Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas du har en riktigt fin semester, LenaN, det är du värd! Tack för allt stöd du ger mig och alla andra! Du betyder så mycket! Stor kram

Nu snodde jag den text jag sett i flera trådar, lägger den här så jag kan läsa den när jag börjar förhandla, trixa och hittar på anledningar att smyga in a i mitt liv igen. Jag är övertygad om att det kommer att hända, jag hoppas att jag då läser nedanstående:

"Det finns ofta en obeslutsamhet – man vill inte sluta med alkoholen samtidigt som man vill att livet ska fungera. En behandling syftar därför till att åstadkomma en vilja till verklig förändring och till insikter att det i längden inte går att kompromissa. Det går inte att dricka lite eller bara ibland.
Vi lever i en alkoholkultur. Det är svårt att avskärma sig från alkohol, inte minst mot bakgrund av att vi lever i en alkoholkultur som idag består av både av ett svenskt rusdrickande och ett mer sydländskt socialt vardagsdrickande. En del tror sig kunna fortsätta att dricka på fest och andra trevliga sociala sammanhang. Det är oftast dömt att misslyckas om man väl har utvecklat ett beroende."

Du kan läsa i FASS (för vårdgivare, ej för allmänheten), där står angående provtagningsintervaller. Anledningen till att man gör så är att en ovanlig biverkan av Antabus är just påverkan på levern, det kommer oftast tidigt och därför följer man leverproverna för att kunna sätta ut medicinen i tid om något skulle hända. Jag vill dock påpeka att detta är ovanligt och absolut inte ska användas som en ursäkt att inte ta Antabus - det man med säkerhet kan säga är att ALKOHOLEN skadar levern och alla andra organ. Ville bara skriva det så mitt inlägg inte leder till att någon som behöver Antabus avstår, det är en väldigt bra hjälp för många... ibland skillnad mellan liv och död. Ge dig inte, jag tycker det är jättebra att du söker hjälp, dock så sorgligt att du inte får det du behöver. Styrkekramar

oron du beskriver. Och maktlösheten.
Fint att se ditt avtryck här igen. Ha det bäst vid havet! / mt

i nykterheten och är imponerad över din uthållighet i kampen. Var stolt! Allt gott / mt

Hej igen alla!
Tack för allt stöd, tack Johanna J, LenaN, Sisyofos, Vilja, Myrkotten, AnnaPanna och Drycker för era inlägg, de har betytt väldigt mycket för mig! Jag har haft en enormt hektisk vecka som har krävt allt jag har och lite till. Jag har inte orkat skriva här, jag har varit inne och läst lite men inte varje dag, all energi har gått åt till annat. Det har dock känts så bra att jag har er där ute någonstans, någon som tänker på mig och ger stöd.

Det har som sagt hänt mycket den här veckan… Jag kan börja att uppdatera angående alkoholen – jag har inte druckit något.
När jag sist skrev här berättade jag om min dotter och det är naturligtvis det som tagit all min energi den senaste tiden. När jag skrev skulle jag även träffa min svägerska för första gången sedan jag kraschade och slutade dricka samt gå på 40-årsfest… jag försöker hela tiden känna efter, stoppa mig själv ifall jag skulle få för mig att jag vill vara ”bäst” på att vara nykter. Jag vet att jag är enormt prestationsinriktad, tror många av oss här är det, då vill jag inte falla i fällan att jag kör på i 140 för att sedan åter krascha.
Jag var på släktkalaset och det gick bra. Visst, man får ta på sig masken, men i detta läget kändes det okej. Nu har jag inte första mötet med svägerskan hängande över mig längre. Innan festen skickade jag ett sms till värdinnan och sa att jag hade haft migrän, jag ville ändå komma men kunde inte dricka alkohol. Hon frågade om alkoholfri champagne var okej (yes). Det var ingen lögn att jag hade haft migrän, det är bara det att tidigare hade jag druckit ändå. Jag ville skriva detta, dels som en säkerhet för mig och min man, men framför allt för att slippa säga nej till alkohol gång på gång… kände att jag behövde lite hjälp nu i början.

Jag kan ju säga att en fest i det läget jag befann mig – extrem stress över dottern mm – hade varit ett klassiskt tillfälle när allt hade gått åt helvete. Jag hade stängt in allt tills det var dags att gå på festen, sedan druckit (mig redlös) för att må bra och glömma allt. Nu hade jag tagit hjälp innan, skrivit här, pratat med psykolog, försökt hitta en väg ur det hela.

Hur var då festen? Fantastiskt rolig! Jag dansade till kl 2 och sedan tog vi bilen hem (även om det var kort avstånd, extra säkerhet vad gäller a). Det kändes lite konstigt i början, men när värdinnan såg mig tog hon fram a-fri champagne och när de gick och fyllde på glasen under middagen var det inte konstigt att jag drack annat. När vi stod och minglade kände jag mig först lite utanför, men insåg sedan; här står jag och pratar som vanligt, inte behöver jag dricka för det. Jag kände knappt någon på festen, men det var en sådan härlig stämning. Jag trodde först att det skulle kännas konstigt att dansa nykter, men inte heller det var annorlunda just den här kvällen. Kanske för att det var MITT val att vara nykter, inte något påtvingat.

Framåt natten började jag dock få en obehagskänsla i magen, fattade inte varför. Försökte tänka… vill jag dricka? Behöver jag det? Det jag insåg då var att jag hörde på min mans röst att han höll på att bli lite berusad (inget allvarligt, hade ni frågat mig i det läget hade jag sagt att jag var salongsberusad) och då kändes det konstigt. Han frågade vad det var och jag sa vad jag kände. Jag hade under kvällen sagt att han väl inte behövde dricka så mycket, men så var det gamla kompisar till honom som fyllde på ölen osv. När han frågade mig stod han med en öl i handen, frågade om jag ville att han skulle sluta direkt. Mitt vanliga jag hade nog sagt; ingen fara, drick du upp din öl. Mitt ”nya” jag kände efter och sa; ja, jag vill att du slutar nu. Han satte ner ölen. Senare kom en kompis ut på dansgolvet och räckte honom en öppnad öl. Han tog emot den, tittade på mig och skakade på huvudet, höll den i handen en stund och satte sedan undan den. Det kändes så bra… hade han gjort en stor scen av att inte ta emot ölen hade det känts jobbigt, men nu blev det smidigt samtidigt som han höll sitt löfte till mig. Tror jag postar detta inlägg så det inte försvinner… får uppdatera om dottern sen. Det har varit enormt tufft men vi har kommit långt, berättar sen. Stor kram till alla där

Rutinerna vid provtagning verkar helt enkelt vara olika. Jag själv har inte tagit prov på en månad, men jag kan ju ta upp frågan på tis när jag ska dit.

Jag ville svara på din fråga angående Antabus; de kan inte neka dig att skriva ut Antabus, det de behöver är dock att ta prover först (levern) och sedan följa det med prover varannan vecka. De borde ha tagit prover oavsett vilken medicin de skulle ge dig. Är det så att du vägrade ta prover, eller vad var det som hände? Om du inte har förtroende för den vårdcentral du går på kan du byta. Om du vill testa en gång till, gå dit och berätta hur det är för dig och att du vill ha Antabus, ta proverna och få ett recept. En stark rekommendation är att boka en tid hos sköterskorna två gånger per vecka, gå dit och ta din Antabus där. Risken är annars stor att du kommer att börja deala med dig själv och rösten i huvudet kommer att förhandla bort Antabusen. Hoppas det ordnar sig för dig!

Jag höll tummarna för dig och du klarade det!!! Dessutom hade du jätteroligt, hittade en strategi där du inte kände dig dum samtidigt som du höll fast vid allt du kämpat så hårt för. Även om jag inte känner dig är jag grymt stolt över dig!!! Hoppas du får en riktigt mysig söndag, det är du värd!
Kram

den här erfarenheten för att bli säker i ditt beslut?! / mt

Oj oj oj....
Börjar med varför jag bett han följa med mig är för att de gett mig de rådet. Hade bestämt mig att han skulle få göra det själv men ett sista hopp å försök gav de mig de rådet.

Vet att jag kommit rätt långt fast en kort tid med insikt. Men oj vad jag önskar jag kommit längre. Men tid är vad jag måste ge det....tid i mitt eget huve.
Fast nu är tiden slut för han....
Nu ska han ut....

En droppe å ett försök..
Bjudna på typ par middag. Fast jag bjöd inte med min sambo det gjorde hon, värdinnan.
Jaja tänkte ja vi går väl som lyckliga familjen.
Hahaha....nästan komiskt att jag trode det skulle gå.
Men bestämde mig från början att jag ska inte neka han, inte kontrollera han, inte ge han blickarna eller ledsna ögonen!!!
Försiktig var han....först.
När de frågades om snapps från värdinnan blev svaret: ja det får du fråga hon om....å tittade på mig.
Gav inget svar, ingen blick.
Han såg på första ölen länge.....
Behöver jag säga hur det slutade??
Gör det ändå....
Jag gick hem kl 22.30 på ett glas vin....
Han kom hemkörandes på ungarnas lilla motorcykel 06.00 i handduk för att ta på sig kläder å byta till den stora krossen.

Vart han for....ingen aning.
Vad gör jag.
Jag ska ju inte bry mig, han ska ju sköta sitt.
Hade det varit tidigare hade jag gått ut å sökt han.
Men nää ....
Han kan ju ligga i ett dike....
Men NEJ
åkte tillbaka till min singel vän(värdinnan) i badtunnan....hmmm
Nää....han ska ut.
Nu var den där lilla lilla droppen, fast jag viste men nu.....
Klart!!
Gjorde jag fel att ens fara på denna fest med han?
Skulle jag stoppat å gjort nått?
NEEEEEJ. .......nu räcker det!!!!!!!!

När festen väl började hade jag fortfarande inte bestämt mig för om jag skulle ta 2 glas vin. Fick ett glas champagne som jag använde att skåla med och när brudens glas var tomt bytte jag mitt med hennes. Till middagen gjorde jag likadant. Tog ett glas rödvin som jag använde att skåla med och smakade lite på. Kände direkt att detta är inte värt att åka taxi hem ikväll och krångla med att hämta bilen imorgon. Så vinglaset hälldes ut och jag dansade hela kvällen lång med bubbelvatten i glaset. Jättehärligt har allting varit. Mitt tal blev bra också. Så skönt att kunna ta bilen hem och slippa vara bakis imorgon. När vi lämnade festen var det folk som kräktes på toaletterna och fyra personer som jag knappt känner har meddelat att de ääääälskar mig.

Det enda negativa med att vara nykter var att jag blev lite irriterad på mannen när han blev full (som han ju inte skulle bli) och skulle hitta på bus och grejer. Kände mig lite som en tråkig tant när jag slängde stränga blickar mot honom. Men annars var allt bra. Nu ska jag sova. Godnatt!

Sorry, skulle inte ha skrivit det där. Nu vet jag att vårdcentralen inte har skickat några som helst anmälningar. Det är helt riskfritt att söka hjälp & be om antabus på vc.

Tack Fenix!
Din text är hoppingivande! Ibland känns det som alkohol fixeringen aldrig kommer gå över.
Hur kan man vara så obeslutsam?
Känns bra att läsa om andra som fortsätter med antabus länge, en ssk frågade mig hur länge jag jag skulle hålla på (då hade det gått 2 veckor). är svårt att veta när man själv är så obeslutsam.

Hej Mattias!
Ingen på vc har sagt ngt till mig om blodprover. B.akuten tog en del prover när jag var där, (ett par veckor sen). Det enda vc gör är att kolla promillehalten innan man dricker antabus.
Du kanske kan byta vc? Låter konstigt att de nekar dig. Ge inte upp, det var jag själv som var desperat & sa att jag behövde antabus & lugnande.
I början får man större dos, sen 2 ggr/ veckan.
Säg att du ska ha 400mg tabletter (tror det är billigare) ssk tyckte d var konstigt att jag själv fick 200 mg utskrivet.
.
Du kanske även behöver lugnande, det är till stor hjälp vid avgiftning. Ge inte upp & fortsätt kämpa!

Tack för frågan! Det går bra:) varit på middag, kört bil. Kommer att vakna frisk i morgon. Hur går det själv nystart?

Nej det får de inte. Sjukvården får inte lämna över din medicinska status till Soc. Om jag vore Soc sekreterare skulle det kännas tryggare om man fick antabus än inte alls

Håll dig ifrån festandet eller säg att du inte vill dricka.

Kul att du tittade förbi.....-ja det är en knagglig väg vi vandrar på! Hoppas innerligt att det kan funka för dig den här gången. I do wish you luck! Speciellt om det är, som du säger, mycket som står på spel. Ta en dag i taget.....-men allt det där vet du ju. Det vet ju jag också - och ändå har jag trillat dit rejält ett par gånger under våren/sommaren. F-n säger jag..... Håller tummarna för dig och önskar dig styrka. Fortsätt läs och skriv här om du känner att det hjälper!!!

Hur gammal är du??
Gör som jag o ta Antabus för i helvete,
och gladpiller ett tag..

Samma här..
Hur svårt ska det vara för sjukvården att ta fram en tablett som frångår Antabus ..?
Läkemedelsbolagen borde ju kunna ta fram en tablett som
gör att man blir dålig/seg efter typ 1 promille i blodet..

Så skrev du...

Måste ju bara svara på det..

För min del så gick det ganska bra. Ett tag..sen var det som du trodde/ befarade... Återfall på återfall..

Läser här ibland, men inte som förr. Klarar liksom inte riktigt av att få det rakt upp o ner..hur djävligt allt är...egentligen.

Nu har jag bestämt mig för att inte dricka en droppe mer i hela mitt liv. Har sagt så förr..så om jag klarar detta.? Fan vet..

Det jag vet är att mitt liv är slut..på många sätt om jag inte fixar det denna gången. Sista chansen på..alla sätt..

Wish me luck.

/Mic

Får socialen rapport från vc om jag får utskrivet Antabus alltså?
Nu bli jag sjukt nojig..

Får socialen rapport från vc om jag får utskrivet Antabus alltså?
Nu bli jag sjukt nojig..

Var till vc och frågade om det för en månad sen men blev nekad p.g.a
att dom inte tagit blodprover så jag fick utskriven Campral.
Ska tillbaks om en vecka igen.

Kan dom neka en o få utskrivet Antabus eller hur fungerar det.
Får man det på vc 2ggr i veckan eller vad?

Min fru med barn lämnar mig om jag inte slutar dricka som jag gör o jag kan förstå henne,
dricker tors.fre, lör.
Oftast med minnesluckor till följd.

Började gå hos en alkoholterapeut för ett år sedan och hon föreslog Antabus
men jag nekade för jag ansåg mig inte ha så 'stora' problem.!
Slutade gå hos henne för några månader sedan och efter det har a intaget eskalerat.
Hade inte en dag på semestern som var A fri.

Tänker på A hela tiden nu så det måste strypas.

Jag vill leva, men lever inte.

Vill ut ur dimman..