Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek hurra för dig! ❤️❤️🔔

@Carisie viktigt att tålmodigt lyssna på kroppen även om huvudet vill annat 😊 för mig går det ganska bra, ett litet snubbelsteg häromveckan som nog kan förklaras genom många olika omständigheter. Men jag är uppe på hästen igen och travar på i sakta mak. Livet rasar fullkomligen fram i full fart och just nu känns det inte som att jag äger min egen tid. Det är stressande och påfrestande men övergående. Dras med envist virus sedan flera veckor och längtar tills jag kan återgå till min träning. Just nu vågar jag knappt gå till brevlådan i högt tempo då vilopulsen är ganska hög i sovande tillstånd. Jag får tvinga mig att ta det lugnt och vänta ut eländet! Norrland säger du? Då kanske du passerar mina hoods 😊 kram!

@vår2022 tack för kloka ord och denna obeskrivliga värme som du sprider här på forumet ❤️

Att så ett frö, vilken fin metafor. Den tanken kommer jag bära med mig nu de närmaste veckorna.

Jag har faktiskt haft en väldigt fin dag (trots att jag känner mig så misslyckad just nu). Jag städade och tvättade och bäddade rent, sopade bort alla vidriga spår och tog mig en lång dusch. Sen ringde jag en nykter vän och berättade vad jag hade gjort, hon kom som ett skott, hade med sig påskliljor och skräpmat och vi pratade och grät. Känns bra att någon irl vet att jag halkade på vägen och att jag aldrig mer vill dit. Blev så glad över skräpmaten med (haha ja ni fattar och det gjorde nog hon med) lika bra att köra hela paketet då, en allra sista gång! 🫣

Nu ska jag titta på Netflix och sen ska jag sova gott i min rena säng.

Och ni andra som har kommenterat, tack så hjärtligt 🥰 att jag aldrig mer behöver känna mig ensammast i världen betyder mycket just nu.

En dag i taget 💪

God kväll gänget! Hoppas ni alla får må bra så här på lördagskvällen och får vakna nyktra utan baksmälla i morgon. Det kommer jag att göra. Tänk vad tankens kraft är stor ändå! Efter mitt ”lilla” snubbelsteg nyligen har tankarna på alkohol kommit tillbaka, de varierar från sug till avsmak, förakt och längtan/sorg. En salig blandning med andra ord! Innan jag trillade dit de där tre dagarna tänkte jag inte så mkt på alkohol efter en tids alkoholfrihet men ett snubbel och ”besattheten” är tillbaka! Samtidigt inser jag att om man bara tydligt och bestämt säger till djävulen att i morgon vill jag vakna pigg och fräsch, alltså dricker jag inte, då försvinner suget direkt! Så det där med affirmationer kanske inte är så dumt? Mitt sug och förhandlandet är alltid som starkast på dagen/eftermiddagen. Alltså den tid då jag fortfarande har möjlighet att handla hem något. Efter det går suget över för då kan jag inte dricka även om jag skulle vilja. Ingen tillgång= inget sug. Djävulen måste alltså kapitulera när den inser att den inte kommer få nåt. Ner i dina hålor din djävul! 😡

Ni som läst tråden senaste dagarna vet att jag haft ett pressat schema både privat och i jobbet. Jag har kastat mig från det ena till det andra, dessutom krasslig till och från. På måndag morgon vaknade jag med hosta och nya baciller i omlopp! En jobbresa var inbokad sedan länge så det var bara att peta i sig Ipren och ge mig iväg tre dagar. Det var en plågsam kamp men om jag ska se det positiva så fanns inget som helst sug efter A. Hela helgen består av idrottsevenemang med tidig uppstigning så i morgon när söndagen kommer, kommer jag nog känna att jag skulle behövt en helg efter helgen… MEN jag har i alla fall inte druckit och slipper vakna med ångest och tungt huvud på måndag morgon! Man är så mycket bättre rustad för allt i livet med ett nyktert och klart sinne! Jag har ägnat kvällen till att läsa ikapp här inne med koffeinfritt kaffe och ska snart avrunda med en kopp te och nåt bra på dumburken. Tidig uppstigning i morgon så inget nattsuddande idag. Önskar er alla en fortsatt fin kväll. Kram! 🥰

@zalkin Exakt! Jag hade inga problem att fiska eller bada nykter förra sommaren. Inte heller långresan i vintras ledde till nån konsumtion utan tvärtom var jag på alerten och njöt av varje sekund - livet ändå 🥰

@Maud God kväll 🙏🏼
När man flyger västerut får man räkna med en dag/tidszon för att komma i fas. Men sommartiden lyder inte under detta utan under nån lag av jävlighet och man är i fas lagom till vintertiden kickar in 😂 Själv hatar jag ljuset för att det är för tidigt att tvätta fönstren och snart ser man inte ut alls 😟

@Blidenjagvillvara77 Tack fina du! Ja jag mår betydligt bättre även om själva kroppen, organismen, vill ha lite mer tid att läka 😟 Jag får nog ta en tidig tunnelbana på måndag 😏 På onsdag åker jag mot Norrland för undervisning/föreläsning för IVA-studenter. Hur ska jag klara mig? Hemmets ljuva trygghet 🤨

Hur går det för dig min vän? Kram till dig också 🥰

@Carisie låter som en härlig helg och ”virvelvinden” verkar fått tillbaka sina krafter😊 det gör mig glad! Kram på dä🥰

@Maud känner lite samma som dig, ljuset och de långa kvällarna både ger trötthet och kan ge sug. För egen del ger de ljusa kvällarna plötsligt mer tid som jag inte riktigt vet hur jag ska fylla, och det är en stor trigger för mig. Så tiden fram tills man kommit in i sina rutiner igen kan bli som ett ingenmansland för mig i alla fall. Men vi kämpar på och delar tips och Pepp till varandra. Man kan ju inte vara på topp varje dag. Kram 🥰

@B.Å välkommen tillbaka! Den nyktra tid du lagt bakom dig är ju något fint och positivt. Återfall eller inte, så är nykter gången tid aldrig förgäves. Så tänker i alla fall jag. En fot framför den andra, en dag i taget. Här blir det en kopp koffeinfritt kaffe medans jag läser ikapp på detta fina forum. Kram på dig 🥰

Den där tröttheten...den enerverande tröttheten. Tröttheten som viskar efter vin.
Sommartid säger klockan nu. Ljusa kvällar som ska vara så härliga.
Jag ogillar sommartid.Den där timmen fuckar up ( som ungdomar säger) Min naturliga lunk. Det tar 2-3 veckor att hitta rätt varenda år.
De ljusa kvällarna gör mig inte pigg, tvärtom. Känner mig rätt oduglig som inte orkar njuta utan behöver samma ro som när mörkret lägger sig vid 17.
Ja, ja, jag stretar på.Det blir bättre om ett tag.

@Flarran jag läser också dina inlägg varje dag även om jag inte alltid hinner lämna avtryck. Jag tycker du bjuder på dig själv och dina tankar är allt annat än tok som du ju själv brukar uttrycka det ibland. Jag blir imponerad över att du trots trötthet och brist på energi kan få en sån enkel sak som fågelkvitter på balkongen och kokkaffe att låta så himla fint och gott. Du verkar verkligen kunna se och uppskatta det lilla vilket är fint och klokt tycker jag. Bra jobbat! Blir alltid sugen på kaffe eller limpmackor när jag läser dina inlägg 😊 jag är dock en sån som undviker koffein på kvällen men jag ska nog allt göra mig en rykande varm, koffeinfri kopp kaffe medans jag läser vidare på detta eminenta forum så här på kvällskvisten. Ha det fint kompis 😊

I morse kl 8 på promenaden med hunden ropade någon. Det var en polis i en polisbil. ”Har du sett en väldigt onykter man?” Öh, nej. Jag träffar aldrig någon kl 8 på lördagar och söndagar, inte ens andra hundägare.

När jag gick ut med hunden ikväll kl 18 såg jag honom. Han kom ut mellan husen med stora kliv, pustade och frustade. Rufsigt hår och flammig hy. Jag vände mig om efter honom och då stod han och svajade på trottoaren. Typiskt skitfull a-lagare.

Och det är så himla sorgligt. Han har också varit barn en gång. Kanske haft egna barn och familj. Ett jobb. Inte längre. Nu super han tills han dör.

Samma beroendesjukdom, så många olika stadier. Min egen pappa raglade inte runt i bostadsområdet, vad jag vet. De sista tio åren innan han dog bodde jag 30 mil ifrån barndomshemmet. Jag såg inte det sista förfallet på nära håll, mer än när han och min mamma besökte oss.

Då såg jag hans abstinens, och några gånger blev han precis så där skitfull som bara a-lagare kan bli. Deras lever tål knappt någonting längre, och de måste fylla på hela tiden för de står inte ut med abstinensen.

Jag minns det ryckiga kroppsspråket, den konstant underliggande irritationen, oviljan att prata, den flackande blicken, aptitlösheten, det kladdiga i princip döda håret, den röd-blå-flammiga hyn.

Jag minns. Och jag är så jävla glad och stolt över att jag inte fortsatte traska i min pappas fotspår. Att jag satte stopp. Idag visar min app Nomo att jag har varit nykter i 1.882 dagar, tjoho!

Kram 🐘

@Rehacer visst är den funktionen i banken fiffig? Och ibland skrämmande 🙈 Jag har använt den i många år och minns hur jag följde hur alkoholkategorin sjönk månad för månad 😊 Hittills i år har jag ett inköp och jag kan redogöra för det. Förra året tror jag att jag hade totalt fyra inköp, kan än idag redogöra för samtliga. En gång i tiden kunde jag ha fyra inköp på en vecka och inte ha en susning om vad och varför jag handlade... 🙈
Låter härligt med en nykter vår och att du kan dela den med mannen 🥰 Jag hejar och tror på dig, en dag och en bock i taget ✅️

Ja, ingen av oss är fulländad, så är det absolut. Skillnaden är ju insikten om det, och om man jobbar på det eller inte. Att bara sitta och tycka synd om någon för att de har en beroensjukdom, eller tycka synd om sig själv för att måste bevittna det, löser ju inget. Tyvärr. Man lär så länge man lever! 🤗

Jag tror på dig! Det låter som att du har insikt. Du behöver bara bestämma hur du ska värna DIG. Skickar en varm kram och pepp. Du klarar detta om du bara bestämmer dig! ❤️ Heja, heja!

Hej @Mrx ! Det var längesedan jag skrev h dig. Har nog inte skrivit sedan du skrev ett inlägg h mig .Minns du?Jag har iaf varit nykter nu i snart 27 månader vilket känns så bra.
När jag läser vad du skriver så försöker jag förstå. För en tid sedan skrev du att alkoholen inte var bra för dig, att du inte dricker varje dag men att det kan lätt bli för mycket för dig och din fru. Sedan händer det att du dricker men då var det kontrollerat och du vaknar utvilad dessutom kände du inget sug. Jag tänker att det är ju så det är (kan givetvis vara mycket värre?) innan man klarar av att sluta. Är det så att du innerst inne vet att alkoholen är ett problem men är fortfarande i ett förnekande? Att man dricker kontrollerat, inte känner sug osv är ofta vad man säger innan man kapitulerat helt. Jag vet inte om det är så för dig jag kanske har fel jag bara önskar att det ska gå bra för dig, Och, som du skriver så är ju verkligen stress något som gör att man vill bedöva sig.
Allt gott t dig!

Kram 🌷

@Carisie eller hur, det är en grym målbild, och ett dopp i sjön vare semesterdag. Behöver aktiviteter som får en att känna livet inom sig🙂

@Sattva Jag hoppas verkligen att det är köparen som kommer på måndag🙏🏻 Förstår att det kan kännas stressande dels för att du vill gå vidare dels för den ekonomiska biten.
Å du..fortsätt att skriv här precis som @Andrahalvlek skriver…vi är ju vänner…då undrar man hur det har gått, har man mår även om man aldrig har träffats i det vanliga livet.

Allt det bästa t dig❤️Kramar 🥰

@JHL Ja, vi har provat tredje part, för ett par år sedan. Tack för omtanken!

@vår2022 Vad fint att du o dottern har en fungerande o fin vuxenrelation. Jag hoppas o önskar att jag o dottern också kommer dit en dag. Relationen med min mamma har varit knepig när jag var ung, men jag har bara landat i acceptans där sedan många år. Och nu är hon hjärnskadad sedan några år så det är liksom kört där. Och det är ok.

Då när jag träffade familjeterapeuten för ett par år sedan, lärde hon mig att få syn på att jag gick i försvar gentemot dottern. Sedan dess har jag jobbat stenhårt på att stå pall, lyssna o låta dottern få känna det hon känner. Men det tar hårt på mig, och det är därför jag inte orkar initiera samtal just nu. Det kommer ändå då o då. Det är ju som du säger, att dottern har sin resa.
Det som jag dock märker på mig själv är att jag för att skydda mig själv, börjat ha undvikande strategier. Låter bli att säga något som ev kan uppfattas fel för att undvika ev tjafs. Jag vet att det inte är en bra eller hållbar strategi. Men sedan en tid är det så. Ska ta upp detta med terapeuten nästa vecka.
När dottern är iväg lite längre -hon var ganska nyss på semester ett par veckor tex-, kan jag få så otroligt fina sms av henne. Där skriver hon just det din dotter uttryckt, att jag är hennes stora trygghet o den viktigaste personen i hennes liv etc. Så det kanske är som du säger, att jag blir hennes ventil på något sätt.
Tack Vår att du delar med dig av dina erfarenheter o ger mig lite hopp😍❤️

@Flarran .Du är klok som en bok & underfundig & humoristisk som få.Behöver jag säga att jag läser dina inlägg varje dag.Ta en kopp kaffe,njut av musik,film,lite hembubblat vatten.Du jobbar på så bra!

@vår2022 Håller med @Rehacer.Det är fantastiskt att du finns här på forumet & är aktiv här för att stötta oss som hänger här med dina kloka ord,tankar & feedback.Väldigt värdefullt.Att börja tro på sin egna förmåga att leva utan A är stort.Särskilt när ens förmåga till övriga saker,medmänniskor & svårigheter varit stor men att man ändå kan känna sig stukad av alkoholens negativa effekter.Börja tro att jag kan nog klara det med ,även om det tar tid.Stor komplexitet i att ha A som ventil.Härligt med dina inputs!😊

@Rehacer Ha, ha! Ja, värsta snyggingen! Det är ändå skönt när man passerat den elastiska puckeln i livet och ändå kunna vara nöjd eller acceptera att man kommit i en ålder då rynkor och slappare hud är ok, livets gång. Eller lite förvånad kan jag bli när jag upptäcker nya slappheter, men fastnar inte i det😂. Jag känner mig ändå fräschare, piggare, starkare och yngre nu som nykter.

Ja, det är klart att du kan som jag! Man måste bara vilja tillräckligt mycket och tro på sin egna förmåga! Tänk vad mycket pengar du ska spara nu också! Ha en fin lördag!❤️

Det är inte klokt, men man tycks ha en biograf inbyggd i skallen som kan köra igång när som helst bara man slappnar av och somnar till en liten stund. Det upptäckte jag för en stund sen efter att ha ätit några karameller som lördagsgodis och tänkte att: Javisst, nog så skiner solen, och visst skulle det väl vara gott med en kall öl eller två.

Men det är ju som de visa som kan det här med alkoholberoende säger, att det är då när man är som mest ansatt av alkoholsug, som det är dags att verkligen göra HALT. Ja, när tanken på det ”goda” blir allt för stark. För då är det verkligen dags att stanna till och dra i bromsen. Så jag gjorde alltså som så, och gick och lade mig en liten stund för vila. Somnade då så klart till. Vaknade till först när drömmarna blev allt för livliga tror jag.

Det var allting blandat i en salig röra där i drömmarnas värd. Rena rama Hollywood-action och dokumentärfilm blandat på en och samma gång. Där jag själv var huvudperson. Intressant att man kan drömma så mycket tok på bara en timme knappt som det var. Borde nog nu ta och koka på lite kaffe då det ju är lördag. Men har inte mycket energi till såna stordåd. Så det får bli en burk med kall energidryck och en sittning på balkongen känns det som. Förresten @vår2022, det var kul att du tittade in här en sväng kompis.

Ha en fortsatt fin dag!

@Sattva Ja, det är verkligen inte lätt att ha djupare samtal, som kan såra, riva upp och skapa skuldkänslor. Hon har sin resa och sådant som skaver i henne och där du är inblandad.

I min ”resa” med min mamma är det jobbigaste att hon har svårt att lyssna på mina känslor. Hon frågar inte heller direkt vad jag känner, men om jag säger vad jag känner så börjar hon försvara sig och ofta åker offerkoftan på. Eller så ”tänker” hon åt mig om vad jag tänker och känner. Som mamma har hon också en slags makt. Det är vårt mönster och har resulterat i att jag inte riktigt kan säga vad jag känner och vår relation och kontakt berör inget djupare, för att hon inte ska bli sårad. Det jag känt/känner får jag hantera och leva med själv, men jag hade önskat att vi kunnat prata om det utan att hon går i försvar. Det skulle räcka med att hon sade att hon har gjort sitt bästa utifrån sin förmåga och att hon är ledsen för att det har påverkat mig och att det har känts som det har känts för mig. Att hon skulle kunna säga förlåt. Men det verkar vara svårt för henne, jag tror att hennes skuldkänslor skymmer hennes väg och istället rycker hennes försvar upp som en sköld. Jag vet att hon inte har haft det lätt i sin barndom/livet och att försvaret hon sätter upp är en överlevnadsstrategi. Jag önskar hon kunde förstå att det finns bättre alternativ och att det skulle ge henne frid, men man kan inte förändra på en annan människa, bara man själv kan det.

Jag har också haft tuffa år med min dotter och i samband med nya bonusfamiljer och partners. Jag var orolig för att vi inte ska få någon fin vuxen relation. Hon tog stor plats och var krävande, gnällde, klagade, var arg, en hel del och det har tärt. Något som jag inte gjorde mot min mamma. Jag tog mer hänsyn till henne än till mig själv och var tyst. Idag, min dotter är 30+, har vi en fin och varm relation och hon tyr sig till mig när det kärvar till sig i livet. Hon säger att det var mig hon vågade bråka med och att hon ofta fick dåligt samvete när hon gjorde det, men hon hade ingen annanstans att ösa ur sig på och att hon är glad att jag fanns där som hennes trygghet. Så att de vågar ”bråka” kan man också se som att man är deras trygghet, skitjobbigt en tid, men det blir bättre och lugnare längre fram❤️