Senaste kommentarerna i forumet

Där tror jag nog att ni har slagit huvudet på spiken alla tre: VV, Tilde och Maria! Mitt liv har varit/är fortfarande ganska turbulent...så nu när jag har bestämt hur det ska bli. Ja, nu ser jag faktiskt fram emot det. Ett par dagar hos farmor och sen bara ett lugn... Egentid. Inte planera in ngt utan bara vara.

Ongarna vet jag att de får det bra...även om det värsta skulle hända med J så är min fd. svärfamilj 100 procent pålitlig. Hoppas dock på att den bästa utgången. Att J och ongar verkligen kan njuta av samvaron med varandra.

VV; Jag tror också att dina ultimatum och det faktum att du har satt en deadline är ett mkt bra beslut. 1: Ni kan inte fortsätta så här...blir ju inte mkt poäng med äktenskapet om man aldrig ses! 2: För din egen sinnesfrids skull. Att leva i en ständig ovisshet sliter ju enormt.

Precis som du tycker jag också om att kunna utbyta lite erfarnheter och funderingar om det vidare livet. Allt kan inte handla om glaset...som ej ska tas. Men kanske det gör det lite ändå...att lära om. Att hantera livet utan stötdämpare. Att inte ta det där glaset när man är arg/sur/ledsen eller i ngn annan negativ känsla. Kul iaf. att läsa lite om hur andra "har det". /R

skrivet höst trollet !!

Och vet du vill.sluta ? Jag skriver under på det vår vän skriver här, finns absolut en poäng i att stanna upp och vända blicken inåt, att hitta sig själv.

Häng kvar och plocka godbitarna och ta bara en dag i taget !

Kram !!

Ps En stor eloge till markatta också :-) Ds

Jo, jag tar migränmedicin också men det hjälper inte alltid. :(

Åh, vad jag känner igen "min" alkis i det trollis skrev. Han ville alltid hjälpa, finnas där för vänner när de mådde dåligt, på bekostnad av både hans och mitt mående. Det fanns liksom ingen energi kvar till han själv. Hur mådde han? Vad behövde han förändra för att utvecklas som person?

Andreas, tillåt dig själv att gråta, att känna. Alla människor gör misstag och fel ibland men det betyder inte att man är fel.

Vet du Andreas, något av det vackraste som mitt ex ha sagt till mig och som fick mig att börja lipa var för några dagar sedan då han sa; "bara så att du vet så kommer jag behöva vara jävligt egoistisk ett tag". Hade kanske varit konstigt sagt i en annan tid, plats, situation men just nu så gjorde det mig oerhört glad.

Kram!

stort grattis till 11 månader !!! Alltid lika glädjande att höra när det går bra :-)

Tack för det !!

Läste att du har din huvudvärk...igen!!! Finns det verkligen inget man kan göra? Vet ju att du skrivit om Treo...men kanske har det kommit ngt nytt? Ja...inte vet jag. Vill bara önska dig; Krya på dig! /R

Varm choklad med vispgrädde hade nog fungerat lika bra, om inte bättre.

Berra

Tur att du tog ditt förnuft till fånga där framför datorn. Zanzibar...med sina kritvita stränder...har också sandloppor stora som koltrastar! Du kan tänka dig hur de nypen känns! En kompis åkte dit...skulle bli hans livs semester...men tyvärr fick han tillbringa den vid poolen. Bättre att förbli vid sin läst...vissa drömmar ska inte uppfyllas. Musik mottages med tacksamhet! Kram och så/R

PS: Var inne och redigerade lite här...vill inte såra folk...och jag anar att min form av humor ibland är för rå. DS

Hade ett gräl med exet för några dagar sedan om alkohol. Han har hållit sig nykter men så hamnade vi i en diskussion om lättöl. Han sa att han inte tyckte det skulle vara ett problem om han skulle gå på krogen och beställa en lättöl istället för en läsk. Han ansåg att det inte skulle kännas lika stigmatiserande men jag fick liksom panik bara av att prata om det i teorin och så satte mitt kontrollbehov in. Jag började googla och göra uträkningar, hur många lättöl som motsvarade en starköl, hur många han skulle behöva dricka för att bli berusad under en viss tidsperiod osv.

Jag kom fram till att han skulle behöva dricka jävligt snabbt för att bli berusad men det väckte ett visst tvivel hos mig. Jag är nog orolig för att han kommer försöka smyga in i att kunna dricka. Jag hoppar flera steg fram i huvudet och ser framför mig nästa diskussion som kommer röra folköl osv. Katastroftankar.

Om det är smaken han vill åt så varför kan han inte bara dricka alkoholfri öl liksom? Kanske vill han bara provocera mig och påminna mig om att det är hans beslut. Men jag behöver ändå, för min skull, komma fram till vart jag står i frågan om det skulle hända.

Känns ju fånigt att återigen strypa kontakten pga av en lättöl. Jag orkar inte med fler förhandlingssituationer bara för det känner jag igen men då har det rört sig om hur många starköl han "får" dricka.

Nej, nu ska jag pälsa på mig och gå ut med hunden, vara barnslig och kasta snöboll. Den tycker det är helt fantastisk med bollar som man både kan jaga, fånga och äta! Hundglass.

Kram!

Sådär har det varit för mig också, fram och tillbaka som du beskriver. När du har dagar som du känner dig rädd och ledsen så påminn dig om de dagar som du känt styrka och framtidshopp. Man kan faktiskt träna sig i att se att ingen känsla är konstant, alla känslor går över, hur jobbiga de än kan vara för stunden. På det sättet kan man också acceptera att känslan finns där. Det är nog den största skillnaden hos mig om jag ser tillbaka bara några månader i mitt liv, att förut tänkte jag att "nej, jag vill inte, försvinn dumma känsla" och att jag ibland lurade mig själv att jag alltid skulle känna så vilket såklart gjorde det outhärdligt. Jag håller fortfarande på att lära mig att acceptera mina känslor och har konstant diskussioner med mig själv i huvudet för att påminna mig men det blir bättre.

Det är ju inget konstigt att du är rädd och ledsen. De flesta människor är ju rädda för förändringar, hur små de än kan vara. Folk får resfeber, känner oro bara av att gå till frissan och byta frisyr. Du ger dig på en förändring av ditt liv. Det är stort.

Kram!

Dina ord var så träffande att det rann tårar när jag läste vad du skrivit. Jag vuxna karl.
Vill inte, men du har rätt. Alltid hjälpa, alltid ställa upp, TACK för att du finns!!!
/A

Är du mogen för "Tough love" från en forumsyster?
Du har själv i åtminstonde en av "anhörigtrådarna" skrivit om just det..
Tänkte sätta detta i rummet, men jag adresserar det direkt till dig, för jag bryr mig om Andreas!
(och jag hoppas att du orkar läsa allt)
Vem är den glada, spralliga, alltid-stöttande, Andreas egentligen?
Vad är det som får honom att ösa på i hundraåtti? (för att sedan "varva ner" med några öl..)

Jag tror det var Tilde som skrev någonstans, att man lägger så mycket energi på saker utanför sig själv (Forumet, t. ex.) att man inte har tid med sig själv..(och sina egna problem) Ett väldigt vanligt fenomen också bland proffesionella "hjälpare" (kuratorer, psykologer etc)

Det jag skriver (som naturligtvis inte behöver vara sant i verkligheten) är vad JAG ser!
Jag ser en kille (som antagligen alltid varit lite av klassens clown...) Som gömmer sig själv och sina problem genom att ständigt vara den som hjälper andra..
Lite av scouten, som alltid är redo att rycka in.. Men som inte alltid får creed för sitt handlande..?!
Jag ser en person med ett jättestort hjärta, där det sitter en en själ som vädjar SE mig! Tyck om mig och låt mig betyda något!
Jag ser en person som kämpar så mycket för att bli sedd och accepterad, att han till slut springer både ifrån sig själv och över andra..

När man gör misstag Andreas, kan man välja att antingen ta lärdom (och man upprepar dem säkert ett tag innan man lärt sig) eller att fortsätta gå på i ullstrumporna och sedan ta på sig offerkoftan, när man får kritik..
Hur tänker du göra?
Och framför allt, när ska du ta hand om Andreas? När tänker du sätta dig ner och låta din själ komma ifatt?
Jag tror inte att du kommer att göra några riktiga framsteg, förän du vågar titta på dig själv, istället för att bara titta på alla oss andra omkring dig!

Om du blir förbannad över det jag skrivit, så är det bra, för då fastnar kanske några av funderingarna någonstans och en vacker dag, kommer du att ha modet att möta dig själv.

Du lika lite som någon annan här, har ansvaret för min "time out". Det har jag själv!

Jag väljer att ta en paus, för att jag behöver sätta mig och titta på mig själv..

Fundera över min roll och varför jag är här på Forumet..
Jag tror jag tar av mig "troll-morsa-kostymen" och sätter lite röda julgrankulor i håret istället för kottarna.. Kanske en liten bjällra i svansen med ett rött sidenband.. det är ju snart jul i alla fall... Känner du för det, så kan du ju slinka in i rummet och trösta den grå...
/ trollis/
Ps, om du vill ha mitt meddelande deletat, så ge mig en signal, så går jag in och redigerar!

Tack Mulletant för omtanken.
Jag mår väl sådär, vissa dagar känner jag mig stark och målinriktad. Andra dagar rädd och ledsen. Julen börjar närma sig och efter julen kommer det nya året....då jag bestämt mig för att förändra. Just idag vet jag inte om jag kommer att klara det, jag är så rädd, så rädd.
Ska träffa min terapeut idag, det blir bra.

Kram

11 månader utan alkohol det har faktiskt gått över förväntan
att klara sig utan.
Så skönt att kunna sova en hel natt.
Tidigare så vaknade jag oftast efter några timmar med ångest och hjärtklappning och på morgonen så var bakfyllan där.
Samt alla minnesluckor som jag har skämts när barnen har sagt vad jag har gjort eller vad jag har sagt kvällen innan och jag inte kommer ihåg det.
Detta vill jag inte uppleva igen.
En helt annan sak.
Läste om någon med alkoholproblem som när hon/han (hen kanske) var barn alltid åt upp chokladbitarna med körsbärslikör innan någon annan hann ta dom.
Jag älskade också alla choklad och även annat godis med olika spritfyllningar när jag var barn, kan början på begäret finnas redan där?

Men nu känns allt bara bra, bara jag kommer ihåg

Länkarnas punkt 1.
Erkänn att DU ej behärskar spriten.

Lycka till med er nykterhet

Men elden som Dompa slängde ett rejält lass på innan han gick har inte riktigt brunnit ut, så då drar vi igång den igen.
Ja, jag ser att du letar efter Trollis, Gråpäls, men vi tänder ljuset i fönstret igen så att hon ser att vi är här, så kommer hon nog snart... Du får lugna dig ett tag till. Gå och lägg dig igen...

Ner med lånegitarren ifrån väggen och så fortsätter vi pula med melodin... Sjung med om du tycker det funkar, Gråpäls!

Få se nu, var var vi? Ja, just det:

"Hallå, har jag inte sett dig här?
För ganska längesen?
Kritstrecksränder och yvigt hår,
men visst är det väl du, min vän?

Du var på väg nån annanstans
Bytte grus mot Babylon
För mycket ”vivre” och temperament?
Bränt ditt krut, Pygmalion?

Men kan du se hur det vattnas i munnen på schakalerna runtomkring?
Trots glimmande tänder och följsamma ögon så vågar dom ingenting…

Världen har öppnats,
Allting är så blått,
Solen slår sin knutna näve genom dom som har förstått

Att vi får bara vandra runt här
En evighet – en minut
Innan ljuset släcks, scenen skiftar och aktörerna bärs ut

Så hitta nåt att älska – hitta nån att älska
Jaja - Hitta nåt att älska – nån att älska, älska nu!..."

Slit av dig den där masken nu
Ridån har fallit ner
Smink och roll kan inte skilja
Mask och väsen åt nåt mer

Så, har du lärt dig lyssnarkonst?
Har hört dig hålla tal
tagit del av hur din monolog
Flödat ur dig mild och sval

Men kan du se hur dom smyger omkring i kulturens sönderfall?
Dom ler sig in i tempel och sal och luften blir så kall

Världen har öppnats,
Allting är så blått,
Solen slår sin knutna näve genom dom som har förstått

Att vi får bara vandra runt här
En evighet – en minut
Innan ljuset släcks, scenen skiftar och aktörerna bärs ut

Så hitta nåt att älska – hitta nån att älska
Jaja - Hitta nåt att älska – nån att älska, älska nu!..."

Ser du Trollis, Gråpäls? Jag tror jag behöver kör här på refrängen...

Åh, en gång till - Världen har öppnats, allting är så blått...

tack♥

Är så viktigt för att man ska orka med att vara både mamma/pappa som man får vara om man har barnen istort sett själv.
Hoppas du verkligen kan koppla ifrån under tiden de är borta i jul, att de funkar, så att du får tid att vara bara du.
Vad ville jag ha sagt med det? Nej, kommer inte ihåg nu, som bortblåst.

Jag kryper upp i sängen igen, envis huvudvärk sätter stopp för jobb idag också.
Hoppas du får en bra dag!
Kram

Vad härligt det lät med pepparkaksbak på morgonen, vi ska baka lussekatter och pepparkakor till helgen, men det blir nog inte på morgonen, vill gärna sova ut.
Det kan vara så att de testar oss, och det är tvådelat. Jag tycker det är mysigt att vara med barnen, de är roliga och det är ofta givande samtal, men ibland behöver jag vara själv. Det känns som om enda gången jag är "fri" är när jag sagt godnatt och släckt lampan för då är jag ensam med mina tankar.
Det låter knäppt, jag hör det själv.

Hur är det med dig?, hur går dina tankar?
Jag var hemma igår och blir det idag också, har en envis huvudvärk som inte släpper, kan få så när det blir för mycket.
Hoppas du får en bra tisdag!
Kram

oberoende om nån av oss finns i Stockholm 2 februari vill jag ha kvar kontakten till dig i det vidare livet. Mitt personliga fokus finns här även om jag har nära relationer utspritt i forumet som helhet. Forumvärlden verkar röra sig i olika faser och tidvis domineras av olika energier. För länge sen tänkte jag mig den som en väv och att varpen, trådarna som höll samman inslagen, var så viktiga. Men alla vi är delar i samma väv... olika personer är olika viktiga för varandra.

Visst avgör man själv sin grad av delaktighet och involvment... och forumets främsta syfte är ju att bidra till att vi kan leva ett gott liv irl... Visst var det du som skrev om balans i tillvaron? Jag tror så.

Nu ska jag jobba och du ska ha ännu en dag med livsgåvan R♥
Vi finns i varandras tankar och när jag vill ha dig lite närmare så spelar jag Lisa Ekdahl.

Morgonkram♥ / A

Hoppas du har sovit gott! Tack för ditt inlägg i min tråd!

Jag vet inte hur en "forumhierarki" ser ut i din värld och jag vill inte försöka föreställa mig den heller. För mig är forumet en plats där alla har samma möjlighet att läsa, skriva och lära, att delta och dela med sig... Faktiskt en ovanligt demokratisk plats där alla äger samma rum och rättigheter.

Du skriver att många härinne tycker att du marscherar i hypertakt. Jag har tänkt att du är väldigt aktiv med att besvara, att vara positiv och heja på och det känns som du gillar när fartvinden är hög.

Ibland har jag tänkt fråga dig om farten - be dig stanna upp och fundera över om du satsar din energi i "rätt" riktning. Vad och vem är viktigast i din värld? Jag skriver tanken här och nu och tar vad du vill av den.

Du verkade ledsen i dina senaste inlägg. Om du har läst i mina trådar kanske du stött på meningen som en vän till mig har skrivit "Gråt du mänskobarn för det hör livet till." Jag hoppas att du kan ta emot de känslor som kommer till dig och vända dem till något som är gott för dig och din familj!

Allt gott, lev väl! / mt

du har ro Sorgsen! Så bra att du känner att du ser klart. Hoppas du har sovit gott och att dagen för med sig sånt som för till genuin hjälp för dig och man! / mt

Skickar en hälsning och hoppas att du har det bra. Kram / mt

för du är smart och kan också läsa mellan raderna ibland. Men man, (jag), måste nog lägga mer tid på att skriva så att alla fattar andemeningen i det man skriver för alla är ju inte tankeläsare. När jag tittar tillbaka till när jag började skriva här för ca 9 månader sedan så ser jag att jag var mer på och högg lite till höger och vänster eftersom jag då var i mer obalans efter att ha haft ett högt alkohol under perioden innan. Jag måste då säga att de svar man då fick var väldigt överseende och det gjorde att jag dämpade mig en smula och efterhand som tiden på forumet har gått så tycker jag mig nu ha funnit en balans i vad jag tycker att jag bör kommentera och inte. Jag känner t.ex att jag inte är rätt man att tala om för andra hur dom ska göra för att sluta dricka eftersom jag fortfarande tar ett glas någon gång ibland, och jag kan då följaktligen inte vara en av dem som talar om hur duktiga andra är som har lyckats sluta för en kortare eller längre period. (Rätta mig om ni tycker annorlunda)

Jag tror det är så för dom flesta här inne, att när man börjar skriva så är man oftast i affekt, antingen på grund av för mycket supande eller också för att man är anhörig till någon som super och bär sig illa åt och det gör att inläggen inledningsvis blir väldigt känslosamma. Jag upplever det heller inte som att det skulle finnas någon hierarki här inne för jag tycker att dom flesta som skriver här blir bemötta med respekt.

Forumet har gett mig mycket, och då speciellt ni som har skrivit på anhörig sidan för det har hjälpt mig att dra ner på min konsumtion och visa mer respekt för min omgivning.

Ha det Gött

VV

....sover han sin djupaste sömn, jag ser att den vackra själen fått mer och mer ro sen jag kom hem. Sannerligen min också!! Han var näst intill skygg när jag öppnade ytterdörren. Stod på avstånd och skämdes! Vuxna karln, full av glitter i ögonen, självsäker och alltid i fokus har förvandlats till en skrämd hund. En sån som tar till skallandet för att hålla folk och fä på avstånd...jag tror jag representerar båda i hans värld.

Han har varit nykter idag! :) tror, utan att veta, men han måste ha varit lugnare med intaget sista veckan, kändes så, men om han kört ett underhåll eller helt avstått får jag aldrig veta. Behöver jag nte veta heller. Just det känns så jäkla skönt känna, riktar ett stort varmt tack till Er. TACK för att Ni finns. Adde, lelas, markatta, mulletant, vill.sluta och alla som läst och läser...tack...

Imorgon blir ännu en nykter dag!
Ska mjukt inleda samtal om läget imorgon förmiddag..måste få koll på om han är sjukanmäld eller inte.... Han mår pest! Tacka sjutton för det, kroppen måste ju skrika efter alkoholgiftet samtidigt som ingen, absolut ingen från hans arbetsplats har hört av sig sen de slängde ut honom. Med allt rätt utslängd! Men med orden att vi kommer kolla så du har det ok! Vilka ynkliga människor! Har lust namnge dem! Om mötet senare i veckan kör över min man så smörjer jag käkarna och ger mig in i leken...inte med skällsord men väl med advokat och vass blick! Den sistnämnda kan döda, så sa mor min när jag var liten...;) takterna sitter i men har omvandlats till taktik och slösas inte med, sparsam så hela artilleriet är utvilat vid behov.

Jag försvarar inte på något sätt att maken druckit eller kommit bakfull till jobbet. Jag har förvånats över att de dröjt men kör raka puckar! De 2 cheferna bär båda ryggrader likt amöbors!

Till markatta:
Tack för omtanken! Jag reser mycket och tror det är både på gott och ont!

Gott:
Att jag kommer ifrån och måste koncentrera mig på mitt!
Att maken måste kravla sig hem själv i vått och torrt!

Ont:
Att jag inte är hemma när jag som mest behövs!
Att maken kunnat dölja sin sjukdom och allt den drar med sig!

Frågar mig ofta hur länge han dolt, jag vet innerst inne att svaret är under hela vår gemensamma tid! Det skrämmer mig mest av allt! Tänk om allt är fejk! Total saga där huvudpersonerna går skilda vägar, tomma och utmattade, var och en med varsin egen historia skriven i samma bok men på två olika språk...Usch, hemska tanke..

Al-anon blev det inget med. Prioriterade om när makens son kom och det blev gemensam middag istället.
Ser fram emot nästa tillfälle! Känner dock att mycket har lossnat för mig sista månaden!

Att skriva här är också ett litet underverk i sig...kanske en uppmaning till de som tvekar...gör det, skriv några rader eller ord..oket lättar av att skriva av sig...problemen kvarstår men du får formulerat känslan, kalaskänsla!

Nu blir det sömn...härligt krypa ner intill en varm, nykter kropp!

Kram på Er!
Idag har jag önskat människor God Jul för första gången i år! Älskar julen!

Du skrev i Nanas tråd att du precis som jag gjorde går och letar efter ett legitimt skäl att lämna. När jag ser mig själv i backspegeln så fanns det ju hur många legitima skäl att lämna; alkoholen, våldet, de hårda orden osv så jag hoppades nästan att han skulle vara otrogen för det var jag säker på att jag inte skulle stå ut med, och därmed lämna honom.

Nu i efterhand så är jag inte säker på att jag skulle lämnat då heller. För några år sedan så var jag ju säker på att jag skulle lämna en man som kallade mig könskränkande saker, men det gjorde jag inte när det väl hände. Jag var också övertygad om att jag skulle lämna en man som slog mig. Det gjorde jag inte heller när det hände. Ser du vart jag vill komma? Gränserna förkjuts hela tiden. Vänta inte på att något hemskt ska hända, det hemska är nu. Jag kan ju läsa att du mår jättedåligt av det här, nu. Där har du ett legitimt skäl att lämna.

Om du bestämmer dig för att lämna så kommer du säkert ändå må skitdåligt ett tag, känna saknad, sorg, ilska osv. Uppbrott är jobbiga men det går över. Stannar du så kommer det inte gå över om inte både du och han är villiga till drastiska förändringar i hur ni bemöter varandra. Det räcker inte bara med att en har vilja till förändring. Jag tror verkligen att båda måste ha en vilja till att mötas i något nytt och tyvärr så räcker det ju inte bara med att alkisen slutar att dricka när relationen är så infekterad. Därmed menar jag inte att man bara ska "stryka ett streck" över det som har varit men för mig så behövdes, för att jag överhuvudtaget skulle kunna prata med mitt ex om det förflutna som smärtar idag, att jag kan se honom just för den han är idag. Det har alltså krävts stora förändringar från oss båda och jag vet inte om det kommer att bli "vi" igen men vi har åtminstone börjat att kunna prata om sådant som varit svårt. Det var också nödvändigt att vi var ifrån varandra ett tag. Och att han slutade att dricka och fortsätter att gå till mansjouren.

Bra att du har kontakt med en kvinnojour men du, försök att släppa det där att du ibland tror att du överdriver för att ni ibland haft det fantastiskt. Jag tror att alla kvinnor som besöker en kvinnojour också haft många kärleksfulla och underbara stunder med sina män, inklusive jag själv. Annars hade vi ju inte hamnat i de situationen, eller hur? Om någon skulle slå en eller kalla en könsord eller säga att man var dum i huvudet redan på första dejten så skulle man ju bara gå därifrån och aldrig vilja träffa den snubben igen. Men det är ju mycket svårare när man redan har en känslomässig relation till den mannen. Fortsätt att gå dit för du förtjänar att må bra.

Kramar!