Senaste kommentarerna i forumet

Tänker på det där med att berätta för frun... Jag berättade ju. Till min min besvikelse (och chock) visade det ju sig att hon tankade minst lika mycket. Budskapet blev minst sagt välkommet; Nu tänker jag sluta supa! Hur ska en annan alkie agera/reagera på det? Vad hade jag tänkt mig?. Så jag förstår mer än väl de som "mörkar". Ibland möts man ej av applåder. Med det menar jag inte att din fru är alkie Paron. Men kanske känner hon att det är bekvämt att du är det? Att hitta dig halsandes i förrådet? Vad har du att sätta emot ifall hon ngn gång går över gränsen? En tanke bara...kan vara helfel.

Och dessa jävla tjänsteresor...förstår precis vad du menar. Varje gång man lägger ner penna eller laptop så finns där bara ett alternativ. Nu ska vi supa liksom. För det gör riktiga män! Själv har jag sagt ifrån...och fått min "kuf"stämpel. Det är en svår balansgång. Nu är jag så bra (ja, jag vågar säga det) på mitt jobb så att folk tvingas att köpa kuferiet. Men man blir lite ensam. Gympaskorna tror jag blir en bra ursäkt. Att träna liksom...det fattar folk. Min ursäkt var för konstig; Jag vill inte dricka då jag är alkie och helldre läser en bok? Inget bra gensvar...bara asgarv.

Mitt råd blir dock; Ta med gympadojjor, "skyll" på ngt event du ska delta i och skit i bondadet! /R

Ja det är nog som du säger Berra jag vill ha en flyktväg och det känns både bra och dåligt att ha Bakdörren öppen .
Jag jobbar på det och det kommer säkert ett läge då det passar att ta ett snack.
Ska bara ladda mentalt.
Frugan är väldigt mottligt i sitt drickande själv så gliringar från henne slipper jag för det mesta. Där emot får jag gliringar när jag dricker (Fullt förståligt). Vad ska jag sitta där i soffan och vara dragen för varenda ledig helg och semester mm.
Värsta faran är i mitt jobb där det är mycket konferenser och kurser på annan ort med övernattningar där det alltid och då menar jag alltid ska Drickas så fort vi lägger ned locket på datorn eller släpper pennan för dagen. Det är då det kommer frågor om man smiter undan.
Jag har själv hört hur det snackas när någon kanske som jag inte vill dricka eller har annat för sig går till sitt rum och inte kommer ut för en till frukost dagen där på.

Som det känns nu så kommer jag inte att bry mig, jag får ta med jumpa dojorna i stället….

//Paron//

...tipset Adde.

Dagarna är lugna och utan oväntade vändningar nu, skönt!

som hastigast om Marie som har jobbat som familjeterapeut på Gården (och gör så ibland även nu) och hennes nyhetsbrev och hemsida :-))
http://www.klarblacoaching.se/ledarskap/forvantan-forvaxlad-med-lofte-b…

Den här låten kommer jag ihåg att vi sjöng i skolan på musiklektionen. Som 7-åring så tyckte jag att den var rolig. Idag lite sorglig. Och lite rolig.

Balladen om den kaxiga myran

Jag uppstämma vill min lyra,
Fast det blott är en gitarr,
Och berätta om en myra
Som gick ut att leta barr.
Han gick ut I morgondiset
Sen han druckit sin choklad,
Och försvann I lingonriset
Både mätt och nöjd och glad,
Både mätt och nöjd och glad.

Det var långan väg att vandra,
Det var långt till närmsta tall.
Han kom bort ifrån dom andra,
Men var glad I alla fall.
Femti meter ifrån stacken,
Just när solnedgången kom,
Hitta han ett barr på backen
Som han tyckte mycket om,
Som han tyckte mycket om.

För att lyfta fick han stånka,
Han fick spänna varje lem.
Men så började han kånka
På det fina barret hem.
När han gått I fyra timmar
Kom han till en ölbutelj.
Han såg allting som I dimma,
Börstet hävdes som en bälj,
Bröstet hävdes som en bälj.

Den låg kvar sen förra lördan.
"Jag ska släcka törsten min",
Tänkte han, och lade bördan
Utanför och klättra in.
Han drack upp den sista droppen
Som fanns kvar I den butelj.
Sedan slog han sig för kroppen
Och skrek ut "Jag är en älg!",
Och skrek ut "Jag är en älg!".

"Ej ett barr jag drar till tjället,
Nej nu ska jag ta mig fan,
Lämna skogen och istället
Vända upp och ner på stan!"
Men han kom aldrig till staden,
Något spärrade hans stig.
En koloss där låg bland bladen,
Och vår myra hejdar sig,
Och vår myra hejdar sig.

Den var hiskelig att skåda,
Den var stor och den var grå.
Och vår myra skrek "Anåda
Om du hindrar mig att gå!"
Han for ilsken på kolossen
Som låg utsträckt I hans väg,
Men vår myra kom ej loss sen,
Han satt fast som I en deg,
Han satt fast som I en deg.

Sorgligt slutar denna sången,
Myran stretade och drog.
Men kolossen höll 'en fången
Tills han svalt ihjäl och dog.
Undvik alkoholets yra,
Du blir stursk, men kroppen loj.
Och om du är född till myra
Brottas aldrig med ett Toy,
Brottas aldrig med ett Toy.

- tror vi möttes i dörren. Jag vänder om och frågar om du vill ha lite massage - skuldror, nacke och lite lätt på tinningarna. Jag mår bra av att "ta" på människor... flyger så lätt iväg i tankarna annars:) / mt

på Mitt nya år idag. När jag skapade den här tråden för ett år sen var livet bättre än jag hade kunnat föreställa mig... Idag är det långt mycket bättre än då. Jag visste inte då att vi stod inför en vår med några jobbiga perioder och ett återfall vid Valborg. Det återfallet ser jag idag som gudasänt... det avslöjade och öppnade upp och det var vägen till den genuina vändningen. Vad jag vet har mannen inte druckit en droppe sen första maj - själv daterar han sin nykterhet första juli.

Senast idag har han talat om hur mycket AA betyder. Jag ser att han fejsat grejer han tidigare flytt trots att han både sett och insett att det är sånt han borde möta... och se i vitögat. Hans demoner... När du möter demonen - vik inte undan med blicken... Tack viktoria.

Vi kommer inte till träffen - efter att ha vacklat lite hit och dit. Ett barnbarns fördelsedagskalas blev det slutligt avgörande. Kanske det kan bli något konvent i framtiden - det finns vänner härifrån som jag gärna vill träffa.

För några dagar sen tänkte jag att här möter jag människor enbart som den person jag är, utan ställning och titel, utan "ansikte-kropp-och-kläder" - alla yttre attribut är icke-närvarande och skymmer därmed inte. Kommer att tänka på Ylva Eggehorns bön Nåden bär mig - som Toni Holgersson sjunger så fantastiskt berörande

Som bonden tar ett fång av markens gröda
och lyfter den i tacksamhet mot Gud
så bär jag fram min vardagstyngd och möda
och låter den stå naken inför Gud.
Min tro bär inga dyrbara juveler.
Jag kommer utan smycken till ditt hus.
Mitt liv är bara längtan, bara hud:
så kläd mig med din nåd. Du är min Gud.

Så mycket Gud, psalmer och böner jag har delat här... mer än kanske nån annanstans. Går sällan i kyrkan men läser mycket av de kloka prästerna och poeterna...

Några människor som blivit viktiga för mig här har jag numera kontakt med som den person jag är. Också det relationer utan sedvanliga yttre förtecken. Härligt - Hoppfullt - Löftesrikt. Och allt det har jag fått genom forumet.

Igår talade mannen om en inre bild eller text som ska belysa skillnaden:

Att vara alkoholist... och om inte så vad då... Vi hängav oss åt att leka med orden en stund.

Inom mig funderade jag: Att vara medberoende... och om inte så... Så vad då? Det är inte alls så klart för mig. Jag vet inte så bra hur mitt medberoende sett ut och inte hur "inte". Det händer att jag ibland blir medveten om det jag inte tänker på, oroar mig för, lägger mig i... Inte nu längre. Kanske där ligger något av "inte medberoende"...

Det blir ingen ny tråd i morgon. Mitt nya år får leva vidare och så finns ju Filosofiska rummet där jag trivs så bra. Det känns alldeles möjligt att jag kommer att sitta där och se kastanjen slå ut i vårljuset.

Mitt nya år börjar i mars - mitt alldeles eget halvår av mer egen tid än jag ägt i mitt vuxna liv. Jag ser fram emot det - och under tiden lever jag en dag i taget... försöker göra det enkelt och det viktigaste först.

Allt gott till den som läser, lev väl och ta vara på dagen / mt

...alltså värken i det! Passar nog bra med lite te då och jag sätter mig ned här framför en öppen dörr så att det kan komma in frisk luft. Det kvittrar lite i träden utanför, jag tror att fåglarna börjar planera våren...!

Jag vet varför du inte berättar det för frugan!

Det gjorde inte jag heller till en början, vet inte varför men tror att jag ville testa mig själv först och ha en bakdörr öppen.
Och det blir jobbigt att skämmas två gånger...

Men till sist blir det så uppenbart att du inte har någon återvändo.
Och då är det bara göra det klart för frugan, det här är jävligt jobbigt ändå utan några gliringar från hemmet!
Så be henne hajja allvaret och inte skoja bort det, gör någon narr av dig och dina trevande försök,
Det kan döda vilken förhoppning som helst...

Stålsättningen inbegriper även de närmaste, ha tålamod och förståelse...
Puffa eller knip...

Berra

Frugan tycker att jag är duktig och blir stolt när jag spottar i glaset, men vi pratar sällan om det.
Frugan vet inte om att jag själv har tagit detta steget men hon kanske förstår att jag brottas med det, för en fait är det, jag tycker själv att jag har blivit ned brottad tillräckligt många gånger nu så att det är dags att vinna en match.
Men som sagt frugan och jag snackar inte om det kanske det kommer en dag då jag känner mig modig nog att prata om mina problem ( förhoppningsvis gamla problem).
FEG ja det kan så vara. Jag vill inte väcka den björn som kanske sover, troligt vis halv sover.
Förmodligen skäms hon mer en jag.

Petar i näsan det händer att jag kommer på mig själv då jag inte borde ha göra det.

Jag gör som Dompa och Berra en timme en dag i taget.

jag har tänkt mig att du satt i kassan i Taxfree... så fel man kan ha:) / mt

Glad blir jag - och varm i hjärtat när det ramlar in människor o katter...

Filosofiska rummet är en trivsam plats, en fristad. Jag har inte märkt av några attacker på forumet - är mindre aktiv och har ett lägre energiflöde till forumet just nu. Eller energiflöde? ... nej, ett utbyte är det. Mer och mindre intensivt, högre/lägre grad av intensitet. Periodvis har jag nästan fysiskt känt laddningen och energiströmmarna... som den sommaren vi spelade Lisa Ekdahl och Barbro Hörberg...

Idag är sista dagen på "Mitt nya år" - ska gå dit och skriva nånting fast jag vet ännu inte vad.
Fint att det här rummet finns som en samlingsplats och en plats för möten. Det känns som att det är här jag ska sitta och se kastanjen spricka ut i löv och ljus också denna vår. Vi får se.

Kokar tevatten och lägger fram en fin bit ingefära, ekologisk citron och honung... det är förkylningstider:) / mt

Tack Mulletant för dina bloggtips. Jag har läst lite av Carinas blogg och har haft nytta av självhjälpsmanualerna. Fortsätter också att gå på ALanon så ofta jag kan.

Just nu har jag en bra magkänsla. Vi är så nära varann (vilket i o försig gör mig extra sårbar). Han vill inte att jag ska behöva belasta mig med hans problem och han försöker vara ärlig inför mig. Vi tar en dag i taget. Vet bara att jag aldrig kommer att acceptera om han säger nej till behandlingshem.

Kramar
Miss K

Fanns ju inte på "min" tid. Dessutom jobbade jag som matros. Däremot minns jag en resa med "fri dryck". Inget vackert minne. Vi skulle över till svärföräldrar i Finland. Jag bearbetade buffén ungefär som din kompis. Minne två; Min dåvarande fu står och skakar mig. (Vi ska av nu) Ligger i en soffa i allmänna utrymmen...minns inte varför...minns inte hur. På den tiden insåg jag inte att även min fru var alkis utan tyckte bara att hon var en rar människa som hade tagit med sig en Lonkero ( gin och citron i burk) åt mig. Sen körde jag bil...med alla barn i...nykter tyckte jag. Kommer inte att ske igen. /R

Här är det gott att vara. Lusekatten nickar ett medgivande. Nej...jag tror inte att rummet har spelat ut sin roll. Kanske kommer det i framtiden "bebos" av andra själar...med andra behov. Men jag tror att behovet kommer att kvarstå. Bra av Frk Bitsk att öppna det. Nu är vi bara...nyvaken. Jobba-hemma-dag idag. Ett privilegium eller ett skämt...man ser det som man vill. Klart är att när ongar dragit till skola så dröp jag och min katt i säng igen. Vardagslyx :-).

Tar in min finsnäcka. Plockad i Asien. Tänker att mullegubben kan nog göra ngt av detta. Eller så kan den bara få vara på ljusfatet. Frukostkaffe...jag älskar det. Tycker "synd" om thedrickarna...samtidigt som jag fattar att de tycker synd om mig. Läste en artikel om att alkies var oerhört förtjusta i kaffe. Konstigt tänkte jag. Läste en annan artikel om att Finland är det land där man dricker mest kaffe per person. Börjar ana sammanhang... ( Nej finnar, gå inte i taket, dels är ni mitt favvofolk och dels spånar jag bara, ingen anledning till att hätskna till).

Jag ser min egen parantes...och inser att Forum har blivit ngt helt annat än för ett år sedan. Då läste vi ett inlägg som vi ogillade...och gick vidare. Nu läser vi samma sak och attackerar. Gillar inte utvecklingen...trots att jag i andra fall brinner för utveckling och förändring. Jag har blivit rädd för att skriva...i bakhuvudet/reptilhjärnan finns hela tiden vetskapen om att mina ord kan omvändas och kastas rakt tillbaka på mig...

Överkänslig? Yep! Som alkie är man ju ofta det. Men jag tycker att Filosofiska rummet ska stå kvar. Önskar även mer sångtexter och refereneser/poem från de som har koll på sånt. Uppskattar det!

Luffsar ut igen... /R

Ler när jag läser...inte för att det är direkt kul. Men för att jag känner igen. Några minuters välbehag och sen 10-15 timmars kamp att att bli ok igen. Verkar inte värt priset när man ser det på pränt. Även jag har skjutsat ongar till olika event under bakfylla. Stått och tittat. LIDIGT under tittandet...för jag ville ju bara hem till en återställare. Däremot har jag varit naiv och aldrig fattat att det är just där polisen plockar oss...bakfyllekörare. Har väl haft otur...för tänk om ngn hade plockat mig för fem år sedan. Då kanske jag hade varit längre ut på resan?

Men inte längre...inte vi. Berra, Paron och Dompa. Vi kan blåsa. Så tänker jag i min nya nykterhet...jag kommer aldrig mer att köra bakis-och-skakis! Mina ongar förtjänar bättre. Jag skriver inte att jag aldrig kommer att dricka mer...för jag är inte där än. Men jag gör som Berra...prövar...ändrar...funderar.

Nyfiken på vad din fru tycker om ett nyktert Paron. Svara bara om du vill? Min stora svaghet är att inte bara alkohol utan även att peta in näsan överallt ;-). /R

...hej, läste just din tråd.
Hur har du/ni det?

Just så har det varit många gånger!
Kan inte fatta att jag (Vi) Utsätter oss för detta.
Nu till helgen har jag anmält mig frivilligt till både natt körning och idrottsevenemang i dagarna 3 så det finns inget utrymme för att gå på alkoholen.
Det är ju som du sa i din tråd och jag har nämnt det själv vid något tillfälle, det är bara några minuters välbehag och sen 10-15 timmars lidande och kämpande för att komma i ordning.
Slav och dum är rätta orden.

Nu gäller det att vara på sin vakt och säga stopp när förädarhjärnan försöker att övertala.

//Paron//

Känner igen svamlet från Fem myror är fler... ;-)så genialt sätt att lära sig skillnad på här och där!

Jag läser allt i alla trådar, och vem har inte suttit kallsvettig en lördagsmorgon utanför en gymnastiksal med tidiga träningspass för barnen och vetat att det är just där polisen står och plockar bakfyllekörare...

Bara den känslan är oerhört befriande, och att veta att man gör fel och ändå göra det,
Det är något sjukt i ens beteende, och är man inte slav under alkoholen då, vad är man då?
Dum i huvudet?

/Berra

Tar med mig morgonkaffet och lägger på ny ved på glöden..
Kissen tar en snabbtur och är straxt inne i värmen igen.
Jag tror på tankens kraft. Det är så mycket i detta univerum som vi inte riktigt fått grepp om än.
Hela tiden dyker det upp nya rön om nya partiklar, vars betydelse vi inte känner till.

När någon ska beskriva dem, tar man till utrycket "strålning", men få kan beskriva vad som egentligen händer.
Hur vissa partiklar förändrar sitt mönster när vi iakttar dem. För mig, är det ett litet "bevis" på att allt levande på något sätt hör ihop, att vi är sammanlänkade (och därför borde vara snällare och positivare mot varandra)
Allt gott till er alla. Gud (vilken av dem ni än väljer) vare med er, för själv har jag inte tid ;-D

Lars Andersson...kollar in! /R

Jag läser ungefär som Fan läser bibeln. Ser det jag vill vill...ingen tumör. Med noll sjukvårdsutbildning blir jag ju glad! Samtidigt som jag jag tar till mig att huvudvärken kvarstår och likaså problemet. Lycka till hos "nya" läkaren idag! Ingen tumör :-). Kramar /R

Har skapat ett FB konto och gjort en vänförfrågan som Lars Andersson, vilket är ett alias.

Vi hörs där.

VV

blir man väl en riktig "medberoende" och det ska man ändå försöka komma ifrån, eller?