Senaste kommentarerna i forumet

Jag tycker du ska testa magnesiumtabletter, jag tar en varje morgon. Läste mycket om magnesium och hur viktigt det är för kroppen, och faktiskt har jag blivit riktigt pigg. Det ska vara bra mot oro, stress, sömnproblem, ledvärk, du kan läsa på nätet. Bara ett tips jag köpte en burk på apoteket, starka 300 mg och priset var bara 79 kronor. Hoppas du har det bra och finner ro. Sällan orolig nu, men det är ju då man ska se upp. Funderar hit och dit om jag ska börja på gruppbehandling igen, kommer liksom inte igång, men det vore nog bra.
Fin dag till dig och kram Konstnären

Hej skrållan!
Detta är ett rent helvete vi sitter i. Att leva med en alkoholist som inte fattar det själv kan bara sluta med att man går under själv. Sakta men säkert har man brutits ner helt så man inte längre vet vad man vill eller känner...man blir deprimerad, sätter upp en fasad..lever för de nyktra stunderna när han är normal, men inte ens då känner man nån glädje längre..för helvetet kommer ju efter det falska lugnet.
Mitt mål är att jobba med mig själv, har lärt mig massor om alkoholism och medberoende den sista tiden.. Så fort jag hittar ett annat boende så Måste jag bryta upp hur smärtsamt det än blir.
Hellre en jobbig period än livstid i helvetet.. Skrållan, hur tänker du om framtiden? Ett liv tillsammans med honom eller ta dig därifrån?

Hej Leverjag!
Tack för länken. Jo informationen är lättförståelig och bra. Kul att höra. Tack! Jag är en ung kvinna som bor i Stockholm. Jag har tyvärr inte skapat en egen tråd. Jag har skrivit om min bakgrund men det blev för mycket text så jag behöver förkorta den.

och det känns som att du har tänkt mycket och har svaren inom dig.

Förstår att det är tungt, har du hört sinnesrobönen?

"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Den är faktiskt väldigt fin tycker jag.

Kram

aeromagnus
Hur går det för dej utan antabusen?

Konstigt vad mycket är lika. Samma här. Som om presenter kan ta bort det som är obehagligt. Eller saker som hänt på fyllan eller när han vill dricka.

Även jag kämpar med en man som dricker för mycket. Hade ett stort kaos i mig när jag loggade in här för några månader sedan. Känns väldigt bra att läsa och skriva av sig här. Lugnar när man inser att man inte är ensam.
Även jag har trott att bara jag pratar min man tillrätta så förstår han att han dricker för mycket. Inser nu att jag inget kan göra. Inser att det är hans ansvar, att jag bara har ansvar för mig själv. Försöker att tänka på mig och försöker må så bra som möjligt och väntar på ett under.

Klart att det inte är ditt fel! Låt han inte försöka få dig att tro det.

Han vill inte ens förändras, han har inget problem (enligt honom)
Ett liv utan alkohol anser han, är inget liv. Båda hans föräldrar är alkoholister, mamman är nu nykter sen många år...henne kan jag prata med. Trodde att min man hamnade på botten å skulle vakna till efter fyllekörningen... Men icke!!!
Han håller sig lugn emellanåt men efter varje lugn period kommer nästa helvete. Ja, han är Verkligen alkoholist...stannar hemma från jobbet allt oftare...sura uppstötningar, problem med magen, tryck över bröstet mm...allt kopplat med alkohol..han skyller på maten, för starka kryddor mm.
Just nu har jag ingen annanstans att ta vägen, finns inga lägenheter här. Jag biter ihop, sätter upp en mask och låtsas att allt är bra...på insidan råder kaos.
Glad att få respons på detta forum, känns lite lättare att få skriva av sig lite. Tragiskt att vi är så många som lever på det här viset, sorgligt

Väcker många tankar och minnen som poppar upp. Härligt att du skaffat ett gymkort, kul. Jag skaffade mitt för ca 20 dagar sedan och det är riktigt roligt att träna. Du verkar ha en finkontakt med din son, härligt.
Kram

Första utekvällen sedan jag slutade dricka a. Nu börjar inbjudningarna komma till julbord och olika AW inför julen. Ikväll ska jag och en vän på mingel med småplock. Det kommer att serveras bubbel, vin och öl till snittarna. Igår sa jag till min vän att jag inte kommer att dricka alkohol, utan välja a-fritt och inte bli så sen då jag ska arbeta imorgon. Jaha, det ska inte jag heller för jag äter medicin och behöver också gå tidigt.. Så var det med det. Så jag hoppas att allt ska gå bra och att de serverar något gott alkoholfritt bubbel. Såg föresten att de gör reklam i tunnelbanan för ett nytt a-fritt bubbel som jag ska köpa till nästa helg. Jag är lite svag för bubbel och tycker att det finns några a.-fria som är goda. Det ger mig en känsla av fest och mys och det viktigaste, det känns inte som att jag avstår något.
Min oro är den långa julhelgen. Jag kommer att sakna känslan av den varma starkvinsglöggen. Jag har inte kommit på vad jag ska ersätta den med än. Tänk om det fanns något som gav samma känsla fast utan a....
Idag 24 dagar med häslosam mat (nästan bara vegetariskt), promenader, löpning, styrka, Yoga och Mindfulness. Jag är utbildad inom hälsa och det gör det extra skamligt att dricka. Att leda grupper i Yoga/mindfulness eller ge massagebehandlingar fungerar inte dagen efter när sinnet är avtrubbat och det sitter alkohol kvar i kroppen. En kris och a har gjort att jag pausat mitt företag nästan hela 2015. Jag har tappat nästan alla mina kunder och måste bygga upp allt igen nästa år. Min revisor är fundersam och undrar vad som hänt, suck. Det är tur att jag har en deltidsanställning på ett litet företag, så jag kan försörja mig. Nog om detta, nu sätter jag nya mål och planer för nästa år. Julen ska ägnas åt planering av företaget och nystarten. Jag har massor av böcker inom mitt område som jag ska förkovra mig i. Jag har även anmält mig till ytterligare en Yogautbildning, för att bredda mina kunskaper.
Önskar er alla kämpar en fin dag!

Från andra sidan kan jag ju bara med tyst nickande rörelse bekräfta din mans missbruk. Han har ju verkligen ett missbruk. Fotboja pga rattfylla, ja om inte det är en väckarklocka så... ja då vet jag inte vad som behövs. När man tänder av från alkohol mår man skit i tre dagar ca sedan blir det bättre. En månad då borde han varit fri från absitinensen iaf. Du måste försöka samla kraft i små steg och börja fundera på relationen du lever i. Han kommer nog inte förändras, som du själv mellan raderna uttrycker det. Nu kommer julen, ja en suparhögtid för många. Bra att du har stöd.

Så skönt att det går bra för er. Du var här före mej och det var värdefullt för mej att få läsa ord från en som levt med en beroende. Som vet vad det innebär att vara det. Jag sökte ju hjälp för mitt drickande men har också en man som drack alldeles för mycket då. Jag kom "från andra sidan", beroendesidan och då jag slutade dricka blev ju det tydligare för mej, att han drack för mycket. Men det går att hela båda saker här. Först mej själv och sen kunde jag vara ett bra exempel för honom. Förutom att jag ju inte tålde honom när han drackf för mycket, den toleransen försvann med alkoholen för mej. Det går inte enkelt och snabbtmen om båda försöker så går det. Det är förståeligt att många förhållanden kraschar i denna process, det blir stor obalans i förhållandet när den ena blir nykter. Blir sann bådemot sej själv och sin omgivning :

Det här du skriver om att vara sanningsenlig nu känns bekant. Det är nog grunden till förändring, att våga säga ifrån på ett sånt sätt att mottagaren lyssnar. Jag kunde inte göra det medan jag själv drack eller om jag delvis drack för att slippa ta itu med det, tja frågan är komplex. Men hos min man har skett stora förändringar också, det har smugits in kanske. Det känns bra nu i alla fall.

Måste nu iväg på jobb. Ha det fortsatt gott mulletant och mullegubbe! Kramar

Ja du har så rätt i det du skriver.... Våga ta makt över ditt eget liv.

Vad skönt för dig att du har sånt stöd omkring dig ?Jag har inte många vänner kvar tyvärr. Har nog blivit så på vägen, att man själv har dragit sig undan. Men jag jobbar hårt med mig själv varje dag, tack vare min terapeut som är specialiserad på medberoende. Det är verkligen inte lätt...har insett att min enda chans att bli frisk är ett liv Utan honom. Märker hur lätt man trillar in i det invanda gamla mönstret.

https://www.youtube.com/watch?v=5kKpMJfyeEI

närmar sig. Ett dygn i början av december som förändrade mitt liv. Stora ord men faktiskt helt sanna. Nu när jag skriver blir jag medveten om att vågen väger jämt - ca fem år levde jag i medvetenhet om att "allt" blivit fel. Nej.... inte allt förstås.... men väldigt mycket, och själva grunden för tilliten hade rasat.

Uppbrottet, att göra verklighet av alla malande tankar, allt sökande efter möjligheter, allt vridande och vändande nätter och dagar - framförallt nätter, var avgörande för mig. Att våga ta steget. Ut. Stiga över tröskeln.... den tröskel jag hundratals gånger talat om: Fattar du att jag står på tröskeln???!!! - men nej. Inte förrän jag steg över den och gjorde verklighet av orden.

Idag är ingen av oss densamma och inte heller livet. Idag är vi långt mer sanningsenliga båda två. För min del, som ju är den enda sida jag egentligen känner, betyder det att jag säger saker jag aldrig kunnat säga ... och jag lämnar ansvaret för vad det väcker till den det tillhör. Lika mycket tänker jag efter om allt behöver sägas - vad är mitt syfte? Inte sällan ´handlar mina frustrationer om mig själv, något bara jag själv kan förändra.

Fem år av tyngd i den ena vågskålen: vanmakt, ilska utan utlopp, tvivel, smärta, skam - Fem år i den andra: försiktigt mod, ärlighet - främst mot mig själv, hopp, tillit, sanning. Förundran. Förändring. Förbättring. Försoning.

Än en gång ska jag uttrycka min tacksamhet över att detta forum fanns när jag som mest behövde det och att jag hittade hit!
Tack alla, alla jag mött och som varit mina speglar. Utan er hade jag inte varit där jag är nu!

Kraft, mod och hopp till alla er som kämpar! Det är möjligt att ta makten över sitt liv! / mt

men jag tittar in på forum och läser så gå gott som dagligen. Tycker mig ha sett Izzy-nicket flimra förbi oftare den senaste tiden, det tar jag som ett gott tecken att du är på väg mot "dig själv" - den längsta vägen lär vara inåt och det ligger nog mycket sanning i det. Särskilt för den som tappat bort sig själv i förtvivlans svängar att vara bra för "alla" andra omkring. Massor av kramar i höstmörkret och tappa inte taget - du är på rätt väg! / mt

men har tyvärr inte möjlighet! Hoppas på fler möjligheter.
Härligt att se hur sidan utvecklats och att aktiviteten på forumen är hög! / mt

riktigt bra dag i dag Raje, styrkekram till dig!

Väldigt bra skrivet!! Känner igen så mycket av det du berättar så det är läskigt! Min sambo bad heller aldrig om ursäkt utan köpte saker istället o tyckte väl att allt skulle va förlåtet då. Kände sig också orättvist behandlad om jag el barnen nån gång sa åt honom o tyckte att vi gaddade ihop oss mot honom o han tyckte såå synd om sig själv. Det gick verkligen inte att nå fram. Han tyckte ofta att han var väldigt duktig o hjälpsam o han fixade o donade med allt möjligt men vi var bara otacksamma o gjorde ju inget!!

leverjag zorro sisyfos o ni andra som skriver och stöttar mig, det är ni som få mig att känna mig stark. ska lägga ner huvudet o sova. god natt alla //r

Börja med socialen ! jag tror att de har en beroende- /missbruksenhet.. Be att få träffa/prata med någon där och lägg korten på bordet. Säg att du inte orkar ha det såhär!
Om man är osäker, så brukar dom vara jättegulliga och kloka i kommunens växel att lotsa en rätt, om man bara beskriver sitt ärende och inte vet vem man ska prata med eller vart man ska vända sig..

Aha, på det viset.

Ja, ja. Bäst att sova på saken då.. Kram

Hallo Zorro

Jag trodde själv att allt skull bli enklare i min relation när jag nyktrade till. På något märkligt sätt var så inte fallet. I backspegeln kanske det var att jag själv var så oerhört fokuserad på min nykterhet och jag prioriterade den processen? Ja, det var faktiskt nödvändigt, men efter ett par månader gick det inte längre. Nu hoppas jag inte du landar där utan att ni hittar er väg. Till min egen situation kan jag tillägga att jag blev tusen resor mer enveten i min nykterhet när jag var själv. Att hålla mig nykter blev då till det viktigaste jag hade, och alternativet återfall blev faktiskt än mindre aktuellt.

Vill man som par lyckas efter ett missbruk krävs ju att återuppbygga fötroendet. Det är en rejäl uppförsbacke. Enkelt att förstå med tanke på alla lögner och svek vi utsatt våra partners och oss själva för. Det blir liksom till sår som efter år knappt läker. Som någon som upprepat bedrar sin partner kanske?

Vi har ju bedragit både oss själva och våra nära på något vis?!

Trots allt, du kämpar på bra nu! Önskar dig fortsatt framgång, och lite parsamtal gör ju ingen skada i alla fall ☺

/PP