Senaste kommentarerna i forumet

Hej TT,

Läste just ditt inlägg i FM:s tråd. Det känns lite tråkigt att du ser det alkoholfria livet som ett uttryck för präktighet. Jag skulle nog säga att det är grymt opräktigt att lägga sig ner på rygg och ge upp inför alkoholen. Att erkänna att man är helt jäkla maktlös och att kombon av en själv + alkohol inte funkar längre. Det är långt ifrån präktigt. Du har självklart rätt till din uppfattning av det hela, men jag tror inte någon på forumet har ett behov av att visa sig duktiga inför någon som är i början av sin resa. Snarare tvärtom, så blottar man ju sina egna svårigheter. Ja, hur eller hur.

Tack rara!!!!!

Men som du säger, så tar det lång tid.

Kanske vi kan flytta den här diskussionen ur träningstantens tråd? Skall se om jag får ihop något inlägg i min egen. Där har det här ju diskuterats redan länge.

Jag har haft mitt första samtal, med en erfaren kvinna som kan det här med beroende. Det var en oerhörd lättnad att jag fick förtroende för henne. Det blev ett förnyat hopp om en framtid.
M

Hej, jag har just fått i mig mitt morgonkaffe :)
Hade/tog ett fyradagars återfall för ca två veckor sen. Då slutade jag läsa på forumet ett tag. Nu känns det stabilt igen med alkoholfriheten.
Kram m

Bli gärna provocerade och visa att jag har fel :)

För den som inte har problem med alkoholen så behövs ingen kontroll, inget planerande kring alkohol och inga vita veckor. Å andra sidan tror jag inte dom sökt upp Alkoholforum heller och skriver här. Jag tror däremot att den som har druckit sig till ett beroende fortsätter, ett bra tag i alla fall, att tänka som en alkoholist. Att det behövs en lång tid av nykterhet innan man ens slutar tänka som en alkoholist om man gjort som så många här inklusive mej. Gömt och smygdruckit, fått blackouts och ångest.

Jag vet att det är svårt att acceptera men statistiken talar nog tydligt om att det är nästan omöjligt för en alkoholist att "bli normal". Vi har druckit oss till andra spår i hjärnan och förstört belöningscentrum på nåt sätt. Därför vore det bäst att försöka lära sej leva med det istället för att fortsätta kämpa för rätten att få dricka alkohol. Den som är allergisk mot nötter fortsätter inte ihärdigt att försöka och bli sjuk gång på gång. Livet är orättvist. Men var och en måste nå sin botten innan man är mogen.

Konstigt. När jag vaknade 6 imorse fanns de väl viss tendens till de. Men somnade om och sov några timmar till. Efter de har dagen flutit på bra. Inte någon ångest, ingen tendens till kraftiga hjärtklappning som annars brukar vara fallet. Vad hände? Varför kom den inte?
Visst glad för de men när man levt med kraftig ångest länge så det blir normaltillstånd känns de bannemig konstigt när man helt plötsligt inte har de när man "borde".. Känner på pulsen hela dagen för funderat på om de varit hjärtat som blivit "trött" av all stress och kraftiga pumpande att de varit påväg att ge upp. Är faktiskt helt galet att man mår så dålig i vanliga fall att man blir rädd när man mår bra.

Aja, blev lite rörigt. Trött och ska just sova.
Godnatt

Gulliga tt :)! Jag fixade alkoholen men förstörde väl en lördagkväll för min man. Jättekul- NOT. Täcket över huvudet nu. Natti. Ny dag i morgon:).

Så härligt att höra om hur det går framåt för dej! Men var inte rädd för att höra av dej om något inte blir som du har tänkt dej... jag och många andra finns här för att stötta! Kramar

Och tack för peppande orden! Vilsen 76 och flygcert.
Det är ett ställe jag innerst inne inte vill besöka, och trodde inte att jag skulle nu eventuellt behöva besöka det stället.
Men ändå säger "någon" till mig att jag måste dit för att känna att jag inte är ensam. Att få prata och lyssna på andra kommer nog vara bra.
För jag sitter verkligen fast att kunna gå vidare med mitt liv. Jag har inte sagt något till han. Skall jag göra det? Eller kommer skam fram som gör att jag backar?
Jag känner att detta är en början att göra nu, och vågar jag mig dit så hoppas jag att mina chanser gör så att jag kan släppa han successivt bit för bit. För jag vill tro att dom hjälper mig att se denna situation på ett sätt som jag kommer att må bra i. Att det blir lättare helt enkelt att släppa taget.

Vi har kraschat så många gånger nu så tilliten, respekten, ärligheten är jättelåg, och jag vet inte om jag orkar att tillsammans bygga upp de delar igen för att få det bra ihop.
Kanske gör dessa möten att vi hittar tillbaks och det blir bra, eller så säger de möten att ta annan väg??
Det lär tiden få utvisa. Men nu först och främst skall jag ta till mig mod. Håll tummarna eller nått! :)

Tack! Ja det känns jätteskönt att ha berättat sanningen för mina väninnor!
Min sambo är så underbar oxå och stöttar mig! Idag har han letat upp ett godkänt alkolås som vi ska hämta imorgon för 3500:-. Han har läst på hur det fungerar och om lagar och villkor! Vad hade jag gjort utan honom!

Det var helt ok på bolaget! Kände mig stark och beslutsam. Min väninna sa att hon gärna avstod vin men jag sa att nej det är mitt problem detta och det är helt ok, men jag uppskattar din fråga!

Tack för stöd och pepp här!!!

Vilken fin info du gett om A A möten. Själv har jag ingen erfarenhet alls, men jag gläds över det du berättar.

Så bra att du kunnat berätta för dina väninnor om hur du,faktiskt mår. Du kommer att känna mer och mer frid i sinnet när du är ärlig mot människor som du litar på. Ja, det kan faktiskt vara så att du inte ska säga allt till släkten. Jag förstår att det var en påfrestning för dej att åka till systemet. Nästan övermäktigt kan jag tänka. Men du klarade detvdenna gång. Nästa gång kanske du ska be din väninna att ni båda ska vara utan alkohol nör ni,ses? Ja det är ditt beslut, men var ärlig och känn efter vad du tycker känns ok Allt gott önskar jag dej!

För du är så ärlig och säger som det är. Om du är övertygad och motiverad att inte dricka alkohol såkommer du att klara det. Du vet själv i ditt inre vad som är bäst för dej och dina nära. Välj den väg som leder framåt. Kram

Jag vill bara gråta över att mitt beslut om nykterhet går ut över mina kära. De har inte gjort nåt och jag kan inte bete mig. Jag är arg och ledsen och då SKA jag ju inte dricka för att döva det. På vem är jag arg? På mig själv? Jag vet inte. Dricker jag nu då...Kram och tack flr att du bryr dig. / FM

Vilka dårar vi är. Skönt att inte vara ensam.
Nykter lördag, yessssss!!

Så mänskligt beteende, svårt att veta vad som triggar. Ibland kan till och med vackert väder vara tillräckligt för att dra igång... Än en gång, vad är din egen motivation? Vad är viktigt för dej? Här på forum kan jag tycka att det finns en viss präktighet. Där det gäller allt eller inget. Vem har sagt att det ska vara så? Viktigast att vara ärlig mot sig själv och sina närmaste. Det handlar inte om att vara dduktig utan om att hitta sin egen väg, sin egen motivation och följa den. Lyssna till dej själv. Var rädd om dej och dina närmaste, Kram

Idag är jag en grinig jävel igen. Blir så trött på mig själv. Har absolut inget att vara irriterad över. Men återigen den där känslan som gör att jag bara vill kasta mig över BiBen. Varför kan jag inte bara vara glad? Självömkan, rastlöshet, ledsenhet. Jag bara haaaatar att känna så här. Kan nån chippa om min hjärna?? Kommer jag att stå ut? Fan vad patetiskt det låter. I- landsproblem.

Och gör absolut ingenting.

Tack för tid att skriva detta, man ser fler vinklar, Men stress tror jag är en faktor absolut samt saknaden efter mina barn som växer ifron mig. Man sörger, letar efter jobba hemma men finns inga med det jag kan, är vanlig arbetare utan fancy utbildning. Men vill jobba , kunna försörja mina barn. Samt jobbet holler mig nykter mins 8 timmar.
Men lite moment 22, jobba, missa tiden med barnen, dricka mer. Hemma arbetslös inte kunna försörja barn , lämna hus o hem, dricka när de är hos sina mödrar, för man inte kan försöja dem och självkänslan stuper.
Är inte lätt men tar en dag itaget fast öl anyway men mindre nu än förr, bara hoppas det gar men tror att man kan trilla dit väldigt fort.
Är starkt imponerad av de som klarar av det, ni inger mig hopp om inget är omöjligt.

Bara om man fortsätter att tänka som en alkoholist, Santorini. Det finns varken behov att tänka på alkohol, eller ständigt kontrollera om det inte finns ett behov att dricka.

JA man kan gå dit och bara lyssna, det är det många som gör, speciellt första eller de första gångerna.
Det finns en del fördomar mot AA vilket är synd för det hjälper verkligen så många och skulle kunna hjälpa ännu fler om människor vågade prova.

Just det du säger "jag orkar inte mer" , den känslan leder ofta människor att ta mod till sig och ge AA ett försök.
Så var det för mig :)

Att gå på ett AA-möte är väldigt enkelt och okomplicerat om än nervöst speciellt första gången.
Många brukar bli förvånade över att det inte var som de hade tänkt sig, positiv förvåning.
Du kommer märka att det är alla möjliga olika slags människor där.
Allt från viktiga chefer till lika viktiga småbarnsmammor.

Beroende på var du bor finns det en mängd olika möten att välja mellan.
När du kommer dit kommer de se att du är ny och när ett möte börjar frågar den som håller i det om någon är på sitt första möte och när någon kommer för första gången brukar den som håller i mötet berätta lite.
Man behöver absolut inte komma tillbaka, det kostar inget och är anonymt.
Det går även bra att komma försent till ett möte eller gå om man inte pallar att vara kvar :)

Dina jobbfrågor känns verkligen som fackliga. DU ska inte vara ensam i detta, ring upp din ombudsman på lärarförbundet, eller lärarnas riksförbund.Bättre alternativ än alkohol. Kämpa på !

Tänker på dej och din kamp....hur går det?