Senaste kommentarerna i forumet

Känner igen det så väl. Oron och rastlösheten och att vilja fly in i dimman. Vi är allt- eller inget människor. Sluta kan man men dricka lagom- nej. Jag vet att jag tycker det är värdelöst att dricka två glas vin. Eller ännu värre - ett. Då kan jag inte ens köra bil så varför skulle jag? Det är den inre oron och rastlösheten som ställer till det. Kanske tål vi stress sämre än normaldrickarna?? Rastlösheten får mig i alla fall att svepa tre glas innan andra druckit ett. Med känt resultat.

Låter ju inte så jäkla kul.....det är ju så himla svårt att veta när man ska gå eller stanna!
Ham kommer aldrig se deickat som ett problem tror iaf jag och du måste bestämma dig hur DU vill leva ditt liv!

Vill du må dåligt och oroa dig eller vill du faktiskt vara glad och positiv!
Fortsätt vara stark så länge du orkar :))

"Vissa människor kan vi bara älska på avstånd"

Tack Ullabulla! Jag följer ditt råd och tar med utskriften. Håll tummarna för mig imorgon och för att han tvingas flytta.

För de första, tack för orden i min tråd. Svarat lie kort där. Flyget dit gick bra men flyget hem gick åt h-vete... Läst din tråd nu och önskar att jag kunde vara Lika stark! Jag kan verkligen inte stå emot ibland. Vilka otroliga framsteg du gör! Att klara av att bara ta en liten öl eller ett glas vin finns inte i min värld just nu. Tar jag lite MÅSTE jag ha mer. Blir som besatt och hjärnan skriker efter mer, för tänk va skönt att få slippa ångesten ett tag. Nu när jag ligger här på soffan har tankarna redan varit på vinflaskan x antal ggr idag. Kommer med dumma ursäkter för mig själv för att få dricka upp den. Tex, "är ju bra om jag dricker upp den nu, då finns de ju inte kvar något hemma längre att dricka!" Borde egentligen gå och hälla ut den men kommer mig inte för de..

Läste att du bytt ut vinet mot te. Var ett bra tips. Ska nog häva mig iväg och bunkra upp med lite olika smaker!

Hej och tack för svaret!
Lyckades förstöra min mobil innan helgen så inte kunnat vara in och titta.

Vad roligt med geocaching! Kan förstå det var roligt!
För min del började helgen bra men slutade mindre bra med vin. Förstår inte hur jag ska klara av att vara nykter mer än några dagar i taget..

Ja. Suck. I fredags morse tappade jag mobilen i backen. Totalt jävla paj blev den så varit utan hela helgen vilket varit galet frustrerande. Grovt beroeende av den;)

Så flygningen då. Dit gick de så jädra bra! Jag köpte mig en god macka som jag tog med mig på planet och lyssnade sen ljudbok hela vägen. inte någon ångest över huvudtaget vilket gjorde mig galet stolt! Hem dock. Kände redan flera timmar innan hur ångesten började smyga sig på. När jag sen kom till flygplatsen och fick meddelande om att planet var försenat så brast de. Direkt till restaurangen och hällde i mig två glas vin. Dämpade hjärtjklappningen något. På planet ett glas till och sen när jag kom hem till min tomma lägenhet stod där en öppnad vinflaska. Och eftersom att jag redan "förstört" dagen hällde jag i mig den med. Suck. Verkligen ingen självbehärskning. Idag ligger jag och är varm men fryser med hjärtklappning. Hade jag bara inte hällt i mig de där sista glasen hade jag säkert sluppit de. Sucksucksuck.

Sara:
Jag har inte fått provsvaren än. Jag ska dit på onsdag och prata med dom och få svaren så får se vad dom visar då.
Vet inte riktigt hur dom tänker när dom sa att om inte proverna visar något så kan dom inte hjälpa. Är verkligen helt galet. Jag är ju rädd att proverna ska visa att allt står bra till och då ge mig en större anledning till att dricka. För då har jag ju inte något problem enl expertena så varför då sluta?!
Nu vet jag ju inte än att proverna inte kommer visa något men:) mycket möjligt dom gör de.
Kommer uppdatera när jag fått svaren

när jag pratade med exet igår.Att varje period med nykterhet trots återfall ändå stärker upp en i resan.Att ni är ju trots allt beroende av alkohol och kommer med största sannolikhet att trilla dit en eller flera gånger trots era intentioner.Jag har på honom märkt en stadigare ryggrad from julen då jag första gången (nästan) trodde på hans ord att vilja bli nykter.
Att vilja och våga tro som anhörig är ett djla gissel.Att tro lagom och klappa på ryggen med lite milt överseende funkar ju inte heller.
Det krävs ju nån sorts djävlar anamma och tankeflykt även från oss anhöriga för att ge tyngd i vårt stöd även om vi vet att det så ofta falerar.

Håller alla tummar för dig och tack för din delning om vistelsen inne på bolaget och fiket,den måste ha varit hemsk.

knappt. Inga problem alls. Sen tyckte jag att jag kunde testa igen. Och det gjorde jag. Och det gick bra. De första fem, sex gångerna - så oerhört måttlig, nu har jag två helger på raken blivit riktigt full och ångesten är tillbaka. Jag vet ju. Jag VET ju att det är så här det går till. Bra och lugnt i början efter ett långt uppehåll och sen eskalerar det. Jag tänker se till att det stannar här och nu. Jag tänker inte låta det här bli en ursäkt för att långsamt slira ner mig till att tycka att det är okej att dricka vin till matlagningen en tisdag igen, i helvete heller. Det här slutar nu.
Det här är det som bekymrar mig mest: när jag vet hur fruktansvärt mycket ångest jag får, jag vet exakt känslan man får i kroppen när man vaknar med ett ryck i vargtimman och ligger vaken i två timmar och marinerar sig i självhat, när jag nu vet detta och vet att flykten man får under kvällen aldrig står i paritet med straffet och ångesten dagen efter, varför gör jag det i alla fall? Varför? Det bekymrar mig för det indikerar att det här är något som styr sig själv, något som står utanför min egen kognition. Det skrämmer mig. Det enda som tröstar mig just nu den här hemska måndagen är att det faktiskt, trots det jag precis skrev, är jag själv som bestämmer och om jag bestämmer mig nu för att inte dricka mer så behöver jag inte göra det. Jag kan slippa det här. Och det är inte ens särskilt svårt att inte dricka, däremot är det mycket svårt att sluta när man väl börjat. I vilket fall så är det här första dagen. Igen. Någon gång ska ju bli den sista första dagen och jag tror det blir i dag.

Gynekologen tyckte att jag skulle prova hormonspiralen för att den ska tydligen hjälpa mot PMSD. Jag är så skeptisk att jag hellre provar hormonfritt först. Dessutom har jag provat kopparspiralen och då höll jag på att bryta ihop pga blödningar i två månader....då gav jag upp och tog ut skiten.

Jag var där och ville bli steriliserad.....doktorn typ avrådde för att blödningar och PMSD kan bli värre......jag undrade om det kunde vara så även för en som inte har mens så ofta. Hon sa att PCOS:en var borta.....öh ju tänkte jag....jag har ju haft hormoner länge och det brukar ta bort det.

Hoppas det är ok att jag även skriver om alla mina andra beskymmer också och inte bara alkoholen.

Kram

Jag har tjatat på läkarna i flera år. Allt blåses bort. Alla mina blodprov är bra, även levern!

Att jag fryser så att jag skakar och blir blå om fingrarna när det är över 20 grader i rummet hjälpte inte ens. Stress sa den läkaren.

I slutet på april ska jag träffa sjuksköterskan på vuxenpsyk. Laddar för att prata ut och hoppas på lite mer hjälp. Fast jag har tidigare sagt saker.....säkert halvhjärtade försök att skrika efter hjälp.

Vad tror du om att träffa en läkare och säga som du upplever det, att du inte är i balans, överjävligt trött och känner dig allmänt under isen? Kanske en kortare sjukskrivning kan ge dig möjlighet att samla krafter, vila ut, sova ikapp och stämma av lite mer med dig själv? Det är svårt att tänka klart i kaos.

Kram på dig, Blomman!

Jag har varit mycket försiktig med tidsmässiga mål för nykterheten. Det har mer varit "day by day". Nu undrar jag om det delvis har att göra med att jag vill ha bakdörren öppen. Om inga formulerade mål finns, finns heller inga formulerade mål att misslyckas med att uppnå. Smakar jag på den helgarderingen efterlämnar den en något fadd smak i munnen.

Så jag har funderat lite. Första inlägget i den här tråden postade jag klockan 00.12 den 12:e maj förra året. Vad tror du, LenaNyman, om att hålla dig nykter fram till dess? Det skulle vara en skön känsla att fira ett år här på forumet med dom veckorna i ryggen.

Japp, då var det överenskommet. Handslag på det.

Tack Meredith och mod. Det har slutat svalla inombords nu och jag är lite inne på att bara, som mod säger, ställa mig över det. Vinkompisen är just inget annat än vinkompis och ifrågasätter jag hennes uttalanden lockar jag bara fram hennes försvarsmekanismer. Ingen av oss tjänar något på det. Jag begraver hennes tillkortakommanden och så får dom vila i frid.

Som sagt var; ny vecka, nya intryck och förhoppningsvis lite nya tankar. Det här blir bra, ska vi se.

:)

/Lena

Jag har länge funderat på vad jag håller på med. Ramlade in på denna sidan och läste ditt inlägg. Tänkte direkt att det är ju jag!!!!
Det är ju hemskt att säga men det är så skönt att inte vara ensam. Läser om alla som kämpar.
Det här känns riktigt bra, att ha flera som förstår, som kan hjälpa.
Det värsta hos mig själv är att jag bestämmer mig efter varje gång det har blivit för mycket och att jag inte ska köpa hem mera alkohol.
Men går till systemet i alla fall, ska inte dricka, första klunken är vidrig, men dricker i alla fall.
Försöker hitta motivation på alla möjliga sätt.

För denna gång.

Ibland.....eller rättare sagt ofta....så tänker jag på vad som är vad.....vad är orsaken och vad är symptomen.....förstår ni....såklart ni gör :-)

Men alltså......är det alkoholen eller smärtan eller allt jobb som orsakar den abnormala tröttheten.

Är jag deppig pga alkoholen eller smärtan eller ADHD:n eller PCOS:en eller att jag är tjock. Har min PMSD:n ökat så kraftigt pga preventinmedlet....hormonerna eller alkoholen eller tröttheten.

Nu tar jag bort hormonerna på test. Jag vill absolut inte ha fler barn. Risken är mycket liten att jag blir gravid utan preventinmedel. Jag fick mina två barn genom att ta medicin för att få ägglossning. Förut fick jag mens bara typ 1-3 gånger per år. Skönt var det. Får se hur det blir denna gången.

Jag har tidigare tagit SSRI medicin med dålig effekt....dock var det inte för PMSD för den har bara kommit och blivit värre de senaste två åren eller sedan jag började använda nuvaringen.

Jag borde såklart sluta helt med vinet och spriten och ta min concerta istället. Jag får väl hoppas att mitt avsmak för vin och fylla fortsätter öka så att min instikt blir till slut klar.

Idag blir jag hemma. Ja, jag drack lite igår, blev påverkad men inte särskilt full. Jag är dock inte hemma idag pga ångest eller bakfylla utan för att kropp och själ är helt slut.

Att jag drack vin och sprit igår tycker jag bara att jag är korkat.....ingen mer ångest över det.

Vet inte om jag lyckades få ner några vettiga ord här nu men nått blev det för mig att titta tillbaka senare.

Kram

Skriv ut ovanstående berättelse.Ta med den till mötet.Om det är erfaren personal så kommer de såklart att se att din berättelse är sann och du slipper bevisa ett endaste dugg.Sen kan ju leverprov och alkomätare bevisa en hel del också om det nu skulle gå så långt.Att som i din tur kräva eller vilja ha det sista beviset är förståeligt.

Men det är där det liksom blir en tankefälla.Så länge du inte kommer på en otrogen man in the flesh så att säga,är han kanske inte otrogen då?Vi lurar oss själva för att vi så förtvivlat behöver den där sista slöjan av kanske då vi möjligen inte är redo för den 100% iga sanningen.Jag frågade exet igår,då han varit här för tillnyktring ett dygn.Hur många gånger drack du sista året utan att jag märkte det här hemma?
Då var han ändå "nykter" enligt den överenskommelse vi hade.
5-10 ggr erkände han.Kanske det då var 10-20 ggr egentligen?
Tack! sa jag då hans utförskurva gått med rasande fart sista året.Det satte för mig sista pusselbiten på plats.men ibland får vi lägga pussel utan den där sista pusselbiten.

Jag tror inte att du kommer att behöva så mycket bevis.Du vet ju att det är sant och han vet ju att det är sant.Det är desperata handlingar han försöker här på slutet då hans värld ju håller på att rämna.

Jaha jag behöver inte tänka på att jag luktar alkohol i andedräkten på jobbet idag. Något som jag alltid har nojat över och ibland tyckt att jag har gjort dagen efter. Slabbat med tuggummi och halstabletter dagarna i ända. Konstigt att tänderna sitter kvar och är hela? Känner mig fortfarande klar över mitt beslut och håller krampaktigt kvar vid en månad... 3 dagar och just nu känner jag mest ett vilsamt lugn över att äntligen tagit ett beslut. Vi drack 2 alkoholfria öl till maten i går och det fungerade faktiskt bra. Men lite blaskigt var det allt ;).

för fina ord

Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Jag var oxå ung på 70 talet, slutade oxå röka tvärt osv. Denna rastlöshet och att allt ska gå fort fort är något väldigt bekant. Jag dricker lika mycket antingen det är med a eller utan. Jag gillar a-fritt bubbel och en sådan flaska klämmer jag i mig på en timme utan problem! Nu är jag nykter sedan snart 4 månader och det är fantastiskt skönt. Jag har oxå haft stor hjälp av forumet och skrivit mycket i min tråd. Många fina människor som stöttar en finns här och det är gott stöd. Försöker stötta så gott jag kan. Med detta vill jag välkomna dig hit och GRATULERA dig till dina nyktra veckor :)
//mod60

Har läst mycket av det du skrivit och haft stor behållning av det. Nyss börjat skriva här själv i egen tråd. Jag tror många som har problem med A är sökare. Tänker åt helsike för mycket o lever i framtiden eller gårdagen. Åtminstone är (var?) det jag i ett nötskal. Alltid på väg mot nånting. Alltid måste se ett resultat av det jag gör. Varför har man så bråttom? Till vad?

Jag har med stor behållning läst din berättelse. Tack för att du visar på fällorna när man tror sig vara säker. Jag fortsätter min nykterhet med stark förvissning om att detta är det liv jag vill leva. NYKTER :)
//mod60

..har jag upptäckt...

Känner en sorts inre harmoni och känner mig ganska så nöjd med livet just nu...
Har hunnit med en massa saker så har legat på min måste-lista, och lika mycket på min impulsiva lista...
Det är viktigt har jag upptäckt, att få tid för mig själv och mina egna behov inte förrän då känner jag en sorts inre tillfredsställelse.
Delar av familjen slåss om fjärrkontrollen till TV'n, jag bryr mig inte, ligger i soffan och surfar slött igenom mina sidor på nätet,där ibland alkoholhjälpens forum och läser ikapp.
Ibland händer det mycket, ibland ingenting, ibland står det skrivet mycket, men också då och då utan innehåll.

Har hela livet funderat på vad som är meningen med livet, strävat mot det som är bättre, medan livet i själva verket är det som pågår medan man söker efter det.
Svårt att förklara, men det man söker kanske redan finns under ens fötter, om man har haft förstånd nog på att lyfta dem istället för att fortsätta gå i sitt eviga sökande framåt.

Borde vara tacksam för det jag har och inte otacksam för det jag inte har, jag är frisk och har hälsan, mår psykiskt ganska okej, har inte det jättetajt med pengar just nu, osv...
och visst kan jag skaka fram några olägenheter...om jag vill, men jag behöver inte skaka fram några lik i garderoben därför att jag mår bra just nu...
Det är så jag tror man fungerar, man ömkar sig i all sin eländighet om och när man inte mår bra...

Jag hade däremot mått piss om detta hade varit en vanlig söndagskväll för många år sedan, det vet jag med stor sannolikhet, OM jag hade druckit min alkohol.
Men eftersom jag inte har bjudit in fan och hans mostrar så kan de heller inte ställa till med något jävelskap.

Man brukar fråga varandra, hur mår du?
Jotack!, som jag förtjänar, brukar jag svara...
Det brukar ställa ytterligare frågor, och tvärsemot vad de förväntas höra så kan jag säga att det ibland är bra, och en annan viktig sak....

..Jag förtjänar det....just det jag förtjänar att ibland må väldigt bra, istället för att behöva kräla i stoftet av alla helvetes kval ifrån en ångestfylld baksmälla.

Det är en skillnad, nej förresten det är en helvetes skillnad mot förut,....en helvetes förbättring.
Man ska inte snåla med ordförstärkningar om det är till det bättre heller...

så hur mår jag?

Jotack! ....som jag förtjänar, helt ångestfri Söndagskväll, kan det bli så mycket bättre?

I helvete heller!, och inte hellre...

Berra

Visst är det härligt att sitta och prata nykter med människor man tycker om. Tummen upp frö dig och ditt sunda friska liv. Jag blir glad när jag läser om hur gott du verkar må. Kramar i massor//mod60

Hej LN
Vilken sorglig människa som vill dra ner dig så. Hon verkar så avundsjuk på att du mår bra och är nykter och vill dra dig ner igen. Se igenom och sätt dig över allt detta. Du är såååå stark som inte dricker och jag håller på dig. Som Adde skrev. "Vi låter bli första glaset" eller hur??kram//mod60

Va duktig du är :) Grattis till så många nyktra dagar !! Vi kämpar på och jag tycker att det går ganska bra att låta bli a. Jag är väldigt glad att jag tog beslutet 28/12. Snart 4 månader :)
ha en bra vecka//mod60

Jag och mannen har varit på kalas i helgen hos personer som vi egentligen inte känner så väl. Jag körde och mannen drack lite och vi hade först väldigt trevligt men efter ett tag så märkte man hur flera blev fullare och fullare. De blev rejält fulla och började berätta saker som man inte ska inför nya bekantskaper. En av kvinnorna berättade saker om sin familj som hon garanterat ångrar idag. Vi skrattade en del också och jag höll god min och skrattade med i fylleskämten men inom mig så kändes det inte så kul. Det var för många minnen som väcktes!!!!!! Det var en del ungdomar där och de drack hyfsat lagom, det var de medelålders männen och kvinnorna, några få men dock, som blev snörfulla. Det kändes så patetiskt med dessa "mogna" människor som var långt ifrån det jag kallar mogen. De var ingen trevlig förebild för de yngre det kan jag lova......Mår nog inte alls bra idag.

Vi åkte tidigt, vid 23 snåret för jag stod bara inte ut och då var en del så fulla att man inte hörde vad de försökte säga. Fy fan så sorgligt det var. Jag har varit ledsen hela dagen över hur tragiska vi människor blir när vi super så och tänker på hur jag själv var innan jag slutade dricka. Vill aldrig dit igen. Jag kanske har mindre tålamod med fyllesnacket nu. Står inte ut med det bara!!!! Aldrig aldrig aldrig dit igen