Senaste kommentarerna i forumet

Ingen har sagt att det är en rak autobahn vi går på?
Nä det är en krokig guppig stighelvete vi kryper på.
Inte nog med hur den ser ut med alla backar och krön. Nån djävel lät ju Stivie Wonder sätta upp skyltarna så man hittar rätt.

Men skam den som ger sig, du vet mitt nykterhetståg kom ju inte långt innan det spårade ur!
Tjena, vitt 2013..........
Om man säger såhär, välkommen in i klubben.
Du får tyvärr bara lite mer insikt.
Gaska upp dig nu!
Kramar/A

Du fick nu lära dig att det inte går att dricka ibland för dig, det är samma för mig. Det gjorde det lättare att lyckas för mig, det kanske blir lättare för dig nu också.

Ger dig en Styrkekram!

Till dina 4 månader, jättebra gjort!!. Vilken fantastisk text du har skrivit !!

Kram!

Efter 3 v, fulla av beslutsamhet och stenhård tro på att NU hade jag klarat det, så föll korthuset ihop. Var så enkelt, underbart och självklart under dessa veckor, så jag ville leva. En djup sorg, ett dåligt omdöme och en dålig karaktär har gjort att jag är tillbaks på nästan ruta ett.

Ännu har jag ej köpt flaskor och gömt i garderoben, men har druckit för mkt och för många ggr!!

Har tröttnat nu (igen)! Vill inte! Börjar om, och inser att jag troligen inte kan dricka någon gång ibland. Sätter igång ett sug jag ej kan stå emot. Tyvärr är det nig så för mig, allt eller inget. Jag tänker välja inget!

Kram

...lider med dig...kan känna igen allt!
Jag har förstått att min "alkoholist" har haft många bakldörrar öppna. Det gör ont, långt mer ont än orden och fyllorna.

Jag har mycket jag måste ta ställning till inför framtiden. Tilliten blir svår att bygga upp...kan inte tillägga "igen"...liksom du vet jag inte om allt varit byggt på en enda stor fet lögn. Det får tiden visa...

Jag ger detta en chans fram till sommaren, då tar jag ny ställning.
Mycket kan hända, eller lite, vill inte spekulera nu...

Många kramar

Hej igen!

Jag förstår precis hur du menar. Det där är alla (?) alkoholisters drömbild av drickandet.

En av definitionerna av vad det innebär att vara alkoholist är: Jag har försökt sluta (alternativt klara av att begränsa mitt drickande) men upptäckt att jag inte klarar av det.

Jag hoppas att du inte tycker att jag är för rak eller gåpåig, men: du behöver bestämma dig. Antingen dricker du okontrollerat, eller så dricker du inte alls.

Och vet du? Det går faktiskt alldeles utmärkt att ha ett fint liv som nykterist. Livet blir inte sämre av att avstå från alkoholen vid de där tillfällena som du beskriver.

Var rädd om dig, det är ditt liv och din kropp.
/H, tillfrisknande medberoende

svar - vet inte vad du skrivit före dagens inlägg, men jag tror du skulle ha hjälp av att dela erfarenheter på forumet "Förändra sitt drickande". Dina funderingar och din önskan att kunna dricka ibland är välbekant där. Lycka till! / mt

Egentligen är det inte viktigt. Men känner väl att jag inte vill sätta mig i ett fack som varken alkoholist eller nykterist. Vill egentligen bara kunna dricka kanske en gång i månaden för att jag vill det, utan att få superångest pga det. Eller utan att falla tillbaka till att dricka onsdag, torsdag, fredag, lördag.

Förstår du hur jag menar? :)

Tack för snabbt svar! :)

Hej Skumbananen! Bra att du skriver, det hjälper dig att sortera dina tankar. :-)

Får jag fråga dig: Varför är det viktigt för dig att kunna dricka "någon gång ibland"?

Var rädd om dig!
/H.

...känner jag är i gränslandet och vill verkligen inte lämna ut något eller någon.
Tänker på det du skrev i någons tråd, kanske din egen, om hur du övar varje dag.
Jag vistas i en miljö där det finns människor som lever på andras misstag. Mycket prat och alla tycker, det är intressant och utvecklande men ibland slinter ämnet av vägen och snacket blir, för mig, baktaleri. Det är något jag är allergisk emot och undviker så långt jag kan. Gränsen är hårfin!

Älskar min man och vill inte på några villkor lämna ut honom!

Kram och tack för din klokhet

I den bemärkelsen är du i samma sits o position som jag - skriver med mycket fokus på en annan person. En balansgång. Jag känner respekt för hur du hanterar det och hoppas att mannen din tar till sig, att det essentiella i 12-stegsbehandlingen når in denna gången. Önskar dig en fin dag! Kram / mt

...inte metoden och resultatet jag fick höra när jag var där ligger på 60%. Det betyder ju då, statistiskt, att 4 av de 10 missar budskapet. Stor skillnad från landstingens resultat. De har dock gjort personalnreduceringar där, liksom på alla andra ställen i samhället. Det är trist i en sån verksamhet.

Jag klagar definitivt inte och oron ligger mest hos mig.
Eftersom han varit där tidigare så kan jag bara hoppas att det är nu myntet trillar ner, ända ner i botten.
Jag vill bara tillägga att han tillhör dem som är seriösa och verkligen vill. Han har tagit sig dit av egen vilja både nu och tidigare och inte fallit tillbaka i missbruket förrän efter många år. Han vet skillnaden och strävar efter nykterheten.
Min oro ligger i att han lägger för mycket fokus på det som inte fungerar. Men, som jag sa till honom, det kan han bara ändra själv.

Detta blev kanske en aning för personligt men jag sänder iväg, kan alltid radera om jag ångrar mig. Vill inte känna att jag lämnar ut min makes innersta tankar....

det är fantastiskt bra. Härda ut, det blir lättare. Jag tror vi alla känt som du, man blir inte automatiskt lycklig utan det känns ologiskt tomt ibland. Man saknar skiten man vant sej vid. Helt sjukt känns det men jag tror man ändå måste ge sej lov att sörja. Man sörjer en svekfull vän kanske.
Jag är också avundsjuk på dom som var på konventet men även jag bor för knöligt till. Kanske en annan gång.
God fortsättning!

Fantastiskt vinterlandskap under en livgivande sol. Har precis ätit frukost och tänkte knattra ner några rader här i mitt sporadiskt besökta rum.
Vet inte riktigt hur jag mår och tror att det växlar väldeliga egentligen. En riktig bergochdalbana alltså. Kroppen signalerar förmodligen att den har varit försummad under lång tid och jag försöker få fason på den men foten fortfarande kass. Därmed är det omöjligt att springa och det gör mig närmast deprimerad. Är ofta riktigt låg och mkt lättretlig, för att i nästa stund växla till sentimentalitet. Fy fan. Hatar det. Det är förmodligen tålamod jag behöver i övermått, men det har aldrig varit en tävlingsgren för mig, så....
From the bright side: Är fortfarande uppe på vagnen och det känns hyfsat normalt, även om den lille färgglade hittat också min axel att sitta på emellanåt. Försöker vara tydlig med att det är JAG som bestämmer och ingen annan. Han brukar drypa av rätt fort, besviken och stukad, dock ej helt uppgiven som det har visat sig. Sörjer nog livet jag kände igen och som jag hittade i. Det här nya är utomordentligt härligt och spännande i långa stunder, för att i nästa sekund växla över till att bli surrealistiskt skrämmande, som en Kafkalik mardröm som jag inte vet vad jag ska göra i.
Men som min frus härdade gamla farmor brukade uttrycka det: Det är bara att fnatta på! Nån gång blir väl det här också begripligt. Eller blir det inte det. Men det är vad jag har, så...

Känner att jag oftast talar till mig själv genom mina texter. Får mig i o f s att fundera över vilken underlig krumelur människan är, iallafal upplever jag mig själv vara långt ifrån det plastiga, förutsägbara och uppvisningsivrande Facebookidealet. Jag är mycket fulare än så när man börjar gräva i skiten. Skrämmande och befriande på samma gång. Nån som känner som jag?

Nåväl, ny text:

BAKBUNDEN

Jag visste inte vilken väg jag skulle gå
Men jag tror att jag mådde som jag förtjänade att må
Och om du tänker dig en vilsen hund i regnet
så fattar du hur allting kändes då
-
Jag visste att jag inte hade nåt försvar
För att jag inte kunde hålla till på de broarna som bar
Och nu tror du jag ska yttra nån förklaring,
åt alla dem som jag har lämnat kvar?

Ref:
Jag tror varken på profeter eller ödet
Och jag tror Gud har vänt mig ryggen just idag - Ah ha haaa
För det kan väl inte finnas ännu en på denna jord
Som känner sig så bakbunden som jag?

Jag vet, min vän, att du tror att du var snäll
när du pratade med Johanna gång sent i förrgår kväll
Jag gissar att du nämnde nåt om frihet?
Och nåt om att locka ut mig ifrån min cell?

INSTRUM. BREAK

Du, jag vet att den kvinnan spår min domedag
Men hon har aldrig riktigt vetat vem som verkligen är jag
Och därför blir alltsammans jävligt komiskt;
Om två pajasar ska frälsa mig idag - Ha ha ha!

Ref: Jag tror varken på profeter eller ödet...

Bridge:
Och som jag önskar att Maria vore här
med sin villkorslösa kärlek och sin värmande hand
För utan överord och later
kan hon stå i bombens krater
och skriva försoningens ord i helvetets sand (Följt av ett helvetiskt ylande gitarrsolo!)

Ref: Jag tror varken på profeter eller ödet...

Bakbunden - Hey Yeah
Bakbunden - Wow oh oh oh
Bakbunden - Hey Yeah
Bakbunden - Wow oh oh oh
Bakbunden - Hey Yeah
Bakbunden - Wow oh oh oh

BAKBUNDEN!
BAKBUNDEN!

Ps. Hoppas ni som var där hade fantastiska stunder på konventet. Avundsjuk, men bor för långt ifrån för att fixa ihop alltihop. Kanske en annan gång?.. Hoppas!/NM

men det finns nog ingen djupare metafor bakom valet av nick. Jag kände mej inte som det sjunkna Atlantis om du tror det, fast tanken är inte så dum ha,ha! Men jag har i många år fascinerats av historien om Atlantis och vulkanutbrottet som ledde till en tsunami som troligen dränkte den minoiska kulturen både på Santorini och Kreta. Jag har läst mycket om det och längtat efter att besöka ön och för tio år sen gjorde vi det. Vi bodde nära Fira med utsikt över vulkanen och besökte även den. Vi såg hela ön under veckan, den är ju inte så stor. Det var väldigt spännande och intressant men min favoritö är det kanske inte heller. Jag ville besöka den och jag är glad över det men tror inte jag åker dit igen. Jag vill nog också hellre ha sandstränder. Så mitt nick kommer sej av att jag länge drömde mej dit, namnet har fastnat på nåt sätt. Jag ska fundera om det kanske ändå finns nåt undermedvetet bakom. I alla fall har jag nu funnit mitt sjunkna Atlantis och njuter av alla de skatter som jag dagligen hittar! Ha det så bra!

Tänkte på er igår men jag bor så att det blir ett helt projekt att ta mej till Stockholm så det fick passera. Jag är säker på att det var väldigt givande!

Var jättetrevligt och givande, vi blev tyvärr bara 5 st men det gick bra ändå. Så kul att få lite ansikten på de som skriver, kunna ha bra, givande samtal, hög igenkänningsfaktor och även kunna skratta tillsammans. 4 av oss gick ut och åt efteråt och fortsatte samtalen. Så härligt att träffa människor och samtala där alla är nyktra alkisar, blir helt annorlunda samtal än om man går ut och käkar med sina vänner.
Glad att jag gick på det, rekommenderar verkligen att du kommer om det dyker upp fler tillfällen.

Kram!

Tycker också att det var en härlig dag och kväll. Givande och bra samtal, skratt och eftertänksamhet, god mat, kände mig mycket glad och helt slut efter alla intryck när jag till slut var hemma. Så glad att jag fick träffa er som var där, Tack Magnus för att du ordnade det!.

Kram!

det kan inte ens den perfekta föräldern förhindra. Det betyder inte att du har misslyckats tycker jag. Det betyder att livet är så ibland och vi får försöka göra det bästa vi kan. Det tycker jag att du gör. Vi kan inte mer än försöka. Man kan inte alltid göra sina barn lyckliga tyvärr, hur gärna man än vill. Så småningom kommer olycklig kärlek in i bilden och det kan smärta så, när ens tonåring gråter över en flickvän som gjort slut och man absolut inget göra.

andra sidan är traditionerna väldigt starka inom Minnesotabehandlingen och även vidare sen i AA. Samma budskap har fungerat i snart 80 år och är numera väl dokumenterat resultatmässigt.
Har man inte intresse att förändra sitt liv så är det svårt att göra något åt det. Jag har sett folk blivit nedbrutna och återuppbyggda där men det sker ju med vissa förutsättningar om att det finns en möjlighet att göra så.

En vändning kan komma sent i behandlingen men det är utan tvekan så, tyvärr, att många åker dit för att göra någon annan nöjd.

Men du har ju fått en bra grund att stå på :-) En behandling som startade närapå lika långt tillbaka i tid som primärbehandlingen :-)

tacka och krama er igen ni som kom på konferensen och gjorde min dag (och kväll) !!

Jag hade väldigt stor behållningen av dagen !! Härligt när möten gör avtryck och lyfter mitt sinne !

Tack ♥♥♥

ditt maktmissbruk - men hon hon skulle ju vara totalberoende! Det förstår jag. Ni måste vara helt ekonomiskt ojämlika och det känner hon förstås av. Hoppas ni kan reda upp det så att det blir så bra som möjligt för barnen. Då är det i allmänhet annat folk än advokater som ska till men hur det ska låta sig göras är jag inte kvinna att tala om. Familjeterapi över länk? knappast... J har varit/känts så i periferin... engagemanget kom oväntat - så här i forumperspektiv. Men så klart hon älskar barnen... och säkert saknar. Fast jag förstår ändå inte helt skillnaden - inte skuttar de väl hem från F heller... och du skulle inte behöva skutta mellan Kina och Italien. Jag som levt inom begränsad radie har lite svårt att förstå det där.
Kram från syster o ha det fint med storkillen

slutar man aldrig att vara, tror jag. Inte inom mitt perspektiv. Inte barn heller... riktigt gamla människor frågar ofta efter mamma. Men det blir annorlunda, jag lovar. I olika steg, en del perioder behövs man för olika ändamål - långa perioder inte alls. Det är skönt när de klarar sig själva och skönt när man behövs inom det som känns rimligt. Viktigast: att barnbarnen har det bra. Skulle vara jävligt illa till mods om barnbarnen levde med supiga föräldrar ... bara så du vet Dompa vad som gäller:) Kram till er / mt

...till Frk Bitsk ord. Flyr jag? Inte genom alkohol men genom flytt. På sätt och vis Ja! Tålde ju inte det svenska klimatet. Men jag ser det inte riktigt som flykt....mer som överlevnadstragegi. Nu säger jag inte att Frk Bitsk har fel...bara att jag måste suga på karamellen. Har kanske inte sett J. Tyckt att jag har varit schysst som erbjudit henne bostad nära sina barn. Medans hon har sett det som maktmissbruk? Mkt att tänka på. Jag älskar dock denna sida...lär mig ngt varje dag. Dags att checka in...på planet...inte för alltid. Vi hörs/R

PS: vill verkligen höra om konventet. Kan Maria( ;-)) eller ngn annan vänlig själ uppdatera mig? DS

Det ligger nog i människans innersta väsen. Fick en gång svara på frågan; Om du bara fick välja en sak att äta i resten av ditt liv? Valde då ost, bröd...och vin. Jag som inte ens är en vinalkie...trodde jag.

Lite deppad över dina ord om stora barn...men tror jag fattar. Men när i helvete slutar att man vara förälder?

Kram sylfiden. Jag tycker du pinnar på bra på din stig! /R