Senaste kommentarerna i forumet

Hur går det? Med lever, hälsa, antabus och liv? Kram!

Här! 69,90 för en liten flarra på 33 cl.

Jamen, det är ju det vi vill veta, V! Är det verkligen värt det? :D

Ja, dom där förbaskade ostbågarna! Jordens salt och jordens förbannelse på en och samma gång.

:)

Vilja, kan inte du vara testpilot och prova Saxhyttegubbens Blåbär 100%? Rödvinsalternativ, dyrt och finns på bolaget. Och så rapporterar du sen till oss. Haha, vi skulle ha kunnat skramla ihop till en flarra om vi jobbat allihop på samma ställe men nu låter det sig helt enkelt icke göras. ;)

Gulle dig, Lena! Läste just om ditt fotbad och dina ostbågar. Sötis! Du är fantastisk, du!

Är du också en sån där nordsvensk? :D

Fast i dag har jag mest varit ett ilsket bi. Men det är övergående, det vet jag ju. Imorrn kanske jag drar mitt timmer där ute i skogen i lugn takt igen.

Grattis till dina 8, fialotta!

Ha ha, tack!
Kanske ska byta användarnamn till Ardennern :-)

...som spelar in på hur vi uppfattar smaker.Till allt det du nämnde kan man tillägga att det tex för många är svårt att gissa rätt på rött- och vitt vin, med förbundna ögon. Något de flesta av oss anser att vi självklart skulle klara av. Vana är också väldigt viktigt, Vi gillar ofta smaker vi är vana vid. Jag har flera gånger i mitt liv medvetet lärt mig att gilla sådant jag tidigare inte gillat, helt enkelt genom att flera gånger äta det jag inte gillat. Engelsmännen har ett eget uttryck för det "an acquired taste" Single Malten är en väldigt typisk sådan. Vem gillar en Single Malt, första gången den smakar whisky?

Hjärnan bestämmer så klart i sista hand, men det finns andra faktorer också. Mitt smak- och doftsinne har tex klart förbättras, efter att jag slutade dricka, vilket indikerar direkta förändringar i sinnenas funktion. En oförklarlig nyhet för mig är melon. Jag har aldrig gillat melon, men ett par månader efter att jag slutade dricka fick jag i mig ett par bitar melon, med en fruktsallad och märkte att det var riktigt gott. Sedan dess har jag gillat melon... varför?

... om man tänker sista september?! ha ha.. av flera anledningar. Det är ju nästan höst då dessutom! :P
En sak i taget, njut av dagen och lev i nuet - klyschor deluxe men ptja, varför inte? :) Bra jobbat lunkande arbetshästen!

Föredömligt agerande, kommunikation och viljan att hjälpa och stötta, men fungerar det inte så gör det inte. Barnen går dessutom först. Tråkigt slut på det hela i sig, men känns som om du gjorde det enda rätta där pandis.

Och nu har dett gått en hel vecka!!! Tjohoo!
Det har varit lättare än vad jag trodde, men då hade jag förberett mig för en helvetesvecka. Många små stunder med irritation, rastlöshet och ilska, men har inte druckit eftersom det inte funnits något hemma att dricka. Då har jag liksom behövt gilla läget och det har varit väldigt väldigt lärorikt att inse att DET GÅR ATT VARA NYKTER UTAN ATT DÖÖÖ. För så långt hat det gått att jag onte trodde det.

När jag läser det jag skrev för en vecka sedan, och kollade igenom resultaten av alla de frågor jag svarade på i Alkoholhjälpens program, inser jag att jag är alkoholberoende. Inget läst insikt. Men oh så skönt att våga orka kunna vilja säga det till mig själv!

Jag har bestämt mig för att vara nykter i 90 dagar, nu har jag klarat åtta. Tänker jag "sista september" får jag panik, men efter alla er kloka människors kommentarer och erfarenheter vet jag nu att jag inte ska se längre än en dag framåt. En dag läggs till nästa och till nästa och det är så jag ska lyckas.

Redan nu känner jag mig mycket lugnare i humöret och i sinnet. Saker som var så "jobbiga" förut, hänga tvätt, tvätta barnens hår, rensa ogräs, plocka undan, känns inte lika dödstråkigt och jobbigt längre utan mitt sinne liksom tar det med ro. Som en lunkande arbetshäst, liksom. Ganska långsam, stark, stretande och lugn. Ett steg i taget. Men kommer alltid alltid fram till målet...

Jag klappar mig själv på axeln, säger HURRA och imorgon ska jag klara en dag till så blir det nio!!!

Jag tror du kommer att få det tids nog, när de ser att du faktiskt klarar av det, att det går åt rätt håll osv, då kanske det också kommer beröm, en klapp på axeln och ett stilla "tack". Å som Ullfia skrev, sök stöd på annat håll så länge så du tar dig igenom det och inte känner dig ensam.

Jag skrev om det till en annan person här på forumet idag, men min absolut närmaste vänd vände mig ryggen och tog avstånd nu när jag berättade att jag varit rattonykter. Hon fick veta att jag varit alkoholmissbrukare någon månad innan och jag lovade att ta tag i det, vilket jag gjorde. Någon vecka. Så hon vände mig ryggen och visade sig vara rejält besviken nu och sa sig inte tro på mitt nya löfte alls. Det är naturligt. Samtidigt så tror jag att hon innerst inne faktiskt tror på mig, men hon vill inte säga eller visa det. För det lär ju också mig då att "så lätt var det att göra ett misstag, då är det lugnt att göra det ännu en gång".

Misstolka mig inte, men det är bra om det gör lite ont. Jag lärde mig det själv gentemot min egen mamma som hade problem. Ju lättare jag förlät henne, desto snabbare slätade hon över det som hade hänt och desto snabbare var hon tillbaka i en ny incident. Däremot om jag verkligen markerade att jag var skeptisk, så blev hon nästan arg, men det triggade också fram en slags vilja hos henne som jag inte såg annars.

Så vänd på myntet. Meningslöst att bli nykter kommer det aldrig att bli eller vara, ta och sätt ner foten och visa dina barn att du absolut kan och vill och kommer att lyckas. Förtroende vinner du dock inte primärt med ord, utan genom handling. Sedan är det mänskligt att fela och även att få återfall och det kan man prata med barn om när de har nått en viss ålder och/eller då man varit nykter eller haft kontrollerat bruk en längre period. Då kan man berätta om den där "gången" kanske... men i nuläget är det bara o kavla upp ärmarna och köra på. Så länge kärleken finns där så kommer du bygga upp förtroende, tillit och respekt fortare än du tror, men det kommer inte "gratis". Kämpa på nu!

Jag har anmält mig till denna sida i kväll för att jag också insett att jag har problem men jag dricker inte så ofta typ2-3 gånger i månaden men problemet är att jag emellanåt blir kanonfulla med konsekvenser. Näst sist så stukade jag handen allvarligt och i går så var jag så full så jag inte kunde öppna dörren hemma , min sambo fick åka i från sitt natt jobb för att öppna dörren till mig! Jag vill inte ha det så här o det vill inte han heller jag måste förändra mitt sätt att dricka . Jag för står dig och hur du känner jag förstår er alla som har samma problem. Tur det finns sådana här sidor känns bra att kunna skriva och berätt för dom som känner igen sig.

Jag tror, rent spekulativt, att när man vill dricka något med A men inte kan/får utan "måste" dricka a-fritt, så påverkar det också smaken, fast kanske inte sett till smaklökarnas receptorer, men att man tycker drycken är mer trist. Jag tycker ju lättöl är helt bedrövligt, men när jag var brandman och låg på skift över midsommarafton och det enda vi fick dricka var just lättöl, så var det fantastiskt gott. Fullkomligt älskade lättöl överlag när jag låg på skiftet och det gjorde mina kollegor med. För två månader sedan hade jag inte ens kunnat tänka mig att dricka en lättöl och nu idag står två 0,0%'are i kylen och väntar på bättre tillfällen, två som jag vet att jag kommer att njuta av.

Jag märker en klar förändring som sker med mig själv nu iaf och i och med att jag ska lämna blodprov nästa vecka, så kan jag verkligen inte dricka något nu även om jag skulle vilja. Men för att inte sitta lottlös, så har jag handlat hem a-fria drycker och de smakar bättre nu än när jag provade för ett par veckor sedan. Det är precis som om hjärnan talar om att "det blir inte bättre än så här, duger det inte så slipp då!" och plötsligt smakar det kanongott :P ... för hjärnan vill inte att jag ska vara helt utan något att sörpla på.

Vad stark du var och är! Bra gjort att du lyssnade till dig själv!

Tänker faktiskt mer på att de nästan måste visa att de måste ha alkohol för att må gott när jag ser alla bilder. Sedan kan jag inte låta bli att reflektera över de som enbart postar inlägg som har med alkohol att göra på ett eller annat sätt också.

Men kvällens OJ går till att du var så modig så du sa som det va till värden och tackade nej till skumpan! Fantastiskt starkt, modigt och starkt! GRYMT bra jobbat!

Skapa en tråd du, den vill jag följa! Låter ju likt in egen situation och jag följer gärna din kamp =)

Är på fest och är den enda nyktra personen. Det känns bara bra faktiskt och just ikväll är första gången jag inte har känt av det där megasuget alls :-)

Jag ska ju köra hem och det brukar alltid min man göra annars, men jag blev ställd mot väggen då jag blev erbjuden iskall skumpa kl 15 och det var många många timmar kvar tills jag skulle köra.
Då värden insisterade så sa jag som det var, att jag tyvärr har blivit beroende av alkohol och därför måste avstå ett tag.
Kändes som att jag förstörde stämningen lite ett tag men nu är stämningen på topp igen och jag har faktiskt rätt kul. Lite irriterande att diskutera med berusade människor dock ;-)

Imorgon ska barnen sova över hos sina kusiner så det kommer bli en utmaning att ha en barnfri, alkoholfri kväll.

Ett ordentligt PerrrKele, finns inget mera förlösande ;)

Den hade jag inte sett. Jag väntar bara på att de där a-fria ölen skall hitta till restaurangerna och barerna. Där finns tyvärr oftast bara ett alkoholfritt öl, som dessutom är ganska så trist. Men jag tror nog att det är på kommande. Kanske rätt snabbt till och med, om man får tro den där blaskan.

Magisk siffra och grattis i efterskott till det! Grymt bra jobbat!

ååhh, det är nog ett större gift för mig än A trots allt ;) ... men jag känner igen hur sug på annat tar över. Växlade precis över till att äta istället för att dricka och börjar mer och mer känna mig redo för sängen konstigt nog. Inte likt mig, men att vara nykter en lördagskväll är inte heller likt mig. Numera.

... går jag helt naturligt över till att ibland svära på finska. Tycker dom där perkele och satana rullar runt så bra i munnen. :)