Senaste kommentarerna i forumet

Kära nån...jag måste ha hamnat på din första sida ellet nåt...du är ju ihögsta grad aktiv. Jag följer dej! Kram

Snart mitten på maj....saknar uppdateringar från dej.....Hur är läget?

Kanske är det så för oss som strävar efter måttlighet att motivationen inte är helhjärtad utan bara måttlig? Kanske har vi inte drabbats tillräckligt hårtoch hamnat tillräckligt under isen för att fatta? Men jag är glad över alla argument även de ifrågasättande. Jag söker respons och reaktion. M6k egen motivation kommer att mogna fram antar jag.... ? ... Just nu är det ändå ett steg i rätt riktning att undvika vardagsvinet. För mej är det måttligt med vin till middagarna på fredag och lördag. Men jag inser att när semestertider kommer blir det en ny utmaning, då är det risk för "lördag hela veckan lång"

Med och jobbytet och livet? Undrar en nyfiken FM som följt dig. Hoppas allt är ok?

Det gjorde absolut ingenting med flera kramar. Det behöver vi nog lite till mans. Speciellt här på forumet. Ja, jag hoppas att mitt eget resonerande tillsammans med allas kommentarer ska ta mig dit en dag- till den sanna glädjen. Därför vill jag inte sabba det med att dricka heller. Vill släppa alla försvar och murar som jag byggt upp mot omvärlden. Minns en tanke jag hade som liten. Jag bestämde mig att "ingen skulle komma åt mig". Det var säkert när jag var som mest förbannad på nåt och kände mig orättvist behandlad. Det var ju ett barns barnsliga tankar, men jag tror man programmerar sin hjärna mer än man tror genom negativt tänkande. Och nu är det omprogrammering som gäller :). Inte det enklaste man kan ta sig för precis. Men spännande ändå.
Tack än en gång, Muränan och en jättekram till dig för stödet :).

Jag läste i höstas dina inlägg, men kunde inte förmå mig att skriva något (tror jag... minns inte helt). Däremot har det legat som en klump i magen och gnagt sedan dess. Fan - hon kommer inte överleva, tänkte jag. Jag var helt övertygad om att du skulle dö. Förlåt att jag skriver det, men det var svårt att tro något annat. Det är därför som jag med en sådan lättnad och glädje läser ditt inlägg från 2 maj. Du har varit oerhört stark som orkat bryta dig loss från det här monstret och jag önskar av hela mitt hjärta att du nu ska få må bra och vara lycklig på alla sätt.

Varm kram

Du fick visst dubbla kramar i texten, men det kanske inte gör något. ;-)

Så fint beskrivet. Att hitta tillbaka till den glädjen. Att kunna vara ett med allt. Att våga känna, utan att döva sig eller bygga murar. Det är väl frihet på riktigt?! Härligt tänk som kommer föra dig på rätt väg.

He he... känner igen mig med att dricka fort och mycket. Det märker man när man inte dricker alkohol. Hur kul är det att halsa en NA-öl eller snabbt dricka flera NA-öl till middagen? Inte särskilt - för då blir man ju mätt! Finns inte plats för mat längre i så fall! Också en insikt...

Det där med måtta... mja... det verkar inte ligga riktigt för oss som måttat till oss en beroendeproblematik. Tror att man behöver ett rejält uppehåll för att man ska våga experimentera med det.

Stor kram till dig

Kram till dig

Har hållit upp ca 6 v nu med några svackor på vägen. Det har ändå varit hanterbart. Så återigen kan jag se hur svart - vit jag är. Allt eller inget. Sluta går bra men inte dricka måttligt. Får jag inte dricka minst tre glas vin så får det vara. Jag kanske skulle kunna testa och fixa det några gånger på ren vilja. Men risken finns, att med den takt jag dricker så försvinner omdömet rätt snabbt och jag är tillbaka på ruta ett. Lade märke till när jag åt en god middag i veckan hur jag drack två Ramlösa till maten medan de andra nöjde sig med en halv. Varför?? Har ingen aning. Har druckit mycket vatten redan som barn. Kanske en (o)vana för att jag åt så jäkla mycket socker? Nåt som kroppen minns och som stannat kvar. Sen att jag dövar känslor med vin har jag väl erkänt först nu. Som liten bar jag på många känslor och mycken ilska som jag också uttryckte på ett sätt som inte accepterades. Ingen frågade varför och själv kunde jag inte sätta ord på varför. Bara att det kändes som ett stort kaos inombords. Till slut "fattade" jag att det inte var ok att rasa och skrika som jag gjorde och jag stängde av. Men bristen på tålamod och rastlösheten fanns kvar och bidrog säkert till en för tidig alkohol- och tobaksdebut. Längtar till den genuina glädje jag minns och som kunde genomströmma hela kroppen i bland som barn. När jag var med mina djur och när jag sjöng. När jag var ett med allt. Utan alkohol. Jag tror att den finns. Nånstans.

Härligt! Gäller att man håller en sån kväll i minnet nästa gång suget sätter in. Minns din vän och hur hon blev allt eftersom kvällen fortskred. Hon mår nog inte så bra idag. Bra jobbat av dig:)! / FM

Håller alla tummar för dig!
Varm kram

Välkommen hit!
Start gärna en egen tråd så får du "din historia" samlad på ett ställe, det är ofta bra att kunna gå in och läsa emellanåt för att se sin historia!

Jag har inte så många kloka råd annat än det allra viktigaste rådet - sök hjälp till dig själv först: du håller på att gå in i ett medberoende där du förmodligen kommer att ta ansvar för om han dricker, hur du ska vara och göra för att han inte ska dricka osv. Genom att tex gå till AlAnon, för anhöriga och närstående till alkoholister, kan du få stöd att hitta vägar att du ska må bra och det kan även ge honom hjälp!

Kram

så känns det neutralt inför exet.Nu är det ju slut,känslorna ligger nedpackade i kofferten och allt känns frid och fröjd.Min lilla flört lyser med sin frånvaro för tillfället så det kanske glider ut i ingenting.Därför tycker jag nu att jag eftersom jag är botad :) från mitt medberoende kan ta kontakt med exet och höra om han kan vara fyllechaffis ikväll åt mig och en väninna.

Hur tänker jag där?Ska han hämta oss också? Ska jag då erbjuda honom att sova över för lite närhet? Vad leder det till?
Skärpning Ullabulla.Jag manipulerar och leder mig själv in på villovägar och har så svårt att hålla kursen ibland.Just den här övergivenheten,när nu flörten inte står i dörren och lockar.Då är jag genast tillbaka och åtminstone överväger det intelligenta i att kontakta exet.
Herregud.

Hej Annapanna!

Jag känner igen mig otroligt mkt i dina tankar även om jag i dagsläget inte försöker bearbeta någon annan om att få dricka igen. Jag tycker det allra viktigaste i ditt inlägg är att du lyckats identifiera vart du är/var påväg och hinner göra något åt det innan du är i gamla mönster igen.

Min känsla över det hela med alkoholen är dock att vi gärna gör allt så himla mkt större än vad det är. Dina tankar är nog väldigt vanliga och konstigt vore nog annat, alkoholen har påverkat än stor del av ditt liv och nu försöker du förändra det. Samtidigt finns den så otroligt mkt runt om oss och det gör det ju inte lättare direkt..

Gällande att du "ber om lov" hos dina närstående så är det ju också väldigt vanligt men i slutändan är det bara du som bestämmer vilket liv du vill leva.

Självklart ska vi slå oss för bröstet för 6 nyktra månader men det behövs nog så mycket mer för att kunna se på allt med "friska ögon". Jag ska verkligen njuta av sommaren, pigg och fräsch, hoppas du gör detsamma!

Lycka till och kramar till dig!

Vad hände sedan?
Håller tummarna för dig...

Den är inte nödvändig. Alla är ju där av samma skäl som du, ungefär!

När jag skulle gå på mitt första AlAnonmöte så hade jag laddat ett par veckor, och jag hade stor oro att det skulle vara konstiga/annorlunda/speciella människor där, samt att jag inte skulle passa in... och när jag åkte så bestämde jag mig för att sätta mig i bilen utanför, men på lagom avstånd, och titta vilka som gick in och om de såg "konstiga" ut så kunde jag bara starta bilen och åka hem igen. Men - det var ju så klart inga konstiga eller annorlunda människor; det var ju människor som du eller jag, eller vem som helst. Så jag gick in! Och det var en mycket viktig del för att ta itu med mitt fortsatta liv!

Lycka till!

Tack! Jag känner mig som världens sämsta så skönt med lite pepp!
Jag har berättat sanningen för mina tre bästa väninnor! Det känns jätteskönt!
Igår sms:ade jag mina systra och mina föräldrar att jag är av med körkortet pga fortkörning. Att jag inte vill prata om det och att jag bad dem respektera det.
Må aldrig sanningen komma fram!

I torsdags till igår så var jag iväg i en stuga ensam med min ena väninna. Vi tog bolaget på vägen dit. Hon köpte "vanligt" vin och hag köpte mig två olika alkoholfri vin. Det kändes så bra!

Det är en sak som verkar vara väldigt viktig, att kunna dricka "måttligt". Även jag har tänkt så tidigare. Men faktiskt, det kanske tar längre eller kortare tid men det finns ett bra liv utan alkohol. Att lära sej dricka måttligt betyder ju ett ständigt kontrollerande och tänkande på alkohol. Vad är för mycket och när får man dricka. Att skippa det helt ger frihet.

Tack! Jag känner mig som världens sämsta så skönt med lite pepp!
Jag har berättat sanningen för mina tre bästa väninnor! Det känns jätteskönt!
Igår sms:ade jag mina systra och mina föräldrar att jag är av med körkortet pga fortkörning. Att jag inte vill prata om det och att jag bad dem respektera det.
Må aldrig sanningen komma fram!

I torsdags till igår så var jag iväg i en stuga ensam med min ena väninna. Vi tog bolaget på vägen dit. Hon köpte "vanligt" vin och hag köpte mig två olika alkoholfri vin. Det kändes så bra!

godis i soppåsen när jag känt mej äcklad och sen grävt upp det igen och tvättat av det. Samma sjuka missbruksbeteende

Väldigt oproffsigt av en läkare på ett beroendecentrum att säga sånt. Jag försökte en gång vara ärlig hos företagshälsovården. Dom ställer ju frågor om rökning och alkoholkonsumtion och sköterskan blev helt ställd då jag sa att jag dricker för mycket. Hon måste kalla in en mer erfaren sköterska . Eller nåja, den sköterskan tyckte att jag istället för att dricka på vardagskvällarna skulle satsa på att köpa ett dyrt fint vin till helgen istället. Om det vore så enkelt ja. Så jag fortsatte dricka ett tag till eftersom mina prover var bra. Sen har jag blivit nykter utan "hjälp" från vården. Att skriva och läsa här blev min räddning när jag kände att botten var nådd.

Vaknade med ett ryck just. Det oundvikliga har börjat. Tillät mig att dricka och ta ett sista förväl igår. Och blev en hel del. Två flaskor vin, Slurp. Var inte speciellt gott och ruset ville inte riktigt infinna sig. Var bara totalt onödigt. Och nu när ångesten börjar smyga sig på. Fy, vet att de bara kommer bli värre och värre ju längre dagen går också. Får såklart skylla mig själv men nu är jag redo. Sagt de förr men har nog inte riktigt menat de då, ändå haft i bakhuvudet att man ville dricka. Nu vill jag inte de. Total avhållsamhet är vad som gäller.

Första dagen på mitt nya liv. Och den kommer verkligen spenderas i plågor.

Jag gjorde det!!
Ikväll, på min femte nyktra dag, sattes jag på prov. Jag och en vän var hembjuden till en annan vän på mat och bubbel.
Jag sa direkt att jag inte tänker dricka någon alkohol ikväll och blev inte på något vis ifrågasatt.
Bubblet korkades upp och i början var mitt sug enormt starkt och jag var nära på att ge upp. Det såg så läskande och festligt ut.
Men jag höll mig till min Ramlösa.
Ju längre kvällen gick och ju onyktrare mina vänner blev desto mindre blev mitt sug. Det är intressant att se hur alkoholen förändrar människor och får dom att tappa omdömet. En av vännerna blev riktigt riktigt full. Sa saker som jag vet att hon kommer ångra. Hon kunde knappt gå och var till slut så väck att hon knappt kunde prata. Läskigt att se med nyktra ögon.

Trots att jag var nykter var detta en av de trevligaste kvällar jag har haft på länge. Jag skrattade mycket. Ett äkta och innerligt skratt helt utan påverkan av någonting annat än mig själv. Den känslan är otrolig och väldigt stärkande.

Ligger i sängen och ler för mig själv. Klappar mig på axeln och fylls av stolthet.
Att få somna nykter, glad och utan rädsla för bakfylla och ångest är en stor seger!

Lillgrodan - alkohol 1-0

"Det är ju bara att sluta dricka". Hur kan en läkare som jobbar med missbruk uttala sig så??? Blir så ledsen när jag läser om det bemötande du fick. Man förväntar ju sig att de man möter ska vara experter inom området.
Och att "bara ta och gå ut" är inte så jäkla lätt när kroppen är förlamad av ångest. Förnuftet vill, men kroppen och ens känslor skriker NEJ!
Ge inte upp! Ta kontakt med en annan mottagning om du inte känner dig nöjd. Eller fråga om att få byta läkare. Förtroende är det absolut viktigaste. Man är ju i en väldigt utsatt situation som patient. Ofta har man gått och tvekat länge på att söka hjälp och möter man då någon som inte förstår är det lätt att bara ge upp och skita i det.

Jag hoppas att nästa vecka blir en fin början på din nykterhet. Tänk inte på de dagar nu när du har druckit. Ibland behöver man göra slut med alkoholen. Ta ett sista farväl. Det har du gjort nu och kan med gott samvete lämna "vännen" bakom dig.

Jag tänker och tror på dig!! Inom dig finns en styrka du kanske inte vet att du har.
Vi kommer fixa det här!

Många kramar