Senaste kommentarerna i forumet

roligt att du tittade in! Och att du har ett bra liv. Tänk att du går in och läser ibland nån gång... och nu lämnade du ett spår i min och andras trådar. Det förgyller min dag! / mt

jag kommer ihåg det, notera att jag skattar högt åt din mening - den om och med sär skrivningar. Notera också komma tecknen varav ett redan i rubriken.

För eran skull. Alla dagar och nätter som ni har slitits mellan hopp och förtvivlan.

Äntligen!
Kramar till er alla!
/A

in i gemenskapen :-)

Att själv få uppleva och utforska sig själv utan att nån talat om på förhand vad som ska ske är den absolut bästa förändringen man kan genomgå. Då har man verkligen tagit steget ut i det okända, släppt taget, och visat sig villig att ta till sig all hjälp som är möjlig att få.

Med ett öppet sinnelag blir vägen så mycket enklare :-)

Alldeles underbart:)

Hej, barbalala! Kul med en hälsning från dig! :-)

Härligt att du mår bra. Tänk, det hade vi inte trott för ett par år sedan... att vi skulle kunna säga så till varandra, och mena det. :-)

Massor av kramar!
/H.

Även här (som hos Sorgsen, alltså) ser jag sinnesron lysa igenom mellan raderna. Härligt!

Men, vilken upplevelse det där måste ha varit... Jösses.

Kram!
/H.

Du närmar dig, Framtidsdrömmar. Sakta men säkert klarnar dina tankar. Det är gott att läsa det.

Var rädd om dig!
/H.

Tack för de orden, min vän.

Vet du vad tillståndet kallas, det som du börjar känna nu?

Sinnesro.

:-)

/H.

Jag måste köpa den där boken!

:)
Blev precis väckt av ett meddelande att hon fått fram "Jag älskr dej" till sin pojkvän.. Litet mirakel.
Somnar snart igen lycklig.
Det var länge sen.
Gonatt ni fina människor.

Det svåra börjar! DIREKT när man slutat.
Och det är att inte börja igen.
Ge fan i det där första...........
Dagens boktips, TACK!
/A

av Camilla Kuylenstierna som nån här skrev om. Skrämmande och nyttig läsning! Jag började igår och har redan läst halva så den är fängslande. Nu har jag just kommit till kapitlet där hon kommit till insikt och slutar dricka. Nått botten. Hon skriver brutalt ärligt om sitt alkoholmissbruk och om sin tuffa barndom med alkoholiserade föräldrar. Det är riktigt smärtsamma beskrivningar av alkoholens verkningar och jag rekommenderar den till alla som plötsligt får för sej att det nog inte är så farligt att ta ett glas i alla fall. Man tappar sugen.

Hon skriver så här om sitt första försök (som inte lyckades): "Det var inte särskilt svårt att sluta dricka alkohol. Det var att hålla sej nykter, det vill säga att inte börja dricka igen, som var svårt".

När jag läser så blir jag ännu mer övertygad om vikten av att lägga av för gott när det gått så pass långt som det gjort. Då har jag inte ens varit i närheten av de minnesluckor och förfärliga saker hon gjort i fyllan.

Några hälsocig (?!) har jag inte testat. Röker lite klassiskt. Marlboroman...yack! Det trista är att jag kan inte sluta tycks det som. Precis som Maria lade jag av för en ca 14 år sedan...i samband med att barnen började trilla in. Efter det har jag fest/stressrökt ibland. Inget allvarligt. Men nu tycks jag inte kunna sluta. Morgonen är min kritiska punkt. Sista veckan har morgonkaffe intagits på den kalla balkongen eftersom jag inbillar mig att jag måste ha en cigg till kaffet. Får jag inte det så kan jag inte gå på lådan...dusch och annat blir så försenat...så jag tar den enkla vägen ut. Min mamma dog i cancer som var cigarettframkallad (nu blev det en konstig mening) och jag vet bättre. Men jag kan inte låta bli! Ska verkligen försöka tänker jag varje eftermiddag...men efter eftermiddag följer en ny morgon och jag är där igen; Bara en... Det känns piss att min missbrukarnatur får ta över. Att jag låter min missbrukarnatur ta över...för det är ju det som sker. Ingen trycker in cigaretter i munnen på mig. Måste tänka om och tänka rätt. Nu är det fredag- hur dricker vi då? Med förstånd tänker jag...och blossar vidare. /R

Skam den som ger sig...så kämpa på. Jag blir ledsen när jag läser om dina rader om kärleken...att även han blir en anledning till sponken. Fast det vet vi ju båda att han inte är. Svartsjuka? Att straffa ut sig själv i svartsjukans namn är så dumt. Men det vet du också. Givetvis har mannen en historia...men det är en HISTORIA! Sug på det ordet Lilja...historia... Där finns ingen annan än du just nu...de andra har han lämnat bakom sig. Anar att även du har en historia...men inte vill väl du vända tillbaka? Varför skulle kärleken vilja det? Så sträck på dig Lilja och inse att ngn faktisk KAN välja dig. Välja att älska Lilja.

Tyvärr tror jag inte att flaskan hjälper mot ett dåligt självförtroende. Som du själv skriver så får det dig bara att trassla in dig i mer och mer skit. Sätt emot! Det är mitt infantila råd. När självförtroendet slakar så frågar du dig själv varför? Okey...du är inte lika perfa som hans ex? Hans EX? Kvinnor han har lämnat eller som har lämnat honom.

Vi alkies hittar alltid en anledning till att dricka om vi får leta lite. Men förstör inte ditt nya liv, din chans till amore. Hur går det med sonen och kärleken nu? Lugnat ner sig? Svara bara om du vill. Kramar/R

Zappa dig inte till sömns i tv.-soffan.
Våran tv har blivit ockupperad ( eller hurt det nu stavas....????)
Av Xbox ligan, Call of Duty Black opps 2.......
Men måste gilla grafiken, spelar med kompisar från hela världen min lille son , 12 år samt tioåringen. Båda hemma och sjuka idag.
Pappa fixar maten, tror det blir svenska nationalrätten för barn ...... TACOS!
Ingen öl eller vin det blir läskeblask från Ankeborg...............

Adiosos
//A

Du skall se att det är toppar och dalar för många här inne, inklusive mig själv.
Men vi är ett digert gäng, skam den som ger sig .........
Slå inte på dig själv, ´bara att komma hit igen tyder på bra självinsikt.
Försök att hitta verktygen du tappade på förälskelsens väg.
Det går, vem har sagt att det skall vara lätt?

Men vi går hand i hand de flesta.
Återigen, VÄLKOMMEN tillbaka!
//A

"Jag mår bra och är lycklig"
Låter bra.
Skulle nog kunna säga detsamma.

Kram! / M

och hälsar på.
Hoppas att allt är fint med dig och mullemannen. Jag läser att du börjat förbereda dig på livet efter jobbet. Det kommer att bli härligt! Du har så många strängar kvar att utveckla på din lyra.

Jag har ett helt och rikt liv med glädje och bekymmer som jag hanterar. Har gått ner lite i arbetstid under några månader för att fokusera på barnen och skolan. Funderar på att åka på minikonferensen...

Kram! / M

...säger jag, fast du drack igen. Men det hör till tror jag, det är en lång process, nu har du lärt dig något på vägen vidare. Beklagar sorgen också. Min erfarenhet av sorg är att det också är en process med olika steg. Sorgen finns alltid där men den pockar mer eller mindre på uppmärksamheten. Precis som suget efter alkohol. Precis som du själv konstaterade tidigare så lägger man fortfarande ned väldigt mycket tid på att fundera över alkohol även om det är på ett helt annat sätt. Men, ju mer tiden går, desto mindre funderar man. Ibland kan jag tänka att "vad är grejen med alkohol egentligen?" det är ju för fasen bara en dryck! Att den tar så mycket tid och resurser, det är inte rätt. En dag i taget framåt, jag tror på dig!

...säger jag, fast du drack igen. Men det hör till tror jag, det är en lång process, nu har du lärt dig något på vägen vidare. Beklagar sorgen också. Min erfarenhet av sorg är att det också är en process med olika steg. Sorgen finns alltid där men den pockar mer eller mindre på uppmärksamheten. Precis som suget efter alkohol. Precis som du själv konstaterade tidigare så lägger man fortfarande ned väldigt mycket tid på att fundera över alkohol även om det är på ett helt annat sätt. Men, ju mer tiden går, desto mindre funderar man. Ibland kan jag tänka att "vad är grejen med alkohol egentligen?" det är ju för fasen bara en dryck! Att den tar så mycket tid och resurser, det är inte rätt. En dag i taget framåt, jag tror på dig!

N
Läs ovan......
/A

Och lämnar en stor påse tröst och styrkekramar (går att värma i micron om de blivit kalla!) Önskar dig allt gott i helgen! kram /trollis

Stigsdotters råd om en dag är klokt och det är så man måste se det. Så väx för varje dag du klarar, fem dagar är ju kanon.
Skickar styrka och kramar//Kalla

Jag såg honom igår. Vilken chock! Tänk som utseendet kan förändras på bara några månader och då hade han ändå rakat sig.

Jag visste genom andrahandskontakt att han var istan. Jag måste nog erkänna att jag tittade mig lite extra omkring när jag gick på stan och visst där var han i en affär. Tvekade om jag skulle gå fram, men ville hellre träffa honom så än smygandes kring min lägenhet. Vi tog en fika, ganska lugnt i början, sen kom tårarna och han började komma in i sitt vanliga tjatande. Kände att jag satt med en A-lagare (konstigt namn)och skämdes tyvärr över honom. Samtidigt en känsla av kärlek.

Han känner sig fortfarande inte motiverad att sluta. Vad svarar man på varför? Barnens skull, min skull? Nej det hjälper inte. Arbetslivet blir allt mer avlägset osv. Jag sätter nu min tilltro till en högre makt (trodde aldrig jag skulle skriva så.) Kanske han en dag hittar en ny mening, kanske inte. Jag känner mig faktiskt lugn idag och kan glädjas åt det fina vädret. Hur är det möjligt? Ska försöka stanna i den här känslan idag, det kommer fler prövningar, det vet jag.

Miss K