skrev Se klart i Nykter livet ut
skrev Se klart i Nykter livet ut
Skönt att läsa dina rader @himmelellerhelvette, att man kanske kan få vara lite enstöring 👯😍
Jag fattar att jobbet (och allt annat också) är tufft för dig nu. Se målet (med jobbet) och försök att tänka att allt på vägen dit är sekundärt. Bara ta sig igenom.
Kram och var rädd om dig!
skrev eling i ?
skrev eling i ?
@vår2022 tack för att du delar hur det varit för dig ❤️ Jag ska ta mod till mig och berätta, inte fortsätta med smygandet för att skydda mig själv och alkoholen. Jag ska bli en bättre version av mig själv. Jag har ganska länge känt att det finns ett känslomässigt avstånd mellan mig och maken som jag inte kunnat sätta fingret på. Jag tror nu att det delvis handlat om alkoholen, smygandet och att jag ofta velat få vara själv så jag kan dricka ifred, alternativt äta godsaker ifred, jag har hållit honom på avstånd och sett till att få vara ensam för att tillfredsställa min hjärna med detta. Så tragiskt.
Ha en fin kväll ❤️
skrev Carisie i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C
skrev Carisie i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C
Kvällsavstämning ✅
Helt slut! Ledig dag som gått i 100km/h känns det som. Efter kålpudding, fetafyllda färsbiffar, 150 köttbullar och två långpannor med chokladkaka med kokostosca. Middag på kålpudding med potatis, lingon & sås 😋
Påmind om morgondagens middag på stan var jag tvungen att tvätta stekoset ur håret och sen försöka tämja mina vilda lockar. Plötsligt tvungen att lägga mig 😳 Ska ju vända dygnet nu! Önska mig lycka till!!! ⏰ 05.20 ⏰
Nollan är med idag igen 0️⃣
Sov gott alla
🩵
skrev vår2022 i Min värderade riktning
skrev vår2022 i Min värderade riktning
@Carisie Ha ha! Så klart är en 🧚🏻♀️ en vårfru😂. Jag gillar den symbolen skarpt! Den påminner om min barndom då jag fascinerades av dessa sagoväsen och gärna hade velat vara en, nu är jag det på äldre dar😁.
Hoppas kåldolmarna blev goda och att kakan jäste sig hög. Sov gott!❤️
skrev vår2022 i Hur blir man av med denna fruktansvärda skam
skrev vår2022 i Hur blir man av med denna fruktansvärda skam
@B.Å Härligt att du är kry igen😁. Stark igenkänning i det du beskriver. Hade aldrig tid för småprat och alltid smått stressad inombords. Jag minns mina första resor kommunalt till jobbet som nynykter, hur jag tyckte småprat med folk var rätt trevligt, hur jag kunde möta blicken stadigt och inte skämmas inom mig. Hur skönt det var att slippa känna sig bakis och skakis och känna mig normal. Stanna upp och prata med grannen om blommor och sjukdomar, istället för att snabbt skynda förbi och faktiskt registrerar hur de ser ut vid en närmare anblick. Nu är jag en så hjälpsam granne och har till och med hjälpt en äldre kvinna med att reklamera en bilköp😂 för jag vill inte se henne så ledsen. Som nykter blir man även en bättre granne och grannar håller ihop!
Hoppas du får en god natts sömn❤️
skrev vår2022 i ?
skrev vår2022 i ?
@eling I samband med att jag slutade dricka gick jag hos en psykolog. Jag berättade inte de första gångerna om att jag hade problem med alkohol, men gjorde det till slut. Psykologen berättade att det var något gjorde att hon inte riktigt kunde nå mig och det var för att jag gick runt saker och inte vara helt ärlig. Det var skönt och en lättnad att berätta, slippa hemligheter och smyga, vara sann och ärlig och det var som att vi först då kunde få igång vår samtalsprocess. Det var också roligt att berätta för henne att jag inte druckit varje gång vi sågs och hon tyckte att jag var stark och duktig och det hjälpte till i min motivation😁. Det är ju inte så många som man pratar med om det. Så var modig och ärlig, det kommer det att vara värt. Den man lurar blir annars egentligen mest sig själv då man inte är ärlig och samtalet med psykologen är för vår egen skull, inte psykologens. Sköt om dig❤️
skrev B.Å i Hur blir man av med denna fruktansvärda skam
skrev B.Å i Hur blir man av med denna fruktansvärda skam
Dag 78
Dagarna tickar på och jag känner fortfarande en obeskrivlig glädje över att få vakna nykter varje dag.
Den senaste tiden har jag upptäckt hur mycket mer närvarande jag är nu när jag inte dricker. Tidigare har jag rusat mig igenom dagarna, hade alltid bråttom och var så ointresserad av småprat, fikastunder och andra människors liv. Sprang liksom runt med hörlurar och viftade bort folk, signalerade ”är lite upptagen, vi tar det sen!” fast jag inte alls var det. Hade bara bråttom och var full av ångest. Och ville vara ifred och inte bli upptäckt.
Nu har jag massor med tid och kan tom tycka det är himla trevlig att möta en granne som vill väldigt mycket prata om sin katt och jävla PostNord som tappar bort alla hans brev.
”Ja du, det var bättre förr!” säger jag samtidigt som jag lägger märke till att min granne har väldigt isblå ögon – hur kan jag aldrig ens ha sett det – vi har varit grannar i flera år, har jag aldrig tidigare sett människan i ögonen??
Lite såna saker upptäcker jag. Livet alltså. De små sakerna.
Blir så glad och tacksam varje gång jag upptäcker hur mitt ”gamla jag” håller på och skalas bort. Känner mig otroligt stark och bestämd – jag tänker fortsätta min resa mot ett liv i nykterhet.
Hoppas alla ni här har fått en fin tisdag. Så glad att jag får resa tillsammans med er ❤️
skrev eling i Åt rätt håll - Del 2
skrev eling i Åt rätt håll - Del 2
@åträtthåll låter som en jättebra plan! Ha en fin resa!
skrev B.Å i Hur blir man av med denna fruktansvärda skam
skrev B.Å i Hur blir man av med denna fruktansvärda skam
@vår2022
Nu är jag kry – tack för pepp och stöd och fina ord ❤️❤️❤️
skrev eling i ?
skrev eling i ?
@åträtthåll vad fint att du frågar ❤️ Det går bra, sug och tankar om att dricka alkohol har lagt sig (för denna gång).
I övrigt har jag mer eller mindre en ganska stor livskris, som började efter jag slutade dricka. Jag tror att alla känslor och tillstånd helt enkelt har kommit fram till ytan i full kraft i och med att jag slutade döva och fly från dem genom alkohol. Så det försöker jag få fatt i, samla ihop bitarna av mig själv och göra något bra av. Jag har nu pratat med en psykolog, men hon frågade inte om alkohol så jag sa inget. Jag är rädd för vad som kan hända om jag gör det. Samtidigt känns det som att det kanske vore bra att lägga alla kort på bordet för att på riktigt ta mig vidare. Det är jobbigt med hemligheter och smygande, jag kanske behöver besluta mig för att det är slut med det nu.
skrev Andrahalvlek i Tillsvidare 2.0
skrev Andrahalvlek i Tillsvidare 2.0
PS. Man kan inte läsa sig till vissa saker. Man måste UPPLEVA. Men man kan välja att tro på dem som gått före - och det gjorde du!
skrev Andrahalvlek i Tillsvidare 2.0
skrev Andrahalvlek i Tillsvidare 2.0
@Ny dag Grattis till 56 nyktra dagar och kloka insikter! 🥳🥳🥳 Bäst är att det blir bättre och bättre för varje månad.
Kram 🐘
skrev Ny dag i Tillsvidare 2.0
skrev Ny dag i Tillsvidare 2.0
56 dagar av nykterhet! Tacksam och stolt över att jag aldrig givit upp min ambition om ett bättre liv. I grunden är jag ångestfylld och känslig vilket nog starkt bidragit till att jag utvecklat ett alkoholberoende. Jag har sedan flera år tillbaka intellektuellt förstått att alkoholen orsakat mig mer ångest och dåligt mående än jag hade ursprungligen men ändå har jag inte förmått att sluta utan tagit återfall mellan nyktra perioder. Kanske 🤔 var det denna processen jag behövde gå igenom för att landa stabilt i att jag vill inte dricka, att jag inte längre har ett behov av konstgjord sinnesförändring även om livet är tufft ibland. Bara funderingar som just nu flaxar runt i hjärnan. Aldrig glömma🌱
skrev Ny dag i Tillsvidare 2.0
skrev Ny dag i Tillsvidare 2.0
@livima Beroendet ställer verkligen till det i hjärnan. Håller med om att istället för att döva vars nyfiken på vad det är som skaver… jobbigt till en början men allteftersom när jag får besök av adjävulen går tankarna till att vad är det som skaver i mig och hur kan jag göra för att minimera behovet av att döva. Samtidigt tänker jag jag på att aldrig glömma och aldrig ta första glaset. 🥰
skrev Molnet i Nu räcker det
skrev Molnet i Nu räcker det
@utmatt Fastnar för det du skrev: jag kommer försöka att inte älta utan istället skapa förändring.
Självförbättring istället för självömkan.
Denna gången ska jag gå hela vägen, det är jag skyldig inte bara mina nära, utan även mig själv!Så kloka ord och tankar.De kommer jag att bära med mig & ta rygg på.Har ändrat på mitt eget tankesätt kring detta på sistone.Har varit specialist på att ta på mig offerkoftan & älta sönder mig för att bara få ännu större ångest för att sedan varva:dricka för mycket i perioder med att försöka beter’ mig & vara perfekt för att sedan dricka igen…..Denna gång har jag satt stopp för ältande & förstått att jag måste satsa mycket tid & förändringar i mina tankar,känslor & beteenden.Bygga upp ett nytt mindset & livsstil bit för bit.Stanna upp & reflektera & känna efter.Våga prova nya strategier & utvärdera.Och sträva efter att ” Good enough” är fullt tillräckligt.Men en sak ska vi inte tumma på:Komma ihåg att inte ta första glaset & göra löfte varje morgon:Idag ska jag vara nykter!
skrev Tröttiz i Vägen framåt
skrev Tröttiz i Vägen framåt
Ett fint citat 💜 ;
"Grief is like the ocean;
It comes on waves ebbing and flowing.
sometimes the water is calm, and sometimes it is overhwelming.
All we can do is learn to swim."
Jag var på jakt efter citat om sorg då jag såg detta. Har några kring mig som nyligen avlidit.
Jag tänkte inte då på att sorg även hör till min tanke om missbruk, men jag upplever ju det som en sorg då ens nära är inne i det kom jag på.
Att sorgen finns där, men att på något sätt lära sig hantera den, "all we can do ... " , och vad som passar en passar inte annan.
💜
skrev Tröttiz i Maktlös inför min yngre systers drickande
skrev Tröttiz i Maktlös inför min yngre systers drickande
Hej.
Så jobbig situationen är, då du har både mamma och syster som hamnat in i ett beroende.
Så mycket denna alkohol kan förstöra. Och alkohol och beroende kan göra att man inte alls känner igen sin anhörig.
"Känns genom" skärmen liksom din desperation. Och du har mycket att tänka på. Du tänker mycket på din mamma och syster, jag hoppas ju också att du emellan också kan tänka på dig själv och göra en del för dig då det tar energi att ha anhöriga som missbrukar. Din pappa tänker du också på, och hans sätt att hantera situationen. Man kan ju hantera saker på olika sätt.
Att du tar hand om dig löser ju inte situationen, men betydelsefullt ändå upplever jag att man försöker i allt kaos och desperation att försöka ta hand om sig. Att man inte själv börjar må dåligt. Man vill ju hjälpa och så .... Jag vet ju själv att det inte kan vara helt lätt, det där med att ändra fokus ... Men, för ens hälsa är det klokt att försöka.
Något som jag personligen upplevt hjälper både mig som anhörig och den med beroende, hjälp här är väl fel ord - snarare att lindra, är att jag skaffade mer kunskap om just beroende.
Jag vet inte hur mycket kunskap du har i hur beroende fungerar, och här är Craig Nakken ett tips. Kanske, och förhoppningsvis blir det lite som för dig som för mig, att då jag hörde boken så var det något som "föll från mina axlar" och jag fick åtminstone mindre oro.
Det är bra att få ur sig det man funderar på, och fint att du skriver i forumet. Har du annars "pratat" med någon annan? Funderar på anhöriggrupp etc. ? Att prata med andra i samma situation, för jag tänker om man pratar med en vän som inte varit i samma situation ger det en mycket, men genom anhöriggrupper får man ju kontakt med de i samma situation.
När det gäller detta forum, så skriv gärna igen hur det går. Finns ju flera här som förstår!
Vad du kan göra tänker du? En spontan grej är att fråga om hon vill göra saker ihop? Då det innebär nyktra sådana. Att så att säga "smyga in" nyktra aktiviteter mellan varven. Hur skulle det funka för er, tror du? Kanske något ni gjort för länge sedan, men inte gjort tillsammans på länge? Och just det där med kunskap om beroende upplever jag kan vara betydelsefull. Det löser ju tyvärr inte situationen, dvs att de kära omkring dig slutar dricka, men förhoppningsvis ger det ökad förståelse i situationen och att det hela i situationen blir mer gripbart.
Varma tankar.
Sköt om Dig.
Kram!!
skrev TessanTuss i Nu räcker det
skrev TessanTuss i Nu räcker det
@utmatt Känner igen mej så väl i minnesluckor, ångest och självförakt !! 😔
Jag har nu varit nykter i 10 veckor och det känns verkligen bra! Blir starkare för varje dag! Självrespekt har blivit tydligt för mej!
Du är så värd att må bra! För mej har det hjälpt mycket att läsa o skriva här!!
Ta hand om dej! 💪 Vi stöttar varandra! 🙂
skrev Andrahalvlek i 1år och framåt🙏
skrev Andrahalvlek i 1år och framåt🙏
@Himmelellerhelvette Ge inte upp meditationen, fortsätt bara. Jag gör innan läggdags en andningsövning där jag andas in på 6, ut på 6, repeterar 10 gg in/ut. Antal gånger räknar jag på fingrarna. När 10 gg går bra, utöka till 20 och sen fortsatt stegvis upp till 40 in/ut. Andningen lugnar ner nervsystemet och räknandet förflyttar fokuset till pannloben. Ligg ner eller sitt i en stol, eller på toaletten.
Tänk på zebran, varva prestation med pauser som zebrans ränder. Pauser är bra för kreativiteten.
Hoppas ärendet med sjukpensionen blir avslutat snart - ta sen en rejäl paus från din mamma.
Kram 🐘
skrev åträtthåll i Dag 2 igen
skrev åträtthåll i Dag 2 igen
@Irrbloss Kunde varit jag som skrev, känner igen mig i allt!😅
Huvudvärken kommer och går har jag hört men verkar bli bättre med tiden. Kram
skrev B.Å i Åt rätt håll - Del 2
skrev B.Å i Åt rätt håll - Del 2
@åträtthåll önskar dig en trevlig resa fylld med underbara morgnar!
Kram ❤️
skrev Dotterochsyster i Maktlös inför min yngre systers drickande
skrev Dotterochsyster i Maktlös inför min yngre systers drickande
Jag är rädd att min 26-åriga syster kommer att förstöra sitt liv på grund av alkoholen. Redan för fyra år sedan hade vi ett samtal där jag sa att jag var orolig, att hon måste sluta dricka då hon förlorar relationer och utsätts för farliga situationer (hemska saker har hänt henne). När hon börjar kan hon inte sluta, samt blir totalt personlighetsförändrad. Men de senaste ett, två åren har det bara blivit värre. Under en längre vistelse utomlands började hon dricka varje dag, och inte ”bara” på helgen. Sedan dess verkar hon brottas med ett större sug och ta livsbeslut utifrån alkoholen. Hon har en tid bott tillsammans med vår yngsta syster som är 21 år gammal, och använt henne som ”dryckespartner”, ofta genom övertalning och gliringar om att hon ”är tråkig” om hon inte vill dricka. Vår yngsta syster har nu fått nog och insett sitt medberoende, och bor sedan en månad på egen hand.
Båda jag och min yngsta syster känner oss totalt maktlösa inför vår 26-åriga systers drickande. Hon pluggar just nu på distans vilket innebär att hon kan resa vart hon vill/dricka hur mycket som helst. Inga yttre ramar styr hennes liv. (Under perioder där hon haft ett sammanhang/jobb att gå till har hon kunnat vara nykter i längre perioder). Missbruket gör att hon blir opålitligt och självisk. Flera incidenter under det senaste året gör att jag känner att jag inte orkar mer. Jag är arg och besviken. Samtidigt vill jag fortsätta försöka göra allt jag kan för henne. Hon är så ung, otroligt begåvad, och har precis pluggat upp sina betyg för att kunna studera på universitet. Hon har alla möjligheter till ett annat liv. Jag är bara så fruktansvärt rädd att missbruket kommer ta över. Vad kan jag göra?
Ps. Det kan tilläggas att ingen av oss systrar har någon kontakt med vår mamma sedan i somras. Från att aldrig ha druckit under vår uppväxt har hon varit periodare/dagssupare under de senaste åren. Ett missbruk som även det eskalerat rejält. Sist vi träffade henne, i samband med att vår mormor var på besök från utlandet, halsade hon vin ur en PET-flaska och ljög om sina alkoholvanor, var allmänt konstig och jobbig. Sedan tvingade hon fram ett bråk som avslutades med att hon skrev oförlåtliga saker över sms (tyvärr inget ovanligt beteende från hennes sida). Vi har sedan en tid misstänkt att hon antagligen har borderline/EIPS, vilket varit en omvälvande insikt. Vår pappa är relativt nyligen skild från henne, dricker aldrig, men är tyvärr inget bra stöd gällande min systers missbruk. Jag upplever att han stoppar huvudet i sanden.
Ja, det här blev långt. Olika saker har hänt de senaste dagarna som gjort att jag behövde skriva av mig. Usch, känner mig så ledsen och tyngd. Maktlös. Finns det något hopp i detta?
skrev Carisie i Min värderade riktning
skrev Carisie i Min värderade riktning
@vår2022 Hej ☺️ Asså numer är 🧚🏻♀️ en vårfru... kommer aldrig att vara nåt annat heller 😂 Alla som använder den gör antingen fel för att de inte vet att de är en vårfru eller så använder de "vårfru" ovanligt ofta 😉☺️😅
Promenaden är fixad - sov som en 🪨 och var ärligt talat lite bombad när jag vaknade. Det var en hemsk kväll igår på jobbet. Jag var supertrött när jag kom hem men samtidigt så speedad att jag var vaken efter midnatt och "varvade ner". Så lite seg idag. Men nu stål bakning och matlagning på schemat. Jag älskar också kål 🥬. En av mina favoriter är ugnsgratinerad spetskål med "crispy chili oil".
Ja visst är det sjukt att man ska fixa & bjuda själv?! Jag har som tradition att vara utomlands på min födelsedag (januari) så jag har inte firat hemma sedan 1992 😱🙄. Går det ihop?! Jag är väl typ 39 år... kanske 41? 😅😅😅😅 Nä, jag är 53 - men ändå?! 😅😂
Nåväl... dags att greppa kål & kniv! Ha en fin dag. Kram!
🥬 🔪
skrev Himmelellerhelvette i 1år och framåt🙏
skrev Himmelellerhelvette i 1år och framåt🙏
Tack underbara @vår2022 @Se klart @Andrahalvlek och @Blenda ❤️
Återigen känner jag denna enorma tacksamhet över detta forumet och er som hjälper och stöttar. Får mig att inte känna mig ensam. Får mig att känna bekräftelse på att jag behöver tänka om. Sånt jag vet många gånger men som känns så mycket bättre när jag får bolla med er. Jag har kommit långt i mitt gränssättande av mamma men det finns ett fåtal saker jag måste göra eftersom samhället har förmycket att ta hand om så sjuka människor hamnar mellan stolarna, de som inte har förmågan att kämpa för sig själva behöver någon som kan hjälpa till med vissa saker. Att ringa och svamla gör hon inte längre, där drog jag en solklar markering efter lång tid men tillslut gjorde jag det. Just nu är det problem med hennes sjukpension som jag bara måste hjälpa henne med och jag önskar av hela mitt hjärta att detta blir klart nu i veckan så jag kan släppa stressen kring henne och fokusera på jobbet utan att vara splittrad i tankarna.
Jag ska verkligen försöka stoppa jobbhjärnan såfort jag slutar för dagen. Men jag har så svårt för att inte oroa mig. Försöker med meditation, kan fokusera på andningen 3 sekunder sedan är jag tillbaka i oron. Går på promenad i naturen försöker fokusera på alla sinnesintryck men hamnar djupt i tankar gång på gång. Gå på yoga och även där smyger sig tankarna in gång på gång. Försöker fly in i serier men tappar mig i orostankar, försöker med ljudbok men tankarna överröstar uppläsaren. Detta är stress om jag får ställa diagnosen själv. Snälla snälla snälla låt detta med sjukpensionen gå igenom idag så jag kan släppa detta🙏🙏🙏❤️🙏❤️
Igår var jag på kör, idag på en rolig trädgårdkurs. Inget av ovanstående hade hänt om jag fortfarande druckit, jag är 100 procent säker på det. Växande och utveckling kräver en viss skärpa. Även att ha ett meningsfullt, rikt, roligt liv kräver att vara fokuserad på det som är fint och bra. Lägga mindre vikt på det som ofrånkomligt är tufft eller känns som motgång.
Åter till tacksamheten alltså.
Haft små stick av den, och lite bubblig livsglädje på senare tid. Det är säkert övergående, haha.
Ska iaf sova i tid och vaggas av nån halvt eländig dokumentär som jag har en viss dragning till.
Ha en god natt alla 🥰