Senaste kommentarerna i forumet

Idag är jag nykter.
Har gått en behandling, går på AA en gång i veckan och har fått tillbaka mig själv :)

Ja bara ta din antabus oavsett så slipper du tänka på suget. efter några veckor kommer suget att bvara minimal och komma vid speciella tillfällen då man är van att dricka.

Tack för din respons. Ja så är det tyvärr och det blir en ond cirkel av det hela. Har såna sömnrubbningar att jag aldrig riktigt känner mig utvilad utan alkohol, somnar sent på natten och vaknar ett par gånger efter det, men å andra sidan vaknade jag utan ångest idag. Fick ett ryck att rensa ett rum som jag länge velat men inte orkat göra iordning, känns bra! Ska träna sen så jag försöker ha nåt positivt framför mig att se fram emot.

Din vän har problem.
Jag blir rörd över att du vill hjälpa henne och så klarsynt beskriver hennes situation.
När jag var 18,19,20,21 hade jag en kompis som gång på gång försökte säga till mig att drickandet inte var bra för mig.
Han var den enda som vågade säga något och det var hans ord som tillsist fick mig att inse att jag på riktigt hade problem med alkohol.
Jag tyckte bara han var jobbig först.
Det tog flera år innan jag insåg att det han sagt var rätt, bra, fint och sant.
Nu i efterhand har jag tackat honom för det.
Jag tyckte inte att jag hade alkoholproblem.
Kunde inte se det.
Förstod inte att man kan vara alkoholist när man är ung.
Det kan man vara!
Att vara alkoholist är att använda alkohol på ett sätt som inte är bra för en, på ett skadligt sätt utan att kunna/vilja/förstå att man inte ska dricka.
Bland annat så ser jag på vad det innebär att vara alkoholist.
Om du kan, skriv ut det du har skrivit här ovan och ge det till din vän.
Eller skriv ett brev.
Hon kanske blir arg.
Hon kanske säger upp vänskapen.
Men en dag kommer hon förhoppningsvis inse att det var av kärlek och omtanke du sa och gjorde som du gjorde.
Ni är unga, jag vet inte om man går till ungdomsmottagningen fortfarande?
Ring dit och be om råd, säg som det är, att du har en vän och att du behöver råd hur du kan försöka hjälpa henne.
Eller ring kommunens missbruksrådgivning/ mottagning.
Det låter kanske allvarligt och skrämmande men det handlar om att samla kraft och styrka att FÖRSÖKA hjälpa en vän vars liv inte är så bra som det förtjänar att vara <3

En stor guldstjärna till dig som gör vad du kan för att hjälpa en annan människa.

Släpp inte det här nu. Vi finns här både i med- och motgångar.

Bra jobbat med en nykter helg. Önskar att jag kunde förmedla det man faktiskt upplever efter en längre nykter period. Lugn, närvaro och bara det faktum att man inte måste planera ett bolagsbesök under helgen. Och man slipper planera drickandet... Man har ju tillräckligt att planera ändå. Önskar dig lycka till i ditt fortsatta kämpande.

Ja...

Jag tror att jag skulle vilka vara normal, ha ett normalt beteende kring alkoholhjäpen och kunna vara måttlig. Jag har inte alkohol hemma utan körde, väldigt planerat, till systemet. Resonerade tom med maken på telefon innan och argumenterade för och han ledset, uppgivet emot. Sen blev det annat än vin som jag brukat dricka, det blev öl och cider istället.

Som jag ju visste så funkar inte "normal" på mig, så det är bara att använda som argument nästa gång tankarna kommer och försöker argumentera för.

Bra lärdom, ja.

Det är sånt som kan hända! Tycker du gjorde det jättebra som inte föll in i det och fortsatte dricka under kvällen! Var stolt över dig själv att du höll dig..Då kan det bara gå bättre nästa gång :)

Nästa steg för dig är nog att berätta åt någon eller några i din närhet, personer du känner för då kommer det bli mer verkligt och du kommer få stöd av dem..Då finns det andra som kan hjälpa dig att inte hamna i situationer där du blir erbjuden..eller som vet varför du inte vill ha och stöttar dig till att inte ge efter.. Din bästa väninna, hon borde nog förstå..vem vet, hon kanske redan misstänker? Av de jag berättat åt så misstänkte min ex-man och den vän i stan som känt mig i 10 års tid, trots att vi ses ytterst sällan, men hon hade ändå varit fundersam.. Och de har bara varit stöttande och glada att jag nu vänder på det!

Ja det är ju inte en verklig saknad.. För jag vet ju vad som skulle ske och då blir det heller inte ett verkligt begär utan det är de gamla vanorna som (såklart) inte vant sig vid de nya ännu..

Igår gick jag på O'learys med mina föräldrar och barnen för att äta. Första gången i barmiljö.. Gick ju bra för jag var ju trots allt inte där för en utekväll utan för middag, men lite konstigt var det såklart att sitta bland en massa öl..pappa drack också öl. Själv tog jag en cola..kändes lite väl genomskinligt att ta en alkoholfri öl. Mina föräldrar vet ju inget och så ska det förbli till den dagen jag känner mig bekväm med att berätta för dem. Där handlar det inte om att inte kunna erkänna sina problem utan det handlar om den relationen vi har och som är grunden till mig låga självkänsla. Vill inte utsätta mig för det ännu då jag skulle få svårt att kontrollera de negativa känslor jag skulle få om mig själv när jag berättar..behöver bli starkare först.

Idag gick det ju bra..Kändes bara skönt att sitta där, vara närvarande och inte ens få den där lilla buzziga känslan som kommer av en första stor stark..

Nu dags att kliva upp och förbereda mig inför jobbresan..taxin hämtar om 3h..:)

Katttramp på tangentbordet-ursäkta! Fortsättning: för oss som är alkoholister. Jag kan själv inte berätta för omvärlden att jag är alkoholist, men jag kan säga att jag har en vit månad, eller helt enkelt inte är sugen på alkohol i kväll. Det är kanske mindre dramatiskt.

Har AA en bok som heter.
Går att beställa i deras webbshop (tror jag.... Kolla på aa:s hemsida)
Den är jättebra tycker jag.
Tips och råd.
Kram!

Du klarade av att begränsa drickandet denna gången-bra! Men tänk på att ursäkten inte håller i längden för oss som är alkoholis

Jag skrev ett inlägg i Mammons tråd som kändes viktigt för mig att inte glömma, därför hittar ni det här. Jag skrev medvetet i imperfekt för min egen skull. Jag vill att mitt supande ska vara avslutat, jag vill inte ha med det att göra, inte identifiera mig med mitt före detta jag som förstört så mycket. Jag vill själv, nyktert, bestämma över mitt liv! Denna helgen är min första helg på mycket länge som jag varit spiknykter och jag är glad. Lycklig över att mina barn och man fått uppleva detta. Igår under dagen blev jag stressad och irriterad, som jag brukade bli, då tankarna på flaskorna/boxen där hemma skrek på högsta volym. Tyvärr, Mr Alkohol, jag käkar Antabus nu och har bestämt att jag skiter högaktningsfullt i dig och ska göra det 'tillsvidare'! Stressen avtog med ett wienerbröd, några godisbitar och en Cola zero.

Tack ni på forumet för 'tillsvidare' - det är en användbar tankeupphängare!

Kämpa på! Du är värd att komma ur det här.

Ja, nu vet du det. Berätta för din man att du inte ska dricka hemma. Så har jag det nu. Ska jag dricka hemma måste det ske i smyg.... Och det steget för långt. Det går inte ens att försöka övertala sig om att det vore en bra idé. Jag hade några sådana "återfall" i somras. Du får se det som en lärdom. Det kommer troligtvis fler tillfällen den närmaste tiden. Och många anledningar... Det gäller att hålla ut.

Analysera?
Att manipulera är vi experter på! Planerande över hur och när jag skulle få i mig mer alkohol skedde med blixtens hastighet. Riskanalysen knivskarp- att träffa på någon jag kände i eller nära Systemet eller de olika som jag alternerade med så personalen inte skulle få för sig att jag var alkis? Hörde/såg grannarna/ familjen klirret med flarrorna /boxarna? Kom någon på besök då jag marinerade mig själv i vin? Beredskapen var intill perfekt och oron söp jag ju bort. Bäst är vi som sagt på att manipulera oss själva, vi som är alkoholister eller som är på väg att bli det. Jag funderade på din fråga. Instinktivt tänkte jag att jag vet ju inte hur jag kan hjälpa, för jag är så misslyckad själv.
Men objektivt borde man kunna ta ut bara den tanken "på min födelsedag är det ok". Vad står den för? Vad vill den meddela dig? Tankens ursprung? Hade du varit en människa utan alkoholbegär, hade den varit "normal". Men du som jag har ett problem med just alkohol, som ser mer eller mindre olika ut. Men tanken är inte "ren" utan infiltrerad av alkohol. Aeromagnus konkretiserar det till en liten djävul på axeln som sitter och säger saker, bestämmer över dig och dina handlingar utifrån perspektivet att du har alkoholbegär.
Stanna upp, betrakta och se igenom tanken "på min födelsedag är det ok". Gör en omvänd planering och riskanalys-vi är experter ; ). Hur gör jag allt jag kan för att denna tanken inte ska få styra mina handlingar idag och fram till tidpunkten, då händelsen har passerat (jag skulle ha kunnat vara nykter på min födelsedag, men sedan "vara värd" ett (ha!) glas, för att jag klarat dagen så fint! Då, när dagen passerat är det nästa dag och inte din födelsedag, utan en ny dag att förbli nykter på - en dag i taget!

Att se sin livskamrats besvikelse skär i hjärtat på en, men kämpa vidare på rätt väg!

Hoppas det kan hjälpa dig framöver kära Mammon. Du gav mig i alla fall ide'n som jag kopierar över till min tråd, för att ha där då jag famlar.
Sommarkatt15

Att manipulera är vi experter på! Planerande över hur och när jag skulle få i mig mer alkohol skedde med blixtens hastighet. Riskanalysen knivskarp- att träffa på någon jag kände i eller nära Systemet eller de olika som jag alternerade med så personalen inte skulle få för sig att jag var alkis? Hörde/såg grannarna/ familjen klirret med flarrorna /boxarna? Kom någon på besök då jag marinerade mig själv i vin? Beredskapen var intill perfekt och oron söp jag ju bort. Bäst är vi som sagt på att manipulera oss själva, vi som är alkoholister eller som är på väg att bli det. Jag funderade på din fråga. Instinktivt tänkte jag att jag vet ju inte hur jag kan hjälpa, för jag är så misslyckad själv.
Men objektivt borde man kunna ta ut bara den tanken "på min födelsedag är det ok". Vad står den för? Vad vill den meddela dig? Tankens ursprung? Hade du varit en människa utan alkoholbegär, hade den varit "normal". Men du som jag har ett problem med just alkohol, som ser mer eller mindre olika ut. Men tanken är inte "ren" utan infiltrerad av alkohol. Aeromagnus konkretiserar det till en liten djävul på axeln som sitter och säger saker, bestämmer över dig och dina handlingar utifrån perspektivet att du har alkoholbegär.
Stanna upp, betrakta och se igenom tanken "på min födelsedag är det ok". Gör en omvänd planering och riskanalys-vi är experter ; ). Hur gör jag allt jag kan för att denna tanken inte ska få styra mina handlingar idag och fram till tidpunkten, då händelsen har passerat (jag skulle ha kunnat vara nykter på min födelsedag, men sedan "vara värd" ett (ha!) glas, för att jag klarat dagen så fint! Då, när dagen passerat är det nästa dag och inte din födelsedag, utan en ny dag att förbli nykter på - en dag i taget!

Att se sin livskamrats besvikelse skär i hjärtat på en, men kämpa vidare på rätt väg!

Hoppas det kan hjälpa dig framöver kära Mammon. Du gav mig i alla fall ide'n som jag kopierar över till min tråd, för att ha där då jag famlar.
Sommarkatt15

Så har jag det nuförtiden. Sambon dricker öl, jag dricker a-fritt. Just längtan efter vin när man har hållit igång hela dagen känner jag igen. Nu när jag slutat så tror jag att mycket av det sug jag kan känna just beror på trötthet och en önskan att koppla av. Jag gör det nu utan alkohol och det känns bra. Har kommit till ett stadium där det blivit en vana och jag faktiskt inte riktigt fattar varför vinet köndes så viktigt. Lycka till i din fortsatta kamp.

Hmmm du har nog inte förlikat dig med att inte kunna dricka. Fast det blev ju måttligt iaf känns det som. Hade du alkohol hemma eller åkte du till systemet?

Precis där i början när jag slutat hamnade jag i samma situation. Stod plötsligt med ett glas cava i handen och det blev omöjligt att inte dricka. Jag förstår att du inte ännu har bestämt dig för att gå ut offentligt med ditt beslut. Låt det växa fram och se på allt positivt som du har åstadkommit de här dagarna. Man kan vara lite oförberedd där i början, så det kan ibland vara svårt att ha strategier för att ursäkta sig. Nu har du några vita dagar med dig. Snart börjar du se de riktigt positiva effekterna av att sluta. Önskar dig lycka till!

Jag röstar för ett eget stöd för oss anhöriga

Har haft vitt 7 dagar så igår fyllde jag år. Jag övertalade min man att jag skulle få dricka alkohol för att pröva. Han blev väldigt besviken och det slutade med två öl och två cider framför en film.

Besviknast blev nog jag själv, i alla fall nu efteråt. Jaja, "testet" resulterade i att jag kände suget igen och vissheten om att jag inte klarar det ensam, att jag har alkoholproblem, har inget stopp. Så "testa", det behöver jag inte mer.

Skit!

Det värsta var att planen formulerades i mitt huvud redan dagen innan, att tankarna "på min födelsedag är det okej" fick styra. Hur gör ni för att inte lyssna på tankarna?

Jag är riktigt manipulativ, mest mot mig själv.

Grattis! Du lyckades betydligt bättre än jag skulle ha gjort under liknande omständigheter.

Tack snälla, jag uppskattar det. Jag ska hålla ut.