Senaste kommentarerna i forumet

Jag har också tagit till vinet för att orka och ta paus, tyvärr växte behovet och känslan efter mer och mer. Förstår att det är tungt, kanske det går att få avlastning från kommunen eller vi a arbetet. Ta hand om dej

som att du blivit grundlurad.
Ta så stort steg tillbaka som du klarar och försök se situationen utifrån så gott du kan.

Det kan vara jättesvårt och framför allt vill man så gärna förstå och förlåta speciellt med en bakgrund du har.
Du kan ha stor hjälp av detta forum genom att titta runt och läsa.Ta till dig det som passar dig och fortsätt skriva av dig dina funderingar.Det kan vara bra om du kopierar in ovanstående text och skapar en egen ny tråd.Då blir det lättare att följa dig och ge kommentarer och svar.
Och sist men inte minst,välkommen hit!

Jag valde namnet Olga då det påminner om Vodka.... Är inte ryskt och gillar inte heller starksprit. Jag är en sådan " vin-tant ".. Har alkoholismen i släkten och insett att det sitter väl också i mina gener.. Shit... Jag vill gärna sluta " koppla av " med vinet, då jag fattar att det inte fungera..
Jag lever ensam med två barn,har ett jobb och bra boende... Flera misslyckade relationer bakom mig...

Mitt liv är kämpig: Har ensam vårdnad och släkten bor i ett annat land, tunt social nätverk.. Barnen är små och jag har långa dagar... Jag hämta,lämna,fixa mat... allt själv.. Året runt...
På kvällarna dricka jag rödvin och det känns som det bästa på hela dagen...

Jag känner att jag befinner mig på väldigt tunt is... :-(

En dag i taget och att även hålla ut tills systemet stänger är jättebra!
Plocka fram allt som är positivt med att inte dricka.
Och känslan av att må bra!
Skickar en styrkekram och jag kämpar på vid din sida, du är inte ensam.

Låter nog som det

Vinkärringen verkar krympa när hon inte får vin när det gått ett tag. Tänker att det är lite som att hon på samma vis växer till sig och hämtar kraft så fort hon blir lite "matad". Så det är nog som du säger bra att börja tänka så, inte dricka alls.
Ikväll har sambon köpt zingo till mig.
Så imorgon kommer det kännas bättre, igår var en patetisk och misslyckad dag. Dag 34 dök hon upp, kärringen.
Avskyr att vakna och kolla om jag gjort nåt dumt, skickat sms eller lagt upp nån fylleuppdatering på Facebook.
Som tur var så var det inget sådant men huvudvärk och kymighet i kroppen påminner mig om gårdagen.
Kram

Stort grattis till dej!

Är nu inne på fjärde dagen utan alkohol och har hjärt klappning och ont i bröstet och svettas och känner mej yr? Hänger det ihop är det det här som kallas abstinens?

Jag var ute en sund igår, ventilerade till 2 av våra gemensamma vänner, de verkar ha fått höra att mannen vart elak, o det var så skönt att de tog upp det, jag berättade kortfattat vad jag fått höra för skit av mannen, och de verkade fatta att jag vart ensam. Jag har ju skyddat det här från dem, o de är pga att mannen känner dem med.

Jag börjar prata om det, inge skitsnack, men sanningen måste fram... tycker inte han ska få komma undan med det, det ska inte vara nån hemlighet som jag måste hålla ifrån andra....
jag ska tala om om mannen frågar om det han kanske får höra nu att jag måste ventilera o det du gjort är npt du får ta ansvar över. Konsekvenserna kommer nu

De ska jag börja prova omedelbart! Får inhandla lite mint och frukt samt börja nyttja det där gym kortet, Bra att boka in tid för att reda ut min trassliga relation som är totalt upp och ner. Svårt att ta mej ur den då jag är osäker på om jag klarar mej själv. Usch vad mycket jag har rört till i mitt liv

Hej!
Jag är en kvinna i 50-års
åldern som är nygift och precis köpt ett hem med min man. Vi dejtade i 14 månader, dvs bodde ihop på helgerna, innan vi flyttade hit. Jag var antingen hos honom, de helger när han var tvungen att jobba, eller så var vi hemma hos mig. Under hela den här tiden drack min man högst 2 glas rödvin en av kvällarna, antingen lördag eller söndag kväll. Vi pratade mycket om relationer och bakgrunder.
Min bakgrund är relativt tung då nära på samtliga i min biologiska familj varit missbrukare av knark, alkohol eller kombinationen av de båda. Jag är fortfarande den enda i hela släkten på 3 generationer som inte alls rör något av dessa, just för att jag inte ville riskera att hamna i träsket med dem. Det har alltid funnits press på mig från andra att ta en drink, de vet ju alltid den perfekta drinken för mig. Men vänner inser att jag gjort ett aktivt val och stöttar mig i det. Jag är inte en som föraktar eller ser ner på folk som dricker alkohol men väljer att vara med de som har kontroll på sitt intag.
Min man vet allt om mig, jag har inga hemligheter. Vi har pratat mycket om alkohol och hur vi tänker kring detta. Lite med glimten i ögat frågade jag honom hur det kändes att dricka alkohol och om han någonsin blivit redlös osv. Så på en skala från 1 till 10 kom vi fram till att hans två glas vin var nog på en nivå 4 för honom. Redlös hade aldrig hänt honom men vi räknade detta som en tia. En sjua var hans personliga gräns då han resonerade att han fortfarande ville kunna stå och gå, samt ändå föra konversation.
I slutet av juli förra året flyttade vi in i vårt gemensamma hem. I augusti märkte jag att det blev mer alkohol i form av vin och öl och skalan var oftare 6 - 7 än 4. I september frågade jag honom om han kände att han hade kontroll över sitt drickande och sa att jag kände oro eftersom han drack mer än förr. Jag sa att jag frågade eftersom jag själv är nykterist och vet inte hur det känns att bli full. Det var en lugn konversation och han sa att han kände sig lite påhoppad men fattade att jag bara var orolig. Allt var ju nytt för oss.
En natt i oktober vaknade jag och märkte att min man inte kommit till sängs, så jag klev upp och hittade honom i sitt kontor, sovande i sin stol med datorn på. På bordet stod 5 tomma starköl och en oöppnad. Ja, ja, en rolig kväll för honom tänkte jag och gick och la mig. Ett par timmar senare hade han fortfarande inte kommit så jag kollade igen. Den här gången hade han druckit upp den sista ölen också. Nu började jag känna obehag men lät det hela vara. Några nätter senare letade jag efter honom igen. Där satt han igen men den här gången med en halvdrucken grogg framför sig. Spritlukten var mycket mer påtaglig dessutom.
I min förtvivlan blev jag helt panikslagen och kunde inte ens titta på honom dagen därpå. Han försökte prata med mig men jag gick undan. Först sent på natten hade jag bearbetat känslorna och skrev ett brev. Helt fel approach men jag ville vara klar och tydlig. Vi hamnade givetvis i gräl och jag tog på mig skulden. Jag hade ju klantat till det hela. Efter tre dagar fick jag honom att prata med mig. Nä, han skulle minsann avgöra själv hur mycket han drack. Efter ytterligare en dag då det var lugnt och han var nykter så kom han till mig och sa att han själv tänkt en del och kom fram till att han behövde kontrollera sitt drickande. Han lovade att jag inte skulle se honom i det skick jag reagerat på.
I november upprepades proceduren.
I december hade vi båda ledigt en del och då drack han lite oftare men mer på en 4 - 5 skala. Nyår skulle vi fira med goda vänner till mig, varav mannen där är alkoholist och dricker tills han slocknar. Min man visste om detta. Nyår blev en ren katastrof. De söp ihop, stora mängder sprit och öl. Båda var redlösa och vi fick plocka upp dem från golvet flera gånger. Man förstod inte ens vad de sa till slut. Men jag var fast besluten att inte klaga, det var ju nyår trots allt.
Nu är det januari och min man dricker både fredag och lördag kväll. Han stannar uppe efter jag lagt mig och lägger sig sent på natten. Jag somnar sällan om efter att han kommer till sängen och mår enormt dåligt av allt detta. Vi hade ett gräl igen men jag tog upp det från en annan vinkel, hans påtagliga humörsvängningar. Grälet varade i en vecka. Det har nu gått en vecka och vi pratar igen men jag har känslomässigt stängt av. Vi har inte rört varandra i sängen sedan en månad tillbaka.
Nu känner jag att jag vill ta upp allt detta, jag har bokfört hur mycket han druckit sedan jul, minus nyår, när och på vilka kvällar. Det är påtaglift för mig att han har ett problem, ett problem jag inte känner jag orkar vara kvar i. Men skulle en diskussion med honom resultera i att han skärper sig förväntar han att jag stannar. Men jag vet inte om jag litar på honom eftersom det ändå är ett resultat av mitt gnäll och inte en egen inre önskan från honom. Sviker jag honom om jag gör detta?
Tack för att du orkat lyssna.

Grattis till 3 dagar!

Det är naturligtvis väldigt olika för olika mänskor, men för många är det alkoholen som ger den där ångesten och oron. Det goda med det är att den försvinner av sig själv när du inte dricker. Det blir ofta bättre rätt fort i början, men processen fortsätter länge. Det tar flera månader bara för hjärnan att reparera de rent kemiska skador, som alkoholen förorsakat den. Sedan har också väldigt många alkoholister andra orsaker till ångesten. Då kan terapi eller mediciner behövas. Psykmediciner vill väl många undvika, men de är nog väldigt mycket bättre än att försöka självmedicinera med alkohol.

Att träna fysiskt dämpar ångesten för många. Inte äta mycket socker kan vara bra för en del. Yoga. Avslappningsövningar hittar du på nätet... Jag funderade själv mycket på avslappning de första månaderna, men började egentligen aldrig göra övningar på allvar. Synd, för nu är behovet redan så mycket mindre att det kan vara svårare att hitta motivation och det skulle nog kunna vara en bra vana att ha byggt upp.

Örtbitters (Fernet Branca osv) var en stor grej för mig, då de var så väldigt bra efter att man ätit för mycket. Så när jag slutade blev jag tvungen att hålla stenkoll på att inte äta för mycket till middagarna, annars gick det just som du beskriver, kunde inte sova för att jag ätit för mycket. Om du springer mycket till kylskåpet, eller äter mycket godis, så försök hitta sådant som inte gör dig för mätt eller har för mycket kalorier. Frukt, små mintpastiller, gärna sånt med mycket smak... Möjligheterna är många, själv tuggade jag alla kvällar på små bitar av chili under de första tiderna.

Lycka till!

Det där stärkte verkligen, tusen tack! Du har helt rätt i att det är märkligt att det i allmänhet är svårt att ta ett nej tack till alkohol -och det är väl också lite där rädslan ligger att någon ska truga och efter ju fler "det är klart du ska ha" blir det enklare att säga ja. Nej nu ska dag nummer fyra börja och det är jag glad över. Känner dock en konstant oro och svårt att sova sedan äter jag vrål mycket! Lite osäker på varför? Men helt klart har ångesten och oron koppling till sug i alla fall verkar det vara en anledning till att dricka för att ta bort dessa känslor. Hur dämpar man ångest och oro utan alkohol?

Skickar tillbaka lite av den energi som ditt svar gav mig :)

Det är lite så jag tänker. Att alkoholen har redan förstört så mycket av mitt liv, både min barndom med mamma, men nu också mitt egna vuxna liv pga min egen konsumtion. Jag vill inte att den ska styra mitt liv och nu när jag slutat så inser jag vilken plats den tagit i mitt liv. Den har fått bestämma, men inte nå mer! Det fina är ju att det aldrig är försent för oss att välja det rätta. Vi får peppa varandra här på forumet och göra de rätta vägvalen. Trevlig helg Runa! Ta hand om dig!

Kom just hem från en klassisk kväll som tidigare hade slutat i överkonsumtion. Fin middag ute på restaurang. Olika viner som flödar, avec hit och dit. Efter det hade jag fortsatt dricka och sluta i knallfylla när jag lyckats dra med någon (typ vemsomhelst) på krog/klubb. Ikväll blev det annorlunda! Drack en alkoholfri cider (gott!!) och kaffe. Efteråt körde jag bilen hem där umgänge följde där jag drack te (gott!!) och nu ligger jag i sängen spiknykter. Jag kommer vakna imorgon fri från gifter och fri från ångest efter en jättetrevlig kväll <3

Tack för sinnesron att acceptera det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Godnatt!

Så där är det för mig också! Håller uppe ett tag. Första gången går det jättebra, andra het okej och tredje eller fjärde gången är jag tillbaks på ruta ett. Pangfull med någorlunda brutalt utfall som går att jag mår skit. Sen brukar det fortsätta så. De där två första gångerna där man klara det bra och inte överkonsumerar är som borta med vinden.

Jag har börjat acceptera ett liv utan alkohol. Tanken skrämmer mig inte längre lika mycket som förut. Det finns hopp! Kram

Kan du göra något bara för dig i helgen? Ta en långpromenad, sätt dig på ett cafe, gå på bio, boka en massage? Börja hitta på saker utanför hemmet som gör dig gott.

Tack Anonymt för att du stöttar mig. Det finns mycket på den där checklistan som stämmer in på mig. Speciellt mycket stämmer, har svårt att sätta gränser, anpassar mig till andra, tar inte hand om mina egna behov, åsidosätter mina egna intressen för att vara mannen till lags, har svårt att ta mig ur destruktiva relationer och attraheras av personer med behov. värderar andras åsikter och känslor högre än mina egna och har ett behov av att kontrollera en annans persons missbruk.
Jag har haft samtal med en person som jobbar med anhöriga till missbrukare och hon säger också att jag är en typisk medberoende.
Att det ska vara så svårt att bryta detta mönster!
Nu har jag en blank helg framför mig vilket gör att jag bara längtar till måndag så jag får gå och jobba igen. Det är påfrestande att bara gå här hemma med mannen. Har inte så många vänner som inte är i förhållanden, så alla har sitt för det mesta på helgerna. Får hoppas att något händer som får tiden att gå lite fortare. Gillar vardagen bättre än helgerna nu för tiden, inte bra.

Tänk att man måste ha en bra ursäkt för att tacka nej till alkoholen. Varför kan människor inte bra acceptera ett NEJ TACK. Man blir ju liksom inte tvingad att äta socker om man säger att man har diabetes eller tänker på vikten. Helt sjukt. stå på dig och fall inte för det där tjatet men ett glas kan du väl ta i alla fall.... Säg bara att du inte är sugen, att dina slemhinnor i magen inte är ok och att du får mer ont om dricker vin. Stå på dig och kanon jobbat dom här dagarna. All credit till dig.

Ja du har rätt måste tänka igenom situationen och förbereda mitt svar, nu är ju trots allt dag tre till ända och jag vill inte släppa detta nu

Grattis!

Äntligen fredag! Känns så skönt. Främst för att jag får en chans att sova lite fler timmar.
Har haft det tungt ett tag. Min man är så förbaskat tjuskallig och kör sitt race när han får något i skallen. Och pratar inte om varför eller frågar hur jag tänker utan kär bara på. Kvar står jag med självförtroendet kört i botten och undrar om allt är över nu... För honom däremot så är det ingen stor grej och förstår inte varför jag plötsligt blir tyst och ledsen. Och jag orkar inte ens försöka prata om det. Efter 23 år tillsammans så vet jag att det inte är någon ide.
Så vad händer då. Jo, jag går i botten med alla kroppsliga symtom som ont i magen, illamående och huvudvärk. Utåt blir jag tyst och undviker folk. Efter ett tag så orkar jag inte längre utan tar på ett glatt ansikte och och försöker prata med Mannen om allt och inget medan ångesten river i mitt inre. Men så sakta så tinar även han upp igen och plötsligt så är allt bra igen. Och jag börjar långsamt må lite bättre och kan slappna av. Allt är kanse inte slut ändå. Men kvar finns ändå den där förändringen som var inledningen till hela processen. Och egentligen så är jag ledsen över den. Och kan inget göra. Men jag har gjort mitt val. Accepterar och går vidare. Förbaskade karl!
Och nog längtade jag, när det var som värst, efter en flaska whisky, deicka tills jag slocknade för att döva smärtan. Men vad hade blivit bättre av det? Absolut ingenting! Efteråt så hadengesten bara varit ändå värre.
Men nu är det som sagt bättre igen och det är fredag. Dessutom så sjöng talgoxen inrensivt i morse vilket är ett säkert vårtecken! Bara det gör livet lite mer värt att leva :)
Ha de gott alla!

Tack för ditt svar Nora

ja det är väldigt svårt att låta det rinna av mig, det ända som hjälper är att snabbt lägga på luren, förut gjorde jag inte det.
jag har sagt att vill du förändra dig så gör det inte i hopp om att det ska bli nåt mellan oss utan gör det för dig själv. Ingen vet hur det ser ut framöver, men ja vet bara hur du beter dig, och ljuger om o om igen. Det är mina erfarenheter av dig.

jag har pratat med andra, och dom säger att även om mannen börjar med antabus samtal mm så kommer även det vara svårt om jag ska vara kvar vid han, det kommer inefatta misstankar, rädsla att de inte ska hålla, rädd om han ska iväg med vänner.... allt kommer vara ett arbete som jag inte orkar vara med på längre, OCH det är inte ens säkert han ens börjar ta hjälp...
som sagt tar jag chansen att gå, att börja om på nytt med mig. Jag tycker inte en man sla få chanser om o om igen, gränserna suddas ut hela tiden. Och snart blir jag ensam pga att jag gått tillbaka till han då mina vänner försökt fått mig inse, ingen tar en på allvar längre

bra sammanfattat. Jag är precis i samma belägenhet. Nu ska vi befria oss känner jag, det är hög tid och vi är värda ett bättre liv än att vara slav under drickandet.

Stå på dig, prova att inte ta åt dig det han säger när han har druckit, vet att det är svårt. Låt hans ord vara som vatten på en gås, det rinner bara av, det är hans sjukdom som pratar. Du har varit modig och stått upp för dig själv med att lämna honom när han sviker dig med att lova att ändra sig och sedan börjar dricka igen. Nu kan du bara jobba för att få ett bättre liv för dig själv, väldigt bra att du sätter gränser för honom. Det är möjligt att du måste kapa alla band till honom för att du ska få det bra. Kräv att han får uppföra sig om han vill ha kontakt, uppför han sig illa igen mot dig så kapa kontakten med honom. Du är på riktig väg, och detta är kanske det som måste till för att han vill ändra sig.