Senaste kommentarerna i forumet

Han undrade vem jag satt och skrev till mitt i natten. Så jag visade honom Forum. Han tyckte i motsats till sin mor att det var stort. Att det fanns ett alkieforum och att jag hittat hit. Öva...säger du! Jo det skall väl gå... Försöker med det! Försöker bevara mina "du får inte berätta detta för någon". Kram syster A. /R

Halloj mitt i natten! Sitter på flygplatsen och halsar iskallt vatten...underskattad dryck. Du kan ha en poäng där. Dom där konstiga energidryckerna? Vad finns i dem? Minns mina yngre dagar. Hade ett ett år när jag jobbade/bodde i Grekland och blandade Red bull och vodka...galenskap. Men var yngre då så pumpen fixade det...lever ju än. Idag skulle jag aldrig peta i mig en energidryck...hellre ren vodka. Fattar inte att de får säljas.

Hoppas du får en härlig solig dag. Själv ska jag nog bara sova...om Gud är god. Avskyr att flyga. Är ju en bit över en och nittio och på flygplan passar jag inte riktigt in. Känns som flygplanen har krymt. Vi hörs kompis! /R

en stund i natten. Ska göra en 12-veckorskarta, en plan över mitt ta-hand-om-mig-själv... projekt är för tekniskt ord - fast det var rätt för barbalala. Ta-hand-omg-själv-tid... så får det heta tillsvidare. Jag vet hur den ska se ut nu... A3, liggande format, 6 + 6 rutor med tre teman i varje.

En tillägnan... till mig och till glädje för dem som står mig nära.

Lyx - att få en sån möjlighet... att jag kan ta till mig en sån möjlighet. Och veta att "alla" som är viktiga för mig unnar mig det. Det känner jag.

Träffade tre av våra vuxna barn idag - och två barnbarn. De andra på olika egna äventyr. Livet ändrar karaktär - ser jag med vemod och också förtröstan. Allt blir bra. Allt är så bra det kan vara idag.

att du haft en fin kväll med teamet. Skönt att du lagt åt sidan... kan låta bli att analysera, låta vara.

Trist med bakom ryggen... känner igen det från en annan medberoendetråd för länge sen. Att det utrymmet fanns och utnyttjades. Att missbruket "inne" blev en annans ansvar och "fel". Klok puff att det är bara han (man) själv som... kan ta det personliga ansvaret, hitta den egna motivationen och viljan att ta till sig av det som bjuds.

Läste fel först - skönt att leva som nykter alkoholist. Så känner jag det med Mullegubben... läser om; skört att leva som nykter alkoholist - är det också. Den där inre vändningen måste nog till för att ge styrka i skörheten.

Kram i natten / mt

så bra att du skriver av dig! Så bra att du "ser" ett steg till - ser att han inte ser.
Vem har lurat vem? Kan man veta det det? Du är lurad, har låtit dig luras... Nu ser du klart - efter en ganska lång resa?

Att vara förstående, känna medlidande (tycka synd om) och acceptera... och försöka. Det är goda mänskliga sidor som du har visat. Du borde inte behöva känna dig smutsig, kanske nedsmutsad... om det är så att han medvetet och systematiskt missbrukat din goda vilja och samtidigt underhållit en bakdörr.

Så bra, säger jag igen, att du sätter ord på det du känner. Gråt, svär några ramsor (om det passar dig), tvätta av dig skiten till kropp och själ ... och ta emot ljuset. Det är på väg nu!

Skrivet rakt ur hjärtat! Kram, kram i natten / mt

Ja om det blir så att jag någon gång ställer upp i Vasaloppet så kommer jag inte att vara först i mål.
Och jag tillhör nog inte någon av dom som anstränger mig så att hjärtat inte orkar med.
Läste den länken mulletant skickade intressant läsning. Undrar vad dom har för bränsle.
Man har ju läst om energi drycker som vi kan köpa i affären som skapar hjärta klappning, vissa är poppis att blanda till drinkar och för hög konsumtion är visst riktigt farligt.
Som sagt lagom är bäst.
Lite svett skadar inte.

Nu till något annat, Nykter hela fredagen och lördagen varit fantastiskt skönt.
Ser fram mot morgondagen, upp tidigt och ut andas frisk luft som ångar i minusgraderna och hoppas på att få solen i ögonen när den kommer krypande över träd topparna.

//Paron//

...hur jag ska reagera på samtalet vi hade ikväll.

Just kommit hem efter en trevlig kväll med teamet där jag finns. Skönt träffas utanför jobbramarna, något jag sällan brukar hänga på men bestämt jag ska ändra.

Samtalet med maken tidigare har jag inte kunnat smälta. Det var underbart att höra hans röst men jag tycker inte tonen/stämningen i samtalet var hoppgivande.
Jag behöver ju inte analysera utan låter det få ligga i en vagga vid sidan om, den kommer säkert röra på sig efter fler samtal.

Men detta är en reaktion på det faktiska jag hörde, utan att kommentera detaljer.

De är ju alla där frivilligt men ändå håller de sig inte till reglerna utan går bakom ryggen. Oerhört omoget kan jag tycka!
Sa till maken att det är bara han själv som kan bestämma hur seriös han vill vara. Tyvärr har inte behandlingen blivit uppdaterad utan materialet är samma som när han var där för decennier sen, tagiskt kan jag tycka. Budskapet är ju såklart detsamma men det är ju trots allt så att om allt runt omkring är sltet blr inte känslan lika stram. Jämför i min tanke skillnaden för en elev att få en ny egen lärobok eller en väl begagnad.

Blir nedstämd av kraftverks inlägg också. Jag är så glad över att mannen finns i behandling, men det är ju så skört att leva vidare som nykter alkoholist. Undrar om makens motivation är stark nog, jst nu är jag tveksam, mycket tveksam. Men, vi är ju bara en vecka in i vändningen...tålamod! Det lär bli min utmaning för närmaste framtiden!

Läser igenom min tråd och konstaterar att det var längesedan jag skrev och att det hänt mycket sedan sist. Jag har tidigare haft ett hopp och jag tror att det hjälpt mig att inte braka i hop fullständigt. Vi har ju älskat varandra och jag har nog någonstans trott att han till sist skulle klarna och få en insikt. Han gör inte det det! Han fortsätter att lägga över allt på mig. - om jag har varit kvar så skulle det varit mycket lättare, - Du slår undan benen på mig hela tiden, - Du lämnar mig när jag behöver dig som bäst. Han ser inte för ett ögonblick anledningen till att jag flyttat, hur många chanser han fått, att jag helt enkelt har tagit slut.
Jag har förstått nu att jag levt i 10 år med en psykopat, om det är på grund av missbruket eller någon annan tidig störning vet jag inte. Han har inte förmåga att se något annat än sin egna behov. Jag vet inte om han någonsin älskat mig, jag vet överhuvudtaget inte alls om någonting han sagt är sant. Jag vet bara att jag är grundlurad från början till slut.
Jag har varit förstående, tyckt synd om honom och accepterat.
Han har försökt fått mig tillbaka och samtidigt haft en annan på reserv. När jag nås av rykterna och ställer frågan så får jag veta och det gör så in i helvete ont. Strax efter får jag också veta vem kvinnan är, en kvinna som hänger på krogen och enligt min bedömning är lite halvsliskig. Förmodligen ett kap för honom, hon kommer inte att ställa några krav och han kommer att bli så förbannat bekräftad. Det är förvisso hjälpsamt för jag känner mig så äcklad, så smutsig och framförallt så skulle jag inte kunna ta i honom igen efter det här!
Men just nu så gör det så förbannat jävla ont!!!

Jag läser hela tiden anhöriga och alkie-trådar. Och du har rätt! Jag ser J...och då ser jag inte ett monster utan en kvinna jag älskat.

Dina ord gör mig lite ledsen....för en sanning ligger kanske där. Flyr jag? På sätt och vis...men jag kämpar också för att överleva. På mitt skeva sätt. Jag vet inte riktigt vad jag vill men jag har koll på det jag inte vill. Svamligt....

Nej ärligt talat vet jag varken ut eller in. Tar in J:s sits. Men ändå står jag mig själv närmast. Jag tänker på den där syrgasmasken....rädda dig själv...innan du försöker rädda nästa liv.

Jag är alkie...så jag förstår J:s beteende. Men jag kan inte förlåta när ongar dras in.

Hård kram tillbaka! /R

Förstår inte riktigt vad som händer här. Det är väl inte så konstigt att ditt ex reagerar på alla möjliga sätt om hon tror att du ska ta era barn till andra sidan jordklotet? Kanske inte juste att dra in advokat eller att prata med lillkillen så som hon gjorde. Men tänk dig in i hennes situation! Alkis, arbetslös... Jag tror inte självkänslan är på topp där. Hon har inte din styrka. Hur skulle hon våga lämna tryggheten för att bosätta sig i ett annat land i en lägenhet som du bekostar? Bli beroende av dig... Jag förstår om hon slåss med näbbar och klor för att du inte ska dra iväg ännu längre bort med barnen. Italien är väl nog illa men känns kanske överkomligt. Tänk dig för en gång till Dompa innan du tackar ja till det där jobbet. Ta dig en funderare på ifall du fortsätter att fly från dig själv, inte via whiskyn men genom att flytta?

Hårda ord kanske men också en hård kram till dig

Fröken Bitsk

Nu packar vi. Pojkens alla kläder är trasiga. Lite Kurt Cobain över grabben. (Trodde han var ute) Inspirerar mig...som förutom alla märkeskostymerna faktiskt har packat ner mina trasiga jeans. Sen är det en annan sak om jag vågar bära dem...haha. Lite aussie liksom. Eller bara tragiskt? Time will tell!

Men Tack för era tankar....jag tar dem till mig. Det enda jag kan spontant svara är Santorini. Självklart har jag fuckat upp min föräldraroll när barnen gråter sig till sömns.

Andra åsikter suger jag på...processar. Hörs om några dagar. Ta det fint nu buddies....drick med förstånd. /R

PS; Tack för dina rader Andreas. På många sätt är du en "större" man än jag. Men vem fan mäter? Jag bland andra! /DS

Tänker på ditt nick Santorini...är det efter den grekiska ön? Där man kanske har hittat Atlatntis? Vill ju veta hur du tänkt! För mig har Santorini aldrig varit en favvoö. Jag är ju en strandvarelse. Men jag minns Oia...och klättringarna nedanför...där senare folk skulle dö! För mig är Santorini Oia...vad är det för dig? Du behöver inte svara om du inte vill/kan/orkar. Mitt problem är nyfikenhet! /R

Antagligen DN. Men kolla mt:s trådar. Men jag kommer ihåg det för det var i samma sväng som Gunde Svan fick lungproblem. Samma med min systers man som i ur och skur cyklade till jobbet. Enligt svågerns läkare var det samma symtom...överbelastning. En elitidrottare äter (enligt doktorn) alldeles för mkt och det är det snarare än idrottandet som belastar organen. Men jag vet inte. Vet dock att svågern mitt under en cykeltur fick lägga sig ner på en bänk och och låta hjärtat komma i takt...sen cyklade han vidare...till jobbet. Läkaren sa att det var samma symtom som hos en en elitskidare. Hjärta och lungor. Tror nog det är lugnt för dig...ett par pass i veckan. Ja...läs din egen metafor om de olika ämnen vi kan ge en motor! Nej, kompis...läs mt:s trådar. Min tanke var nog dum...men spontan. ;-).

Klart är iaf. att det är mera ärofyllt att dö i skidspåret än hängandes över en bardisk! /R

så bra att du tagit i det igen. Jag är också rädd för ersättningar, tror att det triggar igång. Öl är inte min grej så det är inget val. Alkoholfritt vin köpte jag till nyårsafton men det var bara surt tyckte jag. Bubbelvatten är bäst.
Ge inte upp, jag föll också igenom förra åren och flera gånger förr men på det igen, till slut lyckas det.

Nollöl blev mitt fall. Alltså klarade jag inte ens januari trots stora planer på ett helvitt år.
Har varit likadant förr så borde ha vetat bättre. Då öl är/varit det jag konsumerat mest triggar det igång reflexen att dricka. Till en början bara massor med alkoholfritt som jag får någon sorts placeboeffekt av. Några dagar senare vill jag ha vanligt öl..
No more!
Nykter på sjunde dagen nu igen, men fem dagars drickande blev det innan jag kunde avbryta. Så skrämmande då man är mitt i det.
Skriver här för att få svart på vitt ännu en gång hur jag fungerar, en anteckning jag kan läsa senare då/ifall minnet sviker.

Vad du går igenom nu är inget nån skall behöva utstå.
Men du gör det för dina barn. Skulle vara så lätt att bara lämna över och ge upp.
I mina ögon går du på rätt stig, den är gropig brant ocj fördjävlig iblsnd. Men du går rätt.
Trevlig resa, försök att få det riktigt bra med storkillen.

Skickar possetiv energi!
/Andreas

drev mig att googla lite http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=4667962
http://www.kuriren.nu/bloggar/bloggentry.aspx?blogg=6166380&entry=66933…

Har inte läst om det att skidåkare får mer hjärtproblem än andra. Blir lite nyfiken kommer du ihåg var du läste det.
Annars tror jag att det kan röra sig om eliten som ligger på en hög hjärtfrekvens varje dag under sina långa tränings pass. Detta måste slita enormt på kroppsmaskinen.

Om jag får dra en egen liknelse: En traktormotor som man plockar in både turbo hög oktanigt bränsle och fixar en del annat för att den ska bli så stark och snabb som möjligt.
Men oljepumpen glömmer man bort den är samma som till originalet, för det finns inga bättre att få tag i. oljepumpen är bara tillverkad för att pumpa ut 100% 0lja till motorn och kanske 20% till men här har man fixat en maskin som orka 90% mer en originalet.
Så efter att kört på 190% under en tid så blir den glapp och otät och krånglar på slutet och kanske inte orkar ända in i mål.
Å andra sidan så måste pumpen vara aktiv för att inte slagga i igen och få rätt olja och lagom motstånd.
Lagom är bäst.

Rosta var ok men som sagt saknar den inte!

Nu bär det i väg till skidspåret för lite Hjärtmassage.

Hörs senare!

//Paron//

Du har rätt R, vilken jäkla resa vi gjort, har turen att jag inte har några små barn. Men kan säga stora barn är rätt jobbiga de med :D
Visst blir det ensamt ibland och spöket tjatar ibland om flykten är bra, men känner mig för första gången på många år helt lugn, för nu gör jag det jag vill. Det är helt upp till mig själv att se till att jag mår bra, har börjat gå på några AA-möten bara för att säkra mig själv. Är lätt att man faller i spökets prat om att man är värd fredagsmys med ost och vin.

Nu längtar jag till våren och skogen :D
Så många kramar till er //Kalla

Vilken sits du hamnat i, men tur att du inser att allt faller om du dricker. Låt barnen rasa ut de måste igenom den fasen i sorgen, tror mig det går över. Kramar Kalla

att få dela den förändring du och din man går igenom. Jag tänkte på dig häromdagen, jag tror att du "har rätt" (i mina ögon, enligt min erfarenhet) att man kan göra stora förändringar på egen hand, med det stöd man väljer själv när man väl kommit till den gräns att man själv fattat sitt beslut.
Varm kram och bästa helgen till dig och din gubbe - så har jag det med min:) / mt

har förlorat sitt hela om än trasiga liv... så klart dom sörjer. Så bra att de har utrymme att uttrycka sin sorg, ilska, förtvivlan - säkert en riktig sillsallad av känslor. Så klart dom vill ha en hel familj med mamma & pappa som lever ihop. Vem vill inte det? Det kan du inte ge dem nu. Men du kan ge plats för sorgen och känslorna även om det är tungt. Kram till dig / mt

Det känns så bra när nykterheten nu blivit allt mer naturlig. När en fredagskväll inte innehåller tankar på att dricka utan att jag hittar på annat. Allt mer sällan kommer tankar på att det skulle vara fint med lite vin. Jag vet att jag gjorde rätt när jag satsade på en hel "makeover" med LCHF och viktminskning samtidigt. Nöjd med mej själv och vill inte förstöra för mej igen. Tröskeln är hög.

Beträffande förtroende som det skrivits om här så känner jag att min man litar på mej. Det känns väl när man själv är övertygad. Sen tror jag inte att han förstod eller visste hur mycket jag drack då han var borta men jag kan ha fel. Våra närstående ser och vet mer än vi tror men låtsas kanske inte om det för om man visar att man vet så måste man samtidigt agera på nåt sätt. Med huvudet i sanden kan man hoppas att problemet löser sej av sej självt. Och även om jag säger att beslutet måste vara mitt och ingen annan kunnat sluta åt mej så skulle det nog hjälp mej att sluta tidigare om konsekvenserna blivit värre. Om mannen blivit arg tidigare och sagt ifrån. Han hade svårt för det eftersom han själv drack för mycket.

Nå nu är vi här, 8 månader senare. Mannen dricker betydligt mindre och mer kontrollerat och jag mår väldigt bra, lycklig och stolt över mej själv. Köper nya kläder för vinpengarna:). Livet är så bra och nykterheten börjar kännas helt naturlig även i umgänge med andra. Jag kan gå på personalfest men stannar kanske inte lika länge som tidigare. Berusade människor är jobbiga. Fast å andra sidan har jag också konstaterat som många andra här; "alla andra" dricker inte heller alltid så mycket. Det tänkte jag inte på förut. En bra dag önskas jag alla. Hoppas ni får en trevlig dag på träffen, ni som går.

Du får kalla mig vad du vill ;-D. Jag har alla "årsringar" med mig (alla mina åldrar..)
Jag tror, att din lillkille, behövde få "pysa" lite. Jo, barn behöver också få utlopp för alla känslor och det är då vi som föräldrar måste vara lite av "kinesiska muren". Vi behöver stå kvar och hålla fast vid våra beslut (i alla fall om vi VET att det för stunden och i det långa loppet är det bästa)
Han måste få vara ledsen "färdigt" och du måste låta honom sörja, det som inte "blev", även om det skär i fadershjärtat.

Han kommer inte att omedelbart känna tacksamhet, men när han blir äldre, och förstår lite mer, så kanske han ser, att just detta var det bästa du kunde göra för honom..

Även jag tycker att det är skitfegt och urtaskigt av J att spela på hans känslosträngar, då hon knappast menar allvar egentligen, utan mer är ute för att skada dig..
Hoppas att DET inte lyckas! Så dokumentera så mycket du kan!

Appropå rökning.. Jag är själv en inbiten rökare, men fick tips om att E-cigg funkar! Jag har beställt hem ett kitt (med nikotinhaltig "juice") från utlandet, eftersom nikotinhaltig formula inte får marknadsföras i svedala..(ändå är det i princip samma nikotininnehåll som i tuggummin och plåster..hmm)

Min väninna som provat, säger att hon efter EN vecka minskat sin cigarettkonsumtion med mer än hälften!
Eftersom formulan (10ml)räcker en vecka och bara kostar 50 spänn,(finns i olika styrkor!) så är det klart biligare än att röka!
Dessutom, så kan hon använda E-cigg överallt, eftersom det inte är rök, utan ånga som hon blåser ut ;-D

Kanske något för dig?

Ta hand om dig! Kram/ trollis

- gick tillbaka till din fråga. Ser att jag svarat och upprepar mig kort direkt till dig:
Jag tror att öva är just det man kan. Varmaste kramen från Din syster A