Senaste kommentarerna i forumet

I och med att ni börjat läsa och skriva på forumet, så HAR ni faktiskt gjort någonting för att förändra..
Ja, det är en lång process!
Det som ser så enkelt ut för utomstående kan vara förenat med mycket vånda och trampande fram och tillbaks.. Det finns en inbyggd beslutsångest hos oss medberoende.. Och den är bra att kunna ventilera här, oavsett utkomst av varje personlig situation!

Så enkelt och så svårt är det!
Bra att du har börjat fundera.. För fortsätter du så kommer du att lura dig själv. Först nu, med att du inte dricker alla dar i veckan..
Senare med att du visserligen dricker "mindre", men dock en viss mängd varje dag, för att "mota ångesten"..
Du tror att du hittat en "ranson"/nivå, som är "lagom..
Jodå, det trodde min fd också.. Från en "ranson" på en starköl varje kväll, så har det under ett antal år (för det går sällan fort) blivit en "ranson" på en hela vin (minst) och en eller två 7,2:or under 5 -6 dagar i veckan Under ledigheter, kan det bli det dubbla.
Där finns ingen dag som är totalt alkoholfri, eftersom han räknar lättöl och folköl som "alkoholfritt..

Det idiotiska med att försöka bota ångest med alkohol, är att det är just alkoholen som GER ångest..

Hej Harim och tack för din kommentar!
Ja, jag tillhörde också dom medberoende som tjatat om att "dra ner" och vita veckor.
Vita veckor som blev kortare och kortare.. (nej han trodde inte heller att det märktes när han fuskade..) Själv viftade han bort det med: Äsch, det är ju bara ett par öl..
Jag kunde i princip tala om när han tagit första klunken.. (som medberoende utvecklar man oerhört känsliga sensorer, för kroppsspråk, hållning, tonläge, och ordval..)
De som inte träffar beroende dagligdax, ser nog inte de första signalerna på samma sätt..
Mina syskon t.ex. kunde märka att nåt inte stämde, men de kunde inte sätta fingret på det.
Många gånger så var jag tyst "för husfridens skull" för han kunde bli väldigt ilsken och aggressiv, om han kände sig "påkommen"..
Nåväl, hans "vita veckor" finns idag inte i praktiken. Själv räknar han det som att han är "nykter" på söndagar och en kväll i veckan, eftersom han bara dricker folköl/lättöl..
Jag trodde det skulle bli "lugnare" om jag lät honom ha sina "perioder", Men tyvärr så blev effekten den motsatta. Både frekvens och mängd ökade och humöret blev bara sämre..
Så bra att du har tagit tag i det! För i längden går det bara utför!

Och mina inlägg på anhörigsidan är ni alla välkomna att kommentera om ni vill! Jag ser gärna en vettig diskussion <3

Tack för inlägget i vår avdelning i forumet. Själv håller jag på med att förändra mitt drickande sedan snart tre månader. Förut var det alltid hustrun som tryckte på en vit månad och som jag genomled. Mot slutet fuskade jag mig till och med genom den. Denna gång har jag själv bestämt mig för att ta tag i mitt drickande. Jag har inte berättat för hustrun om mitt beslut och hon har heller inte kommenterat det även om hon förstås ser vad jag gör. Hon vill kanske inte väcka den björn som sover. I mitt fall har det verkligen stämt att förändra drickandet är ett beslut som jag måste fatta själv och göra det för min egen skull. Så är det nog för de allra flesta.

Det tog emot att läsa i de anhörigas forum. Det är något jag började göra först för en månad sedan. Det är verkligen tankeväckande vad man ställer till med även om mönstren förstås är mycket olika. Jag fortsätter att läsa där som en del i processen men jag vill inte kommentera. Bra initiativ att ta upp frågeställningen här också

Det är det långsiktiga målet som är det viktiga. Vi kämpar på att hålla alkoholen stången och vi vinner. Grattis!

Jag kämpar vidare med min man. Jag har inte kommit så långt att jag kan tänka mig att lämna, även om den tanken kommer ibland när jag är förtvivlad. Min man har nyktra perioder emellanåt och då får man hopp, även om det är förätiskt att hoppad så. Är medveten om detta. Vissa perioder när han dricker är jag både arg och ledsen.

Alkohol fungerar aldrig som medicin, harrim. Åtminstone högst tillfälligt. Jag är nu på dag 12 nykter och vet inte om jag någonsin sovit så bra som nu. Nästan för bra, eftersom det är otroligt svårt att komma upp på morgonen. Känns som jag har 100 timmars sömn att ta igen och att sömn i "dimman" inte varit någon sömn att ha.
Ställer mig i kön av de som önskar att du ville prova.

Jag har tagit tag i det här med motionen nu. Har börjat med att program för att orka springa 5 km. I april avslutade jag en uppladdning för en halv mara och kunde då springa 2 mil på 2 timmar. Nu är 3 km jobbigt. Inser att jag förfallit mycket på mindre än ett år. Nu ska jag rycka upp mig igen. Jag följer ett 8 veckors program i runkeeper. Under dessa 8 veckor ska jag inte dricka något alls. Ska bli spännande att se vilket resultat det kan få. Hoppas på att ingen a och lagom med motion ska få ångesten att släppa så att jag kan sova bättre.

Skönt med ett livstecken! Ja, vilken resa det här är! Och vad många vi är härinne. Många också som gör detta bara tillsammans med forummedlemmar. Och det är ju inte så bara ?, men jag funderar ibland på om jag borde berätta, men jag har aldrig delat med mig när jag haft det svårt. Så det är som vanligt det här.
Men skönt att det går framåt Sattva oavsett om andra vet allt eller inte. Vem vet kanske kommer vi båda till insikt en vacker dag om att vi ska och nör vara helt ärliga. Tills dess finns forumet här där vi är just det. Kramar till dig!

Sökt jobb. De ringer och erbjuder mig det. Då är det inte riktigt den tjänsten jag sökt, utan jobb med nyanlända. Inte riktigt min grej att jobba med språkintroduktion. Jag meddelar chefen detta. Då säger hon. "Det var ju bra för min del då (hennes del alltså)" Tänkte hon skulle säga att det var ju bra för hela skolan, men icke. Jag är ju en obekväm person som inte accepterar vad som. Så jag var allmänt sur igår.

Bra Jessie. Du gör ALLT RÄTT!!!! Det är inte du som ska ändra dig. Det är inte du som ska visa. Du visar redan. Du bryr dig......än. Jag hoppas att han inser att han gått långt över gränsen..

Slutade förra måndagen så snart 2v utan så nu kan jag snart börja korka upp igen..... MEN det tänker jag då INTE göra. Jag mår bra fysiskt sett från alkoholen.

Då är jag glad att du såg! :)
/Z

Skönt att höra ifrån dig, känns alltid lugnande på nåt sätt. Det går i perioder när jag skriver, ibland skulle jag behöva men orkar inte. Det stämmer att den längsta vägen är inåt, det tar sån tid o när det är så mycket som snurrar i huvudet är det svårt att veta vart man ska börja o så blir det inget.
Stor kram till dig!!❤️

Tack för omtanken!!!!
Jag läser här nästan varje dag, gör inga inlägg. Fascinerad av hur same same but different slår igenom även här på forumet.
Personligen...tja, same same but different;) Så mycket som sker inom mig men kanske inte syns utåt. Och så mycket konkret utifrån som sker som folk tror påverkar mig...Skulle egentligen vilja vara ärlig med mina största saker jag kämpar med, men eftersom det också är andra saker mer socialt accepterade så låter jag folk tro det är det som tar min energi...

Läste nånstans att det är trendigt att vara nykter... Så var lite trendig på födelsedagen du. Att fylla år är en bra anledning att skapa en ny vana. Och du har så mycket att vinna på att vara nykter lite löngre.
Ang afritt och känslan av misslyckande... Så har nog afritt räddat mig. Jag har alltid tyckt om öl och sen är det mycket vanan och känslan som jag har förknippat med a. Om man inte berusar sig, så ser jag faktiskt inte något negativt med att byta till afritt. Om det triggar ett sug är det en annan sak.
Slutligen tycker jag att du ska sluta könna dig skyldig för att din dotter drack. Håller med om att du bör prata med henne. Men att hon testar har nog mycket mer med kompisar att göra.., och föräldrar brukar ju inte riktigt vara de man vill likna. Vi kanske får se det som en styrka istället att ha de erfarenheter vi har... Då kan bi kanske också se tecken på ett begynnande missbruk som andra missar. Jag är just nu i en period där jag ser tecken på missbruk lite överallt. Lycka till med allt och bra jobbat Pippi,

Jag blir sååå glad å dina vägnar! Vi har kämpat ihop så länge nu och det har gett resultat för oss båda.?

Jag vet att du känner det som du inte har någon tid.. Men ta en liten bit i taget..
Ja, ibland så blir inte livet som man själv vill.. (och aldrig som man planerat..)
Min, numera fd, man ville heller inte vara "särbo", utan propsade på skilsmässa (han blev lite besviken, när jag inte fightades om det, utan fixade alla papper..) Blir det så, kan jag tipsa dig om att det inte behöver kosta 1800, som en del "firmor" tar för att fixa, det man kan fixa själv. Det räcker med 900, till den tingsrätt man tillhör!
Nu tror jag att du behöver en time out, och tyvärr kan du nog inte förvänta dig någon uppbackning av din man.
För det han i det här läget vill, är att både äta kakan och ha den kvar..
Tuffa besked, men jag kan tyvärr inte linda in det och du får gärna bli förbannad på mig om du vill.. Fortsätt fundera mer över vad du vill göra själv (utan man) för den närmaste framtiden kommer du ändå inte ha honom vid "sidan", även om han är i närheten fysiskt..
Han jobbar stenhårt för att hitta en lösning där det mesta blir som förut.. Och han går igenom sin egen lilla sorgeprocess, eftersom han egentligen inte vill släppa flaskan.. inte riktigt än i alla fall..
Just nu så går han på vita knogar, för att han måste..

Bra, hoppas jag!

Bra, hoppas jag!

Fortsatt bra, hoppas jag!?

Fortfarande nykter och arg? Eller....!?

Ja, jag har på sätt och vis sett båda sidor själv också..
Jag påstår inte att någons kamp är enkel..
Inte att finna sin alkoholist nykter heller.. För det kräver ju att båda parter tar sitt personliga ansvar..
Många gånger finns det gamla fnurror som aldrig klarats upp, utan dolts i alkoholdimmorna..
När man kommer ur dimman så kan man inte bara låtsas som att det är borta, om man inte tillsammans tittat på det..
Ja, jag är också medveten om att många går isär, när alkoholisten väl blivit nykter.. Kanske är hen inte den person man trodde..?
Kanske har man inte längre något att skylla alla "pseudokonflikter" på?
Eller så har man helt enkelt vuxit ifrån varandra..
Allt är inte alltid så enkelt som att skylla på alkoholen, även om den ÄR den största boven i dramat, då alkoholisten oftast iinte alls är närvarande de perioder hen dricker..
Stor kram tillbaks <3

Detta låter ju jättebra! Är säker på att du kommer att lyckas. För mig går det också bra. Glömde faktiskt att ta antabus i måndags och har inte ens funderat över A under veckan. Ska på ett jobbevent i morgon och känner mig trygg inför tanken på att klara att vara måttlig

Min "alkis" är ju alltid dålig i magen.. Behandlade honom oxå med magnesiumspray, eftersom stora doser magnesium har en laxerande effekt... Men troligen har du bytt lite kostvanor (inte bara flytande föda;.. Ursäkta med kunde inte låta bli..) Googla på magnesiumolja.. Finns en firma som heter likadant som ett av våra "nick" nämligen "Holistic".. har för mig att dom har.. Annars finns det en fb sida, där en kvinna säljer.. (kan rekommenderas)