Senaste kommentarerna i forumet

Tack snälla du för dina fina rader till mig. Blev så glad.
Man känner att man är värd något här inne på forumet.
Det är en krokig väg me denna gång ska det bara gå. Måste
gå då jag varit i så dåligt skick. Det är ju underbart att
vakna och veta att man inte drack i går, känslan går ju
knappt att beskriva.
Du är oxså duktig, vi är duktiga tillsammans.
Må bra
Konstnären

Hej min vän! Jag ska inte tjata eller predika. Jag vill bara att du ska veta att jag tänker på dig väldigt ofta. Önskar dig allt väl.

Kram från Fia

Välkommen hit Tusculanum. Den där stora tröttheten känner jag igen. När man inte orkar med det där lilla extra utan bara är tacksam för att man lyckades ta sig till arbetet och lyckades mörka för omvärlden ännu en dag. Så då är det väl bara naturligt att man ska få en liten "belöning" vid hemkomsten? I mitt fall var det nog ännu värre. På slutet kunde jag inte ens sköta mitt jobb utan fick gå. Men vad gjorde det? Min man tjänar ju liksom du bra. Ibland kan den där goda ekonomin vara en förbannelse i sig själv. Att ha råd med mer och mer och mer. Bli tröttare och tröttare. Innan jag verkligen fattade beslutet att försöka sluta så orkade jag ingenting. Med ett undantag. Började vindunken kännas lite för lätt så fick jag energi nog att duscha, måla mig och sätta på mig mina bästa kläder. För det gällde att inte se ut som sin sjukdom på Systembolaget. Fint utåt. Så jag förstår när du skriver om trötthet. Att alltid behöva visa upp en lögn tar enorm energi.

Några stalltips har inte men håller med de andra. Skriv och läs här, det hjälper och kanske hittar du ditt sätt till slut. Din motivation. Är i alla fall värt ett försök.

Fia

dagar utan alkohol idag. Känns skönt, men nu är sötebrödsdagarna för den här veckan över... Även de veckor tidigare, när jag druckit vin, har sö-tis kväll varit de som varit lättast att avstå. Ikväll är det ju onsdag, då vet ju alla att det är ok att ta ett glas vin hemma, eller ute... sedan är det ju torsdag och då är det ju ingen mening att låta bli, när man ändå tänker dricka fre-lö. Eller hur?? Så låter min vindrickarlogik. Ikväll ska jag iväg en sväng på ett evenemang nere på stan (bolaget har fortf öppet). Hade det varit tidigare hade jag gått in och köpt något till ikväll, när jag kommer hem. Sedan hade jag gått hem så att jag säkert hinner ta ett par glas innan det blir för sent och tänkt att det är tur att jag ska börja jobba senare imorgon så att jag inte kommer att vara så trött, eftersom jag inte kan sova när jag druckit.

Men... ikväll tänker jag parkera bilen så långt från bolaget som möjligt, så jag slipper se skyltarna och förhoppningsvis har alla som handlat hunnit glesa ut sig lite, så jag inte behöver se alla som har lila kassar.

Kommer säkert att klara det, för jag vill inte dricka något, men det kommer att ta på krafterna och krävas motivation. Samma imorgon, fredag och lördag. Men, vem har sagt att livet ska vara lätt... och jag kan ju som sagt bota detta själv. Tjoho... :/

/m

att det var synd om du inte är kvar och skriver. Blir inspirerad av att läsa att det går bra för dig och det arbete du gjort. Men valet är såklart ditt, man ska inte stanna kvar i något som man känner tar energi av sig själv. Respekterar hur du än gör, men ville framföra detta.
/m

Bra skrivet Fia. Håller med.
Långpromenader är bra för tankeverksamheten :)
/m

Någon kallade forum en klubb för inbördes beundran. Jag kan i viss mån hålla med, men jag ser det inte nödvändigtvis som negativt. Varför skulle vi inte få klappa varandra på axeln? Varför inte få någon veta att hen gör ett bra jobb? Många av oss försöker i olika mån mörka denna sjukdom IRL. Därför känner jag att det är jätteviktigt att när vi kritiserar och ifrågasätter varandra här så måste det vara konstruktiv kritik. Inte bara att någon är dum eller sorglig för att åsikter går isär. Inte dra på sig offerkoftan och börja rabbla gamla bedrifter och olyckstillstånd direkt man blir ifrågasatt. Jag försöker fokusera på frågorna jag får. Att börja svamla om annat ser jag som respektlös mot den individ som bryr sig tillräckligt mycket för att fråga. Så känner jag inför forum. Vissa stunder stärker det mig att hänga här. Ibland skrattar jag bara medans en del historier griper så tag i mitt hjärta att jag mest vill gråta. Det sista gäller framför allt anhörigdelen. Men nästan varje dag lär jag mig något nytt och det får mig att växa. Så jag ska förbli här. Inte bry mig om det jag inte kan förändra. Inte vara rädd för trollen. Vare sig de skriver om swatchklockor eller mitt misslyckade äktenskap. Jag vill stanna i klubben för inbördes beundran. Och jag tycker att många här är jätteduktiga. Det var väl ungefär vad jag kom fram till under min långpromenad.

Fia

Ja du MB, nu är du nog genomskådad. När även NM finner dig empatisk och han är ganska smart. Jag tror att det blir bra det här i din nya tråd. Ska bli spännande att följa. Det slår mig att både du och jag har haft hjälp av bra läkare. Önskar att fler skulle våga. Ja, jag är medveten om att det finns en del stolpskott till doktorer men vad säger att man inte får byta läkare? Jag är uppriktigt glad över att du nu ska fokusera på andra livsfrågor än bara stora A. Ser fram emot att lära mig ett och annat.

Fia

Hej m-m!
Jag håller med dig om att det är eftermiddagarna och tidiga kvällarna som är jobbigast (då har dessutom bolaget öppet fortfarande). Jag har rensat ut all alkohol ur hemmet och ska göra allt jag kan för att det ska förbli så.
Jo det stämmer att jag är ensam med mina barn som bor hos mig på halvtid. Fast just nu har de inte varit hos mig på sex veckor och kan lova att hjärtat blöder av saknad efter dem.
Det har till stor del varit saknaden av barnen varannan vecka som fått mig så låg och så har jag tröstat mig själv med vin för att inte tänka så mycket och försöka koppla av.
Har varit separerad i nio år så jag har haft gott om tid på mig att bygga upp detta även om det blivit ännu värre nu senaste året.
Jag är så otroligt dålig på att ta hand om mig själv och unna mig något bra, har hela tiden levt för barnen och gjort allt för dem i stället. Men nu blev det en ond cirkel som slutade med en käftsmäll som heter duga.
Jag har systrar som jag pratar med men de känner inte till hela omfattningen. Det är också lite svårt för dem att förstå. Tror att har man aldrig själv känt alkoholens makt så är det lite svårt att tänka sig in i situationen. Därför känns det också så bra att ventilera här.
Jag har förhoppningar om att detta ska lösa sig och på sätt och vis så är det bra att vi nu ska ha möte och försöka komma vidare. Jag gör vad de än ber mig att göra, jag ska vinna tillbaka mina barns tillit och förtroende...så är det bara.
Kram

Fick ett ep-anfall som resulterade i en söndertyggad kind.
Har ett blodtryck som är skyhigh.
Men påväg ner med hjälp av blodtryckssäkande medicin.
Samt att jag rör på mig.
För mycket står på spel.
Kan varit min botten, för inte kör på tre veckor in i november.
Folk hörde av sig och var uppriktigt oroliga.
Har varit så nära döden ett ex antal gånger nu då att släppa alkoholen känns mest naturligt.
Väldigt skönt, ALDRIG att jag ångrar en fylla som inte blev av.
Eller det är ju det ma pga saker man sagt och gjort så ångrar en fyllan.
/A

Jag är så tacksam för att ni tar er tid att försöka vägleda mig i den här "branschen". Ja nu åker vi snart på den resa jag tidigare nämnt. Sedan jag var inne på detta forum så har hon varit på en ny resa till en annan familjemedlem på annan ort. Nu var det samma visa som tidigare, hon var onykter när jag hämtade henne på stationen. Hon berättade att hon haft upprörande samtal med den hon besökte. Efter detta har hon smygdruckit varje dag, inte så mycket men ändå. Hon kör bil till jobbet varje dag och sköter sitt arbete som vanligt.
Vi har det underbart när vi är tillsammans,efter middagen brukar vi ofta ligga på sängen och prata om allt möjligt i timtal. Vi ligger sida vid sida eller i sked påklädda eller inte och har det bara skönt. Jag tycker om att att smeka henne och hon är mycket tacksam för det och njuter i fulla drag. Jag nämner detta bara för att förklara att vårt förhållande är mycket sinnligt och njutbart.
Hon är fullt medveten om att jag tidigare har sagt att jag inte tänker bli hennes sambo om hon på heltid är en praktiserande alkoholist.Trots detta har hon stora problem att låta bli vinet. Jag förstår att hon kämpar emot men kapitulerar ofta. Vi kysser varann ofta så jag märker direkt om hon druckit. Antingen att hon vänder bort munnen eller att jag känner doften. Varje gång hon upptäcks ser jag hon är ledsen och skamsen. Hon säger att hon måste vara mentalt beredd att sluta dricka och det är hon inte just nu, men senare. Hon vill sluta.
Om några dagar åker vi till Turkiet. Vi har sett fram emot denna resa med förväntan. Jag har bestämt att jag inte tänker lägga mig i när det gäller alkoholen. Det är upp till henne nu att ta sitt ansvar. Efter resan får jag väl utvärdera om jag fortfarande vill ha henne som min kvinna eller inte. Jag tänker inte frivilligt belasta mitt liv med att bli medberoende, trots att jag älskar henne. Jag har ett val men hon får välja först.
Tänkte sluta där men kom på att hur kan jag ge henne verktyg för att stärka den mentala viljan att sluta permanent? Har ni några tips om detta?
Tack Lelas för din kortversion av din historik och öde. Jag är så tacksam över att du vill ägna tid till att delge din kunskap till mig.
Många kramar

Tycker det är kaxigt att starta en tråd här i "Det Vidare Livet"!... och det tycker jag givetvis att du har all anledning att göra!

Din beslutsamhet, din härliga underfundiga humor, din rättframma empati och de många läsvärda delningarna av dina erfarenheter av det goda, nyktra livet, gör att du är en trovärdig sanningssägare även i den här delen av Forumet.

Jag tackar för att du finns i mitt liv, må så vara i en digitaliserad del av världen, men ändå. Jag betraktar även dig som en av mina människor!

STOR KRAM!/NM

PS. Jag avvaktar liiite med att joina dig i den här delen, under den här rubriken, men snart så... O.K?

Jag ser fram emot att få följa din nya tråd här, i "Det vidare livet"

Att läsa vad andra skriver, andra som kommit ända hit. Det peppar oss som precis har tagit våra första stapplande steg på väg ut ur missbruket.

Du har gjort en beundransvärd resa.

Kram

Välkommen... Hoppas du kan hitta lite stöd härifrån. Tycker själv att det är lite enklare att skriva här än vad det skulle vara att gå på något slags möte. Jag skulle ha jättesvårt för det. Skönt att ha tangentbordet som ett filter... Går att radera och redigera på ett annat sätt än när man ska prata om det "på riktigt". Skulle ha svårt att öppna mig för främmande människor i den situationen tror jag.
Lycka till med ditt beslut.
/m

Ja, det är viktigt tror jag, åtminstone till en början att hitta andra saker att göra på kvällarna. För min del kan jag tycka att suget kommer på em/tidig kväll, när jag tänker kvällen framför mig. Den känns så lång då. Om jag hittar på något, vad som helst, så klockan drar sig framåt 7-tiden så känns det lättare igen. Det är säkert olika vilka tidpunkter och triggers man har. Jag tror att det är viktigt att identifiera dem.
Jag började med självhjälpsprogrammet som finns på sidan här i början på sommaren. Klarade inte att fullfölja mina mål men lärde mig att identifiera vilka situationer som triggar igång mitt sug och vilka strategier jag kan använda mig av för att klara av att motstå.
När jag nu gör ett allvarligt försök att sluta så försöker jag att tänka på dem.

Som jag förstår när jag läser är du ensam med dina barn, har du någon annan som stöttar dig i omgivningen? Låter tufft med socialtjänsten men hoppas att det ändå kan leda till något bra i slutänden... :/

/m

Ville bara berätta för dig att du är en högeligen respekterad och aktad vän i mina ögon. Någon man kan lita på. Någon som är ärlig, klok, empatisk och välartikuklerad. Någon som jag gärna skulle suttit och språkat med länge även utanför cybervärlden.

Du är helt enkelt en av mina människor härinne. Jag vill absolut att du ska veta och känna det ända in i märgen.

STOR KRAM!/NM

Tack Fia för att du önskar mig styrka. Den behövs under resans gång, det blir ingen lätt resa, men det ska gå!
Härligt att du lärt dig att plocka upp guldkornen i ditt nya nyktra liv. Du är jätteduktig!

Vill sluta: Tycker också att den är bra. Det att man aldrig ångrar en nykter dag. Det är alla de andra dagarna man skäms och känner skuld över.

Surfina: Är väldigt glad över att jag hittade dig, att vi står på samma ruta och kan stötta och peppa varandra när det blir tufft.
Nu kör vi som sagt på och tillsammans räknar vi dagarna framåt.

Kramar till er!

Du får hänga på mig och gammeltanten, vi börjar idag och bestämmer att IDAG dricker vi inget.
Sen räknar vi dagarna framåt tillsammans. Tror det är ett bra sätt att peppa varandra.
Finns massa bra och insiktsfulla trådar här och det är bara att läsa läsa läsa. Jag har i alla fall blivit väldigt inspirerad att äntligen ta tag i eländet och förändra mitt liv från och med nu idag.
Kram

skönt ibland, det liksom rensar och lättar upp.

Det verkar inte som om din man har fått sjukdomsinsikt, man ljuger för sej själv när man är alkis, man tror man behärskar situationen, och inser inte hur det ligger till. Jag vet, du vet och de flesta andra här på forumet vet att ett glas räcker för att få igång suget, men din man önskar så av hela sitt hjärta att det inte ska vara så att han tror på det själv om du förstår min luddiga mening. Han vill vara som andra som kan ta ETT glas, men tyvärr är det en illusion när man har utvecklat vår sjukdom.

Tills han har fått insikt är det enda du kan göra att ta hand om dej själv. Gå på Al-anon- möten, läs här, både om andra anhöriga, men även om oss alkisar.

Kram!
/MB

Nu finns ingen återvändo.
Bara att börja räkna alla nyktra dagar.

Kram

Du har tagit ditt första steg genom att konstatera att du är missbrukare och du tog ditt andra steg mot ett hälsosammare liv genom att komma hit.
Läs runt på trådarna här på Forumet. Här finns många kloka människor som hittat en väg bort ur missbruket.

Styrkekramar

Nu du Gammeltanten, nu kör vi.
Härligt att ha någon som är i exakt samma läge tidsmässigt.
Vår första nyktra dag på länge ska vara just idag. Sen räknar vi dagarna framåt tillsammans.
Vi hjälper varandra när det behövs.
Kram på dig

låter bli att lura dej själv, så kan det funka. Inse att man ljuger värre än en häst travar när man är alkis. Rannsaka ditt eget sätt att tänka. Vilket är ljug framkallat av alkoholberoendet? Vilket är tankar som tänks av en kropp och hjärna som lider av alkoholen och verkligen vill slippa den?

Kram!
/MB

Nu kör vi, och jag är en jävel på att räkna så nu finns det ingen återvändo ;-)
Som sagt, vi kommer aldrig att ångra att vi inte dricker.
Blir mycket läsa här och det ger så mycket positiva tankar och det behöver vi bomba oss själva med nu.
Kram

Ja du, jag tänkte också lite i dom banorna.

Under de senaste ca 15 åren har jag inte klarat av att vara nykter 3 dagar i sträck, bortsett från
när jag legat på lasarettet.
Men ändå......
Efter att jag hittade detta Forum och läste runt i trådarna så blev jag så peppad av andras berättelser.
Om andra...
Kan lyckas, så skulle både du och jag också kunna lyckas att leva ett nyktert liv.
Men det....
Är ingen lätt resa vi har framför oss!

Låt oss hoppa på tåget tillsammans.

Styrkekram