Senaste kommentarerna i forumet

Känner igen mig i din förtvivlan och undran om man överdriver... Ville bara skriva kram till dig

Styrkekramar till dig

Idag kom första tecknet på att han faktiskt har känslor under denna stenhårda fasad. Han började med att vara upprörd över att han ska behöva åka till sin syster för att få träffa barnen. För att jag inte litar på dig. Han vilja barnen en vecka. När jag kan lita på dig. Saknar dem så, förstår jag. Du måste ta tag i ditt mående för att jag ska kunna börja lita på dig.
Mao han visade med känslor på den timmens telefonsamtal än vad han har de senaste tolv åren. Men jag står fast vid mina beslut.

Vissa längtar efter helgen. Det gör inte jag. Då blir det bara massa alkohol å somna i soffan framför datorn. Där han skriver till någon annan tjej om hur fin hon är.
Jag gillar vardagen bättre. Då är han nykter.
Men mina tankar snurrar alla dagar. När är det nog ? Vad vill jag ?

Nu borde bara rubriken ändras till "kan man inte bara få leva nån gång? " eller något annat vackert. Är det här din rätta tråd?

Det där om Nisse alltså. Mmm, det är tungt. Jättetungt. Det blir som att jag får dåligt samvete när jag mår bra och är glad för att han inte mår bra och är glad och det beror faktiskt inte på mig, tro det eller ej, utan på ett konkret bekymmer gällande en stor summa pengar. Pengar alltså vilket skit.

Perfa!

Bli inte utbränd nu, men ska bara ut och rasta (herregud, börjar skratta bara jag skriver ordet) Selma så kommer jag förbi sen med nystekta meatballs du skulle dö för.

:)

Det var lite fånigt att du var tvungen att gå hem just som jag fick yatzy men jag tycker om dig ändå vet du - det är sann vänskap.

... köttbullar senare sitter jag här igen. Vad bra det går att rulla och steka köttbullar till musik! Drog igång någon Hits of the 80's, volymen på det högsta, och om det var du som gick förbi mitt köksfönster för en halvtimme sedan, undrandes vad i herrans namn som stod på, så fick jag just då gudomlig inspiration framför köksfläkten till Addicted to Love. Det var därför jag rörde mig så underligt med stekspaden i högsta hugg.

"Njut när du kan, uthärda när du måste."
~ Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832)

... och vill bara säga att jag också är nyfiken på vem jag är innerst inne. Vem man har gömt.

/LenaNyman

... skulle ta knäcken på mig på en gång. Starkt av dig att orka och starkt av dig att inte orka. Fredagskram på dig där i soffan med virkningen!

Jag dyrkar Jo Nesbö. Den senaste i Avdelning Q-serien av Adler-Olsen, Marcoeffekten, var lite segdragen tyckte jag. Läst något av Harlan Coben och Dennis Lehane?

Hej, förresten. Tror inte vi stött på varandra tidigare?

Känner igen mig så väl - känslorna svänger...
Kanske finns det någon annan i hans liv, kanske inte - och lättare sagt än gjort, men försök att slå det ifrån dig! Jag kände en enorm bitterhet över när exet plötsligt skärpt ihop sig, tar tag i saker, verkar liksom mer normal - och jag kan fortfarande idag känna bitterheten över att han tar sitt ansvar för och mot alla, alla utom mig... Men det är kanske så det är och kommer få vara: vi får inget tack från den vi lämnat, utan vi får försöka stärka oss själva i att det stora tacket ska komma från oss själva: "Tack för att jag lämnade mitt ex, jag hade aldrig kunnat bli så här stark, må så här mycket bättre (inte alltid bra, men bättre!) om jag hade stannat" och det får man kämpa sig till att känna att det ska räcka... Jag vet inte, låter svamligt, men för mig känns det ofta som att jag behöver slå ifrån mig mina känslor/önsknignar om att exet ska tacka mig, säga förlåt osv för annars är jag ju kvar i medberoendet och låter hans val, ord och handlingar styra mig återigen... Men - det är ibland lättare och ibland svårare, ibland nästan omöjligt...

Kramar till dig!

Du kunde ju blivit skjuten precis där och då. Eller i alla fall dränkt i tapetklister och inrullad i någon rulle med obskyrt tryck utan mönsterpassning. Usch!

Haha, det känns som att börja banta på en fredag i stället för på den konventionella måndagen. Crazy. Och utmärkt bra. Börjar jag dricka på en fredag sabbar jag ju nyårsklockorna klockan 22.49.

Vecka 2, here we come!

Vad stark och modig du är som väljer bort alkoholen! Jag gjorde ju mitt val för en vecka sedan och det kändes så rätt.
Jag känner mig dock inte riktigt mogen att gå på fest ännu och se alla andra dricka och bli glada och lyckliga. Jag väljer hellre att sitta hemma och läsa böcker som jag kan försvinna in i. Vilken lycka att få besöka spännande platser och få vara med och lösa mordgåtor och umgås med kufiska utredare! Kan varmt rekomendera böcker av Adler-Olsen och Jo Nesbö.
Tack för din hälsning föresten! Den värmde så här en kall och ruggig kväll :)

Ha en fortsatt bre fredag!

Det är just sånt där jag behöver höra:

Stanna upp och hämta kraften inom dig
Stanna upp och hämta kraften inom dig
Stanna upp och hämta kraften inom dig
Stanna upp och hämta kraften inom dig
Stanna upp och hämta kraften inom dig

Det är bara så svårt att komma ihåg det, då det mest behövs.

Den senaste tiden har varit ganska turbulent i min känslovärld. Min exsambo har varit ledig pga av älgjakt och återvänder hem efter denna som vanligt slutkörd och hemma från arbetet under en vecka..... Jag blir så arg på mig själv för att jag bryr mig men det drabbar våra barn och därför blir jag så berörd. I samband med detta så får jag reda på efter mycket förhörande att det finns "någon annan" i hans liv. En som är snäll, stöttande och som lyssnar och driver honom framåt. Allt det som jag, enl honom, aldrig någonsin har gjort. Jag har ju bara klankat ner, tryckt ner och varit sur och grinig. Han ska nu helt plötsligt börja ta tag i sitt liv, har berättat för mig att han dricker förmycket och att han försöker att även ta tag i det nu, han ska trappa ner på sin firma och få mera tid över för barnen. ALLT det som jag önskat i hela vårt förhållande.
Den ena hjärnhalvan av mig är rationell och tycker att det är jättebra att han tar tag i sitt liv och om nu den "nya" kvinnan (som finns men ändå inte finns- det är någon men det är inget??) kan hjälpa honom framåt så är det ju jättebra eftersom mina försök aldrig har lett framåt. Den andra delen av min hjärna är sårad, sviken, arg, ledsen och förbannad. Han sade till mig i vårvintras att han önskade att vi inte träffar någon annan innan allt var utrett och klart med hus och flytt osv. Jag har med all respekt till honom och vår situation hållit detta och trodde även att han skulle göra det. Man äger ingen, det är jag fullt medveten om, men det gör fruktansvärt ont i alla fall. När jag fick reda på detta så svallade det upp känslor inom mig som jag inte trodde fanns- jag fick sån lust att vara nära honom och sade det även till honom. Inget hände, kanske tur det. Men oj vad jag blev påverkad av situationen. Jag fick någon sorts panik över att jag håller på att mista kontrollen och att nån annan nu ska få den fina människa som jag i alla år strävat efter.
Vissa stunder erkänner han sitt drickande andra stunder så är det pga av mig som han har druckit- "jag har inte varit bra för honom". Ont att höra. Som jag har kämpat!! Inget av detta är värt något nu. Jag önskar så att han någon gång kommer att inse att jag kämpat för oss- för våran kärlek och att han kan be mig om förlåtelse och erkänna att jag haft rätt ang. hans alkoholberoende och vad det har gjort med vår familj. Jag önskar få upprättelse- kanske jag får det en dag kanske jag aldrig får höra de orden.
Igår värderade vi huset. Värderingen ska ligga till grund för siffrorna på banken. Om jag får ihop min månadskostnad vad gäller räntor och amorteringar så kommer jag att ta över huset om inte så måste vi sälja.
Det gör ont att leva vissa stunder. Han är fortfarande den finaste jag kan se på och jag älskar honom någonstans i mitt hjärta och han kommer alltid att ha en speciell plats där men jag vet att vi måste läka på varsitt håll och jag måste bli hel igen, så även han. Det går inte att bli ett par igen i det som är nu.

Frågor, som dyker upp i mitt huvud, då jag läser vad du skrivit.

Är det alltid samma gäng han super med, eller är det helt olika personer och sammanhang? Dricker han mer eller mindre än de som han dricker med? Finns det sådana i gänget, som vill se till att andra blir (lika) fulla? Känner du någon som han brukar dricka med tillräckligt bra för att fråga dig för om hurudana fester det är frågan om?

Det jag funderar över här, är om problemet är mest hos honom själv, eller om han är i "dåligt sällskap", då han dricker. En person, som är mindre van vid sprit blir nästan säkert väldigt full om han försöker hålla samma fart med sådana som dricker ofta.

Tror du något så enkelt som "varannan vatten" kunde hjälpa honom? Det är ett välanvänt knep att dricka i takt med de andra, men ta varannan vatten, då de andra fyller på sprit. Om han själv insett att han inte riktigt kan hantera nuläget, så kanske han kan vara motiverad att pröva. Risken är att han inte kan hålla fast vid det, då han börjat dricka, eller att han blir rejält full ändå, om de han dricker med har stor tolerans, men kanske han inte behöver bli helt redlös, i så fall.

Det där med "inga problem på festen" tror jag förresten inte på, men det kan hända att han tror det.

Lämnar ett litet spår genom att hoppas att du får en fin helg. Hoppas allt är bra med dig!

...att det inte gått så bra för dig, Calle. Det allra viktigaste är att hitta den där inre känslan om att "det här gör jag för mig själv". En övertygelse om att det inte kommer att sluta bra i annat fall hjälper också...

Åtminstone känns det så för mig.

Lena Nyman hade en av världens vackraste röster. Jag har alltid velat prata som hon. Hes och rapp. Bra val av nick!

Jag ska berätta vad som hände mig när tapet-mannen kom. Jag sa "det ligger gamla tapetrullar i ett skåp högt upp i hallen "och vi stod där och han sa "i det här skåpet?" och jag svarade "ja" just då kom jag på att jag lagt in en VHS porrfilm ovanpå tapetrullarna som Å haft med sig som "skitrolig skämtpresent" när han kom på kaffe ett år tidigare eller så och att jag lade upp den där för att jag inte ville ha den synlig och inte orkat slänga den. Tapet-mannen lyfte bort den och gav den till mig innan han kunde ta ner tapetrullarna. Livet är härligt när man bor i ett land med fred :)

Jag välkomnar en lugn helg. Ikväll har jag inget planerat än att äta godis, titta på skräptv och virka en halsduk till min bästa killkompis. Kanske sover jag ett par timmar nu om ögonlocken blir tunga. Jag njuter till fullo. Men när vänner och kollegor frågar vad jag ska göra i helgen så får jag en panikkänsla över att de kommer tycka synd om mig. Det är ju så viktigt att allt är så uppbokat hela tiden. Min vardag är tillräckligt späckad som den är varför kan jag inte bara göra ingenting med ingen på helgen? Gärna tre helger i sträck för den delen. Men nej nej, jag tvingar fram att jag nog ska på bio med en kompis på lördag . Då är det som att de andas ut.

Antagligen har det att göra med att jag är singel in my Thirties. De blir ju så oroliga för mig. Att jag ska skaffa katt och bli tokig. Idag träffade jag en bekant på gatan som konstaterade att det ska bli gott med fredagsölen nu. Jag svarade: "Öl? Jag ska till garnaffären!". Jeezus jag trodde han skulle få en stroke.