Senaste kommentarerna i forumet

till forumet nr 9 !
Självinsikten när jag själv tog mitt beslut om nykterhet är, och var, en livsavgörande vändpunkt för mig. Beslutet hade växt fram under en 10-års period ( !!) utan att jag hade en susning om var jag skulle vända mig eller hur jag skulle göra. Jag sökte hjälp ett antal gånger inom den sk öppenvården utan resultat. När jag kom till den definitiva slutpunkten, när mitt liv verkligen skulle sluta med att jag stod ensam utan mina barn och fru, då insåg jag äntligen vad jag höll på med.
Jag valde själv att åka på behandling och fick mina verktyg att använda i fortsättningen för ett nyktert liv. Den viktigaste lärdomen för mig var att ta hand om mig själv, att verkligen vårda min egna person, att sätta mig själv i första rummet tills jag kände att jag hade fast mark under fötterna.
För mig tog det dryga 1.5 år innan jag hittade mig själv och den person som jag verkligen är och var innan jag gick in i dimman.

Jag är glad för att jag lyssnade på de som gått före mig och som hade trampat den väg som jag skulle gå helt på egen hand. Jag sparade många tråkigheter genom det beslutet. Som nynykter var ju mina erfarenheter begränsade när det gällde det nyktra livet och jag var beroende av "Di Gamles" stöd men jag var tvungen att själv göra jobbet.

Din blivande tatuering kan jag jämställa med mitt halssmycke i form av AA's logga som jag köpte på behandlingen, mest tänkt att ha som ett minne :/ Den påminnelsen det innebär att se märket i spegeln varje morgon har betytt oändligt mycket mer än jag hade kunnat tänka mig, någonsin.

Det förstärkte mitt beslut varje morgon om att idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer och gjorde mig efter ett tag till en stolt nykter alkoholist.

Jag har varit med ett tag men jag lovar inte mig själv att aldrig någonsin dricka alkohol mer i livet. Det är ett löfte som är alldeles för stort för mig och det blir som en vägg av motstånd, en känsla av hopplöshet. Just idag lever jag och dagen idag kan jag lova mig själv att inte ta det första glaset. På så sätt har mitt liv blivit hanterbart och dagar läggs till dagar, veckor till veckor, månader..... :-))

Häng kvar och utforska din kropp och hjärna och känn dina känslor återvända fullt ut utan sinnesförändrande medel.

Hej! Tack för de fina orden. Det får mig att känna mig på rätt väg. Just nu är jag stark men är medveten om att frestelserna kommer att komma. Hoppas då att jag står fast, tänker klart och inte tar impulsiva beslut. Hur går det för dig? May the force be with you!

Eftersom jag inte har någon egentråd så hoppas jag att jag kan skriva några rader här i din tråd Dompa.

Jag har tittat lite på hur fördelningen ser ut här på forumet och kommit fram till att på "Förändra sitt drickande" så är det ungefär 80% vin pimplande, eller före detta vin pimplande kvinnor, som skriver och följaktligen 20% supande eller före detta supande män, medan det på anhörig sidan nästan enbart är 100% kvinnor som skriver. Vad kan man då dra för slutsats av detta?

Ja när det gäller alkoholisterna så måste det väl vara så att kvinnor är mer benägna att erkänna och ta tag i sitt missbruk medan männen inte ser så stort problem med att ta sig en jamare eller fler.

När det gäller de anhöriga så verkar det som om kvinnorna ser det som ett stort problem att partnern dricker och är mer benägna försöka få tillstånd en förändring, medan männen antingen inte vågar ta tag i problemet eller inte upplever det som ett problem utan tycker det är ganska bekvämt att frun dricker lite vin eftersom dom då kan ägna sig åt sina favoritsysselsättningar, som till exempel att kolla på sport i fred medan frun sussar i soffan. Vad vet jag, men stor skillnad verkar det vara.

Detta kommer mig att osökt att tänka på en historia:

Två arkeologer höll på med utgrävning och hittade kvarlevor efter en människa och bland annat en skalle. Man tvistade en stund över om det var en kvinna eller en man och kunde inte enas. En bygdens son hade lyssnat en stund och bad att få titta på skallen och kunde tämligen omgående konstatera att det var en kvinna.

"Hur kan du veta det så säkert undrade de lärde nyfiket"

"Det är inte så svårt svarade mannen. Käken är ju helt utsliten" :-)

VV

Så vis och full av självinsikt. Blir stolt över dig när jag läser vad du skrivit till Trollis.
Allt var så rätt!
/A

Hör det bara än enklare att med skakiga armar klamra sigfast vid sitt beslut.
/A

Jag känner tyvärr igen skammen och föraktet, hur det får älskande att glida isär. Jag håller tummarna för dig. Vi är inte ensamma. Nyktra och raka i ryggen är livet så mycket lättare att tackla.

Hej Trollis. Håller med dig i det mesta. Tror dock att du sparkar in öppna dörrar. Vet inte i vilket syfte du gör det. För mig är detta forum till för att vi som någon gång fastnat i alkoholmissbrukets nät, oavsett som missbrukare eller medberoende. Vi ska ge varandra stöd, vara en axel att luta sig emot och ett öra att prata till. Inte är det väl för att ifrågasätta någons vilja till förändring eller att påminna någon om all skuld som han just erkänt och tagit på sig sin del för??

Jag har inga planer på att fortsätta dricka. Jag är tokmotiverad att sluta med en drog som samhället varnar för med ena pekfingret, men som samhället och vår mainstreamkultur gör en axelryckning för och ger en blinkning som utstrålar "det hör till, förgyller samvaron och ska väl en man fixa". Läs Benny Haags bok http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100118494 . Han visar verkligen på allt skit som alkoholen är medbrottsling till. Jag vet att en del tänker att det är inte pistolen som dödar, det är människan som avfyrar den. Håll med om att människan och pistolen samt människan och alkohol visat sig vara en farlig kombination!

Förstår inte heller trollis varför du vill spekulera i om mitt äktenskap är över efter två inlägg, från mig och min fru. Jag sitter nu och skriver detta med mina två underbara små killar jämte mig i soffan. Det är tecknat mys på tv:n, min fru sover i vår säng. Klockan är 06.52 och jag påminns om hur sanslöst mycket lättare det är att vakna nykter efter 7 h än tokbakfull efter 4 h sömn. Jag älskar min fru. Vi har båda terapeuter vi ska besöka, vi har verktyg för våra gemensamma problem som vi ännu inte praktiserat tillräckligt. Med mig nykter och med känslor som sakta sipprar tillbaka ska vi klara detta. Har redan beställt att tatuera in 121022 på min axel, dagen då jag tog beslutet. Jag kan inte veta om jag fixar att aldrig mer ta än droppe. Däremot vet jag att om jag råkar ramla ner i diket tillfälligt, gud förbjude, ska målet vara att så illsnabbt som möjligt ta mig upp på den enda möjliga vägen. Det kommer att bli galet tufft, men jag ska klara det.

Det svåra är inte att sluta, det svåra är att inte
Börja., Att inte ta FÖRSTA glaset.
Jag vet hur det känns, klump i magen och känsla av att vara värdelös.
MEN DET ÄR DET SISTA DU ÄR, DU ÄR SÅ BRA SOM KOMMIT HIT, och du är bara mänsklig.
Påt igen bara.
Kram och lycka till
/A

Sorgen är kärlekens pris. Och kärleken - oberoende till vem eller i vilken form - är värd all sorg i världen. / mt

Blir så ledsen för din skull. Att den kära katten är på väg. Trollis har redan skrivit så klokt...så det enda jag har är; Jag beklagar att du ska behöva vara med om det. När ett kärt djur försvinner så kan det faktiskt göra minst lika ont som om det skulle gälla en människa. En del ser det inte så...jag vet att det är så. Gråt vidare i pälsen och håll din vän. Dikten var mycket vacker. Önskar dig och mulle familjen allt gott! /R

kom och drack vatten och ligger nu i min famn. Han är mycket svag nu och det är mycket sorgligt ... samtidigt mycket livsnära. Den här katten är mig mycket kär och svår att mista. Det sista han ger mig är en plats för gråten - jag bär mycket ogråten gråt inom mig ... de senaste dagarna har jag gråtit oftare och mer än jag vet inte när.

Visst är forumet min dagbok - nu i det vidare livet. En bra plats där hela jag äger rum.

/ mt

PiL; Du och jag tycks ha lite olika uppfattningar om vad som är mysigt :-). På tal om fredagsmys...det är ett ord som jag avskyr. För mig symboliserar ordet TV....ingen big fan där.

Inte följde jag era tips...trots att de var matnyttiga! Tror det kan bli bra ändå. Fastnade för en av damerna och bjöd henne på lunch idag för att prata mer. Då tackade hon nej! Bjöd mig på lunch hemma hos henne istället, tyckte att OM hon nu skulle flytta ner till oss så var det inte mer än rätt jag såg henne i hemmamiljö. Hon är inte helt vit...tar ett glas vin till maten ibland. Men om det var viktigt för mig så kunde hon lika bra låta bli. När hon lägger fram det så...ja, då blir det inte viktigt för mig. Hon var tidigare gift med en man som inte spottade i glaset...men när det eskalerade så tog hon ganska tidigt sitt pick o pack, deras tre barn och lämnade. Vägrade dansa med. Det är skönt...hon greppar alkoholproblematiken. Men, men...vi får se. Kemin stämmer och hon är lite äldre, eller kanske inte. 56...då festar man väl inte nätterna igenom? Om man inte har vårat problem...då tycks man ju vara kapabel till allt.

Efter lunch blir det hemfärd...skönt. Längtar efter att ta av mig vinterrocken. Borde väl ha skrivit längtar efter ongar...visst gör jag det...men vi klarar oss utan att vara ihoplimmade vid höften (Trollis? Gäller det bara kvinnor? Vad är männens ungar hopklibbade med?). Ikväll ska jag inte göra ett skit...ngt annat jag också ser fram emot. Nu...frukost. /R

PS: Trollis, jag skiter i hur jag eller ngn annan stavar, det är ju budskapet som är viktigt. Däremot blir jag tokig när jag SER att jag stavar fel men inte greppar var felet är. Som tur är ser jag oftast inget alls! DS

...klapp i baken! För det är du värd! (Nej, det är ingen gammal bock som skriver, det är ju fästemannen). Du har växt så enormt de sista månaderna. Den ljuva dufvan har verkligen blivit en (lite ilsken? Bra!) svan. Önskar dig detsamma som jag önskade Maria; En riktigt givande dag och må ni finna varandra på riktigt. Kan väl vara skönt med en väninna som man kan vara helt ärlig med. Enjoy the day! Kram och så! /R

Stor dag idag! Inte bara ska du gå på konvent utan dessutom träffa Stigsdotter IRL. Ni kanske blir livslånga vänner? Spännande. Hoppas du får en riktigt givande dag. Ser fram emot att få höra vad ni har lärt er. Eller kanske inte lärt...men fått bekräftat. Ha det riktigt bra! Kram/R

..har hittills handlat om viljan att hamna i en sorts trygghet...med mig själv...

Jag duger, precis som jag är, och i vilka situationer jag än hamnar i, en sorts självsäkerhet...

Ikväll var vi ute på byn och såg en show, med mat och dryck...
Jag skällde som vanligt på servitrisen som inte hade något alkoholfritt alternativ, men 14 olika sorters viner...
Lättöl!!!, är inte alkoholfritt, svarade jag, vilken somelier med viss form av av egenkänslan satsar inte på ett fullständigt sortiment,
Utan på bara dyra alkoholhaltiga drycker, där pengarna finns..
Jo alkoholen är ju på sätt och vis självdrivande, ju mer man dricker, desto mer handlar man..
Det gör man inte med ett öglas fyllt till bredden med tappcola, en dålig sådan dessutom...

I vårat närområde fanns bara pansjisar i parformationer med fyra runt ett bord, drack måttligt,
tanterna delade på ett helrör rödtjut, Gubbarna drack mest bira, men några stycken då istället...
När showen var slut gick de flesta hem, men de i yngre medelåldern hamnade som barlejon och ville fullända kvällen...
Man såg på de anställda att de tyckte det var en besvärande omständighet att tvingas duka av borden nu när grisarna satte igång
Och började härja i baren med omnejd, rädda det porslinet som räddas kan..
Trampade på ett krossat champagneglas när jag kom ut ifrån muggen, och då tyckte nog även jag som egenmäktig bilförare att det var dags
Att gå till bilen, antalet pappershandukar på golvet och i pissoiren sade mig ungefär samma sak, nu börjar grisandet.
Det här var ju ändå en av de finare syltorna i bygden, men det är väl antagligen här pengarna finns, att låta folk dricka ohejdat...
På något sätt måste det ändå vara nedvärderande för innestället att de tillåter sig sjunka så lågt, och att dra in pengar på detta viset.

Jag vet hur man tänker, vilket jäkla drag det var...,när man vaknade tillbaka till livet dagen efter som drickare...
För med den baksmällan borde man ha haft det roligt, eller?
Men vartefter dagen gick och minnesluckorna fylldes i med ångestfyllda kval, och när man såg plånboken gapa tomt, och man med oro försökte dra sig
Till minnes över hur många gånger man använde kortet i baren, på fyllburgaren, och taxiresan hem....
Nja...tankarna vände till att bara bli en o-rolig dag istället, och man säger lågmält till sig själv ...aldrig mer...
Några dagar senare ändrar man sig till...nästa gång...
Till nästa veckoslut....men den här gången...
Och när helgen har passerat ännu en gång till hälften....hur kunde jag vara så jäkla dum..?

Ekorrhjulet fortsätter, och det upprepas gång efter gång...
Och man undrar om det inte är ett systematiskt problem, som man har svårt att ta sig ur...

För inte är det väl som så att...jag!, har ett problem, med drickat..?
Nenejnej, det är det bara alkisarna som har, de är arbetslösa, sitter med smutsiga kläder på en parkbänk någonstans...
Jag har ju rena kläder, har jobbet kvar, och sitter välldans sällan på en parkbänk överhuvudtaget...
Då kan man ju inte ha ett problem, eller???
Inte jag, jag har ju rena kläder, ja bortsett från de som ligger i smutstvätten...
...måste tvätta!

Och så tvättar vi bort vårat dåliga samvete, ännu en gång...
Allt är förlåtet, och vi kan fortsätta som om ingenting hade hänt, en sorts själ-bedrägeri...

Min trygghet finns i att jag kan lugnt stirra på min korg med smutstvätten, och tänka.....
Jag behöver endast sätta på en tvättmaskin för att få rena kläder, inte städa mitt dåliga samvete...

Det har blivit en positiv upplevelse av att jag idag inte ens behöver fundera på om jag ska dricka eller inte...
Svaret är...inte...behöva tömma tvättkorgen i ångest och samvetskval...

/Berra

Hej vänner!

Ja, vem är alkoholist och vem är det inte? Jag tror att den enda som egentligen tycker att den gränsdragningen är viktig är en alkoholist... för att bevisa att man är på "rätt" sida om strecket. Hm.

kraftverk - jag tänker att din man hör det han vill höra när han möter den andre killen på AA. Han är där för att få det bevisat för sig själv att han INTE är alkoholist, och då är han nog inte helt ärlig i sin berättelse att han kan ha en vinflaska öppnad utan att dricka den. Han skulle kunna resonera så här:

"Om jag öppnar en vinflaska så klarar jag av att inte dricka upp den. Så är det. För jag dricker ju ingenting alls den första kvarten. Hade jag varit alkoholist så hade jag ju satt den till munnen direkt! Dessutom använder jag ju ett glas, och det gör inte alkoholister. Och efter den första kvarten så klarar jag av att bara dricka ett glas. Det andra glaset tar jag bara för att det är gott. Jag gillar ju vin! Alltså, vad är det att spara på en vinflaska som är halvtom? Och nu gick ju korken dessutom sönder. Så att jag dricker upp resten av flaskan beror bara på att det inte skall stå och surna tills imorgon."

AA bygger ju på tolvstegsmodellen och där är det första steget att inse att man själv är alkoholist. Min gissning är att mannen som din man mötte snabbt gjorde sig en bild av att han inte har den insikten. Att då säga "då är du ju inte alkoholist" kan alltså vara ett sätt att provocera, snarare än att bagatellisera. Din mans reaktion skulle kunna bli "jo, det är jag ju visst det! det är ju därför jag är här!". Om inte uttalat där i stunden, så kanske undermedvetet över tid.

Jag tror att nästa gång din man inte klarar av att han en öppnad vinflaska i sin närhet, så kommer han att tänka på mannen på AA. När han misslyckas med det som mannen säger visar att han inte är alkoholist... vad är han då?

Självinsikt tar tid. Och om det var en rutinerad AA-medlem som din man mötte, så vet han vad han gör.

Så tror jag, utifrån min erfarenhet av hur AA-gubbar funkar. :-) Kram!
/H.

Då har du lärt dig det, ut med allt, noll i skåpet! Upp igen!

Kan inte ha en droppe hemma. Så enkelt är det. Tröst i bedrövelsen är att kroppen tydligen börjat reparera sej, tålde inte så mycket, full som ett ägg blev jag, och det fort.. Dag tolv, i morgon dag ett, mk II.

Betr mitt tidigare inlägg, så försökte jag "besvara" ett av dina tidigare inlägg och trodde att det skulle hamna där nånstans i september då du omnämnde tv-serien. Så blev det inte, men det gör väl inget... Jag har spenderat TIMMAR här på din tråd nu och jag känner igen mig själv så väl i så mycket. Det du skriver, och all feedback av alla fantastiska människor som hänger här... Det går liksom inte att blunda. Jag är också på gång... snart. Jag måste.
Kram och fortsätt kämpa. Du är fantastisk!

Ha en skön helg trollet. Jag ska dricka mycket
bubbelvatten.
Kram Uska

Hej sommar
Kan bara instämma nu är kl 19 och fredag kväll och jag har
inte ens tänkt på A. Känns så underbart att bara vara och
flyta med. Hoppas samma känsla finns kvar i morgon.
Kram Uska

Jag håller med! Jonas löfte har varit en riktig "igångsättare" för mig! Är honom oändligt tacksam för att han bjuder så på sig själv. Avsnitten ligger på URplay fram till mars läste jag någonstans; jag ska se dem om och om igen!

:-) Tycker du har fått en hel rad fina tips på fredagsmys med din gäst Dompa; rysk bastu, sadism, björkris, you name it :-) Detta kan bara sluta i fullständig triumf.

är bra för oss som behöver komma ihåg. Det handlar inte om att prata strunt om andra utan om iakttagelser som hjälper mig att lära känna mig själv eftersom jag ju också varit där. Jag har också flängt runt och trott mig vara guds gåva till männen, dansat för mycket, flamsat för mycket. Det är bra att med hjälp av bra beskrivningar komma ihåg hur det var. Dessutom är det lite roligt att läsa om Berras äventyr :-)

Ha, ha, ha.. kunde inte låta bli, när jag såg era kommentarer..
kom att tänka på en gammal historia om sadisten och maschokisten (ursäkta satvningen Dompa)
Slå mig sa maschokisten..
NEJ, sa sadisten! / T