Senaste kommentarerna i forumet

Nu har jag varit nykter i en månad och en vecka. Allt vinsug är borta och jag känner att jag har förändrats mycket under den här tiden. Jag har ändå tänkt att jag vill kunna njuta av något glas vin i framtiden men med regler. Om jag inte lyckas följa reglerna så får jag återgå till absolut nykterhet.

Regler som jag tänkt mig:
-Aldrig någon alkohol när jag är med barnen, oavsett om de sover eller är vakna.
-Aldrig dricka ensam hemma.
Vid dryckestillfällen:
-Max 2 glas vin
-Max en gång per vecka (fast det blir nog mer sällan pga regel nr 1)

Jag tar gärna emot synpunkter på detta. Anledningen till att jag överväger det är att jag saknar det sociala livet och framförallt vid speciella tillfällen kunna njuta av vin till maten. Jag tror att jag kommer kunna hålla mig till dessa regler.

Jag kommer inte börja med det nu utan jag ska fundera ett tag till. Det negativa som jag kommer på är om jag får tillbaka det där hemska suget och får svårt att stå emot att dricka oftare igen.

Vet inte vart jag ska skriva jag har inte varit inne här på ett tag?! Va nykter i 17 dagar sen tappa jag allt jag dricker mer än nånsin jag har förlorat alla jag bryr mig om jag är ett vrak! Hade några grannar här häromdagen ver inte villa alla är och hade tydligen ringt mitt ex på kvällen och bett han ringa polisen för de va tre killar där som jag inte ens kommer ihåg för alla hade gått hem men så min granne upptäckte dagen efter att någon hade ställt upp min dörr vilket betyder att de va någon där sen och jag kommer inte ihåg nånting lr vad som har hänt, vaknade upp med massa blåmärken och sår.. Så nu dricker jag bara ännu mer för att gömma smärtan i mitt hjärta. Kan inte berätta för någon just nu vet inte ens varför jag skriver här! Jag dricker jag är svag har gått ner till 44kg kan inte lyfta mitt huvud. Jag har bara sex när jag håller på så här och jag ver knappt med vem jag är trött jag vill dö.. Så nu har jag skrivit av mig iaf!

Bra för dig o välkommen...
Dricker man för ofta så är det lätt att de eskalerar till slut. Känner igen deppigheten som man får... Även vid mindre konsumtion men ofta, den är inte kul...
Kanske kan man dricka sporadiskt om ett år eller halvår kanske kanske inte alla...
Har testat samtalsterapi hjälp lite iaf för min del...

På måndag börjar jag arbeta igen. Känner ingen direkt glädje men det kommer väl. Första sommaren helnykter skönt men man saknar ibland att kunna slå sig ned på en uteservering, ta en fin burgare eller köttbit och en kall öl. Känner att jag skulle fixa det nu då jag har en annan syn på att dricka. Dock vågar jag inte ocg framför allt jag har egentligen inget behov. Hade många samtal med en tjej i 7an om hennes mamma som dricker. Hon berättar hur hon hatar mamma mm, är jobbigt för henne. Hon vet inte om att jag haft samma problem men jag förstår ju allt hon pratar om. Har ju anmälningsplikt så jag knåpade ihop en anmälan till soc och tog kontakt med kuratorn på skolan och ville ha lite stöd. Pfffff ja kuratorn tyckte jag kunde lämna in den och kontakta mamman och säga detta. Då ska jag ringa en mamma jag aldrig träffat och säga "Jo du jag har pratat med din dotter som är jätteorolig för dig och din alkoholkunsumtion så jag kommer anmäla till soc." Sa att jag kan skriva under anmälan och gå på möten men just den där föräldrakontakten ville jag att en professionell skulle ta då jag aldrig gjort något sådant innan. Nähä blev svaret. Berättade för eleven och hon blev ledsen och grät mm. Så jag den där anmälan ligger i min dator inte inskickad. Eleven visade att mamma börjat med antabus igen. Ja så jag har brutit mot min anmälningsplikt som myndighetsperson i skolan. Detta har legat och gnagt mig i sommar. Eleven har ju lagt upp fb-statusar så jag vet ju att hon är ok.

Kuratorn på skolan vet att jag själv haft missbruksproblem så hon kanske tyckte att jag kunde fixa detta själv. Eleven berättade också att det är ganska många tjejer i sjuan som dricker på helgerna ganska så mycket. Jag tog också upp detta i våras med chef och kollegor och frågade hur vi ska göra? Kontakta föräldrar eller inte? Fick till svar att vi faktiskt inte kan lägga oss i allt som händer på fritiden. Nä klart vi inte kan men tänk om vi vet, sedan händer det något. Föräldrarna får reda på att vi har vetat om alkoholen men inte kontaktat dom. Jag nä svaret blev att jag kunde ju själv kontakta föräldrarna. Då blev jag sur och sa att jag inte är jesus utan bara ville förmedla det eleven sagt till mig som en ren oro. Jag kan inte lösa allt men jag sa att om jag varit förälder och skolan fått nys om att det dricks och min son är en av dom så skulle jag bli mycket tacksam för info. Problemet idag är att många föräldrar blir skitsura när vi ringer hem och tycker att det ska vi lösa, fixa och dona med. Så jag blickar allt mer bort ifrån läraryrket.

Alkoholister är mångt och mycket egoistiska, sjukdomen tär sakta sönder ens självinsikt och intellekt. Du måste tänka på dig själv, göra saker som du tycker är kul. Sedan kommer man till nästa vägval. Ska du leva så här resten av ditt liv? Vad vill du? Svåra tankar och val men han kan ju inte hålla på att sakta nöta sönder ert förhållande. Du kan aldrig få en missbrukare att sluta, den genuina viljan måsta han ha själv. Du kan dock hjälpa honom på traven, vara ett stöd, om du orkar. Oftast är den som lever med en missbrukare mer psykiskt dränerad på energi.

Man blir fylld av energi och livslust igen.

En missbrukare ljuger om mycket tyvärr. Man lever i en värld av lögner, flykt och ångest. Han har ingen vilja att sluta dricka och oavsett hur mycket du tjatar, lägger upp schema mm så kommer det inte funka för han saknar den genuina viljan att sluta. Att klaga på sin partner för att du är kontrollerande gör honom irriterad för du är ju inne i hans himmelrike och försöker ta ifrån honom guds kalk med vin. Då skyller han på dig och det ger honom ett skäl att dricka. Lämna honom ifred för ditt egna välmående.

Hej på er alla "kämpar" därute. Varit på bad/solresa - men semestern fortsätter ännu i nästan 3 veckor. Jag hade i stort sätt bestämt mid att inte dricka någon alkohol under semesterresan. Väl på plats - i 34 plusgrader så bestämde jag mig för att tillåta mig själv 2 iskalla öl varje dag. Ser jag det som ett nederlag? Egentligen inte - baserat på att jag höll mig till dessa 2 kalla öl, och drack vatten för övrigt. Jag fick inte på något sätt ett sug efter mer heller - utan tyckte att kallt vatten var lika gott i värmen. Kanske finns det en liten besvikelse över att jag "ändå" drack dessa 2 öl, men stoltheten är större - att jag, utan vita knogar, tyckte att det just precis lagom - och att jag var mer än nöjd med dessa 2 öl.

Nu fortsätter sommaren/semestern här hemma i Sverige - och antagligen som kommer dessa kommande veckor att vara alkoholfria. Ångesten över det som hände veckan/veckorna innan jag åkte iväg är i stort sätt borta - nyttigt att komma iväg till en annan plats rent fysiskt - men framförallt psykiskt. Jag är dock på min vakt - och har inte på något sätt glömt det hela - eller fått uppfattningen att jag nog kan ta ett par glas vin. Icke!!! Kram till er alla som har det kämpigt just nu - när det (tyvärr kanske?) är riktigt grill/bag-in-box-väder ute........!

Japp Vilja, det är det tåget jag vill med på!!!!
Det svåra kommer fredag då jag o särbon ses igen. Men jag tar det när det kommer. Och jag har en viktig yogagrej coming up ganska snart o vill stå för det o vara just Sattwa...så min motivation är hög!

... tycker jag att det är mycket roligare att plocka vinbär utomhus än att ta hand om skörden inomhus sen. Bara så att ni vet, alltså.

Finfin söndag på er alla!

För visst känner jag igen dig, Calle. Hm, har för mig att det fanns en fru med i bilden där nånstans också? Oavsett; ser fram emot att läsa om din fortsatta resa. Kram.

Hur är det med dig! Kram

Så många vi är, alla vi med ständig klump i magen, oroliga blickar, sammanbitna, sorgsna, skamsna och som försöker hålla god min.
Berättelserna är så löjligt lika varandra. Vi borde skriva en såpa tillsammans. Den kommer att sågas totalt, så jävla klyschig och förutsägbar!

Ja, det är jobbigt med lögnerna.. Har själv en gubbe, som sist han blev på örat (han var full när jag kom hem och satt med ett tomt rödvinsglas framför sig) Jag frågade hur mycket han druckit och han svor på att det bara var 2 öl.. Skrattretande egentligen.. Inte ville han erkänna att han var berusad heller.. Jo, såpass att han inte skulle sätta sig i bilen men det berodde mer på att han inte ville åka dit för rattfylla eftersom Sverige har så löjligt låga gränser(?)
Men enligt egen utsago var han absolut inte berusad utan kände sig "normal". Hur andra uppfattar honom skiter han i..
Jag är på väg att lämna för jag har konstaterat att jag inte kan få honom att förstå eller ändra på faktum att han vill fortsätta att dricka..

Hej. Han verkar ha ett väl utvecklat beroende. Finns lite fakta här på sidan under fliken fakta. En missbrukare ljuger för att han vet att han gjort fel och har ångest. Eftersom mssbrukare oftast ljuger om det mesta kring sitt missbruk blir det jobbigt med tilliten. Det tar tid. Oftast när man smussla och ljuger om det är det en allvarlig signal. Tyvärr kan du aldrig få honom att sluta dricka. Viljan måste komma från den som missbrukar.

Medicin för att bli detoxad från a kanske är en väg? Välkommen tbx

Hej Välkommen hit igen. Du måste nog fundera på vad du verkligen vill med ditt drickande. Dricka, inte dricka? Mycket lite? Vad händer om det spårar ur?

Grattis till segern!
Ja, om vi nu har funderat över vad måttlighet egentligen är så har vi nu ett mått. Eller blev de andra så inspirerade av din nykterhet att de drog ner själva. Det får vi aldrig veta.

Kom på honom i november och konsumtionen har väl i snitt varit en bag in Box rödvin och en flaska 75 cl whiskey i veckan.
Har som så många andra snokat, hotat och ställt ultimatum. Utan att verkligen fullfölja. Mår själv bara sämre och sämre...
Det värsta är lögnerna rakt upp i ansiktet, när han säger att han vill visa hur mycket vår relation betyder genom att hälla ut en whiskey på morgonen... För att sedan komma hem med en ny på kvällen. När han berättar hur duktig han varit som bara druckit en snaps till maten... och så veeeet jag att han dragit i sig typ 20 cl whiskey i smyg. Mitt förtroende och min tillit är borta. Väck. Går sådant att reparera? När han själv lever i förnekelse?
Själv påstår han att han dragit ner jättemycket på sitt drickande, och visst, jag hittar inga gömda flaskor längre. Men tre ggr senaste veckan har han kommit hem direkt från jobbet och luktat och betett sig som han druckit alkohol...
Alkomätaren var en billig variant inköpt på Biltema. Whiskyn han drack borde ha varit en timme ca innan mätningen och glaset rödvin kanske 10 min. Han blåste 2 ggr, Första visade 1,4 och andra 1,2. Och som sagt, spelar ju egentligen ingen roll i det stora hela, det som gör ont är ju att han ljuger. Igen.
Vill klargöra att jag varit väldigt tydlig med att jag inte har några problem med att han tar sig några glas på hemmaplan. Men han behöver inte komma från jobbet och vara påverkad och smygsupa. Jag har själv inte spottat i glaset tidigare men sedan detta uppdagades orkar jag inte se åt eländet ens...

Tack Nyckelpigan!
Det är nog viktigt det där att fundera över varför det händer. Drack vin till maten igår. Lagom mycket, två glas och det räckte med det. Sen blev jag sur på att jag hade allt ansvar för allt och drack en öl. Onödigt!
Kanske dricker vin till maten denna vecka också, högst 2 glas, men sen börjar vardagen och då är det slut. Det ska gå vägen det här.

Tack Nyckelpigan!
Det är nog viktigt det där att fundera över varför det händer. Drack vin till maten igår. Lagom mycket, två glas och det räckte med det. Sen blev jag sur på att jag hade allt ansvar för allt och drack en öl. Onödigt!
Kanske dricker vin till maten denna vecka också, högst 2 glas, men sen börjar vardagen och då är det slut. Det ska gå vägen det här.

Blir så ledsen när jag läste om din dotter och jag tycker att det är bra att du pressar henne lite att ni ska berätta. Många gånger skäms barn för att de blir utsatta, de berättar inte för då blir mamma och pappa ledsna och de vill dölja att mobbningen kommer åt dem. Det blir en viktig signal till henne att det hon blivit utsatt för inte är ok. Kan du ringa killens föräldrar tror du? Du har ju svart på vitt vad han har skrivit. Om min son gjort något sånt ( tänk om det är han...) så hade jag velat veta detta. Helst då inte med ilskan alltför närvarande. Jag tror inte att föräldrarna vet vad han gör, eller hoppas åtminstone det. Utan mer berätta om vad som hänt och ta för givet att de hjälper till att lösa det. Det blir en viktig signal till grabben att han har gått för långt.

Och tänk vilket bra tid du valt att sluta med ditt drickande. Känn dig stolt och glad Nyckelpigan för att du kan finnas där. Tror att det är viktigt att pappan får veta också. Ju fler som signalerar att det är naturligt att bli ledsen och blir ilskna över vad grabben gör, desto bättre.
För övrigt så tycker jag att man ska skvallra om mobbning. Hoppas att skolan tar tag i det på ett bra sätt.
Hoppas också att det går bra på festen. Du känns stark nu Nyckelpigan. Stark i att möta och stark i din nykterhet. Du kommer att greja detta. Hoppas att du hinner ta hand om dig själv lite också och få lite stöd.

Och denna återkommande ångest. Kommer på morgonen och så får jag jobba bort den under dagen. För att sen ligga på normal nivå på kvällen. Min hjärna är duktig på att fylla ut luckor med diverse innehåll som alltid innebär att jag varit otrogen utan att veta om det. Förr i tiden under min singeltid så var jag nog rätt benägen att under rus hångla med killar men inte de senaste åren. Ändå är hjärnan där och bråkar. Jag har gett någon en puss, men det har jag kommit igång och även bekänt för min man. Men det var också längesen nu.

Dock var trött jag är på min ångestridna hjärna. Tror jag ska börja äta magnesiumtillskott då jag har förstått att ångest och depression kan bero på magnesiumbrist.

Ja Edde, varför är det så att man är mer hård mot sig själv?

Hej och välkommen!
Jag hör ju till de som tror att det går att klara att sluta själv. Men tror också att det är lite individuellt. Tror att det är bra att skriva i det här forumet både de bra dagarna och de som är besvärliga för att få ögonen på varför och när man dricker. Gemensamt för många av oss som haft svårt att sluta är väl att när det gått bra en period så börjar förhandlingarna angående hur farligt det eg med ett litet glas. Det går bra en period, men sen är det återigen ett problem. Lycka till både med att skuta och med träningen.

i Östersund där vi deltar i AA:s Landsmöte där också Al Anon har möten parallellt. Mitt och vårt tredje Landsmöte, i G-Borg för tre år sen var jag på mina första Al Anonmöten. Det är fantastiskt att få delta och dela så många människors erfarenheter, styrka och hopp, inte minst de alkoholisters som deltar i Al Anons möten. I går kväll var vi på en mycket trevlig middag med dans före midnattsmötet. Jag instämmer med Adde som brukar skriva om de nyktra och mycket glada sammankomsterna, ingen som betraktar utifrån skulle tre att detta är en helnykter tillställning. Glada samtal och mycket skratt. Men även djupa samtal om de stora livsfrågorna - med människor som jag vet deras förnamn och mer behövs inte. Ett fantastiskt sätt att vara tillsammans - som här på forum men irl. I det verkliga levande livet. Delningarna från nyktra alkoholister på midnattsmötet överträffar den bästa roman. Äktheten, den intensiva närvaron och gemenskapen fyller en med livsenergi och hopp .... Tacksam att få vara en del i detta. Nu blir det hotellfrukost:). / mt