Senaste kommentarerna i forumet

Tack för art du stod upp för mig, jag gillar dig oxå.
Du har skön stajl pysan *så en lite lös knytnäve på hakan
(med ens så blev det julafton och "Djungelboken")
Kram Mama....
/A

Jag skriver utifrån det Lelas och Mulletant sagt, för min egen utvecklings skull. Det konstiga är att jag även inför mig själv kan känna mig så vek och svag att jag skäms. Jag har känt mig stark en tid innan jul och tyckte då att jag hade något på gång för min och barnens skull....men jag ramlar åter tillbaka i mitt djupa medberoende och mina fruktansvärda våndor och kval- ser ingen utväg utan ser bara en massa hinder. Jag blev åter väldigt tilltuffsad under jul och helgen innan nyår- sedan dess har han varit nykter men nu börjar jag åter känna oron komma smygande för han har inte klarat mer än max 3-4 helgers nykterhet och nu börjar alpina tävlingarna med många helgers bortaliggning med dottern... Sonen blir ju hemma- eller kanske att han får följa med mig mera...
Det är klart att sambon haft en plan nu efter nyår eftesom han inte dricker- men han säger ju inget! Delger inte mig sina mål/förändringar...Jag är ju helt utanför.. Snacka om "flodhästen i vardagsrummet".
Jag läser i trådarna "förändra sitt drickande", det får mig att förstå hur mycket ni kämpar och hur svårt det är att ta sig ur alkoholträsket.
Lite funderingar, återkommer...

Tittar in lite för att kolla så allt är okej med dej min vän.

Kram! /MB

Hej - har skickat lite olika hälsningar till dig, ett mail på din hotmailadress och en på msn. Spännande det här:) / mt

De har på något sätt lyckats friskriva sej från rehabansvaret för alkohol, minst två som jag vet som fått sparken pga a. Så det går inte.

Nej, min tanke - som då var fel - var att om arbetsgivaren puttat in dej på behandlingshem så är det nog lätt att bli tjurskallig och tycka att nån annan ska fanimej inte bestämma åt mej!

Din man kan väl göra som jag bett min, bara köpa en dags förbrukning i taget, och hålla sej undan?
Men vi måste nog båda påminna oss varje dag om att det är VI som vill låta bli att dricka, så det är bara VI som kan göra det. Våra gubbar kan inte sluta åt oss.

Men nu har jag hällt ut de sista ölen. Förhoppningsvis klarar jag mej hyfsat fram till den 30/1.

Men inget som inte har något gott med sig har hunnit läsa igenom en massa trådar och ännu en gång blivit påmind om varför jag inte kan dricka. Är så otroligt lätt att falla igenom och tro att man är botad, men nu skall jag ta tag i vikten som börjat skena iväg vilket får bli årets sak.

Så vem vet jag har ju 2år kvar till 50 och då kanske hela jag mår bra, så nu startar jag projektet lev väl :D

Skickar styrka, stolthet och kramar till er som kämpar där ute//Kalla

Fläk nu upp buken inför mannen.

Gör det ihop!

skönt att du har fått din tid MB. Nu står du på dig när du är där. I värsta fall får du överdriva. För vi är många alkoholister här ute och tid och resurser råcker tyvärr inte åt alla. Man ska vara stark för att orka vara svag. Men vad bra med gubben din. Att han verkar börja ta in. Inte lätt för en man som själv vill dricka. Synd att du inte hörde allt han sade. Fast de säger ju så mycket männen. Orka ta in allt!

Kram Fia

Så hjärtklappning hör till antabusen. Bra, tack då vet jag det. Jag är oerhört rädd om min pump, finns tung ärftlighet av hjärtproblem i släkten, detta är faktiskt den största anledningen för mej att sluta...
Kram!

snöstorm. Eller näst intill. Man ska inte överdriva. Likt så förbannat ska jag ut i detta. Mitt fett ska åtgärdas. Har gått upp ungefär 25 procent det sista året då vinandet eskalerat. 68 låter ju inte farligt. Men i mitt fall känns det så. Nästan allt är bukfetma. Den farliga sorten har jag förstått. Nu ska det väck. Men vädret lockar inte. En gång i tiden var jag ute jämnt och kläder finns. Bara bita ihop.

Fia

Det känns bra nu, ni som redan testat antabus och att det funkar. Blir ännu en påminnelse till min älskade sambo om att det är allvar. Tror att tjugofemöringen är på väg att trilla ned i hans skalle, hörde honom i morse när han skulle gå till jobbet, han pratade med mej, men var nog inte så noga med att jag hörde. Men han bad om ursäkt för att han har varit ett så dåligt stöd "jag har ju inte varit nykter en enda dag sedan före jul själv" sa han.

Finns kanske hopp om min gubbe med?? ;-)

Kramar till alla!

Jag har testat antabus och efter 2-3 dgr druckit ett glas vin eller två. Sjukt! Hällde dock inte i mig, vågade inte (lite vett hade jag tydligen) utan drack långsamt. Blev knallröd! Flammig i ansikte, bröst, rygg och fick hjärtklappning. Men stoppade det mig...? Jo, just då drack jag inget mer men gjort detta säkert 2-3 ggr vid senare tillfällen. SÅ starkt var mitt sug så jag utsatte mig för det frivilligt!
Aldrig, aldrig mer!

Nu har jag äntligen fått kontakt med beroendeenheten i kommunen, ska på inskrivningssamtal den 30 jan. Efter det är det ett par månaders kö, så jag får nog vässa armbågarna och argumenten för att få igenom min önskan om att prova antabus. För som du skriver, Putte, så tror jag att det skulle kännas som rena semestern, även om man VILL dricka, så KAN man inte. Viljeförstärkare på burk.

Appropå burk, så har jag hällt ut de sista ölen nu....

Kram, kram!

jag valde också att testa på restaurang så att alla kunde se kräftan. Så jag vet ärligt talat inte om hjärtklappning och panikångest var en reaktion på öl och antabus. Eller bara på min fåfänga. Klart är ändå att man testar inte en andra gång!

Fia

Vet inte. En del tycks drabbas hårt, därför har jag bytt lättöl mot alkoholfri. Det finns ett par som är betydligt bättre än lättöl. Antagligen för att det finns en marknad för god alkoholfri öl. Många alkisar härute:)

ingen aning vill.sluta. Jag testade en mellanöl och det kändes som mitt ansikte skulle brinna upp och jag blev illröd. Otäckt!

Fia

En en liten lätt öl?
/A

nej MB. Jag mörkade både behandlingshem och antabus för min arbetsgivare. Tog ledigt av personliga skäl. Tycker inte det var rätt väg. För jag blev inte nykter. Sedan följde bara mera vin och sjukskrivning efter sjukskrivning. Blev erbjuden en rehabundersökning av arbetsgivaren. Men den kunde jag ju inte gå på för då skulle ju alla veta. Misstänker att de anande ändå. Hade ju så väldigt klassiska besvär. Huvudvärk och ont i magen. Hade du tänkt gå via arbetsgivare? Läste om att ni skulle blåsa varje dag. Måste bli helstressigt för en alkoholist? När det gäller mannen så tror jag du får rätt. Vi kommer att bråka mycket. Han har ju sitt att tas med. Han vill verkligen dricka men säger att mitt välmående går före. Hur länge ska han orka? Jag kan tyvärr bli riktigt elak när jag inte får som jag tror att jag vill. Hoppas mycket på mitt läkarbesök. Kanske få en remiss till en ny behandling. Men sånt kostar ju. Tar det dag för dag nu. Men det är skönt med brustabletten i magen för jag vågar inte dricka nu.

Kram Fia

Det där lilla pillret har hjälpt mej mer än allt annat på tjugo år. Men det var ångest att släppa ner det! Dagen efter jävligt skönt dock. Bara fortsätt. Du kan alltid avbryta om du behöver supa om en vecka:). DET är en trygghet. Kom tillbaka och skriv om två veckor och jag vet att du kommer tacka dej själv.

Nu läste jag att du testat behandling tidigare. Vad gick fel?

Vad ska du göra idag? Jag började med promenader, kaffe och böcker. Supa kan du inte iaf:). Testa skriva den där boken alla drömmer om? Jag tror du har det i dej.

STORT lycka till/Putte

Jag fick det på recept. Lovade att sambon skulle se till att jag skulle ta det. Och jag vill ju själv. Inga problem där. Först ville dom att jag skulle komma in och ta det på plats två ggr i veckan men där backade jag. Har inte tid. Så jag sköter det själv.

Haft det i två månader och ska ta ett snack med läkaren snart. Jag tror du bestämmer själv. Jag är själv i valet och kvalet, ska jag hoppa av redan nu eller ska jag behålla "kryckan" ett tag till?

En del av mej säger att bara ta det ett år för att garantera ett helt år utan sprit, balansera hjärnan och slippa tankarna. En annan säger att jag måste någongång stå utan "kryckan" - varför inte redan nu?

Ang symptom så har jag mått hur bra som helst. Inga problem där. Däremot pirrade det i magen när jag svalde första dosen - herregud inget drickande alltså! Morgonen därefter kändes det finfint. Och har fortsatt så. Testa! Du har inget att förlora. Skulle du ångra dej så behöver du bara sluta ta pillerna i en vecka - MEN - jag tror du kommer fortsätta! Jävlar vad skönt det är att inte ens ha VALET att kunna dricka. En semester.

Lycka till/P

Jag tror du gör rätt. Men räkna med trubbel eftsersom du har fått med din man på båten. Är nog lätt att bli arg på honom för att han inte låter dej dricka, även om DU har gjort valet att DU inte vill dricka.

Behandlingshemmet och antabusen tidigare, var det din arbetsgivare som ordnade det?

Kram! /MB

nu har jag en Antabus i lilla tjockmagen. Gapade och skrek mig till den. Hjälp skulle jag få om en vecka sa beroendeenheten men jag vägrade ge mig. Idag ska jag ha hjälp. Nu ligger det lilla pillret där och ingen reträttväg finns. Kan ju erkänna att jag ångrade det ganska snabbt. Det är både en vinst och förlust att agera snabbt. Tänk om jag inte bott i Stockholm? Att man kan få hjälp samma dag om man bara ger sig fan påt? Åtminstone akut hjälp. Doktorn får jag vänta en vecka på där hjälper varken hot eller tårar. Men det känns ok ändå. Tror att antabusen var det viktigaste just nu.

Fia

Håller med Lelas klokheter här ovan(som för det mesta:))

Jag kollade också telefon, dator, brevlåda, flera gånger om dagen för att se om exet kontaktat mig. Trots att det var jag som hade sagt att jag inte ville ha någon kontakt med honom. Hoppades ändå...

Men vet du, det gick också över. Den kontrollbiten hade heller inte gått över om vi ännu hade kontakt då. Jag gjorde som du, mådde dåligt, men hade ändå bestämt mig för att fortsätta med mitt liv som vanligt och det funkade. Det blev bättre och jag kom på mig själv en kväll med att inte ha kollat mail/brevlåda en endaste gång under dagen och det kändes bra.

Jag tror att det var för att jag gjorde så som du skrev "leva som om inget har hänt" som det blev bättre. Tidigare hade jag ju känt att mitt liv var över då relationen var över och var då inte öppen för förändringar alls.

Med "leva som inget har hänt" så menar jag att inte gräva ner sig helt i detta, alltså inte att man inte måste få känna kring det obehagliga som har hänt. Tänker att det är en skillnad på att ge upp kontrollen och på att ge upp på livet, om du fattar vad jag menar?

Hur mår du nu?

Kramar!

Hej Nilali!
Kul att se dig här igen. Framför allt att det går bra!

Har ett par dagar ledigt, så nu kommer jag ikapp helgerna..

Kram /trollis

Hur går det för dig?/ trollis