Senaste kommentarerna i forumet

Jag är ju mer i din frus sits än i din... Men jag vill gärna ge dig en lyckönskning; på något sätt löser ni det hoppas jag!
När jag satte ett ultimatum för min sambo så var min gräns redan nådd, medan han ansåg att han köpte mitt ultimatum, men samtidigt tycker han att nu börjar ju vår ljusa framtid, medan jag som sagt redan hade fått nog. Min sambo är väldigt vass i tonen, hård och kall när vi bråkar, säger dumma saker inför och till vårt barn, därför känner jag att min gräns är nådd. Jag har tröttnat på att vara hans j-a soptunna, inte bara alkohol utan även annat alltså.

Vad jag förstår så har du inte varit elak mot din fru, men det kanske ändå är så att hon behöver återhämta sig. Det du skriver om att hon har utbrändhetssymptom känner jag väl igen mig i: herre gud, känner mig som jag dunkat mig blodig och nu orkar jag inte mer. Kanske är det så din fru känner?!
Kram och lycka till!

Ser nu att jag blandat ihop några trådar och att just du inte skrivit om träning.. Ursäkta misstaget! Då är det kanske att rekommendera ifall du inte gör det redan iaf. Bra medicin för själen också.. ;)

Har läst din tråd och ville bara skicka dig en stor klapp på axeln :) Hoppas att du inser själv att du gör ett jättejobb just nu! Hoppas att du hittar andra sätt att relaxa lite på. Du skriver om träningen förstås och det är ju jättebra. Skulle kanske ha rekommenderat yoga eller meditation men gissar att det inte är din grej kanske?! :)
Allt ska ju ha sin tid.. Speciellt då det kommer till att bearbeta känslor och förändra någonting i ens livssituation. Säkert kommer din frus tankar förändras och blir mer positiva med tiden då hon kommer ur sin depression och har fått ur sig allt det som tyngt henne tidigare. Som sagt tror jag att det är viktigt att låta tiden ha sin gång och inte stressa fram några snabba beslut. Men det skrev du ju själv också att ni inte gör..
Så egentligen har jag inga speciella råd men skickar dig massor med styrka!

Bra skrivet. Jag tar också en dag i taget, mer kan man nog inte göra. Jag önskar dig all lycka till.

också väldigt ensam och udda. Kunde inte tro att det var sant när jag började läsa här och såg att andra betett sej likadant. På nåt sätt tog det udden av skammen. Man inser att det faktiskt är nåt sjukligt över det, hjärnan har blivit kapad. Det är inte usel karaktär. Jag upplevde en oerhörd lättnad när jag läste Sockerbomben för ett antal år sen och såg sambandet. Det tog många år ändå att komma hit men det gör mej också väldigt tacksam idag. Jag får se det som en livslärdom. Vi njuter av det enkla numera. Jag har en ask mörk Noblesse som jag ska frossa i till kaffet! Ha det så bra!

Ha ha ha, i min enfald var jag faktiskt ÖVERTYGAD om att jag höll mig till fyra, fem öl.
Men döm om min förvåning när jag såg slutresultatet av gårdagens "bra" ölkväll.
Av ett nyöppnat flak med tyska "fulöl" var det endast tre burkar kvar. Kompisen sade att han endast drack tre. Tre plus tre lika med sex ä
Ett flak är 24st Det betyder att jag på min så braiga kväll drack 18st.
Vad skall man säga?

JAG ÄR EN ALKOLIST!

Låt er inte luras
/A

dag 42, behöver inte sägas mer! Gratulerar, bra gjort! Det är segt just nu. Mörkaste tristaste november, kan inte bli så kul. Men vi är i alla fall nyktra och går mot en ljusare framtid!

ja ibland är det lite trist. Det måste få vara det. Inte blir det roligare med sprit i alla fall:) Jag är inte mycket in på forumet heller, känner lite som nån sa, kanske Dompa eller Adde. Nån uttryckte nåt om att man behöver komma bort från tankarna på A. Tidigare kretsade tankarna kring att dricka, nu istället kring att inte dricka. Andemeningen var i alla fall den och så har jag själv känt. Jag vill inte att min identitet ska vara Alkoholist, visserligen nykter numera men ändå. Jag vill vara mej själv, en person som inte dricker alkohol helt enkelt. Inte nykterist, inte absolutist, inte heller en fd alkis. Jag är en person som inte dricker alkohol därför att jag inte vill ha det, inte tycker om det, mår mycket bättre utan. Inte på nåt sätt behöver nån verklighetsflykt. Okej, jag är väl kanske inte helt där än men väldigt sällan känner jag saknad efter ruset. Allra minst saknar jag följderna. Jag njuter så av min frihet, alla val jag har numera. Köra bil när jag vill, veta att jag är en person som alltid är klar och redig. Dessutom njuter jag av mitt nya självförtroende och folk omkring mej tror att jag inte dricker för viktens skull. Fine with me, det är delvis sant förstås men inte hela sanningen. Men varför skulle jag behöva säga hela sanningen? Man får väl tycka att jag är fanatisk då. Kram till er också!

Det var ju dig jag letade efter, och VIOLA!!!!
Här är du, denna starka bönan!
Du letar fram godbitarna hos folk och fä.
Jag vet för jag har blivit träffad!
Visst jag skrev att det var toppen alles imorse. Och i min fantasi när jag låg och skrev i sängen om att jag bara! drack ett par öl igår.
Så visst, tjena!
16 stycken små burkar.......... I och för sig en 9-10 stycken halvliters men va faaaaan.
Vem lurar man. Men upp och skjutsa den bästa till jobbet.
Pigg och kry.'
Så du av alla goda roliga kloka människor här inne såg vad som skett.
Inte ens jag kunde för min gud förstå tills jag upptäckte det själv!!!!

Men men, återigen........ allt m,åste drickas upp!!!!!
Trist but thats the truth.
//An

Ibland är det inte så roligt, vaknade lite för sent (10) och innan frukost var avklarat var klockan 12. Halva dan har redan gått, såg lite på skidorna, handlade och nu laga mat . Kul är det inte, men livet är väl inte alltid kul. Middagen blir lite tidigare för jag och tjejerna ska på bio sen.

Känns även som om det är dött här, det var lite som om luften gick ur många när Dompa försvann, så känner jag det i alla fall. Du är saknad ska du veta om du läser det här.
Känner inget sug att dricka men just nu känns inte livet så kul.
Kramar till alla som kämpar därute!

Höra det ofta!!!
Nej jag vill inte tillbaks där jag varit. Död mans gränd om du förstår.
Och ja, kanske var alkoholdjävulen som
styrde fingret på mobilen när jag skrev.
MYCKET i mitt liv nu, beslut och ställningstaganden.
Du är så "bittersweet" som på ett snällt sätt tar ned mig på jorden.
Tack!!
Kindpuss <3
/A

dag 42 idag! vet inte vad mer jag ska skriva idag .. en fruktansvärt seg dag idag. kallt och regnigt, trött, etc .. hoppas ni mår bra där ute. :)

Vet inte riktigt vad jag ska skriva, du skriver att du ändå känner dig nöjd, du har ju förändrat ditt drickande som tråden säger. Men för mig låter det som om det är alkoholen som talar nu.
Du skriver så bra hos alla om att vi VILL inte, och att tänka tanken fullt ut. Det gick bra den här gången men det gör det ibland det vet både du och jag, men sen då?
Det eskalerar alltid till slut, läste första inlägget hos dig innan jag började skriva och där var du inte glad för vad alkoholen gör med dig. Tror inte du vill hamna där igen, eller hur?

Jag kommer vara nykter idag, hänger du på?
Styrkekram till dig Andreas, du kan fixa det här!

formulerar dig Stjärnstoff och att dina meningar börjar med "jag"! Fortsätt - och fundera över vad du behöver och hur du önskar att ert liv ska vara. Öva dig på vad du vill säga och skriv här i din tråd så har du allt kvar. När (om) han svarar med "du själv"-kortet ska du lyssna på vad han säger, fråga upp upp att du förstått rätt och fråga vad han önskar sig, hur han vill att ert liv ska vara för att vara bra. Börja där och fundera över om era önskningar "passar ihop".

Ta det lugnt och ge dig den tid du behöver. Fundera en gång till om du inte har någon gräns före fysiskt våld... För mig känns det som att låta det gå väldigt, väldigt (mycket för) långt.

Antagligen har du rätt i att han inte kan dricka en (1) öl. Vilket är då alternativet?

Carina Bångs blogg har varit till stor hjälp för mig: http://medberoendeinfo.blogspot.com/
i synnerhet de här frågorna. Men hela bloggen är fylld med tänkvärdheter.

Styrkekramar! / mt

En lyckad kväll igår.
VILL: Välkommen hit till forumet.
/A

Vill: välkommen!!! Självklart ska vi stötta varandra i helvetskampen!!! Det gick bra igår riktigt trevligt och kvar i flaskan vid kvällens slut. Idag ont i fötterna av allt dansande. Ingen ångest och huvudvärk!

Fast så illa var det inte. Har ingen ångest eller så.
Kan hända att man känner sig lite, vafan. Snopet!
Men känner mig nöjd. Har lyckats som rubriken säger: - Förändra sitt drickande.
Det känner jag att jag gjort, märkbart.
Efter att flängt land och rike runt. Ordnat med barnen, som haft kompisar som sovit kvar.
Handlat och gjort super lasangenette till lunch.
Varit upp med middagen till världens BÄSTA till hennes jobb.
Handlat med en kompis så tog vi en JÄTTEGOD öl i bastun. Det var 33:or så vi tog tre var.
Skulle behöva lära mig räkna i och med att jag i min nykterhet är tillbaka på ruta ett nu.
Jag tror jag har varit nykter 9-14-20 dagar.

Mitt nästa mål är idag, för det är så väldigt
lätt att falla tillbaka. Speciellt en dag som denna.

Men nu ligger jag i sängen efter att ha skjutsat världens
Bästa till hennes jobb, skall även hämta henne. Sedan har
storgrabben innebandymatch senare idag. Lillkillen ligger
och snusar sött här bredvid.
Livet är gott!
Godmorgon ALLA!!!!!!!
/A

r

Jag vet inte var gränsen går. Vid fysiskt våld tänker jag. Och jag vet att jag inte ska kommentera hur mycket han dricker. Men det är så svårt att låta bli. Jag har ju sagt till honom hur jag vill ha det men det blir ju inte så. Han KAN inte ta EN öl som han lovar mig.
Kan jag säga ungefär såhär?
Jag tycker det är svinjobbigt när du dricker för många öl. när du sover på en fylla låter det som om du ska sluta andas, du kvider i sömnen i flera timmar. Det är fruktansvärt att lyssna på. Jag vill inte ha sex med dig när du druckit för mycket så du behöver inte fråga. Jag vill att du slutar be barnen springa "efter en öl åt pappa" du har egna ben. Jag vill att du börjar tänka på din hälsa. Jag är rädd att du kommer dö ifrån oss i förtid.
Jag VET att han kommer dra " du själv då" kortet. Han kommer ta upp när jag varit på fyllan och betett mig. Men jag har inte druckit på två månader och innan det drack jag mig berusad IBLAND.

Kramar från Sommar som kämpar varje dag med duktighet, jobbstress och allt det du beskriver. Livet är tufft, men häng kvar här så klarar vi resan tillsammans! Jag tänker många gånger att jag inte har något att skriva men sedan när jag kommer in hit så hittar jag alltid något nytt och tänkvärt som ger mig kraft att orka.

Jag är ny på forumet men har läst och läst länge. Jag vill bara skriva att jag hoppas att det gick bra för dig igår och att jag förstår hur du känner. Just nu pågår det en kamp i mig att försöka få ihop en dag ett så du ligger långt före. Min kamp börjar i dag och din fortsätter i morgon. Vi får stötta varandra.

- så sant, så sant. Din berättelse om din mans ökade drickande och förnekande är så vanlig, så vanlig... Även dina försök att få honom att inse... Jag har varit där och många, många andra. Precis som Lelas vill jag säga att det är möjligt att rädda relationen - det är i alla fall inte omöjligt. Men du kan inte göra jobbet åt honom, du kan bara ta ansvar för ditt liv och i det ingår också ansvar för barnen. Jag kopierar vad Lelas skrev:

"Du behöver klargöra för dig själv var dina egna gränser går. När är det faktiskt inte tänkbart att stanna kvar längre? Vad skall hända för att du skall ta med dig barnen och lämna mannen? Handlar den gränsen om alkoholmängd, om pressen han sätter på dig psykiskt när han lägger skulden på dig, om fysiska/våldsamma uttryck? Var går dina gränser?

Du behöver bestämma dig för vad du gör om han passerar den gränsen, när du väl har bestämt dig för var den går. Rent konkret - vad gör du? Vart tar du vägen? Vad tar du med dig? Vad behöver barnen ha med sig?"

Jag tror att det här är avgörande och det första steget är att du i tanken inser att du måste handla för din skull, ta ansvar för ditt och barnens liv. Det handlar om att ändra fokus - sluta fundera över honom och i stället göra klart hur du vill ha det. Och hur du inte vill.... I det ingår att sluta räkna pys och burkar och argumentera om vad som är för mycket. Att diskutera om han är alkoholist eller inte. Det för inte framåt. För din del handlar det om att så här vill du inte ha det.

Gör klart, först för dig, hur du vill ha det och tala sen om det för honom. Kom ihåg att du äger rätten till dina känslor, önskningar och behov. Du äger rätten att välja hur du vill leva. Du skriver att du vill kämpa - även om det kan verka paradoxalt är vägen att rädda relationen att du kämpar för dig och det du tror på. Hans hjärna är just nu kidnappad av alkohol och den kommer att kämpa för att fortsätta "få" dricka så länge du ger honom utrymme till det.

Läs i andra trådar här så kommer du att känna igen dig och se likheterna i missbruket och medberoendet. Fortsätt skriva - det hjälper mer än man kan tro.

Styrkekram / mt

skriver du att du inte fattar att du gått från en alkoholist till en annan. Det är väldigt vanligt ska du veta och det handlar om dig. När jag läser vad du skrivit får jag tanken att du är en person som tar mycket ansvar, mer än vad som är rimligt att orka med. Jag hoppas att du har en egen terapeut eller liknande att tala med - om dig! Det är faktiskt så att den enda du kan hjälpa är dig själv. Han måste ta hand om sig och hitta den egna viljan att bli nykter. Det tar tid att förstå, för de allra flesta, att det handlar om att sluta dricka alkohol och det är ett beslut som bara han själv kan fatta och ta ansvar för.

Så klokt att fundera på skilda lägenheter - er relation är "bara" ett år och ingen av er mår bra. Du skriver att du nu är på spänn hela tiden. Gå också på Al-anon-möte så snart du kan. Jag vet inte vilka hinder du ser när du skriver att det kan ta tid innan det passar - men tänk efter en gång till och tänk på att du måste ta hand om dig själv nu!

Kram i morgonmörkret! / mt

Hej!

Ja - att gå från ledsen till arg är bra! I ilskan finns en vilja till förändring och en drivkraft framåt. Bra!

Kanske skall du försöka att låta bli att ge dig in i diskussioner om hur mycket han har druckit? De är ju dömda att misslyckas (jag skrev om detta lite tidigare i din tråd, så jag upprepar inte det här nu), eller hur?

Var rädd om dig!
/H.

Det vill han inte! Han tycker ju fortfarande att jag överdriver och hittar på. Ikväll sa jag att det kanske räcker, du har ju druckit minst 12 öl? Han svarade att han inte har druckit så många öl alls! Men det har han för varje ölburks- pys skär i öronen! Nu är han lagom packad och börjar antagligen snart vandra omkring i huset. Har jag riktig tur kanske han pissar i ett hörn av något rum också, det har hänt. Nu var det ett tag sedan men jag blir alltid orolig när han på fyllan helt plötsligt kliver upp ur sängen. Är så trött på denna helgfylla!! Jag är så fruktansvärt trött. Ikväll trodde han dessutom att han skulle få kliva på också! Vilket skämt!
När jag läser denna tråd från början till slut så ser jag att jag gått från ledsen till arg. Jag tror det är en bra början...

Fest ikväll för en jubilör får se hur jag reder ut det.. Varannan vatten och en flaska vin medtagen. Brukar bli mkt mer men denna ggr ska jag vara lago
!!!