Senaste kommentarerna i forumet

Alldeles för mycket också. Långhelger var de man längtade efter förr men nu hatar jag dom. Eller vad sägs om 6 liter vin sen i onsdags?men eftersom att läkarna inte säger att jag har något missbruk då testerna visar bra så måste jag alltså vara som alla andra? Öö nä, precis. Sparka alla på de där stället!
Hade ju bestämt mig. Skulle sluta. Flera ggr. Känner eg att jag inte ens är värd att vara på denhär sidan. Alla är så förbannat duktiga utom jag.
Men om jag inte får vara här. Vart får jag då vara?

Så skönt att läsa din beskrivning på hur ditt liv var tillsammans med fröken alkohol. Jag är ny här lycklig över att hittat denna sida! Och, kände igen den beskrivning du ger, försökt att förklara detta för min törstige sambo, fast mark, ett liv på riktigt, men han har inte kommit dit ännu,, Tack för dina kloka ord.

Lider med dig!
Att läsa om dina känslor som slår över på det du älskar och vill rädda men som obönhörligen är ett sjunkande skepp....fan så jobbigt!
se prognosen som en 5dygns variant....mestadels molnigt med chans till sol, ta vara på solskenet och fortsätt vara stark :)

Tänk på dig själv o bara dig själv :))

Så pass att den kan bli obehaglig, det där är sant....eller nästan sant, eller stämmer väldigt bra på någon som jag känner, eller kanske t.om jag själv.

Jag tror att en beroendepersonlighet inte kan välja, utan möjligen byter ut sina laster mot andra...
Slutar dricka, börjar röka, slutar röka, får ett sötsug, börjar banta osv....

Det tar liksom aldig slut, man får till slut välja det minst farliga, vilken last kan jag på något sätt klara av utan att den eskalerar?
Hursomhelst Ingelas inlägg kändes helt rätt, någon färskvara är det inte då alkoholism är på något sätt alltid aktuell, den speglar vår tid ur olika synvinklar.
Brukar inte undra så mycket på därför, utan mer på varför jag drack, vad var det jag försökte uppnå, eller fly ifrån?
Vad är,det som avgör att jag väljer en öl med alkohol i istället för en som inte innehåller alkohol när man inte kan känna det på smaken?
Det är verkan man vill åt, inte innehållet, man dricker för att bli påverkad, inte för att det är gott, så,var min sanning.
Om man vänder på det, vad kan jag dricka för att inte bli påverad så,framträder alternativen mer som en möjlighet istället för som ett substitut.

Jag dricker inte för att kräkas, eller i hopp om att inte ska kräkas, jag dricker för att jag är törstig eller vill vara social som alla de andra.
Vill man bara rolig och impulsiv, så bör det nog komma ifrån sinnet ändå, man får bjuda på sig själv.
Är det ett krav?, nejdå man kan inte tvinga en till att vara glad, man kan vara glad för att tillfället inbjuder till det, eller enbart för att glädja andra.
Alkoholen förstärker sinnelaget, man blir hopplöst larvigt glad, eller en riktigt grinpelle, eller kanske båda två inom loppet av några minuter, utan anledning.
Ingen förstår sig på en och så blir man förbannad för det, allting blir till slut förvirrat och trasigt.

Att låta flaskan få stå orörd är fortfarande ett bra alternativ, den löser inga problem utan skaffar en oftast nya.

Berras dagbok, jotack man lever och har hälsan.
Återigen i stugan, frugan har satt mig arbete men inte utan att vara aktiv själv, går hon ifrån oannonserat gör jag det också, slappar hon, slappar jag...
Har åter satt mina färdigheter på pottkanten, spänner hanen hårdare och utmanar mig själv med nya riskområden...
Har någon satt upp en skjutdörr förut?, nejdå inte jag heller, man får improvisera med delar ifrån lite olika håll, och......det funkar, ha!
Fortsätter med att renovera hallen, fruktansvärt trångt att på dessa 1,5 kvadratmetrar ordna någonting, hela vardagsrummet är fyllt med bröte.
Bara en kan sitta i soffan och jag lägger mig på golvet på kvällarna, det är kallt både på dagarna och allra helst på kvällar och nätter, det drar kallt ur dörrar och springor.
Nästa helg hänger ungarna med ut och då gäller det att tömma deras sängar på det andra brötet, kläder och skor som tidigare fanns i hallen.
Så det gäller att snabba på, slipa, spackla, vänta, slipa, måla, vänta, dammsuga osv....
Sade som förra helgen, nu skulle det vara j...ligt gott med en rök i väntan på att det skulle torka, frugan kontrade med "..du!, ta en öl istället.."
Va?, tänkte jag det där lät konstig, men så ....jomen det var ju ingen kass idé, en Klaustaler gjorde mig sällskap i solen en liten stund.

Kikade ut mellan trädtopparna för att se någon segelbåt ute i farleden, man hör dess linor smattra i vinden likt flagglinor, lyssnade efter göken som jag hörde första gången på 30 år igår kväll, men nu var den tyst och satt och tryckte någonstans i skogen.
En gröngölings gälla skrik fick mig att hoppa till, deras flygning och hela approach känns på något sätt aggressiv eller nästan stressande att se.
Annat är det med den nästan helt tysta flugsnapparen som verkar vilja tysta sina ungar som piper högt ur fågelholken tre meter ovanför mig i trädet, ljudlöst flyger den förbi och dumpar skiten, ja verkligen skiten som dess ungar har i en liten bajssäck, allt för att inte locka dit rovdjuren av deras lukter.
Naturen är verkligen helt förlamade vacker i all sin prakt och scenario, den återupprepas år efter år...
Inte föränn de senaste åren har jag tagit mig tid att få låta mig njuta av den, jag har tidigare varit alldeles för upptagen med mig själv och för all del....
..den här tiden på dygnet vid stugan en lördagsförmiddag, den brukade gå åt till att ömka mig själv i min egenpåtagna baksmälla.

Nu sitter jag här med slipdamm i håret och färgfläckar i ansiktet brännmärken i mina byxor med en förvisso tjatig kär...esta intill mig, och känner mig ....fri!
Svågern i stugan bredvid är tjurig på mig att han inte fick fyllsomna intill mig som vanligt, jag ville komma i säng tidigt ikväll och vi gick och lade oss redan klockan elva,
Så tidigt en lördagskväll???

Ja så tidigt som jag känner för, lördagskväll eller inte, jag har inga tvång att sitta uppe sent om jag inte behöver, jag har ett antal våder som ska klistras imorgon, antagligen har jag redan satt upp några stycken innan svågern ens äter sin frukost, fortfarande fri att få göra som jag vill...

Berra at springbreak.

Tack

mm ja har ju dessvärre också kvar en del känslor :/
Han kommer nog säkert få en del o tänka på, men att han ska sluta dricka som han gör det kommer han inte... det är bara att inse
jag måste försöka komma mer och mer bort rent känslomäsigt, det skulle underlätta. Skulle vara så skönt att få dem att svalna och känna endast en vänskap

Av dina ord!

Så ska man inte behöva ha det! Och du ska inte stanna hos din mamma av snällhet, vilket är lättare sagt än gjort!!! Men genom att visa henne att dina hot om flytt inte är bara hot så kanske du kan visa henne att du inte accepterar hennes drickande och hennes bemötande.

Försök prata med någon - kurator låter som en bra ide!

Var rädd om dig, du är värd allt gott!
Kram!

Du behöver inte skämmas för att han är full...
Ja, lättare sagt än gjort, men det är ju inte du som är full... Berätta för dina vänner hur du lever - när jag gjorde det så förstod jag genom deras bemötande oxh ord att så här har man det ju inte i ett normalt förhållande!

Förstår att det inte är lätt att vare sig prata, tänka klart eller lämna, men du verkar vara en bot på väg, och det tror jag är klokt.
Kram

Jag skruvade också på mig litet extra vid den meningen...

Jag har läst om och testat mindfulness ett bra tag nu och kommit fram till att det är det vettigaste sättet att hantera tillvaron på. Om man större delen av tiden kan vara medveten om sina tankar och sitt beteende så skulle man inte falla i så många gropar på livets stig. Det är en intressant resa att börja iaktta sig själv. Hur hjärnan bygger upp kedjor av tankar i skallen som är helt åt he........ Katastroftankar som skapar ångest. Ångest som måste hanteras på nåt sätt (dövas). Hjärnor som går på autopilot. Jag är så glad att jag hittat mindfulness. Det finns mycken intressant forskning runt det. Kolla på The Mind and Life Institute - bara ett exempel av alla dem jag hittat. Är som du att jag gärna plöjer allt om ett ämne när jag blir intresserad. Och här finns det mycket:). /FM

tillbaka Tilde !

Berra !!
Av nån anledning som jag inte vet nu så fastnar meningen om att alkisen sköter sig på festen och går tidigare därifrån för att ha festen själv på rummet.
Exakt så gjorde alltid jag. Minimalt med alkohol på den "riktiga" festen för att sen skynda hem och halsa mig till medvetslöshet. Komiskt....nja inte riktigt kanske...men kul att idag veta att jag inte är ensam om det beteendet.
Idag går jag tidigare när flamset och tramset blir för mycket. Gillar inte att se kopian av mitt gamla beteende.

Jag snubblade för några veckor sedan över mindfullness, nästan av misstag. Jo, förra hösten skrev jag en del här om att söka aktivt efter någon avslappningsmetod, men då behovet sakta avklingade, så blev det aldrig av att göra något aktivt åt det. Men så erbjöds jag att ta del i en kurs i mindfulness (Mindfulness Based Stress Reduction, MBSR), som jag nyligen har börjat. Nu är jag naturligtvis ingen mindfilness-guru efter ett par veckor, men jag har en tendens att ofta gå starkt in i sådant jag börjar med, så jag har läst en hel del och hittat några intressanta kopplingar, som jag vill gå närmare in på här. Det jag skriver om är alltså än så länge mera förhoppningar och läskunskap än egen erfarenhet.

Svenska Wikipedia beskriver mindfulness så här "Termen Mindfulness eller Medveten närvaro används idag för att beskriva ett mentalt tillstånd, en förmåga att vara närvarande i nuet som alla har tillgång till från födseln och som återförvärvas genom träning i riktad och avsiktlig uppmärksamhet kombinerad med reflektion över förhållningssätt." Mindfulness har sina rötter i Buddhistiska traditioner och meditation är ett viktigt verktyg för att tillägna sig mindfulness. Den idag populära versionen av mindfulness, som på 1970-talet utvecklades av Jon Kabat-Zinn är ändå helt fri från mystiska element och religiösa kopplingar. Denna mindfulness motiveras med de positiva effekter den har för oss och många av dessa har bevisats vetenskapligt.

Man tränar mindfulness genom att iaktta sina egna tankar och känslor, både i meditation och vardagsliv. Man söker ett accepterande och nyfiket sinnelag, där man inte strävar någonstans, utan är närvarande i stunden och accepterar den precis sådan som den är. På det sättet lär man sig bland annat hantera sina egna känslor på ett accepterande sätt, man får lättare att känna glädje, man lär sig att observera sig själv och kontrollera sina impulser. Man har kunnat påvisa att områden i pannloben för impulskontroll växer... Vänta litet - den där listan börjar låta väldigt bekant... Acceptera sina känslor, glädje, impulskontroll, pannloben..., var det inte nästan samma lista på sånt som alkoholen har skadat.

Just det, när jag läst om alkoholens skadliga inverkningar och den möjliga nyttan med mindfulness har jag inte kunnat låta bli att slås av hur mycket likheter där finns. Följden, så som ja tänker det, är att mindfulness borde kunna vara väldigt nyttigt för oss gamla alkoholister! Mycket riktigt, så finns det åtminstone i USA en terapiform som kombinerar mindfulness med KBT (för Pavlov-delen). Den terapin (Mindfullness Based Relapse Prevention, MBRP) har i vetenskapliga studier visat sig effektivare än standardmetoderna, men om jag förstått rätt så har de här studierna tills vidare varit rätt små.

Vad tilltalar då mig i mindfulness? Jag satt i dag på en sten på stranden och följde löst en meditationsövning. Då slogs jag av hur nära det jag gjorde låg till sådant som jag gjort när jag var yngre, men tappat bort emellan. Hur jag t.ex kunnat röra mig i naturen, eller sitta på stranden och se på vattnet och bara vara där, på ett naturligt sätt tillsammans med omgivningen. Det känns som om mindfulness kunde vara ett strukturerat sätt för mig att söka mig tillbaka till sådana upplevelser. Jag gillar också att mindfullness inte fokuserar på några problem, utan på det naturligt positiva inom oss. Jag får utveckla hela mig själv, min självmedvetenhet och -kännedom och samtidigt kanske jag i bästa fall helar min alkoholism. MBSR är en 8 veckors kurs och efter den skall vi ha förutsättningar att fortsätta för oss själva. Inte så att man lär sig mindfulness på 8 veckor och sedan är man klar, men efter kursen skall vi ha verktygen för att själva fortsätta leva våra liv i medveten närvaro. Ett väldigt annorlunda tänkesätt än inom t.ex. AA eller WeightWatchers, där man uppmanas att fortsätta inom ett strukturerat program livet ut. Här finns förståss en fälla. Ansvaret för att fortsätta ligger tungt på individen.

Om det här låter för bra för att vara sant, så är det antagligen det. Inte tror jag att mindfulness är någon undermetod som kan göra alkoholister friska, men kanske det kan vara ett bra hjälpmedel bland många. Något värt att bekanta sig med?

Själv tror jag förresten att jag hade haft svårt att ta full nytta av mindfullness, då jag var i en akut fas av att sluta dricka, nu 9 månader senare befinner jag mig i en mental plats där jag tror att förutsättningarna att lyckas är betydligt större.

Tack till dem som orkat läsa ända hit!

...eller snarare hur kan man sluta göra det, eller kan man? (Stingo tänker högt igen och väldigt långt den här gången...)

Jag skrev något till Santorini i en annan tråd om att det krävs en massa kontroll för att dricka "bara om man tänker som en alkoholist". Lena snappade upp en annan rad jag skrivit "man kan inte vara fri att dricka om man är tvungen dricka". Jag har funderat en hel del över dessa rader sedan dess och kanske också tidigare. Kan man bli fri från alkoholisttänket och tvånget - på riktigt? Och i så fall hur?

Låt mig backa litet. Många här har beskrivit fall då (ofta kända) alkoholister varit nyktra i många år för att sedan plötsligt falla dit igen, efter "första glaset". Den berättelsen används gång på gång föra att påvisa att alkoholism är en obotlig sjukdom och att "inte ta första glaset" är den enda räddningen. För många är det säkert så, men för mig berättar de här berättelserna också en annan möjlig historia. En historia om en kamp som misslyckats, inte nödvändigtvis för att den varit mot en omöjlig fiende, inte nödvändigtvis för att de som fallit mött ett ögonblick av svaghet, utan kanske för att den kämpats på fel sätt från första början. En kamp som inte rustat att möta framtida svårigheter.

Vad är jag då möjligen ute efter? Hur kan vi lära oss att "kämpa bättre", "kämpa smartare"? Det är naturligtvis väldigt individuellt, men jag skulle våga lyfta fram tre huvudpunkter, som jag tror att alla är lika viktiga, ingen av dem får lämnas bort.

1. Vi måste se till vilka orsaker som fick oss att börja dricka första gången. Vi måste kanske möta våra demoner från barndomen eller ordna om våra liv, så att skadliga element inte mera kommer åt oss. Många här gör redan det här, i högre eller lägre grad. Till exempel . Terapi är säkert rätt väg för många, men vi är alla individer, så vägarna är många.

2. Vi måste ta hand om de skador som vi åsamkat oss och andra genom vårat drickande. De skador som får oss att "tänka som alkoholister". En del av de här är rent psykologiska och ofta oskiljaktiga från det som redan finns i den första gruppen. Här handlar det både om skador vi gjort på oss själva och skador vi gjort på andra. Försämrad självkänsla och förlorad tillit, för att nämna några av de vanligaste.

Jag tror att alla här som klarat en längre tid av nykterhet har mött och jobbat med båda de här aspekterna, mera eller mindre aktivt, mera eller mindre formellt. Jag vet att tex någon går i stentuff terapi (strongt!) för att möta och bemästra sina demoner, Jag själv gåt i parterapi, med min fru för att reda ut sådana här saker. Andra har jobbat på annat sätt.

3. Den tredje punkten jag vill lyfta fram är de fysiologiska förändringar som skett i hjärnan och det är här det kanske finns något nytt. Mulletant lade två mycket bra länkar i en annan tråd, som kort beskriver det vetenskapen nu vet om dessa förändringar https://suntliv.nu/artiklar/bruk-och-missbruk/vad-hander-i-hjarnan-vid-… och http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/kidnappad-hjarna. Bland annat där kan man läsa om det "som vi alla vet", eller att hjärnans belöningssystem (dopamin) blir stört av alkohol och att vi därför har svårt att må bra eller bli glada utan. Enligt ny forskning är ändå kanske processer i pannloben (hjärnans tankeområde) starkare ansvariga för sena återfall. Om jag förstått det jag läst rätt, så kan dopamincykeln normaliseras med lång tid av abstinens (goda nyheter, kanske jag kan bli glad igen!), medan förändringarna i pannloben är mera bestående. Speciellt beskrivs två förändringar, som kan förklara återfallen: Betingelse (Pavlov!) och försvagad impulskontroll. Det här är sådant som kan påvisas med bilder av våra hjärnor. T.ex minskar områdena i pannloben, som har att göra med impulskontroll, vid långvarit drickande.

Vi vet idag att också vuxna mänskors hjärnor är formbara, att vi kan träna dem litet på samma sätt som man tränar muskler. Eftersom de här processerna är starkt kopplade till det medvetna jaget, så borde de enligt allt förnuft (tycker jag) gå att påverka med mental träning, det borde gå att befria den kidnappade hjärnan.

Vilket för mig till nästa ämne...

Lördagskväll skulle det ju vara! :)

Vad ledsen jag blir när jag hör hur du har det.
Precis som du skriver är det absolut inte barnen som ska ta hand om de vuxna, utan tvärtom.

Du skriver att du inte vill att din mamma ska bli helt ensam. Men samtidigt är det ju hon själv som väljer att det blir så om hon inte vill sluta dricka. Det är lika svårt för både vuxna och barn att få någon att sluta som själv inte vill det tyvärr.
Jag hittade sidan tryggabarnen.org som är till för barn upp till 25 år som har föräldrar med missbruksproblem. Dit kan man ringa varje dag och så har de också chatt. Ibland hjälper det så jätte mycket att få prata med någon utomstående, så det tycker jag absolut att du ska göra. Kanske skolkuratorn också är ett alternativ?

Hoppas du får en okej fredagskväll med lille hundvalpen!

http://ingelalekfalk.com/2013/11/29/alkoholen-ar-normen-alkoholismen-di…

..återkommer med ytterligare inägg senare...

/Berra

Jag tror att jag kommit till stadiet när jag är mer likgiltig.. Har fått för mig att det kan vara värre, eftersom det leder till någon sorts "låt-gå" känsla där man bara staplar dagarna på varandra..
Jag har börjat ta mig ut på kurser (och bokar ofta in mig på billiga övernattningar för att slippa åka hem och förstöra en trevlig upplevelse, med att hitta gubben något mer än salongsberusad)
Skulle gärna bjuda hem några av mina nyfunna vänner, men jag vill inte eftersom jag aldrig vet hur påstruken han är, eller blir under dagen..
Ja, det kommer fler och fler skäl att skaffa ett eget liv.
Givetvis kommer det att finnas folk som tycker att jag "sviker".. men det får jag försöka bortse ifrån.. Lätt sagt, men inte så enkelt när man står där..

Eftersom han är alkoholist så kommer han att förneka att han är det, ända till den dan han själv orkar acceptera att han inte har kontroll över sitt drickande..
Ja vet, eftersom jag är gift med en.
Han har också en rattfyllodom, men vägrar se sambandet mellan den och sina alkoholvanor! (bara "otur" och dålig tajming.. Och löften om att aldrig någonsin sätta sig bakom ratten när han druckit)
Jag har tur i oturen att han inte blir våldsam eller argsint.. (däremot väldigt negativ och fyllesentimental..) Så jag är på väg bort.. Vi har båda vuxna barn, så det enda som hindrar mig är att jag måste få tag på ett boende som jag har råd med..
Ha INTE dåligt samvete.. DU kan inte förändra honom, det måste han göra själv..

Egentligen vet jag precis det du skriver, så jag kan bara tacka för "sparken i arschlet".. Letar boende, vilket inte är det lättaste i en medelstor stad..
Jag vill ju inte fly hals över huvud, men känner också att jag behöver pepp för att inte falla till föga och bli kvar där jag är.

Egentligen vet jag precis det du skriver, så jag kan bara tacka för "sparken i arschlet".. Letar boende, vilket inte är det lättaste i en medelstor stad..
Jag vill ju inte fly hals över huvud, men känner också att jag behöver pepp för att inte falla till föga och bli kvar där jag är.

Fantastiskt att se att man inte är ensam med vad man själv tycker är ett "skämmigt" beteende. Blev för några veckor sedan jättearg då min fru släng den för henne tomma BIB. Jag visste ju att jag kunde krama ut iaf ett halvt glas till.. Helt otroligt vilken slav man blir. Har vid flera tillfällen köpt A och druckit på vägen hem (kör inte själv vid de tillfällena utan en vän), så ser jag extra duktig ut att jag bara köpt lite. I själva verket har jag klämt i mig hälften på vägen hem..
Men det gamla för vi glömma! Kämpa på!!

Har vaknat en lördagmorgon utan att vara bakis. Igår var dessutom fantastiskt roligt och avslappnat vilket var min största rädsla att det inte skulle vara. Åt en god middag med min fru utan att behöva något annat än Ramlösa att dricka. Känner mig faktiskt stolt, och skriver mycket dessa inläggen för att i svaga stunder kunna gå tillbaka och läsa.
Har fått en otrolig energi att kämpa framåt.
Tack för allt stöd!

Min tanke är att man hela tiden söker något för att stilla någon typ av begär. Nu talar jag bara om vad jag personligen känner.
När jag rökte kände jag inget behov av att dricka. Jag kunde ta ett glas vin, men sen var det nog. När jag slutade röka ökade alkoholkonsumtionen rätt stadigt,
I perioder då jag inte drack, så åt jag väldigt mycket sötsaker och drack läsk mm.
Så för min del så försöker jag antagligen bara fylla något "hål" som jag sett att även andra i forumet har beskrivit gällande alkohol.

är (ofta) smärtsamma men (ofta) nödvändiga för att komma vidare. Kram på dej Ullabulla / mt

Äh nu såg jag att du skrev nu på morgonen också. Idag alltså dag 1. Nu börjar vi (igen).