Senaste kommentarerna i forumet

tackar uppriktigt för goda tankar om mig. Genuint god... nej, nej - och inte har jag och vi ett "helt" liv heller. Det finns sår och trasiga maskor i vårt livsnät. För många. Och sorg och kamp.

I mitt yngre liv, när jag började mina studier som alltid haft ett fokus på människor och relationer trodde jag - och tiden var sådan, att mänskan är i grunden god. Det vill jag gärna tro ännu men jag tvivlar... Man behöver inte gå till den ondska som möter i TV och radio varje dag... Nästan varje dag ser jag maktkamper om i grunden futtigheter, hör förtal, tvetydigheter - bland människor jag tycker om och trivs med. Ständigt finns frestelsen att dras med... och det händer, verkligen det händer. Även frestelsen "kan du lova att inte berätta det här för någon..." och att föra vidare sånt man hört i förtroende... (ibland, tror jag, tar ingen det förtroendet riktigt på allvar)

Men jag vill och jag övar... Övar mig varje dag (säger Liv Ullman i en film) att göra det rätta. I den meningen (är inte ens säker på att repliken är exakt så) inryms ju det faktum att jag också misslyckas - annars skulle ju övningarna kunna upphöra. Handla rätt och vara rätt betyder kanske mest "sann mot mig själv" och det är mest för min egen skull - för att ha ro i mig själv och min själ.

Idag tror jag att inom oss förs ständigt kampen mot att göra det sanna och goda och frestelsen att falla... Frestelsen är vår vanligaste etiska utmaning (skriver Göran Lantz, etiker) och den är ständigt närvarande. När jag tillbakablickade igår mötte jag Ann Heberlines "En liten bok om ondska" i mina rader - en stor liten svart bok.

Och ibland väljer jag att falla - i mina närmaste vänners sällskap ... tala fritt ur hjärtat, vrida och vända... "Ibland måste man bejaka sina demoner" sa en god kollega för många år sen... och javisst. Ett annat talesätt som hjälper mig att stå ut med det obegripliga i vardagen har jag läst nånstans och befäst med nära vänner och kolleger "Alla är konstiga utom du och jag - men även du är lite konstig":) Och visst är det så, bara sig själv kan man riktigt förstå sig på (och inte alltid på sig själv heller). Det är skönt att skratta befriat åt ett sånt faktum:)))

En lång tid i mitt liv instämde jag i kritiken mot att man ska bekänna sina synder (i kyrkan på söndagarna). Olika självupprättande texter ställdes i motsats till det. Helt okej! De behövs - jantelagen lever. Men jag inser också att jag behöver granska mina "tankar ord och gärningar"... Och att be om förlåtelse eller ursäkt, och göra vad man kan för att rätta till det som blev fel innebär inte att sänka sig utan upprättelse. Inte alltid blir man förlåten men har man insett sitt fel och bett om ursäkt har man gjort vad man kan.

Det blev långt det här... Sätter punkt, läser igenom och fortsätter vara en ofullkomlig människa... på väg. I bästa sällskap:)

Allt gott, lev väl! / mt

Tokig när jag hör vad hon gör mot honom. Hur kan man sjunka så lågt, hon bryr sig inte det minsta om hur detta påverkar barnen. Förstår din frustration. Det kommer säkert vara bättre med honom idag när han har fått gråta ut, och du har Rivis hemma som säkert kan vara en stabil trygghet för honom när du är borta.

Skriv ner detta, allt hon gör mot barnen. Måste skynda nu inför konventet men vill ge dig en Styrkekram och cigg är bättre alternativ än A just nu.

Kram!

"Jag känner att jag misslyckas så katastrofalt i min föräldraroll." Utan att ha riktigt hela bilden klar för mej skulle jag säga att du tar ju verkligen ANSVAR medan mamman om jag förstått det rätt fortfarande dricker. Det är HON som misslyckats. Det finns inga enkla lösningar men ett är säkert, DU får inte dricka alkohol, då blir det ohållbart. Jag vet att du kan lösa detta. Jag tror på dej.

Får man kalla tre 40-60 kvinnor för flickor? Damer kanske? Änglar? Hur som helst så värmde era ord. Ni tror på mig...ja, men då får jag ju inte svika. Varken er eller ongar. Bara traggla på.

Gårdagskvällen var hemsk. Lillkillen bara grät och grät. Han är så mammasjuk. Jag sa att om han verkligen menar allvar så får vi ta itu med det. Kolla om han kan flytta till J, kolla om hon vill/kan nyktra till. Men det vill han inte heller. Nej, alla ska bo tillsammans! Han är nästan elva år och jag tycker att han borde se att det inte kommer att hända. Det säger jag inte...men till slut exploderar Strawberry och säger de saker jag tänker rakt ut. Dramat bara ökar...

Det hemska är ju att i natt åker jag och storkillen iväg. Känns som jag sviker...backar ut. Får se vad jag kan göra idag. Nu sover min lille pojk i min säng. Somnade med tårvåta kinder. Jag känner att jag misslyckas så katastrofalt i min föräldraroll. Men jag kan inte leva enligt hans önskemål. Självisk? Kanske...men även självbevarelsedrift. Jag vet att jag inte klarar av de svenska vintrarna. Jag kan inte flytta dit igen. Jag vet att kommer att supa då.

Ska ringa svågern lite senare och spåna. Kanske kan vi lösa detta? Kanske kan han bo där ett tag. Samtidigt som mitt hjärta inte vill släppa iväg en onge. Och jag är rasande på J...hur kan hon ringa och hetsa ongen. Hon vet lika väl som jag att vi aldrig kommer att bli ett par. Dessutom är hon ju nyförlovad. Ändå säger hon att "det är pappa som inte vill". Jag skiter totalt i vad hon gör mot mig men när hon går på ongar då tokar jag ur.

Nu blev det jävligt neggigt. Men vad ska jag skriva? Att allt är hunky-dory? Nykter är jag iaf. men nu sitter det tight. Tänker precis fel...vet att jag bara ska dricka när jag mår bra. En liten sate sitter dock på axeln och viskar. Men jag vägrar lyssna...för mycket att förlora. "Unnar" mig en cig istället.

Ska nog surfa omkring här lite och läsa anhörigtrådar. Få lite perspektiv på mitt eget trams/lidande. /R

Så spännande det känns att ni ska träffas idag. Kan du Stigsdotter hälsa från mig - att ni betyder så mycket! Ser fram emot att höra (läsa:) hur det var att träffas. Kramar / mt

har kommit till en punkt där du ser dig själv och ditt liv, hur du vill leva - och hur du inte...Det är bra! Gör ont men är nödvändigt. Du ska klara det här nu, ja!
Fortsätt skriv här, sök gärna hjälp - det verkar som om du haft kontakter eller förstod jag fel? Kanske du skulle behöva en tids sjukledighet? Du behöver inte orka mer nu! Kram / mt

Det tror jag nog systerdottern också tycker. Det där att man inte klemar utan behandlar en 20-årig kvinna som en kvinna. Inte ett barn. Har hon överlevt en tuff olycka så klarar hon nog av lite ironi...och 5, 6, 7, 8...

Trist att du känner av ensamheten igen. Har det verkligen inte lättat det minsta? Inser att det måste vara tufft att leva med. Jag har nog aldrig älskat så mkt...så att det har gjort så ont. Svårt att föreställa sig...men jag fattar och respekterar att det är så.

Stigsdotter far inte med tomma löften; Våren kommer! Kram och så! /R

Med gubbarna i bilen. Igenkänningsfaktorn är hög...allt var så annorlunda när man var barn och tonåring. Min farsa brukade skicka mig till kiosken för att handla cigg åt han. Idag får inte en 7-årig knatte köpa dylikt. Lite på gott och ont tänker jag. Är det verkligen ngn som på allvar tänker sig att en 7-åring kommer att röka? Jo jag vet...det händer.

Rosita! Vad hände med den? Finns det kvar? Nej vi tillhörde verkligen inte generationen som fick sina föräldrar att hålla upp/backa. Min farsa skulle bara ha dragit med mig på after-work. Det är lite underligt att förändringen till vad som är ok gick så snabbt.

Tvivlar på att din fru är en "ful fisk". Det lilla du har beskrivit låter ju helt ok. Njut av henne och dina nyktra dagar. Skidspåret... Läste om att skidåkare ofta får hjärtproblem, fast det får nog alkies också. Vart ville jag komma där? Jo, träna inte för hårt ;-). Vi vill hu ha dig kvar! /R

Kommer ihåg Toni...har inte haft en tanke på honom på år och dag. Men nu vet jag! Vill bara hålla med resten av talarna. Det är alltid en glädje att läsa dina funderingar mt. Jag tror faktiskt att du är genuint god....det är stort! Hur blir man det? Jag tror man föds in i det...tror inte det är en egenskap som kan "övas" in. Kram syster ;-). /R

kan du inte söka, och ta emot, hjälp för din egen skull ? Det är ju en fullständigt omänsklig situation du är i.

Kan dessvärre inte trea mig till konventet.
Skrev i Stigsdotters tråd att jag gärna tr äffat henne och Maria, men även dig min vän såklart.
Men men tiden vill inte..'.......
Vi hörs här, snart hoppas jag?
Kramar/A

Dig och Maria på konventet, nu hinns det liksom inte....... Synd! Men som sagt en annan tid, en annan gång!
Inte här men gärna där.........
Kramar/A

En bra skön helg nu och art du är snäll mot dig själv.
Kram/A

Hej
Ännu en natt på jobbet med många funderingar om hur livet skall bli....
Känns som jag är en halv person just nu.Är så ledsen att det ska blivit så här pga av alkoholen.
Nykterheten höll inte i sig så länge,han har börjat smyga med ölen i väskan igen.
Och hittar på alla medel för att få dricka allt oftare.
Fattar han inte att jag har full koll ändå,man har ju tyvärr blivit en mästare på spioneri.
Förra Torsdagen tog jag av mig vigselringen....nu ska han flytta vi letar lägenhet åt honom.
Men det verkar inte det vara det lättaste.
Det är jättejobbigt när han är hemma.Har ont i magen hela tiden.Känns som hela bröst korgen är intryckt.
Trodde inte man kunde gråta så mycket och ha sådan fruktansvärd ångest.
Nu har jag gått ner fyra kilo på åtta dgr,sömnen är i obalans men jag kämpar på att jobba natt.
Det konstiga är att
när jag väl kommer hit,så känns det lugnare i magen.
Har inte berättat än på jobbet,bara för en kollega som jag har mest kontakt med.
Orkar inte med att berätta o förklara för alla än.
Och på något konstigt sätt håller jag skenet uppe och går in i arbetsrollen vilket är en befrielse på
något konstigt sätt.
Jag har inte känt mig så här stark samtidigt som jag faller sönder av sorg samtigt.
Det enda jag känner nu är att om han inte har ändrat sig på de år jag bett hittils,så har jag kommit till insikt efter all information och samtal med olika alkohollinjer.
Att han måste inse och framförallt erkänna problemet och själv vilja förändra sitt liv.
Om jag inte gör det nu,så vill jag ifall inte leva med någon som väljer alkoholen istället för livet.Det finns så mycket mer i livet än alkoholen.
jag vill inte leva med någon som sover bort halva dagarna på helgerna.
inte har ork o lust att göra något annat än att allt skall kretsa kring alkoholen.
han kan inte ens gå på bio längre utan öl, tar med sig till bion....så sorgligt.
Jag anklagar honom inte inte men säger till honom att jag insett att jag inte gör något fel och att jag hoppas för hans egen o barnens skull att han tar tag i sitt problem.
Jag orkar inte mer nu.......har verkligen kämpat.
jag har erkänt idag för en vän att jag planerar in mina saker och arbetstider utifrån att jag i förväg vet om när han skall gå på bandy eller fotbolls match eftersom jag vet att han dricker då.
Och då måste jag vara hemma och se till att han kommit hem ordentligt och att jag är hemma hos yngsta sonen. Vill inte att han skall se och vara med sin pappa när han kommer hem onykter o kanske kommer hem senare om jag ska jobba natt.
Han kan lova att han skall komma innan jag åker eftersom han inte skall ta mer än ett par bira som han säger.MEN det är ju alltid någon som bjuder och han kan ju inte vara otrevlig och tacka nej som han säger....
Fortsättning följer...men jag ska klara det här nu....JAG har rätt att få må bra och leva mitt liv som jag vill och inte anpassa mig till honom hela tiden.

En upp eller samla poäng för att ge igen eller hämnas, svårt att tro det om frugan. Men man vet aldrig "i dom lugnaste vatten lurar dom fulaste fiskarna.
Inget att oroa sig för i dagsläget. Nu gäller det att fokusera på att njuta av välmående nykterheten träning och njutbara morgonstunder utan ångest.

Bra att ha grabben med om du håller dig borta från" after work"

Så här kunde det gå till när jag var i dom yngre tonåren :
Jag hade fördelen att varje sommar få jobba på samma arbetsplats som min far 35-40 år sen det var ganska annorlunda då, det var då jag fick min skolning i alkoholens intagande. Flera gånger i veckan vissa veckor varje dag. Stannade vi vid bolaget där det handlades Rosita bitter och ett par kvartingar ( halvflaskor) som delades på vägen hem ca 6 mil, den som körde drack inte så mycket bara smakade lite. Och så röktes det kopiöst i bilen.
Det var en riktigt bra inskolning för en tonåring, fick även smaka lite i bland, Inte underligt att man trillat dit.
Tänker ofta på detta.
Det sorgligas är att flera av gubbarna som var med i bilen har supit ihjäl sig!

//Paron//

Vaggvisa för två röster
i den mörka natten

Sov min syster här är jag,
vilar vid din sida,
handen mot din kind
en stund
långt från världen vida.

Din hand emot min kind
en stund
långt från världen vida,
jag slumrar syster,
här är du,
vilar vid min sida.

kan ett möte knappast bli. Men visst vill jag träffa en del av er "på riktigt" (i alla fall) nån gång. Kanske på nåt konvent - eller så kan vi ju bestämma att träffas och ta en fika. Jag kommer helt säkert till Stockholm i vår:)

Ylva Eggehorns Bön kommer från CDn Psalmer med Toni Holgersson och Irma Schultz Keller - en livsviktig skiva för mig - den tog jag med mig då när jag lämnade mitt hem ... Jag sätter en länk med lite info
http://www.irmaschultzkeller.se/al-psalmer-%E2%80%93-irma-schultz-kelle…

Ser med ena ögat på Skavlan - tragiskt att se och höra Anna Wahlgren. Har aldrig varit särskilt impad av henne - men det här känns på gränsen till oetiskt. Osmakligt i alla fall, att mänskor ska vika ut och reda i sina familjekonflikter i TV. Bara sorgligt.

I morgon ska jag söka upp en liten dikt till dig och mina andra systrar här. Ni betyder så mycket för mig.
Kram, kram och gonatt / A

...ja nog finns det värme i dina ord. Jag tänker ofta "klokskap" när jag läser dina rader. Det är fint att ta del av.

Synd att ni inte kommer imorgon, hade varit spännande att träffas "på riktigt" - fast så mycket riktigare än det sätt vi träffas på här kan det kanske inte bli!

Den visan som Toni Holgersson sjunger, är den från senaste skivan? Jag har nog inte träffat någon annan som lyssnar på honom, konstigt nog för han har skrivit mycket fint! Jag var lite hemligt förälskad i honom när jag gick i fyran, hemligt för han var ju en av de stora killarna. Han brukade kallas Elvis för att han ofta sjöng dennes låtar. Skönt att han har tagit sig ur de missbruk han hamnade i, vet inte om han är helt nykter idag men lever i alla fall!!

Sorgsen - som gråter av lättnad idag:) Så skönt.
Precis igår pratade jag med Mg om såna korta blixtsnabba flashbacks, typ den du beskriver i hissen, som jag kan drabbas av helt oförberett. Numera kan jag också drabbas av att jag upptäcker en situation där jag INTE t ex oroar mig... en situation som förr innebar automatlarm. Läkning.

msn fungerar åtminstone ännu. Jag vet inte om victoria lämnat forumet, ganska många tittar in här med långa mellanrum - nu senast barbalala. Alltid lika härligt - särskilt när livet är bra! Jag har förstått att många är här och läser utan att lämna avtryck.

Kram och sov gott! / mt

stenhårt!

...jag tror också på dig !

tror jag är jätteviktigt!! Minns att jag reagerade på detta när jag arbetade på långvård under studietiden, att många behandlade de gamla som barn. Jag kom ofta på mig själv med att försöka föreställa mig deras yngre upplaga - de fanns ju någonstans därinne!!

Kramar till dig. Det blir vår snart, jag lovar :-)

Mulletant,
Funkar msn fortfarande?
Har ett gammalt konto och fick häromveckan ett mail som sa att msn skulle läggas ner.
Tråkigt att Viktoria lämnat forumet....

Kram

.

Hallå Dompa! Sätter mig och pratar med "min Gud", Skiter fullkomligt i om du tror på honom eller ej..
(h*n hälsar att h*n tror på dig iaf *skratt*)
Ibland får man "släppa" sina barn, för det dem tror på (nej, det är inte lätt, eller enkelt.. Ibland går det bättre än man vågat hoppas..)
Håll hoppet flytande (utan A.! ) JAG tror på DIG!

Många kramar till stöd! /trollis