Senaste kommentarerna i forumet

Godmorgon alla kämpande forumvänner! Sover djup nu äntligen och vill inte alls gå upp ur den varma sköna sängen.

Såg en artikel som tog mig till en lista med punkter som gör oss lyckliga. Mest sådant vi känner till men kan vara värt att fundera över om vi ger oss bra förutsättningar:
http://depression.se/sa-blir-du-lycklig/

Och här tips om att ta sig ur en (lättare) depression:
http://depression.se/9-tips-for-att-ta-dig-upp-ur-depressionen/

Ha en fin fredag, allihop!

Ge inte upp Pippi! Och grattis på födelsedagen! ????

Gör istället en grej av att minnas födelsedagen då du vände på livet och kan minnas efteråt. Viktnedgången kommer. Försök att byta ut några A-fria mot osötade drycker varje dag. Ät ngt med hetta. Motionera och meditera. Då får du ökat lugn och styrka att stå emot.

Du har en del i bagaget, det måste få tid att gå ur din kropp och dina känslor. (suget avtog mycket den fjärde veckan för min del)

Var rädd om dig.
Ge dig själv en speciell födelsedag som du kan vara stolt över! ?✨

Försök se nyktert på situationen ;-)

Får du skit av alla på jobbet eller bara ett fåtal? Fokusera på de människor du trivs med. Hon har uppenbarligen problem att vara en god chef och arbetsgivare. Skulle behöva ett gäng coachsamtal och terapi tror jag.

Kan du skicka henne en bra länk om hur man som arbetsgivare eller chef bäst stöttar en nykter alkoholist? Kan du vara tydlig med vad du skulle vilja ha för stöd av henne och ge exempel på saker som hon gör/säger och vara tydlig med hur det får dig att känna/reagera. Tror faktiskt att även den äldste hunden kan lära sig sitta. ;-) Bra att öva på den tydligheten från din sida. Har du tänkt på det? Oavsett arbetsplats kan det vara bra tror jag att försöka vara väldigt tydlig med jag-budskap.

Låt inte sådana människor förstöra för dig. Du har kämpat och lärt dig massor som du kan använda dig av framöver!

Kram

med att inte ha bra stöd på jobbet. Det är så stordel av våra dagar vi är där, tråkigt också att jobbet du fick inte var rätt.
Du kämpar på och jag önskar dej all styrka du behöver för att ta dej igenom det här också. Finns det fler tänkbara jobb att söka som verkar intressanta?
Håller tummarna för att det löser sig för dej snart och att du får roliga stimulerande vardagar.

Har varit bland de jävligaste jag genomgått. Alla nedvärderande kommentarer jag fått, alla möten jag suttit på och fått skit. På måndag är det 2v sedan jag slutade med antabusen. Sa det till min chef. Ja vi får väl hoppas du inte böra dricka blev svaret. Nu stänger jag av mina känslor på jobbet.

och så är det fredag - fredag den 13:e dagen ! Jag måste säga att detta är inte lätt ... Tänker mycket på A - känner smaken av A i munnen... Minns känslan av lugn avslappning med den första klunken - vill inte vill inte. Men det är så. Igår började jag tänka på A efter lunch - det satt i hela em. Drack en a fri öl när jag kom hem och det kändes ju sådär för det var ju inga " riktiga grejer ". Krigade mot suget och drack the resten av kvällen. Och nu mot helgen... Och så skall jag ha kompisar här eftersom jag fyller år ... Jag är rädd osäker och orolig ... Jag vill inte åka dit ! Jag vill fortsätta vara nykter och må bra. Jag vill slippa ångesten utav h- et... Slippa vakna svettig och med tryck över bröstet i panik fem ggr ger varje natt. Jag vill bli fri. Jag har lyckas ta mig ur en destruktiv relation som jag höll på att gå under i. Nu sitter jag fast i denna skiten istället ! Hur kan suget vara värre nu än i början ? Kommer det att fortsätt med samma styrka ? Jag hoppades att vikten skulle rasa nu när jag slutat med A för det har jag förstått att så har det varit för många - icke hos mig... Samma feta mage som spänner under jeansen och just idag lockas jag i att tänka att jag inte fått ut mycket positivt av att vara nykter. Jag vet att det är A- aset som viskar och lockar och drar men just nu känns det så otroligt jobbigt och jag ser inte framåt mot denna helg, kram till alla och ha en bra fredag utan A "

Läs lite trådar här inne. Under fliken fakta här finns information om riskbruk. Inser han inte att handhar problem så blir vägen till mindre drickande så mycket svårare.

Välkommen Fjällräv

Ja, här finns det gott om oss som druckit oss till ett beroende på ett eller annat sött och nu insett att det inte går så bra längre, kanske gått rejält utför eller så har livet blivit ett rent helvete.

Alkohol....etanol....nervgift som romantiseras men ger oerhörda skador med tiden, psykiskt och fysiskt, alla organ och nervceller samt ångest och andra negativa känslomässiga tillstånd.

Jobbigt är det att sluta, men värt det! Ta all hjälp du kan få, läs och skriv här, gå på AA, häll ut allt, gör en bunker som skydd. Det är en mycket mäktig motståndare du ska möta.

Det blir lättare ganska snart och sedan efter ytterligare några veckor innan tillståndet och suget stabiliseras.

Styrka och mod till dig ?

Du är starkare än mig. Du har kommit lite längre än mig om tankar och dyl. Men annars har vi det rätt likt. Bortifån misshandeln förstårs. Jag är också mycket ensam. Med han här. Jag skäms så över han och hans beteende. Därför vill jag träffa andra som vi och som har det som vi. Det hade varit skönt. Tänk att kanske få skratta en stund med en kopp kaffe/the. Vi alla skulle nog behöva det här inne. Kram läs gjärna mina inlägg. Och skriv när du kan vill och orkar tillbaka till mig.

Hej Raje. Tid, ge dig tid.
Det har tagit ett tag att supa sig till ett beroende eller hur? Kan det tänkas att det ta lite tid att förändras? Försök se de små förändringarna. Det går lite upp och ner de första veckorna och det är ju också så att vi inte längre dövar oss och därför upplever och känner allt starkare, livet kommer ikapp oss. Vi måste bygga upp oss från insidan på riktigt för att må bra och det tar tid. Du har tagit de första stegen och sitter inte längre med pipan i munnen och ångesten rivandes i kroppen, eller hur?

Skriv en lång lista på varför du vill sluta och vilka konsekvenser du vill slippa. Hur vill du att livet ska vara, vilka mål har du? Vad behöver du göra för att komma närmare och nå målen?

Vad är suget och varför uppstår suget. Titta på det och försök förstå vilka känslor och situationer som triggar. Vad är du vill när du dricker? Varför dricker du?

Läs om medberoende och högaktuella böcker skrivna av vuxna som vuxit upp med alkoholiserade föräldrar. Läs en del om det här i forumet.

Träna och fokusera på avslappning, medvetenhet och lugn som är den bästa medicinen. Gå på AA-möte, träffa en behandlande beroende terapeut, var snäll mot dig själv och din kropp. Låt gammalt och problemen vara så länge. Ge dig tid att läka...

Du klarar det för att du vill och det finns heller inget alternativ ❤️

Jag har det exakt som du. Fruktansvärt, med sura miner & hetsigt humör. Jag hänger inte med i hans svägningar. Du och jag kan ta en advents fika.. Det hade varit kul. Min gubbe är så elak i stort sett hela hans vakna tid. Att vi orkar och ta sådan skit ifrån dom. Jag fattar igentligen ingenting. Jag behöver också prata med någon. Men jag känner att jag inte vill el vågar göra det i min kommun. Jag litar inte på att folk håller käften. Jag vet inte hur man får tag på varandra här ifall man vill det. Vi är ju anonyma här inne. Det hade varit kul att träffa dig jassie. Hör av dig igen. Kram/Besviken

Så bra att du förberett dig så att risken minskar

Det tar tid att ändra tankarna. Vi har fortfarande den där känslan i oss att alkohol är kopplat med nöje, avslappning och njutning. Vet bara att de som inte dricker och innan vi själva drack har inte den associationen och kan uppleva detta utan alkohol. Vi har blivit handikappade helt enkelt.

Tror du klarar det utmärkt! Om du vill :-)

Hej, grabbar!

Vad skulle verkligen kunna få er att stå emot? Vilka händelser, konsekvenser eller bilder behövs. Vad är för er tillräckligt avskräckande eller motiverande när suget sätter in.

För mig är det att se framför mig en sliten, trasig kvinna och alkis som förlorat allt och får leva med vetskapen att barnen haft ett helvete och sorg över mitt drickande hela uppväxten, resten av livet. Ensam, bortvald och en tragisk spillra av en människa som kunde levt ett fint liv och gett mina barn en bra uppväxt med mycket kärlek och stöd längs deras väg i livet.

Fundera över det en stund är mitt tips. Är det värt det?

..för de värmande raderna.

Ja vem har inte sett de fysiska skadorna efter en makaber fylla?
Minns hur en f.d chef kom till jobbet en dag med en och en halvt utslagna tänder.
Lite förlägen men ändå ärligt svarade han att han hade slagit ut dem på fyllan under helgen, fastnat i ett gärdsgårdsstaket på väg till bryggdansen.
Eller som när jag själv när jag gick på onsdagen till läkaren med ett svullet knä som värkte, och precis just då kom på vad som var orsaken,
jag hade ju ramlat i en bergsskreva när jag lekte kurragömma med ungarna vid stugan helgen innan, när jag var full men inte kom ihåg det.
Skämdes som en hund och ville bara krypa ur skinnet precis där jag satt mitt emot läkaren, man söker inte läkarvård för fyllskador så enkelt är det bara , sånt förtränger man. ..
Jag har fortfarande en deformerad tumnagel sedan jag meckade med en utombordare för...tio år sedan, på fyllan.
Den fastnade i propellern när jag blev för övermodig, vi bär alla på våra dåliga och delvis bestående fyllminnen.

Det som känns riktigt bra är att jag vet att det inte kommer att komma fler sådana nu sedan jag slutade dricka alkoholen.

Berras dagbok då?
Tja egentligen så händer det inte så förskräckligt mycket, man åker till jobbet i mörkret, se dagsljuset genom fönstret, åker hem i mörkret, handlar på affären på vägen hem, lagar mat och sitter sedan och suckar i soffan tills dess att klockan blivit alldeles för mycket, kryper ner i sängen och ligger och sparkar ett tag alldeles för länge, drömmer konstiga drömmar mellan svettiga lakan, vaknar förbannad till en ilsken väckningssignal på mobilen efter att ha sovit alldeles för lite, ett evigt ekorrhjul där man har alldeles för lite påverkan, förutom helgen då.
Så 2/7 delar är bra, resten bara en transportsträcka i ett ingenmansland som känns fullständigt livlöst, faktiskt.
Nja inte helt, träffade mamman ikväll på Ica till den mördade flickan (apropå livlöst?), vi språkades vid och jag fick henne att börja gråta hejdlöst mitt i kassakön, kände mig som en fähund, usch en sådan hemsk människa jag är.
Ville ju bara trösta och visa min empati, deltagande osv, frågade hur det var och så, och så blev det så fel, mår dåligt efter detta.
Undrar om jag är en känslokall och pådrivande personlighet?
Hur välment det än var, så blev det fel.
Fler har dött under senaste veckan, mammas förra gubbes älste son dog också, begick troligen självmord när hans sambo lämnade honom för att han inte kunde välja henne framför flaskan, tragiskt?, vet inte, han hade ju kunnat påverkat detta själv på något sätt.
Men ännu en konsekvens av alkoholen, och jag känner mig matt inför de krafter som försätter hjärnan i ett sådant hjälplöst och nästintill kidnappat tillstånd hos de flesta med ett beroende inklusive mig själv.
Så här i efterhand så känns det nästan oöverstigligt på något sätt, att jag orkade stå emot alla hjärndemoner som hemsökte mitt huvud?

Men jag brukar tänka att alkoholism är inte självaste sjukdomen, utan det är anledningarna till att man blir en som är de viktigaste.
När man lyckas damma av dem och blottlägger dem i ljuset, då är man sjukdomen på spåret.
Det är svårt att vidmakthålla ett beroende utan anledningar, och om vanan tar över, har man då glömt varför man drack överhuvudtaget?

Blev förbannad på min svärson ikväll, när jag berättade att man är som starkast när man vågar visa sig som svagast.
-Varför skulle man våga visa sig svag?, svarade han, man måste väl tro på sig själv.
Hade han inte avslutat meningen på det sättet hade han fått sovit i sin bil i natt.
Pojkspoling, du har mycket kvar att lära av livet tänkte jag tyst för mig själv innan jag tog tallriken ifrån middagsbordet.
Och jag fick genast ett uppslag till vad jag ta upp i mitt brudgumstal om de någonsin gifter sig i framtiden, den ska svida unga man.

Långsint?, jag?, nähä!

Berra

Hej, tjejer.

Det är helt upp och ner och bakofram. Inget är normalt längre. Det är min känsla när jag läser ditt och andras inlägg här.

Jag tänker bara på narcissister. Läs igen om dem. La in länkar förut.
Hur ego och omogen kan människor vara, mot sina närmaste egentligen? Jag vet inte om narcissisten har blivit alkoholist eller om alkoholisten blivit narcissist, men sjukligt är det. Sjukligt är det att bli insnurrad i den tankevärlden, så alla tidigare normer förändras och till slut ifrågasätts helt.

I vårt förhållande stämmer vi av om vi bjuder hem främmande men om min familj/släkt kommer hem bara informerar jag om det. Det där med pengarna är knepigt. Det är ofta ett tvisteämne och sällan har parterna koll på hur det verkligen förhåller sig. Vi har alltid haft delad ekonomi och litar på att vi lägger det mesta på barnen, familj och gemensamt boende. (Jag har oftast tjänat mest)

Jag skulle titta på sammanställning från bankkontot och summera allt, mat, tidningar, telefoner mm och se hur mycket det är och tillsammans med hyra, vad blir den totala kostnaden. (Finns beräkningar för vad hygienartiklar mm kostar per person också) Om man vill kan man göra en liknande summering av alla arbetsuppgifter som utförs i ett hushåll, även bildäcksbyten mm. Hur mycket tid läggs på alla uppgifter. Det tråkiga är att behöva ens göra något sådant i ett förhållande men det kan vara bra för båda parter att faktiskt se hur arbete och kostnader ser ut. Om inte annat får man bra koll på ekonomin och hittar "dolda kostnader". :-)

Jessie, din mans attityd och inställning verkar inte alls respektfull eller kärleksfull och om han är underbar person som nykter vet bara du.

Heej jessie det är inte bra här. Hur går det för dig?☺Kram

Tack Mick, helg kriget har börjar ? kan bli blodigt

Fredag imorgon och känslan i kroppen börjar ändra sig nu.
Imorgon pratas det om öl, vin m.m på jobbet som vanligt på fredagar, om hur arbetskamrater ska laga go mat och ta några glas vin eller några iskalla öl.
Godegud vad detta gör att suget kommer än värre än vanligt, rastlöshet, nervositet kommer som ett brev på posten, som vanligt för mig på fredagar, och jag blir så avundsjuk på dom som kan dricka normalt.

Jag har förberett mig på helgen så gott det går, ingen A hemma, har bokat upp aktivitet så jag måste köra bil på lördag förmiddag, nu gäller det att stålsätta sig.
Jag är orolig för helgen att jag inte ska klara det, men jag måste nu, det har hänt innan att A djävulen omplanarar helgen bara för att jag ska kunna dricka.
Nu ska jag fixa det ?

Trevlig helg vänner ?

Bra att du kommit hit, det är en början på att du vill ändra på ditt drickande.
Att alkohol kunde få ett sånt grepp på hjärnan kunde jag aldrig tro för några år sedan, den manipulerar och lurar oss att dricka.
Jag har många gånger känt mig maktlös mot A djävulen, men detta forum ger bra stöd och hjälp och det känns som att kampen mot A blir lite lättare när man pratar med andra som är i samma sits.

Fortsätt skriv och läs här på forumet, ingen dömer dig här, vi kämpar tillsammans, välkommen.

Jag tycker inte du är för hård. Jag tycker bara du säger som det är. Men det att han blir sur, det känner jag igen. Jag blir så förvånad varje gång att min man kan bli sur av ingenting och just säger till mig att jag tjatar. Undrar varför det är så lika? Är det att alla alkoholister beter sig samma i sitt missbruk. Väldigt konstigt.
Vad jag förstår så bor ni ju fortfarande ihop och då ska man väl dela på utgifterna, det behöver han väl inte tjafsa om nu. Men men det klart han är väl sårad nu när du är så rak mot honom så han vet inte vad han ska ta till.

Ja, hur f-n gör man, ingen lätt uppgift jag känner igen mig exakt, fredags känslan kommer och folk på jobbet börjar tjata om öl, och jag vet att suget kommer som en orkan över mig imorgon, vad göra.
Jag har sett till att inte ha A hemma imorgon, sen gäller det att stålsätta sig så mycket det bara går, belöningen kommer på lördag morgon när vi vaknar utan ångest och huvudvärk.
Nu kämpar vi och låter inte A djävulen lura oss igen.

Ja även jag känner igen mig. Har en man som varit nykter i 4 dagar, men nu antar jag att han ska dricka i morgon. Klumpen i magen känner jag också. Men det är sååå skönt att skriva och läsa här.

Hejsan!
Hur är det med dig?
Kram

Håll ut och kämpa, suget lugnar sig igen, men visst är det jobbigt, mitt sug kommer oxå nu och imorgon är det fredag, jag får inte köra i diket igen.
Vi fixar detta tillsammans ?

Det är inte kul att ha denna klump i magen när helgen närmar sig.
Hemskt att man överhuvudtaget ska behöva det.
Märkt mer nu el är det för det pågått en längre tid detta med klumpen i magen . Jag är ganska trött nu efter jag bytt arbetsuppgifter på mitt jobb och får man inte lugn och ro på helgen så bli det tufft.
Märker sj att jag har mindre tålamod på jobbet el är det för att jag har tagit bort min "mask "
Jag har för de närmsta på jobbet berättat att min man har alkoholproblem och att vi har det tufft ibland . Dom blev chokade, det hade dom aldrig trott . Jag som alltid är så glad!
Jag har ett bra pokerface svarade jag.
Här inne behöver man inte ha det och jag är så glad att vi hat varandra här!