Senaste kommentarerna i forumet

Nu gäller det! Tänkte ta bilen till midsommarfirandet och festen på kvällen. Köper med mig lite a-fritt öl och en god läsk. Vi blir ganska många så det blir säkert en del frågor. Skall dock upp tidigt på morgonen för en aktivitet med barnen så jag har en anledning. Hur går det på bilsemestern Prickis? Glad midsommar till er alla!

Svårt det där med måttlighet. Jag drack inte på ett halvår efter att ha druckit alldeles för mycket under en period. Att inte dricka var egentligen inget problem (mer än att jag kände mig tråkig, isolerade mig och tröståt - inte hållbart). Nu dricker jag sedan ett år tillbaka och kunde inte vara måttlig särskilt länge, känner nu att drickandet eskalerar. Vet inte vad jag vill säga med detta mer än att det är svårt att vara måttlig och att avhållsamhet nog faktiskt är lättare. Lycka till!

Hänger med,idag tänker jag inte dricka kommer bli en jobbig em/kväll men ska fixa det!

Skriven av Tommy Rosen, " Move beyond addiction and upgrade your life".

Var gång det var tid för en högtid förra året så föregicks den av mycket tankearbete hos mig. Första Julen utan, Första Nyåret, Påsken, och så själva kronjuvelen bland våra traditionella fyllehögtider - Midsommaren. Av alla högtider sticker Midsommar och Nyår verkligen ut. Det är högtider som har en tydlig festinriktning, och den som blir riktigt asplakat behöver egentligen inte ursäkta sig för det i efterhand. En dag då vi faktiskt har grönt ljus att hämningslöst hänge oss åt vårt hedniska arv och barbari. Oavsett om vi somnar i en buske, cyklar omkull, nattbadar näck i en skogssjö, eller tafsat på vår kompis tjej, så finns ingen dag på året när vi enklare kommer undan med vad vi ställt till med. På midsommardagens morgon är det många som vaknar, men istället för den vanliga ångesten hör vi nog mycket av: Höhöhö, ojsan va packad jag va igår, och du var jättefull du med Lisa, spydde i tältet, Hahaha, och kolla där ligger Janne med neddragna brallor i bakluckan....

Nej, det är inte så midsommar ser ut överallt, men det är en del av midsommar. Och det är helt normalt i våra ögon. Vi firar ju den mest svenska av alla högtider. Vi är faktiskt världsbäst på midsommar.

Visst är det härligt med midsommardansen med barnen, jordgubbarna sillen och alla traditioner, men det finns inte många som likt Julen pratar om en nykter midsommar. Att det skulle vara en högtid även för barnen?! Nej, nu har vi chansen att slippa blanda in gud och religion, och hänge oss åt vår barbariska ådra..

Vad är då resultatet när dimman lagt sig? I runda slängar 500 - 700 misshandelsfall. Ett antal drunkningar, mord och trafikdöda. Hur många äktenskap och relationer som spricker, eller sex som bättre varit ogjort kan vi bara fundera kring. Det enda som på något vis kan påverka statistiken i positiv riktning verkar vara att vi har ett riktigt skitväder...

På midsommardagens morgon ska jag även i år ta bilen och köra in och handla lite nybakt bröd. På vägen passerar jag en stor camping vid havet. Den synen jag då ser ger mig åter rätt i mitt eget beslut.

Önskar er alla en riktigt härlig midsommar, hoppas på skitväder!

//PP

Intressant. Vad heter boken om yoga som är kopplad till programmet?

Samma, inte full. Men kunde dricka nästan en flaska utan att känna annat än avslappning, så jag märkte att kroppen började vänja sig... Har sedan nån månad el mer bara tagit lite vin på hrlgrn o det är stor skillnad. Ett glas räcker. Men vill sluta helt.

Här har du en till som tröttnat på att vara beroende av vinet i tid och otid...
Har inte heller druckit på ett sådant sätt att det lett till några påtagliga yttre konsekvenser, men tror att jag får ett bättre liv utan alkohol.

Fint att du vill vara med här. Lycka till!

Har lyssnat klart på Mia Törnblom o hennes bok om att bli nykter. Vad jag förstår är det en del av 12- stegs programmet som hon gjorde, att dels vara ärlig, dels gottgöra. Jag tror det är en enorm självutveckling att gå ett sådant program. För alla, även utan beroenden. På sem slå jag ta mig an boken jsg har om yoga kopplat till detta program.

... han vet inte hur mycket jag har druckit, har inte berättat att jag druckit i smyg när vi inte har träffats. Vet att jag borde, men har inte förmått mig att avslöja att jag ljugit för honom under så många år. Därför känner han inte till vidden av mitt beroende.
Men jag inser att jag borde berätta. Det vore bra för mig och säkert också för vårt förhållande om jag var ärlig. Men det känns så svårt....

Jo han är en bra man på många sät och vis :)
Och så har han ju fördelen av att själv inte ha ett tvångsmässigt förhållande till alkohol. Han gillar att dricka ibland, men har inget problem att välja bort det när det behövs.

Du har helt rätt!!!

Ärligt så i början åsidosatte jag det mesta för att finnas där när ångesten kom, såg till så han fick mat mm....
Men inte längre.
Har börjat leva mitt liv igen, sen en tid tillbaka, inte jätte länge men dock och det känns skönt.
Han finns med i bilden men jag försöker leva på mina vilkor, inte hans.

Vad jag menade med ansvar va väl om det möjligen följer alkohol problem som en röd tråd, men kan ha fel.....

Tack (KVADDAD) för att du tar hand om oss, det ser ut som du får hjälp av (Insikten) som skrev ett så fint inlägg ovan.
Celia och jag har ju öppet redovisat att vi tänker dricka A på Fredag, men då under kontrollerade former (förhoppningsvis).
Jag vill även passa på att tacka er för det stöd ni ger mig i denna tråd.
Tack!

Hej, jag ar ny har. jag dricker absolut for mycket, vilket paverkar alla sidor av mitt liv. Jag har forlorat kontakten med nara vanner, fatt varningar pa jobbet med mera och fortfarande kan jag inte sluta dricka. Om jag har haft en dalig dag pa jobbet, for att jag var bakfull, sa kanner jag att jag maste dricka sa snart jag slutar jobbet for att jag har san fruktansvar angest. Bor utomlands dar alkohol finns att kopa i affaren dyngnet runt vilket inte hjalper. Jag vet vad jag maste gora och det ar att sluta dricka totalt men jag har forsokt och det gar inte, jag far sanna angestkanslor som jag vill dova med alkohol, Vet inte vad jag vill med den har posten annat att skriva av mig lite angest

...mer än för djävligt!
Det blir en nykter midsommar!
Har resonerat med särbon och berättat om mina funderingar hit och dit, vilket fick honom att bestämma sig för att också ha en helvit midsommar. Känns sååå skönt :)

Semesterstart och lite vitt vin för att fira. Gillar det här vinet - inköpt på Coop - Barrels and Drums. Tycker det är klart bäst hittills av de a- fria viner jag druckit. Kallt och gött:).
Tack för era fina kommentarer, LN och Helena. Önskar er och alla här på forumet en härlig midsommar <3! Var rädda om er. Kram

Välkommen hit! Jag är ny precis som du. Några år äldre än än du, men känner igen mig så mycket. Älskar vitt vin, har också väldigt hög alkoholtolerans och får minnesluckor. Men mest ångest för det suddiga jag minns. Gången jag liftade hem med en helt okänd person i en okänd storstad, eller när vakten bar ut mig från nattklubben. Brukar alltid säga att jag blev drogad men det tror jag inte på själv.

Men nu är det nog! Jag har äntligen förstått att alkoholen styr mig och inte tvärtom. Det är inte min drog, den passar inte mig, jag kan inte behärska den. Många på forumet skriver om att ta en dag i taget så det försöker jag göra. Och nu i början så känns det som att det hjälper att blicka tillbaka mot allt dumt A fört med sig. Sedan kanske man kan blicka framåt, men jag börjar så här...

Godnatt till alla nyfunna vänner på skutan Nykterheten.
Segla lugnt och sov gott i natt.
Kramar

Hej Ariana - vad roligt med en till ny här! Känner igen mig i det du skriver. Själv bestämt mig så många gånger men så tänker jag alltid att det ju inte är så stor grej att dricka för mycket någon gång ibland, och så är det igång igen... Har aldrig druckit varje kväll eller så, men vissa veckor i perioder har det blivit fler dagar med än utan alkohol. Och får jag vara själv men vinboxen (det bästa, brukade jag tycka) så vill jag liksom inte sluta.

Det som ledde till mitt beslut var att jag på fyllan ringde till mina syskon och en nära vän och pratade en massa. Egentligen om helt vanliga saker, men det räckte. Tror inte mina syskon märkte något men min vän gjorde det definitivt (det var också flera timmar efter samtalen till syskonen). Tror inte ens att hon tänkte att jag var full, men skrev till mig att hon tyckte att jag var "olik mig själv". Kanske låter som en liten grej (jämfört de miljoner "galna" saker jag gjort på fyllan), men för mig brast det när jag kände att jag lurade min familj och de fick träffa min dubbelgångare (mitt riktiga jag?) för en gångs skull. Vanligtvis aktar jag mig noga för att dricka för mycket i min familjs sällskap då vi har alkoholproblem i släkten.

Underligt när jag tänker på det - sist jag slutade dricka (höll upp kanske 3 månader) så var också en släkting iblandad. Men det var han som blev för full då, inte jag. Och jag tänkte att där vill jag aldrig hamna. Så där vill jag aldrig bete mig i hans ålder. Men då tog jag inte samma beslut att ta tag i mina problem, det var mer ett test för mig själv. Jag känner den här gången att det är jag som är den där personen jag inte vill bli.

Ariana, som du är jag rädd för vem jag blir nu. Inte så mycket på det ytliga planet egentligen (även om det känns jobbigt att nu bli den som alltid måste försvara sitt val att inte dricka) utan mer att själva insikten om att jag har problem betyder att jag ändrat min egen skruvade definition på hur "jag är". Om jag erkänner för mig själv att detta inte var OK, vad mer kommer jag att upptäcka? Förut var det som att jag accepterade mina problem som en del av mig själv och nu är de helt plötsligt inte det längre. Lite rädd för vad det betyder.

Men ja, känns också jobbigt att bli den "nyktra". Och, såklart, att hantera vardagen och helgen precis som den är... Mitt sug efter alkohol infinner sig ALLTID när jag haft en dålig dag på jobbet, eller när det är något i kalendern som ska "markeras", typ första dagen på semestern. Tänkte idag när jag var på väg hem att jag skulle äta det och det och kanske köpa med mig lite vin, och så rättade jag mig själv i tanken. Längtar tills jag inte behöver göra det längre!

Vändningen - tycker det låter väldigt smart. Lite vad jag tänkte, att undvika det invanda beteendet så mycket som möjligt. Jag tror jag låter bli i helgen - blir nästan jobbigare att hålla på att förklara varför jag liksom gjort mig besväret at köpa hem alkoholfritt än att bara låtsas dricka eller säga att jag inte känner för det.

Nu kom jag precis på att vi hade tänkt basta i helgen. Första gången i bastun utan alkohol sedan jag var barn.

Åh, tack för dina värmande ord! Älskar att du finns här på Forumet. Det är så skönt att kunna vara så öppen med sina funderingar och tvivel.

För bara några dagar sedan kändes det absolut självklart att vara nykter på midsommarafton. Det var bara semestern jag var orolig för. Varför blir det så här nu då? Är det bara för att man är så van vid att midsommar = alkohol? Varför skulle det egentligen vara svårare att vara nykter på midsommarafton än det är nu? Jag ska ju inte ens gå på fest! Och min särbo skulle garanterat ställa upp på att vara nykter om jag bad honom. Nu har jag sagt att det är helt ok att han dricker, för så kändes det för några dagar sedan.
Och nu när jag håller på och leker med mina alkoholtankar VILL jag att han ska dricka för då blir det ju lättare för mig...
Suck...

Du gör ett klokt beslut att hoppa över A på tvåmånaders dagen!! Du kommer vakna extra stolt på midsommardagen!
Jävla midsommar känner jag! Helt omöjligt att stå över just den dagen för egen del!
Nu vill jag verkligen hålla mig till mina fem öl!
Jag vill ju kunna dricka måttligt!
Kvaddad, skönt att du tar över till styrman!
Nu ska jag hålla mig till fem öl som jag lovat!

Du skriver att din sambo/x inte tar ansvar, visserligen sant, men tar du ansvar? Lever du det liv du vill leva? Jag hoppas ni blir lyckliga båda två men ibland är det riktigt svårt att förändra andra människor, då måste man helt enkelt utgå från sig själv och tänka på sitt egna bästa. Du gick in i relationen som kärlekspartner, inte som omvårdare.

Lycka till!

Jag kan vara styrman......

Jag drar lite på smilbandet när jag läser och känner hur positiviteten flödar i denna härliga tråd.
Det har varit en dag (egentligen vecka) med många upp- och nedgångar. Jag ventilerade en del i ett långt inlägg i "Hjälpa någon som står nära". Och det var skönt att skriva av sig.
Jag känner lite oro inför midsommar. Står ändå fast vid att jag inte ska dricka på tvåmånaders-dagen (som är just på fredag).

Men här tar vi en dag i taget. Och ikväll ska jag minsann inte dricka något. Utan le tack vare tanken på alla er underbara människor som stöttar en som vacklar.
Tack för att ni finns! *skrivs med en liten tår i ögat*