Senaste kommentarerna i forumet

Lycka till imorgon och jag är också glad för din skull . Du fixar det i din takt .
Kram ..../ vv

Idag tog jag tjuren vid hornen och gick på mitt första AA, vi blev inte alls många så det blev en ganska lämplig start och var inte läskigt nånstans. Det underlättade dock en hel del att jag kunde följa med en vän från behandlingen så fick man lite mer trygghet. Under mötet fick jag bland annat som tips att fundera på hur jag ska använda mig av mötena för att de ska ge något för mig, inte så lätt att säga just nu men jag förstår ju att bara lyssna på andras berättelser kommer att ge mig mkt.

Lev och må allihopa! =)

En jobbig dag där jag presenterade 10 händelser ur mitt liv som tyder på att jag har alkoholproblem, detta skulle beskrivas dels vad som hänt och dels hur det kändes under och efteråt för varje händelse. Tungt. Men nyttigt.

Vi fick sedan rita upp en ångestkurva från 0 år och fram till idag, denna ska jag redovisa imorgon. Intressant att fundera på faktiskt och har ni tid över kan ni pröva själv och se vad ni kommer fram till!

En jobbig dag men jag längtar till morgondagen redan nu.

Hej hopp!

För era kommentarer SL och levanu, kul med feedback som sagt! ;) Håller med dig SL att de som står "utanför" ser det nog väldigt tydligt och jag har nog haft det på känn väldigt länge, önskar bara att jag hade kunnat ta mig i kragen och skärpt till mig.

Bra levanu att du börjar känna dig redo för förändring, det finns mkt gott att hämta i livet om man kan välja bort alkoholen! Nu kör vi! =)

Välkommen hit. Läs andras trådar, så kan du rätt snabbt skaffa dig en bild av hur de upplevt det. Många har tyckt att de första veckorna är tröga, blivit trötta och håglösa, som du skrev. Själv kände jag mig jävligt flunssig och nere i nästan en månad. Sedan svängde det rätt fort till det bättre och nu mår jag som en prins. Hur medicinerna kan inverkar (campral) känner jag inte till. Försök ta dig upp ur soffan och ut på promenader (eller något annat), det kan hjälpa med att hitta den där "go"-känslan.

Hur mycket hjälp du behöver (eller inte) beror på väldigt många olika saker. Bla på orsakerna till att du druckit. Många har märkt att de behöver stöd (terapi) efter att de varit nyktra en god stund. Inte så mycket med att hållas nyktra, utan med att få ordning på sig själva och sina liv. Om du redan är inne i hjälpsvängen, så känns det dumt att sluta med det nu, speciellt om du beskriver din tillvaro som otillfredsställande.

Du är inte trygg efter två veckor, fast det kanske känns så. Många får återfall betydligt senare än så.

Hej igen!
Mer än fem månader har gått sedan jag lämnat och tillvaron har varit en berg och dalbana sedan dess. Många tankar och känslor har virvlat runt i mitt hjärta... Det var fruktansvärt svårt att lämna trots att jag för så länge sedan hade lämnat honom i mitt hjärta. En frid har infunnit sig i mitt hjärta och luften jag andas känns lättare. Samtidigt som smärtan finns där vissa dagar. En märklig känsla av en enorm lättnad över att äntligen ha tagit steget därifrån, samtidigt som en sorg ibland smyger sig tätt intill...

Han tog inte uppbrottet så särskilt väl. Ett fåtal av våra gemensamma (numera mina före detta vänner) har kontaktat mig. Våra sk bästa vänner hälsar inte ens på mig... Och allt jag gjorde var att lämna den man som så länge gjort mig illa med sitt sätt att dricka. Förstår att vännerna har fått en helt annan version av honom. Ändå gör det ont när jag upplever att jag inte gjort något fel. Förutom att lämna en tillvaro som var alldeles för smärtsam och en framtid utan hopp...

Jag valde att bryta kontakten med hans föräldrar. Det gjorde helt enkelt för ont och det hände saker i uppbrottet mellan honom och mig som gjorde att jag var tvungen att utesluta honom ur mitt liv. För att bli fri från hans kontroll och bli kvitt känslan av att ha ett jagat uttryck i min blick. Jag visste inte heller vad jag skulle svara om hans föräldrar hade frågat mig om hans alkoholvanor. Det är hans sak att berätta och jag var rädd för hans reaktion om jag berättat för dem.

Vissa dagar är lättare än andra. Första tiden var jag mest lättad och arg. Förundrad över hur man kunde ha levt med någon så länge och nu inte känna någon saknad alls.

Samtidigt drömmer jag ofta mardrömmar om honom... Varje dröm är han full och jag förtvivlad. Många gånger jagar han mig i vrede, andra gånger försöker jag skaka liv i hans kropp som är alldeles för full...

Jag känner ingen saknad, däremot en enorm sorg. Minnen spelas upp för mitt inre och jag önskar att han valt annorlunda.

Älskade jag honom? Ja, av hela mitt hjärta. Men bara den person han var när han inte drack. Tillräckligt mycket för att ha gett honom så oändligt många chanser och år av mitt liv. Försökte jag tillräckligt mycket, undrar jag vissa stunder. Det gjorde jag, kan jag svara när jag mår bättre. Tillräckligt mycket för att ha gett honom 13 år av mitt liv och min framtid. Tillräckligt länge för att till slut inse att antingen drar han ner oss båda eller så reser jag mig och går därifrån...
Kramar till er alla därute!

att ha en partner som kan låta bli. Men jag drar ju med henne i alltför mycket drickande, och nu har vi kommit överens om att från och med i dag ska vi inte dricka hemma på ett bra tag. Hon får gärna gå på sina tjejkvällar och andra evenemang, men för min del både vill och måste jag nu sätta stopp. Känner mig verkligt taggad och vill att 2015 blir ett helvitt år där många bra saker ska hända. En förutsättning för ett bättre liv, minskad övervikt, bättre kondition med mera är ju att helt sluta med detta meningslösa drickande mest varenda dag. Vi kämpar på nu i det nya året.

Ja det är samma scenarion här.
Några gg i veckan och det ursäktas med att man ska ta en bastu med nån polare eller bla bla. Jag är värd dessa öl för jag har jobbar och tränat osv.
Vilka lögner.

Men nu är det bra för min del med alkohol.
Jag förorar hela mitt liv annars.

Jag dricker typ 15-20 öl varje gång och har minneslucka varje gång med.

Är på den andra dagen nykter och vet att i morgon är suget där. Ska parera med att gymma och promenera. Läsa bok och kolla film.

Kopiera in din kommentar ovan och starta en ny tråd under beroendesidan om du känner att du vill ha feedback och respons från den "onda sidan" Här inne är vi de goda som gör det möjligt för er att fortsätta med ert drickande.
Jag hoppas du förstår att jag är ironisk :)

Båda sidorna har väldigt mycket att lära av varann,men under att förändra sitt drickande har du fler som du som också dricker eller har druckit för mycket och kan ge dig bra stöd.

Jag ska leva för min son och för min fru.

Undrar om denna missbruksproblematiken verkligen är ärftlig som det påstås.
För pappa är periodare och har varit i hela sitt liv.

Alltså fan nu att jag ska lyckas denna gången.
Är på andra dagen helt nykter och vet att i morgon är suget där och sen värre för var dag som går.
Men borde givetvis ge sig det med.
Jag var helt nykter i två månader för några år sedan och det var nog det längsta jag varit nykter på sedan säkerligen 15 år tror jag.

Som nykter gillar alla mig men som full är det tvärtom. Är fullast av alla och säger dumma saker och kräks och sen vaknar på soffan hemma och ibland med spy överallt som en present till min fru.

Men som nykter är jag proffesionell i mitt yrke och uppskattas av dom flesta där.

Mina bästa och närmsta försöker jag att undvika dom berusad just för att jag vet att det kan bli dumt där.

Men nu..... nu är nya livet.

Jag har ingen möjlighet att förändra det som varit men jag ska förändra förutsättningarna för min framtid.

Har dragit till med en ölmage utav allt supande och den ska tränas bort nu.
Ska försöka träna ca 4-6 pass i veckan så att jag inte vill förstöra framgången i gymmet med en fylla. Morot.

på alla andras lidande går rakt in i märgen på en.Där får den bygga bo och hacka hål bäst den vill.
Och vi står bara där som tomma skraltiga skelett och låter det hacka eller i vårt fall,försöker att åtminstone ringa det där telefonsamtalet,eller larma syrran eller sjukvården eller eller.Men låt bli om du kan.
Om dina barn är såpass stora att de förstår vad du förmedlar vilket jag tolkat det som.Tro också dom om ett ansvar,de är antagligen redan långt vuxnare än sina jämnåriga pga att de levt i detta.Jag håller på dig!
Stå ut bara idag.
Låt morgondagen bära sin egen plåga.

Det är just precis så som du beskriver det som det har varit; max en veckas separation sedan har det gjort för ont att fortsätta eller så han har berättat för mig att han inte orkar leva vidare och jag har fallit tillföga och valt att tro och hoppas på honom och oss och att han kan klara att sluta lösa sina problem/ångest med alkohol. Den stora skillnaden är att nu inser att jag måste lämna även om jag innerst innerst inne fortfarande hoppas. Jag vet att ska han klara av detta så är det utan inblandning av mig och 15minuter kan jag klara och sedan 15 till. Det värsta nu är att vara ifrån barnen och känna deras smärta. Jag hade så väldigt gärna skonat dem.

Är så less på allt drickande som bara förstör hela tiden.
Varenda fylla är det ända tills jag däckar.
Gör dumma saker oftast med.

Har fru samt barn och jobb och villa..... men lider av beroenden.
Har druckit alkohol sedan 12 års ålder och säkerligen varje helg sedan 16 års ålder.
Har levt med ångest samt liknande sedan jag var liten.

Har missbrukar amfetamin samt hasch och piller och alkohol under perioder med men nu är det bara alkoholen sedan ca 10 år bakåt.
Äter dagligen nu benzo samt ssri vilket gör att fyllorna är värre samt dummare med.

Jag har försökt att sluta dricka hur många gg som helst men det går bara några dagar.
Jag dricker typ två gg i veckan och varje gång ca 15-20 öl.

Är som att det river i själen och jag inte kan slappna av.

Trappar nu ner med sobrilen och ska sluta helt med dom.
Ska samtidigt sluta helt med alkoholen.

Tror jag har add eller någon annan störning för har levt ett krångligt liv hela livet.
Livet idag av ocd samt ångest.
Har svårt med gränser och har vissa gånger spelat upp 10000+ på internetcasinon och sedan legat i ångest. Har svårt att fatta konsekvenserna liksom.

Ska nu försöka att hitta stöd och kunskap här för att nu leva ett nyktert och bra liv med.
Jobba av alla onödiga lån.
Aldrig mer någonsin spela om pengar.
Ta tag i styrketräningen som varit mitt intresse hela livet.

Jag ska leva på nytt.

som de som dricker här på forumet gör-15 minuter i taget utan kontakt.Du verkar ha varit väldigt kluven tll att lämna och åka till stugan.Det gör ju också att du antagligen känner stor övergivenhet och tvekan nu där du sitter.
Men du har satt ner foten och visar att du menar allvar.

När du känner att du måste ringa och kolla/fråga ordna så håll dig 15 minuter och sen 15 minuter till.Ångesten som antagligen kommer som ett brev på posten är monumental.
Dvs att inte få ge efter för ett medberoendebeteende.
Men om du klarar att stå emot ångesten och impulserna att agera så blir du starkare.Och framför allt visar tydligt din man att du menar vad du säger.De har ju gång på gång fått se att det gör vi minsann inte.Vi håller ut att sura och stå på oss några dagar upp till en vecka.Sen lägger vi ned och resignerar ett tag för att bygga upp ny ilska och energi för en ny konfrontation.Jag förstår att du går igenom ett helvete just nu.Ladda med böcker filmer,Vad som helst som gör att du fixar några dagar.Tänk på honom som flaskan du inte kan avstå.Så kändes det iaf för mig.

Nedstämdhet, men vet inte säkert om det är en biverkan. Hoppas dock att det är övergående.

Du har verkligen problem. Jag tror dig att du är snäll mot dina barn, men det betyder inte att du inte påverkar dem negativt. Du dricker faktiskt två flaskor vin tre kvällar i veckan och däckar på soffan, Jag tror inte de ser dig som en förälder att lita på.

Du skrev att din sambo går ut och dricker och röker är han införstådd med din resa?? Jag tycker att vi är "super" duktiga som kör på !!

Tack. Du anar inte vad gott det gör att inte känna sig så ensam. Eller så gör du nog det... Tack iallafall!

Tystnaden bröts igår kväll. Mannen sa själv att han insåg att det måste bli en förändring - det är stort att det är hans egna ord.
Han ser det som att jag också måste ändra beteende, inte vara så kontrollerande och misstänksam även om han förstår att förtroendet har tagit stryk. Jag lät honom prata i en halvtimme utan några kommentarer. Sa att jag måste bli övertygad om att han verkligen Vill sluta så ska jag försöka ha tålamod och stödja honom. Han måste själv bestämma Hur det ska gå till.
Men jag måste också för min egen skull tänka att det finns alternativ om det här inte funkar. Nu har vi klargjort var vi står och nu tänker jag ta en paus från fokuseringen kring alkohol.
Vi har tillsammans tittat på Min sanning med Lars Lerin och det var mannen som sa att han ville se det. Jag tror att det gick in i hjärtat på honom när Lerin berättade om sitt liv utan droger, det kändes så.

Då förstår jag och då var det ju inte så konstigt att du åkte hem igen. Tycker inte att du ska grubbla för mkt över erat senaste gräl, det var nog det mest naturliga som kunde hända. Det svåra för en medberoende är nog att vara onaturlig, inte bry sig fast man bryr sig. Tycker du låter sund i ditt resonemang och du har ganska klart för dig att ni inte kan leva som slavar under alkoholen, för ni har ju nånstans hamnat där båda två.

Fortsätt jobba på ditt medberoende och försök må så bra som det bara går!!

En vän berättade för mig att "feedback" ska ses som en gåva. Hur jobbigt det än kan vara i stunden så måste man vara trygg i att personen mittemot säger de där sakerna för att de bara vill en väl och tycker om en. Kan svida så in i men långsiktigt är det nog bland det bästa för relationen och en själv.

Tyvärr så tror jag att man tidigt kan se på personer att de har ett osunt förhållande till alkohol. Jag var tidigt i min alkoholkarriär den som alltid blev fullast. Då var det ju bara roligt- jag drog ju igång kalaset! I efterhand känns det sorgligt. Något som jag också reflekterar över är hur mycket lugnare det är på tillställningarna som jag är på nu när jag inte dricker. Ibland kommer jag på mig själv att sitta på en middag och tänka "Om jag druckit hade jag fått igång det sällskapet rätt ordentligt". Men kanske får de äntligen vara som de vill, utan att hets-Steglitsan ska härja. Hahahaha.

En vän berättade för mig att "feedback" ska ses som en gåva. Hur jobbigt det än kan vara i stunden så måste man vara trygg i att personen mittemot säger de där sakerna för att de bara vill en väl och tycker om en. Kan svida så in i men långsiktigt är det nog bland det bästa för relationen och en själv.

Tyvärr så tror jag att man tidigt kan se på personer att de har ett osunt förhållande till alkohol. Jag var tidigt i min alkoholkarriär den som alltid blev fullast. Då var det ju bara roligt- jag drog ju igång kalaset! I efterhand känns det sorgligt. Något som jag också reflekterar över är hur mycket lugnare det är på tillställningarna som jag är på nu när jag inte dricker. Ibland kommer jag på mig själv att sitta på en middag och tänka "Om jag druckit hade jag fått igång det sällskapet rätt ordentligt". Men kanske får de äntligen vara som de vill, utan att hets-Steglitsan ska härja. Hahahaha.

På något vridet sätt tänker jag att han nog inte dricker när han är hemma med sonen själv. Och varför det-det har ju inte hinder honom förut... Dumt. Jag borde väl sluta tänka på vad, när och om han dricker. Är nog rädd för hans hot om självmord också. Större risk om han är ensam här ute och dessutom alkoholpåverkad. Borde väl släppa det med. Vad bra att få höra från dig att jag behöver släppa taget för det BEHÖVER jag verkligen. Svårt när jag fortfarande älskar honom och innerst inne hoppas att han tar tag i sitt problem och söker hjälp. Dottern for till sin pojkvän efter vi hade pratat. Hon behövde vara någonstans där man var glad sa hon vilket jag så fullt kan förstå. Jag för hem igen idag för att prata med barnen om varför jag lämnade pratade aldrig med dem när jag for igår( dottern var inte hemma och jag var för ledsen för att säga Hej då till sonen) Men jag borde ju naturligtvis inte ha tagit någon diskussion med maken igen!!! Det är jätte skönt att få höra det; Släpp!! taget!! Ska försöka bli bättre.

Hej Cissi1,

Tycker det är bra att du åkt ut till stugan även om det verkligen inte borde behöva vara du som "flyr". Däremot tänker jag när jag läser ditt senaste inlägg, varför åkte du tillbaka redan nästa dag och pratade med honom när du redan förklarat varför du åkt ut till stugan? Du lämnade över bollen när du åkte och borde nog vänta tills han bollar tillbaka. Jag vet, lättare sagt än gjort men det är behövligt. Lite som att man skickar 3 mess till en flört innan denne har hunnit svara på första. Missförstå mig rätt, han måste själv komma till insikt.

Förstår att man blir tokig av att va på annat ställe och tankarna bara snurrar runt, runt.. Men kanske kan du säga att han kan ringa eller komma på besök när han är redo att på riktigt göra något åt problemet? Under tiden kanske du kan fokusera helt på dig själv och ditt egna välmående och barnen såklart!

Hoppas ni hittar en bra lösning och att ni slipper plågas av detta något mer.

Jag vet precis hur du känner det. Har precis så hemma. Igår lämnade jag. Att läsa och skriva här hjälper mig jättemycket fast jag bara precis har börjat. Imorgon ska jag gå på biblioteket och läsa om medberoende. Tänkte att det kanske också hjälper.