Senaste kommentarerna i forumet

..maken min. Han är för underbar när han har näsan vänd åt de friska vindarna. Plötsligt får min hjärna lite extra syre.
Tänk så mycket enklare allt känns av några få minuters positivt samtal.

Fortfarande är det så att han vill veta exakt när jag kommer, så han hinner "städa". Tidigare behövde han inte fråga eftersom vi pratade om allt (trodde jag).
Han hade i princip min detaljerade dagbok i skrift. Senaste året/halvåret är det inte så och det rör till det i hans dolda värld, den del som jag inte fick del av tidigare. Måste varit ett jäkla pusslande för honom...stackarn ;))))))

Nu blir det en tur till tvättmaskinen, snuvig, hostig, febrig och rödögd men stegen känns ändå lättare än för en timme sen...

Hej hopp där ute i cybern!

Tack för att Ni finns...läser massor och kanske kommer jag känna det naturligt att blanda in mina ord i Era trådar så småningom...
Känna gemenskap är alltid av godo, oavsett om man är aktiv eller passiv...tack alla varma människor.

passar jag på och ger dig, nu när jag som hastigast tittar in.
Ja, det här med katt-å-råtta-leken är inte kul!
Ändå känns det som (egen erfarenhet!) något som man måste gå igenom, för att komma någonstans överhuvudtaget.
Hos mig gav det (och skulle förmodligen fortfarande under vissa omständigheter fortfarande ge)en klump i magen..
Det hemska är, att det är som ett dubbelt kidnappningsdrama.. Personen vi älskar, är kidnappad av alkoholhjärnan och dessvärre, är vi som medboeroende också kidnappade..

Det är inte lätt, att alltid köra "den hårda stilen", även om förståndet inser att det är absolut nödvändigt.
I vissa avseenden, upptäcker man att man "slirar" lite.. tummar bara en aaaaning på vissa saker och vips, tar "alkisen" i personen tillbaks den mark man tror sig ha vunnit..
Tror att detta är en del i det som leder till två steg fram och ett tillbaks.. (understundom även tvärtom..)

För tillfället, har jag en lättare situation på vardagsplanet, men tittar man på det hela så är jag inte så säker.. I mitt fall,måste jag själv välja med öppna ögon, om jag kan vara gift med en alkoholist resten av livet, om han inte vill göra något åt sitt beroende. Eller ens inse att han är beroende..

Det svåra för min del är, att han inte är elak, han hjälper till med allt, är populär på sin arbetsplats, sköter jobbet exemplariskt.. Så länge han dricker "måttligt" (vilket naturligtvis innebär olika mycket för olika individer, så jag sätter varken procent eller antal cl på konsumtionen)

Jag har inga problem med det egentligen. Själv, vill jag för tillfället inte dricka alkohol.. känner inget behov, vilket också accepterats..
En del tycker naturligtvis, i det här läget, att jag "gett upp", att jag borde "kämpa" för att få honom "nykter"..

Men han är ju inte "snörfull" hela tiden.. numera blir han knappt salongsberusad.. Vi pratar faktiskt mer idag, om vårt förhållande till alkohol och vad som är nyttigt för oss.. Både fysiskt och beteendemässigt ur varandras synvinkel..

Just nu, så låter jag det vara, därför har jag kanske inte så mycket att tillföra.. Mer än att jag önskar att det reder upp sig för dig!
Nu har jag nog yrslat färdigt i din tråd :-)
kram /trollis

...behöver nog vila.
Sovit nästan 12 timmar!!!! När gjorde jag det sist? Var uppe en vända tidigt i morse och tänkte att lucia på tv brukar ju vara mysigt...la mig i sängen igen och måste somnat om direkt. Fjärren finns på armlängds avstånd ;)
Kanske detta med förkylningen ändå är kroppen och hjärnans sätt att läka mig?
Tack för omtanken mulletant, läser och läser, lär och, vem vet, kanske jag blir förståndig en dag ;)

Dosen av livserfarenhet är ju inte jämnt fördelad över befolkningen men ofta har jag undrat varför så mycket behövt samlas just runt mig.
En klok man sa en gång att man får så mycket man orkar bära. Ligger ju mycket i det. Antingen kommer händelserna till oss eller söker vi upp dem...

Jag visste tidigt att min man inte var en enkel person (då utan alkohol) och jag gjorde ett medvetet val. Jag blev helt enkelt uttråkad i förhållande utan utveckling och kreativitet..
Att han tillsammans med alkohol blir den vidrigaste människa jag träffat hade jag ju inte kunnat drömma om...

Nu har telefonen ringt och ringt under fm. Den har jag lämnat kvar i köket...måste också vara ett tecken på tillfrisknande?
Har normalt alltid den med mig i sovrummet. Magkänslan säger mig att det blev alkoholkonsumtion igår igen..
Förra helgen skulle vi tillbringa tillsammans, då blev det tysta leken på var sin ort. Idag ska vi ses och han ska följa med till oasen, hm, blir så om han vill, enligt honom. Jag säger, blir så om han är nykter! Får se om krig utbryter...

Tycker inte om att leva så här!

Du vill. Eller så är du i både den och här.
Inte alltid det är bra att köra dubbelt.
Men ibland........
Kramar /A

Läste dina rader om vad knasskolan har gjort för dig i min egen tråd. Nu förstår jag bättre...vilken tur att du hittade dit. På sätt och vis blev Italien min knasskola. Tror inte jag hade överlevt en vinter till i byhåla. Iaf. inte nykter eller vid mina sinnens fulla. Fast det är fortfarande knepigt...mitt mål var ju att sluta dricka. Det tror jag nog att jag kanske har gjort. Även om jag skulle få ett återfall så har jag svårt att tro att det blir låååångt. Kan ej se mig själv supande i soffan år efter år.

Men nu då? Nu spökar..."men nu då?". Inte en aning. Jag har ngn slags idé/plan om att bli sannare mot mig själv. Att bara göra sådant jag vill och kan stå för i fortsättningen. Ja...inte bara det jag vill. Jobb och hem ska jag fortfarande sköta...men vad jag vill i möjligaste mån. För den där stora euforiska lyckan infann sig inte för att jag lade bort flaskan. Kanske gör den aldrig det?

Sen är det allt detta grubblande och tänkande. Lite nytt...gick ju utmärkt att döva alla undringar med lite whisky. Nu reagerar jag på allt...det är på gott och ont. Flummig morgonkram/R

uppdatering

har inte svarat när han ringer o messar.... blir så trött o förvirrad när ja sist pratade med han.... han skickar älskar dig, ja menar det bla bla... säger själv att han vill inte hålla på o dricka så där....

ja vill inte lyssna på han för jag dras bara in i skiten igen.... de låter skit bra det han säger men nääää vill inte höra på det där...

för mig känns det jätte svårt o tugnt att inte svara , ringa upp när han försökt kontakta mig... vill inte vara dum medvetet... men gör det för att skydda mig själv och för jag ska ta mig därifrån

gå ur dig - det passar fint om du är vrålförkyld. Du har gjort en lång resa, se bara tillbaka på de senaste veckorna - läs din tråd så ser du. Tacka och ta emot förkylningen, tillåt dig att vara sjukling och bara vila! Krafterna kommer tillbaka! Kram / mt

Jag läste ditt inlägg till Maria den 8:e..
Det är precis det "Knasskolan" handlat om, det du skriver om dina funderingar.
"Vem är jag?" osv.. Påverkan av uppväxt, relationer, alla delpersonligheter vi har.
Hur vi ska få ihop dom till en klok varelse som ser större sammanhang. Hitta trygghet.
Jag valde att göra det under ett deltidsstudieår i skola, för att jag helt enkelt inte visste vad jag skulle ta mej till efter det som hände. Ett "liv" försvann och nu skulle jag antingen dö eller kämpa. Eller kämpa förgäves tills jag dog om jag inte hittade nåt att kämpa för. Så det blev bra.

Men det HAR varit knasigt ibland. För mej som analytisk,logisk teoretiker med tonvis av skepticism.
Jag är definitv ingen ny människa, men djäkligt mycket öppnare.
(o fattigare såklart..)

Kram till Italien.

...går sakta ur mig kan jag känna...

Visst, hoppet återuppstår när ljusglimtarna kikar fram, men det är ett steg framåt och två bakåt.

Får se vad som händer närmaste dygnen...
Vrålförkylningen kan vara en bidragande orsak till djupdykningen...
Vet ju vad som måste göras från min sida, och följer det, men hu vad tungt det är....

Imorgon väntar en ny dag...då blir det nya tag...

...över helgerna Trollis. Känns som om där är harmoni i din själ just nu. Ska gå ut i boden och se om där finns lite granved, att det är just den som knäpper fint visste jag ju! Just nu har vi mest plommonved från alla de stora grenarna som blåste ned i stormarna från vårt stackars träd.

Blev det inte mer...säger du, från Italien!
;)
Jag vet.. spelar ingen roll var man är..

Firar sonens körkort. Med hans syster och en gigantisk chokladask, själv är han ute med bilen.
Knasigt och mysigt.

Vet int om du "tjyvläser", men ha KUL! Drick med dina mått "lagom"!
Hoppas vi ses igen efter helgerna.. (man vet aldrig me troll, de spricker ju i ljuset*fniss*)

Dompa! mitt inlägg verkar ha försvunnit, men på något sätt har den kloka "fästmön" (Stigsdotter) sammanfattat det hela..
Har nog att göra med "renoveringen av forum, så jag tänker inte gå i taket../ kram trollis inne en snabb sväng ;-D

jag uppskattar också dina inlägg! Kunde bara inte låta bli att vara lite "lustig":-). Vi kanske ses i vimlet nån gång igen!

Detta blir mitt sista inlägg under detta år. Jag blir varm i mitt hjärta över att höra att mina inlägg har varit till hjälp och att jag kanske skulle bli saknad här inne. Alla vill väl känna sig behövda och kan man dessutom hjälpa någon annan så känns det extra bra.

Santiori jag fattar det också, att stämningen naturligtvis speglar dom personer som besöker forumet inklusive deras problemställningar. Jag förminskar ingen utan har haft en stor behållning av alla inlägg under den tid som jag har varit aktiv. Jag måste säga att jag gillar alla som skriver här, (ingen nämnd och ingen glömd) . En del är rakt på sak och en del mer underfundiga, men den gemensamma nämnaren är ändå den värme och vilja att stötta varandra som möter alla nya här på forumet.

Santiori, Igen. Det var egentligen ingen kritik utan bara ett konstaterande; och att nu släpper jag forumet för att kunnas fira jul och ha kul.j

Ha det Gött

VV

Jag tycker det skulle kännas som en viktig markering att börja skriva i tråden "det vidare livet". Kanske det passar bra när forumet kommer tillbaka i ny form. Jag känner verkligen som om jag kommit till ett nytt stadium, säker i min identitet. Jag dricker inte alkohol helt enkelt. Jag har ju slutat flera gånger förut, hållit upp länge. Man lär sej under resans gång. Det känns annorlunda nu. Jag är färdig med det kapitlet. Skönt.

att man vågar stå på sej och vara rak på ett annat sätt när man börjat bli trygg i sin nykterhet. När jag drack och skämdes tyckte jag inte att jag hade nåt värde faktiskt. Nu efter ett halvår nykter (och -16 kg dessutom) har jag ett helt annat självförtroende och vågar ställa krav. Och vi har också fått ett mycket bättre förhållande.

Svart humor är den bästa humorn...tycker jag. Däremot tror jag nog att dina åsikter skulle spela roll, men vill man inte ska man inte. Och som du skrev; Inläggen kan vara bra intensiva mellan varven. Kanske bäst att hålla sig neutral.

Skönt att de små vita börjar göra nytta. Även min medicin-light känns bra. Ofta glömmer jag att ta den...funkar ändå. Det om ngt är väl ett bevis på att inte ALLA piller är beroendeframkallande som vissa påstår. Däremot fick jag en snabbt övergående - men ändå - tanke igår eftermiddag när jag tvingade mig själv till julklappsshopping. " Nu jävlar vore det skönt att ta sätta sig på en uteservering och ta sig ett glas". Känslan var "Nu har jag ju varit så duktig som klarat av detta (handla) och förtjänar en belöning". Men det blev inget. Hoppas inte de känslorna kommer när jag blir ensam i två veckor...utan ongar att ta hänsyn till. Litar ju inte på att det blir ett/två glas...inte för mig...inte än.

Grattis till slutuppsatsen. Antar att den blev bra när du känner dig nöjd. Lite nyfiken på vad en uppsats i en knasskola handlar om...en dag får du berätta det (på FB) om du vill. Jag har också skolavslutning med prov på måndag...tar det inte speciellt allvarligt...men ska ändå bli kul att se om man kan få ett stort A...eller vad dom nu delar ut. 30 poäng var det visst.

Livet verkar flyta på för oss båda. Blev det inte mer än så här kan man tänka ibland...men vad fan...det får duga. Dessutom är det ju inte slut än :-). Kramar och knastankar/R

jag kunde bara inte låta bli:-). Håller med om att det kan bli tungt med allt elände som alkoholen orsakar och man kan ju inte sluta åt andra heller. Som motvikt har vi ju också såna som lyckats; du och jag och många fler. Hoppas du får en skön ledighet och kan njuta av lite barnfri tillvaro.

...att vad annat vänta sig i ett forum vid namn Alkoholhjälpen ;-). Men däremot håller jag med VV om att det är lite dystert att läsa om ibland. Man orkar inte ta till sig allt lidande. Kan ha varit ngt så han menade...tänker jag.

Stigsdotter o Trollis; Ngn sommarDompa blir det tyvärr inte. Bara en hundvaktsDompa. Både ongar och Rivjärn överlåter sina hundar till mig. Kanske ren "snällhet"...så jag ska slippa vara ensam? Rivjärnet åker hem till Finland...inte med ongar. Men omgar får det bra...de ska bo hos svågern. För mig får det bli resor i Italien. Farmor och Rom. Då är jag hemma fort ifall ngn onge vill komma hem. Det blir bra. Ingen sol...men lugn. /R

Sorry, men det är min typ av humor. Bra skrivet Santorini!

bra gjort!

tycker att "det är så dyster stämning härinne, med alla människor som kämpar med supande makar, människor som har alla helvetets kval för sitt supande, människor som tycker att livet har blivit så dystert nu när dom slutat dricka och ser allt klarare, människor som har blivit nyktra för länge sedan men ändå inte kan släppa tanken på att spriten kanske kommer att komma ifatt dom igen o.s.v"

Tja, vad kan man vänta sej annat i ett forum som heter alkoholhjälpen?

Bra idé att strunta i att tänka på att det är jul. Och en sak till, jag tycker faktiskt att du kan ta din solresa. Du menar att du inte litar på att J klarar att sköta sig men: om hon nu inte gör det, vad ska du göra då? Sätta dig på första bästa plan dit? Vad är det värsta som kan hända? Du lämnar ju inte barnen helt i hennes vård, eller hur? Visst åker rivjärnet med ungarna? Rivjärn och svåger + svågers familj. Det värsta som kan hända, tänk ut vad det är och tänk sedan på vad som behövs göras då - kan någon annan än du göra det, du som inte ens befinner dig i samma land? Har du pratat med J? Du måste också kunna släppa ansvaret till henne. Återigen, vad är det värsta som kan hända? Att hon super till och inte klarar av att ordna jul för barnen? Vad händer då? Svågern kommer att skälla på henne och sedan se till att dina barn får god mat och en säng. Vad kan du tillföra där då?

Ta din semester du, det är du faktiskt värd!! Puss å kram!

Hallå Dompa! Hur var det nu.. Hade du inte en svåger, som backade upp också (ifall J skulle strula?)
Då kanske du kan ta åtminstonde EN "Dompa-vecka" någonstans..
Jag menar, det finns ju både mobil och nätuppkopplingar lite varstans..
Om du kan få ett par extra ögon som vaktar över dina små änglar, så KAN du ju faktiskt tillåta dig att ta det med ro..
kram /trollis

Till ett år! Fantastiskt bra gjort!!
Kram