Senaste kommentarerna i forumet

Tack Ebba,
Skönt att höra att det finns "gamla vänner" kvar. Jaa, Jag ska kämpa med näbbar och klor. Jag är så in i helvete trött på alkoholens makt. Jag vet hur skönt livet kan vara när jag håller mig ifrån skiten. Tack för att ni finns.
Tjalle

Kommer ihåg dig Tjalle!

Detta är min andra runda mot alkoholen. Någongång kommer man till ett riktigt beslut och jag är beredd att gå i terapi, på AA-möten, hypnos, medicin och allt om detta inte funkar. Jag vill inte längre vara slav under A.

Tänkte när jag läste om du verkligen jobbat med de bakomliggande orsakerna, känslorna som får dig att dricka. Ta den hjälp du behöver för att klara det.

Lycka till!

Låter som en bra idé!

Häng i. Kompisen är inte en bra kompis.

Du är verkligen ingen "jordgubbe" (hahaha det ändrades från tjötgubbe till jordgubbe när jag skrev och det var så gulligt så det får stå kvar!)

"Det finns ingen logik i det jag gör" skriver du och jag tycker att du beskriver hur det är att vara styrd av alkohol väldigt bra i den meningen.

Det är sjukt och man är sjuk.
Håller du med?

Jag blir sjuk av alkohol.
Kanske kan du se på det som jag och många med mig brukar se på det: en jotdnötsallergiker blir sjuk av jordnötter, han undviker därför jordnötter.

Det är samma för oss, det jävliga är dock att alkohol som vi inte tål är beroendeframkallande och en riktigt listig, falsk och stark jävel :/

Underbart att du är tillbaka!
Det finns hopp, det går verkligen att bryta sig loss.

Ta en dag i taget.
En timme i taget eller en minut i taget.
Det är värt kampen.

Kram från en som har tagit den kampen med svett och tårar och idag mår bra på riktigt :)

Fina ni.

Forumet har blivit en ny glädjekälla för mig, även om mycket är sorgligt och ibland blir jag tung i hjärtat när jag läser hur en del har det. När jag tänker på A och vill ha medmänsklighet och stöd, går jag in här. :-)❤️

Lite fredagsug/tankar har även jag men jag vill verkligen inte hamna där igen. Jag vill fortsätta växa mig stark och hel. Känns som jag växer några hjärnceller och mm för varje dag som jag är nykter. Det är självrespekten som växer...

Det blir på ett sätt lättare att leva nykter med tiden, eftersom det blir en vana det med. Men det är det där tankarna som finns i våra skallar som säger att det är trevligt och gott, varför inte jag om andra dricker osv som är svårt att förändra.

Denna helg ska vara som den är, dvs utan alkohol. Kram på er!

Tack, Mick och Leverjag, för välkomnande.
Det var väldigt uppmuntrande att "höra" att det blir bättre med tiden.

Just nu är det fredag eftermiddag och jag är ensam hemma. Min första fredag utan alkohol på jag vet inte hur länge...

Det känns "sådär". Inte jättejobbigt - suget är hanterbart - men däremot LEDSAMT. Jag saknar min vanliga fredagspolare....
Kommer kanske hänga här lite i kväll. Och ska kolla om det finns något AA-möte i närheten.

Ja Zorro den kvinnan är guld värd, stor kram till er båda❤️ tänker inte ge mig ännu ? Vill ju verkligen ta komandot över mitt liv och inte bli den där alkisen som tappade allt ? Så vi tar tjuren vid hornen och rider ut helgen...

Tack för svaret. Jo jag vill ha kontroll över drickandet, fast när man väl börjar e de svårt o sluta ibland. Kände sug hela dagen igår, men drack inget och idag e suget tillbaka. Kanske för att jag vet jag ska dricka på Lördag.

Hej Krickelina. Ja, jag känner igen mig. Själv tror jag att mina förväntningar var för höga samt att jag inte riktigt var förberedd på att allt inte skulle gå som på räls!
13.e nyktra dagen idag och allt jag gömt under mattan i flera år verkar komma upp till ytan nu. Småproblem och bekymmer som jag tidigare gömt undan kommer fram och man har liksom ingen handlingsberedskap. Jag får helt enkelt acceptera att livet ÄR jobbigt ibland och helt enkelt ta en sak i taget.
Jobbigt? ja så in i.... och det har varit nära, nära att korka upp under dessa 2 veckor.
Jag intalar mig själv att det är rätt normalt att ha motiga dagar. jag är bara ovan vid att inte "medicinera" för minsta lilla!
/Z

Allt har flutit på så bra, men så idag när jag börjat adventspynta inför helgen, känns allt så motigt och meningslöst.
Känner mig trött och hängig.
Har jag för höga förväntningar att må bara bra nu när jag är nykter? Någon annan som upplevt något liknande efter några veckor??

Så vuxen man jag är så var jag tvungen att stänga dörren om mig på jobbet då ögonen blev fuktiga när jag läste ditt svar. Du är underbar min vän!
tack!

Zorro!

Jag blir alldeles lycklig och tårögd av att läsa ditt fina inlägg! Modigt, moget, ärligt och ödmjukt. Gud, vilken fart du har i din egen utveckling och vad fint för er båda att få samtala på riktigt. Det var nog den bästa gåvan till henne, att bekräfta hennes ensamhet och svårigheter under åren och att du förstår att det är svårt för henne att plötsligt lita på och glömma. Inte minst det om att stötta m beslutet blir så att ni separerar någon gång!

Jag vet inte vad jag ska säga...bara ler. Du är en fin man som tagit ett jättekliv och gjort dig av med en hel del av din maskering. Jag tror verkligen att du håller på att förändra ditt liv.

Tack för läsningen, min vän
❤️❤️❤️?⚓️?✨

Hej på er gamla och nya forumvänner. Det var sisådär ett drygt halvår sedan jag skrev här. Jag var nykter drygt två månader på sensommaren men sedan har det mest varit ett evigt drickande fram och tillbaka. Jag är Dr Jekyll and Mr Hyde personifierad. När jag inte dricker tränar jag,äter hälsosamt, sover mycket, ja allt som ska vara bra. Efter ett tag "skriker" huvudet/hjärnan på att jag måste få lugn och ro och då kommer jag in i skiten igen. Jag känner så väl igen allting som tex Lill-Per skrivit. Tycker att jag är en normalbegåvad person som hanterar vardagsproblemen OK men när det kommer till det egna välbefinnandet är det tvärstopp. Där finns ingen logik i det jag gör. Jag har så svårt att förstå att jag inte kan lösa mina problem på egen hand. Jag ska vara ärlig och säga att nu är det nära att jag ger upp. Jag hatar alkoholen och allt vad den gör med mig men jag klarar uppenbarligen inte att avstå. Jag inser att ni tycker jag är en riktig "tjötgubbe men jag vill i alla fall försöka igen.............
Tjalle

Pippi, jag har haft ett h... de sista dagarna. Tagit mig igenom det mycket tack vare underbara människor här! Det har varit så otroligt viktigt. jag hade suttit med en kasse pilsner nu om det inte alla ni funnits. Nu vill jag tillsammans med dig fira 2 veckor imorgon. Visst är det väl helt otroligt. Får 2 veckor sedan såg jag den tiden som näst intill ouppnåelig. När jag tittar tillbaka så har den gått fort. Så håll ut och fira med mig imorgon! 2 hela veckor! Jäklar va bra vi är!! :-)

ringde min dotter. Jag har inte kännt mig, så glad och tacksam på länge. Detta kan jag leva på hela helgen. Vi bestämde, att träffas nästa vecka. Min bästa medicin är AA. Det får jag inte glömma.

Hej Frasse12! Hur går det för dig?

Hej Leverjag
jag har ju varit så självupptagen i mina egna bekymmer sista dagarna så jag ville bara in hit och skriva en rad. Jag har läst allt du skrivit om problem i relationen och vet ju hur kämpigt det är. För mig är du ett under av styrka och jag önskar dig all lycka.Många kramar! /Z

Hur går det MrX? Jag har lärt m,ig lyssna på leverjag, så gör det du med! :-) Håll ut! Helgen tar slut och jag tycker att vi direkt bestämmer att vi tillsammans rider ut den!
/Z

Hej Alla
Nu inne på min 13.e nyktra dag. Det blir ett lite längre inlägg idag och för mig lite mer personligt. Hoppas ni orkar igenom det. Om inte har jag i alla fall fått skriva av mig lite!
De sista dagarna har varit riktigt jäv...a! Inte så mycket gällande alkoholsug, men relationsmässigt. Vem kunde tro att en ganska taskig relation skulle bli värre efter att man varit nykter i dryga veckan!
Jag har läst en del inlägg som gett mig mer än en tankeställare. En "medberoendes synvinkel på ny-nykterhet" av etanoldrift är en av dessa. Leverjag kom med flera mycket bra synpunkter i denna tråd.
Jag har aldrig varit elak eller fysisk på något sätt i min relation. Jag har aldrig varit dyngfull och aldrig legat och spytt på fyllan. Problemet i vår relation är framförallt att jag enbart haft fokus på alkohol. Aldrig på min sambo eller på saker som har behövt göras. Underhåll av huset är eftersatt och jag har väl under många år inte fått "tummen ur" till något annat än att dricka. Helst i fred, i lugn och ro ute i garaget eller i källaren. Jag har helt enkelt inte "funnits där" på flera år!
Efter ett antal nyktra dagar tillhör jag dem som kommit hem med en liten present och trott att NU blir allt bra!
Efter att ha läst det etanoldrift och Leverjag har skrivit inser jag att så ÄR det inte. snart 2 nyktra veckor för mig är för henne EN nykter helg som motsvarar några få sekunder.
Efter mycket gräl, skrik och slåendes i dörrar genom åren, lyckades jag med era erfarenheter och tips igår sätta mig med henne och faktiskt ha ett samtal som vi inte haft på väldigt, väldigt länge. Det blev en lång natt, men väl värt det.
Hon berättade saker som inte direkt handlade om mig, men som genom åren varit jobbiga för henne. Nu upptäcker jag att detta har jag hört så många gånger tidigare, men aldrig lyssnat! Har väl bara velat ta mig väck för att kunna öppna en ny burk. Nu lyssnade jag. Lyssnade på riktigt och inser, ja jäklar, klart att detta är något hon haft jobbigt med och kämpat med och jag har inte funnits där!
Jag inser att hon har svårt att lita på mig. Hon vet att jag försöker bli den person jag varit och som jag vet att jag åter kan bli, men nu kan jag inför henne faktiskt medge att jag mycket väl förstår att det är svårt för henne att lita på mig.
I ilska har hon sagt att hon vill lämna mig. Vill hon det på riktigt är det ok. Jag har tidigare tjatat och nog varit en jobbig jävel i mina försök att övertala att börja om och reparera. Inser nu att det kanske inte går. Beslutet är hennes och väljer hon att lämna mig så ska jag hjälpa henne och underlätta. Väljer hon att stanna då måste båda vilja och ha som mål att reparera till 100%.

det blev mer personligt än jag hade tänkt mig. Inte riktigt van vid det!

Helgen är uppbokad och jag kommer inte i närheten av några gröna skyltar så 2 veckor nykter närmar sig och kommer passeras! :-)

Kram på er alla därute! /Z

Jag vill inte heller gå upp ur den varma goa sängen. Sover numera som en stock, det är väl mörkret som gör att man inte vill gå upp. Jag är annars en utpräglad morgonmänniska men död på kvällen. Tittade på listan med punkter som gör oss lyckliga, min hund ger mig ett lugn inombords. Det där med att umgås med andra har jag varit usel på ett tag nu. Jag lider inte av det för jag trivs med mig själv oftast. Drar mig för bjudningar och det är ju As fel inte mitt. Ska lära mig det där med att umgås över en god middag utan A. Varje morgon när jag gått upp sitter jag i köket med en kopp kaffe och en cigg tyvärr och är tacksam för allt jag redan har, att jag kunde gå ur sängen att jag kunde tvätta mig att jag kan betala hyran, att jag har mat för dagen. Mår bättre av det listan kan göras hur lång som helst, inget materiellt gör mig lycklig egentligen för stunden kanske. En bakelse gör mig lycklig. I går bakade jag rulltårta gjorde bakelse av den med mycket vispgrädde och mandariner som en liten topping, gott, gott. I kväll blir det pizza och det ser jag fram emot, ha någonting att längta efter, en liten belöning en fredagkväll när jag inte lägger pengar på alkohol.
Ha en fin helg o vi kämpar på. Vad som än händer idag ska jag inte dricka A.
Kram Konstnären

jag fick tårar när jag läser dina ord som tröstar och peppar och inger hopp !

Hej och välkommen!
Du är långt ifrån ensam med detta problem. Min sambo ser inte heller att han problem. Har försökt tusen gånger att prata om det men insett att det är meningslöst. Sorgligt nog tror jag att den enda vägen till ett bra liv är att lämna honom.. Men det är inte det lättaste. Jag har gjort några försök men aldrig tagit steget fullt ut. Jobbar med mig själv för att bli så pass stark att jag klarar av att lämna honom..allt tar tid att bygga upp.
Tillit och förtroende mellan mig å sambon är borta för längesen, går inte att reparera efter allt som hänt. Jag hoppas du har stöd omkring dig och kan prata med någon. Helger är numera lika med kaos, panik, ångest mm

Vi medberoende är oxå sjuka, berövade på våra personligheter. Vi har sakta men säkert tappat bort oss själva i kampen med våra alkoholister...utan att ens märka det förrän vi är där vi är nu? håller med om att man skulle behöva någon som sitter i samma sits, fika och prata ur sig. Jag gick med i en grupp här i kommunen som skulle bearbeta medberoende...kursveckan var jättebra, men våra träffar efter kursen gled snabbt in på att handla enbart om missbrukaren och vård för denne mm. Kände att det inte gav mig något mer längre, tyvärr.
Jag är superstressad å fylld med fasa och ångest inför helgen. Förväntar mig det värsta, hoppas på det bästa!

Välkommen hit.

Ja, du har rätt att vara orolig och liknar alla de aktiva i liknande situation som du är i. Läs Etanoldrifts, Jessies, Trollis, Skrollan, Nyckeloigan mfl som diskuterar detta. Finns bra stöd för medberoende också.

Mitt råd, förbered dig för en separation. Det kommer inte att sluta bra. Det enda är om han skulle erkänna sitt alkoholmissbruk och vilja ta sig ur det. Då kanske har ni en chans om ni båda jobbar väldigt hårt.

Lycka till!

Bra att du börja skriva och läsa här. Även jag kämpar med en man som dricker för mycket. Fredag, lördag, ibland söndag. Och sedan kan det bli någon dag på veckan. Fast nu den här veckan har han varit nykter i 4 dagar. Känns som semester.
Jag mår mycket bättre sedan jag började läsa och skriva här. Känns som man lastar av sig. Just som du skriver att det känns i bröstet, det har försvunnit på mig sedan jag hittade hit.
En sak som jag har slutat med, när det gäller min man är att jag aldrig pratar eller diskuterar något med honom när han är full. Det är ingen idé att prata med en full man.
Fortsätt läs och skriv. Tror det kommer att hjälpa lite, sen kan man inte hjälpa en alkoholist, det måste han göra själv. Detta måste man påminna sig om hela tiden. Fast jag vet detta så får jag tänka på detta om och om igen. Man vill ju gärna fixa till sin alkoholist.