Senaste kommentarerna i forumet

Jag måste nog läsa den, känns som jag fastnat i godisfällan igen.
Minns att jag blev pigg när jag drack alkohol, kunde inte fatta varför andra blev så trötta.

Därför att det är så droger funkar :-) Så enkelt och så svårt. Alkoholproblem är såklart komplexa, kan nog bero på många faktorer. Själv trillade poletten ner när jag läste Sockerbomben, jag fattar vad både socker och alkohol gör med min hjärna. Jag är helt chanslös så fort jag påbörjar mitt intag av det ena eller andra. Jag fattar varför jag kan sitta och dricka glas efter glas medan andra somnar, varför det verkar helt omöjligt att sluta. Varför andra blir lugna medan jag blir speedad. Jag är överkänslig, min hjärna älskar kickar i alla dess former, och jag får bara vara vaksam. Kanske är det så för dig också?

Varför dom runtomkring inte gör något...vet inte, skitdumt. Man kan ju reagera, men då riskerar man att stöta sig och det vill man inte. Och så är det ju en massa skam inblandat... Akta dig för att klandra dig själv, det är inte du som kan göra någon nykter. Det jobbet får man göra själv. Och vill man inte går det inte. Lite grubbleri är nog bra, men var inte för hård mot dig själv. Du gör så gott du kan.

Mammy blue: tack behöver verkligen stödet här känner jag tack alla för att ni finns. Jag är nöjd . Men kan som sagt var inte släppa rädslan för att jag övertalar mig att jag kan minsann dricka ju längre tiden går. Försöker intala mig själv att ta em dag i taget och skapa delmål för att ej oroa mig för vad som kan komma att hända. Har ikväll läst igenom mitt första inlägg som kickar mig tillbaks på banan och motiverar att fortsätta kämpa emot alkoholen. för det beskriver ångesten över hur de blir då drickat tar över och slår ut mig med full kraft..

Grubblar så mycket över alkoholen och vad den gör med oss. Tänker tillbaks och undrar hur vi alla kunde låta min pappas fru dricka sig så sjuk att hon till sist gick bort. Min pappa fortsätter på samma sätt och ingen säger någonting. Har de senaste dagarna fastnat i dessa tankar. Hur kommer det sig att det blir en så viktig del av livet? Hur kommer det sig att man blir förälskad i det så att allt annat ter sig oviktigt? Jag tillbringade många år med att genomlida veckorna med bara ett mål i sikte: det första glaset vin på fredagskvällen. Sedan var ingenting viktigt mer.

20 dagars nykterhet ett litet steg i rätt riktning

Då var hon avis! Tvärsäkert uttalande från en man som tror sig veta hur avskydda smala kvinnor kan bli av sina medsystrar ;-). Just nu ler jag inte alls...i detta världens-mest-uppkopplade-land...har jag sjukt långsam uppkoppling. Så jag ger mig, ska basta och äta. En helt ogullig Godnatt kram E! /R

Fast det är rätt långsökt med Vickan...
Och det var ingen "han" som sa det, det var ett rätt champagneosande brutta..

(o Daniel var på mitt jobb för ett halvår sen..inte en chans att du ler så mycket, konstant, som han R. Thank god..)

Ha ha, ja ni, nån gång, i en annan värld kanske.. :)

Det må ha varit lite låg nivå...men jag garvade ;-) (Säger väl kanske ngt om mig...eller mina nya piller). Men framför allt låg det ju lite sanning i den! Jag tycker inte det var SÅ illa pinkat! /R

Läser dina inlägg. Även jag imponeras av den beslutsamhet som du utstrålar. Så jag har inget annat att tillägga...mer än; Bra kämpat! Den kan du suga på när obehagligt sug av oro sätter in i maggropen. Visualisera även mannen som stod ensam i köket och halsade... Den mannen vill du inte vara...då är det bättre att vara killen med lite sug i maggropen. /R

Hej kraftverk!
Härligt att höra att du har lärt dig mycket på anhörigveckan!

Det är inte konstigt att du faller tillbaka. Du älskar honom, och det är ju egentligen den enda förklaringen som behövs. Var inte så hård mot dig själv!

Du skriver att han behöver dig nära för att (enklare) vara nykter. Det blir till en liten varningsklocka i mig när jag läser det. En alkoholist är världsmästare på att manipulera (ibland omedvetet) oss närstående, och att hänga upp nykterheten på din närvaro är en "fälla". För vad innebär det när hans drickande eskalerar? Är det ditt fel då? Hur skall du vara för att han skall vara nykter...?

Förstår du hur jag menar?

Jag och min gubbe är levande bevis på att det går att vända en sådan här situation, så jag är den första att säga att du inte skall ge upp tanken på en gemensam framtid. Men för att det skall funka så behöver ni båda två jobba på en lösning.

Han måste bli nykter. Bra att han närmar sig AA!
Du måste bli kvitt ditt medberoende. Ta hjälp av dina lärdomar från anhörigveckan, sök upp Al-Anon!

Kvinnan som ledde mina anhörigträffar (som jag gick på en gång i månaden i ett år) sa en gång att de relationer som klarar sånt här, är de där båda parterna tänker Jag-Du-Vi.
Först: Vem är JAG? Vad vill jag? Hur mår jag?
Sedan: Nämen, hej! Där är ju DU! Jag känner igen dig, vem är du?
Sist: Nu bygger vi ett nytt VI tillsammans.

Kanske kan den tanken hjälpa dig - den hjälpte mig! :-)

Och vet du, det tar tid. Maken min har varit nykter i två år nu, och vi är långt ifrån klara med vårt VI än. Vi närmar oss hela tiden, och vi har en väldigt bra relation. Men vi bär på sår och ärr fortfarande.

Var rädd om dig, gumman!
/H.

Ja, det är väl blandat för mig som för de flesta andra härinne. En närmast euforisk glädje över att man står stark UTAN alkohol vissa stunder, för att i nästa ögonblick känna ett obehagligt sug i maggropen av oro att man inte ska klara av att efterleva de beslut kring sig själv och sitt liv, som man har fattat i de där stunderna av styrka. Jag har, som någon påpekade i min tråd tidigare, alltför mycket att förlora på att förlora mig själv. Därför tänker jag göra allt jag kan för att INTE göra just detta. Det kommer säkert gupp i vägen, så jag gör mig inga illusioner om att jag kommer att ha en problemfri resa, men det är hela tiden en fråga om att finna kraft att ta sig upp på banan igen... Och det hjälper FORUMET mig oerhört mycket med! Snacka om kraftkälla!

Så, Stigsdotter, jag gör dig gärna sällskap på vandringen mot den stigande solen. Vi har nog mycket intressant och roligt att prata om på färden! Kom igen, nu går vi!

Som stigsdotter skriver, så kan förändring vara svår för de närmaste..
Alla gamla "hållhakar" förvinner och man ser en person som växer och utvecklas..
Då är det lätt, att det smyger sig en rädsla för att bli lämnad.. (kanske på "efterkälken", kanske rentav fysiskt..)
Om DU förändras, så tvingas omgivningen att förhålla sig på ett annat sätt än tidigare.. Det kan vara både jobbigt och känsloladdat.. MEN, det får aldrig HINDRA OSS från att utvecklas och må bra!

Sedan tror jag att vi måste få vara sköra ibland och precis som du Tilde, vara ärliga med vår sårbarhet! DET ger en inre styrka, för då är man sann mot sig själv.

kram alla gamla & nya forum-syskon / trollis

Först går du in på Forum längst upp (i blått) här ovanför. Sedan väljer du vilken rubrik som passar på din tråd tex "förändra sitt drickande".
Sedan går in till vänster uppe "nytt diskussionsämne".
Jag tror det är så man gör, var ett tag sedan jag gjorde min.
Prova.
Lycka till!

Hur gör jag för att fixa en tråd. Är en novis
på datorer

Tittar in här för första gången, har läst i kapp i din tråd. Jag tror att det kommer att gå bra för detta, dina inlägg andas beslutsamhet och styrka. Vi växer varje gång vi gör någonting "nytt": första festen, första julen osv. När vi ser att det går alldeles utmärkt att tacka nej, att det till och med främjar intressanta diskussioner, samt att folk i allmänhet inte bryr sig så mycket som vi tror om vad vi har i glaset blir vi stärkta i våra föresatser.

att kunna sluta rakt av med alkohol och med cigaretter. Du är en av dem här som jag försökt att göra likadant som, men inte lyckats men ändå lyckats :) på mitt eget sätt som jag tror och hoppas och känner att så är det, basta! (du vet ju vad jag menar, som jag skrev i min tråd idag)

Att du rökte på resan tycker jag i min "ickenikotinvärld" ...jag vet inte hur det känns med den sortens sug. Men att du rökte eller röker någongång mer tycker jag är en parentes, man måste vara lite snäll mot sig själv. Ge dig många snälla klappar för att du inte dricker det där röda istället. Många snälla klappar på kinden varje dag... det är du värd.
Nu får du en från mig också :)
Tilde i tråden bredvid...

Tittade efter din "tråd", ville hälsa dig välkommen till detta forum. Gör det här istället.
För mig har det varit en sorts trygghet att ha en tråd att skriva i som en dagbok då o då. För att kunna gå tillbaka o se hur det var innan o hur jag tänkte då...
Reflektioner, förändringar och utveckling...
Ett litet tips till dig för jag tror inte du har någon tråd.
...så tassar vi in i din tråd och peppar om det kommer sköra dagar som för mig idag.
Jag känner mig mycket starkare efter en stund här inne...
Välkommen Uska!

Jag behövde bli "läst" och sedd idag...
Vissa dagar är sköra dagar och de har säkert också sitt syfte, det är så speciellt skönt de dagarna att veta att man blir förstådd och att man blir sedd, här... där man kan skriva fritt ur hjärtat.

Jag följer er också, läser alla era framsteg, snedsteg och små och stora hopp...

Hej Tilde
Läste just nu dina fina rader. Känner igen mig själv.
Känner mig lite tom och deppig just nu. Jag tro oxså
att man inte tillåtit sig själv att känna efter under
ytan med alla alkoholdimmar man vadat i. Jag känner
en sorg när jag tänker att jag inte får dricka alkohol
mer i mitt liv. Men jag vill inte just nu idag till att
börja med för jag vet hur ledsen besviken jag blir på
mig själv dagen efter. Ett par gånger gjorde jag som du
kunde dricka 2 glas rödvin sedan korken i flaskan och
det gick bra bara 2 gånger. Tredje gången slutade jag
inte förrän på dag 3, och fy vad jag var besviken på mig
själv och vilken ångest hu vill inte ha det tillbaka.
Vet ju hur bra man kan må utan alkohol. En dag gäller
för mig, en dag i taget utan alltså.
Just idag är jag stark som Peter Le Marc sjunger
Ha en fin dag.
Är så glad att alla finns här. Hjälper mig mycket

Hej Tilde
Läste just nu dina fina rader. Känner igen mig själv.
Känner mig lite tom och deppig just nu. Jag tro oxså
att man inte tillåtit sig själv att känna efter under
ytan med alla alkoholdimmar man vadat i. Jag känner
en sorg när jag tänker att jag inte får dricka alkohol
mer i mitt liv. Men jag vill inte just nu idag till att
börja med för jag vet hur ledsen besviken jag blir på
mig själv dagen efter. Ett par gånger gjorde jag som du
kunde dricka 2 glas rödvin sedan korken i flaskan och
det gick bra bara 2 gånger. Tredje gången slutade jag
inte förrän på dag 3, och fy vad jag var besviken på mig
själv och vilken ångest hu vill inte ha det tillbaka.
Vet ju hur bra man kan må utan alkohol. En dag gäller
för mig, en dag i taget utan alltså.
Just idag är jag stark som Peter Le Marc sjunger
Ha en fin dag.
Är så glad att alla finns här. Hjälper mig mycket

...önskar jag dig. Nu har jag läst kapp i din tråd. Det är snudd på otroligt vilken förändring du genomgått, dina inlägg andas hopp, glädje och lugn - härligt att läsa.

Relationer förändras ofta har jag förstått. Den ena växer och får nya glasögon. Jag befinner mig lite grann på det stället jag med. Det kändes otroligt sorgligt att höra en kvinna på ett möte jag var på förra veckan, hon berättade om sin förändring, vad bra hon mådde. Den enda i hennes omgivning som inte tyckte att hon hade förändrats till det bättre, var hennes man. Förändring kan vara skrämmande! ♥♥

Jag delar upp min nykterhet i före och efter återfallet kring midsommar. Före var det viktigt med alkoholfri öl för mig. Men nu efter återfallet har jag tappat intresset helt. Dricker det om det ställs fram på en fest. Men jag köper det aldrig själv. Inget beslut jag tagit aktivt, utan det bara föll sig så. Funderar lite kring den processen, och jag vet inte om det bara är en slump hos mig, eller om det är ett vanligt mönster. Liksom att tecken på att man inte bara slutat med alkohol, utan man har också blivit av med beteenden som är alkoholrelaterade. Som att dricka öl. Om sanningen ska fram så har jag ju faktiskt tröttnat helt på fester, så det kanske snarare är ett asocialt drag som tittar fram hos mig...

Tack hösttrollet för ditt välkomnande kändes
skönt i hjärtat.

Detta behöver jag läsa varje dag nu.

Något gör att jag är bräcklig nu.

Om jag dricker vin (även om det inte är mycket)kommer jag att bli LEDSEN dagen efter.
Om jag dricker vin (även om det inte är mycket)kommer jag att känna någon form av besvikelse och det är ingen bra känsla alls.

Mår så mycket bättre i mig själv nu än för ett halvår sedan.
Jag har vid några tillfällen druckit några glas vin och låtit resten i flaskan stå utan någon sorgetanke. Det kunde ju tyda på att "det går ju bra det här". Jag känner mig inte bakis.
Däremot har jag de senaste gångerna kännt ledsenhet o besvikelse dagen efter.

Kanske var detta "mitt" sätt att sluta att dricka alkohol. Jag kan tänka så nu när jag ser på det lite med facit och kanske kan jag se det som en väg jag fann, som den enda vägen för mig.

Den beslutsamhet i att inte dricka alls som jag ser i de flestas trådar den har jag inte lyckats skapa i mig naturligt. Det gick inte att skriva dag 1, dag 2 osv fast jag gärna ville. Var inte "jag" på något vis o jag kunde bli besviken på mig själv, vilket inte är något uppbyggande alls.
Min övertygelse har mera vuxit fram o jag väljer att se det som positivt o tänker att våra vägar är olika.

För mig blev det så här. Jag ser min röda tråd nu när tid går.
Jag har på något sätt vridit livet. Vridit det rätt. Försökt och försöker lära mig tänka på ett annat sätt, jag ersätter destruktiva mönster, ritualer, stunder med goda och positiva tankar och sysselsättningar(forumet ingår här och alla ni)...och att tillåta känslor. Det är inte farligt att känna, vilket jag tydligen utan att veta om det, under en period i livet inte alls tillät mig.

Det är för mig en resa i att göra om hela grundtänket i hur att leva sitt liv. Jag försöker bombaderar mig med goda intryck, och det blir så himla roligt när jag upptäckt att man får snabba resultat och att det bygger upp.
Jag har satt min kärleksrelation under ett rejält förstoringsglas...

Goda intryck, goda livsmönster, många känslor vill jag tillåta mig.
Detta är mitt bästa sätt att leva har jag först nu i livet förstått.
Och detta fördriver lusten på att dricka alkohol. Det hör ihop.

Samtidigt så känner jag mig skör just nu, mitt i mitt (på god väg) befriade nu.
Så därför ska jag läsa de översta raderna de sköra dagarna. Jag vet att det kommer starka dagar snart...

Och jag tror att jag kommer att bli en kvinna som knappt aldrig dricker alkohol eller en kvinna som aldig dricker alkohol. Först nu har jag kommit till en punkt där jag faktiskt tycker att tanken är skön och rätt.

Vilka anledningar har vi att ta det där första glaset.. Ni vet det där som får en del av oss att spåra ur..

Jag plockade fram en bok av Kay Pollak, som heter : Att välja glädjen!

Och som han själv så träffande skriver, handlar det om att VÄLJA, att vara lycklig, spontan, modig eller det vi "vill vara"..
Den hade kunnat heta "sluta vara offer"(för omständigheterna") "vem vill jag vara?" eller "Tänk om lycka är ett val?"
Det är ingen bok, man läser som en roman (jag har haft min i över 4 år!)
Den tar definitivt kål på myten att man är ett offer för omständigheter.. ;-D

Kanske kan den bli ett verktyg, för någon mer, som vill ändra på olika saker i sitt liv?
Som vill sluta "skylla på det som händer" runtomkring, som gör att man tror sig "må dåligt"?

Ja, alla har vi väl känt att just "det där" gjorde att jag bara var tvungen att ta ett glas..
Ännu hemskare blir det när vi tagit glaset och alkoholdjävulen vrider och förstorar upp bilden, så att vi verkligen inte vill släppa taget..

Men vi KAN påverka våra tankar och därigenom våra val! Vi kan faktiskt välja glädje istället för irritaion, ilska etc..
För det är VI som väljer VÅRA tankar!