Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen tillbaka Juno. Även om många av våra mönster är lika och påminner om varandra så är vi samtidigt olika. En del av oss kan komma över den värsta problematiken och dricka måttligt medan andra måste inse att de aldrig mer kommer att kunna dricka överhuvudtaget. För mig har fester ofta varit ett problem. Man är glad och känner sig odödligt och i trevligt sällskap. Sedan många år tillbaka kör jag alltid till och från fester eller har någon annan ursäkt för att inte dricka. Det är ju inte samma sak men efter ett tag är det ingen som längre tänker på vad man dricker. Prova det!

För att lyckas fullt ut bör han nog kontakta vc. Kolla sin hälsa, få b-vitamin spruta. Sedan kanske antabus. Han behöver nog hjälp att få en bra avgiftning. Klart att man kan bli normal igen. Du kommer säkert att ga svårt att tro på honom den första tiden. Därför rekommenderar jag att medicinera med antabus så man inte kan dricka. Då kan ni tillsammans hjälpas åt. Det är mitt råd som själv haft alkoholproblem

Snart söndag, och slaget är vunnet ? Är väldigt glad över att suget inte har varit jättebesvärligt. Men jag har vidtagit alla åtgärder så A djävulen kände väl att det inte var någon ide, denna helg ?men jag är säker på att det kommer igen .. Hoppas det går bra där ute i mörkret med kämpandet över något som inte skall få ta över våra liv, en krydda i livet, men det gäller att inte bränna oss ?

Hej Juno. Jag var inte här när du var här sist, men det ligger lite i missbrukets natur att, som aqua så klockrent uttryckte det i en tråd, - det är lätt att sluta. Det svåra är att inte börja igen.
Har läst flera trådar där man misslyckats och efter ett tag kommit tillbaka, ibland med nytt nick. Det är Styrka att komma tillbaka och öppet medge. Tycker ditt inlägg visar på både styrka och öppenhet!.
Själv har jag varit nykter i 14 dagar idag. Jag har klarat mig från att trilla dit än. Vid något tillfälle, med nöd och näppe. Hävdar bestämt och med tacksamhet att det var Leverjag som svarar här ovan som räddade mig. Vi är några stycken härinne som lärt oss att man lyssnar på denna otroligt kloka kvinna!

Sen bara älskar jag din fråga här ovan. "Och hur lång tid tar det att få min hjärna tillbaka?" Först tog jag den med ett litet skratt, men funderade vidare och inser att detta är en otroligt relevant fråga som många av oss vill ha svar på. Efter 2 veckor har A inte släppt min i alla fall!

/Z

Att veta att du gör det, Leverjag, ger mig styrka och motivation. Första advent? Trodde bara det var den dag jag passerat 2 veckor nykter! :-) Låter mycket viktigare. 14 dagar idag! 15.e imorgon! :-)

Pussel. Här finns pusselbitar i forumet som ger fler svar på mina frågor. Kopierar in mitt svar i dryckers tråd.

"Drycker, det var en riktigt intressant föreläsning!
(https://www.youtube.com/watch?v=1Q60CgGeG7g&feature=youtu.be
föreläsare Marcus Heilig, Hur påverkar alkohol hjärnan?)

Det svarar på många av mina frågor som jag ställt mig (skrev ngt i min tråd) om hur beroendets mekanismer förändras över tid och hur euroforin blir självmedicinering av de skador som uppstår i belöningssystemet och ger konstant påslag och ökat av stress, oro, ångest och nedstämdhet. Han upprepar att medicinen Naltrexon används alldeles för lite. Är mycket nyfiken på resultaten av deras medicin mot stress och magnetbehandlingen för att återställa de delar som skadas!

Det förklarar hur svårt det är att sluta bara eftersom A är bästa medicinen mot de skador man druckit till sig. Tänker att vi borde både ta hjälp av medicin, gruppbehandlng och terapi. Mediciner skulle då vara bäst om de återställer balans av dopamin och seretonin, som också är det man påverkar när personer har depressioner och närliggande.

Googlade på medicin mot alkoholberoende, och det kom bara upp sidor som förespråkade andra läkemedel. Hittade flera artiklar i SvD som tog upp att antabus ökar och att läkare skriver ut antabus i första hand trots att andra och modernare mediciner finns och kan tas i kombination. http://www.svd.se/fler-tar-tabletter-mot-alkoholism

Googlade på Campral osv tills jag hittade denna som jämför antabus, campral och Naltrexon:
http://antabus.se/andra-lakemedel-mot-alkoholmissbruk/"

Jag hade för övrigt ett supersug vid fyratiden plötsligt. Juldekorationer, sladdar, hungrig och lite stressad. Kände tom glöggdoften i näsan fast det inte fanns någon. Jobbigt men förstår nu mer hur det hänger ihop...

Sov gott alla!

Halloj, Etanol!

Har du tagit en paus härifrån? Hoppas allt är bra m dig.
( hoppas inte redigeringen skrämde bort dig)

Sov sött ✨

Tips på intressant video föreläsning om beroende från Dryckers tråd:
https://www.youtube.com/watch?v=1Q60CgGeG7g&feature=youtu.be

Heja och sov gott!

Drycker, det var en riktigt intressant föreläsning!

Det svarar på många av mina frågor som jag ställt mig (skrev ngt i min tråd) om hur beroendets mekanismer förändras över tid och hur euroforin blir självmedicinering av de skador som uppstår i belöningssystemet och ger konstant påslag och ökat av stress, oro, ångest och nedstämdhet. Han upprepar att medicinen Naltrexon används alldeles för lite. Vet du hur gammalt detta är? Är mycket nyfiken på resultaten av deras medicin mot stress och magnetbehandlingen för att återställa de delar som skadas!

Det förklarar hur svårt det är att sluta bara eftersom A är bästa medicinen mot de skador man druckit till sig. Tänker att vi borde både ta hjälp av medicin, gruppbehandlng och terapi. Mediciner skulle då vara bäst om de återställer balans av dopamin och seretonin, som också är det man påverkar när personer har depressioner och närliggande.

Googlade på medicin mot alkoholberoende, och det kom bara upp sidor som förespråkade andra läkemedel. Hittade flera artiklar i SvD som tog upp att antabus ökar och att läkare skriver ut antabus i första hand trots att andra och modernare mediciner finns och kan tas i kombination.
Googlade på Campral osv tills jag hittade denna som jämför antabus, campral och Naltrexon:
http://antabus.se/andra-lakemedel-mot-alkoholmissbruk/

Hur tänker du göra nu? Begära behandling med andra läkemedel och kbt? Ta all hjälp du har rätt till. Stå på dig om det är en omodern läkare! Har du snackat med en professionell beroendemottagning än? Riddargatan i sthlm som driver forumet kan du kontakta/besöka.

Gör något bara som förändrar ditt liv!
Kram

Berätta gärna, det hjälper och stärker. Det här forumet har redan hjälpt mig så mycket. Tack allihop!!!!

Då blir det inget vin i morgon med andra ord, eftersom Systembolaget är stängt. Oj så bra, känner mig bara glad över det, inte den minsta panik. Godnatt alla på forumet och kämpa på! En dag i taget!

Jag har varit ganska van att livet "dippat" ibland, men nu var jag lite oförberedd.
Så kom jag på att jag äter antibiotika för en infektion och.... att det är fullmåne?
Antibiotikan gör mig trött och fullmånen gör mig.....aaaooooooouuuuuu?

skönt att få skriva av sig.Hur går det för dig vilja? Själv ska jag snart gå och sova och vakna upp till en skön söndag. Jag har långt kvar, men jag är på rätt väg. Suttit och läst lite på forumet i kväll och det är skönt att veta att man inte är ensam.

Jag har nog inte fattat det riktigt än men som sagt, det är inte fredag än. Han är väldigt mån nu om att jag ska ha pengar så jag klara mig över jul. Han är mer avspänd tycker jag. Jag oxå tro jag....

Jag förstår Jessie att det är läskigt. Hoppas det blir något bra detta, för er båda. Styrkekramar till dig.

Nej jag har aldrig varit AA:s anhöriggrupp. Skulle nog vilja ha någon grupp eller enskild att prata med. Det vore nog bra.

Tack Leverjag!!

Nu får jag ingen mer antabus av mottagningen. Jag har druckit, men har &så haft rätt många nyktra dagar tack vare den, så jag funderar på att skaffa egen. känner mig lite patetisk när jag tänker på hur många gånger jag haft "antabus eller inte antabus" konversation med mig själv. Nyktra dagar brukar det iallafall inte bli utan.
har tänkt mkt på AA senaste tiden, men tänker att jag börjar med möten när jag slutar dricka, & eftersom jag aldrig lyckas, så blir det inga heller. Kanske funkar bättre med egen antabus, som sagt.

Nu händer det nog nåt!!
När vi satt och gick igenom räkningarna ikv och ang det så vill jag bara göra ett inlägg först.
Vi har alltid haft delad ekonomi . Han har alltid stått för hyran och jag har stått för annat som ingår i hushållet. Att han har tagit hyran är eftersom han sj valt det sen har han tjänat mer. Mat och dyl lägger vi båda två tillsammans.
Men som sagt när vi sitter där säger han åter igen om att han ska flytta vilket får mig att "spåra ur" lite för jag sa till honom att han kan inte hålla på och säga så ena stunden för att sen inte flytta.
Han säger då att han har kollat upp ett boende som han isf flyttar till på fredag. Vi känner dom som har detta hus för att hyra.
Han skulle bestämma sig tills imon, sova på saken.
Jag frågade om detta var det han ville och han tror det.
Jag sa till honom att jag vill att han tar tag i sitt problem för hans egna skull!!
Han sa att han måste det för om han ska få behålla jobbet.
Han tror att det kan bli bättre ang det om han flyttar.
Först fick jag panik!!!
Fan, det är verkligen på gång!!!
Hjälp vad vill jag nu??
Vill jag verkligen detta???
Fan jag kommer tycka det är skit tomt efter honom!!!!
Hjärnan säger lugn jessie, lugn!!!
Jag frågade om han ville veta vad jag tyckte om detta vilket han ville .
Rent spontant känner jag NEJ jag vill inte detta, fasen vad tråkigt!!!
MEN jag tror det är detta som behövs. Vi behöver vara ifrån varandra hur vi vill ha det, hur vi känner för som det är just nu mår vi bara dåligt och vi kommer ingen vart.
Han höll med om detta och allt är så lugnt mellan oss och han är nykter. Jag sa att vi kunde vara särbo vilket har varit blankt nej innan men nu kan det ev bli så.
Jag sa oxå att varannan helg är för lite för grabben att träffa honom så nån kväll i veckan bli det ev oxå isf då han får vara hos honom och sova där.
När det gäller oss och umgänget med sonen hoppas jag inte ändras senare ifall han nu skulle dricka el få för sig nåt om mig.
Blir detta av nu så hoppas jag att jag klara mig, jag är rädd men lugn.

Det som slår mig är att det finns så mycket kraft, klokhet och ömhet i detta vårt forum. När jag skrev min kommentar, efter ca ett halvårs bortavaro, hade jag förväntat mig lite "vassa" kommentarer av typen, "jaså, nu igen", "du kommer inte att klara det den här gången heller". Istället möts jag av förståelse, empati, goda råd och styrka. Tack till er alla där ute. Ni betyder så mycket.

Jag är nu inne på mitt andra nyktra dygn och alla ni som slutat tvärt att dricka vet hur man mår de första dygnen. I mitt fall en risig mage, mycket stor ångest och noll aptit. Varje gång man hamnar i det här läget tror man att den här gången kommer jag inte att komma tillbaka.

Det är nog som en del av er påpekat. Jag måste borra mer i varför jag börjar dricka. Jag vet ju att jag är en person som för det mesta går å högvarv. Kontrollmänniska som inte bara ska ha koll på mig själv och utan också gärna den närmaste omgivningen. Jag är väldigt lutheransk till mig läggning. Piskar mig själv att prestera men är själv ändå aldrig nöjd. Något att bita i kanske.

Just nu kommer en väldig trötthet över mig och jag hoppas verkligen få sova en hel natt. Trevlig lördag på er och min avsikt är att vara mer verksam än tidigare på forumet. Det är verkligen till stor hjälp./Tjalle

Ja, när helgen kommer blir suget riktigt starkt, men jag har inga större problem med det övriga dagar när jag jobbar, märkligt.

Jag har funderat på att börja med Antabus på helgerna, men är lite rädd för om det ger biverkningar, har du några erfarenheter av det??

Att du samtalat med din fru. Du verkar ha ett starkt sug. Jag kontaktade vc och fick antabus utskrivet. Perfekt då kan man inte dricka och då försvann suget snabbt eftersom hjärnan vet att handen inte kan föra glaset till munnen utan en ohygglig huvudvärk, knallrött ansikte och rygg samt hjärtklappning

https://www.youtube.com/watch?v=1Q60CgGeG7g&feature=youtu.be

kollade på en intressant föreläsning ikväll. föreläsare Marcus Heilig, hur påverkar alkohol hjärnan?

Tack för tipset, detta låter verkligen intressant att man kan lära hjärnan, ska jag absolut pröva.

Kram.

Jag har varit väldigt tydligt med mina "jag-budskap" och hjälp. Tyvärr så fungerar min chef så att om man ber henne om något eller ger konstruktiv kritik så blir hon sur och som ett brev på posten så kommer vedergällningen inom en snar framtid. Jag vill inte ha stöd eller hjälp via henne och hamna i en beroendeställning pga hon utnyttjar min svaghet. Detta har hänt andra kollegor också.
Denna hunden har på 15 år inte ändrat sin stil alls. För att förändra sig måste det finnas en vilja. Alla mina kollegor vet att jag varit missbrukare och ja de behandlar mig som vanligt.

Nåväl jag sliter på med min nykterhet och mår bra av att inte dricka.

Låter jobbigt det där och farligt

Jag tillhör de där som aldrig spårar ur på fester men drack hemma i större mängder ensam tills jag slocknade, så vår problematik ser olika ut. Det är flera människor här inne som verkar utsätta sig för livsfara när de festar och dricker. Som en allergi. Ni tål inte alkholberusning.

Det handlar väl om motivation och komma till en punkt där man inser att det inte går längre, att man måste ta tag i problemet. Har du den, tar det tid att ändra sina vanor och tankar. Tror man måste gå behandling/terapi för att klara förändringen om man misslyckats tidigare.

Lycka till