Senaste kommentarerna i forumet

Forumet klarar inte just nu av smiley-figurer som man t ex kan skriva in via telefoner eller plattor. Eftersom det fanns med en sådan i din text så gick den inte att posta.

/magnus
alkoholhjälpen

Hej Mimmla! Såg din kommentar om problemet att posta. Jag hittade en notering om att det uppstått fel i vår logg med din kommentar som jag nu har återställt. Jag ska kolla upp felet med en tekniker och återkommer om några dagar med besked om vad vi kan göra åt det.

/magnus
alkoholhjälpen

För din omtanke, kram!

Som alltid på den här sajten....inlägg som inte går att skicka....rubriken skickas flera gånger men inte texten....helt plötsligt är man utloggad...ska det verkligen vara så omöjligt att komma till rätta med detta?

Vi är många som aldrig haft ett kemiskt beroende. Jag har inte druckit varje dag, aldrig tagit återställare eller haft abstinens. Jag har inga fysiska skadeverkningar av alkoholen. Mina levervärdena är bra. Blodfetter och blodtryck perfekta. Jag tränar regelbundet, är normalviktig och har bra kondition. Ändå har alkoholen förstört väldigt mycket i mitt liv och framför allt har den fått mig att leva i konstant ångest under långa perioder. Jag har vaknat upp i fel säng, haft telefonsamtal jag inte minns, vaknat upp med blåmärken utan att minnas hur jag fått dem m.m. m.m. Det kemiska beroendet är inte avgörande för om man har alkoholproblem eller inte. Många utvecklar aldrig ett kemiskt beroende men alkoholen förstör ändå deras liv. Vissa kan ha ett kemiskt beroende och dricka varje dag men sköter sitt jobb och lyckas dölja sitt missbruk för människor utanför den närmaste kretsen. De är aldrig fullast på festen och ingen misstänker att de har alkoholproblem. Dricker man som en svamp på varje fest så är det liksom uppenbart för alla att man har ett problem. Det behöver dock inte innebära att man dricker en endaste gång mellan dessa tillfällen. Vad jag vill säga är väl ungefär detta: Att man inte har ett kemiskt beroende innebär inte att problemet är mindre och att det är lätt att sluta. Märker man som ung att man tillhör de där som alltid dricker mest, som alltid blir fullast på festen o.s.v., då är risken stor att man kommer att tillhöra den skaran även vid 50...Jag är 45+ och med facit i hand och med den kunskap som finns i dag så borde varningsklockorna ringt redan när jag drack första gången. Det man måste fråga sig själv är: "Tror jag att jag någonsin kommer att kunna dricka måttligt?" "Kan jag se mig själv njuta av två glas vin utan att vilja ha ett tredje?" "Är det ens viktigt att jag kan dricka socialt och är det i så fall så viktigt att jag är beredd att ta risken och därmed riskera mina relationer och min psykiska hälsa?" Att efter 20-30 år stå där och konstatera "nej, jag kunde aldrig lära mig dricka socialt, nu vet jag det". Den kunskapen kan man absolut leva utan. Kram!

eller hur??
Men jag håller verkligen med dig om håglöshet/bristande ork/låg energi, vad man vill kalla det, är segt. Jag skrev om detta i går! Kände mig så trött och lite besviken på att inte orken kommit tillbaka.

Men så idag känns det lite bättre. Februari är ju en seg månad även om man anar att våren är lite på gång. Du är kanske, som många av oss, beroende av ljuset och just i jan-feb. så är det ganska trist tycker jag. Mörkt och inte så mycket som händer. Det är så mycket vi påverkas av mer än "bara" alkoholen. Men att dricka gör ju aldrig livet bättre för oss egentligen.

Detta med att röra på sig är ju en ständig kamp det med. Jag bestämmer ett klockslag och säger till mig själv att då ska du gå ut/träna osv. Det fungerar ganska bra. Hoppas du kan promenera lite för det är ett jättebra sätt att motverka deppet eller hur. Du behöver frigöra dina naturliga lyckohormoner i kroppen och det gör du med motion. Inte alkohol!!!!!

Kanske är det så för många av oss som druckit för mycket, alkoholister, att vi har svårare att hantera vardagens tristess och att just A har varit ett sätt att förgylla den. Vi vet att det är ett j...ligt farligt och destruktivt sätt men saknar det ändå. Och nu när vi är nyktra så måste vi acceptera att så här är livet. Ganska trist ibland trots att vi har det så bra och göra det bästa av det. Vi kan inte ligga på topp hela tiden. Framför allt inte när man kommit upp i åren!!!
Ja detta är mina tankar och de kanske är lite flummiga men jag tror att jag hittade något i detta som stämmer för mig. Känns bra att skriva om det.
Hoppas du får lite energi Meredith och får en bra dag :)
//mod60

Ville bara berätta för er som har det som mig att det är fortfarande tungt, givetvis, men jag kan fokusera på mina planer och ta dem steg för steg. Jag har mina nära och kära och kommer besöka många av dem på helgerna för att påminna mig om hur jag är när jag mår bra. Det ger honom lite egen tid också. Det är jobbigt när man stänger in sig i var sin kammare just för att undvika varandra. Ändå känner jag mig mycket bättre. Vi kan inte prata, allra minst om alkohol, men det praktiska löser vi via epost. Jag kommer att fixa detta...:)

Hej!

Jag har skummat igenom det du skriver, tyvärr måste jag jobba om en stund men ville ändå berätta att jag har kommit så pass långt i processen att jag ska skilja mig. Jag visste inte heller hur jag skulle göra med ekonomin, lån osv. så jag ringde upp banken och sa som det var, dvs att mannen och jag skulle gå skilda vägar och undrade vilka val vi hade med lån. De är enormt hjälpsamma. Ha bara din information, lån nummer och ev. koder för att prata med dem så kan de besvara mycket på telefon.

Sedan kan du prata med familjerådgivare om stegen till separation och annat. När man väl har en plan kan man ta ett litet steg i taget. Din man kan inte vägra att skilja sig och han kan inte vägra en bofördelning och annat. Sedan har du bättre förståelse och insikt till vad för ekonomi du egentligen har och vilka möjligheter som finns för dig och din dotter. Lycka till! :)

Inte så många perfekta nyktra dagar än. Faktiskt bara...... En två tre....12 idag. Men jag har "bara " druckit fem gånger sen 20 dec. Onödigt mycket, det smakar ändå inte med naltrexone. Nu ska jag försöka vara totalnykter en bit in i april, har återbesök på beroendestället då.
Kämpar mot håglöshet o inaktivitet, känns som att medicinen ger dessa biverkningar. Men kanske är det mina återfall som underhåller depressionen?
Behöver motion, men har inte orkat hittills på länge.
Tack för att du frågar
M

Ibland får man ta en sak i taget och göra allt för att lyckas med den. Tror att det viktigaste är att du är nykter så att du hittar tillbaka till dig själv. Risken är väl stor att det blir för svårt annars eller?
Jag har inte druckit på 44 dagar och det känns bra. Jag dricker läsk och äten lite godis och glass ibland men vadå...det är ju inte hela världen. Inte för att godis är som medicin menar inte så, men du kanske behöver insomningstabletterna just nu.Fokusera på att vara nykter. Ingen tvekan utan bara bestäm dig. Jag tar en dag i taget och det känns så bra. Ingen ångest på morgonen, det bästa av allt.
lycka till och ge dig inte..... mod60

Så otroligt trött o sliten!! Vet inte vart jag ska börja. Vi måste göra upp hur vi ska göra med huset, jag har grejer kvar men jag orkar inte hämta. Min dotter bor fortfarande med honom o hon mår inte bra men hon får hjälp men det verkar inte bli nå bättre än iallafall fall. Usch nu är allt bara så där motigt igen o jag ser ingen ljusning. Här sitter jag nu i min lägenhet som jag ville men det var ju inte riktigt så här jag hade tänkt mig. Jag känner mig så orkeslös o vill bara sova men jag blir inget piggare för det. Du frågade mig förut Kaejlo om jag inte har en dotter till o det har jag o hon är några år äldre o flyttade hemifrån för några år sen. Hon går i skola i en annan stad.

Ja du har helt rätt.
En dag i taget.
Ett beroendet i taget.

Så gick den här dagen oxå.
Känns så skönt att ha hittat hit med människor som förstår.
Tack ni därute.

Jösses vad tiden springer iväg! Insåg att det va ett tag sedan jag skrev. Har varit dålig på att läsa också, men känner en viss positiv känsla i det. Jag börjar känna ett uns av trygghet i min nykterhet. Jag berättarnför människor i min omgivning att jag valt att vara nykter, men inte i detalj. Jag känner att de som inte känner mig på djupet behöver veta det. Men skäms inte över att säga att jag inte dricker, då med motivationen att jag mår så mycket bättre utan. För på riktigt, hur kan man argumentera emot det!? Det går ju inte :)

Jag har varit i situationer nu där mina vänner dricker vin och öl medan jag måste välja bort . Jag ska inte sticka under stolen att jag känt mig sugen. Vad jag dock insett ännu mer är att jag kopplar alkoholen till så otroligt mycket annat än just själva fyllan. För mig betyder alkohol bekräftelse, ragg, avslappning och återigen bekräftelse. Det är den där känslan av fylla ihopkopplat med att någon ger mig bekräftelse som drar i mig. Att jag vill dricka och gå ut. När jag sitter framför melodifestivalen med mina vänner så är jag inte intresserad av att ta ett glas vin och sen gå hem. Jag vill dricka vin och GÅ UT. Känner någon av er igen det beteendet? Hör det ihop med ett sug efter alkohol? Hur tänker ni? Jag ser självklart att det finns ett sug efter alkoholen, för jag vill inte gå ut nykter och få bekräftelse. Jag vill gå ut vara FULL och få bekräftelsen. Det är kombinationen på något vis...

Jag fortsätter min nyktra bana och är trygg i det, men har inte vågat prova alkoholfri öl. Det känns som jag fuskar då!? Så har hållit mig till bubbliga cider/saft/mousserande alkoholfria drycker som mer liknar läsk. Det känns tryggare på något vis :)

Kram på er alla där ute!

som ditt jobb med dig själv börjar?
Känner så igen tankegångarna att allt är tråkigt och fel och livet är tungt och ingenting är roligt.Och mycket var ju mitt fel.
Dvs din frus fel.Mitt ex sitter ju nu i sin självgrävda grop som han ville ha,eget boende egna djur fiske jakt och ett jobb som ger honom en massa frihet.Och dricka får han också utan att någon far illa.Men inte är han ett skvatt lyckligare för det.Det kanske är lätt att söka felet utanför en själv.Jag menar inte att felet är ditt utan att ditt jag håller på att komma ikapp.Men jag kan ju också fullständigt vara ute och cykla och då ber jag om ursäkt om jag på något sätt är och petar i nånting jag ju inte vet något om.

Ta en dag i taget, en halv dag, en timme i taget. För varje delmål kommer du att bli starkare.

Jag är typ dig. Inte beroende . Men klarar inte av att känna min gräns. Vaknat i fyllecell, ute i ett dike, hemma om jag har tur . Varje gång är jag ett svin mot den jag älskar mest- min kille.

Tog beslutet att vara nykter på obestämd tid i söndags. Då jag vaknade hemma , med någon annans skor på mig och vet inte hur jag kom hem. Vill inte veta . De skrämmer mig bara.

Andra gånger jag sagt att jag ska sluta har jag förlorat.. Tänker på ursäkter som "jag är ung" "klart jag ska ha kul " osv... Men det är ju fan aldrig ens kul. Bara negativiteter, ångest , svek och ett jävla helvete.
Bett om stöd från min familj denna gången.

En dryck ska inte ta mitt liv. För de har fan varit nära flera gånger . Nu slopar jag alkoholen. Hoppas det går bra för dig.

Vi som inte är beroende än har chansen nu att ändra våra liv.

Innan de är för sent . Kram

Om OM och kanske när det händer att det blir återfall. Hurnkommer du reagera då? Den frågan måste du ha ett klart svar på. Tror på ge människor en chans men inte på bekostnad av ens eget och dina barns välmående.

Vill inte strö dalt i såren men att få en person som dricker att sluta genom övertalning är nästan lönnlöst. Vill man inte sluta eller inser att man har problem, ja då har man ju inget att bota. Låter hemskt kanske. Det är dags att du börjar tänka på dig och dina barn.

Härligt. När man vaknar ur dimman ser man alla möjligheter man missat. Bara att få vakna pigg och glad. Rusia du skr2v att du drack från 14 års ålder. Dina föräldrar då? Märkte inte dom detta eller var de också glada i glaset.

Bra jobbat urstarkt

Dagar blir till veckor som blir till år. Mitt liv är så jävla tråkigt just nu. Inte för att jag behöver dricka utan för att det just är tråkigt. Känner ingen dragning till min fru heller. Funderar på om vi ska gå skilda vägar. Vi har ju precis lagt om våra lån och bytt hus pga vår jävla hussvamp. På jobbet är det eleverna som är glädje och vissa kollegor annars ingen arbetsglädje. Fy fan.

Förstår dig.....har käkat Imovane i tio år - men jag tror faktiskt inte att det är läge att sluta med både alkohol och Stilnoct samtidigt?! Kanske måste du ha dessa för ångestlindringen - inget fel med det. Annars kanske ångesten blir övermäktig. Undrar själv om jag har ett "dubbelberoende" - men fokuserar mindre på det just nu - så länge som jag känner att jag inte har något större alkoholsug. Vetskapen om att jag åtminstone får sova väger högre. Var utan insomningstabletter under några dagar efter ett alkoholrace - och det var fan inte roligt! Ta tabletter om du behöver - det hjälper. Sen får du ta itu med det ev. beroendet en annan gång. Försök att skippa alkoholen så länge - det är en bra början, så får du ta resten sen........

kul, inte kull