Senaste kommentarerna i forumet

Man känner sig glad och lycklig.. Den farligaste känslan du kan ha i samma rum som A...Har själv trillat dit flera gånger och det är så jävla tungt att ta sig upp ur allt självhat och samvete.Jag har bestämt mig för att hålla mig borta helt och hållet från aktiviteter där det finns A. Inte för alltid, bara tills jag är starkare och förhoppningsvis hittar en hälsosam relation till drickandet. Är som vad jag uppfattar det som en "fredags missbrukare" . Vill inte kalla mig alkoholist för jag klarar mig bra i veckorna och kan ha en flaska rödvin stående i köket i månader utan att öppna den. Jag drivs mer av den sociala biten av att sitta i en bar eller med vänner och dricka. Men jag klarar inte av att dricka måttligt. Fullt race eller ingenting är min melodi och tyvärr bryr jag mig inte om min närhet när jag blir så. Alltid blackout, ångest och allmänt taskigt skick tills nästa fredag. Så jag hoppas att du står över konserten,, bara för den här gången!!!

Du fixar det!

Tänkte på dig

Ha en fin lördag. Imorgon första advent!

Hur går det Fina Mick?

Kram

Jag avråder dig

Det är alldeles för lockande tror jag. Du har precis slutat. Alla typer av risksituationer kommer du ha svårt att stå emot. Klarar du verkligen den frestelsen nu, tror du?
Kan du åka dit och bara se konserten, utan att hänga m polare?

Tänk på dina barn och de år ni har framför er. Underskatta INTE alkoholens kraft!!!

Ha en fin helg.

Känner igen mig i det du skriver. Försöker själv bara ta en dag i taget när det närmar sig fredag...

Ang att gå till någon att prata med behöver du inte göra i din hemkommun, du kan säkert ta det någon annanstans. Jag hade tänkt åka in till "stan" för där finns oxå grupper el inom landstinget.
Om man skulle vilja ha en närmare kontakt med någon här inne vet jag inte hur det fungera eftersom denna är anonym vilket många vill kanske vara.
Kaffe och ösa galla är väl alltid bra men jag försöker även att stärka mig sj i allt detta. Om det ska bli någon förändring känner jag att det är lika viktigt att jag mår så pass bra i mig sj så jag orkar ta tag i det för på det känns som att det är mitt beslut som avgörs vad som ska hända i familjen om han inte gör något åt sitt missbruk.
Sen kommer nästa fråga...
Om han gör något åt det, vill jag ändå??
Beropå helt hur han är mot oss andra och att han förstår hur illa han gjort oss.
Igår var jag hiss frissan vilket tar tid!!!
Han ringer och tjatar på dottern och undra vart jag är vilket han visste. Det slutar med att dottern bli sur och säger till honom att ÅK och titta hos frissan då, ring inte mig och tjatar!
Hållkäften blev det svaret...
Då var han nykter!

Känns som vi inte kommer någon vart. Vi försöker prata men vi lägger båda över saker och ting på varandra. Han frågade mig hur jag ville ha det . Jag svara att jag vet faktiskt inte . Det jag vet är att jag vill inte ha detta livet. Ingen alkohol.
Men om du träffa nån annan så tror ju jag att du inte ta nån som inte dricker aökohol säger han.
Jag tar ingen som är alkholist om det bli aktuellt sa jag.
Sa även till honom att jag klara inte detta kontrollbehov han utv på mig. Din svartsjuka är nått som du isf får ta tag i. Jag lider inte av det.
Han måste visa att han vill göra något åt saken och behandla mig rätt. Han är väldigt inne på att vi behandla honom illa och han får betala allt osv ( vilket inte är sant)
Han är så inne på sig sj hela tiden att han inte se hur vi mår.
Jag sa att det bästa är nig att vi går åt ett varsitt håll men det är han inte säker på att han vill, att det inte hjälper.
Denna diskussion har vi haft sååå många ggr.
Han märker på mig att jag har ändrat mig och det får honom att kolla mig ännu mer.
Han ska på samtal med en psykolog nu och då skulle han berätta hur han bli behandlad av oss minnsan. Gör det! Men säg oxå hur du behandla din familj.
Visst, det är så han känner och upplever det men jag tycker inte att han lever i verkligheten.

så tänkte jag i morse, nu har jag druckit kaffe och funderat varför då? Nej, idag ska jag inte till systembolaget bara för att det är lördag. Så det blir inget systembolag i dag och alltså inget dricka i kväll.

Ett råd..Åk inte med till konserten. Du berättar om sug och rastlöshet. Utsätt dig inte för situationer där du brukar dricka. Punkt slut!

Eftersom han ska jobba så bli det en nykter helg vilket är skönt.
Men vi har långt ifrån bra. Försökte prata igår om framtiden men vi står fast och han är så inne på hur han mår, inte vi andra. Han märker att han håller på att tappa kontrollen över mig.
Det är bra att du är här inne och skriver, det hjälper!
Det hjälper mig genom alla ned sina egna berättelser, tips och råd. Jag måste nu hålla med de andra att man kan faktiskt INTE få som alkholsist nykter om han sj inte vill och spm sagt det är inte mitt ansvar !
Hjälp och stöttning absolut om man känner att man orkar och vill. Tyvärr känns det ibland som vår kärlek har tagit slut efter allt detta jäkla drickandet.
Kram

Klart jag oxså kommer ihåg dig tjalle. Jag är här igen sedan 11 oktober hade haft en riktigt dålig period med A, efter dryga året. Det var jättesvårt att bryta denna gången men nu efter alla våndor är jag på G igen. Tilltufsad men vid gott mod, nu kommer du igen Tjalle. Du vet ju hur elak A är och att vi har svårt att stå emot den jävulen, men det går. Tänker på dig många kramar Konstnären

Raje, DET är livskvalité!!! Härligt!

Jag måste tillägga att jag är inne på min 7:e nyktra dag. I mitt tidigare inlägg så uttrycker jag mitt drickande i dåtid som om det hörde till mitt förflutna. Det är endast en vecka bakåt i tiden, så jag tar min nykterhet med stor försiktighet, men mentalt vill jag ändå tänka att den tiden är förbi.

Hej Mr Ex! Jag känner så väl igen mig i din historia. Min dryck har varit folköl 8-10st per kväll. Det började på helgerna men har övergått till alla dagar i veckan. Det går bara åt ett håll....fler öl och oftare. Tro mig! Den mängden alkohol motsvarar 1,5 flaska vin. Det låter som du dricker ensam? om du gör det, varför? Jag drack alltid ENSAM ett utmärkt sätt att hålla det hemligt och gör det lättare att få fortsätta dricka. Att handla folköl är LÄTTILLGÄNGLIGT och inte lika skamfullt det är heller INTE LIKA STARKT som annan alkohol. Dessa ursäkter är en ända stor fallgrop. Så länge man känner sig TVUNGEN att dricka och så länge man alltid måste dricka sig FULL så är det något som är på tok tror jag. Lycka till!

Kan bara hålla med aqua leverjag och ni andra som skriver så kloka inlägg.
Vaknade av att lill flickan säger pappa jag orkar inte sova mer:)
Gud va skönt att vakna klar i skallen. Glad ingen ångest. Tror knappt det är sant . Imorgon är det 1:a veckan utan alkohol.
Kämpa på nu idioten det här fixar vi. Nu ska jag fan baka lite bröd.
Kram//r

Hej och välkommen drX. Att du vänt dig hit, till alkoholhjälpen, låter som ett modigt första steg i ditt uppvaknande. Jag säger som föregående skrivare att många här är högpresterande, utbildade, har familjer och fortfarande klarar sig i sitt yrkesliv (i varierad grad givetvis). På många av oss går det säkert inte ens att se att vi är beroende av nervgiftet alkohol. Mitt fall har bland annat handlat om tankar som "jag är inte som andra", jag har kontroll och har tidigare idrottstävlat på elitnivå. Det har gjort det legitimt för mig att dricka. Nu börjar jag inse att vi är alla samma "skrot och korn".
Att du skriver du vill flytta, hitta kärleken låter underbart men frågan är om det är det du behöver just nu. I mina öron låter det mer som en flykt från att ta tag i din verklighet. Det går att få hjälp privat hos någon alkoholterapeut om du inte vill kontakta VC. Om ditt missbruk gått långt och du behöver avgiftning och medicinering, ja då måste du ju ta kontakt med din egen yrkesgrupp. Lycka till!

Plötsligt har jag börjat se "trasiga människor" på ett annat sätt. Jag tänker att "jag är som du" men jag har valt att hoppa av på resan. Som du skriver Leverjag, är det en smärtsam syn att se sig själv nedgången, ensam och förlorad. För det är där vi alla hamnar om vi fortsätter mata vårt A beroende. Mitt sug kommer korta stunder och går snabbt över. Nytt för mig är att suget kan dyka upp mitt på dagen när jag jobbar. Det har jag inte känt förut, kanske för att jag tidigare tröstat mig med att jag får dricka när jag kommer hem?! Det är bara att erkänna att ens A beroende ligger och lurar lite varstans. Då är det viktigt tror jag, att försöka förstå vad som utlöste det. I mitt fall är det om jag ska göra något jag är nervös för, ett möte eller en ny utmaning på jobbet. Det här blir min första nyktra helg på väldigt länge. Jag är inte orolig idag min oro ligger i framtiden. Jag säger som Zorro, att nu tar vi oss igenom den här helgen tillsammans. Tänk vad det kommer att stärka oss :)

Skrållan, det låter som du har klart för dig. Har du testat att gå till AA:S anhöriggrupp? För mig var det en jättefin hjälp. Nu ska jag lägga mig, godnatt! :-)

Tänker på dig, vet ju hur det är...
Detta tjafset om tv:n har varit här ett antal ggr. Han bli sur för att jag kollade tv sent när han skulle sova el så var han bara på jävlas humör . Han dra ut jacket så allt slocknar, så gjorde min.
Man är inte vatten värd ibland.
Jag håller med skrållan, det bli nog inte bättre.
Jag är en julmänniska, älskar julen och min man är inte lika förtjust som jag och därför försöker han ibland ta bort min julkänsla. Denna helg är han nykter , han ska jobba vilket är otroligt skönt!
Men som sagt, känner igen mig i det du skriver.
Ha det så gott du kan och försök att inte låta honom trycka ner dig!! Du är värd så mycket bättre och börja tänk mer på dig själv.
Kram

Jag vet ju Skralin att detta tar på mig. Det gnager sönder. Du har rätt. Min man har flera nyktra dagar emellan och det är det jag lever för. Kärleken till den här mannen förstör ju allt förnuft. Tråkigt för dig att du som dotter fick ta så tuffa beslut. Tråkigt med din mamma. Jag har burit detta själv länge, men har för ett tag sedan berättat för mina barn. En stor börda har släppt. Nu har jag dom att prata med och bolla med. Jag är väldigt medveten om att jag är medberoende. Men jag har slutat att skämmas. Låter han ta konsekvenserna. Men allt är ju jobbigt ändå även om jag blir medveten om hur jag reagerar. Men någon gång måste jag ju ta ett beslut. För det är ju mitt liv. Jag vill ju också leva och inte bara gå och vänta på att min man ska bli nykter.

För två år sen var jag drivande i att få iväg min pappa på behandling. Jag tog honom till läkare, socialen, satte stenhård press på honom, och det lyckades! Men det var asjobbigt, ångesten var svår om nätterna. Jag fick hjälp i vården med samtalsterapi. Pappa var på Nämndemansgården. Jag har gått deras anhörigutbildning. Pappa går på AA nu, och där har jag också varit med flera gånger. Socialsekreteraren vi träffade var jättebra. Jag delar gärna med mig om hur de här olika mötena var, och allt jävla bråk som blir i familjen. Man kan ta sig igenom tillsammans!

god kväll mina vänner snart en vecka utan alkohol.
Fast idag har det varit grymt jobbigt. gick tillbaka till mitt första inläggo fick en spark i röven.
Fixade hamburgare till barnen satte mig ner o försökte ta det lugnt. Men de gick så där, drack julmust och försökte tänka på något annat.
Känner mig nog rätt stark i sinnet ändå.
just nu kom lill tjejen tasande o kröp ner jämte mig. skönt med lite sällskap :) tur att man har barnen känner jag blir lite jobbigare nästa vecka.
Nästa vecka ja. ska på konsert med några polare o redan har dom börjat planera för tågresan,förfest konsert efterfest mm.........de blir en prövning.
frågan är om jag ska skita i att följa med. eller gå ännu starkare igenom de.
vill bara säga att utan era inlägg skulle jag inte va nyckter nu.
kram på er och god natt

Hej Skrållan!
Jag är 44 år, min pappa började dricka för mycket när jag var 16-17 år. Min mamma är fortfarande gift med honom. Han är nykter alkoholist sedan två år, efter en behandling efter hans andra rattfylleridom. Jag vill dela med mig till dig av hur mycket det har påverkat mitt förhållande till min mamma, att hon är så medberoende, och fortfarande vägrar erkänna det överhuvudtaget. Min mamma är en fantastisk människa egentligen, som åtnjutit mitt fulla förtroende i alla lägen. Men nu för två år sen, när jag tog en mycket tuff fight för att få iväg pappa på behandling så havererade vårt förhållande totalt. Jag fick gå till en samtalsterapeut för att överleva. Mamma vägrade söka någon hjälp överhuvudtaget. Att hon bara lever. Så jag vill verkligen säga till dig att du lever farligt själv! Medberoende smyger sig på, man märker det inte själv - ganska likt en alkoholist faktiskt, de får ju inte heller upp det i sitt aktiva medvetande, att "shit, jag är ju beroende, jag behöver hjälp". Flytta, Skrållan. Det blir inte bättre. Det blir VÄRRE. Om man inte tar hjälp alltså.

Hej farmare! Du överdriver inte. Min pappa började dricka för mycket när jag var 16-17 år. Öl efter jobbet varje dag, olika styrkor. Han hade gömt i uthus. Mamma skällde. Jag sa redan då att han skulle bli alkoholist (egentligen var han det redan då). Men min mamma blev kvar. För två år sen (jag är 44 år nu!) blev min pappa tagen för rattfylleri utanför mitt fönster. Då kom det fram att det hade han även blivit en gång innan, men det hade mamma och pappa bestämt att det behövde ingen veta! Helt jävla sjukt. Jag tvingade iväg min pappa på behandling då, och han är glad för det och dricker inget nu. Men min mamma var vansinnig för att pappa skulle på behandling, och hon vägrade att själv ta någon form av hjälp över huvud taget. Deras förhållande är fortfarande helt förgiftat tycker jag det verkar som. Det jag vill säga till dig är att om du stannar så flyttas hela tiden gränsen för vad som är "normalt" med alkohol. Mamma som bott med pappa ser inte hur totalt fel det är att dricka folköl i köket och starköl i garaget. Det blir en megakonflikt med mig som inte bor i det och har ett friskare öga. Tänk på ditt barn! Flytta! Och låt honom inte bo hos pappan om han inte går i behandling. Ta striden! Fullt ut!