Senaste kommentarerna i forumet

Kanske beror det lite på vad dessa "vita lögner" handlar om.. Handlar det om alkohol så kan det vara att han skäms.. Eller också är det en varningssignal...
Min fd, var en mästare på att manipulera och föra andra bakom ljuset.. Så till den milda grad att han ibland trodde sig själv..
Han påstod också att han minsann inte kunde ljuga.. Men att undanhålla bitar av sanningen eller vinkla vissa saker så det blev till hans fördel var han en mästare på! Likaså att smussla undan och gömma sin alkohol! Och DÄR kunde han blåneka att han druckit en droppe, trots att han var uppenbart berusad (ibland klapp kanon)
Kanske är det ett läge för er att ta en mindre "time out" för att se var ni står? För det värsta med dessa halvsanningar som man inte riktigt kan sätta fingret på är att de ofta visar sig vara sanna..

är det som tär messt.. Det är bättre med vilket besked som helt, så man vet vad man har att rätta sig efter..
Men det är ganska vanligt att alkoholister är ambivalenta och ändrar åsikt stup i kvarten.. Jag har fått lära mig det sista halvåret att min (numera fd) man kunde svänga flera gånger om dan och att det han lovade ena stunden eller ena dan helt plötsligt togs tillbaks och inte gällde längre..
Det satte mig ett par gånger i lite prekära sitsar, när det gällde löften att få "låna" bilen (som han fick behålla) Helt plötsligt, fråna tt storvulet ha lovat mig att få ha den en viss dag, så hade han ångrat sig och var tvungen att ha den själv (trots att jag misstänkte att han egentligen inte åkte nånstans, utan satt hemma pimplade vin)
När jag sedan meddelade att jag hädanefter ordnade med ev transport själv, blev han mycket sårad.. Här erbjöd han sig att låna ut bilen närhelst jag behövde och sen "dög" det inte..
Jag påminde då om att jag vid ett tillfälle fick hyra en bil istället eftersom jag skulle på kurs och det inte fanns tåg eller buss som passade..
Ojdå, varför hade jag inte sagt det? då hade han ju kunnat skjuta på sina ärenden.. ( phan trot..)
Likadant med åsikter.. Ena dagen är allt frid och fröjd och det smilas.. Nästa dag efter x antal glas så är personer eller annat "om-jag-ska-vara-ärlig", inte vatten värda enligt honom..
Det gör att jag tar allt han säger numera med en hel skovel salt.. Men det är en lärdom och när man vet hur man ska förhålla sig så har man alltid en plan B i bakhuvudet..

Hej Leverjag!

Jag har läst igenom din tråd. Du verkar vara en ambitiös och påläst person. Det verkar som att du är på rätt väg. Du har varit väldigt duktig!

När man dricker alkohol förstör man kroppens naturliga belöningssystem. Det krävs mer och mer av drogen för att uppnå samma effekt. Vid ett långvarigt missbruk blir det svårare att uppleva lycka och välbefinnande på naturlig väg. När man tränar frisätts signalsubstanser som får en att må bra. Motion är ett naturligt och bra substitut för alkohol. Du skriver att du brukar gå ut och promenera. Det skulle vara fördelaktigt att jogga istället för att promenera.

Många med alkoholproblem utvecklar ångest och depression. Enligt artikeln nedan är det främst alkoholen som framkallar depression.
http://www.netdoktor.se/psykiatri/artiklar/alkohol-och-depression/

Varma Hälsningar

för rader i min tråd, ser att jag inte varit inne på ett tag. Det är väl så att behovet av forumet minskar när alkoholen börjar dunsta bort. Kikar in då och då, men ägnar mig mest år det vardagliga och letar nya sätt att fylla tomrummet som A lämnat efter sig. Inser att det tomrummet hade jag redan i tonåren, och i stället för att hantera de problemen då kom A in i mitt liv som en befriare, så lätt det problemet var löst för stunden. Det är det som är det farliga med alkohol, omedelbart resultat, alltid tillgängligt och till synes ofarligt till att börja med. Ack så fel jag hade, daga att växa upp när jag nu passerat 60!

dina betraktelser som vanligt, du är en kåsör av rang. Sista meningen fastnade jag lite för, där du skriver "alkoholen och dess biverkningar förstorar allt, både glädje och problem och när berusningens glädje har försvunnit" .... Jag har äntligen insett på allvar att detta inte stämmer längre för min del, det finns ingen glädje med alkohol, den där berusningens glädje infann sig aldrig på slutet, jag hade gått långt över gränsen där det var roligt att dricka och det hade i stället blivit konstant tråkigt och bara en lögn om det trevliga, mysiga och så vidare. På slutet blev det till och med farligt, i fylleri ensam kunde jag ramla handlöst innan jag stupade i säng och det är bara tur att jag inte skadade mig allvarligt. Jag har fortfarande synliga ärr i ansiktet som påminner om "glädjen" med alkohol, bra på sitt sätt att kunna titta på när som helst när hjärnan vill tänka A.
Ha de, Fenix

Jag försöker skrållan att tänka på mig sj och tycker jag är rätt bra på det vilket jag då får dåligt samvete för eftersom min man inte mår bra heller .
Jag ska iväg nu to-fr med stora flickan vilket ska bli nice :)
Han säger att han kanske flytta till helgen...
Jag tror inte det men man vet aldrig .
Så nu fundera jag på om jag kommer hem till denna ev flytt!!!
Visst blir jag ledsen men det är hans val isf .
Jag hatar denna jävla À som tagit min man!!
Det jag hoppas på om han flyttar är han han kommer må bättre och komma med insikt med sitt problem för jag vill att han ska ha det bra !!

Tack till er båda, ni påpekar just det jag behöver höra. Det känns bra. Riktigt bra!

Idag var det pigga "jag" igen. Älskar dessa mornar när jag får vakna utan ångest och baksmälla (nja trött är man ju) . Kan sätta mej i bilen och inte trampa iväg på cykeln. Man bara går och mår bra. Idag är det tisdag och det är ingen stor riskdag gällande a och inte måndagen heller, men däremot onsdagen, men jag har gett mej sjutton på att denna gång så skall jag få detta under kontroll, och med kontroll menar jag att jag skall kunna njuta av ett till två glas vin/bubbel någon gång (och inte typ en liter). Självklart vet jag att jag måste bryta mitt mönster som jag har, och vara stark och säga nej när sambon tycker jag är konstig bara för jag inte vill dricka. Styrka till mej:)
Jag läste en blogg en gång av en som tagit ur sitt alkoholmissbruk, och han hade ett citat som han körde med som jag brukar tänka och säga till mej själv
-Inte igår, inte idag och inte imorgon, den gillar jag. Dessvärre så har jag den sista tiden bara kunnat sagt -Inte igår, inte idag och sedan har det inte gått längre:(
Ibland så undrar jag hur vanligt det är att vara i vår situation, när man står i kön på Systembolaget så brukar jag undra hur deras vanor se ut? Visst kan man se dem som uppenbara problem (och då brukar jag tänka att dit vill inte jag). Men alla vi andra? En del handlar väldigt mycket och en del handlar kanske två vinare som jag (fast sambon drar hem boxarna sen). Så man kan nog inte se ett beroende efter vad man handlar, inte om man ser hos mej iallefall, jag är nog tjejen som kommer med några vinflaskor, inget riskobjekt. Men så är det!
Hoppas vi alla får en trevligt tisdag, utan "skiten" (behöver inte vara skit när gått igenom detta, men nu är det det).

Jag vet också hur det är när man känner att man fått nog. Har dock inte varit mogen som du att ta hjälp utifrån utan tänkt att jag skall klara det själv, men likt förbaskat så kommer onsdagen först och sedan fredag, lördag och söndag och då ser mönstret ut som vanligt:(
Vill vi att livet skall vara så här? Nä, det vill vi inte. Och vem kan göra något åt det? Jo vi! Så nu jäklar tar vi oss i kragen och gör det innan halva livet går och vi pysslar med grejer som får oss att må dåligt. Massor med styrka till dej och hoppas att vi kan vara starka genom detta, det skall gå:)
Inte igår, inte idag och inte imorgon!

Ja det är ju inte lätt att gå isär. Jag tror det pågår ett kaos inuti din man. Han vill inte ha det ni har i dag, men han inser inte att alkoholen är den stora boven. Å ena sedan vill han vara ifred och dricka så mycket han vill, å andra sidan vill han ju vara med dig och familjen. Men han inser inte hur mycket detta påverkar dig. Han säger att du inte har de problemen han har. Men du går ju också igenom ett kaos! Du ser din älskling gå ner sig, du kan inte få honom att fatta vad alkoholen gör, din familj håller på att splittras. Även om ni går isär så har ju du en lång tid framför dig innan du läker. Vi är väldigt bra på att sätta oss i andra rummet. Jädra alkohol!! Som förstör för så många. Tänker på dig Jessie och hoppas du får styrkan att göra det som blir bra för dig.

Nu får d vara slut! Har sagt det så många ggr innan. Har gått på samtal på Beroendeenheten men faller tillbaka i samma mönster. De senaste åren har utekvällar 9 av 10 ggr slutat i katastrof. Nu har jag bett min 2 bästa vänner dra åt helvete, gjort bort mig totalt framför massor av människor. Aggressiv och dramatisk och pinsam. Min sambo orkar inte mer. Trots min ångest känner jag mig avstängd. Vill isolera mig och gömma mig. SKAM!!!! Jag skäms något oerhört. Är 36 år men beter mig värre än en fjortis. Att ej veta vad jag sagt eller gjort, minnesluckor på flera timmar. Elak mot dem jag bryr mig mest om. Självförakt är det enda jag känner för mig själv just nu.

en dag i taget. I går såg jag filmen "En underbar jävla jul". Nu drar ju julen snart igång. Och allt vad den för med sig av a? Men jag har aldrig tagit ett sådant starkt beslut, som att inte dricka a mer vad, som än händer. Var hos terapeuten i går. Hon klargör mycket för mig. Jag ser saker tydligare. Konstigt att jag skall behöva bli påmind av någon annan, när jag mycket väl vet exakt, följder, samband osv. med a. Så för mig går det ju inte, att släppa AA, för att bli ständigt påmind.

Det är inte fjuttigt med två dagar. Det är när du börjar könna dig nöjd och duktig som du behöver vara extra vaksam. Varje dag i en månad minst tror jag att jag tänkte på a. 66 dgr påstås det att det tar att förändra en vana. Kanske är det extra svårt bara att sluta om man inte aktivt ersätter med något. Jag känner så väl igen känslan att livet blir tråkigt, men en dag i taget nu, så ser du snart fördelarna. Du har ju redan upplevt dem, så det finns nåt att sträva efter. Kanske kan det hjälpa att söka glädjen i vardagen, i närvaron i nuet som finns när man inte dricker. Två dagar är bra, dag tre nu! Kanske har du tur som har det kämpigt redan nu eftersom det ibland går så lätt de allra första dagarna och man få får flr sig att det inte är så stora problem.

Du kommer att klara detta ! Jag tror på dig ... Kämpa - stå emot den djävulen och få ännu en nykter dag att vara stolt över ! Kram !

Läst din tråd och du är verkligen en krigare. Dag 2 är inte futtigt det är stort och fantastiskt. Du har bestämt dig och du har visat att du är stark. En dag i sänder heja dig.
Min pappa och svärfar dricker också för mycket. Min pappa har samma beteende som jag, dvs avslappning. Han är också den bästa morfarn i världen. Barnen avgudar honom men jag är orolig att han ska ha druckit vin med dem. Kommer nåt hända? Märker barnen? Jag har tagit upp detta och nu är det bättre (tror jag). Men ändå denna gnagande känsla...
Med detta vill jag bara säga att det är en fin motivation att vara nykter med dina barnbarn. En gåva till dem och dina barn. Jag tror på dig!!!

jag har klarat att avstå från a i två dagar ! Jag ser när jag skriver att det låter väldigt fjuttigt men för mig är det en början. Har träffat mitt lilla barnbarn båda dagarna och det känns fantastiskt att vara nykter... Även detta låter inte klokt och jag skäms när jag tänker på att jag druckit a när jag tagit hand om honom. Suget har varit mitt trogna sällskap dessa två dagar. Hela tiden - och jag undrar när det kommer att minska. Hela mitt liv känns som det kretsar runt a. Utan a så känns allt nu tråkigt och grått. Jag hoppas det kommer att vända. Jag höll mig nykter för några år sedan då i sex månader. Jag minns lättheten och avsaknaden av ångest. Känslan att vakna varje morgon och veta att jag inte druckit a och slippa självförakt och må bra ! Jag längtar efter att få annat att engagera mig i än a att få annat att tänka på än a. Att kunna ägna mig helhjärtat åt jobbet. Att slippa vara rädd att bli påkommen att jag luktar ex dagen efter och att slippa var rädd att göra bort mig i sociala sammanhang för att jag helt enkelt är för full. Jag vill kunna bestämma över mig och mitt liv och inte som nu att a styr och har helt hjärntvättat mig. Jag är alkoholist och det är för jävligt att erkänna det så här för det har jag aldrig gjort... Jag kommer aldrig att kunna dricka " normalt" fast jag hade önskat - men börjar jag så kan jag inte stoppa... Nu skall jag inrikta mig på att förbereda dag tre utan a. Kampviljan är rätt låg just nu känner jag...men jag vill så gärna leva nykter och få bli den personen jag är utan en massa skit i kroppen som förstör och förvränger och slutligen tar allt så inget finns kvar.

Mmm, så sant höstlöven

Jag är en sådandär jobbig en som alltid vill förstå ;-) Vaffö e de på detta viset?

Natti och hoppas du drömmer sött ;-)

Skruttigare, förlåt nhoppet med svar till annan i din tråd tidigare.

Hej och välkommen från mig. Hur mår du och hur går det? Ingen dömer här. Vi har alla våra idiotiska handlingar och minnen tillsammans med alkoholen. Du vill må bra och kommer att göra det när du hittar din väg och rätt hjälp på vägen.

Styrkekramar och hoppas du hänger här fortfarande ❤️

Visst vill man få förklaringar och en diagnos. Si och så fungerar beroende och si och så fungerar kemikalierna i hjärnan. Funderar själv mycket över det. Det basala om belöningssystem och endorfiner förstår man kanske. Och att det är dumt att låta A bli belöningen. Men det är så mycket annat som du säger. Hormoner, stress, vintermörker....
vad är vad och vad leder till vad.. En sak är säker och det är att A påverkar alla delar av kroppen negativt..

Läste Vinyoga :-) .... (Yinyoga)... måste verkligen träna hjärnan

Ifall han inte sagt nåt på jobbet . Han har ju sagt till grannarna att han inte tar dom så jag tror inte att det är något han "hymlar" om.
Det har han iofs aldrig gjort med sitt drickande heller.
Jag känner att jag verkligen vill göra ett försök till och denna gång känner jag även med hjärtat!
Så här blev vårt samtal idag....
Frågade hur han haft det idag och vad han hade gjort efter jobbet. ( jag jobbade sent)
Han berättade att han bla hade tittat på en lägenhet som jag vet att han egentligen inte vill ha.
Jag svarade att han inte behövde ha bråttom med detta utan isf vänta tills nåt mer passande kom.
Han visste inte om han ville det, gick sen in.
Efter ett tag går jag in och tänker berätta för honom vad jag vill. ( innan har jag ej sagt emot en flytt utan bara hållt med)
Ska jag berätta vad jag vill, sa jag
- nej svara han
-vill du inte höra det??
- ja, vaddå?
- jag vill att vi går i terapi för att få detta att funka.
- aldrig i livet!
- ok, vill du inte att vi ska föröka lappa ihop detta?
-nej, jag måste tänka på mig sj nu.
-ok, men då är det slut nu då?
- nej, jag har inte flyttat än.
Vårt samtal slutade så och jag gick ut för att blossa.
Vad hände??
Är det detta han vill då??
Jag trodde inte det och tro inte det till 100% men....
Ena dagen är han rädd för att hamna på en parkbänk ifall vi flytta isär, andra dagen vill han flytta för han måste tänka på sig själv...
Är det konstigt att man inte vet ut el in??

Heja! Tycker du kämpar på så bra.

Choglad är gott :-)

Fick ta till lite choklad, tänker inte ge upp så lätt..är faktiskt inte sugen på A.. Jo det är jag,, men jag är inte sugen på biverkningarna..så vi kör en dag till

Belöningssystem, alkohohol och nedstämdhet. Funderar..

Lagade mat och tänkte på A. Funderade på om det är så att en alkoholist dricker sig till stora mängder och samtidigt blir berusad på ingenting. Kände själv ibland ( på fastande mage) att det snurrade till redan efter första glaset. Många vittnar om att man blir påverkad av en folköl om man är alkis. Hur går det där ihop, tänker jag. Någon som vet?

Så funderar jag på medicin som blockerar belöningssystemet så att man inte blir sugen på att dricka mer och hur det skulle fungera på mig. Dricker jag inte ännu mer då för att få ruset eller tröttnar man till slut? Någon som vet?

Vi behöver belöningar och uppmanas träna mm för att få endorfiner. Blockeras de också och är det inte endorfinerna vi är beroende av?

Jag funderar också hur man vet om man medicinerar med A för att man har en depression och/eller ångest eller för att man druckit sig till det. Hur vet man skillnaden?

Så funderar jag på om någon mer än jag upplevt att antidepressiva gjort att ni tålt/druckit mer? Jag har varit på svaga (vanligaste) antidepressiva tidigare i mitt liv. Dels blir allt jämnare, varken toppar eller dalar och det är ju stabilt men man får inga uppåtkänslor heller. Jag har såhär i efterhand märkt att jag kunde dricka mycket mer utan att känna ruset eller bli full och det blir inte så bra heller. Om man är nere behöver man fylla på med det som är stämningshöjare men så blockeras signalerna på något sätt så att uppåt också uteblir. Är det någon annan som vet mer eller har liknande erfarenhet?
Funderar över hur det hänger ihop och vad som skulle fungera mot både belöningssystemet och behov av stämningshöjare. Någon som kan detta? Skulle vilja träffa en riktigt proffsig läkare som kan förklara detta för mig och som jag kan få förtroende för.

Leverjag i höstmörkret, eller? ;-)
(Kanske enklast och enda lösningen är att bosätta sig där värme och ljus finns året om.)

Huruvida han ska ta sin antabus eller ej. Jag tycker att du kan upplysa hans arbetsgivare om att han INTE tar dom.. För det är på sätt och vis HANS ansvar.
Annars så flyger han under radarn, i och med att man på hans arbetsplats tror att han "tar emot behandling" när han i själva verket för dem bakom ljuset.