Senaste kommentarerna i forumet

Jag har haft mycket hjälp av att följa Carina Bångs blogg Information och Stöd för Medberoende. Sätter länk till det senaste inlägget här http://medberoendeinfo.blogspot.com/2013/01/hur-gor-man-konkret-for-att…
Ett inlägg jag återvänt till många gånger handlar om att ta makten över sitt eget liv... http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html

Styrkekramar / mt

Tack, tack för alla kommentarer. Jag är djupt rörd.
Ja Sorgsen, du har rätt i vad du gissar. Det är en känsla av att jag egentligen inte borde träffa honom. Mina känslor vände på bara några minuter. Jag ville bli av med honom efter att ha pratat en stund, vilket inte var lätt. Sen bara svängde allt. Jag förstår att du har kämpat mycket tillsammans med din alkoholist. När jag har läst din historia har jag tänkt att så kanske jag också kan göra. Problemet är att alla avråder mig och att han inte har en lägenhet. Jag försökte tänka så i början att det spelar ingen roll att han bor där. Nu har han berättat hur det är där och jag hade nog också druckit i den situationen. Är någonstans medveten om att han lite försöker manipulera mig. Jag vill inte vara sambo, men kan inte se något alternativ. Han har sökt någon enstaka lägenhet, men pengarna börjar ta slut. Tyvärr har ingen av oss hittat någon bra samtalskontakt ännu. Allt känns så trögt.

Just nu brottas jag med mitt förtroende till honom. Hur ska jag göra med nycklar etc. Det verkar som att mötet inte blev av. Kan det verkligen stämma att socialsekreteraren aldrig dök upp?

Anledningen att jag funderar kring abstinens är att han inte druckit på 2 dagar nu, då brukade han få abstinens. Han var lite "speedad" igår, men det var allt.

Miss K

Jag brukar mest hänga på "den andra" sidan men råkade se inlägget om gud. Jag går ofta på AA och där talar man om "gud - sådan jag uppfattar honom" vilket betyder att gud som är detsamma som DIN högre kraft, kan vara precis vad som helst. Många AA-kompisar har berättat om sina olika syn på detta: en del tror verkligen på gud, andra kallar gemenskapen för sin högre kraft, en brukar prata med "min HK" = en högre, eller snarare yttre, kraft vilken som helst. Någon sa att Gud = Glad Utan Drinkar. En del har skyddsänglar, andra tror på kraften i naturen... Sammanfattningsvis: låt inte talet om gud hindra dig från att ta till dig och delta i gemenskapen. Lycka till.

Bara för att du träffar honom igen så behöver du inte se det som ett återfall i medberoende eller ett misslyckande. Jag vet att de flesta råder till att lämna men det är inte den enda vägen. Vi kommer att stötta dig oavsett vilken väg du väljer.

Även om du träffar honom igen så var snäll mot dig själv, fortsätt med att hjälpa dig själv. Fortsätt med att formulera för dig själv vart dina gränser går. Är du inte redo/vill inte lämna honom just nu så ställ inga ultimatum som du inte kan fullfölja, som tex "att om du dricker så lämnar jag dig". Fundera på vad som du klarar av just nu, hur du kan skydda dig själv. Du kan ju inte göra något åt att han dricker men du kan ju till exempel sätta upp en gräns för dig själv att han inte får träffa dig just då, då han har druckit.

Kramar!

..hej,

..hej,

Oj, blev många kopior av samma svar och får inte bort dem...

..hej, Sorgsen ( numera hoppfull) här. Jag läser och följer dig men tror inte jag skrivit något i din tråd förut.

Nu känner jag att jag vill dela med mig av min erfarenhet i det du skriver.

Skammen tycker jag du ska försöka släppa. Jag har känt och känner detsamma i många situationer men,som vanligt, är det lättare att säga det till andra än att leva efter det själv.

Vad känner du skuld inför? Vad tycker du att du gör fel?
Är det som jag tror, att du tycker du borde låta bli träffa mannen?
Där kände jag mig jätteosäker i höstas. Hur hårt ska jag dra åt svångremmen för att markera att jag inte accepterar min makes alkoholism?

Överallt läste jag att man som medberoende ska ställa ultimatum, helst lämna för att markera. Nu har maken just startat sin behandling och jag lämnade aldrig. Det verkar som att du och jag haft det lite likadant i vårt förhållande till alkoholisten, att vi inte levt så länge i förhållandet.
Jag har för längesen tappat räkningen på hur många gånger mannen sa att han inte ville ha mer med mig att göra. Jag vet att han hade druckit på det också om jag hade gått. Han sa det alltid i affekt och bara ett par få gånger visade han ånger. Då sa han att jag inte ska lyssna på honom när han vräker ur sig och att han älskar mig över allt annat och att han ändrat allt annat men klarar inte kampen mot alkoholismen. Vad det där "allt annat" står för vet jag inte helt.

När ni nu träffas igen skulle jag nog se till att vara övertydlig i vad jag accepterar och inte.
Jag skulle inte köpa att han inte kan sluta dricka för att han bor på härberge tex. Det vore ingen orsak för att få mannen att bo med mig igen.
Ordningsföljden för mig hade varit.
1. Tala om var mina gränser går, helst tillsammans med en terapeut som kan alkoholism
2. Mannen ska visa en plan för sitt tillfrisknande, inte bara ord. Den kan man göra tillsammans med terapeuten.
3. Sen flytta ihop, men med ultimatum.

Abstinens
Jag såg många gånger hur han led. Skakningar, svettningar, klåda, smärta, depression, irritation...epilepsi har han tydligen haft tidigare men inte under vår gemensamma tid.
Inget av detta var psykiskt. Psyket tar alkoholismen hårt på och bestående skador i hjärnan kan uppstå.

Min make hade inte överlevt länge om han hade fortsatt dricka, varken kroppen eller psyket kunde ta mer. Han ville dö också så allt sammantaget pekade på max ett år. Inte mina ord utan från läkare och de han träffade på behandlingshemmet.

Jag behöver inte spekulera eller leva i den oron längre, sinnesron finns i mig.

Det finns lösningar men kraften i missbruket är så stark att hjälp från de som kan är nödvändig.

Ta hjälp och släpp skammen är mitt råd!
Lycka till!
Kram

Välkommen till forum!

Angående al-anon och gudssnacket så har jag skrivit en del om det i min tråd. Jag går själv på alanon-möten och har upplevt ett stort stöd i det. "Gud" är återkommande i texterna men då jag inte är religiös så har jag bara bytt ut det i mitt huvud till "min inre visshet", d.v.s. det som jag upplever vissa stunder då jag liksom vet vad som är rätt för mig och vilken väg jag ska gå.

Visst, det finns en del på mötena som tror på kyrkans patriarkaliska gud, fler som inte gör det, många som inte är troende alls. Det vanligaste begreppet jag hör på delningarna är "min högre makt" som lämnar tolkningen av gud öppet. Vad du än väljer att kalla det, om ens något, så lovar jag dig att ingen kommer ifrågasätta hur du väljer din tolkning. Det gemensamma är att stötta varandra till att bli fria från sitt medberoende.

Prova att gå dit en gång. Jag tycker själv att texterna låter högtravande och gammalmodiga men du kommer se att de människor som finns i gemenskapen alla är olika, med olika bakgrunder och olika tolkningar.

Kram!

Kan man avanmäla sig på något sätt?

Inte ska du heller ta på dig ansvaret för hans välbefinnande!
Försök fokusera på att ta hand om dig och låta honom ta hand om sig. Jag känner inte till att positivt tänkande kan hjälpa mot direkta fysiska abstinenssymtom, däremot gåt ju allt lättare och bättre om man orkar tänka positivt - som att abstinensbesvären går över. Suget och risken för återfall måste han själv ta ansvar för och hitta sin väg att hantera - det kommer att finnas länge.
Räta på ryggen, ta hand om dig! Kram / mt

Hoppas inte alla får förhinder, nu vet jag redan tre stycken och var ju itne så himla många anmälda!!

Dock viktigt prioritera så det blir bra i familjen. Vi ses här eller där :-)

Jag vet inte hur jag ska berätta vad som hänt.
Jag träffar honom igen, helt enkelt för att jag älskar honom. Han vill sluta nu, men känner att det blir så mycket svårare när han är på härbärget. Just nu är han på soc.möte. Hoppas, hoppas att det händer saker fort. Känner att jag kanske har fastnat i en rävsax nu. Måste verkligen se upp med vad jag gör. Hur ska jag kunna hjälpa honom utan att själv gå under?

Varför ska jag behöva ha denna känsla av skuld, att jag gör fel. Vilken ironi, sinnesro för bara några dagar sen, nu en krypande oro för när han ska börja dricka eller få abstinens. Stämmer det att abstinensen är mest psykisk, kan man slippa skakningar etc. om man tänker positivt?

En förvirrad och skamsen
Miss K

Tanken är nog att man behöver någon form av hjälp men det behöver ju inte vara i formen av ett behandlingshem eller AA. Att titta på den här typen av klipp, att läsa böcker, att skriva på forum innebär att skaffa sig kunskap och support från andra människor. DET är ju också en hjälp som jag ser det :-)

Alla sätt är bra utom de dåliga som morfar brukade säga!!

Som alkie, gör man slut på en massa vitaminer och mineraler, bl.a magnesium, C-vitamin och B-vitaminer. B-vitaminerna bör tas tillsammans för att få synergieffekt(de förstärker varandra)

Sedan får man inte tro att vitaminer enbart, är en quick fix mot tröttheten..

Ofta sover man ju dåligt, när man dricker(oroligt, vaknar ofta, vaknar tidigt etc) och det tar tid innan man kommer ikapp..

Dessutom sliter det på kroppen, att processa all alkohol man häller i sig, så jag kan tänka mig att de inre organen är ganska trötta..

Ovanpå det kommer den "mentala" biten.. Att sluta dricka, är lite av en sorgeprocess och det är normalt att bli deppig, låg och ledsen..
Man måste som sagts, hitta nya intressen i livet. För en del, är det enkelt att hitta nya vanor, för andra lite svårare..

Att "röra på sig", i någon form, tror jag är bra. Dels, får man i gång kroppens endorfinsystem, dels har man något att ägna sig åt, istället för att älta alla tankar som trillar in i skallen.

Ha en bra dag! Kram /trollis

Den kommentaren, om torktumlare va gó..
Hoppas att det går framåt, för visst har du fått självinsikt!
Bamsekram/ trollis

Saknar dig! Vill även höra hur det går med kärleken ;-). Är ju så jävla nyfiken! Vill du inte dela här så heter jag Dompapompa få FB. (Yep, har ett konto...tror jag har sex vänner...populär kille!) Hoppas allt är ok! /R

Hur går det för dig? Vill bara säga att jag tänker på dig och hoppas du har fått ngnslags vettig hjälp angående en kontaktperson/vän. Bor du i rimlig närhet till Stockholm så kanske du kan gå på konventet på lördag? Önskar dig lycka till och allt gott! /R

Antar att du ej fått svar på datortomografin ännu...eller så vill du inte dela med oss. Hoppas du mår någorlunda iaf. Tänker på dig och hoppas du - och alla andra - får en givande lördag på konventet. Kram/R

Ja du Paron. In för oss behöver du inte skämmas. Vi har alla varit där. Även om vi kanske inte har blivit exakt ertappade med fingrarna i syltburken av ngn annan än oss själva. Men jag förstår att skammen när din fru kom på dig halsandes i förrådet måste ha varit monumental. Hoppas ni kunde prata om det senare?

Femtioelfte gången! Ja, pröva det. Läs Berras inlägg i hans tråd om vanor. Tror han skrev det den 29 januari. Man får helt enkelt pröva sig fram. Om och om igen. I ditt fall kanske se till att förrådet är tomt den närmaste tiden? Jag tror på dig Paron, det har jag gjort från scratch. Kalla det magkänsla eller vad fan som helst. Men jag tror att i slutändan kommer du att styra över drickandet och inte tvärtom. Nytt försök bara...den femtioelfte gången kanske blir ett lyckonummer;-).

Tack för ditt inlägg i min tråd om hur ungar fixar utlandsboende i slutändan. Tänk att det tror jag med. Pendlade själv mellan två länder som barn och kan inte tycka att det skadat. Men vi är ju alla olika. Ha en bra dag. Förlåt dig själv för utflykten i förrådet. /R

kan inte forceras eller tvingas fram. Jag måste förtjäna den.

Och att blåsa i en sk mätare är inget bra sätt att visa tillit, tvärtom så undergräver det ditt nykterhetsjobb för att din dotter inte tror på dig. Ska du ständigt gå omkring med en mätare för att visa din dotter att du inte druckit ??

Lita på din egen förmåga och att du gör ett bra arbete med dig själv och var en stolt nykter alkoholist.

att man är "närmare" när man känner till den yttre ramen.
Kram till dej! / mt

..jag kan bara rekommendera Al-anon. Det är behagligt att vistas i en grupp med människor som förstår. Plocka till dig det som passar dig och låt resten passera.

Kram i natten

...få saker till.

Min makes veckor och dagar utan alkohol tog inte bort hans nyckfulla sätt. Som Adde skrev i min tråd-att vara utan alkohol är inte samma som att vara nykter.
Han hade satt på korken på flaskan men bar den alltid med sig liksom. Tänket hade inte ändrats men han var gudomligt go nästan hela tiden från i julas, tiden han har varit med mig och vi har varit på resande fot.

Historia
Mitt ex manipulerade alla! Så, jag har upplevt att folk, både soc-skolkuratorer-gamla vänner-grannar-lärare-...inte har en susning om att samma person kan ha två helt motsatta personligheter. Barnen och jag visste, och advokaterna, jag höll mig till samma alla år men han avverkade mängder. Ingen lyckades vända hans skeva bild utan han tyckte de motarbetade honom och bytte, och bytte, och bytte. Han hade tydligen tänkt föra sin egen slutplädering, den som inte blev av pga förlikningen, den tog i sig flera timmar och kunde vara hämtad ur en riktigt dålig film med advokaterna springande mellan våra små rum med en korridor mellan. Kan se det framför mig, nu med ena ögonbrynet upphöjt och en suck. Minns nu när jag tänker på det att de bad mig vänta i min lilla vrå på att lämna rätten efter exet lämnat byggnaden. När jag kom ut möttes jag av vittnen han samlat på sig, tidigare gemensamma bekanta, som inte hade fått besked om förlikningen. Jag pratade vanligt med dem, som alltid, och gör fortfarande om jag träffar någon. Just då kunde jag se att vederbörande skämdes.

Tid är oftast till en fördel, den visar väg, men förändringar måste drivas medvetet. Hur de faller sig kan tiden hjälpa till med. Man får styra lite, ta hjälp utifrån vid behov, hålla ögon, öron och känselspröten aktiverade men skynda långsamt.

Tänker på dig

Tack för era tankar och uppmuntrande ord.

Lelas - angående min sambos Antabusbehandling: Han tar brustablett två ggr i veckan, han tar dem själv (dvs inte hos läkare). I början var både han mån om att visa att och när han tog tabletten, men den senaste tiden har det inte varit så. Men med tanke på hur det varit de senaste två veckorna har jag bett honom om att få vara med när han tar tabletten i fortsättningen. Det gick han med på utan vidare diskussion.

För min egen del så besökte jag för några år sedan Al-Anons hemsida för att få information. Tyvärr nämndes Gud alldeles för många gånger på sidorna för att jag skulle känna mig bekväm. Men jag kanske ska ge det en chans i alla fall? Jag får se.

Återigen: tack för stödet!
//Y