Senaste kommentarerna i forumet

Min man erkänner aldrig när han dricker. Han blir gränslös och inte alls rolig. Jag blir tokig och tror att det är jag som har fel . Jag måste få prata med någon för att må bra. Han går på AA och säger att han inte alls har något sug, men han dricker ändå ibland.

Ha ha ha...! Ja, det är en träffande bild och då har jag bara hunnit ett par hundra meter från huset! Suuuuuck...

Exakt så tycker jag också att du ska göra! Du behöver nog inte förklara så mycket mer, tror att de flesta här förstår. Jag vill också vara den där personen jag är när alkoholen precis "kickat in". Kreativ, pigg, glad och full av idéer. Tyvärr funkar det inte...efter ytterligare dricka så blir man sentimental, går in i sig själv, kreativiteten rinner ut i sanden och alla projekt förblir halvfärdiga....
Du har redan gjort något, även om det inte står på listan. Du har skrivit här och det tycker jag att du ska fortsätta med. Det är bra hjälp att gå in och se vad man själv skrivit och även vad andra skriver.
Kram
Maria

Riktigt varmt välkommen hit. Först av allt grattis till att du tar mod till dig och skriver dina första rader här.
Så fint bemötande av din dotter, gör mig verkligen glad att läsa om hennes reaktion , och lappen hon gav dig.
De punkter ni skrev ner är alla bra, samtidigt läsa och kanske skriva vidare här på forumet?
Du gör helt rätt bedömning, och nedsidan på att fortsätta som du gör bedömer du helt rätt.

Ta en tid av total avhållsamhet. Börja med små steg, och försök utöka till en längre period av nykterhet.
En längre tid behövs för att komma fram till vart du står i ditt missbruk, och ger dig chans att uppleva de positiva effekterna av att skippa drickat.

Men om det känns svårt så tänk i börja från nykter dag till nästa.

Du är redan inne på helt rätt spår!

Lycka till!

//PP

Dag 2 på min väg till ett nyktert och bättre liv. Ett önsketänkande va ju att jag skulle må så mycket bättre idag men vaknade upp till panikångest och svettningar. Ser ut som fan här hemma, är riktig pedant när det gäller att allt ska vara perfekt hemma, men orkar verkligen inte städa och jag behöver handla men det betyder att jag måste cykla iväg långt och sen träffa massa folk där inne vilket är jävligt skrämmande i mitt mående just nu. Skulle vara så gott att ha nått kolsyrat och lite godsaker här hemma när man känner suget efter a. Och snart är helgen här, tänker mycket på de nu för det är då jag har känt att jag kan dricka utan så mycket skuldkänslor och skam eftersom alla andra gör de då. Måste bara ta mig igenom den här helgen så kommer det nog kännas mycket bättre på måndag och en känsla av stolthet men så långt dit! Men jag vill verkligen inte misslyckas den här gången, det känns som en sista chans ett sista försök på nått sätt. Hoppas att ni alla har det bra och fortsätter att kämpa mot den här vidriga drogen som förstör så mångas liv!

I'm sure!

Varför kommer jag att tänka på leriga soldater som häver sig fram på armbågarna i oländig eländig terräng? Förstår det bara inte... ;)

Torsdagskram!

Kan det funka att tänka lite upp å ner, tro? Imorrn är det ju fredag, men i fantasin föreställer man sig att veckan precis börjat. Då är det i stället måndag imorrn, och på lördag är det bara tisdag. Kan du hitta motivationen att hålla ut genom att påminna dig själv om vad du faktiskt slipper (mer ångest, mer självhat) om du bara inte sprättar den där första ölburken?

Sök dig till naturen. Den lugnar och ger tröst. Man kan packa picknickkorgen och gå till en park och sätta sig, eller om du har nån sjö eller havet i närheten. Ladda ner nåt spel och bara tokspela, köp en målarbok och färger, baka bullar, tänd en lägereld eller ett stilla ljus...

Försök stå ut.

Kram på dig, ESTB.

Härligt att läsa om dina ångestfria veckor Valeria! Fantastiskt att du klarar av att vara på din vakt och hålla den där kontrollen när du har alkohol i kroppen!
För egen del går motivationen att hålla koll snabbt över när vinet börjar verka. Vettet går ut där alkoholen går in...

Tänk att efter relativt kort tid må så mycket bättre! Att vardagen inte längre inkluderar A! Vare sig det kommer vara semester eller vanlig vecka! Känslan av att vara piggare, sova bättre mm en känsla av stolthet infinner sig!

efter att inte haft ångest på ca fem veckor inser jag hur hårt mitt tidigare drickande slet på mitt psyke. Jag har trista stunder nu också men upplever en helt annan mental styrka. Hoppar över en AW i morgon och ska på en stor födelsedagsfest på lördag. Känner ingen oro inför festen eftersom jag numera VET stöt jag klarar att vara måttlig. Får förstås vara på min akt och inte tappa kontrollen över mängderna.

Stingo tack så jätte mycket för alla bra tips. Ska köpa hem lite läsk imorgon iaf tror de kan hjälpa lite och lite godsaker att ha hemma. Vet att jag drack mycket te när jag låg inne på avgiftning för länge sen och det har jag för mig funkade ganska bra som ett substitut för alkoholen just då. Vet iaf att sömn är väldigt viktigt för återhämtningen i början men sen försöka få in en bra rutin. Har haft många återfall men jag känner mig stark och envis nu och jag ska fixa det här!! Jag vill inte slösa bort en sekund till av mitt liv i en jävla dimma med dödsångest och skam dagligen. Idag har jag tänkt tillbaka på den tiden då jag va nykter i 8 månader och hur bra jag mådde då och det hjälpte för jag vet att det är dit jag vill ta mig igen och ingen droppe alkohol är värd att förstöra ens liv för att vara lycklig. Alla vi förtjänar ett värdefullt liv och jag ser upp till så många här som har klarat sig så bra och dom ger mig inspiration och kraft att fortsätta min kamp. En film och sen läggdags och då har jag iaf klarat 1 dag och mer ska de bli! Tack Ringo!

Okej?! Ja e helt normal, bara det att jag förstått att jag har ett problem, känner att jag inte kan prataed någon, vet inte vad jag slå göra

Okej! Ja e alkis!!men de betyder inte att jag e dum i huvudet! Spelar ingen roll om jag druckit el inte så e de alltid mitt fel om det skulle bara ngt.

Vill ha hjälp men vårdcentralen verkar inte förståitt problem

Jobbat som vanligt, inte regnat i dag! Fick pikar av frugan, att gräset inte var klippt, okej jag ska! Kan det bara få torka en dag bara? -Det ser för jävligt ut. Ja jag vet.klippte gräset, 1900 kvm 2 timmar, genomsvettig kommer jag in och anklagas för att ha druckit

Jag håller med om allt till punkt och pricka. Jag började gå på medberoendeterapi i samma veva som maken började gå till sin missbruksterapeut (så det är inte bara antabusutdelning tre ggr i veckan, vi får båda terapi på varsitt håll). Det första jag lärde mig och det första jag gjorde ganska direkt var att sluta hymla med det inför familj och vänner. Jag menar, de är ju ändå inte blinda även om de inte ser det värsta. Det var ett stort steg att tala om det för föräldrarna och de kompisar som behöver veta. Den enda jag inte har sagt något till är hans pappa, men jag vill inte lägga det på honom, han är gammal och har bara maken som hjälper honom med allt. Det är att lägga sten på börda för svärfar.

Jag tror att jag klarar mycket. Men det hänger på hundarna och katterna. Som jag älskar mest av allt. Jag fixar helt enkelt inte att lämna dem med honom och säga att det är hans ansvar. Och jag har ingen att lämna dem till som bor i närheten. Då är jag ju taskig mot dem. Ifall han tar sig en bläcka och det skiter sig. Allt annat ansvar har han, för sig själv, i den mån att han själv ansvarar för sitt drickande. Men att lämna honom med jyckarna skulle vara en mardröm, det likställer jag med att lämna barn i en missbrukares händer.

Däremot, och här kanske jag tänker fel. Alkoholism är ju en sjukdom. Och under den här perioden när han har gjort allt för att bota sjukdomen, då står jag ju vid hans sida och hjälper honom med det han behöver hjälp med oavsett vad det är. Det har han gjort för mig när jag varit sjuk, även om det inte har handlat om beroenden.

Men det är sjukt svårt att sätta sig själv i totalfokus när man lever i tvåsamhet. Man är inte van. Eller, jag är inte van. Jag har haft ett långt förhållande före jag träffade min man och jag är van vid att man är två. Och så blir jag lika förvånad varje gång som han är fullblodsegoist och gör mig otrygg genom sitt beroende. VARJE gång. Trots att jag borde vara van. Men det är så jag har sett mina föräldrar och det är så jag levt innan och jag har uppenbarligen en sjukt dålig inlärningskurva :) <3

Jag (och de flesta andra här inne) vet EXAKT hur du mår just nu. Jag vet en annan sak också, och det är att den känslan ganska fort går över när man väl slutar dricka...Håll ut! Gör vad som helst i helgen. Köp hem mat du gillar, titta på film, läs, promenera eller vad du nu tycker om att göra men DRICK INTE! Det är bara en helg det handlar om....
Kram!

... dricker mer sen jag slutade röka och äter mer glass och godis när jag inte dricker... :(

Håller tummarna för dig! :)

...kramar om.

Tack för din respons och det gläjer mig att det går åt rätt håll för dig.
Löpa linan ut och sluta helt tycker jag är helt rätt. Det ska jag ochså kämpa för

Ge dig själv en stor varm kram, du är jätteduktig. Känner igen mig i det du skriver, har också flängt runt i skogen idag. Tröttt och nu sova

Hej elliphant,

Alkoholen dämpar ångesten för stunden, men ger mycket mera ångest längre fram. Är din vän för stunden, men sviker till 100% senare.

Jag trodde själv att jag aldrig skulle sluta dricka. Att jag skulle vara en högfunktionerande alkoholist livet ut (i bästa fall). Sen gjorde jag ändå ett försök och när jag lyckats vara nykter i ungefär tre månader, började det ske förändringar i hur jag tänkte och jag insåg att livet utan alkohol inte bara kan vara ok, det är faktiskt väldigt mycket bättre än livet som alkoholens "vän".

Så lycka till. Det inte bara går att leva utan alkohol. Det går att trivas utan alkohol.

...var hemma hos en kompis en stund på kvällen, hon drack vin, inte jag... var inte ens sugen. Har fått så mycket pepp av att läsa era inlägg och förstå att jag inte är ensam om mina problem. Nu fixar vi det här!

Ja den är underbar! :) Den ska jag se igen...