Senaste kommentarerna i forumet

illvillig person ska väl ändå inte få förstöra vår fina gemenskap Dompa. Kanske är det en bitter eller onykter person som gillar att söndra. Den reaktion som den personen allra helst vill se är troligen just en sådan som uppstod, att någon lämnar gemenskapen. Då har ju personen i fråga verkligen lyckats i sitt uppsåt. Jag tycker inte du ska låta den bittre få den makten över det fina vi bygger här inne. Vi har varandras stöd, kanske är det ett hot för en ensam bitter person...

Jag såg också inlägget men tänkte på det Adde skrev till mig för ett tag sedan, och jag känner att det en sådan människa fiskar efter är uppmärksamhet så det ville jag inte ge personen ifråga.

Hoppas det finns ett "brev" från dig i morgon! Gode gode Dompa, jag är så glad att du skriver här om ditt liv, jag får kraft av dig och din ödmjukhet när det gäller djuren, livet och barnen...
Kram Tilde

Hittar du nån du känner att det blir rätt med är det fantastiskt att få hjälp av psykolog.
Dom har lite olika inriktningar, du kommer bli väl omhändertagen. Men, känn efter att det är Ok. Det tror jag bli bra för dej. Reda ut saker.
Där kan du säga allt, det är det dom finns för (o är hon en duktig ser hon igenom dej och leder in på samtal ändå..)
Sillrecept kan ni byta efter..:)

Stort lycka till.

...oasen igen. Så skönt och ombonat här...en av sönerna har krupit ner under en filt och halvsover på soffan, dålig film på tv...
Ankmamma som jag är så stotmtrivs jag när det är så här. Optimalt hade varit om alla barnen varit samlade samtidigt ;) även om en och en har sin charm.

Vill bara flika in till Framtidsdrömmar att jag skildes från barnens far av helt andra anledningar än alkohol. Vi levde ensamma många, många år, kontakten med pappan var i princip obefintlig och den lilla som fanns var negativ. Han gjorde allt han kunde för att sabotera! Advokatkontak i 10 år! Hur som, vad jag vill säga är att de är alla trygga framgångsrika vuxna. Alla 4! Tryggheten ligger inte nödvändigtvis enbart i en kärnfamilj. Jag ska väl tillägga att min familj är stor så det fanns andra förebilder för barnen att ta till.

Lite kort om dagen!

Fick framfört, lugnt och i den mängd jag kände maken kunde ta in, att vi har de liv vi har. Antingen gör vi något åt det så båda trivs eller får vi bryta.

Han är ju mitt i en nystartad utredning och är mycket pressad. Jag sa jag är stolt över hans val, att han går på mötena, att han tar sig till soc, svarar på deras frågor. Han kunde ju valt att strunta i alltihop.

Jag sa också att jag inte kan ta mer och att han måste fundera över om det liv vi lever inte är vad han önskar så får han framföra det istället för att utfrysa mig och behandla mig som hans fiende. Jag älskar honom och trivs med honom, vill leva resten av mitt liv med honom, men som hans fru och inte som en slasktratt. Hans oro är befogad men det är inte jag som är orsak till situationen. Han menade han inte önskat det skulle bli så här. Jag sa att det har gått så långt för att han är sjuk och behöver hjälp. En hjälp han nu börjat ta emot och att det får ta den tid det tar, jag har tålamod och vill honom inget illa.

Känns bra och hans skal börjar mjukna...

Fortsättning följer....känner mig styrkt och glad jag valde åka till honom trots att han inte följde med mig till "andningshålet-oasen"

Det blir bättre och bättre dag för dag...;)

Kram på Er!

Inlägget och blev förvånad över hur elakt det var, tänkte kommentera senare, hann inte då. Ser att det är borta nu men varför skulle det ha raderas?, är väl mer troligt att den som skrev det även tog bort det. Så tror jag att det var

också vara - som Stigsdotter skriver. / mt

Dompa och antar att jag vet viket inlägg du tänker på. Jag reagerade också på att det kändes riktigt elkt. Illasinnat. Sånt gör mig ledsen och jag tänkte skriva ett "svar" men hade inte ork att formulera mig. Kanske synd tänker jag nu - det är bättre att få ett svar än att bli raderad... men då ska det vara ett svar med syfte att bryta ondskan istället för att driva vidare... Nu blev det inte så.
Det gör mig ledsen att du lämnar oss Dompa - men jag har respekt för ditt val.
Tack för god gemenskap! Och tack för mulleholken:) / mt

Såklart, jag finns där.

Ibland kanske man inser efteråt att man inte borde tryckt på knappen?

Men jag vill gärna hålla kontakten med dig...så jag finns kvar på FB om du vill. Kram och lite kräks...nej inte på dig ;-). Bara Kram och så! /R

"Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem". En devis jag inte kan underskatta. Där finns jag. Nu säger jag farväl...denna gång på allvar. Läste idag ett riktigt elakt inlägg från en forummedlem till en annan. Hann bara läsa...ville gå in och kommentera senare. Men döm om min förvåning när inlägget bara är borta! Jag är en ganska openminded kille...min gräns går vid censur. Antar att ngn upprörd medlem anmält inlägget (hur kan man ens tänka tanken att anmäla en annan människas tankar...ja, den får jag grubbla på)....hmmm ja, jag köper det. Men att Alkoholhjälpen raderar det är för mig oförlåtligt. Rädsla läser jag in. Därför vill jag inte längre vara med...jag kan inte...
Alla människor har en gräns...min går vid yttrandefrihet. Så jag avviker. Vill tacka alla tilltufsningar för stöd...ni kommer att leva kvar i min själ. (Om ni får läsa detta förstås...kanske även denna kritik raderas). Drick med förstånd!!! /R

Tack Adde, Vill.sluta, Höst trollet och Tilde! Tack för att ni tar er tid att skriva, känns så skönt att ha er alla här!

Ja, det gäller verkligen att kemin stämmer! Hoppas!
Har skrivit en lista med saker jag ska ta upp, kommer tvinga mig själv att läsa upp listan så hon får hela bilden direkt. Jag känner mig själv, läser jag inte upp listan innantill kommer jag sitta där och försöka vara trevlig. Kan liksom inte låta bli! Att alltid vara trevlig och intresserad, känner jag mig själv kommer det sluta med att jag frågar hur psykologen ska fira jul och om hon har tips på några bra sill recept ;) Men nu ska jag först läsa upp min lista med "problem", efter det lär hon inte låta mig komma undan med småprat och trevligt bemötande.
Detta är oxå ngt jag måste jobba med, mitt behov av att alltid komma överens med folk! Jag är som en kameleont, känner av människor och anpassar mig. Kan vara bra i vissa lägen, men inte när man behöver hjälp! Nu jäklar ska jag vara ärlig! Och funkar det inte med henne får jag leta vidare.

Adde, har funderat på beroendeenhet eller AA (vet iof inte ens var det finns, men går ju att googla upp). Än så länge är jag för feg :( Har ngn galen förhoppning om att jag ska klara detta själv, utan att låta omvärlden veta. Jag ger det en chans till, sen får jag väl gå vidare och söka hjälp på annat håll. Tror även jag behöver prata om annat, livet, tankar, beteende som kanske inte hänger ihop med beroendet. Vi får se... För mina barn skull ska jag ge allt jag har! De förtjänar en mamma som är glad, stark och stabil...på riktigt och inte bara spelat.

Stor kram på er!

sätter jag mig gärna på för en stunds stilla stjärntittande under värmande plädar och pälsar. När näsan frusit till går jag in och tar lite gryta. Vad mysigt ni gör det här inne kära vänner!

sätter jag mig gärna på för en stunds stilla stjärntittande under värmande plädar och pälsar. När näsan frusit till går jag in och tar lite gryta. Vad mysigt ni gör det här inne kära vänner!

DET skulle smaka f å g e l.. Hehe ;-D

Kommer att tänka på historien om den snåle bonden, som åt uppvärmd gröt till lunch.
Genom fönstret ser han sin granne komma gåendes, så han går ut för att språka.
-Jaha, säger han, Då har man spisat fågel...
- Ja sir dä, säger grannen.. Den har visst sketet i skägget på dig...
/ trollis

Det gör ont att veta vilken sten du bär i ditt bröst.
Jag tror ditt beslut om att prata med ngn är helt rätt.
Det var ju du och jag som skulle gå hand i hand.....
Hoppas du känner stenen falla och livet bli lite lättare. Tänker så på dig och skulle bara vilja krama dig och stryka din kind och låta dig få gråta mot min axel.
Du fixar detta, du är en kämpe, en överlevare.
Kom så gumman, gråt en stund. Du reser dig starkare sedan. Du får det.

Kindpuss och björnkram!
/A

Och tar en av de goda bullarna mmmmmm, tack!
Har varit tokmycket på jobbet, men har varit ned om värre saker.
Läst om alla avhopp
och tycker det är tråkigt.
Samtidigt kommer det inga nya innan den nya siten. Kommer ha en riktig myshelg med familjen denna helg.
Alla jäktar på med sitt, jag ÄLSKAR julen.
Det den frambringar hos barnen, all denna GLÄDJE. Tråkigt att inte alla har samma posetiva minnen.
Nyss vaknat, senare skall jag berätta om ett otroligt julminne jag har sedan jag var liten.
Nu skall jag mumsa trollmorsans läckra kanelbullar. Kramar ALLA!!!
/A

Trollis skrev om det i sin helgreflektion. Så är det...som om världen redan har loggat ut. Trots att det är en dryg vecka kvar till att helger börjar. Detta tycks vara standard...även de muslimska/icke kristna länder som jag via arbete har kontakt med...har saktat ned. Alla anpassar sig efter jultomten...vilken respekt för galenskapen... Det är min första reflektion. Min andra är att man "passar på". Människan behöver vila...tack vare julen finns det en ursäkt. Jag behöver också sakta ned...med ursäkten skaver.

Vill bara sitta här...i tystnaden...i mina konstiga tankar. Skönt med vänner som bara är. /R

Vad skönt, att vi kan sitta tysta härinne.. Hoppas jag inte stör, när jag konkar in en gammal gungstol som stått lite på undantag.. Det ligger ett par tjocka fårskinn i den (jodå, de har blivit piskade i snön, när det var minus 25, så det finns nog inget "levande" kvar i..
Brasa, gungstol, en kopp kaffe och goda vänners sällskap. Det ger styrka inför helgen..
Lämnar en uppvärmd, ingungad stol till den som behöver lite ro..(Andreas kanske?)
Ta hand om er, glöm inte det tredje ljuset på söndag ;-D/trollis

Lycka till idag. Jag tror det blir en lättnad för dig, nu har du tagit ett kliv i rätt riktning.
Styrkekram Tilde

inte ta hjälp av beroendeenheten eller AA ? Jag var precis lika som du innan jag tog beslutet om att be om hjälp och det var enormt skönt när det som ni kallar fasaden rasade helt.

Först då kunde jag börja på nytt.

Tycks vara klass på katt-a-strofen! Fasanjakt är ju annars en engelsk överklass "sport" :-). Lusekatten är grekinna och lik resten av sina landsmän...hon är inte speciellt aktiv om man säger så...men väldigt charmig. Ha det gott själv Trollis. Tänk om ni får fasan på julafton? Kram /R

Hej igen! Jag håller tummarna för att personkemin stämmer med din psykolog!
DET är viktigt. Känner man inget förtroende, så är man hela tiden på sin vakt..

På sätt och vis, skulle du behöva komma till något ställe, där du kunde släppa hela fasaden..
Där någon annan tog hand om allt praktiskt, medan du finge hjälp att plocka ihop dig själv, efter raset..
Bra med ärligheten, för de enda vi lurar i längden är oss själv.. Men vi människor är ju så funtade att vi gärna vill ha någon form av "bakdörr".. Och visst ger det ångest (mindre eller större) när man inser att man bränt sina broar.
Kram /trollis

Tack höst Trollis! Precis så är det, trassligt nystan av känslor. Och jag ÄR dödstrött av att hålla fasaden uppe! Så obeskrivligt trött! Kan inte skriva mkt, är på jobbet och känner att jag kommer börja gråta om jag tänker för mkt på allt.

Inser dock att ngt måste ske! Har tidigare sökt hjälp på vårdcentralen, men trots att de skrev ut antabus (som jag bara tagit enstaka tablett av) så kändes det som de inte kunde se igenom min välpolerade fasad, inte förstod vilken galet trött människa som finns bakom skalet. Så jag struntar i dom. I dag ringde jag o bokade tid hos en psykolog. Kostar massor såklart, men jag klarar inte detta själv! Ska tvinga mig själv att vara ärlig, inte "glömma" att säga exakt hur mkt jag dricker, hur sjuka tankar jag har. Är jag inte helt ärlig så ger det inget! Stackars psykolog...om hon visste vad som väntar henne ;)

Katt-a-stofen gillar snö, så länge den inte är för b l ö t.. Tvärr har han ju lite fel färg, för att kunna smyga så här års. ;-D
Efter några "lagom" ruscher mot fasanerna är det dags att komma in och värma sig.. Han har hittat ett nytt favvoställe.. ovanpå pannan i källaren. Funkar så länge det ligger ett lager arbetshandskar på tork.

Vem vet, vi k a n s k e hittar en fasan fastkilad i kattluckan en dag? Har sett att han varit bara en tasslängd ifrån att lyckas..
Ha det gott! kram /trollis

Åter slår det mig hur lika vi är.. När jag läser om den där långsamma tillvänjningen, det kunde varit min historia.. Hur alkoholen suddar i kanterna på känslorna, till man inte längre kommer ihåg, vad som suddats bort och varför..

Ibland är det som vissa stunder av drickande blivit så automatiska, att man överhuvudtaget inte reflekterade över om känslorna v a r inblandade.. Ungefär som Emil (han i Lönneberga ;-) ) säger om hyss: Det är inget man "gör".. De bara "blir"..

Jag tror som du, att man måste våga, även om man inte når ända fram varje gång.. För varje gång, når vi ju en bit längre..

Ha en bra dag Tildesyster! kram /trollis