Senaste kommentarerna i forumet

Hej Pippi Lotta! Det är jättebra att din pappa har insett att han behöver hjälp och är på behandlingshem! Förstår att du måste ha haft det väldigt jobbigt under din uppväxt. Så din mamma är alltså kvar hos honom fortfarande? Det är det som jag är så rädd för att jag ska sitta fast här i många år till och inget förändras! Hur tycker du att det har påverkat dig att växa upp med en pappa som var alkoholist? Hur var han? Blev han elak när han druckit? Det är inte det att jag inte skulle klara mig ekonomisk om vi gick i sär men jag har inte satt mig in i det ekonomiska! Det känns som man inte skulle fixa det själv. Men det skulle man väl antagligen det är ju så många andra som klarar av det så varför skulle inte jag. Hoppas att det går bra för din pappa och att han klarar av det? Hur är förhållandet mellan dig och din pappa nu? Tack för att du skrev:) kram

Är ingen som i nyktert tillstånd ens skulle överväga att gå hem med någon okänd, men vid en viss punkt går jag på autopilot och får dagen efter höra att jag sagt och gjort saker som är helt utanför min natur och som jag inte ens kan föreställa mig säga/göra som nykter vilket är vad som börjar skrämma mig.

Har inte tidigare haft sådanahär problem utan de har börjat komma de senaste året.

Tar ofta pauser från alkoholen (nu senast 8 veckor för att i helgen festa och inte minnas någonting mellan 01-04), och tänker varje gång att den här gången ska jag bara dricka tills jag är lagom full och sen sluta men det funkar ju aldrig; någon bjuder alltid på shots och så går det som det går. Dricker också starkare groggar/drinkar som om det vore öl och tar gärna shots i samband med drinkar för att jag "inte känner något", vilket jag alltid får äta upp när det väl slår till 20 minuter senare och allt blir svart.

Har läst massor av andra trådar och tror att det bästa kanske ändå är att sluta dricka helt, även om jag inte dricker för ofta eller känner ett behov av det när jag är nykter så blir jag ju som en missbrukare när jag befinner mig i det och kanske är det bättre att lägga ner innan det går för långt... Hade aldrig de här problemen som tonåring när jag festade betydligt mer och kan sakna sättet jag kunde festa på förr men alkohol ska ju vara roligt och inte något ångestfyllt (som det alltid blir, speciellt för en med OCD- och ångesttendenser).

Det är ju jättebra att du varit nykter tio dagar! Speciellt när du tänker så mkt på alkohol. Känner igen mig (det gör vi kanske alla här inne?) i att tänka på alkohol/planera drickandet o så...

Också ny medlem!
Har funderat i flera år på mitt riskbeteende, inser nu att jag måste göra nåt innan det går FÖR mkt utför.
Jag dricker 2-4 dagar/ v. Om/när jag dricker på vardagar blir det ca 3-4 glas vin, på helgerna kan det bli närmare 2 flaskor vin!
Idag anmälde jag mig till en kbt-behandling för att förändra/minska mitt intag.

Jag känner inte riktigt igen mig i det du skriver men på en punkt är vi lika o det är att jag inte heller slutar. Efter 5-6 glas vin är man ju ganska berusad o borde nöja sig, men inte jag inte. Både i fredags o lördags ( o så är det ofta på helger) drack jag ytterligare ett par glas...

Är också ny här!
Och jag kan säga att jag känner igen med MYCKET i det du skriver, dock har jag aldrig följt med okända människor hem och gjort "något" med dessa. Kan bero på att jag i största delen av mitt 33 åriga liv varit i förhållanden. Även jag får minnesluckor och det har pågått under en längre tid, inte alltid dock, det är när det är starkare saker som groggar osv, eller för all del vin förekommer.
Jag har en tendens att dricka detta som öl, "vanlig" starköl då, dvs ganska snabbt och ja, det går som det går.

Något som jag den senaste tiden har tagit till mig är 3,5 % öl, det är billigt och man kan dricka mycket! Kan dock ha hänt att det har förekommit mindre luckor då med, som tex när man lade sig osv. Men det går snabbt att hälla i sig ett 6 pack så då blir det ett till oftast.
Som sagt, jag HÄLLER i mig och gärna på fastande mage, då "funkar" det bäst....suck. Sen har man ett Ica 20 meter från dörren...inte bra.
Undrar om min tolerans blivit lägre`då jag kan bli så lullig på folköl..wellwell.

Idag är det som jag skrivit på några andra trådar dag 10 som helnykter, och det är mycket för mig, den senaste tiden har varit minst sagt luddig och i alkoholens tecken.

Skriv gärna mer, och LÄS andra trådar, det ger otroligt mycket!
Allt gott!

Hej m-m!

Känner inget fysiskt behov av att dricka egentligen, och kan utan problem ta kanske bara en eller två öl, men när jag väl dricker ordentligt (i samband med fest/sociala sammanhang) så kan jag liksom inte sluta dricka när jag väl är full, jag har ingen spärr och känner inte av när jag faktiskt har fått nog. Bestämmer jag mig för att vara nykter när jag går ut så funkar det helt ok, även om jag bestämmer att jag kanske ska ta max två öl men när jag väl ska ha en "riktig" utekväll så slutar det alltid med att jag dricker alldeles för stora mängder. Antingen så måste jag hålla mig nykter/knappt salongsberusad eller så blir jag alldeles för full.

Har betat igenom en hel del trådar än så länge och du har givetvis rätt, finns svar på det mesta här!

På forumet alltså!

Ser att det kommit till fler nya förutom mig, bådar gott.
Ska försöka läsa ikapp lite i kväll.

Bra WT!
Själv har jag haft en förhållandevis "lätt" resa så här långt, men så har det inte alltid varit...
Denna gång var jag så långt gången att det kväljer i mig bara jag tänker på skiten.

Känner precis igen det du säger från föregående försök att sluta/hålla upp, mina tankar kretsade kring sprit hela tiden.
För mig blev det dock glesare och glesare mellan tillfällena då jag tänkte på det.
Håll ut bara och tänk på alla fördelar din nykterhet för med sig. Försök skaffa dig små utrymmen (stilla promenader?) där du kan njuta av och omfamna den sköna känslan som (i alla fall hos mig) kommer när man tänker på hur skönt det är att må så bra som man gör.
Rekommenderar Berras tråd, "Ångesten tar mitt liv", den hjälper mig just nu.

Update:
Förmiddagen igår var toppen med lite sysslor utomhus i kanonväder, men jag blev lite håglös framåt eftermiddagen och kände inte för att göra något alls. Ganska tråkigt var det, men alla dagar kan ju inte innehålla Halleluja-känsla, det vet jag.
Nåja, jag valde i alla fall att inte trösta mig med något annat än godis och TV-tittande och vaknade i morse efter en lika skön sömn som vanligt (numera). Från att ha vaknat helt slutkörd och eländig med svarta påsar under ögonen (efter att ha vaknat tidigare på morgonen med ett ryck runt 3-4 tiden svettig, illamående och törstig) till att få vakna så här känns som en stilla nåd och jag bara njuter av det.

Har också tvingat mig att tänka på att slå av på takten på jobbet, inte rusa mellan allt och alla utan ta en sak i taget, och upptäcker att jag faktiskt hinner mer än förut men utan att betala priset i form av skyhög puls och ett huvud som känns dubbelt så stort och fullt av surrande flygfän...
Besöker inte längre de energitjuvar som jag drogs till förut, de får leta reda på någon annan att lasta av sina problem och skitsnack på. Har ingen lust alls att ta på mig det oket längre.
Jag måste faktiskt tänka aktivt på detta så inte hjärnan fjärrstyr mig till dom på autopilot.
Kanske man har letat efter någon form av uppskattning från dom i form av att vara "den som alltid lyssnar"? Nu fattar jag inte att jag gjorde detta under så många år, känslan jag får när jag tänker "idag ska jag inte gå till X" är superskön och jag får energi till mig själv av bara tanken! Befrielse är kanske ordet.

"Just idag mår jag bra" för att citera Kenta.

Ha det gott alla som kämpar

Buzzz

Ja, Konstnären, julen närmar sig. Jag oroar mig lite för den också. Ska iväg på utlandssemester med familjen med pubar och barer i vartenda gathörn. Vet inte hur jag kommer att klara det, men det kommer inte att göra sig självt, helt klart. Försöker ändå att inte fokusera så långt fram, här och nu är det som är viktigt. Tänker precis som du, hur skönt det kommer att vara att ha klarat av det när julen är över. Och det är väl också så att ju längre tid man kommer i sin nykterhet, desto mer har man att sätta på spel.

Förstår att du tycker att det är jobbigt om din man dricker, och särskilt om du tycker att även han har problem. Jag har världens bästa uppbackning, min man kan visserligen också fylla på glasen, och kan dricka till fest, men är betydligt mer måttlig än jag, och under det här året som jag försökt dra ner på mitt drickande har han nästan lagt av helt. Han har inte heller druckit något på de här veckorna, men har inte något "nykterhetslöfte". Veckans prövning för mig blir att han ska ut med jobbet på fredag, och kommer väl att ta ett par glas vin. Mitt uppdrag får väl bli att hämta honom... Ska försöka planera in något för min egen del, för att inte sitta hemma och tycka synd om mig (och dricka vin i min ensamhet, en tidigare favvosyssla...)

Nu ska jag dricka Ica-glögg med lite pepparkakor till. Det gäller att fylla på kalorierna för ikväll :)

Jag förstår din frustration! Jag har inga bra råd just nu
Men kommer kanske på nåt snart. Själv fyller jag 50 till sommaren och min
Enda önskan tills dess är att må bra och vara utan alkohol.
Det är mitt stora mål. Älskar ju att resa, men känner inte alls för att resa iväg
På kalas. Det är så förknippat med fylleri och berusning så det är helt sjukt.
Tänker på dig.
LP

Tycker inte att du ska slå på dig själv. Det är ju, precis som Fia skriver, en jobbig miljö att vistas i, och du gör ju framsteg. Tror att det är viktigt att se och fokusera på att framstegen är fler än bakstegen... :) Förändringsarbete tar ju tid och är ju en process att ta sig fram i.

Det går bra för mig nu, tack för uppmuntran, men jag har slutat och börjat om 100 ggr innan känns det som. Och jag är också orolig för december månad som kommer, med glöggkvällar, after work med jobbet, julfest och sen som grädde på moset en utlandsresa med familjen över julhelgen. Har ju nu klarat av några prövningar men det är klart att oron finns att det kommer att bli "för" tufft. Men försöker samla goda tankar och styrka inför allt som kommer och tänka på en dag/vecka i taget.

Jag är imponerad över att det går så bra för dig som det gör!

Känner både igen mig och inte. Jag kan också ha haft svårt att sortera vad som hänt en kväll när jag druckit, men aldrig haft blackouts så jag hamnat på fel plats eller liknande. Reagerar på att du skriver att "du absolut inte är beroende" eftersom du kan hålla dig ifrån alkohol under en tid, men om du inte har något beroende - vad är det då som gör att du överhuvudtaget dricker när du försätter dig i de situationerna? Bara en tanke och undran...

Läs runt i trådarna som finns här, min känsla är att de flesta problem och sätt att handskas med alkohol finns beskrivna...
/m

Jag tog chansen och hoppade på den här undersökningen, allt som kan hjälpa mig borde ju vara positivt! Så nu är jag på g och har redan gjort första uppgiften.
Spännande!

Tusen tack!
Idag är en ganska lugn dag, än så länge.
dag 10...kommer klara denna också!

ha det gott!

Måndag idag. 10 dagar.
Idag har varit bra, än så länge, har haft att göra hela dagen samt tagit en långpromenad.
Mot kvällen (nu) börjar dock tankarna igen, fan vaD jag hatar detta.
Ni som vet, blir det lättare? Slutar man tänka så här mycket på det HELA TIDEN?

Det som är bra är att jag verkar ha lämnat min ständiga irritation, förut blev jag irriterad på nästan allt, blev helt
gråtfärdig och arg så fort något inte gick min väg (alltså när jag var nykter mellan berusningen), detta verkar sakta har släppt, vilket
är otroligt skönt!

Återkommer säkert här igen senare, men nu väntar en grym paj i ugnen! Se där! Köpte ingredienser till en "lyxig" matpaj istället
för att spendera på massa öl, bra där!

Tjipp!

I dag har 8 nyktra dagar gått och idag är kroppen full av oro. Som att en liten känsla av hopp gör mig räddare för ny besvikelse. Som att fallet blir högre på nåt vis fast allt bara är samma. Min sambo var iväg och pratade om sitt drickande. Nästa träff om två månader. Herregud vad långt det kändes när han sa det. I min hjärna kändes två dagar mer rimligt :) Eller så spelar det ingen roll, antingen har han bestämt sig eller ej. Och bara tiden kan ge mig svaret. Försöker jobba vidare med min ro en vecka till.. En dag i taget.

Känner igen situationen och känslorna det väcker. Jobbigt.

Vänta i alla fall med ultimatum tills du är beredd att gå hela vägen med det. Kanske ska du inte göra någonting åt det som hände idag? Jag själv kan se i backspegeln att det bästa många gånger hade varit för mig att vänta några dagar med att ha "snacket". Ofta var jag alldeles för ledsen/arg för att kunna hantera ett sådant samtal dagen efter. Det rådet skulle jag ha gett mig själv där för ett år sedan, att ta lite tid för mig själv för att tänka och känna efter ordentligt vad jag ville ha sagt och hur jag skulle förmedla vart mina gränser gick. Det kan också hjälpa att skriva ett brev till henne (som du inte ens behöver ge henne) för att sortera ut vad det är du egentligen vill säga, hur du vill ha det i framtiden och vad du är beredd att göra för förändringar.

Har läst en del i din tråd och tycker den är genomsyrad av förstånd. Ni har ju säkert rest en hel del, och är säkert rika på upplevelser. Bungalow.... låter som värme och hav. Har du ännu inte upplevt det som finns under ytan? Om det är så kan jag varmt rekommendera att dyka - funkar vare sig om man är lullig eller bakis, och framför allt; den som ännu inte upplevt det har ju liksom missat "halva jorden". Inget vidare filosofiskt inlägg, men kanske ett tips? Bungalow är ju ungefär som en kolonilott, och det gick ju fint :-) Nu iväg och hämta barn..

för välkomnandet Pellepennan!
Känns verkligen som att jag är bambi på hal is just nu...
Hur utelämnande som helst att ta detta steg och erkänna ett problem.

Tanken hur många som var inne som "gäster" och inte var registrerade användare. Säkert en och annan som jag som tidigare läst utan att ta det aktiva steget in i forumet, men som just i detta nu är på väg att blir "möra" Som papegojan säger till Pippis pappa när han sitter fången. Har själv för tillfället inga svar att ge, men är övertygad att du snart kommer att få besök av andra som skriver "klokheter" här i din tråd.
Välkommen!

Tack Santorini och mt som inte betvivlar mitt förstånd. Men andra gör det och just nu även jag själv. Min man har ordnat en överraskning som jag av misstag fick reda på. Jul-och-nyårshelgen/ledigheten betyder inte bara just det i år. Utan jag fyller jämnt. 50! (ooops, hur gick det till?).

Sitter med jul-och-nyårschemat på jobbet igår. Åtar mig att jobba bägge helgerna när en arbetskamrat kikar över axeln och säger; "Men då ska du ju vara på/i Xland?".

Det visar sig att min man har gått bakom min rygg och talat med min chef, utverkat en månads ledighet och beställt en födelsedagsresa. 50 år - en gång i livet. Låtsas på jobbet att bli glatt överraskad när de försa sig men mitt inre kokar (Tack antabus, igår gjorde du ditt). Jag är ställd i ett hörn, jag måste resa. Reser jag inte så förlorar jag mannen (som jag just nu inte kunde bry mig mindre om i fall det händer, men jag inser att han tror att detta var en kärleksförklaring), men även mitt ansikte på jobbet. Det jobb som har hjälpt till med att bygga upp min självkänsla.

Så jag räknar iskallt med att i mitten av Januari är jag på dag 1- igen! Visst skulle jag kunna vara en hjältinna och stå emot. Men fyra veckor i bungalow med en man som inte är nykter? Fan, jag är realist. Ska dock kämpa imot så länge jag kan. En del skulle råda att; Gör slut! Men jag kan inte. Han är den vackraste och intelligentaste man jag mött. Inte speciellt smart när det kommer till min sjukdom (som jag öppet deklarerat) men i allt annat så både roar och utmanar han mig. Jag är ställd. Jag inser att en del kanske tolkar mina problem som lyxproblem. Men jag gör det inte!!! Och det är väl ändå jag som räknas i min kamp? Så förvirrad. Så arg. Så kränkt?

FuriousFia

Hej Johanna 2013! (Och Hej Tilde, lånar din tråd lite men jag tror inte att du misstycker). Välkommen hit! Denna tråd är vettig, denna site är vettig. Du kan få hjälp med att säta.ord på de där svåra tankarna och riva lite i de tilltrasslade nystan som ett alkoholmissbruk kan skapa. (Jag är ingen expert, men har nu försökt vara nykter i tio månader, med en hel del återsteg). Så välkommen hit. Starta gärna upp en egen tråd. Och jag måste säga att det var starkt av dig att aktivt söka hjälp. De flesta av oss vågar inte det. Av rädsla för att lämna ut sig eller att bli dåligt bemötta (Adde?). Hoppas du fortsätter att skriva här. Gärna i en egen tråd (så att min alkoholskadade hjärna kan hitta/följa dig). Mig hittar du under tråden "FylleFia" (Ja, det var ett olyckligt val, men när jag startade här kände jag så).

Hör av dig. Stanna kvar! Fia

Hej Tanten! Med risk för att låta naiv så vill jag ändå påstå att du kämpar på bra. Mot en massa odds. A i lokala supermarketen. Ett liv i solen. Nu vet jag ju inte hur ditt liv där ser ut, men om du umgås mestadels med andra "flyttfåglar" så tror jag att det kan vara ännu tuffare att hålla sig nykter än i Sverige. Flyttfåglar tycks föredra alkohol när det kommer till dryckesbiten. Men hur som helst så tycker jag att du jobbar på bra. Denna tråd heter "Förändra sitt drickande", den heter inte "Bli kritvit på en viss tid". Därför är jag lite skeptisk mot dem som deklarerar kommande vita perioder. En dag, en vecka, en månad. Ja, en dag kanske jag kan köpa. Just idag.

Men du Tanten gör faktiskt framsteg. Att vara full en eller två dagar i veckan är en stor skillnad mot att vara lite salongsberusad dygnet runt. 24-7 och där är du inte idag! Men att nyktra till för gott tror jag är tufft. Jag vet inte ens om jag är redo för den resan. Jag kan inte tänka så långt. Just nu går det bra. Begraver mig i arbete och böcker. Men imorgon? Nästa vecka? Nästa ÅR? Ingen aning.

Tänk på myrstegen och klappa dig själv på axeln eftersom du trots allt var vit/oförgiftad större delen av veckan.

Kram Fia

Helgen har varit bra om vi bortser från att jag drack alkohol igår.
Usch!Jag blir så trött och besviken på mig själv.
Lyckas oftast bara att hålla mig nykter i ca 4 till 5 dagar och sen trillar jag dit.
Nej, inte trillar, utan jag tar ett återsteg och dricker mig berusad.
Så nu sitter jag här igen på ruta ett igen.
Skäms och har ångest.

Är imponerad av dig som klarat en så lång period.
Du är värd all respekt!

Idag ska jag i alla fall vara nykter!

Ha en fin dag!
Kram
Tanten

Att du lunkar på i nykterhetens tecken och att det går över förväntan.
Du är värd all respekt!
För mig går det inte lika bra, brukar hålla mig nykter i 4 till 5 dagar och sen är jag där igen.
Blir, eller rättare sagt dricker mig berusad.
Skäms, får ångest och sen följer de där nyktra dagarna igen.
Varför är det svårt.
Svårt att helt och hållet avstå från vinet.

Idag ska jag i alla fall vara nykter!

Önskar dig också en riktigt fin dag!
Kram
Tanten

Så känner jag när jag läser mig igenom din tråd! Så bra och härligt skrivet, och vilka framsteg. Även om jag inte ska sitta här och läsa hela dagarna, skulle verkligen vilja läsa mera. Så det blir minst sagt lite tomt i magen när inläggen tar slut...
Låt inte tråden vänta så länge som jag gjorde, det är ett insider "stalltips"