Senaste kommentarerna i forumet

...känslosvall har jag upplevt idag.

Första när jag ställde mig i hissen i morse.
Jag fick en sån stark reaktion, först magont och när jag kom ut i luften mådde jag fysiskt illa, så jag kunde kasta upp frukosten.
Den som stått där innan lämnade en doft av kedjerökande och gammal fylla. Jag blev chockad över hur starkt jag kunde reagera på det.
Först var det som att ögonen slutade leva, sen illamående och på cykeln grät jag. Det var skönt få cykla av mig tillräckligt många kilometer, lungorna hann renas och hjärnan få nytt syre innan arbetsdagen började.

Nu öppnade jag min mail och där fanns ett mail från min älskade...tårarna strömmar okontrollerat men denna gången bara av lättnad.

Jag har inte vågat tro han tänkte höra av sig till mig...nu gjorde han det och bad mig ringa honom imorgon.
En värme sprider sig inuti...jag älskar honom så...

Det finns hopp...tacksam, tacksam, tacksam

Kram på er alla goda människor

henne om att det finns ett liv efter "4" :) Underbart och värdefullt att du ser henne - ser att hon "finns kvar" där inne. Tydligt!
Kram till dig, ljusen lyser "för alla som behöver" säger Mullegubben

för ord som värmer / mt

Jag gillar ditt sätt att skriva med paralleller och underliga metaforer. Du träffar ju rätt. Faktum är att jag fick en mental bild av hur jag drog upp ..... och pinkade på hennes advokat för att undvika vinden ;-). Gott så...behövde ett skratt!

Annars har jag faktiskt följt både ditt och Marias råd. (Innan jag ens läst det! Synsk? ) Talade med en kollega på jobbet som hänvisade till sin syster advokaten. Ringde henne...givetvis behöver hon mer info och ett möte är inbokat. Men enligt det lilla jag berättade så tyckte hon att jag hade goda chanser. Speciellt med tanke på att när jag var på behandlingshem så bedömde myndigheterna i Sverige att barnen måste omplaceras (till svågern...så det blev en kort resa). Men även advokaten trodde på ett reseförbud.

Däremot hade mina värsta farhågor besannats; Lillkillen hade lämnat ut sitt nya nummer och J ringde mkt riktigt honom mitt under skoldagen och svammlade. Oförlåtligt i mina ögon. Jag antecknar numera allt hon gör.

Ska ta ett riktigt snack när hela cirkusen är samlad. Tack för era tankar. Idag är det fredag och då dricker vi med förstånd. Visst ville jag ha en shot för några timmar sen...men insåg att det snarare skulle rasera än bygga upp. En tanke där...vänta en liiiten stund innan man "unnar" sig. /R

Ha ha.. du e för gullig du ;)

Jag tror bara det var så enkelt som att luften gick ur mej ett tag när faran var över..
Blev lite mer praktiska funderingar. Hur bemöter man nu? Alla har en tendens att behandla henne som ett ltet barn men jag ser tydligt att hon "finns kvar" där inne..
Använder min teknik,
ironisk och driver lite med henne för att pusha igång. Vad som helst egentligen.
Hon har ju min humor..
Hon har fastnat i att räkna till fyra, om och om igen.. och då tänker jag fortsätta tjata 5 6 7 8..

Ja, så har ju såklart min egna lilla verklighet trillat tillbaka.
Inte roséen men ensamheten. Vill ha vår!!

Kram o sånt..

Ja dom där historierna dyker upp både nu och då när den ena parten sätter sig på tvären.
Men det går att pissa i motvind om man tar i utav bara f.n och om det ställer sig en advokat i vägen .kan tänkas att det blir lite mindre blåsig. Och om du tar till en egen advokat kanske det blir vind stilla.
En varning bara, om två oväder möts så kan det bli orkan. Fast orkaner drar förbi ganska fort, men lämnar spår.

Jag och mina paralleller men tål att tänkas på!

Jag håller på dig Dompa. Kan bara säga en sak JÄVLA SKIT är det inte det ena så är det det andra.

Ta en dag i vår solen och ladda batterierna. Förbered ett snack med Xet och hör efter vad hon har att vinna på detta! Om hon nu tror att hon kan vinna!
(Tvekade länge om jag skulle publicera detta ! Be mig ta bort det om jag gått på för hårt..)
//Paron//

Fast det är klart att hon reagerar, vore väldigt konstigt annars. Men har hon så stort inflytande egentligen, vet att rätten tar stor hänsyn till barns egna åsikter från 12-års ålder och uppåt och även när de är lite yngre så väger barnens åsikter högt. Hon bör ju bli nykter om hon vill ha barnen och är hon redo för det tro?, allvarligt så tror jag inte att du har så mycket att oroa dig för, men det är klart att drar hon in advokat så blir det nog förbud att flytta tills det är klart. Det tror jag men jag kan ha fel, dock har jag för mig att inget händer om man ändå flyttar, det är ju många som gör det utan den andras medgivande, barnen blir skrivna på adressen man flyttat till ändå. Har läst om många förtvivlade pappor som ej kan träffa barnen för att mamman flyttat med dem utan medgivande.

Råder dig att kolla upp själv med en advokat, bättre att förekomma än att förekommas, prata öppet med barnen om vad de vill.

Kram!

Så har hon talat...med hon menar jag inte Gud utan den ännu mer frånvarande J. Efter en vecka trillade polletten ner...Australien. Nej, dit ska inte hennes barn. Nu ska hon skaffa advokat och ta över vårdnaden. Jag vet inte...känns som ett tomt hot. Har svårt att se en advokat jobba gratis..men å andra sidan kan J vara väldigt vacker och lockande när hon vill. Klumpen i magen växer...jag vet att detta kan vara en slö hunds sista skall. Men det kan också vara allvar. Tror ju inte hon "får" ongar...men kanske kan hon utverka ngt slags reseförbud under tiden som saken utreds.

Jag förstår henne delvis...visst vill man vara nära sina barn. Jag är ingen fullkomlig skitstövel. Har erbjudit att betala för en liten lägenhet både här i F och eventuellt i Perth. Jag vill visst att hon och ongar kan ha daglig kontakt. Men hon tackar nej...vilket jag också förstår. Hon har det bra hemma i Gävle. Svågern/brorsan, fästmannen, vinvännerna och socialbidraget. Att flytta därifrån finns ej på kartan. Så vad göra? Flytta tillbaka till byhåla är inget alternativ. Skulle inte ta många dagar förrän jag satt med glaset i handen igen. Faktum är att jag skulle kunna ta mig ett glas just nu...men tre saker hindrar mig;
Barnen förtjänar bättre.
Villervalles kloka råd om att bara dricka när man är glad.
Jag vill inte att J och/eller alkohol styr mitt liv.

Har bara en riktig pissdag. Försöker ruska av mig och arbeta...men det är helt omöjligt. Som tur är så styr jag min arbetstid lite själv. Ungefär som Stigsdotter. Vad hette det? Förtroendetid? Känns som jag lika bra kan gå hem. Bolla lite med Rivis om hon är hemma. Känns redan lite bättre nu när jag skrivit av mig. Tänker på ongar...vad har hon skrivit till dem. Mobilnummren har hon inte fått...tror jag. Vi bytte efter ett familjeråd men men barn är barn så varför skulle de inte lämna ut nummren? Lär ju se det på dem ikväll. Ifall obehagliga samtal har ringts. Ska avsluta här och kila ut i solen...känns som lite vår idag. Februari liksom = ljusare tider. /R

...läser jag, ofta om och om igen, de är så mycket mer än det skrivna ordet. Återkommer till hur jag försökte beskriva dem i början av min vistelse här, att dina ord är omgivna av ett varmt, fluffigt hölje.

Tack, varma, kloka Mulletant

Ville bara säga att jag "ser" dig, och tackar för dina ord...
Love you!

/Berra

Efterlyser en kvinna. Lätt att känna igen...ser ut som kronprinsessan Victoria när hon var smal. När hon öppnar munnen så skrattar man. Gick förr på rosé...nu för tiden mest av jävlar anamma. Har ngn sett henne? Hittelönen blir det lite si-och-så med. Men jag utlovar evig tacksamhet till den som lyckas lura ut min E. /R

Tittar in och undrar? Hur är det med Kalla? Tycker du har gjort en sjuhelvetes resa. Nykter och singel...inte illa pinkat. Hoppas förkylning har gett upp. Kram/R

Jag skrattade...men visst är den för djävla sorglig. Minns hur jag i min ungdom (då jag var en riktig idiot, jobbar på den biten nu) fick sitta kattvakt åt mammas katt. Kisse älskade ostbågar. Slukade dem utan att känna efter. En kväll hade jag kompisar hemma. Vi satt och groggade. Kom på att doppa ostbågarna i sprit innan vi slängde dem till Kisse. Skitkul med Kisse full. Skäms som fan över detta minne...men vill dela det. Självransakan?

Ändå älskar jag detta rum...det får mig att tänka till...även om tankarna gör ont.

Nu för tiden är jag en myrornas man. Räddar dem på stranden när den stora vågen kommer.

Livet förändras och man/jag ser saker annorlunda. Men hela tiden finns den där...oron...kan jag skriva detta? Kommer jag nu att refereras till som djurplågaren? (Jag förstår att mt inte kan känna/tänka som jag, men jag blev skitledsen över att bli kallad vad jag blev. Skaka av tänker jag, se vem som har skrivit. Men tyvärr kan man aldrig ta tillbaka ord...de gräver ett eget bo. Tänk om det ligger sanning i orden?)

Det får bli som det blir. Poängen är att jag blev berörd av Balladen om den kaxiga myran. /R

gör jag mest för min egen skull... men också ifall någon som har det svårt nu läser... och enbart möter mig i mitt idag så goda liv. I så fall - det har varit tunga dagar, mycket smärta, svåra val... Det är inte lätt men det finns en väg framåt. Vi har makt över våra liv. Vi kan vara till så stor hjälp för varandra. / mt

Menade att din fru kanske har en större chans att komma undan med ngt dumt hon gör nu när hon sett dig halsa. Det dumma behöver inte vara alkoholrelaterat...bara att hon har en upp.

När det gäller mig och min ex...så kanske söp vi i smyg. Men ändå inte. Jag i soffan med mitt whiskyglas. Hon i köket med sitt vinglas. Jag tog för givet (hur tänkte jag där? Inte alls) att det liksom var "samma" glas hela kvällen. Att det inte fylldes på. Antar att hon tänkte samma om mitt glas. Så det blev en jävla chock när jag deklarerade att jag upfattade mig som alkis!

Kanske vi båda valde att inte se? Titta bort...

Jodu...visst är det konstigt att en "ursäkt" ska behövas. Jag gav ju upp...slutade mörka. Sa att jag var alkie. Men det blev inte bra. Folk drar sig undan. Så nu mörkar jag igen. Ny tjänsteresa i helgen/veckan efter. Denna gång har jag min son med. Alltså ett "legitimt" skäl till att skippa after-work-ölen.

Ha det skönt i skidspåret i helgen din sportdåre ;-)./R

tog jag med mig min räkneramsa och skrev

Idag den 1 februari (2012) 24+53+15+173+60+91 dagar.

Idag den 1 februari (2013) 24+53+15+173+60+179(- - -)276 dagar.

Jag tog med mig hjärtat ♥ som jag kopierat från vana och delat vidare

I början av mars 2011 skrev jag: Det är lite märkligt att skriva här för mig... men skönt. En plats där mina tankar blir kvar. 15 mars skrev Mie "... din man har kommit en liten liten liten bit i sin insikt. Först när han är beredd att ta emot hjälp kommer hans resa att ta fart med full kraft."

De orden brände då...

Berra - som häromdagen skrev att du läser allt... De här tankarna utbytte vi 17 mars 2011

Berra, jag är lat och kopierar ur din text "Den har nästlat sig in i nästan all social verksamhet, och är förknippad med nästan allt som är roligt...
Men för vissa aktiva och medberoende har den fått precis motsatt effekt, den gör en allt mer avsocialiserande, och är allt annat än rolig."
Kan inte sägas bättre! För övrigt är det ganska häftigt just med det anonyma och samtidigt så personliga, vilka "bilder" och föreställningar vi skapar om varandra. Intressant, tycker jag, mitt största intresse är människor. Och mest intresserad är jag av insidan... Allt gott / mt

och 18 mars Fredag kväll - allt väl, egentligen. Drabbades av en stark känsla av ensamhet och rädsla, känner hur jag skakar invärtes. Talar med maken om det, han är olycklig... Vill gråta, kan kanske gråta... Skriver för mig själv för att bevara mina upplevelser och erfarenheter / mt

22 mars Sökte upp AA:s sex deviser
har sett dem skymta förbi och tror de kan att vara till nytta även för mig.

Ta det lugnt; Gör det enkelt; En sak i sänder; Det viktigaste först; Lev och låt leva; Endast genom Guds försyn

Funderar över medberoende, det destruktiva, och kärleksfull omsorg. Var går gränsen? Inser att den finns - men visst är livet svårt och komplext. Måste sova på saken. / mt

25 april En blogg jag följer är Information och stöd för medberoende, det här läser jag rätt ofta:

Vi är maktlösa inför att missbrukaren väljer att dricka eller ta droger.

Vi har makt över vad vi väljer för våra egna liv.
Vi har makt över vilka val vi själva gör.
Vi har makt över vad vi lägger vår energi på.
Vi har makt över vad vi lägger vår tid på.
Vi har makt över vilka människor vi väljer att umgås med.
Vi har makt över vilka värderingar vi vill leva efter.
Vi har makt över... (fortsätt gärna listan, skriv i kommentarer!)

10 maj Jag har bara en riktning nu. Och den är nykter.

Antagligen efter champagnen vi fick som gåva och som jag inte vill att vi skulle "fira" med.

30 maj Tack kära medsystrar för respons. Kan inte med ord beskriva vad ni betyder för mig. Systerkramar / mt - till barbalala, Lelas, Lisamari. Mie, lillablå.... Fina ni!

9 juli Vaknar och känner mig så lugn efter de senaste dagarnas många, både korta och långa samtal och gårdagens uppgörelse. Gårdagen var förfärlig... Men nu, när Mm - ja vi båda, är nyktra blir även de förfärliga diskssiuonerna uthärdliga och konstruktiva. En enorm skillnad. (Och en kram från Mie.)

16 juli Innan jag glömmer - intressant att jag känner så stark gemenskap med flera av dem som kämpar på "andra sidan", Lisamari, victoria och vana bland andra. Det känns bra. / mt

21 juli Inser också varje dag hur viktigt det är för mig att fortsätta skriva här, hålla mig påmind om mitt medberoende. Jag tror att det är väldigt lätt att falla tillbaka i gamla mönster annars. Tack alla som skriver och delar med sig. Ni hjälper mig verkligen! / mt

Och i slutet av juli - middagen hos "tant släkting" - vi klarade oss igenom den utan alkohol:)!!!
I augusti delade jag av mitt liv med viktoria - som blivit så viktig för mig.

Slutar på sid 12 i min första tråd med Mies dikt till victoria - min fina vänner
Skrivit den här förut på forumet, känner att den passar dej Viktoria :

Du vet väl om att du har en eld inom dej,
som nu går på sparlåga,
du måste hitta din harmoni igen,
då kommer den att börja brinna med full kraft,
med långa ljusa & varma lågor.

Kram från Mie...

En lång tillbakablick med djupaste tacksamhet över allt jag fått dela och uppleva här.

Till jobbet - inte många vanliga arbetsdagar kvar nu (hoppas jag - tillägger min oroshjärna... som inte tror före jag ser)

Vägen framåt fortsätter. Just nu är jag lyckligare och mer tillfreds i livet än jag nånsin kunnat föreställa mig.
Tacksam!

För mina barn tog det nog ett drygt halvår innan tilliten var rätt stabil.
Det är frustrerande att det tar så lång tid att vinna tilliten men vi har ju gång på gång förbrukat den så det är nog sunt av barnen att de tar tid på sig att lita på oss. De vill ju inte bli besvikna igen. Det enda vi kan göra är att fortsätta vara nyktra och visa att vi går att lita på oavsett vad som händer.

Kan i alla fall berätta att det är fantastiskt när man till slut märker att tilliten finns där igen och då vill man för allt i världen inte sabba det en gång till.

Så ge inte upp, mätare behövs inte, var bara närvarande och nykter.

Kram på dig!

Gympadojjor det funkar som ursäkt, det vet jag. Men visst är det underligt att det skall behövas en godkänd ursäkt.
Det borde vara tvärt om.
Att frugan har ett upp, det är hon värd i så fall. Om du menar att hon skulle stå och klunkar eller liknande? Fattade jag rätt?
Tror inte hon klarar det hon skulle nog kräkas:)

Din fru och du! vist inte du eller hon att ni söp, söp ni i smyg för varandra?

Nu är det snart Helg och det ska bli 2 långa härliga skidpass..

//Paron//

Gympadojjor det funkar som ursäkt, det vet jag. Men visst är det underligt att det skall behövas en godkänd ursäkt.
Det borde vara tvärt om.
Att frugan har ett upp, det är hon värd i så fall. Om du menar att hon skulle stå och klunkar eller liknande? Fattade jag rätt?
Tror inte hon klarar det hon skulle nog kräkas:)

Din fru och du! vist inte du eller hon att ni söp, söp ni i smyg för varandra?

Nu är det snart Helg och det ska bli 2 långa härliga skidpass..

//Paron//

...med tiden kommer säkert tilliten.

Jag ville bara säga att min makes äldste son, drygt 20 år nu, har sett sin far i många olika faser i hela sitt liv.
Han har berättat saker ett barn definitivt inte skulle behöva uppleva enligt mig, men trots det så ser han så mycket upp till sin pappa.
Det är skönt att se, han vill känna tillit, och den kommer att komma om maken ger sig själv tid att läka.
Jag har sagt till mannen att han ska varaegoistisk ut ifingerspetsarna. Fokusera bara på sig själv och låta resten falla sig.
Viktigaste först!
liknelsen med den där syrgasmasken i flyg, först sig själv, sen hjälpa andra.
Din dotter kommer lita på dig, ge henne tid och var dig själv.
Lita på tiden!

Bra! Du vet var dina gränser går, du tar en dag i taget. Heja dig! :-)

/H.

.

...och klokt, miljöombyte är alltid till en fördel när kroppen och tanken har svårt byta bana.

Jag har ofta tagit till små saker för att bryta ett gräl eller allmänt dålig stämning. Räckt ta sig ut och köpa en korv och fokusera på om det ska vara med mos eller bara bröd! Banalt men kan ibland bryta isberg inuti ;)

Ha det så bra och njut!

Kram

Hej Sorgsen och tack för hälsning :-) Jag har bestämt mig för att ta en paus och åker utomlands
och vilar och solar ett tag. Tror det kan vara bra att byta miljö. Vi hörs när jag är tillbaka, var rädd om dig. Stor kram!

En mätare är ingen garranti.
Förtroendet kommer inte per automatik.
Det kommer du få jobba för, men vinsten blir så mycket bättre och ärligare oxå.
Utan mätare. Klar hon är misstänksam, men detta försvinner med tiden, om du är konsekvens vill säga.
För vad är det som gör att hon INTE tror du är nykter?
Om man som du är taggad och verkligen ÄR nykter så borde det inte bli problematiskt.

Men det kommer inte på en natt, och om du "sviker" och dricker fast du lovat att inte dricka så tar det ännu längre tid innan hon tror på dig.

Men din resa är fantastisk, du är fantastisk!
Jag gillar dig, din jargång och stil och tror på dig.
Utan mätare..........

På din fråga i min tråd så är det cool........
Har sjukt mycket runt omkring och bara är.......

Kramar/A