Senaste kommentarerna i forumet

Är du som håller i taktpinnen, och vill
han vara med och leka så är det
du som bestämmer.
Lycka till, tror på dig girlie!
/A

Jag orkar inte riktigt med forumet just nu. Blir uppgiven och håglös när jag tycker mig läsa samma historia om och om igen. Men det är olika människor som skriver. Och jag vet att just detta hjälpte mig en gång - att vi var så många i samma situation.
Mitt liv har blivit så bra sen jag slutade dricka. Samtidigt har jag självmant försatt mig i en situation där jag både jobbar heltid och studerar på halvtid. Några saker måste prioriteras ned ett tag och då blir det bland annat forumet. Jag kommer nog att titta in då och då för att läsa om hur det går för familjen. Och om jag får för mig att börja sukta efter alkohol kommer jag att återvända bums.
Så egoistisk är jag just nu. Jag tar hand om mig.
Ta hand om er!
Nynykter

Dialogen i huvudet pågår för fullt, ögonen dras mot vinet i flaskorna här hemma. Tankarna på att nu har jag hållt upp ett tag kanske skulle ta ett par glas vin framåt helgen osv ...... Kan jag det? Eller är mitt problem så stort att jag ska avhålla mig helt för all framtid? Kräver inga svar men vet själv inte svaret. Vågar jag prova . Rätt skönt att varit nykter ett tag. Varför kommer tanken på att dricka ändå? Jo jag vill ju kunna njuta av alkohol på ett sunt sätt. Oh dessa kvällar när tankarna brottas är tunga. Jag ska försöka sova och hoppas att mitt resonerande imorgon är klarare. Finns ni där som " bara" behövt ett break och sedan kunnat dricka mer vanligt utan dessa misslyckanden som för mig kommit ibland. De man vill undvika. Är det bara en dröm och vision som ej går att uppnå när man har dåligt "öl-sinne"?

vilken fin dröm:)
Kram från medresenären

som du beskriver det trollis upplevde jag med kisse. Kanske ½ timme innan han dog var blicken tom och jag kände att han lämnat oss fast kroppen var vid liv. Jag har ett långt förflutet inom vården och började tidigt hävda att ansvaret för någon som ska dö är lika viktigt som ansvaret för liv. Det gör så gott att få ta hand om och göra... det är en väldig kraft i ritualer och riter i situationer som går bortom det vi kan förkara med förnuftet. Livet är stort - och det är fint att få dela.
Kram / mt

Kära A, läser ikapp här om dig och kisse. Vilken sorg min vän. Sänder de varmaste kramar. Jag drömde om dig härom natten. Vi satt mitt emot varandra på ett tåg. Vi klev på på varsin station men skulle till samma destination visade det sig. Som på forumet tänker jag, vi klev in på varsin sida - anhörig och missbrukare - men skulle nog åt samma håll ändå. Du finns i mina tankar ofta ofta.

Bra artikel om SOCKERBEROENDE!!
Enligt Bitten Jansson finns det en koppling även till alkohol, då hjärnans belöningssystem triggas av samma signalsubstans (dopamin) som frigörs vid intag av socker/alkohol...
Vet fortfarande inte om jag jobbar eller ej imorn, så jag önskar er alla en trevlig vecka!
Drick med förstånd! Ta hand om er och varandra! / kram trollis

http://www.expressen.se/halsa/sotsugen-sa-blir-du-fri-fran-sockerbegare…

En snabbtitt bara..
AA, eller anonyma alkoholister (även Al-Anon) brukar ha regelbundna möten.. Goggla, så hittar du säkert något i din närhet..
De har möten både för oss medberoende (eller anhöriga, som en del väljer att kalla sig)
Ring alkohol linjen, så tror jag att du kan få fler tips om ännu fler ställen/grupper för anhöriga..
Vad jag vet, finns inga direkta "väntetider", utan det brukar bara vara att gå dit..

Kanske ska du föröka med någon beroendemottagning,där du bor..?
Och tack Harry, utrycket tough love sitter som en smäck ;-D
Håller tummarna!/ kram trollis

Tack för peppande ord vill.sluta.

Har tagit mig ganska lång tid att inse att jag är en av dem som inte kan dricka alkohol och jag har blivit bättre och bättre på att inte göra det.

Känns som att jag i 95% av fallen klarar av det nu men tyvärr är det fortfarande 5% av gångerna jag tar fel beslut och börjar igen.

Det är de där 5 procenten som är min utmaning nu och jag ska ge vad jag har för att klara det!

Tough love, var ett bra uttryck. Håller med om att mycket kretsar kring alkohol i samhället.

Hur gör du när du när du försöker sluta?

Du vet att du kommer må piss och ha ångest.
Men du verkar även stark i din tro och övertygelse, när suget sätter in ut och spring, ta en promenad istället.
Intala dig själv att:
-NEJ!!!
Inte idag, INTE NU!!!
Käka en antabus, om du har.

Men STÅ EMOT, NU DJÄVLAR! Du fixar detta.
Tyvärr är det du själv som måste ta dessa beslut.
Men om det är någon som fixar det så är det DU!

Tack, tack Trollis
Det går fort utför nu. Han har "missat" en läkartid och funderar nu på att fly härifrån.

Tyvärr har han inget jobb, det är en del av problemet. Måste nog ta tag i och berätta för mina anhöriga nu. Har alltid haft svårt för det. Mina tankar cirklar bara kring allt detta nu, vet inte hur jag ska orka jobba. Kanske AA skulle vara bra, långa väntetider?

Jag känner igen din sambos symptom, en ond cirkel är precis vad det blir och den är svår att ta sig ur.

Min egna erfarenhet är att det inte går att dricka alkohol alls när man väl passerat gränsen. Det går givetvis under korta perioder - men förr eller senare åker man dit igen (jag tog själv ett återfall i helgen). Det är som att balansera på en knivsegg.

Det är dock svårt att sluta helt, vårt samhälle är oerhört fokuserat på alkohol och sinnebilden av en trevlig kväll med vänner inbegriper nästan alltid alkohol av något slag. Det är svårt för oss problemdrickare att acceptera att andra kan hantera alkoholen men inte vi.

Din sambo måste själv inse att han har problem, annars kommer det inte bli någon förändring, tyvärr. Du måste också se till att skydda dig själv, i synnerhet eftersom du har haft problem själv tidigare i livet.

Vill du hjälpa din sambo är det bara "tough love" som gäller, precis som Hösttrollet påpekat.

Hej Miss K!
Välkommen till MEDBEROENDE-delen..
För det är just det vi är?!
Egentligen, så vet du likväl som de flesta av oss, att vi måste sätta gränser, men det vi har svårt att klara/klura ut(?) är hur.
Mitt råd, är att DU tar kontakt (som anhörig) med en beroendemottagning, för DIN skull!
Gå på AA:s möten, de har sådana för oss medberoende. eller Al-anon om de finns där du bor, så kan du kanske få lite mer handfasta råd.. Och naturligtvis stöd och hjälp för egen del!
Din man/sambo verkar befinna sig i ett ständigt förnekande och så länge han är det, så finns det väldigt liten chans att han söker hjälp självmant..
Som du redan kostaterat, befinner han sig i ett ekorrhjul, där alkoholen avlöser ångest och vice versa..
Jag vet inte om du vågar vänta på "den totala kollapsen" för den verkar inte vara långt borta..
Det enda du kan göra i det läget, är att inte göra någonting för att "rädda" din alkoholist, som du gjort förut.. Dvs dölja, släta över, bortförklara och försöka "gömma undan" bevisen..

Det låter nämligen som om han behöver vård, och för att han ska komma så långt, så måste han nå botten! (Utan att du "dämpar" fallet, för då tar det bara längre tid.. Han hamnar där ändå)
Har han ett jobb? En idé, är att för det första, inte "backa upp" hans sjukskrivningar som beror på fylla.. en annan, att ringa arbetsplatsen och be dem koppla in företagshälsovården..

Hur mycket han än bedyrar, kommer han inte att klara av att trappa ner, om han inte tagit tag i sina problem.. (du skriver att det pågått en tid, och eskalerar..)

Det du kan göra, är egentligen bara att ta hand om dig själv!
Bestämma dig för VAR dina gränser går och hur de ser ut!
DU kan inte få honom att bli nykter, såvida han inte själv kommer till insikt..

Om du tänkt ställa ultimatum, var säker på att du tänker genomföra det du hotar med.. annars blir det bara ett tomt hot..

Ha gärna en plan B, ifall du känner att du inte står ut längre.. (ibland måste vi överge den vi tror oss älska..) Ibland fungerar det, men vägen är inte lätt.. Ibland inte..
Vi måste fråga oss, om VÅRA liv är värda att förstöras, eller om vi kan ta ansvar för oss själva..

kram / trollis, en tillfrisknande medberoende

Ja, ibland är suget svårt att stå emot när det är så mycket att det bara snurrar. Det är svårt att varva ner utan alkoholen, en känsla av frustration och rastlöshet innfinner sig hos mig. När jag är någorlunda pigg går jag oftast till gymmet eller sticker ut och springer, det är väldigt bra återhämtning.

Men tyvärr är man alltför trött ibland och avslappningen via alkoholen känns som det enda man orkar med. Det är då det går åt helvete för mig.

Höst trollet, det ligger nog mycket i det du säger. Jag har behova av att vara duktig och att folk ska tycka att jag är att räkna med. Tyvärr verkar det som att det slår tillbaka mot mig själv, som en ventil som brister när trycket blir för högt.

Har nog dessutom någon form av kontrollbehov, jag behöver ha fasta rutiner och tid för mig själv för att känna att jag har kontroll. Det är när jag känner att jag inte riktigt har kontroll som jag flyr till alkoholen, dvs jag släpper kontrollen fullständigt och låter alkoholen ta mig dit den tar mig.

Hejsan Carp..! ;-D
när di klickat in dig på forumdelen, så finns det (i blått) en mening upp lite till vänster..där det står "skriv nytt diskussionsämne". klicka på det!
Sedan kommer en "ruta" (den första, långsmala, är för rubrik till ditt ämne..)
Där skriver du det du vill. sedan skriver du i den större rutan och klickar på "spara"..(under)
Jag har undvikit "förhandsvisning", för det har hänt att mina inlägg försvunnit;-)
Lycka till / trollis

Skulle fixa en egen tråd som ni kallar det.
Men jag klarar inte av det. Är en datoridiot.
Kan någon förklara enkelt för mig hur man gör.
USKA

Det finns ju klart orsaker till att man känner att man behöver komma bort från verkligheten.... Känner igen mig även om mina stressituationer inte är samma som dina. Att komma hem från jobbet när det har varit kaos och man inte hunnit tänka en enda tanke från början till slut, och det är lika mkt hemma så är behovet av alkoholens verklighetsflykt nästan oemotståndligt. Jag skriver nästan eftersom jag verkligen hoppas att det måste kunna gå att stå emot. Tänker ändå (nu, utvilad och ledig) att det försvinner så mkt tid av alkohol. Dels av drickandet, när man inte är så aktiv i tanke eller handling, men framför allt dagen efter med trötthet och ångest. Men det är klart enklare idag än vad det kommer att vara bara nästa vecka när jag jobbar igen. Fast å andra sidan har det inte spelat så stor roll,för att vara ledig har varit ett lika stort skäl till vin som att ha det stressigt.... Ja, herregud, det är inte lätt att få någon ordning på tankarna och orsakerna...

Nöten att knäcka är väl att som andra har skrivit, tänka tanken färdigt. Glaset med vin slutar ju sällan med det enda glaset....

Vet inte om den här kommentaren precis gav så mkt. Ju mer man tänker desto virrigare blir det :-/
/m

Hmmm, låter som du måste lära dig ett litet ord på tre bokstäver!

NEJ!

Nej, stopp! eller bara "jag måste få tänka över saken", innan du svarar.. Våra närmaste måste få klart för sig, att vi kanske inte alltid är tillgängliga?

.. Din uppräkning, fick mig att fundera på om du kanske har en "konflikträdsla" som gör att du inte vågar/kan tala om att nu hinner/klarar jag inte mer..?

Istället, kanske du "går idäck", tar till "självmedicineringen" för att "dränka dina sorger/bekymmer"?
Funkar inte! dom dj*vlarna kan SIMMA!
Dessutom, sänder det lite "stackars mig"-signaler.. Nu är jag så slut, att jag måste ta till flaskan, för att ingen annan fattar...

Kanske är det ide, att ni pratar med någon gemensamt.. För det är ju sällan ens fel, att två träter..?

Och är man stressad, trött, utarbetad, så blir det gärna en massa missförstånd..

Tyvärr, löser inte alkohol problemen.. De kommer att finnas kvar. Men om du skaffar dig verktygen, för att lösa de andra problemen i ditt liv, så är jag väldigt säker på att du även kommer att lösa dina problem med alkoholen!
Lycka till! /trollis

Typiskt, fick ett jobberbjudande med väldigt kort varsel.. Preliminärt redan imorgon, men det ser ut att bli från torsdag iaf..
Eftersom det messta här hemma är i ordning, så känns det rätt bra ändå..
Kisse har lovat hålla husse sysselsatt ;-D
.. Föresten, så har huset stått kvar varenda gång jag komit hem förut, så varför oroa sig.. ;-p

Allhelgonahelgen närmar sig och har tyvärr många gånger blivit ihopblandad med halloween..

Det innebär, att det finns många unga (och äldre givetvis) som ser en anledning att festa till..
Förr så var Lucia, den stora "suparhögtiden" under vinterhalvåret.. Alla dessa "lussevakor", med folk som kom om inte packade, så rejält bakis till jobb och skolor..

På ett sätt är det bra, att "festandet" flyttats till början av november, med tanke på kylan i december.. En av mina gamla skolkamrater, låg nämligen och frös ihjäl i en snödriva uppe i norrlands inland..
Både han och hans kamrater var så berusade, att de inte förstod faran med alkohol i kombination med minus 25 gradig kyla..

Ingen av dem, hade märkt att han fattades, förän på morgonsidan.. och då var det försent..

Tyvärr, var han varken den förste, siste eller ende, som gick /går det ödet tillmötes..

Till helgen, så tänder jag ett ljus, för ALLA, som alldeles för tidigt har gått vidare, på grund av alkohol och andra droger..
Om det finns en chans att någon av dem, kan hjälpa till "från andra sidan" och få någon av oss att avstå från alkohol, så hoppas jag att de gör det!

trollis

Det finns klara risksituationer för mig, det är när jag är utarbetad, när barnen har skrikit hela nätterna och det samtidigt krävs mycket av mig på jobbet, när jag känner att min tid inte räcker till trots att jag gör saker hela tiden, när listan växer i alla fall, när brorsan vill ha hjälp med att flytta en lördag trots att jag är helt utarbetad efter veckan, när frun gnäller på att något hemma måste fixas så fort jag kliver in genom dörren efter arbetsdagen.

Då känner jag att jag bara vill bort från alla krav och måsten, bara för en liten stund...

Som Adde skriver, du har självinsikt.. Tycker att det är en god idé att ta kontakt med psykolog/beteendevetare, för att få hjälp med vad som triggar igång dina peioder..

Eller åtminstonde att du blir klar över signalerna.. För de flesta av oss får "signaler" om när det är dax..
Ibland är det så att ens närmaste omgivning, ser det tydligare.. Så det kan vara klokt att du involverar familj/kompisar/ arbetskamrater om din sjukdom..
Det blir lättare, för du slipper smyga, och sedan kan de ge DIG signaler om att "nu verkar det vara dax igen.."
Ser på min gubbe, när han börjar bli "rastlös" och "uttråkad".. Sedan dröjer det inte många dagar, innan han tycker att han måste "medicinera" mot något..

Nu var det flera månader sedan han trillade igenom sådär dunderordentligt och jag tror inte att det var någon rolig upplevelse för någon av oss..

Vi tog ett långt samtal, där jag klargjorde MINA ståndpunkter (och fick erkänna att jag själv anser mig vara beroende)

Jag har hållit mig nykter sedan dess, medan han har "trappat ner".. Kanske inte riktigt din sjukdomsbild, men början på en "period" är liknande, när jag kikar i backspegeln..

Sist han tänkte "ta ett återfall", genom att "känna sig krasslig", bytte jag taktik och förslog att jag skulle ringa vårdcentralen istället.
Det slutade med att han nöjde sig med sin "ranson" (2st 7,2 öl)istället för att köpa en en sjuttis, som han svept på en kväll förut..

Lite "sur och grinig" var han några dagar, men nu tycker jag att det går bättre.. Ibland blir det en vecka (nästan) utan något alls (eftersom han inte "räknar" lättöl)
Så länge det går åt rätt håll, så vill jag stötta (även om det går långsamt..;-D

Jag håller tummarna för dig!
/ trollis/

Det är verkligen vad det handlar om, att ta ett återfall. Jag funderade i torsdags på att ta en Antabus men alkoholdjävulen i mig lyckades övertala mig att låta bli.

Idag har jag tagit en Antabus och är på jobbet. Mår fortfarande inte bra fysiskt eller psykiskt men det är lite bättre idag än igår.

Tänker ta kontakt med Beroendecentrum och eventuellt även psykolog. Måste komma tillrätta med mina återfall.

Jag är nog vad man skulle kunna kalla en micro-periodare eller nåt. Dricker inte alls under ganska lång tid. Sedan helt plötsligt är det dags igen och när jag väl börjat pågår det i 2-3 dagar. Jag hamnar ofta i situationer och på platser jag inte hade planerat, det kostar givetvis mycket pengar och ångesten och måendet efteråt är som att leva i helvetet.

Det är så konstigt att jag inte kan stoppa mig själv eftersom jag vet att jag kommer att må så här efteråt. Det är det som jag måste komma till rätta med.

Ja du Dompa.. Varför är karlar så mycket "antingen eller"?
Antingen, är de en hårsmån från döden, innan de frivilligt söker doktorn, eller så ligger de i sängen efter minsta nysning och helt klart om termometern visar 37,5..?

Kanske är det också lite av de "gamla rollerna"...? Fast det drabbar tyvärr inte bara männen.. Mins när min fd svärmor föll och bröt armen för sådär 20 år sedan..
Vi ville genast skjutsa henne till sjukan, men hon vägrade åka, innan hon tvättat sig och bytt kläder...
Man kunde ju inte komma till doktorn, i trädgårdskläder och smutsig.. ;-/

Skönt iaf att du fått en liten förklaring till både "onda örat" och humöret.... Fast det hela härstammar måhända från stressen iaf?
Stress, har en negativ inverkan på immunsystemet.. Så det där med "ta-det-lugnt- och-må-bra-piller" är kanske inte så illa i nuläget?
kram / trollis