Senaste kommentarerna i forumet

Du är inte alls nån idiot! Din sambo är däremot en riktig jubelåsna!
Jag känner så väl igen det där smygandet och "valserna" som dom drar för läkarna..
Typ: "bara nåt glas till maten" (för det är så gott) För dom förnekar inte att dom använder alkohol..
Men dom dumma dj*vla spånen till doktorer vågar ju aldrig fråga om de EXAKTA mängderna.. De nöjer sig med "nån öl och ett,,kanske två glas vin.
Jag skulle vilja tala om för dom rakt upp i ansiktet, att resten inte dunstar, eller åker ut i slasken eller sparas till nästa dag!
Det åker ner där första glaset åkte ner..

Va himla stark du är trots allt! Många i din situation skulle ha grävt ner sig och ältat sina "förluster"
DU framstår som en VINNARE! Tack underbara du för att du delar med dig <3
Jättekram!

Så tydligt du beskriver hur du har det. Det låter som att din mamma behöver stöd att ta sig ur sin situtaion. Du vill henne väl. Du beskriver din mamma kärleksfullt och du vet att hon vill vara en god förälder samtidigt som alkoholen nu påverkar henne på ett sätt som utsätter såväl henne som dig och din syster för fara. Jag vill starkt rekommendera dig att kontakta socialtjänsten, du kan ringa dem anonymt som ett första steg.

Jag vet inte hur det är för er men det är vanligt att man i familjer där alkohol förkommer på det sätt som du beskriver att man av olika anledningar inte berättar för andra om hur det är. Det kan finnas farhågor om att den som dricker ska fara än mer illa eller så vill man skydda den som dricker från andras eventuella dömande. Det är jättebra att du börjat skriva om hur du har det. Att berätta är inte att svika det är att synliggöra och därmed öppna upp för förändring. Du är modig som har tagit det här steget.

Fortsätt gärna berätta hur det går för dig.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tack igen för pepp och kommentarer.
Sovit fjorton timmar och är (,inte) redo att möta en ny dag. Dag två i min nya uppdaterade tideräkning.
Kommer att smyga runt gathörnen iförd skämmarluva men ut SKALL jag.
Så glad att jag hittade tillbaka hit

Precis som Adde så fint formulerar så sviker du inte din mor utan du ger henne en möjlighet att förändra sin situation. Socialtjänsten har som främsta uppgift att se till barns bästa. Att placera barn utanför familjen är ofta ett sista alternativ. Du kan ringa socialtjänsten anonymt som ett första steg samtidigt är det sannolik mest hjälpsamt för dina syskon om du som vuxen familjemedlem kan beskriva hur det är. Anonyma anmälningar ska alltid följas upp samtidigt är det svårt inom ramen för lagen att få den inblick som du och dina syskon har utan att ni berättar.

Du skriver att din mamma periodvis är en fin förälder och hon vill nog vara det hela tiden. Du är en fin son och en fin bror som delar med dig och söker finna ett sätt att säkra dina syskons väl. Du beskriver en situation som sannolikt inte kommer förändras över en natt samtidigt är ett första steg åt rätt hoppingivande. Att du finns för dina syskon nu kräver mod och om du väljer att fortsatt finnas där genom att exempelvis be om hjälp hos socialtjänsten så kommer det att göra skillnad.

Berätta gärna hur det går för dig.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Du har länge velat förändra dina alkoholvanor då du upplever allt fler negativa konsekvenser. Du slriver att du dricker fast du vet att du mår bättre då du är nykter. Det är bra att du skriver här och försöker finna ett sätt som fungerar för dig. Utöver att försöka sluta på egen hand vad har du mer provat? Det finns olika sätta att få hjälp, vad skulle kännas som ett rimligt steg för dig nu?

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Välkommen till forumet. Vad fint att du söker olika vägar för att kunna vara ett stöd för din son. Du känner oro för honom,
hur han har det hos sin pappa och för att han tar på sig ett stort ansvar för sin pappas eventuella val. Det låter som att du bjuder in till samtal och försöker förstå hur det är för honom just nu. Din son valde att dela det ansvar han känner för sin pappa med dig genom att berätta. Hur samtalar du och hans pappa om det som sonen upplever?

Det är många som redan läst ditt inlägg och sannolikt många som kan känna igen sig. Såväl utifrån ditt, din sons eller utifrån pappans perspektiv. Ibland tar det tid innan en tråd tar fart. Fortsätt gärna skriv och hoppas att andras inlägg kan vara ett stöd för dig.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej ..jag vet precis vad du känner..just nu håller jag på att "medicinera" mig så jag går under..gjort en omvänd klassresa..nedåt sköt om dig kram

Starkt gjort!!

Jag ventilerar

ok det va inte smärtfritt inatt, vanan vid att få samtalmfrån han under kvällen, höra hur full han e, antagligen få kontroll på läget skreeeeek inne i mig. Inga samtal, inga sms. Visst det var jag som skrev hör av dig när du är nykter.....
är han van vid att jag skriver så? NEJ ABSOLUT INTE!
tror jag han väntade ut mig? Ja .... han väntade nog jag skulle kliva över min gröns jag själv hade skapat...
hörde jag av mig NEEEJ. Är jag stolt? Ja lite men det värker för mycket av kontrollbehov för att komma åt den där känslan av stolthet till den grad att den tar över....

jag ringde en vän. Tur hon jobbade natt....
hon säger också att jag vill ha kontroll, det är som jag har en böld o går omkring på. Jag vill licksom inte fullt ut släppa den...

det är sjukt JAG ÄR SJUK... det enda jag tänker på, eller mest i allafall är undrar hur full han vart, undrar va klockan va när han kom hem... ju senare o ju fullare han lär vart ju mer förstår jag hur illa det är,
RÄCKER då inte allt?
Ja vet ju han va full, jag vet ju han sabbat allt. Va fan gå o tänka o lägga så mycket tid på det här för

Första morgonen på länge utan baksmälla! Fast inte känner jag mig ett dugg pigg och utvilad. Kunde inte somna utan låg istället och ältade skuldkänslor halva natten. Kände i alla inget sug att dricka, så något positivt var det i alla fall.
Och nu är det ny dag och nya möjligheter!

Tack :)
Men för att inte glömma alla era ord med :)

Att skriva här brukar (ibland) ge resultat,grattis!

men jag fick stålsätta mig för att inte gå till systemet. Skönt när det äntligen passerat stängning. Hur ser sambon på ditt drickande? Min man blir jättearg. Hans förra fru var alkoholist, så jag har förståelse för det. Men jag vill att det sociala drickandet ska funka. Varför är det så viktigt att kunna ta ett glas? Är det skämmigt att säga att man inte klarar av att hålla det till 2 glas? Eller är vi så fast vid drickandet att vi hittar på ursäkter för att kunna dricka vårt vin, även om det "bara" är 2 glas.
Ny vecka, nya möjligheter.

Är passande på oss sk medberoende!
"Det fina är att det finns många som inte känner varandra....men som känner med varandra"

styrka vill jag ge dig så du kämpar vidare!

Abstinens lider man av men jag har blockat mitt X överallt så hon inte ska kunna nå mig samt har insett att det är så få positiva saker som hänt kontra mängden negativa!
Visst jag saknar henne o älskar henne men jag mår bättre utan henne!
Jag tycker inte ens längre synd om henne mer än för hennes barn som tyvärr redan är skadade av sin mammas alkohol-/drogmissbruk!!

Jag har gamla vänner som vill umgås igen när hon är borta ur bilden samt mina barn vill vara hos mig igen!

Någon skrev tidigare att jag vågat möta alkoholdjävulen för denna gång, som tagit mig igenom mina planer på att ta återfall. Nu känner jag det. Jag har inte druckit och det största suget har lagt sig. Jag tänker fortfarande mycket på det men suget hat lagt sig för nu.

Jag har nu garderat mig för att ta mig igenom dag för dag nykter. Inte planera framtiden. Det är här och nu. Dag för dag. Då ska jag klara det.

Idag har sambon varit bakis. Han dricker extremt sällan men var ut med sina vänner igår. Idag har han varit bakis här hemma och det känns nästan som det var meningen från en högre makt att han skulle bli så bakfull. Vilken påminnelse det varit för mig idag att se och vara med någon som är så bakfull. Ett tag var det jobbigt, kände att det nästan gjorde mig fylld av bakis-ångest trots nykerhet. Men det gick över i en påminnelse. En insikt om hur extremt dåligt man mår av bakfyllan. Ångesten, de fysiska symtomen när alkoholen går ur. Allt kom tillbaka. Den vidriga känslan som fyller mig efter jag druckit. Jag blev påmind. Och jag är så glad att jag inte fullföljt mina planer att dricka. Jag vill aldrig mer hamna i min alkoholångest. Vill inte. Och det enda sättet är att jag tar mig vidare i nykterheten. Dag för dag.

Så tacksam för forumet. Tacksam för er som skriver. Tack.

Jättebra att du skriver av dig. Så bra och så viktigt. Jag vet hur det känns och jag håller med föregående talare. Skriv ner allt du känner och upplever nu. Skriv i detalj hur åt helvete det gick så du kan påminna dig själv. För oj vad man förskönar efter en tid. "Det va ju inte så farligt". Man förtränger och suktar efter den där härliga "utekvällen". Men så kommer den där kvällen. När man som du, somnar i trappuppgången, eller som jag, 27-årig "partytjej" som super så man hamnar på akuten eller halvt skiter på sig i sin glammiga festoutfit.

Försök se denna ångest som en vägledning åt rätt håll. Kanske är den behövlig just nu för att du ska våga se.

Ta hand om dig och stor kram!

Känner verkligen igen mig i din sits. Ca samma ålder och är alltid tillbakadragen när jag inte dricker, en förälder som är alkoholist men dock vägrar inse det själv.
Jag tror att det sista man ska göra är att se bakåt, och se för långt framåt. Jag måste ta en dag i taget, annars är det kört.
Din kille har rätt i det han säger att du är en egen person, du har möjligheten att bli vad som helst!
Kämpa på, och glöm inte att skaka av dig det som har hänt ( i den mån det går).

Vikket bra inlägg AJ, precis vad jag behövde läsa idag faktiskt. :) All lycka till på din fortsatta resa, du gör det så himla bra!

Ja ta mig tusan, nu år vi på g :)

Jag har inte druckit någon alkohol i dag. Känns skönt! Då var dag 1 avklarad.

Nu gjorde jag det, hällde ut all alkohol som fanns kvar i huset efter helgen! Hade tänkt dricka upp det - som jag brukar göra - och spolade också up ett glas vin. Men det tog emot att dricka så jag hällde ut allt i vasken. Vilken skön känsla!

Det känns redan bättre när man har någon att prata med som går igenom liknande. Kram!

Jag är också ny här. Känner igen mig i det du skriver. Har idag börjat min resa till ett nyktert liv. Vi kämpar tillsammans. /Lena