Senaste kommentarerna i forumet

@Axianne Grattis till 3 nyktra år! 🥳🥳🥳 Jag blev också nykter enbart med hjälp av forumet. Genom forumet träffade jag gelikar, vilket jag behövde. Jag behövde lyssna på dem som gått före och jag behövde guida noviser. Repetera, repetera, repetera.

Jag tror inte på gud, men jag tror på ödet - att det finns en mening med allt som sker - och jag tror på varje individs inneboende kraft. Det är jag som har gjort jobbet, ingen annan. Just osäkerhet och låg självkänsla/självförtroende tror jag är boven i dramat många gånger.

Att klara av att sluta dricka och förbli nykter är dessutom världens bästa egoboost. Klarar man det, klarar man allt.

Kram 🐘

@has - Stort tack för ditt svar, din omtanke och din styrkekram! Tack för att du delar din historia och bakgrund och din erfarenhet som anhörig. Jag ska definitivt söka upp poddarna du tipsar om ❤️

God morgon ☕️
Tar en kaffe i sängen och verkligen FÖRSÖKER hitta energi att ta mig upp. Gårdagen var hemsk på jobbet. Psykiskt. På ena sidan fönstret ett lidande som avslutades. Bakom fönster nr 2 ett ungt liv som släckts alldeles för tidigt. Ibland består inte det jobbiga i att det är fysiskt tungt eller stressigt. Det är nog därför jag är så trött idag och längtar till att ta helg nu även om det är tråkigt att avsluta en arbetsvecka med kväll = rumphugget. 🪓

Nåväl jag tar med mig nollan in i dagen och kvällen här 0️⃣ och önskar alla en fin fredag
🩵

Hade 0.08
0.09
0.1
Under ett halvår.
Räknas det som lågt?

Hej @h20

Att fantisera om ”ett par glas” tror jag är ganska vanligt i början och då gäller det att stålsätta sig och mota bort den där alkoholdjävulen. Jag brukar tänka på allt det positiva med att låta bli, för visst vaknade vi utan bakfylla och ångest idag…det är rätt oslagbart eller hur :)

Jag kommer ihåg att du var på kräftskiva förra helgen och lät bli, tänk tillbaka till morgonen, hur det kändes det att vakna klar i skallen och stolt över att du fixade det!

Det blir bättre, håll ut lite till så ska du se att dessa tankar kommer bli lättare att hantera. En dag i taget.

@Vinägermamman Tittar in och önskar oss en nykter dag! Jag vill så gärna att vi tillsammans gör denna resa, oavsett vilka hinder vi än stöter på. Vi har båda skrivit av och till på forumet under många år och tänker att vi så kommer göra i flera år till bara det att vi siktar på ”Det vidare livet”…. Önskar dig en bra fredag 🥰🙏❤️

Det känns så här i stunden att man liksom är ute på grönbete och känner sig för på något sätt. Det är så mycket man har lärt sig om allt möjligt. Men så mycket man har att försöka att sortera i rätt fack, pärmar och lådor på något vettigt sätt så att säga. För visst har man väl fått en ny chans att göra om och förhoppningsvis göra rätt nu som alkoholfri. Det tänker jag nu när man dricker lite vanligt vatten och funderar på att senare väl ta en kopp men varm mjölkchoklad och ett par smörgåsar.

Men det går lite darrigt på nåt sätt. För säker på sig själv är man då inte än. Men nykter det är man då i alla fall. Känner inte något alkoholsug heller vilket känns lite ovant faktiskt. Men visst kan det väl finnas stunder då man skulle vilja kunna stänga av jobbiga tankar, men det går ju med andra metoder än med berusning faktiskt. För det är ju som man har fått lära sig bland annat här på forumet bra med lite träning om man nu då har ork att pyssla med promenader och sånt.

När jag bara drack en massa alkohol jämt så gjorde jag ju ändå halvt om halvt en massa grejer. Prövade väl på rätt så mycket, och läste en hel del om det mesta för att få ett hum om saker och ting. Hade väl även en massa drömmar om framtiden och hur saker skulle kunna vara och bli. Men har aldrig kunnat bestämma mig för något tror jag, vilket väl till viss del är något som hör till det psykiatriska som man väl kan hänföra till nån diffus deldiagnos som psykologer väl talat om.

Hade jag tidigt kunnat fokusera på något lite mer ingående, och då lagt lika mycket tid och energi på kanske en enda grej och blivit bra på den. Ja, varit lika fokuserad på kanske musiken som man väl blev på att mest lösa allt som kändes jobbigt med att fly in i alkoholdimman som det blev jämt. Då hade man väl kanske varit en rätt välkänd musiker och haft en massa musikverk med i diverse filmer och sånt där, vilket väl vore kul liksom. Men det är väl inte för sent än.

Tänk, nu glimrade man ju till lite helt spontant och blev en aning positiv. Får nog försöka att jobba mer på att tänka på ett mer positivt sätt och inte fastna i ett feltänk som väl morsan brukade säga. När jag började skriva här på forumet fick jag väl rådet att testa AA. Men nåt sånt skulle för mig med en social ångest aldrig fungera. Jag skulle aldrig klara av att sitta mitt i en ring eller grupp av människor och säga: Hejsan, jag heter si och så och är alkoholist, det skulle inte fungera alls.

Det skulle bli panikångest direkt och jag skulle inte få fram ett ord, jag skulle bli helt tyst och det skulle bara kännas hemskt alltså. Tror att en ny tillfällig läkare av något slag på öppen-psykiatrin väl började tala om att de hade en grupp där man kunde sitta på detta sätt och tala inför en grupp, men det förklarade jag då direkt att det fungerar inte för mig. Jag fungerar inte på så sätt.

Dessutom så var det ju inte bara alkohol i sig som hade gjort att jag mådde så psykiskt dåligt, vilket jag visste så tydligt då jag ju hade mått psykiskt illa och varit darrig ända sedan jag var rätt så liten. Men det hade väl varit enklast och mest ekonomiskt för sjukvården att kunna skylla mitt mående på missbruk och inget annat tänker jag nu liksom. Kommer ihåg att jag vid det första besöket sade att jag har så många problem att det väl inte finns nåt att göra, men kanske har ni nåt piller som funkar. Men det hade dom ju inte visade det sig. Nu får jag dessutom klara mig helt själv med endast allmänläkare på en vårdcentral.

Psykoterapi det har jag ju nu själv pysslat med i realtid ett längre tag och i stunden känns det väl rätt så okej faktiskt. Men det svänger ju rätt så snabbt i mitt humör och energilös är jag då precis som tidigare, men som nykter är jag då inte lika envetet dagligt mörk och uppgiven i sinnet som jag var förr om åren. Så kämpar väl vidare som nykter och alkoholfri ett tag till då det kanske vänder och blir lite bättre. Får nog vara noga med att fokusera på sånt som man blir på gott humör av, så som lite trevlig musik utan någon deppig lyrik känns det som. Förresten, @Carisie, det var kul att du tittade in en sväng här kompis, sånt uppskattas.

Ha det gott!

När jag läser det du skriver vill jag bara ge dig en stor kram @ebba_123!

På senare tid har jag börjat förstå att medberoendet tyvärr verkar kunna vara lika starkt som beroendet i sig.

Det gör att man som anhörig inte kan göra mer än att påtala det en själv upplever - vilket du gjort under flera år.

Jag har inte samma erfarenhet som du. Min pappa var alkoholist men jag träffade honom inte så ofta efter mina föräldrar skilde sig, så jag förstod aldrig då hur illa det faktiskt var.

Gifte mig senare med en man som utvecklade alkoholism, hade sedan tidigare jobbat med mitt medberoende då annat i min uppväxt var dysfunktionellt.

Jag tänker att din terapi kommer hjälpa dig. Läsa och skriva i dessa forum kan också vara hjälpsamt.

Jag tycker också att poddar samt böcker har hjälpt mig mycket. Några av dessa är: Bli fri från ditt medberoende av Melody Beattie, Djävulsdansen av Sanna Lundell & Ann Söderlund samt Beroendepersonligheten av Craig Nakken.

Skickar en stor styrkekram❣️

60 dagar! Det har jag längtat efter att nå men misslyckats med så många gånger. Äntligen framme. Lite störande att suget fortfarande ger sig tillkänna till och från, släpper inte taget i första taget. Men jag står emot. Det är en romantiserad bild som jag har i mina tankar men jag inser att det är falska och smockar till den med en mindre charmig bild föreställande bakfylla, ångest, stress, trötthet och liknande. Det fungerar.
Efter 60 dagar så är man helt klart piggare, hjärnan är mer "på tårna", sover bättre, man är gladare. Det underlättar mycket när man står inför suget, ska jag offra det här för den andra sidan? Skulle inte tro det 💪

@jjjttt97 Hej! Vad är det du önskar få stöd i? Du skriver att du nu inte dricker, men att när du tidigare när du drack så blev det ofta för mycket. Att dina föräldrar ställer ultimatum om att du inte får dricka och har lägenheten som ett ”hot”. Att de bara sett när det gått illa i samband med alkohol. Att som nykter har du inte lust till något, att allt känns hopplöst. Du tycker som många andra att det är kul att festa, men det känns som att man inte ”får” säga det.

Jag kan förstå att dina föräldrar känner en oro för dig i samband med alkohol och när det inte gått så bra. Det låter dock tufft att du upplever att de har en bild av dig att du är den som misslyckas och alltid fuckar upp. Att känna den känslan tär. Då spelar det liksom ingen roll vad du gör, är nykter eller super. Nu vet jag inget om dina föräldrar, om ni kan ha ett bra samtal, men det skulle kunna vara en bra idé att prata med dem om hur du känner. Att du har den känslan att du är misslyckad och fuckar upp, att det inte ger dig möjlighet till att känna att du gör bra saker och att du lyckas med det. Att det skulle betyda mycket för dig och din självkänsla. Du är ju fantastisk som har varit nykter i 6 månader!

Jag är så mycket äldre än dig och har barn i din ålder. Jag kan känna igen mig som yngre i din ålder och att jag inte riktigt kunde hantera alkohol, det blev ofta för mycket och gick över styr. Det ledde in mig i ett alkoholberoende och så mycket skam och ångest när jag låg bakis dagen efter. Jag önskar att jag tagit tag i mitt alkoholbeteende som yngre och inte hamnat i ett beroende. Det sker långsamt och är progressivt. Jag förstår att det är tufft när de flesta och samhällets normer är att livet är kul om man festar. Men för vissa av oss så leder det till ett alkoholberoende och då är det allt annat än kul. Man sitter fast i ett ångetslikt fängelse tillsammans med alkoholdjävulen som skriker på en att ”allt blir bra bara du tar ett glas”. Det lättar för stunden när man kan fly och dämpa sin ångest med alkohol, men det blir sen bara värre och en ond cirkel. Jag har fått acceptera att jag har en sårbarhet för alkoholberoende vilket gör att jag inte kan dricka alkohol. Jag accepterade det först för inom kort tid, 3 år sedan. Jag har tagit mig ur alkoholträsket och idag mår jag bättre än jag någonsin gjort! Jag har mycket roligare utan alkohol😁

Det jag tänker skulle kunna hjälpa dig är hitta dig själv och vem du är. Att göra upp med bilden av dig själv som den som alltid misslyckas och fuckar upp. Att hitta och känna de där goda tankarna om dig själv om att du duger och är bra, få den bilden av dig själv. Att om dina föräldrar inte kan hjälpa till med det så behöver du stödja dig själv i att skapa den bilden av dig själv. Det kan vara svårt att göra det själv, men samtalsterapi är ett bra sätt för att kunna bolla tankar och känslor som finns inuti dig. Terapi kan också hjälpa dig med den sociala fobin som du skriver att du har och med din självkänsla. Jag tror att det är där du ska fokusera och att det kan vara hjälpsamt. Att vägen ut är genom vägen in i sig själv. Alkohol ger ingen som helst hjälp eller leder dig framåt, tvärtom så stjälper det bara. En fylla och konsekvenser av det ger inget som helst mervärde, i alla fall inte för mig.

Hoppas detta ger dig något, ha det gott!❤️

@Axianne,Håller med dig!Det är 100% din förtjänst att du lever nykter idag.Jag stängde också dörren helt från alkohol för 3 år sedan.25 års alkoholelände nådde äntligen sitt slut,efter flera mycket allvarliga olyckor,smusslande och fruktansvärda bakfyllor.Jag har förlorat så mycket tid i livet,men är också glad att få tiden jag har kvar i det nyktra livet.Känns som att jag har varit en fånge i 25 år,men äntligen släppts fri!Önskar dig och alla här på forumet kraft att hålla den tunga dörren stängd.💚💙💜🧡💛🩷🩵

Tvåsiffrigt! Aldrig glömma, aldrig ta första glaset. Är så trött idag. Veckan har gått snabbt och nu behöver jag vila i helgen. Helgen ska bli lugn och jag ska göra det absolut nödvändigaste- inte mer. Ska försöka ta en promenad om vädret tillåter. Nu jobbet ….

@Varafrisk 🙏 Det handlar aldrig om tron p att nu fixar jag det. Återfallen planeras/genomförs i ”smyg” dvs jag smusslar. Har inte sig hela tiden och sitter inte på vita knogar. Mina återfall handlar om att döva/försvinna bort från mig själv och alla inbillade krav. 🥰🥳

@h20 Jag har varit nykter ungefär lika länge som dig och jag känner också mest trötthet och första veckan var jag extremt lättirriterad. Tyvärr tror jag att vi får finna oss i tröttheten några veckor men jag är övertygad om att det snart kommer vända och bli lättare och lättare. Tar du de där glasen rött i helgen är du tillbaka på ruta ett och tröttheten och måendet kommer bara bli sämre. Ta inte första glaset, du kommer aldrig ångra morgonen efter att du är nykter!
Håll i en dag i taget eller en timme i taget om det behövs! Var aktiv här på forumet, det hjälper i alla fall mig väldigt mycket!

Dag 11 och jag har lyckats vara helt utan A hela tiden. Känner inga fysisk förändringar. Är trött. Dåligt med energi och börjar fundera på om det skulle fungera med bara två tre glass rött till helgen. Vet att det inte går. Läskigt att tankarna kommer.

@Vinägermamman Känner igen mig. Men du…ge inte upp …och skriv här❤️Våra vägar ser så olika ut. Hur ser det ut för dig i din vardag? Vad har du för stöd? Nu är jag bekväm av mig och ställer frågor som finns kanske längre bak i din tråd. Jobbar du? Hur ser din familjesituation ut? Hur gick det igår? Nu är det en ny dag och ny möjligheter, håller tummarna för dig❤️

Kramar😍

@Ny dag Idag måste du ha gått över till två siffriga eller hur? 10 dagar? Vad skönt att du är uppe på banan igen👏🏻👏🏻
Kan du se vad som gör att du tar ett återfall? Du har ju haft långa perioder av nykterhet och sedan är det något som gör att du faller. Kunskapen har du. Är det hjärnan som säger till dig att nu när du har varit nykter så länge då kan du ta dig ett glas för du fixar det? Eller har du ett sug hela tiden som du är nykter? Eller har det hänt något speciellt? Jag tänker om du kan se ett särskilt mönster när du tar återfall så kan det kanske lättare att göra en förändring. Jag tänker du kommer att klara av att bli nykter. Du har ju viljan och kunskapen. För din skull önskar jag att du får vara nykter. Och du kommer klara det! Heja heja dig!

Kramar 😍

@Rosen80 du kan inte göra något, du är ihop med en missbrukare. Dra en gräns för sig själv, bestäm vad du är villig att acceptera i relationen och håll dig till den gränsen. Om hon inte har sjukdomsinsikt kommer inget bli bättre.

@Flarran Så fint skrivet ❤️ Då beskriver vad jag tror många av oss känt och med en nakenhet som är spot on.

Jag tror ingen vill kalla sig alkoholist - för det är ju nåt fult. Nåt skamligt och smutsigt - det vill ingen ta i med tång. När jag var liten var alkoholister gubbarna/tanterna på bänken medan grannen Harry var "periodare". Farbror Loffe var lite törstig och tant Alma var förtjust i vin. Men alkoholister var de då rakt inte.

Tack för tänkvärd läsning. Hoppas du fick somna om en stund.🩵

Grattis till tre år @Axianne ❤️ Jag är så glad för din skull att du hittade din egen väg! Din inre styrka tog sig hela vägen ut och du blev hel med hjälp av att tro på din väg och tron på dig själv. Kram

Så starkt av dig att stå kvar i kön @Andrahalvlek! När jag får panikångestattack är jag livrädd att få det så folk märker, precis som när man ramlar, man reser sig fort och hoppas ingen såg. Varför skäms många av oss med sånt här? Dumt!

Jag mådde bättre igår och mår bra nu. Det var nog mest ångest över hur jag behandlar min kropp under sommaren. Jag hade inget sug alls igår, höll mig sysselsatt hela dagen❤️

Jag hoppas verkligen du får bukt på dina arbetstider och göromål på jobbet. Du behöver vara försiktig och tänka på hur lätt det är att falla tillbaka i sjukskrivning för utmattning. Var rädd om dig❤️kram

@Se klart ❤️Haha, ja, jag ska vara här och nu! Kram

Man får då ingenting gratis här i världen. För man får alltid betala allt på ett eller annat sätt, det har man då lärt sig från dag ett och även med tiden liksom. Motvind och uppförsbacke var något som jag brukade berätta för min gamla mor att det var vad jag kände för det mesta. Hela skoltiden var ett levande helvete som man inte saknar det minsta. Inte lärde man sig då mer än det mest basala som att läsa och skriva hjälpligt. Men det man vill ha får man ju kämpa för och betala för själv.

Tänker på att morsan brukade lyssnade deltagande när man ibland väl berättade om hur det kändes, och att lyssna den konsten kunde hon då. Fast hon väl rent praktiskt på grund av sin svåra psykiska sjukdom inte hade så mycket att komma med, eller att kunna dela med sig av rent praktiskt kanske. Men man lärde sig väl se saker på ett annat sätt, som man numera andligt sett väl har lite nytta av.

Minns att jag kunde tala med min mor om i stort sett allt ungefär, och det var väl lite som att ha sin egen dygnet-runt-psykolog när man växte upp kanske. Men sådant som man kände skulle bli för svårt och tungt för henne att höra det besparade man då henne. Så man kom väl egentligen inte framåt egentligen fast det kändes då terapeutiskt hjälpsamt på den tiden.

Senare så kompletterade man väl en del försynt uppriktighet med att läsa en hel del facklitteratur och psykologiska texter på det lokala biblioteket. När man var i närheten för att väl inhandla en del starka drycker i bolaget som fanns i dess direkta anslutning. Nytta och lite nöje på en och samma gång... Har aldrig sett mig som alkoholist skrev jag väl ungefär i mitt första inlägg och nog är det väl i sak fortfarande så man känner nånstans liksom.

För den substans man hade kunnat fastna för var väl i stort sett den som snabbast hade kunnat få en att slippa känna ständig nedstämdhet som man inte kunde begripa vad den kunde bero på liksom. För även när man slapp ut ur det fängelse som väl skolan kändes som, så var oron, energibristen, den konstiga sociala ångesten och nedstämdheten alltid en ständig följeslagare. Det var väl bara i några få stunder som man kunde känna nån slags inre balans och harmoni. Men det varade sällan mer än en kort stund.

Man hoppades väl att allt skulle bli bättre med tiden och att nästa år eller nåt sånt skulle vara den tid då allt blev bättre liksom. Ja, mera psykisk balans och inre harmoni och under tiden, så satt man väl i nån mörk vrå i sin ensamhet och drack nån ljummen och blaskig medhavd alkohol och såg diverse människor och tider komma och gå så att säga.

Till sist så befann man sig på den plats som man från början kanske hade trott skulle vara som ett minne för längesen och inget annat liksom. Nu snurrar en gammal melankolisk sång på i de slitna hörlurarna och här vid köksbordet tänker man att... Nog är det då allt tur att man har en övertygelse bortom all fantasifull ofta rituell kyrklig tro att skaparen Gud fader leder en vägen fram genom även den mest mörka stund liksom.

Dricker nu lite läskedryck och kan då säga att man får vara rätt så tacksam över det kalla faktum att man ännu efter drygt 10 månader som medlem på detta forum kan sitta i detta kök helt nykter och alkoholfri i denna tidiga morgonstund när almanacksbladet visar att det är den tjugotredje augusti och att termometern på fönsterbrädan säger att det ute i det regniga mörkret är femton grader varmt.

Ha en fin fredag!

Under kvällen igår bytte jag min profilbild. Texten är väldigt liten, men det står:
"I quit drinking 1096 days ago. 3 years, 0 months and 0 days. Since Aug 22, 2021"

Tre år nykter efter över 25 års missbruk är stort. Det har varit lite av en saga. Det har varit en gåva att få en ny chans till livet.

Jag upplever mig inte längre som en alkoholist och glömmer ofta bort att jag alltid kommer att vara det. Det är så underbart att få känna mig normal. Det ger mig ett egenvärde och en stolthet över mig själv jag saknat nästan hela mitt vuxna liv. Min prestation att bevara min nykterhet är inte längre något märkligt. Det är en självklarhet och ett naturligt val som jag varken ifrågasätter eller funderar så mycket över till vardags.

Att jag sedan sommaren 2021 tillåter mig att släppa alla tankar på min alkoholism och leva som om jag aldrig haft ett missbruk har på sätt och vis varit det bästa jag gjort, trots att det enligt många sakkunniga är livsfarligt att sänka garden eftersom det med största sannolikhet leder till återfall. Jag håller inte med. Att få vara normal var vad jag behövde. Att känna mig som andra. Få leva ett rikt och fritt liv utan den osynliga men svidande brännmärkningen i pannan som säger "Jag är alkis". Att inte ständigt vara rädd och oroa mig. Bara få vara en helt vanlig person utan att varje dag bära på stigmat av sjukdomen.

Det finns dock en liten gnutta bitterhet hos mig för de bortkastade åren i behandling jag genomgick och som jag idag känner var helt kontraproduktiva. Vården överlät det mesta åt AA. Det blev förmodligen billigast så, men jag tror inte på AA idag. Det jag skriver nu gäller bara mig. AA har hjälpt många och fungerar för vissa, men tolvstegsmetoden var inte för mig.

Under åren jag kämpade med AA lärde jag mig att vägen till nykterhet var ständiga möten och påminnelser om att jag var sjuk. AA var den enda trygga gemenskapen där man kunde umgås med sina gelikar. Mötena var vaccinationen mot återfall. För mig var det tvärtom. Inom AA levde jag alltid med skulden, skammen och känslan av att vara en misslyckad person som måste dölja mitt missbruk utanför möteslokalen och kämpa för att hålla mig nykter. Återfallsrisken angavs i dessa kretsar som 60-75% och och jag visste att i princip alla trillar dit någon gång, så varför inte jag? Det ledde till att jag belönade mig med att dricka när jag varit duktig och hållit mig nykter vissa perioder och de planerade återfallen blev min glorifierade morot under den påtvingade nykterheten.

Hela tolvstegsprogrammet bygger på att man tillsammans med andra olycksbröder och systrar ska träffas och prata om all skit. Man ska kämpa, stida och vara ständigt alert medan man "gör fotarbetet" med allt från dagliga böner och bekännelser till gottgörelse där man ska be om ursäkt för de synder man begått när man söp. Man fick aldrig vila eller känna sig säker, för då blev man sårbar. Aldrig glömma att man är trasig och förstörd. Det var som att varje dag riva bort sårskorpan och gräva djupt i såret man ville läka.

När jag försökte med åttonde och nionde stegen som innebar gottgörelse kulminerade ångesten eftersom mina ursäkter försatte andra människor i obehagliga situationer. Att påminna en gammal vän om pinsamheter och dra upp gammal skit när hen kanske redan glömt saken gjorde att vissa relationer blev minst sagt ansträngda. Det fanns människor som inte ens visste att jag var alkoholist eller upplevde att jag gjort dem något illa. Ingen tackade mig för att jag gick runt med en lista över oförrätter och försökte be om ursäkt. Tvärtom blev det mer genant och jobbigt för de personer jag skulle gottgöra, och för mig var det den ultimata förnedringen och vad som verkligen satte spiken i kistan och såg till att jag aldrig mer skulle få känna mig normal.

Att jag valt bort AA och i stället sedan drygt tre år levt utan att ständigt påminna mig om att jag är alkoholist innebär inte att jag är på väg att ta snedsteg eller lämna min nykterhet. Jag hyser en genuin och trygg tro på att jag inte kommer att dricka och ser det inte som någon risk för återfall bara för att jag inte hela tiden tjatar om min alkoholism. I stället betyder det att jag inte för all framtid måste gå runt och bära på en jättetung ryggsäck full med ångest, skuld och skam över vem jag varit. Jag har givit mig själv gåvan att må bra i stället.

Inom AA tackar man Gud och man ber till en högre makt. Det gjorde jag också på den tiden, men det kändes bara fel och fejkat eftersom jag inte hade någon tro. Nu är det lite annorlunda eftersom min nykterhet känns som ett mirakel. Jag brukade säga i början av nykterheten att jag behöver tacka någon för min räddning, och den kraft som räddade mig ur alkoholismen har blivit Gud som jag tackar för mitt nya liv. Det är en tro som är äkta och mycket starkare än det jag fejkade när jag rabblade böner inom AA.

Med det vill jag önska en god natt och tacka för att ni läser!

Kram! ❣️❣️❣️

Hejsan! @jjjttt97, Känner igen känslan av att varför ska man skriva när ingen tycks bry sig. Men att skriva av sig har ändå trots att man kanske inte har fått några närmare kompisar som dagligen hyllar ens försök att bli en bättre människa och fortsätta vägen fram som nykter och alkoholfri. Så har det väl kanske nån mening i att vara en liten och kanske rätt så obetydlig del på detta eminenta forum.

Men när allt kokar ned till det verkliga och reella så har ju alla har ju sitt och dessutom så är det väl inte för att få någon medalj i duktighet liksom som jag skriver så mycket knasigt tok som man väl gör och har gjort. Funderat ibland på varför jag ens skrev det allra första inlägget på min väl rätt knepiga sida. Men tror att det väl i grunden handlade om en en inbyggd överlevnadsinstinkt.

Detta att endera så tömmer jag bara snabbt en flaska med starksprit och gör slut på skiten liksom eller så gör jag ett försök att starta om så att säga. Nu blev det en massa värdelösa ord om en själv, men så är det väl med de flesta att man är sig själv närmast. Hur som helst så är man då nykter och alkoholfri sedan 10 månader som i princip väl ny-nykter skrivmissbrukare lite skämtsamt sagt.

Kämpa på kompis!