Senaste kommentarerna i forumet

ja det känns fint att han fick somna in hemma. Jag vet faktiskt inte hur man säkert vet att djur inte lider... man får nog bara försöka tolka dem och följa den berömda magkänslan. Vi har funderat mycket, som jag skrev... inte kan jag säga säkert att vi har handlat rätt. Han är fint nerbäddad nu och ska få sin plats under körsbärsträden. Jag tror helt säkert att jag kommer att höra hans kurrande och känna åtminstone vindfläkten när han har vägarna förbi. Jag hoppas han träffar min mamma - de gillade varann. Hoppas du också kan känna närvaro av din mamma nån gång. Kram / mt

Det är bra, gråten vill ut. Jag tror att den renar. Den klumpiga karlsloken här ovan har i övrigt redan sagt det jag tycker passar nu (tänk om alla karlslokar kunde tänka och dessutom formulera sådana ord och tankar säger jag :-)

Det gör ont i hjärtat på ett alldeles speciellt sätt när ett kärt djur försvinner. Men vad fint att den fick somna still i soffan istället för att åka till veterinär. Hur vet man att kisse inte har ont och lider i onödan undrar jag. Jag vet av egen erfarenhet att man inte alltid ser när ett djur mår dåligt (om man inte vill se). Jag oroar mig lite för mina gammelkatter.

Många kramar till dig och jag hoppas att du, om du vill, får erfara det Hösttrollet beskriver.

Själv är jag på dag 29, men hade inte kommit hit utan Antabus och detta forum! Har en liten svacka just nu så jag har bosatt mig på forumet för att tanka motivation och styrka. Det funkar!
Inga däckbyten här i dag, det ska BARA njutas av det fina vädret. :)

Kram/Maria

somnade katten R♥ lugnt och stilla på pläden i soffan och begav sig vidare till de sälla jaktmarkerna. Mycket saknad. / mt

dag 22 idag! och nykter helg nummer tre! Skillnaden den här helgen är att det har gått lite mer på rutin, har inte reflekterat så mycket över att jag inte ska dricka. går inte heller runt i det där initiala lyckoruset över att ha klarat en nykter helg. Så det har på något sätt känts som en "vanlig" helg.

Har märkt att det som jag har avskytt tidigare, att prata med helt okända människor kommer nästan naturligt numera. Inte så att jag helt plötsligt tycker att det är skitkul eller att jag går fram till vem som helst och börjar prata. Men det kan vara en kommentar till någon man råkar gå förbi ("vackert väder idag!", "oj, din hund är stor som en häst!", osv), hamnar i hissen med, råkar sitta bredvid, osv. :)

hoppas att ni andra där ute mår bra idag! Det är otroligt vackert väder idag, men tyvärr kommer jag att få spendera en stund av dagen med att byta till vinterdäck vilket ligger långt ner på min lista över roliga saker ... :)

Du skall se att ridturen blir bara bättre utan A.
Det är rätt inställning.
/A

God morgon bella Maria! Bra att du hade utbyte av din dag. Att komma hem full med intryck och vara trött och nöjd är en av de bästa känslorna i världen. Då mår man bra...och DÅ kommer reflexen om att "Jag måste toppa detta" (läste vad du skrev hos Stigsdotter), fy fan vilken stark drog vi lyckades välja. Men du kom över det...tänkte tanken ända ut. Men lik förbannat är det ett djävligt lurigt belöningssystem som vissa av oss har.

Att träffa en forumvän IRL! Avundas dig...jag vill också ha "ansikten" på mina forum kompisar. Nu har jag omedvetet fantiserat ihop egna bilder av hur alla ser ut. Dig ser jag som klassiskt vacker...ha, ha. Kan ha helt fel...men det är min bild än så länge. Skulle verkligen vilja gå på forumkonventet i Januari. Önskar ett datum var satt...lättare att styra upp då. Ja, ja den som lever får se.

Ngt helt annat; Även om jag uppskattar filmer som "Den engelske patienten" så är jag sjukt sugen på "Ironsky", en film gjord av de galna finnarna. Är detta ett manligt drag? Filmen verkar iaf. helfestlig!/R

Någon liten människa är du verkligen inte, men du kanske känner dig väldigt liten...det är en stor skillnad. Fattar att det är tufft...men det kanske även kan vara lite befriande. All gråten menar jag...den har ju funnits där inne och ut ska det ju förr eller senare. Både tårar och sorg. Du har haft ett tufft år då du dessutom har fått agera klanhuvud samtidigt som du kämpat med allt praktiskt. Sorgen har inte hunnit få ta plats eftersom ngn (du!) måste fixa allt praktiskt. Är det då konstigt om det brister ibland? Jag tycker inte det...och du med din intelligens förstår ju samma sak.

Därmed inte sagt att det är trevligt att vara så ledsen. Men tillåt dig det och ta hjälp om du känner att det blir för mycket. Om du har möjlighet så sjukskriv dig och vårda dig själv i ett par dagar. Att vara sanslöst sorgsen är också ett slags sjukdomstillstånd. Jag menar inte att du ska ligga hemma och gråta ännu mer utan kanske försöka tvinga ut dig i naturen (Om det inte regnar, ingen ska behöva gå ut i regn) som faktiskt har ngn slags läkande kraft. Det låter flummigt...men jag tror att det kan hjälpa. Lite vin kan också känns som en tröst...men tyvärr är det ju bara de första glasen...sen blir man ännu ledsnare. Men du VET det...jag bara påminner.

Tyvärr har jag inte mkt till tröst att komma med. Jag är en klumpig karlslok...eller vad jag menar är att de ord som man skulle vilja få ut...landar bara i floskler. Vad jag skulle vilja göra är att hålla om dig och låta dig snora ner min tröja. Nu kan jag bara repetera att det kommer att bli bättre. Men framför allt vill jag att du ska veta att du duger. Du mer än duger. Unna dig tid. Jag tycker om dig väldigt mycket! Väldigt! /R

för hopplösa - Livsförändring på djupet av Olle Carlsson. Säkert en bra vägledning om man tar den på allvar och verkligen tänker igenom varje steg. Inte bara läser igenom och lägger åt sidan. Han säger (med hänvisning till en forskare) att självhjälpsböcker kan göra mer skada än veckotidningstips för att böcker ger en djupare, mer seriös förhoppning om förändring... Den här boken kräver sitt arbete men kan nog bidra till en djupare syn på livet. Ska ta den till mig och faktiskt göra uppgifterna också. / mt

lessenfrun - även om jag verkligen inser och förstår att din sorg och förlust är något helt annat min. Det känns ändå som en tröst att veta att jag inte är den enda som gråter... och inte du är den enda. Kanske det är med dina tårar som jag tror att det är med mina - att de renar sinnet och kanske också gamla sår. Många gånger har jag citerat rader av en vän som inte orkade leva sitt liv: Gråt min vän för det hör livet till... Och så är det. Sorgen är kärlekens pris. Tungt att sakna och sörja men ofrånkomligt om vi älskat... och älskar. Kram i tidigaste timmen. / mt

Jag tror inte jag gråtit så mycket någonsin som jag gör nu..
Allt kom ikapp. Så! Pang på...

Är en väldigt liten människa..

Tack Nyman! Tar ditt råd om egen tråd. Börjar så smått fatta styrkan i denna blogg. Kommer onekligen behöva vaccinera mig ibland. Är dock trött på att fly. Vänder nu på klackarna och möter demonerna.

Är också jättetrött efter alla intryck och känslor. Kände mig jätteglad när jag kom hem, och fick sådan lust att dricka vin? ?
Jag måste vara jättekonstig, få den känslan efter ett AA-konvent. Men det var nog känslan att "fira" att det var en sådan bra dag.
Det gick över som tur var, tänkte tanken ända ut och då tog lusten slut.
Tack för en bra dag och hoppas verkligen vi kan träffas fler gånger. Kram!

Har varit hela dagen på AA:s kvinnokonvent i Stockholm. Hela dagen bestod av vanliga möten fast i större format och baserade på olika teman. Det var fantastiskt med all denna kvinnokraft, värme och gemenskap. Det är så häftigt att människor som inte känner varandra delar med sig av sitt innersta tankar, sin ångest och sin glädje. Mycket lärorikt och givande.

Jag har lätt att känna mig lite ängslig när jag ska på den här typen av tillställningar (typiskt ett sådant tillfälle när man trott att ett glas vin hjälper på traven!) då var det skönt att ha sällskap dit av rara Maria42 - vi känner ju nästan varandra och nu har vi fått ett varsitt ansikte till respektive nick också :-)

Jag fick också träffa min sponsor IRL. Henne har jag hittat via AA-mail och bara talat i telefon och via Skype med. Maken tittade lite på mig när jag glatt konstaterade att här är i alla fall en fördel med att vara alkis - man hittar nya supertrevliga vänner!!

Ska gosa ihop mig med kisse här i soffhörnan, kanske somnar jag till den här, inte så väldans bra filmen...

Jättekul att träffa forumkompis IRL och jag tyckte om dig också ♥ hoppas vi ses fler gånger! Jag är alldeles grusig i ögonen, det var en toppendag men det tar på krafterna med så mycket intryck och känslor tror jag. Maken har satt på Ironsky (nåt slags nazister från månen som vill ta över jorden...) så jag kan nog somna snart ;-)

Hösttrollet: hm får nog erkännas att de gått ner mer av sådana varor de senaste veckorna så de är säkert därför. Jublar över ännu en helg utan alkohol!

Jonas löfte har varit otroligt bra så det spelar ju ingen roll att kommentaren kommer nu. Va kul att du läst i min tråd, det har varit och är en tuff resa, men jag ångrar mig inte. Forumet är guld värt! I morgon har jag heldag i keramikverkstan inbokad, hade aldrig hänt i livet med A.

i gänget Maria42 !!!!

Kram ♥

Hemma efter en lång dag, middag avklarad och hinner nu ta in alla intryck en stund.
Det har varit en fantastisk dag, att träffa Stigsdotter (som jag tyckte mycket om) och alla dessa kvinnor på konventet, som berättar olika historier men som påminner så mycket om min historia. Att vara första gången på AA och så blir det en hel dag, förstår nu varför Adde gillar konvent så mycket. En hel dag med så mycket värme och kärlek och känslor. Känner mig helt slut nu men lycklig, det var så skönt att se IRL att vi är fler som har denna sjukdom, jag är inte ensam.
Att få prata ordentligt med Stigsdotter om detta som vi inte pratar med någon om, fantastiskt!!
Kram!!

Och välkommen in i min tråd. Jag sitter och dricker en 0-öl, min fru står och lagar till en önskemiddag precis bredvid. Vi lyssnar på Roffe Wikströms Ferlinplatta på Spotify, pratar, skrattar och kommer ihåg tillsammans när vi såg Roffe i en fantstisk konsert, som aldrig ville ta slut, på en underbar semestertripp på Gotland för rätt många år sedan nu. Långt innan barn, stress, oro och, den emellanåt påträngande, livsledan och ifrågasättandet av MENINGEN.
Men, vi har det bra nu, vi kommunicerar och förstår varandra. Vi älskar varandra, även om det är tufft ibland precis som det är för alla andra som lever ihop under stundom. Livet bjuder på riktiga smällar ibland, det är så det fungerar. Det gäller att samla ihop sig och resa sig igen och det är mycket enklare att göra om man hjälps åt med det också. Ibland behöver man utomstående hjälp för att klara av att hantera det RIKTIGA LIVET och då tar man den utsträckta handen för att överleva.

Jag kom fram till insikten att alkoholen aldrig har kunnat och aldrig någonsin i framtiden kommer att kunna hjälpa mig att hantera det RIKTIGA LIVET; det måste jag fejsa själv utan etanol flytande i ådrorna, för annars lever jag inte på riktigt. Jag känner mig otroligt stark i den övertygelsen... ibland... för att i korta stunder vackla så att jag nästan faller... men bara nästan, för i dessa stunder återvänder jag till mina kära, goda vänner och kamrater härinne, vaccinerar mig en stund (Ibland kort och ibland väääldigt lång, tycker min fru...) och så klarar jag ett par andetag eller några timmar till.

Skapa gärna en egen tråd i "Förändra...", det är där de flesta av oss håller till och håller koll, så att jag och mina kamrater kan följa din resa och förhoppningsvis hjälpa och stötta dig i ditt beslut.

Än en gång: Välkommen in i vagnen! Här är varmt och tryggt och nu rullar tåget igen, så häng på!

Björnkrammar från Pappa Björn!/NM

Har precis klipp och klistrat ditt inlägg till mig. Vill läsa ditt inlägg då kraften tryter. Du inspirerar mig. Gillar din ödmjuka inställning och det märks att du lärt dig att ta vara på dig själv på ett hälsosamt sätt.

Fruktansvärt bakfull, orkade knappt ur sängen. Men om jag tänker efter är det ju mer eller mindre så jag mått varenda lördag- och söndagmorgon, normaltillstånd= trött, ont i ryggen, stel, ledproblem, huvudvärk... Var det detta jag längtade efter i går kväll när jag inte kunde hålla tassarna borta? Knappast... Sov ju tretton timmar natten till tisdag, och hade ingen värk någonstans på morgonen, alltså har även den stela, onda ryggen och ledvärken i fötter och knän med alkoholen att göra???

Kanske en nyttig läxa? Tack, I'm back in the saddle again.

Usch ja, jag vet precis hur smärtsamt det där är.

Kram till dig, gubben och katten.

/H.

Vaknade pigg och utvilad, skjutsade blomman till arbetet, skall även hämta klockan tio ikväll.
Ungarna spelar tvspel.