Senaste kommentarerna i forumet

Hej!

Tack för svaren Drycker och Ranilee. Jo det är säkert olika beroende på var man bor.

Jag ryste och grät av era kommentarer. Fyra dagars drickande efter värsta tre veckors abstinens i mitt liv gick min gräns. Ni har fått mig att förstå. Berättade allt idag när han kom hem, tuff tidigare på dagen flyttade han ut för andra gången den veckan. Sen blev han ledsen, efter polishotelser. Han har fattat mmm nu när han dricker. Det är som om han nu måste dricka en öl för att vata normal. Helt sjukt ju så jag blir rädd. Men jag stod på mig och sa allt jag kände och att jag fan inte ska tåla det mer. Behandling eller flytt o helst behandling långt ifrån mig, rädd ju. Jag får möjligtvis äta upp det imorgon men Gud vad det kändes, en lättnad efteråt. Att jag varit så blind tidigare, bara tänkt på honom men nej dags tänka på mig och barnen med eller utan honom.
Tid hos läkare imorrn. Kommer fixa detta, måste för barnens skull. Barnen behöver åtminstone mig annars kommer dem inte ha nån av oss. Jag orkar inte en sekund längre känner jag. Tack ska ni ha.

Hej KalleKallesson och välkommen hit.
Riskbruk eller missbruk är en lek med ord och vilket av dessa som stämmer in på dig bestämmer du helt själv. En sak som jag tycker är fantastiskt med detta forum är att ingen dömer. De allra flesta här har på något sätt en taskig relation med alkoholen. Jag har sagt det i flera trådar under mina 9 nyktra dagar, men säjer det igen. Det är fantastiskt hur människor med sina egna problem och sina egna demoner ändå så förbehållslöst är villiga att hjälpa och stötta andra. Jag hade aldrig fixat 9 nyktra dagar utan det!
Jag har själv definitivt passerat "riskbruk" och sedan länge övergått till missbruk och detta forum är det enda stället jag öppet kan säja att jag är en alkis utan att skämmas eller bli dömd.
aqua uttryckte det väldigt bra i sin tråd. Tror inte jag citerar ordagrant, men ungefär.... "Det är lätt att sluta. Det svåra är att inte börja igen"

Är du beredd att ta kampen? Då kommer jag och många andra finnas här i din tråd och hjälpa dig dit! Jag är själv rätt ny här och efter att ha läst mångas livsöden och kamp brukar jag tycka att det är småaktigt av mig att tro jag kan bidra. Men jag är beredd att göra vad jag kan!

Välkommen hit. Ditt inlägg och ditt sätt att skriva imponerade!

/Z
Definitivt alkis! :-) Men en rätt hygglig prick ändå....nykter!

Jag bugar och applåderar! Det låter som du är på väg att bryta ett dåligt mönster. Att du festar loss på chips och Fanta är peanuts i detta sammanhang. Ibland tror jag att när vi blir vårt "sanna jag" drar vi även med oss andra till att göra detsamma. Just nu får du bära den fanan!

I början av min kamp för att bli en måttlighetsdrickare vaktade jag mig själv så att jag inte blev "för nöjd" när jag lyckats ett par gånger. Ta det lugnt och bli inte för exalterad. Drick lugnt och sansat och ställ dig inte i centrum, tänker jag. Kanske är du en sådan som jag som ska se till att andra har trevligt?? Låt dem stå och hänga och det är ok att du står bredvid utan att ta ansvar. Hoppas att dessa tankar kan hjälpa dig

Åhh vilket stöd, tack Zorro! Idag har jag känt mig låg. Känns som att folk ser på mig att jag har en hemlighet, att något inte stämmer. Tror nog mest att det egentligen handlar om mina tankar om mig själv. Idag längtade jag efter "dvalan" att dricka alltså men jag har bestämt mig för uppehåll och så SKA det bli. Känner mig ändå orolig och ledsen för jag litar inte på mig själv och tänker att jag nog kommer trilla dit igen. Märkligt nog känner jag styrka i min uppgivenhet och sårbarhet för något "jävlar anamma" har jag inte. Imorgon ska jag till terapeuten för första gången, är jättenervös men ska bli skönt samtidigt. Bra Du, 9 dagar. Som du och andra säger, vi får ta en dag i taget. Jag tycker vi fortsätter på den här banan!!!!!

Vi är alla här ute på en tuff resa och vägen är inte alltid spikrak. Men vi jobbar på och stöttar varandra. Du kan klara det här! Var snäll men tuff mot dig själv, så kan livet bara bli bättre. Jag kommer följa dig och heja på dig.
Kram Krickelina

Då kan vi fira tillsammans - i morgon är också min 10 :e dag. Jag har liksom du plågats av ångest från h-et på nätterna ( vaknat flera ggr - badat i svett och med panikångest - dödstankar och allt annat skit.) varje morgon ångest självförakt och livsleda. Nu har jag förstått att det är A-aset som är skuld till detta - min ångest är mycket bättre och att vakna utan bakfylla är helt underbart ! Jag mår bättre och förstår att det är för att jag inte dricker a...varför har jag då detta suget efter något som jag vet är helt förödande för mig och som kommer att bli min död om jag fortsätter. Jag är en förnuftig människa annars men inte i detta tyvärr ..jag hejjar på dig och på mig också - framåt mot den 10:e dagen !

Du har gjort helt rätt. Varför ska du ljuga för hans chef? Din man är skyldig att medverka i den rehabilitering hans arbetsgivare anser han behöver. Eftersom alkoholster räknas som en sjukdom. Vägrar han är det giltigt skäl för uppsägning. Så du har gjort allt så rätt man kan. Det är ju inte du som försatt honom i situationen att dricka och inte komma iväg till jobbet. Det kan du ju säga om an börjar tjafsa. Bra jobbat och curla inte honom.

Ge inte upp kära Raje - de första dagarn är skitjobbiga och man tror man kommer gå sönder - det blir lättare och när du vaknar imorgon skall du njuta av känslan att inte vara bakfull och känna dig stolt ! Kämpa på - du klarar detta ! Att du mår dåligt nu är ett gott tecken - du håller på att bli av med all skit - snart är det bättre ! Sov gott i morgon tar vi nya tag för att få ännu en a fri dag ?

Min nionde dag som nykter människa och jag börjar känna mig kaxig och " detta är ju lätt som en plätt" DÅ slår han till det där Aset och viskar och lockar och ger mig ett sådant sug som jag nästan inte klarar av att hantera ...genast är kaxigheten bortblåst och kvar finns bara en liten ynklig rädd och ensam människa som förstår att denna kraft och påverkan som A har på mig är så stark och förödande och jag vet att jag alltid måste varar på min vakt och aldrig en sekund kan känna mig säker för då slår han till för att få mig på fall. Denna gång klarade jag att stå emot men jag vet att jag har en lång väg att gå och jag har bara tagit små små steg. Jag måste orka ...

Idag är min nionde a fria dag - börjar känna mig lite väl självsäker och det är farligt för när jag är som mest säker på mig själv och min nykterhet så kommer ett så kraftigt sug som jag har svårt att hantera. Den där j-a A-aset som sitter på min axel och viskar och lockar och försöker få mig på fall. Jag kan alltså aldrig känna mig säker utan ständigt på min vakt och beredd att stå emot. Aset är slugare än något annat och han är en livsfarlig kraft som länge har försökt att suga livet ur mig tills inget annat än han finns kvar.. Men nu har han mött sin överman (kvinna) för det är jag som kommer att gå segrande ut ur detta - jag och mina barn och livet ! Visst kämpar vi och jag känner också igen mycket av vad du beskriver - därför hejjar jag på dig och önskar att vi kämpar tillsammans och lyckas övervinna det j- a Aset - du och jag liksom alla krigare här på forumet.. Kämpa på ?

Idag har det varit lite jobbigare än tidigare, men det är väl bara att vänta. Någon gång kommer väl det också! Jobbar delvis med en egen mindre firma och kände idag av stressen. Pengar ska in, fakturor ska betalas, bokslut närmar sig. Får jag det att gå ihop? Lätt att känna att ett par öl så här dags hade hjälpt mig att koppla av och få tankarna på något annat.
Jag har dock stått emot, men man märker hur lätt tankarna vandrar iväg och stökar till det i skallen på en. En liten elak röst som säjer, -vad gör ett par öl. En hundring bara så kan du slappna av ikväll. Vikt, hälsa och ekonomi drabbas ju inte för några pilsner!

Klockan är dock snart halv tio och jag planerar att lägga mig nykter, vakna nykter och med avsevärt mindre morgonångest än för drygt en vecka sedan.

Jag har faktiskt inte kopplat ihop mina ångestfyllda mornar med alkoholen. Vissa mornar har det nästan varit rena panikatacker. Har varit så van vid det så inte tänkt så mycket. Nu märker jag att det helt plötsligt börjar minska. En sån härlig känsla. Vill gärna känna det imorgon bitti också så jag skiter i rösten här ovan. Har inget val heller förresten! Har inte en droppe hemma! :-)

Så efter en jobbig dag och en lite bättre kväll satsar jag på 10-dagsjubileum imorgon! :)

Kram på er alla vänner därute!

Är så otroligt sugen på något har ont i huvudet är irriterad på allt gråter. Kan man inte snabbspola lite tänk om de skiter sig. Fan kan bara se framåt. Är så jävla nervös. God natt

Fast givetvis vill "alkoholisten" i dig inte ha hjälp.. Då blir du ju tvungen att sluta?!
Men lugn.. Du kommer att sluta, förr eller senare.. det gör vi alla (på mer eller mindre svåra sätt)
Du vill inte och kan inte tänka dig ett liv utan alkohol! Då kan jag vara djävligt rak och säga att det behöver du inte.. För egentligen är det inte ett LIV du är ute efter, utan alkohol.. Du vill att nån ska säga att det är okej, fast du innerst inne vet att det inte är det..
Den enda som kan besluta hur du gör är DU!
Och allting har ett pris, det är den nakna sanningen.. Av det du skriver att döma, så är du på god väg att ta livet av dig med hjälp av alkohol!
Ja det går ju inte fort direkt (och slutstadiet brukar inte vara trevligt) Men fortsätter du, kommer du garanterat att lyckas.. Jag har flera "bekanta" som supit ihjäl sig.. Det gick väl hyfsat de första 15 - 20 åren.. En del som är riktigt sega, klarar av att dricka i över 40 år.. (fast då är det kanske inte dina mängder) Men när det väl börjar gå utför på allvar, då kan det gå riktigt fort!
En skolkompis till mig (populäraste killen i klassen) Är visserligen inte fysiskt död, men befinner sig på ett vårdhem för gravt dementa, sitter i rullstol och känner inte igen sin egen syrra när hon hälsar på.. För två år sen, så hjälpte han henne att snickra på sommarstugan.. För ett år sen, blev han vräkt på grund av sina fester, sålde firman och började kröka på allvar. ett halvår efter det, så hittas han medvetslös.. vaknar upp och känner inte längre igen någon.. Kan inte klä sig själv, behöver blöjor, behöver matas periodvis och är inte ålderspensionär på några år än..
Grannens grabb, som inte fyllt 50 än, sitter i rullstol och har supit hårt sedan han var ung.. Det gick hyfsat de första 15 åren, tills hans fru fick nog och han blev utslängd Vid 35 ungefär så hörde han till A-lagarna och hade mer promille än röda blodkroppar i ådrorna. Den här mannen ser äldre ut än min gamle far som fyller 87..
Men som sagt läs gärna själv och begrunda! Valet är ditt! Och skulle du välja att göra slut med alkoholen, så är du välkommen in i gänget här :-)

Redan som 12-åring stickade jag min första kofta med flätor och allt.
Under min vuxna tid har det inte funnits mycket tid för denna hobby. Men nu har jag återupptagit detta hantverk. Just nu är det raggsockor till bonus barnbarnen som gäller. Men sen kommer det ju en bebis i Maj, så då blir det annat att sticka . Jag klistrar alltså inte potatisskalare :o))

Inne på 3 de veckan nu och är häftigt taggad.

en dag i taget. AA-möten, gym, promenader, filmserier, simning, terapi och bokläsning. Några tårar ibland för, att kontakten med barnen är mycket sämre efter olyckan, som hände för en månad sedan. Läste i någon tråd, att barn litar aldrig på en nykter alkis-förälder. Även om föräldern varit nykter i 20 år. Tragiskt för mig. Men jag får lära mig att leva med det. Är i alla fall nykter för min egen skull idag.

Du låter väldigt klok och modig Jessie. Du har kommit långt på din resa. Alla styrkekramar till dig.

Ja, när man nått sin gräns, så blir det i regel som att springa in i väggen för alkoholisten..
Helt plötsligt finns inte minsta "tyck synd om" kvar (empati finns inuti och är nåt helt annat)
Kanske är det precis det han behöver för att vakna..
Passa på att påminna honom om vad helgens "fest" har kostat.. för det var väl inte helt gratis..
min fd, klagade för ett tag sedan över att taket läckte och att han inte hade råd att byta ut det.. Jag påminde honom lite fint om att vi nog druckit upp 3 tak under årens lopp... Där blev det tyst..
Själv har jag sista veckan och helgen känt en stor trötthet.. Inte så jag är ledsen, men bara överdjävligt trött! Blev påmind om att det säkert är en del spänningar som börjar släppa.. Och kroppen måste få ladda batterierna igen..
Har han tur, så kanske hans chef kan betala en del av behandlingen? Finns många företag som väljer att göra så.. Dessutom ska kostnaderna ställas i relation till hur mycket alkoholen som runnit/rinner nerför strupen kostat/kostar...
Det är väl som när rökarna klagar på att det är för dyrt med nikotintuggummin och plåster.. Men gladeligen kan gå ut handla ett paket cigg varje dag?

Tack mick:)
Just nu finns alkoholen inom räckhåll och jag är stressad vilket ökar suget men jag är fast besluten att inte dricka ikväll. lugnet alkoholen gee ikväll är inte värt ångesten der ger imorgon!

Har jag låtit helt väck eller :)

"Det vettigaste på länge "
Det glädjer mig för jag känner att jag är på väg att förändras när det gäller mitt liv. Jag försöker sakta men säkert ta det tillbaka och inte leva för min alkholistman. Han går här och pustar och stönar och när jag inget säger el fråga honom pustar han högre. Han såg på min telefon att jag hade alkholhjälpen uppslagen och han frågade om jag hade problem. Inte jag svarade jag. Då började han prata om hur dyrt det va om man ville ha hjälp . Kostade ju 700kr sist jag låg inne en natt!!
Finns så många andra sätt att ta hjälp utav ifall man vill säger jag, i gen ursäkt .
Han frågade lite snällt om jag kunde hämta ved. Gör det själv säger jag. Kan inte, jag mår så dåligt...
Självförvållat säger jag.
Jag märker sj att jag går inte på detta igen. Mår han nu så dåligt vilket han gör får han väl plocka ihop sig igen då!
Här det färdigt plockat!
Kommer även försöka säga till honom vid ett tillfälle att jag vill ha en riktigt man som älskar mig, inte en som ligger i sängen en hel helg för att supa!
Jag känner ändå hopp, en förändring är ju på gång och denna gång menar jag det med mitt hjärta och det är väl det som gör att jag orkar.
Fast om jag ska vara ärlig så är jag helt j-vla slut !

Det kommer inte att spela någon som helst roll hur ni gör, för vill han inte ta emot hjälp och behandling och vill han inte inse att han är alkoholist och verkligen göra något åt saken, så kommer han förr eller senare att supa ihjäl sig i alla fall! Det kommer förmodligen bara att ta längre tid och ni båda kommer att må sämre!
Det sägs ju att en missbrukare måste nå sin verkliga botten, för att inse och vilja förändras!
Som medberoende, så håller vi dom ständigt en bekväm bit ifrån den där botten.. Vi ser till att det är städat och rent, vi ser till att dom har mat och kläder, att de får vård när de drullat på fyllan och skyddar dem, genom att släta över och bortförklara deras beteende inför andra.. Ramlar de ute, så försöker vi se till att de kommer in åtminstone, även om de ligger på hallgolvet den natten. Vi tar med dem hem, så de slipper sitta i fyllecell osv osv.. Ja det finns så många olika sätt att "slipa av kanterna" på den hårda tillvaron, som ett aktivt alkoholmissbruk ändå är.

Och svaret på din fråga: NEJ och åter NEJ! Du låter inte ett dugg hemsk!

Faktum är att du just skrivit det vettigaste jag sett dig skriva på länge :-)
Sträck på dig! Du har just överlämnat en bit av ansvaret där det hör hemma!

Kul att höra ifrån dig Ullabulla!
Ja, även jag har nog "saktat ner".. Och det du skrev om eftertanke och reflexion är bra.. Känner att jag själv behöver få ett "tomrum" runt mig, som inte nödvändigtvis måste fyllas med något på stört.. Det är ju så många som tror att jag känner mig ensam.. ( jag var mer ensam förut..) och vill ha med mig på olika saker.. Känns nästan som det blir lite stressigt det också hihi..
Ibland känns det som "den stora tröttheten" kommit ikapp.. Kanske för att jag håller på att slappna av inombords.. Det tar faktiskt en stund att acklimatisera sig, även om det är positivt och jag trivs..
Jag fick faktiskt säga till min alkoholist att inte ringa stup i kvarten.. (han blir ju så sällskapssjuk när han dricker) Han har ju inget umgänge, förutom "flaskan", syskonen, katten och mig..
Jag har påpekat det för honom förut, men när vi fortfarande bodde ihop, så såg han mig som sin personliga sällskapsdam.. Och vissa vanor är nog svårt att släppa..
Jag sätter telefonen på ljudlös (eller stänger av) Meningen är ju inte att jag ska behöva ha det så, för det finns ju andra som kanske behöver nå mig.. Så jag misstänker att nu kommer en ny period av "testa gränser".. Vi är dock inte osams, och när han är nykter är han hur trevlig som helst.
Hans fysiska skick är dock sämre.. Inte så att han börjat missköta sitt yttre, sin hygien eller kläderna, men magrat, lite "vimsig"/glömsk och händerna darrar mer än förut.. Han hade tänkt gå i pension, men har valt att fortsätta på deltid och jag tror att det är detta som håller honom uppe så länge. Hur länge återstår att se..
Vi kommer inte att fira jul ihop, vilket jag såg gjorde honom ledsen, men jag sa att jag har ingen lust att ge mig ut och kuska på vägarna en julafton. Ett av barnen bjuder på jullunch och sedan ser jag faktiskt fram mot att gå i midnattsmässan (jag är för morgontrött för julotta) Även om jag inte längre är medlem i Svenska Kyrkan, så känns det som jag slutit fred med "Gud"..
Vi har båda kommit en bit till på väg och jag önskar dig lycka till! Kram!

Låter som många posetiva tecken för dig!
Kram