Senaste kommentarerna i forumet

Bara du själv kan avgöra om du hör hit. Välkommen är du i alla fall! Läs runt i trådarna här och se om det finns något du känner igen dig i, det brukar kännas skönt att veta att man inte är ensam om sina tankar! Att avstå från annat roligt för att istället dricka vin? Ja frågar du mig så är det en varningssignal att fundera lite över...

Jag har funderat massvis på AA och gör det nog bitvis fortfarande. Anledningen till att jag aldrig tagit steget? Tja feghet som för så många andra. Men jag tror faktiskt att om man någon gång överväger att gå dit. Då SKA man göra det. Bara tanken på att man borde gå till ett AA-möte är skäl nog. Som jag förstått är alla välkomna så länge man delar önskan om ett liv utan alkohol. Jag kan tänka mig att testa att gå dit längre fram. Jag tror att det kan vara en fantastisk plats och trygghet. Har inte tänkt på det på länge men nu sådde du ett litet frö Flasklila. Har du varit på något möte?

Så otroligt häftigt att den här sidan ändå funnits så länge. Hur många söndags eftermiddagar har man inte hamnat här efter att ha googlat "alkoholproblem" eller liknande efter en partykväll som gått åt fanders. Visar på hur viktig den är. Säkert för så otroligt många fler än de tappra som skriver här.

Jag blir nyfiken. Om det inte var gott eller du mådde bra av det ska du verkligen dricka. Fast du har nog svaret lät det som...... :) Jag tycker muränan skrev så bra. Man måste ju inte vara alkoholist för att låta bli alkohol. Jag har en kompis som medvetet valt bort alkoholen för att hon vill det. Hon kan dricka men vill inte. Henne tänker jag på ofta. Oj detta blev kanske lite larvig du får ursäkta. Nu ska jag se film o äta glass.
ha en skön kväll//mod60

Tack mod60

Jag har varit nykter 31 dagar nu och tycket att trycket över bröstat som du skriver om, har gått över helt. Håll ut du kommer att må bättre.
Jag tänkte/tänker hela tiden " en dag i taget". Ibland en timme i taget.
Jag läste i en tråd tips på att det är bra att ha annat gott att dricka hemma, utan alkohol så klart. Så jag har hela tiden cola zero eller sprite light hemma. Struntar lite i vikten just nu utan fokuserar på att hålla mig nykter.
Försök att tänka positivt på hur bra livet är utan alkohol. Vi vet ju hur j...ligt det är eller hur!!!! Så vi kanske behöver ändra våra tankemönster??

Tänk Runa att när dina barn ringer så kan de prata med dig utan att lägga på luren. Vilken glädje eller hur. Tänk på allt som är gott utan alkoholen. Det gör jag och det hjälper. Framförallt när det kommer till barnen.
Önskar dig lycka till. Vi får stötta varandra :) mod60

Din historia är tung och jag förstår att du har det jobbigt. Försök att bryta ditt historiska arv och gå en nykter väg i Li vet. Ta all hjälp du kan få AA antabus osv. Lycka till och kämpa på. Jag har varit nykter 31 dagar och det känns bara bättre och bättre. // mod60

Med era kommentarer. De betyder mycket för mig.
Tack paradisbruden ja jag ska fortsätta skriva. Stingo du har rätt det är inte läge än att tro att allt är ok. Ska fortsätta skriva här och läsa olika trådar. Ja en månad är väl inte tillräckligt du har rätt tack för det. Bra att få lite perspektiv på tiden det kan ta innan man är något mer på säkra sidan. Kanske aldrig!!
Är du säker?

Hej nya Mia ja du har oxå rätt :) man behöver inte skriva allt, Vi som är här på forumet vet ju ändå och det är väl däri styrkan ligger. JAG ÄR INTE ENSAM!!!
Kanske jag så småningom börjar skriva mer eller börjar i terapi igen för att " prata av mig" oket av skuld och skam som tynger mig emellanåt. Får se hur det blir. Nu gäller nykterheten och jag är lika glad varje morgon när jag vaknar utsövd och ok. Vilken lättnad o glädje det är.
Idag fick jag huvudvärk på eftermiddagen på jobb och tog en alvedon. Då slog det mig att det var 31 dagar sedan sist. Då åt jag nästan en kartong i veckan och tänkte att nu kollapsar snart min lever. Var jätterädd för det.
Jobbade för många år sedan inom åldringsvården och träffade där en man med leverciros och det var hemskt att se hur han tynade bort framför våra ögon. Min ångest dessa morgnar, när jag tänkte på det var enorm. Sedan var det på med masken och iväg till jobb. Lite mer parfym för att dölja ev spår av alkohol.

Så skönt att inte leva i detta igen. Underbart helt enkelt. Satt o åt lasagne med sonen och då slog det mig att jag kan titta honom djupt i ögonen utan att bara rädd för att han ska se att jag har druckit. Aldrig ett ord men jag undrar vad han tänkt. Lycka idag.

Runa hej du med och nej denna gången tar jag inga antabus. Har några kvar i en burk.
Bra medicin man kan verkligen inte dricka MEN man ska inte sluta ta dem innan man litar helt på sig själv tycker jag.
Nu ska jag njuta av glass och film, jag ska dessutom se filmen till slut!!!! :)
Ha en bra a-fri kväll o tack än en gång för stöd. mod

Jaha, så är det väl bara att skriva rapport då. Jag är på en kortare arbetsresa och drack nyss en öl med kvällsmaten. Många har rapporterat här, att redan mycket små mängder (munfull) med alkohol kan kännas, då man är helt ovan. Jag instämmer och redan efter ett par klunkar började jag känna ett lätt snurr i huvudet. Måste tillstå att känslan inte är odelat behaglig, svagt dåsig och en liten aning av osäkerhet i rörelserna. Stället jag åt på hade ingen speciell öllista, så jag drack en typisk finsk mellanöl. Inte särskilt gott, a-fritt veteöl är betydligt godare, faktiskt.

Mitt uttalade mål med att dricka nu, var att börja på ett odramatiskt sätt och det verkar ha lyckats över förväntningarna. Hela upplevelsen blev just så "meh!", som jag hade hoppats.Inget jag åtminstone just nu upplever att jag vill göra om, eller ha mera av.

Fan vad fånigt det känns att skriva det här, men nu är det skrivet, så det är väl bara att trycka på "spara".

Dag 3 snart slut, har knappt sovit i natt, sånt fruktansvärt tryck över bröstet, har Atarax men det hjälper inte.

Jag är en alert "dam"(62 år), håller igång till max, nästan ständigt i farten med träning, jogging, skidor, dans diverse löptävlingar, skidlopp osv. Dricker vin dessemellan, förmodligen för att varva ned, vet inte. Det har blivit en obehaglig sanning att jag förmodligen är alkoholberoende, Envis som jag är så ska jag göra vad jag kan för att bemästra mitt beroende! Vill helst kunna ta något glas vin till maten i trevligt sällskap men aldrig ensam, som det varit nu. Tror nog att det är tristess som styr min vardag, därav osunda handlingar. Vill gärna ha kontakt med andra som egentligen känner sig ha en sund uppfattning om tillvaron, tränar och lever "rätt sunt* men ändå inte lyckas leva upp till det fullt ut. Känner du som jag, man eller kvinna kan vi utbyta erfarenhet och stötta varandra.
Hoppas vi hörs!

Blir både ledsen och glad över att läsa det du skrivit. Ledsen över ditt öde och hur starkt alkoholen påverkar oss negativt och får förödande konsekvenser. Men jag blir glad över att du hittat hit och känner att det är dags för en förändring. Vi är som du säkert förstått många i liknande sits som du. Själv blir jag stärkt av att läsa andras berättelser och mår bättre av att veta att jag inte är ensam. Vi är många ute i landet som bedriver starka kamper mot alkoholdjävulen. Själv äter jag Naltrexon som hjälp för att avstå att falla tillbaka och det fungerar i nuläge bra för mig. Varit utan alkohol i drygt 2 veckor och försöker bara ta en dag i taget. Campral är väl en liknande medicin så det är bra att ta till all hjälp du kan få. Läs här och skriv om du orkar för ytterligare stöd.
HannaH/ fd. Patetisk

Jag har nu varit nykter i 3 dagar

Vilken tragisk historia. Jag har haft problem med alkot i 15-20 år, mina 2 barn har växt upp med en mamma o pappa som drack vin varje kväll. Vi hade jobb, villa o allt man kan önska. Jag har under alla dessa år kämpat o haft vita perioder. 1-3 v, som längst 3 mån. Jag skötte mina barn exemplariskt, o "bangade ur" när dom somnat. Dom är nu 22 o 24 år har egna lägenheter o jobb och är nykterister. Jag har hela tiden pratat med dem om mitt beroende. Dom säger att jag är den bästa mamma som finns. Jag hoppas dom menar det fast samvetet knaper. men Gud vad jag önskar att jag inte hade druckit under deras uppväxt.
Jag önskar dig lycka till o hoppas du får ordning på ditt drickande för fin o dina barns skull.

Läste det här idag, var ju ett tag sen, hur har det gått?

Nu börjar jag dag 3 på denna vita period.
Har egentligen alla chanser att lyckad. Min sambo är nykter alkoholist sen 25 år tillbaka, o gillar förstås inte att jag dricker mig dyngrak, mina 2 söner 22 o 24 som har egna lägenheter har alltid hatat att jag druckit. De dricker inte själva (har väl sett så mkt skit). Vi har daglig kontakt o hör de att jag druckit säger de hejdå o lägger på luren. Jag tänker tillbaka o minns så väl min första fylla när jag var 13 år o som inte slutade bra. Åh måtte jag kunna hålla uppe så länge som möjligt.

Har läst igenom hela tråden o undrar hur det gått för Gunnar o alla er andra

Skönt att höra att det kan kännas så även efter fyra månader!
Och blir impad av att du klarat det så länge. Jag har haft en månad som max uppehåll innan.
Nej precis. Jag har reflekterat över detta Länge. Jag hade faktiskt en tråd på den här sidan redan som 20-åring. Vilket nu är 7 år sedan. Så.. Jag har tampats med detta ett tag.
Har du funderat något på AA?

Berätta bara det du själv vill

Det du beskriver låter rätt normalt till mig. Det blir ofta svårt för dem som är nära att hänga med, då någon förändras fort. Hur positiva de förändringarna än i grunden är.

Kanske han känner sig ensam då du är mera borta? Har han hittat egna grejer att fylla de tiderna med? Kanske han någonstans är rädd att du dricker? Kanske allt bara känns nytt och ovant för honom? Sådana och andra liknande känslor kan lätt göra så att vi undermedvetet reagerar negativt i förändringssituationer, fast vi är glada över allt det positiva.

Prata gärna med honom om hur du känner dig, men ge honom litet tid att komma ifatt.

Åh håll i känslan av att inte ha bakfylleångest. Jag kan fortfarande efter fyra månader nykter känna mig så fruktansvärt nöjd, glad och lättad över att jag inte har fylleångest. En av de värsta tillstånd man kan befinna sig i tycker jag. Alla de där fördelarna som mer energi eller utebliven ångest, ta vara på dem. De påminner dig om varför du väljer att avstå.

Jag tror att vi är ett stort gäng tjejer och killar som levt delar av våra liv på stans olika "ställen" några stannar aldrig upp och reflekterar över hur de lever sina liv. Men det har du gjort och det ska du vara så tacksam för. Börja skriv här om du inte redan gör det, ser fram emot att följa din resa!

Jag funderar här hur mkt jag kommer att orka berätta här, 2 gånger har jag brutit benet i fyllan, 2 ärr har jag på näsan mm mm

Idag var det som sagt redovisning för min del, det gick okej och jag fick mkt frågor och funderingar från gruppen vilket var "skoj". De påpekade också att jag hade väldigt många varningsklockor och ett fortsatt supande kommer nog bara att leda en väg, neråt.

Förutom redovisningen så var det givetvis kul att vara tillbaka och träffa alla igen, hann faktiskt sakna dem lite.. :) Två slutade dock förra veckan så det var lite tråkigt att inte få säga hej då och önska dem lycka till men träffar dem säkert i eftervården så det ordnar sig nog! :)

Nu är det dags för sängen, gonatt!

Starkt av dig att hållit uppe så länge, tar du antabus?

Det är ju bra att skriva av sig, du behöver inte alls berätta saker du hellre vill lämna. Herregud! Jag tror många av oss här gjort hemska/pinsamma /konstiga m.m saker. Kanske nån av dom sakerna som fått oss att söka oss hit! Sista droppen kanske kändes hårt. Att sitta o fundera på o planera drickandet är varningsklockor big time. Det gjorde jag med i höstas. Jag glömde som bort mina intressen som jag egentligen älskar bara för att smussla o dricka i fred. Det är inte OK alls! Då har det gått alldeles för långt. Aa har jag aldrig besökt ÄN, jag skäms för mycket :) men jag har alltid det i bak huvet om det skulle behövas. Det hjälper mycket att läsa andra och skriva då o då som en daglig ritual. Man blir verkligen inspirerad!

I och med min nya Mia person som är nykter o bejakar livet, istället för att deppa, upplever jag att min sambo ser DET som ett hot?! Har ju varit ganska introvert o inte alls gjort saker jag gillar på kanske 1 år innan nykterheten innan jul. På nåt jättekonstigt sätt känns det som att min sambo hellre har mig i det stadiet än som nu, då jag känner mig pigg o fräsch , och vill göra massa saker. Precis som jag varit JÄMT. Jag tycker att jag hittat tillbaka till mig, men jag tror min sambo känner sig ovan vid att jag vill detta och istället tycker att jag är så annorlunda. Känner mig lite besviken över reaktionen från hans sida. För nu är jag ju den jag alltid varit (bortsett från deppåret). Har alltid varit aktiv o det känns så trist att behöva begränsa sig pga sin egen sambo! Det låter ju inte klokt! Det handlar inte alls om några extrema saker som att resa jorden runt direkt... utan att jag några ggr i veckan är nån timme extra på stan på cafe/shoppar och tränar. Tidigare var jag aldrig borta. Varför tror ni han är så negativ till detta? Jag trodde han skulle 100% nöjd med mig om jag var helt nykter, men det är han inte alls.