Senaste kommentarerna i forumet

Förresten, tack aeromagnus, är inte van att folk bryr sig. Tack.

Är ingen expert på att sluta, men jag känner som du, jag har inget annat val än att sluta.
Dricker tills allt e slut.......
Goda råd mottages med tacksamhet, vill helst kunna sluta av mig själv.

Lovar att peppa dig, tyckte om din rubrik.
Har själv gett mig tusan på att klara detta, känner att det spårat ut lite.......
Så detta är dag ett, skall INTE få återfall, hoppas detsamma för dig

Kroppen (lever, njure mm) repar sig rätt fort från alkoholmissbruk, förutsatt att man inte t.ex. supit till sig skrumplever, skrumpnad vävnad kan inte mera reparera sig. Själv hade jag t.ex. levervärden på högre sidan och socker på gränsen till metabolt syndrom, och alla värden var prima efter 6 nyktra månader (och ~6 kg viktminskning).

Även om det finns forskning, som säger att hjärnans volym återhämtar sig efter bara två veckors nykterhet, så skapar alkoholen många andra förändringar i hjärnan, som tar betydligt längre tid att repa sig, om den alls klarar att tillfriskna helt. Läser man litet äldre forskning, så kan man hitta påståenden om att t.ex dopamincykeln blir bestående förändrad, efter långvarigt alkoholmissbruk, men litet nyare artiklar är mera hoppfulla på den här punkten, Tidigare trodde man ju också att alkoholen dödar en massa hjärnceller och att cellerna i hjärnan aldrig förnyas. Nu vet man att det där är fel och att olika områden i hjärnan t.ex. kan tränas till att växa, "helt" som muskler. Förutom att förändra hjärnkemin, så förändrar drickandet också hjärnans struktur och för de förändringarna att gå tillbaka kan det ta år. Själv tror jag att det är väldigt viktigt vad vi gör med våra nynyktra hjärnor. Att vi kan hjälpa dem att bli hela igen genom att träna, men det är kanske bara som jag tror... jag har skrivit mera om de tankarna i två inlägg här https://alkoholhjalpen.se/comment/85116#comment-85116

Här är en kort artikel om hur hjärnan repar sig (eller inte) http://www.scientificamerican.com/article/how-much-can-the-brain-recove… (bläddra ned förbi texten om drömmar)

Känns skönt att höra då jag tvivlar på mig själv vad jag egentligen tänker!!!
Tack!

Först ringer jag vc & ber om mediciner mot alkoholberoende & sen går jag till bolaget & köper 2 kvartingar sprit. Jag hade inte tänkt dricka den ena av de igår, men såklart jag gjorde det. Intressant att jag gick till jobbet imorse utan problem. Hade svårt att hålla balansen bara. Helt stört.

Ett halvår sen återfallet och drickandet är nu tillbaka där vi var innan han åkte iväg på behandling.
Jag vill liksom inte tro att det är sant. Tror till och med jag haft en förnekelsefas och trott att vi snart ska vara tillbaka på nyktra banan igen. Så verkar inte vara fallet.. Nu har han alla verktyg, kunskap ovh kontakter för att påbörja tillfrisknandet men han gör det inte.

Återigen funderar jag kring den där sista chansen. Hur kan jag tåla så mycket och accepterat att leva i detta? Hur orkar jag jobba heltid, fixa allt hemma, ligga vaken på nätterna med ångest och framtidsoro och samtidigt hålla fasad att allt är bra. Varför?

För mig själv har jag satt efter semestern som ett slut men jag vet att jag kan ångra mig även denna gång. Med slut menar jag att jag måste lämna eller min sambo sluta dricka igen.

Jag kommer aldrig förstå det där med att supa bort sitt liv, kanske kommer jag aldrig förstå mig själv som levt i detta.

Kram till alla där ute som kämpar!

Sitter på en restaurang vid havet, kvällssolen skiner och maten är superb. Maken dricker vin och jag - alkoholfri öl. Eftersom vi åker bil kan jag/vi ha det som anledning.

Mina känslor? Inte lika gott och trevligt som om jag hade druckit vin till. MEN eftersom det blivit flera glas och sedan fortsatt när jag kommit hem är det SÅ VÄRT DET!!!

Nyttig, realistisk och verklighetsförankrad insikt!

Det bästa med forumet att vi kan stötta varandra. Det är så mycket lättare att se klart på någon annans situation :)
Dags att leta upp min gamla tråd igen. ..Det dricks tyvärr här hemma igen. Så hopplöst och tröttsamt. Kram!

Många skaffar sig en hobby eller börjar göra saker som de gjort innan de började dricka. Kan vara träning, geocaching ja vad som helst. Det gäller att bryta mönster

Jag har fått ett återfall. Att vilja dricka kommer sitta i ganska länge och det kommer dagar då jag känner att en öl ute på en resstaurang kan väl inte skada men jag har låtit bli. Varit helt nykter i ett år nu.

Styrkekramar och du gör allt rätt.

Ingen dricka men vet med säkerhet att helgen blev det dricka för han. Hur mycket...ingen aning.
Har bara sett att den gömda påsen byts ut mot en ny.
Men....jag gick ej fram å kontrollerade i påsen (hejja mig)
Vill egentligen bara fly från allt.
Berättat för ytligare en i min närhet, min närmaste ärligaste underbara.....
Blev ännu ett steg mot verkligheten.
Även ringt och bokat tid för min egendesignade på alkoholcentrum.
Behöver tipps å råd....
Behöver få höra å tipps om det är så farligt som jag upplever det el kanske överreagerar jag????

Nää längtar till imorgon faktiskt.....

Dricka.
Har bokat tid på alkoholcentrum .....
Kanske får jag en klarare bild av hur det är ställt. Överreagerar jag???
Underreagerar jag ?(om det nu finns ett sådant ord ens )

Känns skönt att jag ringt. Hoppas på bli klokare. ...

Soff, det är inte "'bara' två veckor", det är två veckor. Vilket är fantastiskt starkt! För mig var de två första veckorna de absolut jobbigaste.

Tidigare har det bara varit en självklarhet "jag ska inte dricka". Sen under drygt en månad åt jag dessutom sömntabletter som man absolut inte skulle blanda med alkohol, så då hade jag ytterligare en anledning. Nu äter jag dem inte längre och så i och med att jag testade dricka alkoholfritt så började jag tumma på "reglerna".
"Räknas det som att jag brutit min nykterhet om jag dricker en 0,5% öl?" frågar jag mig själv. Och om svaret är nej, var går då gränsen? Vid en 2,8:a? Vid en 3,5:a, vid en 5,2:a? Vid ett glas vin? Vid känslan som uppstår efter två-tre glas vin? Plötsligt tänjs gränserna. Och sedan finns de inte mer.

Och nu då, trots att jag uppmärksammade dessa tankegångar så bestämde jag mig igår, och idag för att dricka vin, hemma, själv. Något som jag tidigare lovat mig att inte göra. För det är ju ensamhetsdrickandet jag inte vill syssla med. Jag vill ju att det ska vara roligt, socialt och upplyftande. Det ska vara fest. Inte avslappning och avstängning. Jag vill inte att alkoholen ska handla om att jag ska ligga på sängen, sjunka ner i madrassen och kudden, sluta ögonen och njuta av ruset. Vafan...!

Nu känner jag mig bitter. Jag vill ju också kunna festa med folk och ha kul. Njuta av vin, öl eller drinkar. Kommer jag aldrig att kunna göra det?
Och det skrämmer mig att det kändes så najs, både igår och idag. Känslan som alkoholen gav mig. Jag fick inte alls avsmak. Jag njöt. Fullt ut. Sen kommer det ju självklart med dessa jobbig saker också. Ingenting "gott" som inte för något ont med sig, eller hur? Att smyga inför morsan igen. Att behöva tänka en gång extra "det står ingenting framme va?" Att borsta tänderna tre gånger för att försöka få bort färgen och lukten från rödvinet.

Det är nog dags att gå tillbaka och läsa lite gamla inlägg jag skrivit här. Finna visdomen i mina egna ord och formuleringar. Varför slutade jag till att börja med? För nu är jag bara arg på världen och "vill" fortsätta. "Njuta av vin tillsammans med vänner" tänker jag. Men det är ju inte så det kommer vara. Jag kommer ju bara återuppta drickandet i hopp om att dämpa och bedöva. Men vad? VAD är det jag inte vill känna och uppleva? Ångesten? Rastlösheten? Känslorna? Tankarna? Livet? Och varför vill jag inte uppleva det? Vad är det som är så hemskt att det måste gömmas och glömmas i dimman?
Om jag bara kunde finna svaret på det så skulle jag kunna ha någonting att ta på. Något att jobba med. Men hur ska jag hitta dit?

Ja... inte genom att dricka iaf...

Härligt att du mår bra Mange! Det är du värd!

Instämmer med föregående talare! :-)

Hmm... alltså inte panna i flodhäststorlek... men ja, du fattar nog vad jag menar ;-)

Var också på bröllop för ett tag sedan med trådsmala, urtjusiga fransyskor. Det är något speciellt med just dem... Jag blev helt bedrövad när jag såg bilderna från festen sedan. Alla vackra fransyskor med långt svart hår, olivfärgad hy och små designklänningar och så ... jag. Vitblek med solskadade armar och näsa och panna i flodhäststorlek i jämförelse med små 34:or. Alltså: jag är med! Har också ett bra mål i november.

I övrig - BRA jobbat vännen - men var försiktig hörru! Stor kram

Kikar in och skickar en kram. En sådan där kram full med blåklint och smultron på strån. <3

Shit, vad modig du är...! Vet du, jag har så många surdegar att jag har tappat räkningen. En del är så stora och tunga att jag nogsamt låst in dem och kastat bort nyckeln. Modiga du! Jag blir riktigt avis...!

Hej....hur länge satt det i att du ville dricka?
E du helt nykter idag? Tog du återfall trots att du bestämt sluta?

Hundar är toppen att ha när man behöver fokusera på något positivt. Vilka kloka döttrar du har. Promenera på!

Jag är nynykter och har redan insett att bakslag inträffar. Varför vet jag inte, bara att det kommer vara så för mig, frestelsen kommer att bli för stor ibland. Utmaningen är att inte låta det ske för ofta och framförallt inte nedslås så pass mycket att jag struntar i alltsammans. Tänk på hur duktig du har varit, kan tyvärr inte hjälpa dig med någon analys eller insikt om varför en sporadisk fylla händer. De e en da' imorrn å. Kramisar

ingen lång nykterhet bakom mej, bara två veckor men igår drack jag igen. Vet inte heller riktigt vad som hände? Visst, jag hade sug men har haft mycket värre. Känner igen mej i det där att bara ta beslutet, jag liksom bara bestämde mej och gjorde det. För mej var det nog lite så att jag ville testa EN gång till, försäkra mej om att det verkligen var dåligt. Ångrar mej rätt mycket i dag dock. Känns just nu som jag har tagit massor med steg tillbaka. Fast är absolut inte sugen på att dricka igen. Alltid något! :)