Senaste kommentarerna i forumet

Hur går det?
Blåmärken i själen svider en stund, men din inställning är HELT RÄTT!

Hör av dig, oavsett. Vi finns här
kram /trollis

Morn Dompa & VillerValle!
Ha, ha, läste din arkeologihistoria VV, och det stämmer nog ;-D
Kan kontra med en "nästan sann".. När arkeologerna hittar ett kranium, kan de på ögonhålornas form se om det är en man eller kvinna..( det med formen är sant!)
kvinnor har rundade ögonhålor, männens är mer fyrkantiga. En reporter frågade vad det kunde bero på, och arkeologen sa lite skämtsamt, Det vet vi inte, men det förklarar kanske männens stora intresse, att sitta framför TV:n.. @@
Visst finns det skillnader, men varför haka upp sig på dem (och strida), varför inte konstarera att vi kanske gör saker på olika sätt och låta oss komplettera varandra istället?
Vissa saker HAR med hormon-nivåerna (av våra könshormoner) att göra! Det har konstaterats, i de fall personer byter kön, och i samband med detta påbörjar en hormonbehandling!
.. Kanske borde också kvinnorna lära sig att bli lite mer "egoistiska", och utgå från sig själv, istället för att försöka "rädda hela världen"?
För väldigt många, går tyvärr under själva, i sina försök att "rädda den heliga familjen".. Fast DET har nog mer med uppfostran och kultur att göra..
Minns i min ungdom, vilken skillnad det gjordes på "pojkar och flickor", inte minst vad gäller literatur.. Pojkböcker = Äventyr, hjältar, riddare etc.. Flickböcker/tidningar = Romantik, romantik romantik.. SUCK
Tyvärr verkar det som om bilden envist klibbar kvar.. Killarna är tysta macho-hjältar och kvinnorna är romantiska våp, för att hårddra det hela.. Och det är sällan någon ifrågasätter, varför flickor ska vara snälla och tysta och pojkar får vara busiga och "ta för sig"..
Nåja, det var lite av mina funderingar på det hela..

Ha det gott, KRYA PÅ DIG Dompa! från ett lite översnöat höst troll ;-D

Ställer in ett ljusfat jag tillverkat på keramiken. Det är vitt med mönster från en spetsduk med rosor och ganska skevt och lite ojämnt i kanterna. Men på det står tre blockljus i rosa, grått och vitt och det lyser upp så lugnt och tryggt. Tänker på er alla forumvänner som kämpar på i vardagen en stund innan det är dags för mig att ta tag i den här veckan.

Kalla, det är ju "din" dikt som får mig att kämpa vidare varje dag!!
Läs den om och om igen och ta hjälp av läkaren. Jag tar anti-depp-piller och vet att det kanske inte är det bästa, men ibland finns inget alternativ.
De djupa, djupa dalarna blir inte fullt så djupa och vi som kämpar mot A kan behöva all hjälp som finns.
Tänker på dig!

Ler när jag läser era funderingar, ni är så härliga, tänk att jag kan sitta här i min soffa och ta del av era tankar, så glad för detta!! Kramar från en något frostbiten Sommar

Tänk jag trodde aldrig att jag skulle sitta i soffan tidigt, tidigt en måndag morgon och bara njuta.
Det är lättare att njuta av dagen som är och av stunden som är när jag inte hela tiden är på väg någonstans.

Jag drack ju aldrig på vardagarna så för mig var det en enda lång väntan på helgen.

DÅ skulle allting falla på plats, DÅ skulle jag äntligen få lite lugn och ro, DÅ skulle alla vara så lyckliga och mysiga tillsammans i vår familj.
Nu behöver jag inte längre vänta på de stunderna utan jag passar på när jag kan.

Dricker kaffe ur min kopp jag hämtade på keramiken igår, den blev otroligt sned, vind och ful men det är mina händer som format den så kaffet smakar utsökt!

Lånade boken AnsvarsFULL som e-bok (tack Stigsdotter) och sträckläste den på några timmar. Den var skrämmande bra och många igenkännings-stunder. (Har även jag bott utomlands och varit sååå rolig, svensk och blond...)

Gick och la mig igår kväll med alldeles för mycket godsaker i magen. Mådde nästan illa... Har frossat hela helgen i ostbågar, godis och som vanligt glass-med-kolasås-berg.

Under natten måste min hjärna arbetat som sjutton och kopplat ihop alla trådar åt mig för nu när jag vaknade var det solklart: jag äter ju precis som jag drack!!!!

Känns inte så kul att få en sån insikt till morgonkaffet, men jag är inte rädd för detta som jag var rädd för A och jag förstår att det är en del av den här resan. Jag äter för att belöna mig, trösta mig och på ren trots! Har en mamma som i alla år har kommenterat min vikt och gett mig beröm när jag gått ner. (Har vägt allt mellan 57-82 kg) Och en frånvarande pappa som varannan helg öste kärlek i form av just glass över mig. Äter inte alltid för att det är gott utan bara för att något/någon i mig ropar på det.

Gör lite ont att skriva detta, men samtidigt så skönt, känns som att jag vetat det länge men att det liksom inte fått komma upp till ytan. Det är ju otroligt vad det här forumet gör med en, TACK för att någon skapade detta och för alla ni vänner som finns här.

Nu är det dags för mig att hoppa in i duschen, har en lång dag framför mig med heldagskonferens på jobbet. Det blir middag och övernattning på en kursgård i kväll, men jag tar bilen och åker hem efter middagen.
Känns redan nu så skönt att veta att efter middagen får jag sätta mig i min kära bil och fara hem till min mysiga, mysiga säng och vakna utvilad och icke-bakfull i morgon.

Dessutom hade ju flera veckor innan detta gått åt till att fundera på hur mycket jag kunde dricka eller inte dricka, sätta upp regler och antagligen bryta dem....

Kramar från Sommar (som kanske borde byta namn nu när frosten kommit....)

Ljuset brinner för kisse i körsbärsdalen. Känns tomt med fridfullt nu.
Jag har packat, är på väg på konferens två dagar. Motivationen tämligen låg men det blir bra när vi kommer igång. Ha det bra alla forumvänner! / mt

hej trollis

de är lite rörigt... han vill vara tillsammans säger han... nu börjar vännerna bli arga på han..

jag har haft kontakt med honom o en nära vän till oss kliver in nu o ska hjälpa mig... antingen eller blir det...

ja själv känner att ja börjar leva mera, trots detta. men känns bra att den här personen vill vara delaktig nu..

kram

Alla våra vanliga huvudvärkstabletter, Alvedon, Ipren osv har huvudvärk som biverkan.
Tar man för mycket och för ofta så får du huvudvärk av tabletterna. Kallas läkemedelsutlöst huvudvärk.
Trist Stigsdotter, hoppas du bli av med huvudvärken på annat sätt.

Spännande att man gör "ansikten" till orden, det tror jag alla gör, jag gör då det.
Fast jag blir förundrad över den bild av mig som du beskriver Askan, vet precis vad du menar med Östermalmig, det är en speciell typ, ofta väldigt tjusiga. Men tyvärr, så ser jag inte alls ut så, är inte Östermalmig alls faktiskt. Jag är inflyttad Stockholmare från Norrland och inte så chic.
Jag ger ansikten även till sådana jag har telefonkontakt med, jag har mycket telefonkontakter via mitt jobb, pratar ofta med en man låter riktigt snygg på rösten, otroligt härlig telefonröst. Jag var säker på att han var lång, mörk, sexig, fulsnygg. Träffade och hälsade på honom på en föreläsning men hade svårt att tro att det var han. Rösten tillhörde en kort, mager, alldaglig farbror.
Det är sällan det stämmer det man tror, men det är ju bara det yttre, personerna är ju detsamma.

...ser lite ut som min farmor i unga dagar! Vacker!

Visst kan man unna sig både det ena och det andra nu när man "sparar" så otroliga summor. Dessutom kan man njuta av det man unnat sig...då man faktiskt är med i matchen :-). Lång dag här med, att en timme kan göra en sådan skillnad. Förra hösten märkte jag ingenting av tidsomställning...ja det var nog många höstar sedan jag märkte ngt. God afton!

Det är så lustigt det här med viljan att "göra" ansikten till orden. För mig är du blond och precis som Dompa föreställer jag mig dig som mycket stilig, ganska så Östermalm och med en snajsig kamelhårskappa som svänger runt dig i höstlöven.
Nu ska jag krypa till sängs för att mota förkylningen som hotar ta över. God natt!

Kanske jobbar du nu? Kanske har du haft ditt samtal med mannen? Har du hunnit lyssna på mt:s länk? Jag har gjort det...och det var det värt! Jag förstår att du har det tufft just nu och ett läkarbesök och ett eventuellt framtida pillerintag är verkligen inte fel tänkt. Lite träningsmissbruk skadar inte heller. Alla knep är tillåtna... bara du mår bra/bättre. Hör av dig när du hinner/orkar/vill. Kramar /R

...i alla trådar och slutligen i detta rum. Vart har frk Bitsk tagit vägen? Har hon gett upp hoppet om oss? Jag saknar dig NN! Är dessutom hundra på att jag inte är ensam om den känslan. /R

... så rätt det där med att slippa åka iväg och få spruta. Nu vilar han fint nedbäddad under körsbärsträden med både blomma och ljus. Två av barnbarnen har varit med och tänt ljuset. Det är sorgligt med sorg - men lite fint också.
Kram alla, var rädda om er och varandra! / mt

att köpa Soda Stream, det borde jag också göra. Men det blir förstås ännu en apparat som ska stå nånstans. Jag tänker också som du att jag kan unna mej ett och annat för en del av pengarna som tidigare gick åt till vin. Vad roligt att det var ett lyckat konvent! Det var säkert intressant. Visst vore det trevligt och spännande att träffas!
Jag har inte mycket att tillföra diskussionen idag, liksom du känner jag av tisomläggningen. Det blev tidigt mörkt och det blir snart läggdags. Dagarna rullar på utan dramatik, skönt. Ha det bra!

mt skriver klokt. Det finns inga genvägar... bara låt det komma. Och om att "Sorgen är kärlekens pris"...både vackert och ofrånkomligt sant. Stark är du som inte tar till våran vanliga tröst. En långpromenad är heller inte fel. Men din lät som den skulle kunna sluta i skoskav :-) Det sista du behöver. Hoppas du får lite ro ikväll iaf... och om inte. Ja då vilar du imorgon på dagen istället. Man behöver inte alltid göra rätt för sig. Men man ska försöka göra det rätta för sig. Tänker på dig och på mt idag...att livet ska behöva göra så djävla ont! /R

Magkänslan är viktig. Kanske hade katten ont...kanske inte. Men din vän slapp den där oron hos veterinären med sprutorna. För han hade läst av dina och gubbens känslor och vetat att ngt var mkt fel. Nu fick han somna hemma. De sista känslorna han kände av från er var trygghet och kärlek. Du skrev så fint och vist om kärlekens pris och nu betalar du...men nog är det värt det. Ta hand om er nu. Kram /R

Självklart har du din scen här. Alltid välkommen med dina tankar. Magnus får döpa om tråden till; "Dompa introducing/ featuring Villervalle!!!" Det ska väl dra läsare ;-) Vore ju kul om du hade en egen tråd så man får tag på dig. Men jag gissar att du läser omkring mycket så vi får väl bara hojta till i ngn tråd. Dessutom vet jag att många vill läsa dig...nu måste man snoka runt? Var har han varit?

Visst har du rätt...jag har noterat samma sak. Iaf. på anhörigsidan. Under mitt år här så har mig veterligen bara en anhörig man skrivit...och han blev tyvärr ganska kortvarig. Annars är det kvinnor och dessvärre ungdomar som är oroliga för sin föräldrar. Det stör mig...att unga människor ska behöva dadda/curla sina föräldrar. Men varför så få anhöriga män? Kanske lider vi av ngn sorts svårtolkad känslokyla. Jag kan bara se på mig själv...jag lämnade ju min fru för att hon vägrade sluta dricka. Kanske borde jag ha peppat mer, tjatat och tvingat på henne hjälp. Men eftesom jag själv har samma sjuksom så vet jag att det INTE går. Beslutet måste vara ens eget. Kan det vara så att många av de alkoholiserade kvinnorna har män som är minst lika illa ute. Alltså hittar de inte hit, eller skriver inte.

En annan teori är att kvinnor kanske har ett större intresse av att hålla ihop familjen, eftersom vi delvis lever kvar i gamla mönster. Barnen föds...kvinnans karriär är oftast den som stannar upp. Hon kanske blir hemma, börjar jobba deltid. Mannen drar den ekonomiska biten. Nu låter jag krass och inte helt pk...men man ska säga som man ser det. Jag har ibland läst på anhörigsidan om kvinnan som vill lämna. Som får massor av tips från sina medsystrar. Som inte älskar mannen längre. Men..."Hur ska jag ha råd?, "Barnen kommer att lida". Nej, jag vet inte.
Men dina funderingar är intressanta.

När det gäller oss här på alkissidan så tror jag att du redan gav oss svaret. Kvinnor är nog ärligare mot sig själva. Erkänner problemet tidigare. Dessutom TROR jag att de ibland har lättare att formulera sig...så att skriva här faller sig mer naturligt. Jag tror att det generellt finns vissa olikheter mellan könen. Det finns alltid undantag...så ingen behöver påpeka det. Detta är mina tankar kring det hela...kan ju ha helt fel!

Arkeologerna och bygdens son? Den VAR kul, men du lyckades nog reta upp några. Den var ju sann...kvinnor inte bara formulerar sig bättre i skrift utan även i talspråket ;-). Den kvinna som inte förstår att det var menat som en komplimang är lite ....

Nu väntar tvätthögen...vanligt kvällsnöje här hemma. Visst kan ongar tvätta ngt favoritplagg vid behov (då kör man aldrig ngt annat samtidigt, bara sitt par jeans).Men handdukar, lakan, strumpor, underkläder etc...ja, det bara finns! Idag har jag tittat runt på motorcyklar...i veckan slår jag till. Pappaleksak! God fortsättning på kvällen Villervalle och alla andra! /R

PS: Något kul; Hann även med ett sjukhusbesök. Har haft onte i ena örat i ett par veckor. Riktigt ont så till slut gick jag. Visade sig att jag hade en inflammation i hörselgången som beror på för mycket badande. Så jag fick penicillin. Läkaren sade att jag inte fick dricka alkohol för då skulle det inte verka så bra (Skitsnack by the way, jag har druckit under många penicillinkurer). Skulle det bli ngt problem. Det var en skitskön känsla att se honom i ögonen och svara att jag inte nyttjar ;-)! DS

Förstår att vi aldrig kan träffas IRL , den bilden av mig vill jag ju inte förstöra :)
Hoppas också de sätter ett datum snart så så många som möjligt kan komma.
Att gilla en film som Ironsky är nog typiskt manligt, känns som en film jag skulle somna fort till.
Det känns verkligen att vi satt tillbaka klockan inatt, den här dagen känns lång, har hunnit med jättemycket och ändå är klockan bara strax efter 3, skönt. Var och köpte en Soda Stream så nu kan jag dricka hur mycket bubbelvatten som helst. Det kan jag unna mig!
Trevlig söndag på er!

Vad jag förstått när jag läst runt lite här så gör du själv en ordentlig resa.
Köp inte ned dig med att du inte hade klarat det utan Antabus. Det tror jag visst att du hade gjort.
Men lite lättare med antabus javisst. Men med din styrka och envishet så hade du fixat det i en handvändning.
Det VET jag för du sitter inne med så otroligt mycket GOTT!!!!!!
Och dag 29? Snart den första månaden! DU ÄR SKITBRA!
Push it baby!
//A

Ber om ursäkt om jag trampade dig på tårna käre nr 9!
Eftersom vi här ser den ena delen (Din!) så vet vi ju inte vad din käre "ledsenmedberoende" tycker, om din plötsliga förvandling..
Vore kul att se hennes kommentar också...
Dock har du fel på en punkt, jag h a r läst mer än 2 inlägg från henne..( för om jag förstått saken rätt, så kan 2 personer inte använda samma signatur..) Eftersom jag dessutom har en viss erfarenhet av "omvändelser under galgen" så får du ursäkta min raka ton.. :-)
(Jag är inte van att linda in saker, så andemeningen försvinner)
Det är Jättebra och stongt, att ha kommit till insikt och du behöver naturligtvis inte följa alla råd som skrivs, vare sig av mig eller någon annan...
Du behöver dessutom inte ta det som personlig kritik att få diverse konstruktiva råd.. Gäller de inte dig, eller din situation, var vänlig hoppa över! ;-D
Önskar dig all lycka i din nya nykterhet! Den kommer kanske inte alltid att vara lätt.. Vi är många som trillat i diverse fällor, fastän vi trott oss medvetna om dem..

är ett arbete, precis som ordet säger. Arbetsamt arbete. För att sorgesår ska läkas på djupet måste man gå rakt igenom - det finns knappast genvägar och det lönar sig inte att fly smärtan och gå runtom... som att dränka sorgen. Typ:)

Att gå är bra mot det mesta - det säger både erfarenheten och forskningen. Att ha en riktning är inte fel:)

Kram / mt

Tack.

Sorgearbete är tydligen ingen lek. Skulle vara väldigt lätt att trilla ner i nåt vidrigt vinande, men då kostar det för mycket.

Kanske ska ge mej ut på en långpromenad.
Till Italien typ..