Senaste kommentarerna i forumet

var nåt värre i alla fall. Men så jobbigt att vara sjuk utan att man hittar felet. Krya på dej!

Tack för dina stöttningar i min tråd, det känns skönt med virtuella kramar sparade som man kan ta fram när man känner sej låg.

Jag kommer inte till Stockholm, det är åt fanders för långt. Men kanske någon annan gång?

Förresten, hur går det för dej med a?

Kram, Andreas!
/MB

Det är för guppens skull jag känner att jag behöver antabus, en vecka i fjällen, påsk, födelsedagskalas, annars känns det ganska okej.

Yes, jag tror vi fixar detta!

Kram!

Funkar säkert bra att komma på en snabbvisit, vad kul!!. Jag ser fram mot lördagen och tycker det ska bli jättekul att träffa de som dyker upp.

Tack för din undran R, jag har fått svar och det var bra, ingen tumör i alla fall. Men är inte bra ändå så vad som är felet vet de ännu inte, ska till ny läkare imorgon.
Känns ju inge vidare att aldrig bli bra, kommer försöka jobba fr.o.m. nästa vecka men inte heltid för det skulle inte funka. Nej, börjar lugnt så det inte blir värre.

Kram!

...innan jag kryper ner under täcket.

Ikväll var jag på Al-anon, på engelska! Jag som just hann lära mig sinnesrobönen på svenska ;) var tyst och sa de svenska orden inuti.

Tänkt mycket på det där med att bearbetningen kommer ta tid.
Just nu vet jag inte riktigt vad som kommer hända i framtiden och har bestämt mig för att njuta varje dag utan oro tills framtiden börjar pocka på min uppmärksamhet igen.
Mannen är där han är och jag jobbar på som vanligt, vad som kommer sen tar jag sen....

Kram i natten

Bra tankar och förbaskat bra skrivet !
Detta ger mig massor av inspiration,
Och jag ska absolut se filmen Förnekelsen.

//Paron//

Tack Dompa!
Berras tråd det är så jag tänker mig och jag vet att det är så, Det var fantastiskt skönt i mitten av 2012 då jag var riktig på G. men så komm en grå period före Jul fram till nu.

Nu känner jag riktigt för förändring.
Det finns inget som hindrar att smaka på den ljuva känslan av att veta hur filmen slutade och gå rakt upp ur sängen tidigt på lördags morgonen och sätta sig i bilen utan att räkna timmar före bilkörning.

Kanske var det någon mening eller bara bra med att frugan kom in i förådet och ertappade mig med falaskan i högsta hugg.
Om Bärra läser detta så kan du klappa dig för bröstet fantastiskt bra skrivet, sådana rader ger mig en kick.

//Paron//

Hej, Miss K!

Några korta tankar:

Skäms inte! Du har all rätt i världen att välja hur du vill att ditt liv skall se ut, och om det innebär att ge honom en ny chans så är det ju bara bra. Så länge DU väljer.

Precis som andra har skrivit: lita på din magkänsla. Ta kommandot över situationen, så att det är du som sätter villkoren för ert umgänge. Om du inte vill att ni skall bo tillsammans, så skall ni inte det.

Se till att du har gott om stöd runt dig: vänner, samtalskontakter, Al-Anon.

Kram!
/H.

Jag håller med Adde... En mätare är inte lösningen på era problem. Hon måste lära sig att lita på att du är nykter, utan mätare.

Jag tänkte också under en period att det skulle vara så skönt att ha en mätare, så att jag kunde hålla stenkoll på makens promillehalt. Men varför? För att kunna bevisa ATT han hade druckit?

Nej... tilliten måste bygga på något annat.

Kram!
/H.

.det jag skrivit...

Kanske har jag endel av svaret själv?

De barnen jag har haft boende hos mig gav jag omtanke genom att vara konsekvent. Att ömka vore att stjälpa, visst, trösta och lyssna, men att tycka synd om och ge större spelrum skulle bara utnyttjas. Slående likt alkoholistens beteende.

Vuxna gav/ger jag vägledning. Det var ju mitt delmål med maken också.
Energitjuvar håller jag mig ifrån.

Fyll gärna på....

Skönt för er bägge två!
/A

...Adde! Grattis! AA är det jag litar mest på för att hålla nykterheten. Där har maken också känt sig mest förstådd, ja, behandlingshemmet också såklart, men den regelbundna kontakten försvinner ju med tiden.
Jag lyfter på hatten över din nyktra tid och att du generöst bjuder på dina erfarenheter till oss som inte kommit lika långt. Jag lär mycket genom dina ord.

Nu har jag varit på Al-anon och är glad över att jag hamnade där. Även om jag inte kan relatera till allt så är det så enkelt att prata med likasinnade, det är så mycket man inte behöver förklara. Att komma in i rummet bland dessa människor ger ett lugn trots att insikten och berättelserna är smärtsamma. Jag känner mig så privilegierad att jag inte behövt växa upp i trasighet utan har en grundstyrka innerst inne.

Det jag igen blev påmind om, liksom på anhörigveckan, är att jag inte har helt klart för mig var gränsen går för vad som hamnar under omtanke och var det anses hamna under rubriken ohälsosamt. Jag har hela mitt liv tagit parti för de svaga, hjälpt och stöttat, tagit hand om andra trasiga barn och vuxna, hjälper mina barn och syskon oavsett vad. Släpper direkt det jag har i mina händer om någon ber om hjälp, antingen genom att vägleda eller hjälpa själv.
Jag ser att mina barn gör detsamma som jag. De är inte rädda att gå mot strömmen och ställer alltid upp. Menjag har svårt att se våra beteende som sjuka...Vi är alla välfungerande i samhället, dömer aldrig utan försöker alltid se orsakerna till andra människors olikheter.
Någon som kan hjälpa mig spalta upp detta så det blir tydligt för mig?

Vi kommer att fixa detta, det känns så mer och mer. Jag trivs oxå utan A, nästa gupp på vägen kommer att vara tjejträffen som jag ska på i slutet av februari. Min karl har beslutat att inte dricka i Februari heller, känns skönt! Då blir jag inte frestad heller:)

Jag värmer mej en stund jag me..
Funderar på vad som menas med "ett så värdigt liv som möjligt..."

Det som var självklart blir annorlunda.
Förutsättningar förändras.. och man vet aldrig när.

Men mest ler jag ändå..

Per automatik kommer gubben din följa med.
Det kommer stärka er bägge två, forumet är fantastiskt du är fantastisk.
Vilken resa du har påbörjat!
One in a lifetime.ä....
Kramar/A

Här är där man är, och där är där man inte är.
Svårt att träffas där, för där är där man inte är ju.
Invecklat detta, men skall satsa på att vara där en snabbis. Och det är bra ibland..... Snabbisar... :_)
Ni får ursäkta jag är skittrött. Satt i möte hela dagen och har sovit noll.
Svamlar bara .........
Jag kommer, nu är det ÅTERIGEN bestämt, men endast en kortis!

det är väl precis det dom vill, dom som ställer upp som förebilder. Jag håller med Stigsdotter, det är också en form av hjälp. Man behöver nog nån hjälp ändå, hur den sen tar sej uttryck. För mej har nog det viktigaste varit att förstå att jag inte är ensam om detta. Att gömma flaskor, smygdricka, blackouts, ha ångest och känna sej så misslyckad men ändå vara en välfungerande person i samhället. Att inse att alkoholist kan vem som helst bli. Att det blir fel i hjärnbanorna. Att det också kan ha med sockret att göra.

Detta meningslösa elände kan man komma ur! Och det blir en underbar frihet! Jag önskar verkligen alla att komma dit. Det är så smärtsamt att läsa om och tänka på hur många barn som far illa i alkoholistfamiljer.

Jag tror du kan avanmäla där du gick in och anmälde dig. Tråkigt att du inte kommer!

floder när jag sträckläste boken AnsvarsFULL i går. En livsresa med alkoholens helvete och vägen ut. Jag känner mig så övertygad i dag om att alkohol aldrig mer ska ta vägen genom min strupe, och känner stort hopp att äntligen och slutligen bli av med detta meningslösa elände.
Hoppas ni också blir det!
Fenix

för frågan :-)

Jo jag gick dit och självklart var där inget farligt eller otäckt, allt satt i mitt eget huvud.
Jag fick lära mig mycket och fick en inblick i en värld där jag inte rör mig alls men som jag nog ska försöka utforska mer bara för att just upptäcka mer. Idag, i nykterheten, mår jag så bra av att träffa andra människor och se likheterna och få uppleva andra och känna en samhörighet över alla gränser. Det har avgjort inte varit så i mitt gamla liv utan det är något som faktiskt kommit till mig genom den förändring jag varit tvungen att göra för att kunna skapa mig ett nytt liv utan alkohol.

Den förändringen beror nog till största delen av att göra AA's (Al-anon's) 4e steg : "4) Vi gjorde en grundlig och oförskräckt moralisk självrannsakan" där allt gammalt måste ut för att jag ska må bra. Får jag inte ur mig mina gamla troll, försöka gömma/glömma dem, så kommer de att fortsätta att spöka för mig och få mig att förr eller senare hamna snett igen.

I morgonkväll ska jag gå till min hemmagrupp som har öppet "födelsedagsmöte" och få en efterlängtad AA medalj :-) Jag har inte tagit medalj på några år men nu firar jag en symbolisk tidsepok fastän vi brukar säga att den som varit nykter längst är den som klev upp tidigast på morgonen. ( En dag i taget) Det är viktigt att se för de som är nya att detta verkligen fungerar och det inger förtröstan om att det är möjligt med ett nyktert liv. Och ett födelsedagsmöte sätter verkligen känslorna i gungning både bland "Di Gamle" och bland de helt färska ! Väl värt att besöka :-))

Så min största rädsla någonsin, den att bli nykter, har bara givit mig fördelar !

Kram !!

när du skriver: Jag vill inte vara sambo, men kan inte se något alternativ.

Visst KAN det vara så att socialsekreteraren inte dök upp... men å andra sidan brukar vi medberoende råda varandra att lita på magkänslan...

Ta det lugnt!
Det viktigaste först - det viktigaste i ditt liv är faktiskt du!

Gå gärna på Al-anon möte!

med mitt eftermiddagskaffe. Tittar på ljusen som lyser för Törnrosa och tänker med glädje på den senaste hälsningen - att vi kan se på dem med ett leende. Så gott att veta även om Törnrosa och familjen säkert har ett drygt jobb framför sig. Tänk att hon sa "Jag älskar dig" till sin prins... En riktigt vacker saga med lyckligt slut.

Det är fint att få vara delaktig - även om det är en så liten sak som att hålla lågan levande genom att tända ljus. Att vi var så många som tände våra ljus ger mig hopp - jag ser det som uttryck för mänskans goda vilja att bidra med det man kan till den som har det svårt. Gott.

Jag tänder en brasa denna blöta och blåsiga eftermiddag - rummet känns lite kallt och övergivet även om ljusen lyser. Obehövt. Kanske det fyllt sin funktion och är färdigt att lämnas? Livet går vidare... tider förändras, gammalt blir obehövligt och nytt kommer.

Sätter för gallret och lämnar luckorna öppna... det knastrar och värmer så gott. Katten kommer och lägger sig i spisvärmen. Ljust, varmt och gott!

...så ska du ta din misstanke på allvar. Syftar på att du tror han manipulerar...
Sjukdomen/alkoholismen gör missbrukaren till mästare på att manipulera för att dra egna fördelar. Tyvärr!
Tankarna är inte logiska och framför allt är orden och handlingarna sällan bestående. Oavsett hur intelligent eller hur stor välviljan är hos missbrukaren så vinner alkoholen.
Det är inte ditt ansvar att ta hand om honom, du har inte satt honom på härbärget. Det har alkoholen drivit honom till. Om inte missbruket tas omhand så blir det ingen förändring hos honom på längre sikt!
Du kan bara ta hand om dig, det är ditt liv, ditt ansvar.
Hur mycket hjälp du behöver för att skapa din trygghet måste du känna själv.
Men tillåt inte mannen ge dig dåligt samvete för att du säger nej.

Generellt är förhållande det svåraste som finns att underhålla och innehållet ett ständigt givande och tagande, gott och ont i en salig blandning. Sällan är det i total balans men när den infinner sig så är det underbart men inte bestående.

Glöm inte att du har rätt att känna dig trygg i ditt eget hem, rätt att ta plats och rätt till dina känslor, både de goda och onda.

Vad vill jag säga med detta?
Jo, var rädd om dig! Tänk på dig själv i första hand!

...är en stark känsla. I stor dos kan den förändra en hel personlighet, i kris blir någon konstruktivt och andra paralyserade.
I sådär mer lagom dos kan man utmana rädslan för att vinna självkänsla. Det är en härlig vinst när det blir så.
Jag utmanar mig själv i mitt yrke och där har jag vunnit mycket mod, i andra sammanhang kan jag vara den fegaste, mest rädda personen i hela världen- vilsen och villrådig.

Hur gick det för dig Adde? Övervann du rädslan i söndags för att kunna kasta dig in i nästa utmaning? ;)

Utan att känna dig, så känner jag likheter hos dig både i mig och i min make.
Tack för att du finns!

Kram

just idag mår jag bra
jag förs framåt av Alkoholhjälpens forum.

Tack Kenta för den schlagerdängan, vaknar ofta med ovanstående rader på repeat i huvudet.

Idag har jag varit på kommunens alkoholhjälp, träffade en socionom, en bra kontakt. Hade tur och fick en tid redan i morgon till läkare för antabus, socionomdamen höll nämligen med mej om att det är fullständigt rätt för mej. Sedan återstår att se om jag får förtroendet att ha hand om medicineringen för egen maskun vilket jag helst vill.

För övrigt mår jag utmärkt utan a, är fast besluten i detta.

Kramar!