Senaste kommentarerna i forumet

Beroende på hur fast man har varit i tänkandet på att dricka alkohol och att det kanske har varit den enda lösningen på alla vardagliga problem som finns och kan dyka upp. Så tar det lite olika lång tid att med hårt arbete komma till rätta med den felaktiga tanken på att se berusning som den enda vägen till att stå ut med tillvaron. Har nu varit alkoholfri i hela elva månader och drygt två veckor som aktivt närvarande skribent på detta eminenta forum för att kunna förstå mig själv någorlunda.

När jag känner mig nedstämd, energilös, trött, hungrig, törstig, stressad, otillräcklig eller allmänt frustrerad och mår som skit vissa dagar och stunder. Då tänker jag inte automatiskt att nu måste jag rusa iväg till bolaget efter öl, vin och sprit. Så fungerade jag väl för det mesta förra året och tidigare. Då jag som tolvåring öppnade den första flaskan med vin så kunde jag då aldrig tro att jag skulle vara slav under den lasten i drygt fyrtio år.

För en stund sedan så öppnade jag ett köksskåp ovanför en bänk och hittade då min gamla väggalmanacka för år 2023 där dagens datum den åttonde oktober visar att det var den faktiska dagen för mitt alkoholstopp. Jag hade för den dagen skrivit följande i min almanacka: ”Sista intag av alkoholdryck!”. När jag tänker tillbaka på varför jag beslutade mig för att försöka göra slut med drickandet av onyttigheter så var det väl av flera anledningar.

Jag var trött på att alltid behöva att släpa runt på en massa burkar och flaskor. Det hade länge känts som att jag oftast bara satt och slog mig själv i skallen med en flaska liksom. Hälsan var inte fysiskt på topp, ekonomin var körd i botten och det bidrog så klart också till att jag så att säga halkade in i nykterheten. Det spelade även in att jag var förbannad på sjukvården som hade tagit ett PEth-prov utan min vetskap och ville påskina att jag var alkoholmissbrukare. Det kunde jag då inte alls känna igen mig i då jag ansåg att jag bara ”helt normalt” drack diverse alkohol ungefär som alla andra.

Min nykterhetsplan från början var väl någonstans mest att bevisa för de ”korkade” läkarna att de var helt flängda i roten som försökte att få mig att framstå som nån jäkla alkis. För det var jag ju inte då jag kunde hålla skenet uppe och vara nykter några dagar om jag gav mig fasen på det.

Tänkte även att snart ville de jäklarna väl ta ett nytt prov och då skulle de allt få se hur fel de hade tänkte jag väl alltså. Märkligt nog har de inte varit intresserade av att ta något nytt prov. Men det är väl lika bra det, för då blir jag kanske totalt knäpp och får storhetsvansinne och får för mig att fira det hela med en helflaska årgångsvin...

Hur som helst så kör jag vidare som helnykter och alkoholfri då ju kroppen tycks gilla det rätt så bra med tanke på att åtminstone hjärnan nog börjat återhämta sig lite. Sedan är det ju bra att slippa gå med feberkänsla i kroppen hela tiden vilket jag gjorde i många år innan alkoholstoppet. Borde väl snart försöka att röra på mig lite mer med promenader och sånt, men har så lite energi att det får bli helt spontant när jag får ork och längtan att gå utanför dörren.

Jag är nog rätt så motivstyrd och vill få ut något mer av promenader än att bara vara sportig av mig. Men nog tänker jag på att daglig träning behövs. Det samma gäller väl i frågan om goda vanor eller rutiner för bra sömn och kost. Men allt tar ju sin tid att få till och det viktigaste är då utan tvekan att fortsätta att följa rutinen att aldrig hälla i sig någon alkoholhaltig dryck. När jag tänker tillbaka på min nyktra livsresa hittills så får jag väl erkänna att jag trots min envetna dystymi med mera väl är tacksam för att jag fick en möjlighet att kravla upp ur alkoholträsket.

Förresten, @Molnet det var trevligt att du tittade in en sväng här idag kompis. Nog är det allt som du säger att hela kroppen vinner på alkoholfrihet. Sitter just nu och dricker ett glas med vanligt vatten och har inte den minsta tanke på eller önskan att hälla det dödliga giftet alkohol i mitt glas för att bli halvt medvetslös som var så vanligt innan man insåg ett och annat liksom.

Ha det gott!

@Se klart ❤️

Wow @Ny dag! Du är fantastisk! Jag är så glad för dig!

Igår var jag läskigt nära ett återfall i bulimin, hade bestämt mig! Men så kom något som var starkare och jag sa högt att jag inte skulle gå på skåpet och hetsäta allt jag kunde! Det har triggat att det varit extrem press på prestation på jobbet och extrem press kring mamma och så har jag vägt mig 4dagar i streck och är inte nöjd med det som står där, det triggar! Men 52 dagar utan matmissbruk idag🙏
Kram❤️

@Molnet Ja, känner igen mig. Nykterheten som började kännas som normaltillstånd och att jag kunde känna mig blasé emellanåt. Sov dåligt och mycket känslor som for omkring. Det gick lite upp och ned med både högt och lågt. Hjärnan håller på att återhämta sig och komma i balans och det tar sin tid. Känslor som poppade upp som jag inte riktigt tänkt och känt klart om, då oftast vinet stoppade upp processen. Känslor av ilska och irritation.

Här kommer ett litet urklipp från min tråd då jag var på dag 49: ”Något nytt händer. Jag kan vara i min oro, sätta ord på mina känslor genom att prata. Det lättar något enormt inom mig. Min man är kvar och lyssnar då jag inte går iväg med oron och känslorna eller är tyst och dränker dem med vin. Nu är det inte så farligt längre. Jag behövde inte springa iväg från hotet eller frysa till is av ångest. Vi kan prata och får en förståelse för varandra. Vi är nöjda att vi hittat ett nytt sätt att hantera dessa situationer.

Nu förstår jag verkligen vikten av att sätta ord på känslorna inom mig och det magiska som händer i hjärna. Den uppfattade inte situationen som farlig och förberedde inte system för att fly. Den larmade amygdala om att ingen fara råder och att inte pumpa ut hormoner för detta. Den skickade ut hormoner om att lugn råder.”

Så lita på processen, den har sin gång och tar sin tid. Vi behöver gå igenom varje dag och varje utmaning som nykter. Att också vila i det, acceptera läget och bara låta det vara så. Det leder oss framåt och hjälper oss att landa inom oss själva. Det är en spännande resa om man nyfiket närmar sig och utforskar sig själv. Härligt med 2 dagars spa att se fram emot, passa på att njuta ordentligt! Du jobbar på så bra! Kram❤️

@Amanda L Tack för svar.Trösterikt att höra att det är vanligt att känna sig trött , låg & irriterad.Jo då har stor plan på att fira min första a månad nykter.Åker på spa & firar min partners födelsedag som sammanfaller med min första månad😁🎈Kommer att fortsätta att belöna mig själv regelbundet med pedikyr, massage eller en bakelse.Planera in lite mys & trevliga aktiviteter mellan varven typ ofta kommer jag åxå att göra.Gäller att mota tristess & rastlöshet i grind så det inte blir ett återfall. ”Det ska va gött att leva”🎶🎶😁🎈

@Molnet Jadå, både att vara extra trött och även att känslorna går upp och ner är vanligt och ” normalt”. Tiden kommer ge dig ett större lugn och bättre sömn. Jag blev också orimligt arg efter ett par månader, en enorm ilska drabbade mig när min granne rökte på balkongen!!😱 Men även det försvann…
Det är en läkeprocess, men det blir lite bättre hela tiden.
Bra ide att äta en bakelse eller göra något annat trevligt när du behöver det. Kanske kan du unna dig pedikyr eller massage när du klarat en månad? Eller nåt annat.
Allt som gör dig glad och får dig att njuta av livet på riktigt :) Du jobbar på så bra.
❤️❤️🥰

Börjar kännas som ett normaltillstånd att vara nykter.Morgonlöfte gjord även idag.Idag är jag lite vaksam på mig själv.Fortsätter att sova dåligt & osammanhängande.Känner mig trött & lite låg.Känner irritation på allt & ingenting.Gamla eftersatta saker på min To-Do List känns lång.Skriver upp och kryssar för när det är gjort.Svårt att få rutin på vardagliga göromål.Inte lätt att bli ” normal” Är ju en allt / inget person eller allt känns svart/vitt.Intalar mig att Good enough räcker långt.Försöker tänka snällt om mig själv.Ser fram emot 2 dagars spa.Någon som känner igen symptomen?Är det vanligt när man närmar sig 1 mån nykter?

@Linnea70 Så kloka insikter och jag kan verkligen känna in vad du skriver. Det är tungt.

@nils79 Jag kan verkligen förstå det du säger. Det tog tid för mig att förstå att även små mängder förändrade beteende och känslighet. Personen fick det att låta som ingenting när hen sa exempelvis att hen "Bara druckit en öl/ett glas vin". Det fick mig att tänka att, ja, så länge det inte handlar om en fylla så är det väl inga problem.

@orkiden hej och välkommen 🤗

Min största motivation har varit vetskapen om att det går faktiskt att ta sig ur misären. Jag lyssnar på poddar, där människor (som du jag , @Amanda L och många fler) pratar om hur de gjort för att lyckas och jag tror på det de säger för jag känner igen mig i det de beskriver….precis som jag känner igen mig i det du skriver här, vi är inte ensamma och det finns en lösning.

Allt vi behöver göra är att låta bli det första glaset. En dag i taget. Det kan kännas övermäktigt i början - vi har ju en (dålig) vana som innebär att vi har ångest pga vårt drickande vi dricker ännu mer för att dämpa ångesten som i sin tur ger ännu mer ångest och so on and so on.

Jag har också trott att jag kan dricka ett glas och måttligt…men sist jag misslyckades med det började jag inse att ”hm, jag är beroende”.

Alla experter inom området verkar vara överens om att för kunna tillfriskna behövs det total avhållsamhet - det pratas om 90 dagar som tydligen ska vara en viktig milstolpe. Det låter så mycket tyckte jag men jag mådde så dåligt över hur mitt liv såg ut så jag tänkte som så: ”vad är 3 månader av ett helt liv, lets do this”. Funkar det så funkar det, gör det inte det får jag ta nya beslut när jag misslyckats, dvs om 90 dagar. Så såg planen ut 🤯

Imorgon har jag varit nykter i 80 dagar så jag är snart där nu. Det fungerar kan jag säga, precis som alla som gått före mig sa att det skulle göra. Det bästa med mitt beslut tycker jag dock är att under tiden jag låtit bli att dricka har jag kommit till insikten att jag inte vill dricka. Jag tycker det är hur mysigt som helst att vara nykter, min ångest är borta, jag sover bättre och jag känner mig mycket lyckligare än jag varit på länge. Precis som alla sa, alla de som gått före mig, det går att ta sig ur misären och det funkade för mig med!

Nu är jag väldigt ny-nykter och absolut ingen expert men jag hoppas ändå att du kan hitta tröst i att vi är många som mått som du mår nu. Precis som vi alla ”lyckades” bli beroende kan vi alla lyckas tillfriskna. För kan en så kan alla och det är därför vi samlas här i forumet och stöttar varandra. Vi behöver bara tro på oss själva och lyssna på dem som går före oss och låta bli det första glaset.

Så glad att du hittade hit och jag hoppas du fortsätter skriva och dela med dig. En dag i taget ❤️

Kram

@Flarran Vilken härlig insikt att du på ett så påtagligt sätt kunde se att hjärnan fungerar bättre efter en lång paus från A.Det är ju fantastiska nyheter att den även kan reparera sig en aning om man strikt avhåller sig från ett fortsatt intag av alkohol.Det har inte jag heller tänkt så mycket på.Och det gäller ju även lever, njurar hud & ansiktsplufs. Mycket goda nyheter.En sporre i sig bara det.Ha det gott!

@Blenda känner igen mig själv även i det du skriver.Är likadan med att jag bara slipper undan när jag är berusad.Blir inte många knop gjorda då.En triggers för mig .Jag har sett & förstått det den senaste månaden.😇🥶.Att jag tillåter mig själv att sätta mig själv på paus genom att dricka vin.Sen blir pausen onödigt lång för att jag triggat igång hjärnan & vill ha mer.Nu försöker jag lägga nivån på Good enough och att lägga in pauser och bara vara.Sen behöver jag ju även arbeta fram några praktiska rutiner som fungerar i vardagen.

Har idag som alkoholfri efter drygt elva månader upptäckt en kul grej vilken är att hjärnan nog har börjat att återhämta sig lite när det gäller minnet och det logiska tänkandet, och konsten att kanske bättre kunna ta till sig information från sånt som engelska manualer. Vilket ju är bra då det mesta av programvaror och musiktekniska prylar sällan har en svensk bruksanvisning som medföljer.

Köpte i somras en avancerad inspelningsenhet som jag inte kunde begripa mig på riktigt fast jag är någorlunda skaplig på att läsa engelska. I dag var det plötsligt inga som helst problem att fatta hur man skulle använda prylen för musikskapande och ljudredigering. Vilket är sånt som jag är intresserad av när jag är i någorlunda psykisk balans och väl bara fått till lite halvdant tidigare.

Har i natt även kollat in lite poddar om hur hjärnan fungerar när det gäller en återhämtning på låt säga ett år, efter åratal av misshandel med nervgiftet alkohol. Hjärnan krymper och blir mindre har man ju hört utan att väl brytt sig så speciellt. Men att den även kan reparera sig en aning om man strikt avhåller sig från ett fortsatt intag av alkohol det har man inte tänkt så mycket på.

Det är något som jag nu har funderat lite på och lagt i min mentala verktygslåda. Som ett logiskt försvar om nu den fule alkoholdjävulen så att säga i tanke och känsla när man kanske är extra deppig tittar förbi och försöker lura en till ett skadligt drickande. För att man mår lite taskigt rent psykiskt behöver man ju inte medvetet sitta och misshandla sin stackars kropp och slå sig själv i skallen med en flaska så att säga, var nyss en tanke som kom till mig.

Ha en fin dag mina vänner!

@Amanda L Hallå hej 👋🏼 Jo men jag ligger liksom kvar under måttlig 😅 Inte för att jag har svårt att bestämma mig utan för att jag kanske kan tänka mig ett glas vid festligare tillfällen men har inte hittat nåt än 😅 Hälsar Flarran också såklart 🩵

En sedan tidigare identifierad trigger för mina återfall är att det endast är i berusningen som jag tillåter mig att vara oduglig och ofullkomlig. Detta feltänk är en grundsten för mig att jobba med.
Det är också mycket därför som jag väljer att gå i pension så snart jag bara kan, trots att jag egentligen inte har råd. Men bättre att vara fattig, nykter och med relationen med mina barn i behåll, än en alkad kärring som de egentligen inte vill besöka trots pengar och fint boende.
Stating the obvious 🙃

@Carisie ❤️👍

Så hände det att jag drack. Det var en av sensommardagarna i september. I smyg för att klara kvällen. Jag blev snabbt påverkad i tanke och tal, kanske för att jag inte druckit på länge.

Var chockad redan då. Stod i badrummet och försökte andas. Förut har det varit en lättande känsla att vara lite berusad. Nu kändes det som ett ok. Som den skamfyllda hemlighet det är. Jag ville att det skulle gå över, bli nykter igen.

Ett omtag från noll. Idag nykter sedan 25 dagar. Rörigt i huvudet men tillbaka utan sug. Och detta trots att hela havet stormar i privatlivet (igen).

Väldigt onödigt gjort. En tankeställare jag ännu inte rett ut.

@orkiden Din hjärna har blivit delvis kidnappad. Det är inte du som är svag eller misslyckad. Du är beroende. Att bryta beroendet kan vara svårt i början, men redan efter några veckor känns det oftare mycket bättre. Hemligheten är att inte dricka något alls tills beroendet somnat in. Då upphör den där hopplösa kampen som du nu känner. Läs gärna Annie Grace bok Tänka klart. Den hjälpte mig att förstå hur hjärnan fungerar och underlättade första tiden. Ta gärna hjälp av Alkoholprogrammet här också, ger bra tips och blir som en plan.
Som sagt, du är varken svag eller misslyckad. Kämpa på och lita på att du förr eller senare kan bli fri. Kunde jag så kan du! (Alla). ❤️❤️❤️

@nils79 Tänkvärd trådstart. Jag märker ibland skillnad på min mans beteende när han bara druckit lite (såvitt jag vet dvs, som andra påpekat kan han ju ha druckit en hel del mer). Men det är ingen onykterhet som märks utan mer som ett okaraktäristiskt beteende. Skyldig min, defensiv och/eller vad jag upplever som påklistrad attityd. Känns som att han både är där och inte, jag når liksom inte fram. Och andra gånger är det helt normalt.

Beroende på hur pass fast vederbörande är i det kan det kanske helt enkelt vara att när man väl druckit något, även om det är lite, flyttas fokus från personer i omgivningen till själva alkoholen och planering av hur man ska få i sig mer av denna? Jag har tyvärr själv varit i den situationen för många år sen och för mig var det så, för andra är det kanske annorlunda.

@Ros Heja! Hoppas du snart blir återställd och mår bra igen!❤️❤️🙏🏻

@Carisie Halloj! Där är du ju! Kunde inte hitta dig bland trådarna, men tydligen går allt bra?
❤️🙏🏻
Hälsning även till Flarran…

@Kaffekopp Det låter som att du verkligen kan ta din oro på allvar och att det är bra att du gör det, välkommen hit till forumet. Du skriver att du bara ville skriva av dig men man blir ju nyfiken. Har du berättat för honom om din oro för helgen som kommer?

Ett till varningstecken är att jag var jättenära att ta ett återfall i hetsätning! Hejdade mig i sista sekund, vet inte hur för jag hade nästan helt bestämt mig… Usch!

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden 🙏

@Andrahalvlek Tack🙏
Jag ska tänka zebra och jag behöver en paus från mamma när detta är över och bara fokusera på mig, återhämta mig från stressen. Jag går alltid al in för att lösa hennes situation som om det var mitt liv det hängde på, alltid försökt rädda henne. Blir medveten emellanåt men så kommer nått som triggar och jag lägger all min energi på att lösa hennes situation! Börjat sova dåligt till och med, stress har jag svårt att hantera ändå var det längesen jag var utbränd, undrar om hjärnan någonsin hämtar sig eller om jag alltid kommer vara stresskänslig. Har ju supit bort mycket hjärna också, stackars min hjärna!

Jag måste skärpa mig, tänker jag hela tiden. Men det går inte. Tänker att jag bara ska ta ett glas vin men så blir det flera.
Hur får man motivation till att faktisk hålla det man tänkte? Jag skäms över mig själv och att jag är så svag. Känner mig så misslyckad. Hur gör ni för att hålla er till att inte ta det första ”lilla” glaset?