Senaste kommentarerna i forumet

över sitt ultimatum, eller sin gräns är det viktigaste.
Att veta inom sig.

Vilket jobb du gör!

Önskar dig en riktigt bra, vanlig dag! / mt

...ultimatum börjar krympa ner från yviga ordlösa tankar till nedskrivna ord på en bit papper.
Min plan är att få ner ett ultimatum i en storlek som får plats på en lapp i plånboken.
Jag har ett "akut-ultimatum" redan.
Det långsiktiga är inte läge för ännu. Det har heller ingen precis form ännu.

Behöver inte skynda, inom en ganska snar framtid blir det tydligt för mig i vilken riktning maken tänkt sig gå vidare.

Kanske behöver jag inget ultimatum
Kanske behöver det uttalas med stora bokstäver
Kanske räcker en huvudnickning
Kanske han ger mig ett ultimatum

Imorgon väntar en ny dag, en helt vanlig dag!

...med lite förståelse och bekräftelse.

Det var just det jag kände jag fick på anhörigveckan.
Det känns nu som den veckan blev en slags "mitt-i-livet-sammanfattning" . En sammanfattning över det jag levt med, hur jag formats av livet, vad jag gjort ok, vad jag måste bli bättre på.
Jag hade aldrig gett mig den veckan om jag inte haft min make, missbrukaren. Så, oavsett hur framtiden kommer se ut, kommer den veckan alltid tjäna som en investering i mig själv, för mig själv.

Idag, samtalet som avslutades, känns det inte så bra, men samtidigt går jag över, om och om igen, varför jag reagerar som jag gör.
Kom fram till en slutsats, finns fler, men en av dem är tydlig och enkel att genomföra.

Eftersom maken varit så frånvarande mentalt (jag har förstått att det finns minnesluckor) och jag inte utgår ifrån att han minns, blir det långa förklaringar. Jag vet ju inte när det är saker han har missat, men det som blir upprepningar för honom gör honom, på ren svenska, skitförbannat irriterad. Han tycker jag blir seg och fastnar i långa utläggningar.
Ikväll har jag skrivit ner, vänt på händelser, funderat och kommit fram till att jag i det fallet enkelt kan/ska ändra mig.
Det är ju, självklart, så att jag i em försökte "bädda" för hans missbruks konsekvens. Jag vill inte han ska känna sig "dum" för saker han eventuellt inte minns.
Hn förstår långt ifrån allt i mitt jobb, helt ok, men vad jag tycker väldigt illa om är att han drar/dragit egna slutsatser baserat på okunskap. Det är dock hans problem! Vad som hänt/händer är att han dumförklarar mig?! Jag som har avsikten att samtalen just ska undvika den situationen/känslan för honom. Hans slutsats i em var baserad på just okunskap och där kommer jag inte intill eftersom han redan långt tidigare är irriterad på mig. Ofattbar irritation i min värld men, jag är ju den med tålamod och jobbar alltid omgiven av en stor samling individualister...jag är inte heller missbrukare i en just inledd behandling...
Jag har överseende idag.

Slutsats!

Sluta förklara "före" i våra samtal. Aldrig mer!

Någonstans är det respektlöst av mig att inte utgå från att han minns eller vill minnas.
Det är bara så tråkigt att han projicerar på mig.
Jag väljer, i detta, utgå från att missbrukartänket/beteendet inte lämnat honom.
Men utgår också från att han får söka en annan väg för mätta sitt behov av kasta galla.
Där står jag inte till tjänst längre!

Kram på er därute

Lelas
Ultimatum!
Ett enda ultimatum men bara rubriken uttalad och underrubrikerna tydliga för mig.
Det känns som rätta vägen.

En sak i taget!

Du är mitt i det jobbigaste!

Tänker på dig vännen

Vad jobbigt... Men, vad bra att du har kommit till den här punkten!

Jag tycker mig se lite djävlar anamma i dina ord nu - bra! :-) Heja dig, du fixar detta!

Försök att vila nu. Andas. Och som min samtalskontakt sa: "Känslor är inte farliga. Det gäller bara att komma på vad de betyder."

Kram, hjärtat!
/H.

...ska krypa till kojs med en bra bok. Passar på att poängtera att jag visst förstod vad du menade med "nästan-rådet att dejta". Det där med självkänslan är det nog ofta lite si och så med hos oss som kanske dricker oss till självförtroende och mod. För mig är det gott att ha fina vänner här på forumet och som får mig att inse att jag vore en på alla sätt och vis, bra date :-) Kram

ska ta katten och gå och lägga mig. Imorgon är det redan en ny jobbvecka :-/

Vilken jävla helg. Aldrig mer.

Jag har sagt att det är över nu. Mötttes av ilska, kränkningar och förtalades inför flickan.

Jag vill aldrig gå tillbaka till honom. Jag hoppas att jag kommer vara så stark att jag aldrig tvivlar på detta igen: jag vill inte leva med honom någonsin igen.

Jag är så orolig för flickan och att han kommer att få ha henne mer än jag, men jag måste ta mig ur detta.

Tack för alla era ord, allt ert stöd. Jag är på ruinens brant och det är ett långt stup kvar att falla, men jag hoppas att det finns en ljusning långt där nere...

i min tideräkning. Även i mannens tideräkning 300 nyktra dagar men han räknar sin "omvändelse" 1.7 så hans siffra är lägre... men han firar med mig:) ... efter en dag som inte var riktigt vad vi tänkt oss men bra ändå. Vi har kopplaut upp oss i "molnet" och nu är allt på rätt... Nu blir det TV och brasa. / mt

jag har en känsla av att vi är ganska lika på den punkten att vi nog inte kan förändras när det gäller att hantera alkohol. Vi har försökt flera gånger med dåligt resultat. Du säger ju också själv att du mår bra som det är nu, du också. Varför skulle vi riskera det vi uppnått då? Jag tror att dessa tankar kommer att poppa upp allt mer sällan. Själv är jag jättenöjd för tillfället men jag ligger ju lite efter. Det kommer säkert kriser vid olika tidpunkter.

Min man skulle nog bli väldigt orolig om jag skulle vilja dricka igen. Orolig för min skull mest, skillnaden nu mot hur jag mådde innan jag slutade är jättestor. Sen förstås så vill han ju inte för egen del heller ha en fyllkärring till fru tillbaka.

Jag tycker det är sunt att din man reagerar som han gör. Det skulle vara likgiltigt och ansvarslöst om han understödde din önskan att dricka när han vet att du kämpat för att sluta och att dina barn mår så mycket bättre nu. I mina ögon är det modigt att han vågade gå emot din önskan eftersom han säkert räknade med att du inte skulle tycka om det. Jag tycker det visar att han verkligen bryr sej om dej och det tror jag du också tycker, faktiskt. han tar på sej rollen som "Gestapo" för att ge dej stöd.

Hur som helst Maria, alkohol är inget vi behöver och det tillför inget till våra liv, tvärtom.

Pling! Dagens boktips:

Jan Johansen: Med nya ögon.

http://www.norstedts.se/bocker/utgiven/2013/Var/johansen_jan-med_nya_og…

/H.

PS. Förresten, har ni hört hans senaste skiva? Lyssna på den här, som är till hans fru:
http://open.spotify.com/track/2DklQTl3tblv47VfwOP3JH

Hej igen!
Du resonerar så klokt och lugnt, så det kommer fungera väl det där med ditt ultimatum. :) Det märks också att anhörigveckan gjorde väldigt gott för dig - visst är det härligt? Skönt också att höra att det inte innebär några större praktiska hinder att bryta upp om det skulle bli nödvändigt.

Du undrar om du skall berätta för honom hur du tänker kring återfall (när du väl har klurat ut hur du faktiskt tänker). Jag tror inte att du skall göra det, inte i det här läget i alla fall. Signalera istället till honom att du tror på hans nykterhet och att du därför är lugn i att ställa ditt ultimatum - du räknar med att han skall klara det och att du därför inte kommer behöva göra verklighet av det du hotar med (att lämna).

För ett tag sedan så funderade du ju över det här med att inte dela allt med varandra... det här är ett sådant exempel, tänker jag. Du ger honom en bättre chans att lyckas genom att hålla honom utanför detaljerna i ditt ultimatum. Han måste naturligtvis få höra att du lämnar honom om han dricker igen, men det räcker så. Du behöver inte utveckla det för honom.

Kram, vännen, var rädd om dig!
/H.

...30 min sen fick jag en ny portion av hans respektlöshet.

Fattar inte varför???
Vilket behov mättas hos honom?
Jag berättar och han gäspar och trycker ner mig. Jag blir ledsen inuti men slutar prata och samtalet tar abrupt slut.
Han kör över mig fullständigt. Varför?

att har man drabbats av denna sjukdom så finns det enda botemedlet som fungerar, avhållsamhet.
Skit i att dricka.
Och om man skall dricka så gör man det kontrollerat, och vid gott mod.
Inte ensam och ledsen/förbannad.

Och jag vet inte om dessa tankar försvinner? Men varför ändra ett fungerande koncept?

Du är nöjd, glad lycklig, din familj mår bra och gubben din verkar ha det bra.
Huvudsaken är att du känner dig tillfreds.
Då är ju saken biff så att säga.

Jo jag har det kanske bra nu, men livet är en berg&dalbana.
Jag skulle vilja ha mer tid för mig själv, för mina barn och den underbara frun.
mer pengar för att förverkliga diverse drömmar.
Men det är gneta och släpa som gäller.
bara man kan acceptera det så är det ingen fara på banan.

Men det är ju skönt när det händer saker och ting..................
Men men, nu tar vi en stunds paus då innan man surfar förbi igen.
Läser så mycket jag kan, men skall sluta kommentera har jag tänkt mig.
dessvärre blir det oftast inte som man tänkt.

Ha en fantastisk dag nu hjärtat!
//A

Du verkligen kan njuta av denna vecka, kanske planera lite framåt, prata med banken , leta bostad osv.
Vi får hoppas att han kan prata med sin syster för det behöver han säkert. Det vore väl skönt om svärföräldrarna vet när du träffar dem så slipper du informera dem.
Passa på att läsa böcker utan måsten som kräver tid.

Skön söndag, Kram

(Ut och gå själv, det är bra för att rensa tankar)

Tystnaden kommer göra sig kännbar veckan lång.
Men du är en kämpe som tar dig an detta, se ljuset i tunneln.
Tyvärr har jag inga råd att ge, utan det blir som med drickat.
Det är bara att uthärda, det blir bättre...............

Skickar lite bra och possetiv energi.
Och jag syftade INTE på att du skulle ut på dans eller date IGEN.
Men men.........
//A

Sluta är inte målet för alla, tror de allra flesta skulle önska att förändring räckte. Kunna dricka "normalt" och inte bli helt fixerad och sluta först när allt är slut.
Blir glad över att du har det bra i ditt liv, med fru, barn och träning och att du känner dig tillfreds med att förändra räcker.

Både min man och barnen påverkades av mitt drickande. Min man kunde inte slappna av när jag drack eftersom han inte visste om jag skulle bli aspackad när jag drack. Han har fått utstå en hel del när jag varit packad. Kan ju förstå att tanken på att jag skulle dricka igen skapar riktigt obehag hos honom. Det här kan nog ni medberoende förklara bättre.
När jag kallar honom Gestapo så är det nog mycket mitt spöke som talar. Jag vill prova för att se om jag förändrats men samtidigt så vet jag att förmodligen har inget förändrats, har ju hållt upp förut utan att jag har förändrats.

Jag får nog inse att jag är den som inte kan förändra utan för mig gäller att fortsätta som jag gör nu.
Och jag mår ju bra av det, så varför förändra detta?, förhoppningsvis så försvinner dessa tankar så småningom.

Skön söndag Kram!

blir du inte. Vi finns här:)
Kram i söndagssolen! / mt

verkligen isen är borta då. Då vågar man sig ut, och dessutom, vad är en grogg utan is? Usch vad dålig den var, men tack för uppmuntrande tillrop!!

I morse åkte han med stora tjejen. Meningen var att lilltjejen skulle släppas av på vägen men istället kom svärisarna och hämtade henne ett par timmar senare. Det var nog bra det så fick jag en stunds "avvänjning". Jag och lilltjejen tog en promenad i solen, åt lunch tillsammans och sen åkte hon. Men OJ vad tråkigt tomt det blev här!! Som jag har sett fram emot detta? Nåja, det går över känner jag. Nu har jag dammsugit övervåningen, skurat två toaletter, fikat färdigt, för första gången testat pianoappen, som jag av någon anledning laddat ned, genom att ta ut noterna till Mulletants psalmtips här ovan. Vacker. Förresten, menar ni att fyllepapporna också kommer till samma himmel? Hmm... kanske därför jag inte märker av mormors närvaro längre - när hennes dotter kom till himlen kanske denna träffade på sin f.d. make = fyllepappan så mormor/svärmodern fick fullt upp med att medla? Äsch, vore ju trist om himmelriket endast blir en fortsättning på detta, ibland träliga/räliga, jordeliv ;-)

Ringde till en kompis/granne för mera promenadsällskap men hon var iväg och shoppade. Synd att hon inte ringde mig. Där är ett par som nog drabbats av mitt drickande kom jag sedan på och fick en flashback till ett av deras dopfester där jag blev alltför vän med en bib. Fy 17...

Tack för goda råd, jag tror att jag förstår hur ni alla menar. Jag ska ta hand om mig själv. Att gå på date är det sista jag känner för just nu men det kanske kommer en tid för det om lång tid.

Nu funderar jag bara på om maken kommer att passa på att prata med sin syster under veckan och om då svärföräldrarna kommer att veta hur det ligger till när de kommer tillbaka med lillan på fredag? Nå, det är ju inget att oroa sig för.

Kanske ska ta en promenad till? Kanske kolla om det finns något AA-möte att gå på så här en söndag.

Känner redan lite av den där "å vad det ska bli skönt att vara ensam-känslan" kommer tillbaka!!

,

Har familjen kommit iväg? Skickar kramar och styrka till dig//Kalla

Står "nästan" va?
Kontentan var att hon skulle satsa på sig själv veckan som kommer.

Man läser det man vill läsa, och kommenterar för att förtydliga det det man tror att jag menar.
Vilket många kommer hålla med dig Dompa om.

Men återigen, Stigsdotter jag hoppas att du förstod vad jag menade? Det är det viktiga.

Precis som Dompa säger, skall du satsa på dig själv.
Vet inte vad han har mot mig, men aldrig kul att vara tvåa?
Men i mina ögon är det DU som är ETTA!!!
Kramar
/A

Det jag menar är att du skall inte vara så hård mot dig själv. Visst det är ett obra förhållningssätt om du vardagsdricker varje dag.
Men finns det någon annan än psykologen du kan prata med?
Om inte kom hit OCH SKRIV berätta hur du känner dig. Alltid någon som svarar rätt fort .
Du är på rätt väg, det är huvudsaken.

Träning är bra, me like......
Kramar vännen!
/A

Livet går inte att snabbspola, så ta det lugn. Du kanske kan börja springa på morgonen istället för att väcka dina tonåringar :-D Simma lugnt, kram Kalla