jag vänja mig vid att trivas med färden, och lära känna andra medpassagerare, som de som finns här på forumet.

Och bara luta sig tillbaka, kolla ut genom fönstret för att se att inte tåget har ändrat färdriktning då och då...

Bläddra i en tidning fundera på att gå till restaurangvagnen och ladda på en fika. ..
Det är min definition på min resa.

Berra

Kör med Mariestad eller Clausthaler smakar mest enligt mig trots avsaknad av alkohol.
"Rödvin" smakar svartvinbärssaft, tror fan imig det är det man betalar för.
Men som du skriver Buzz....man vänjer sig. Tur inte vi delade en flaska whisky....blivit strid om dropparna till slut!
Ha det - Kämpa på!

Jättebra exempel med tågresan! Det har jag fått bevisat för mig själv då jag haft nyktra perioder och trott att jag i och med det ska brutit ett mönster för att sedan kunna börja på nytt och dricka måttligt. Det händer inte när man väl blivit biten av beroendet. Man lyckas kanske hålla det måttligt ett tag men sedan är man tillbaka på samma ställe oftast något djupare än innan.

Blev så berörd av ditt inlägg. Ja, jag tror att det kan gå så fort. Tror oxså att vi får ha
garden uppe hela tiden som någon skrev här. Jag har aldrig varit så nära som för några dagar
sedan och även igår var en orolig dag. Bara såg iskallt vin framför ögonen. På något sätt
lyckades jag mota bort A-jävulen som ju är en elak faan. Kan bara trösta med att jag var inte
alls beredd, har inte känt så sedan i början. Vet inte om det är en kritisk period runt fyra
månader. Har själv varit på AA men passade inte mig så det som hjälpt mig är forumet.
Någonstans inne i järnan tror jag att det funkar så att jag, vi i många fall måste gå till
botten för att sedan resa oss igen även om det är olidligt svårt så går det.
Jag hade inte heller någon botten och jag vet om det nu, allt skulle ner i strupen. Glömmer
aldrig min sista natt med A-jävulen drack upp en 75a ren sprit gick sedan ut med hunden, kan
bara hoppas ingen såg mig.
Försök att lägga det bakom dig det kommer att bli bättre bara du vill.
Ge din fru kärlek, prata, prata.
Bamsekram
Konstnären

Jag minns en tid då jag aldrig kunde läsa på forum på morgonen innan jag skulle iväg och starta dagen. För jag ville inte att någon skulle se att jag gråtit. Det fanns en tid då jag började gråta bara av att någon svarat mig i min tråd, blev överväldigad och lättad över att någon sett mig.

Numera händer inte så mycket i min tråd. Jag känner att jag blir "sedd" på andra plan, i livet. Jag är liksom medveten om att jag finns bara av mig själv.

I helgen ska jag på minnesstund för min döda vän. Jag missade den första som var i en annan stad långt bort. Jag är inte längre lika arg på honom nu. När jag tänker på honom så ler jag. I början blev jag arg på de som sa att jag skulle minnas de fina stunderna och att han är på en bättre plats nu. Jag vet inte om han är på en "bättre plats", eller jag vet i alla fall att han är på en bättre plats i mitt huvud. Där jag sparar de varma och betydelsefulla minnena.

Jag blev också arg på de som skrev på hans minnessida saker som "Skål X, jag dricker en öl för dig nu". Nu skiter jag i det. Jag kan ju heller inte styra hur andra hanterar sin sorg. Men jag är säker på att de som väljer att inte dricka lättare kan acceptera då man tvingas hitta andra mer långsiktiga sätt att hantera sina känslor på. Jag är inte en bättre person än vad de är men jag är en bättre person än vad jag tidigare varit. Snällare mot mig själv i alla fall.

Det första jag tänkte när jag hörde om hans död var just att jag inte ville känna. Jag som inte är alkis tänkte ändå direkt att jag ville dricka alkohol. Det måste ju vara jättesvårt för en nykter alkoholist att hålla sig ifrån alkoholen när något sådant händer. När döden händer.

Jag är så glad att jag och min alkis höll hand genom detta.

Kram på er

Tack för ditt inlägg, det fick mig att våga skriva trots mina misslyckanden.
Jag är känslig för kolhydrater och äter inte bröd och är väldigt sparsam med
pasta, potatis och ris, speciellt pasta. Dock kör jag 2:5 metoden och då fungerar
det inte att dricka de dagarna så det är helgerna som är det största problemet för mig.
Jag har levt med IBS sedan jag var liten och fått råd att äta fibrer, grovt bröd och
gudarna vet allt. När jag efter en del googlande läste mig till att just fibrer
kan vara boven när man har IBS så slutade jag med bröd helt och hållet och fick en ny mage.
Jag har alltid tyckt lite synd om mig själv för jag är känslig för mjölk, socker
och bröd. Jag kan inte dricka söta drycker eller snaska godis. Under en period för
en 15 år sedan när jag mådde riktigt dåligt och bara rasade i vikt och hade svårt att
äta över huvudtaget så upptäckte jag att det gick lättare om jag drack rött vin till maten.
Jag kan inte dricka öl, vitt vin eller sötsliskiga drinkar men rött vin och whisky går bra.
Så det blev liksom min grej, rött vin och ostbågar, det fungerade och blev min njutning.När jag
är nykter så kan jag bara dricka vatten, vilket iofs är den godaste drycken.
När jag sedan hamnade i en separation så blev det röda vinet också ett sätt att dämpa ångest
och jag tänkte att jag unnar mig det under en period. Trots missbrukargener i släkten så trodde
jag aldrig att jag skulle bli beroende.
Jo, förresten, kaffe kan jag ju dricka ett par muggar på morgonen så det är ju egentligen
inte ett dugg synd om mig ;)

Hej!
Jag har inte mått bra och redan halkat dit tre gånger, förra helgen och igår.
Men jag har ändå varit nykter i 7 dagar i januari. Allt kändes så bra men
så förra helgen ramlade jag ner i ett hål, allt blev svart och jag bara grät.
Min man visade ingen empati utan tog bilen och stack i väg och jag tröstade mig.....
Jag har dock inte druckit så mycket som jag brukar och jag har ändå hoppet kvar.
Varför drack jag i går. Jo, jag har ont i kroppen och lite feber och huvudvärk och
vad säger då vanans makt, bota dig med lite whiskey och det gjorde jag.
Hur än det nu är så har jag fortfarande en stor arbetsbörda och
ett par resor som jag måste göra i januari. Januari ska dock bli så
vit som jag bara orkar, jag får väl skynda långsamt.
Jag kan inte bara se mig själv som misslyckad. Trots allt så
har jag en känsla av att det går åt rätt håll.
Är också rädd för att levern tagit stryk vilket ger mig ångest.
Jag läser och läser här och är verkligen glad för att det går
så bra för så många.Passa er för att hamna där jag är nu, det är inte att rekommendera.
Spes

och hålla dig vaken två timmar mitt i natten låter inte "snällt"... sagt som en vänlig påminnelse bara:) Jag tror att du kommer att ha hjälp av att vara kvar här både av dig själv och från oss som läser här när tvivlen kommer. Det är väldigt "avslöjande" att läsa vad man själv skrivit och ha det befäst så här.

För mig har det många gånger varit så att skrivprocessen fört mig djupare än ett samtal skulle ha gjort... jag har skrivit, läst och stannat upp och sökt de ord som är precis rätt i stunden... läst och korrigerat - inte för att försköna utan för att hitta rätt nyans. Som någon nyligen skrev här att det känns som att hitta den rätta pusselbiten - och i skrivandet har jag haft tid att söka efter den. Det är säkert olika vilket uttrycksmedel som är det rätta - för mig är ord så viktiga. Jag har också upplevt det annorlunda att skriva här än att skriva enbart för mig själv - när jag gjort det har det blivit mer som dokumentation och "bevis" och känslan har jag inte orkat vinnlägga mig om att söka. Forumet ger mig en djupare riktning.

Det var nog därför vi började fråga efter en site som sen blev "Det vidare livet" - vi var fler som tyckte att forumet för oss blivit ett "livsforum". Viktoria och jag hörde till dem.

Nu är forumet inte så livsviktigt för mig längre men ändå inget jag vill lämna. Kanske för att jag är kvar i relationen med mullegubben och vi delar idag engagemanget för "rätten" att välja ett nyktert liv. Idag har jag och vi också människor i levande livet som vi kan umgås nyktert med och som delar intresset för nykterhet... vilket innefattar mycket mer än själva nykterheten. Där vi också kan fundera över vad det är som gör det så provocerande att välja ett nyktert liv.

Nu blev din tråd Yogi min plats för morgonens tankar - jag tror det är helt okej så. En fin dag till er alla. Styrkekram / mt