Senaste kommentarerna i forumet

Grattis, vad roligt att "ryktet" sprider sig bland grannarna.
/A

Grattis till dina månader.
/A

var en helt positiv erfarenhet som handlade om att jag kunde låta bli att lägga mig i Mg`s ... ... ja i vad då? I de utmaningar han möter och äger rätten att ta hand om själv. Han har så tydligt sagt det också - "det här måste jag ta hand om själv". I lördags berättade han mer om vad som upptagit hans sinne och om vad som rör sig på ett djupare plan - det är nog mera rätt att tala om växt och tillblivelse... och helt positivt.

Tack för att du delade med dig av vilka tankar du fick - också ett uttryck för omtanke. Värmer.

Jag älskar blanka dagar... Idag har jag haft en lugn dag i lugnt tempo. Ett möte på eftermiddagen.
Hemma nu - aldrig skrivit ett ord på jobbet, inte heller loggat in. Otänkbart för mig i det jobb jag har - därmed behöver jag inte heller kämpa med frestelsen:) Då är det enkelt.

Önskar dig en hyggelig dag i ekorrhjulet och en skön kväll. Kram / mt

Övervägande positiv verkar din dag ha varit utom just den där då - om jag tolkar "blir själv" som någonting ensamt. Jag tycker om dagar som är blanka, ett oskrivet blad där man kan pränta vad som faller in. Tyvärr är inte min dag sådan idag: in i ekorrhjulet och längta tills det är dags att gå hem. Hoppas du får en bra dag idag!

Såg klippet, mycket bra!

Jag drack kaffe och åt ingen bulle. Barnen o de andra fick desto mer, till deras glädje. Skyllde på att om jag tar en bulle är jag tillbaka i sockerträsket och m tanke på min övervikt förstod de det:) jag var däremot väldigt glad över deras gest och visade det. Ja, min stackars rumpa har haft det tufft;-) nu ska den få sig en välförtjänt promenad i vintersolen. Varmt tack för stödet!

att läsa ditt senaste inlägg - att du hade en plan och att du kunnat bocka av allting! Och samtidigt lite avundsjuka, att jag inte är där... Att itne jag kan ha det så...

Men jag önskar dig all lycka, hoppas att ni har det riktigt gott, det är ni värda!!! Umgås barnen med pappan, sover de över där, har ni delat boende?

Kram!!

Är inte här så ofta längre, men måste bara skriva en rad till alla er som tvekar,
ska jag sluta eller inte?
Gör det, sluta!!
Jag har nu varit nykter i snart 7 månader och jag mår så bra nu.
Det finns ett liv utan A och det är så skönt!
Det är tufft och jobbigt, men värt varenda liten kamp.
Ni klarar det!!

Ditt senaste inlägg andas hopp och glädje, vad härligt att ni "smittar av er" på gårdarna runt omkring! Bullar är ju så mycket bättre än bira (även om väl bullar också har en tendens att sätta sig på stackars rumpan som väl har utstått nog nu ;-)

Heja dig och mannen din!

Vad du är duktig som klarar detta, men ett råd är försök stanna upp en stund och andas och tänk efter. Många kramar Kalla

För inte är den här i alla fall.
Har varit inne flera gånger det sista och läst i era trådar, läst era inlägg och bara inte orkat skriva något tillbaka. Är så otroligt förvirrad. Vet att jag måste göra något, men vet knappt vad eller hur, när eller om eller...?

Tårarna känns som min bästa vän, men de kan ju inte komma så ofta, för jag vill inte vara så ledsen inför flickan.

Trollis, tack för ditt stöd, tack! Känner mig såå rädd, och försöker vara modig att stå upp för mig själv, men oj, svårt, svårt!

Sorgsen, vad jag lider med dig. Läste precis i din tråd och aj, aj, känner ända ner i tårna, ända ut i fingerspetsarna och i hela magen, i hela huvudet och hela kroppen hur jobbigt det är, hur ont det nog gör även om du försöker att inte låta honom komma så långt i sina sårande ord.
TACK, för att du delar med dig av din historia. Det betyder mycket för mig och jag känner mig stärkt av dig, men också känner jag med dig.
Men samtidigt: så illa som du verkar ha haft det, så illa har vi inte det...
Ingen utanför vår familj vet ju hur vi har det - sambon är ju som sagt trevlig, social och på alla sätt ett föredöme. När vi är själva kan han också vara allt detta, men så emellanåt sätter han sin egen agenda: håller på med det han vill och i princip glömmer av att vi andra existerar, kan få ilskeutbrott, kan skälla och hota mig, kan skälla på flickan för att hon tar för mycket utrymme osv. Men jag vet itne om det är tillräckligt illa för att jag ska kunna få igenom något...
Jag vet att jag inte orkar leva så här (med alla saker runt omkring), men jag vet inte om barnen skulle må bättre med delat boende... Sambon kan ju då och då säga att jag är en fantastisk mamma osv, men däremellan kan han ju också tala om att jag är sämst...
Jag läste i din tråd och du verkar kunna se att bortom alkoholen finns en bra sida av din man, då ni har det gott! Min sambo dricker ju inte nu, men den där nästan sadistiska sidan finns ju ändå kvar - och allt annat som hänt, som han sagt och gjort, både under alkoholens påverkan och utan, allt det sitter så djupt i mig, jag tror inte jag kan komma över det...

Mt - det är ju så sant: oftast blir det nog bättre av en separation, självklart önskar jag att jag och min sambo skulle leva hela livet ihop, för att vara lyckliga, för att barnen skulle få ha en hel familj osv, men det gör ju så ont; att en alltid anser sig ha rätten att må dåligt, att få stöd, att få stöttning, att få skälla och säga vad som faller honom in, att få leva som han vill, allt under skydd av att han egentligen mår dåligt...

Barbalala, tack.
Känns som vi har likheter! Jag kan ju se att min sambo får färre utbrott numera, men de finns ju hela tiden - ibland är allt guld och gröna skogar, och plötsligt så är det fullt kaos och fyllt av ilska... Han anser sig ha rätt att titta på porr, ha kontakt med vem han vill, och samtidigt menar han att det är för att jag inte vill ha sex tillräckligt mycket/ofta. Han får kalla mig vad han vill, för jag är så kall och älskar inte honom tillräckligt osv. Men jag är aldrig säker på om jag överdriver eller om det är jag som har fel, gör fel osv. För emellanåt är han ju snällast i världen, omtänksam och allt, men det är ju bara att jag inte vet när det vänder- när jag får skit för det jag sagt i förtroende... När jag skriver detta så blir jag ju så ledsen, för det låter så hemskt om jag tänker att det skulle vara någon annan som levde så, men samtidigt så känns det som jag överdriver/inte ger hela sanningen, för jag vet ju att han älskar sitt barn, att han vill ha familj, att han försöker också. Ibland är han ju så engagerad, snäll, roliga och glada, påhittiga pappa...

Du skriver om att andra förmodligen inte går på hans trevliga sidor, men jag tror de flesta gör det. Nu har jag ju börjat berätta lite för några vänner och några har ju sagt att de funderat över enstaka saker som hänt, men några är också väldigt överraskade... Vi har varit på familjerådgivning och han har själv sagt att han blir aldrig så arg på någon som på mig.

Tack för din berättelse om vaken, känns målande. Är bara så j-a ledsen, emellanåt går det ok - jag biter ju ihop för flickans skull, men oj vad tungt det är.

Hur fungerar det när man separerar? Tänker på alla saker vi köpt tillsammans, saker vi har, allt från foton, ramar, möbler, köksprylar osv. De är inte viktiga på något sätt, ingen sak är så viktig att den är värd att jag ska stanna, missförstå mig rätt, men ändå så viktiga eftersom jag vet att jag kommer prövas starkt ekonomiskt om vi separerar, och jag vill kunna ha saker så att flickan känner igen sig, så att jag inte ruineras av att behöva köpa nytt.
Han kan ju hota mig med att jag ska lämna huset, att jag inte kommer få något osv, och det känns verkligen inte det minsta viktigt, om det inte vore för flickan. Hur har ni löst det?

Barbalala, lämnade du din relation före eller efter att han blev nykter? Har du märkt killnad på något sätt när han är nykter eller inte?

Tack.

tror jag är viktig. Annars glömmer man bort vad som var problemet och så börjar man igen. Jag kan tänka att det vore ju skönt att kunna ta ett glas då och då men jag märker redan att så fort jag gör det så kommer det, inte långt därefter, en tanke på ytterligare ett glas, sedan ytterligare. Problemet är ju att jag aldrig vet NÄR DET BLIR FÖR MYCKET. Jag vet aldrig i förväg när jag ballar ur och blir den där *skämskudde upp*. Därför tror jag det är viktigt att läsa om andra, och höra om andras erfarenheter. Då kan jag dra nytta av dem. Camillas bok är väldigt bra, det är lätt att känna igen sig även om man levt ett annat liv än hon. Skickar med länk till morgontv som hon gästade:

http://youtu.be/dinxkHo1cc4

Vilken pärs jag gått igenom, tack för dina rader:):) rumpan är åtgärdad och jag mår bättre än på mycket länge! Härligt! Känner mig inte ett dugg sugen på alkohol, känns bara skönt, som en befrielse.
Min karl sa att nu är vita månaden slut, men hade tänkt: varför ska man dricka bara för att månaden är slut? Han säger att han känner en kick på helgerna av att inte vara bakis och känner att han får så mycket gjort som han tänkt göra länge, men inte orkat. Han verkar tycka att det är skönt. Trots att han inte druckit lika ofta som jag gjorde. Eller så är det för att han förstår mer än jag tror och vill hjälpa mig... Något jag har bestämt är att jag inte kommer att gå och handla på Systembolaget, jag ska inte utsätta mig för någon frestelse i onödan. Ölen i förrådet ligger orörda:) Jag vill inte dricka alkohol och njuter av nykterheten. Jag har glömt hur dåligt jag mådde, men läser från början av tråden och då minns jag bättre. Jag har inte bestämt mig för att aldrig mer dricka, men just nu känns det lugnt.

En sak som gjorde mig glad i helgen var att en granne ringde. Vi har bakat, sätt igång kaffe så kommer vi och fikar sa hon. Klockan var ca 19 på lördag kväll och hade det varit för en månad sedan skulle det ha fikats alkohol i stället. Jag o min sambo har pratat m grannar om hur vi tänker kring alkohol och varför i hela världen det blivit mer alkohol än bullar sista åren när vi träffas. Det vi märker nu är att nykterheten har spritt sig till några gårdar. Kul! :)

Jag går oxå ned stadigt i vikt och det motiverar mig enormt när det gäller nykterheten. En annan stor motivation är naturligtvis att mina barn verkar så harmoniska!

Hur går det med antabusen MB? Hur går det med suget? Dricker din gubbe lika mycket nu, eller har han börjat tänka till han oxå? Stor och varm kram, det värmer så mycket när du hoppar in på min tråd!

Morgon på tåget.

Vilken ångest jag hade haft om jag hade druckit på båten. Jag hade antagligen unnat mig ett par sjukdagar så här i början av veckan.

En kompis jag brukar ha bra samtal med om alkohol var med på resan. Han förstörde sin bufféupplevelse genom att vara lite för full. Han åt litegrann, bara av en rätt. Sen satt han med sina glas. Det är ju fri dryck...

Ville bara titta in och hälsa. Fantastisk text som vanligt. Skönt att du tar dig lite tid och plitar ner texter. Det där med obalans och svårmod känner jag igen. Hade min dipp förra försommaren...när jag mer eller mindre bodde i min hängmatta. Sov bort hela dagarna då jag var sjukskriven. Jag tror det är normalt. Dippen kommer efter ett tags nykterhet. När man ser att allt inte alls löste sig för att slutade dricka. Inga råd...förutom att härda ut. Det kommer att ljusna. Killkram ;-) /R

Visst är det jag som måste stå för beslutet. Pratade med lillkillen igår. Han vill helst flytta tillbaka till byhåla...om vi nu ska flytta igen. Försökte förklara varför det inte kommer att gå. Att jag dör där, att jag tar till flaskan när den åtta månader långa vintern sätter in. Vet inte om han greppa...han är en underlig figur...min yngste. Givetvis älskad trots det ;-). Ska följa dina råd...även om Strawberry. Inse att hon fortfarande är en liten tjej...fast det blir svårare. Hon är så satikens lillgammal. Ibland är hon en riktig bitch...svårt att se den lilla flickan då.

Det positiva är att jag inser att de närmaste åren kommer jag att behöva vara mer eller mindre nykter. Snart har jag tre tonåringar och jag anar att det inte kommer bli en walk-in-the-park. Inte tänkte jag så långt när jag skaffade barn...

Måndag idag. Tuff vecka framför mig och tidigt på söndagmorgon blir det Perth. Livet rullar på väldigt hastigt just nu. Vilket iofs. passar mig som lätt blir uttråkad, men nu rullar det nästan för fort. Hinner inte med mig själv...igen. Men tar mig tid ändå, ikväll blir det spanska. /R

...att du hade kul! Anar att du har rätt...man får titta ett varv till...för att se att det inte bara är fylla på båtarna. Den i resesällskapet som hade problem med din nollbira misstänker jag har a-problem själv. Under det sista året har jag märkt att "vanligt" folk inte tycks bry sig om att jag inte dricker. Ha det gott PP. Tänker måndagmorgon och PP på tåget. /R

Jag tycker din fru och svägerska valde rätt. En jordbegravning blir ganska snaskig efter ett par veckor. Att ligga i en kista medans kroppsvätskor sipprar ut känns inte så värdigt tänker jag - som också vill kremeras. Dessutom är det lite som Stigsdotter skrev. En misskött/försummad grav är bland det sorgligaste man kan se. Sen tänker jag också att de efterkommande "slipper" måsten som att gå till graven. Jag har jätteångest för att jag aldrig går. Min mamma valde sin gravplats nära min syster...trots att hon ej hade förankring till samhället ifråga. Just för att hon visste att min syster skulle sköta om graven. Ganska själviskt tänker jag...att välja vad min syster ska ägna sig åt de närmsta 50 åren.

Det var mina tankar kring begravning. Hoppas ni hade en fin stund när ni tog farväl av svärfar. Morsning /R

Så bra att du skriver - förstår att du känner igen dig i andras berättelser. Den röda tråden är så lika för de flesta av oss - smygandet, lögnerna, misstron, tvivlet. Allt det bekräftas också på de sidor där missbrukarna skriver - och av min man som numera varit nykter sen i våras och mestadels nykter ett par år.

En av de första saker jag "lärde" mig här var att ta magkänslan på allvar. Lita på den!
Så bra att du sökt hjälp och så bra att du är klar över att lämna om han inte gör allvar av att bli nykter. Det är den enda vägen (ja, det vågar jag säga!) - håll fast och var mycket tydlig. Oron för delad vårdnad och barn delar du med de andra här. Du har säkert läst Framtidsdrömmars och flygcerts trådar.

Instämmer helt med Lelas - ta hand om dig själv! Visst ska du tala med mannen om din oro, och tala då om dig - du äger alltid rätten till dina känslor och tankar. Dock är erfarenheten att alkoholen lägger bråddjup emellan människor - läs Addes svar till Sorgsen, det ger bilden "från andra sidan" - och Helvetesgapet...

Håll taget nu! Fortsätt läsa och skriva - det hjälper till att reda ut tankarna.
Styrkekramar / mt

Ska bli.
Mors, mors! mt

underbart - också! Så roligt:) Grattis!

Min man har också förlorat väldigt många, genom dödsfall, i sitt liv. Hans mamma dog när han var pojke och flera förluster har följt. Den vetskapen har påverkat och måste få påverka från olika håll och på olika sätt.

Hoppas allt är lugnt och bra nu och att det här blir den gången då det vänder, och faller rätt för din man. Det var den förändringen som var mest fantastisk i P-O Enqvists självbiografi. Visst skrev jag om den?

Njut av friden och det nya livet! Kram! / mt

..är filmen "FLIGHT"...

Säger allt om hur det är att vara en alkie, se den!
Den berör alla ömma punkter om så i en Hollywood tappning.
Men sevärd, det är den..

Mors Berra!

Hur har du det med feber och trötthet? Jhoppas du mår bättre!

Hur går dina tankar nu inför en månadsgränsen? Själv har jag kunnat klappa mej själv på axeln hela helgen, inte en droppe alkohol trots att sambon haft öl hemma hela helgen.

Jag tror att du måste vara bestämd mot dej själv och inte låta din man dra med dej till helgfyllan. Klarar inte han av att mysa utan alkohol, så är det ju synd om honom om jag får uttrycka mej lite vårdslöst.

Kram!
/MB

Hur har du det? Jobbigt nu eller? Häng kvar, det tar sin tid att hitta sina egna knappar att trycka på för att hitta sitt nyktra jag.
Jag började skriva här i oktober, och börjar nu efter ett stort antal återfall få ordning på mej. Så ha tålamod med dej själv och ge inte upp!

En hel säck med styrkekramar!
/MB

...med mig av lycka mitt i eländet.

Mitt barn berättade att jag ska få ett barnbarn,alldeles färsk nyhet för dem och jag lyckades komma dit när stickan visade positivt!
Ger mig ilningar.livet är underbart!

Kram